med anledning av prop. 1990/91:147 Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet

Motion 1990/91:N105 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

Inledning

Regeringen föreslår förbud mot vissa former av
samverkan mellan näringsidkare. Enligt centern strider
dessa förslag mot det tidigare fattade jordbrukspolitiska
beslutet. Dessutom innebär förslagen en diskriminering av
kooperationen som företagsform. Grundsynen i
lagförslaget ligger inte heller i linje med de regler som gäller
inom EG avseende kooperationen och jordbruksområdet.

Kooperation

Den av regeringen föreslagna lagstiftningen riktar sig
främst mot kooperationen. Regeringen är tydligen
medveten om detta och försöker i propositionen hävda att
lagförslaget inte endast träffar kooperativa företag genom
att knytning görs till lagen (1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter. Detta hjälper dock inte, regeringens
förslag, såsom det är utformat, träffar främst
lantbrukskooperationen.

Lagförslaget gäller företag som köper
jordbruksprodukter som har gränsskydd. Lagen är
diskriminerande. Den gäller inte koncerner (moderbolag
med dotterbolag) och inte inom enskild förening. Där gäller
nuvarande konkurrenslag. Det är samarbetet inom
lantbrukskooperationen man vill åt -- kooperationens
demokratiskt uppbyggda federala samarbetssystem där
lokala föreningar styr riksorganen diskrimineras medan
koncernsystem med centrala moderbolag som styr
dotterbolag undantas.

Enligt centern är kooperationen ett mycket bra och
effektivt komplement till såväl privata företag som statlig
företagsamhet. Speciellt gäller detta i sammanhang där
enskilda människor som företagare eller konsumenter har
svårt att hävda sig på marknaden. Livsmedelsmarknaden
kan vara ett bra exempel på detta. Denna syn har tidigare
delats av socialdemokraterna. I samband med att
jordbrukspolitiken behandlades i jordbruksutskottet våren
1990 skrev en socialdemokrat i ett särskilt yttrande
(1989/90:JoU25) bl.a.: ''Kooperationen bygger i grunden på
samarbete i stället för konkurrens. Vi vill understryka att
det är viktigt att hänsyn tas till denna grundläggande
skillnad mellan kooperation och andra företagsformer. -- --
-- den kooperativa sektorn i Sverige behöver stimulans,
inte hämskor.''

Regeringen tycks inte dela denna inställning till
kooperationen. Den tycks drivas av en vilja att lägga förslag
som diskriminerar kooperationen.

När det gäller konkurrenslagstiftningen i övrigt i
samhället och fusionskontroll vid företagsförvärv intar
regeringen en ljum inställning. Centern har vid ett flertal
tillfällen fört fram krav om fusionskontroll, senast i motion
1990/91:N225. Dessa krav har avvisats av bl.a.
socialdemokraterna.

Regeringens vilja att framförallt skärpa kontrollen inom
en liten del av näringslivet är anmärkningsvärd. Förvisso
har konkurrensen inom livsmedelssektorn varit
obegränsad, men det gäller alla led, även grossist- och
handelsled. Dessa led bortser regeringen från, och hänvisar
till att man eventuellt lägger förslag på detta område senare.

Ökad konkurrens genom fungerande marknader

Regeringen har en förkärlek för att i första hand föreslå
förändringar för näringar som arbetar med förnybara
resurser då man vill visa att det går att skapa effektivare
marknader och göra internationella åtaganden. Det kan
finnas flera motiv bakom detta. För det första finns det
inom dessa marknader sedan länge och i de flesta länder ett
intresse från staten att stödja näringarna av bl.a.
försörjningsskäl. Därmed finns det nödvändiga regleringar
för att skydda näringarna. Det är dessa regleringar som man
vill ta bort.

För det andra utgör de grupper som sysslar med de
förnybara resurserna ett fåtal jämfört med t.ex. stora
verkstadsindustrier. Därmed kan regeringen i
internationella förhandlingar lockas att göra eftergifter på
dessa områden för att nå framgång för industriområden. De
förnybara näringarna tillhör, enligt regeringen, inte de
näringar där Sverige har komparativa fördelar. Dessa finns
istället inom t.ex. verkstadsindustrin.

