med anledning av prop. 1989/90:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi73

av Börje Hörnlund m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:150 Förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Inledning

I kompletteringspropositionen för budgetåret 1990/91 redovisas regeringens
syn på den ekonomiska utvecklingen. Enligt regeringen krävs en ”skärpning”
av den ekonomiska politiken i syfte att stabilisera ekonomin och stimulera
tillväxten. Bl.a. konstateras att ”den nuvarande utvecklingen med hög
inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och växande underskott i bytesbalansen
måste hejdas”. Ett särskilt handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning
och välfärd presenteras. Förslag om en temporär höjning av mervärdeskatten
om 1 % respektive ett tvåårigt kommunalt skattestopp läggs.

Ovanstående frågor behandlas i en partimotion från centerpartiets sida,
där vår syn och vår bedömning av vilka åtgärder som är nödvändiga för att
åstadkomma en positiv och balanserad ekonomisk utveckling redovisas. I
föreliggande motion behandlas de förslag som rör arbetsmarknadsdepartementets
område (prop 1989/90:150, bil 5).

Propositionen

I prop 1989/90:150, bil 5 redovisas vilka kompletterande åtgärder på arbetsmarknadspolitikens
område som det ekonomiska läget föranleder. Föredraganden
betonar att det ”stålls höga krav på den ekonomiska politiken och på
arbetsmarknadens parter” om balansen i ekonomin skall kunna återupprättas
och allas rätt till arbete försvaras. Det krävs inte bara insatser i form av
"pengar och personal” utan den fortsatta förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken
är också en ”fråga om att utforma, dimensionera och samordna lämpliga
åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv”. Olika regel- och åtgärdssystems
lämplighet måste prövas och en strävan vara att ständigt effektivisera och
förbättra utnyttjandet av tillgängliga resurser. Arbetsmarknadspolitiken
måste utformas så att den bidrar till såväl ett ökat utbud av arbetskraft som
ökad tillväxt och produktivitet.

Vidare måste offensiva satsningar ske för att förnya arbetslivet och ”ta upp
kampen mot dåliga arbetsmiljöer” samt ”bistå och rusta” den enskilde för
arbetsmarknadens behov. Detta innebär enligt föredraganden en ”fokusering”
på arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken och ett fortsatt arbete för att
"bryta” den könsuppdelade arbetsmarknaden.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami Nr Fi72—73

De förslag som konkret behandlas i propositionen hänför sig dock till vissa Mot. 1989/90

av AMS aktualiserade förstärkningar respektive omfördelningar av medel i Fi73

syfte att genomföra dels behövliga effektiviseringar i arbetsförmedlingen,
dels förstärkningar av arbetsmarknadsutbildningen. I övrigt behandlas bl a
vikten av att få fler flyktingar och invandrare i arbete och insatser för att
"bekämpa" deltidsarbetslöshet.

Centerns syn

Från centerpartiets sida har vi i tidigare motioner till innevarande riksmöte
angett vår syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning. Vi har därvid framhållit
att tillgång till arbete eller utbildning har en central roll för varje individ
genom den sociala betydelse arbetet har för gemenskap, personlig utveckling,
identitet och självtillit. Det är också grunden för en självständig
försörjning. Förvärvsarbetet är lika viktigt för kvinnor som för män.

Samhället måste därför ha en god arbetsmarknadspolitisk beredskap för
att möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturförändringar inom
näringslivet ställer. Målsättningen att alla skall beredas arbete måste ligga
fast. Det är med denna utgångspunkt viktigt att bredda och differentiera lokala
arbetsmarknader i olika delar av Sverige så att människor har valmöjligheter.
Tillgången på arbete eller utbildning är en väsentlig förutsättning för
andra levnadsvillkor och styr möjligheterna att nå positiv samhällsutveckling.