Enligt centerns uppfattning begår regeringen ett
strategiskt misstag om den gör bedömningen att de näringar
som sysslar med förnybara resurser inte har komparativa
fördelar i Sverige. Dessa näringar har tvärtom, enligt våra
bedömningar, en mycket god framtid i Sverige, om de ges
möjlighet att utvecklas. Skogen är ett exempel på en
förnybar resurs som har mycket stor betydelse för svensk
ekonomi. I Sverige finns mark och vatten, som ej förstörts
av miljöföroreningar. Dessa är viktiga resurser för att
producera bl.a. livsmedel samt industri- och energiråvaror.
Vi ser redan hur många länder har problem med sina mark-
och vattenresurser. Regeringens politik riskerar att leda till
att våra naturliga resurser i landet inte utnyttjas, trots att de
utgör en strategisk resurs för framtiden.

Vi anser att Sverige ska slå vakt om sina strategiska
fördelar. Det innebär att förslag som bara syftar till att t.ex.
försvaga den svenska livsmedelsproduktionens
internationella konkurrenskraft måste avvisas. Att anta den
föreslagna konkurrenslagstiftningen vore mycket
obetänksamt i ett läge där Sverige bestämt sig för att ansöka
om medlemskap i EG.

Det är anmärkningsvärt att regeringen för att skapa
fungerande marknader bara föreslår åtgärder som är
inriktade mot näringar som arbetar med förnybara resurser.
Centern har tidigare i motion angående propositionen om
tillväxt föreslagit ett flertal åtgärder att vidta för att uppnå
fungerande marknader i hela näringslivet.

Konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn

Inom handelsledet finns idag en betydande
överetablering. Trots detta är konkurrensen låg, vilket
troligen beror på att de flesta affärer tillhör något
handelsblock. Etableringarna är ofta koncentrerade till
områden utanför stadskärnorna och långt från människors
bostäder. Genom dagens tillämpning av plan- och
bygglagen (PBL) försvåras etableringar av nya affärer i de
områden där människor bor. Genom en förändring av PBL
bör nya etableringar kunna gynnas, framför allt mindre
butiker i bostadsområdena.

Handeln med livsmedel domineras av tre block. Detta
ger en mindre konkurrens. Samtidigt finns misstankar om
samarbete mellan blocken vad gäller prissättning och försök
att utestänga nya etableringar. Mot detta lägger regeringen
inga förslag till åtgärder i propositionen.

Tidigare beslut

Uppgörelsen bakom livsmedelspolitiska beslutet i juni
1990 (1989/90:JoU25) förutsätter såväl exportmöjlighet av
tillfälliga överskott som att behovet av en effektiv
samverkan beaktas i den fortsatta beredningen av
konkurrenskommitténs förslag. I en biologisk produktion
går det inte att planera produktionen som i en fabrik.

Utskottet anför:

I likhet med vad jordbruksministern anfört anser
utskottet det vara av stor betydelse, framför allt i
perspektivet av en på längre sikt ökande internationell
konkurrens, att de lantbrukskooperativa företagen ges lika
goda möjligheter att agera på marknaden som övrig
industri. Det är t.ex. av värde att kooperationen även i
framtiden kan samverka när det gäller FoU, viss
marknadsföring och andra aktiviteter som anses förenliga
med konkurrenslagstiftning och internationella
handelsavtal. Denna typ av samverkan bedrivs inom
flertalet industribranscher.

Ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna
regleringarna måste å andra sidan innebära att företag inte
kan få ta över vissa delar av denna reglering och
administrera dem i egen regi.

Det nyss anförda hindrar inte att
lantbrukskooperationen och andra enskilda aktörer får en
mycket viktig roll i framtiden när det gäller att stabilisera
marknaden, upprätthålla olika former av
kontraktsproduktion och motverka att årsmånsvariationer
slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Men
också de mindre företagen måste ges viss möjlighet att
samverka. Det måste också, som utskottet tidigare
understrukit, finnas möjlighet att hantera försäljning av
tillfälliga överskottskvantiteter. Det bör vara möjligt att
finna former för detta som förenar behovet av samordning
och utnyttjande av skalfördelar med de krav som samhället
måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag, också
branschvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera
säsongsvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter.
Utskottet förutsätter att behovet av en effektiv samverkan
för angivna ändamål beaktas i den fortsatta beredningen av
konkurrenskommitténs förslag.

Förslagen i propositionen strider mot riksdagens beslut.
Regeringen har varken beaktat riksdagens uttalande
angående möjligheterna till export av tillfälliga
överskottskvantiteter och hur dessa ska finansieras eller
tillgodosett riksdagens uttalande angående
lantbrukskooperationens möjligheter att agera för att
stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och
motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför
kraftiga interna prisvariationer.

Regeringen anför bara att ''lagstiftningen bör utformas
med beaktande av vad riksdagen har uttalat om att
samverkan i säljbolag skall kunna förekomma för att
hantera säsongsvariationer och tillfälliga mindre
exportkvantiteter.'' Regeringen lägger därefter inga som
helst förslag som tillgodoser detta. Tvärtom förhindrar
lagförslaget varje möjlighet till exportfinansiering. Den
lagstiftning som regeringen föreslår uppfyller inte de beslut
som riksdagen fattade om livsmedelspolitiken 1990.

Övrig konkurrenslagstiftning

När jordbruksregleringarna upphör 1991-07-01 gäller
nuvarande konkurrenslag även för de delar som tidigare
varit undantagna p.g.a riksdagens beslut angående
jordbruksprisregleringslagen. Konkurrenslagens
generalklausul är fullt tillräcklig. Detta anför även
regeringen på ett flertal ställen i propositionen. Regeringen
säger, t.ex. vad gäller utjämningsförfarandet inom
mejerinäringen, att ett förfarande som inte har stöd av
statsmakterna får angripas med stöd av generalklausulen i
2 § konkurrenslagen.

Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen inte
avvaktar konkurrenskommitténs samlade arbete innan man
föreslår förändringar i lagstiftningen. Det finns misstanke
om att det egentligen är andra motiv som ligger bakom
propositionens förslag än de som regeringen redovisar.

Enligt marknadsdomstolen behövs ingen provisorisk
konkurrenslagstiftning då konkurrenslagen efter 1991-07-
01 gäller även för de områden som tidigare omfattades av
prisregleringslagen. Alla ur konsumentsynpunkt eventuella
skadliga konkurrensbegränsningar kan då beivras.
Regering och riksdag har i livsmedelspolitiska beslutet
uppdragit åt SPK och jordbruksnämnden att redovisa och
rapportera utvecklingen efter avregleringen. Det är bättre
att avvakta konkurrenskommitténs slutbetänkande och
försöka få till stånd en generellt verkande lagstiftning
oberoende av företagsform.

Centern anser att exportverksamhet måste få bedrivas
inom branschvisa säljbolag utan hinder av
konkurrenslagstiftningen. Den föreslagna lagen hindrar
effektivt en sådan verksamhet. Avvecklingen av
exportstödet bör ske i samma takt i Sverige som i
omvärlden. Detta innebär att frågan är knuten till utgången
av GATT-förhandlingarna.

Sänkt matmoms!

Centerns förslag till sänkt matmoms ger omedelbara
positiva effekter för bl.a. barnfamiljer, studerande och
pensionärer genom att kostnaderna för nödvändig
konsumtion sänks. Det är ett bättre sätt att sänka prisnivån
på livsmedel än att genom ändrad konkurrenslagstiftning
försöka pressa priserna ytterligare i primärledet. En sådan
prispress ger stora negativa effekter på jordbruksnäringen i
en tid då den är inne i en omställningsfas. En prispress kan
leda till att stora delar av primärledets framtida
produktionsmöjligheter ödeläggs. Det kan ge höga
livsmedelspriser i framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:147,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
samlad lagstiftning för ökad konkurrens.

Stockholm den 15 april 1991

Per-Ola Eriksson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Börje Hörnlund (c)

Lennart Brunander (c)

Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c)

Kjell Ericsson (c)

Göran Engström (c)

Ivar Franzén (c)

Håkan Hansson (c)

Gunhild Bolander (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Sven-Olof Petersson (c)