Vi har med kraft understrukit att de brister och problem, som redovisas i
kompletteringspropositionen på arbetsmarknaden, är en följd av den förda
ekonomiska politiken. Den har varit starkt koncentrationsdrivande och har
kraftigt förstärkt de regionala obalanserna med alltmer accentuerade problem
både i avfolkningsbygder och inflyttningsorter som följd. Denna utveckling
har inom expansiva områden skapat en överhettning med löneglidning
och inflation som följd. Andra områden har haft långsammare tillväxt,
stagnation eller t.o.m. recession. De regionala skillnaderna i arbetslösheten
är också betydande. 11.ex. Pajala uppgår arbetslösheten inklusive personer
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 12,7 %, medan motsvarande andel i
Gnosjö och Danderyd är 0,8% respektive 0,2%. Regeringens politik har
också direkt gynnat storföretagen och expansiva områden på småföretagens
och regionalt utsatta områdens bekostnad.

I vår motion om arbetsmarknadspolitikens inriktning framhölls att samhällets
insatser måste inriktas mot att ge förutsättningar för arbete och utbildning
över hela landet. Det gäller att driva en närings- och regionalpolitik
som ger tillräckligt många arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller
också att med utbildningsinsatser underlätta ny- eller återinträde på arbetsmarknaden.
Dessa åtgärder måste särskilt inriktas till förmån för ungdomar,
kvinnor, långtidsarbetslösa och arbetshandikappade.

I motionen betonades även att åtgärder måste vidtas så att flyktingar och
invandrare inte förhindras att av formella skäl snabbt ta arbeten som kan
erbjudas.

4

Centerns förslag

- Arbetslivsfonden

En viktig del i en fungerande arbetsmarknadspolitik är insatser för rehabilitering
och förbättrade arbetsmiljöer. Centerpartiet har aktivt medverkat till
att arbetslivsfonden inrättas. Genom fonden tillförs arbetsmiljöområdet avsevärda
offensiva resurser för förbättrade arbetsmiljöer och rehabiliteringsoch
arbetsanpassningsåtgärder. Arbetslivsfondens primära uppgift måste
enligt vår mening vara att stödja konkreta insatser för förbättrade arbetsmiljöer
och rehabiliteringsinsatser och avse fall där åtgärder i annat fall inte
skulle ha kommit till stånd.

- Produktivitet och välfärd

I propositionen anförs att den enskilda människans arbete är grunden för
den ekonomiska tillväxten och möjligheterna att utveckla välfärden. Vidare
är en rättvis fördelning av resultatet också nödvändig för att alla skall känna
delaktighet, motivation och ansvar för utvecklingen.

Från centerpartiets sida vill vi i detta sammanhang erinra om vad vi anfört
i samband med reformeringen av skattesystemet. Vi har därvid påtalat nödvändigheten
av att skatteomläggningen får en rättvis fördelningspolitisk profil.
Den finansiering av skatteomläggningen, som föreslagits av regeringen
och folkpartiet, går stick i stäv med de uttalanden som föredragande statsråd
gör. Centerpartiet har i anledning av skattepropositionerna lagt alternativa
förslag till finansiering av skatteomläggningen som innebär både en mer rättvis
fördelningspolitisk profil och ett minskat inflationstryck i ekonomin och
därmed bättre förutsättningar för en positiv ekonomisk utveckling och en
balanserad arbetsmarknad.

- Arbetslinjen

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen betonat att arbetslinjen
måste gälla, dvs att möjligheterna till arbete eller utbildning skall ha uttömts
innan kontant arbetslöshetsunderstöd utgår. Vi har även understrukit
att arbetslinjen även skall vara vägledande för såväl arbetshandikappade
som flyktingar och invandrare. Det är både positivt för den enskilde och för
samhället om dessa grupper kan erhålla arbete antingen på den reguljära arbetsmarknaden
eller genom speciella statliga insatser.

- Ökade möjligheter för äldre att arbeta

En viktig del i att öka arbetskraftsutbudet är insatser som förhindrar onödig
förtidspensionering och åtgärder som underlättar för pensionärer att fortsätta
med sin yrkesverksamhet. Föredraganden anför att hon avser återkomma
till dessa frågor senare.

Vi vill i detta sammanhang påtala vikten av att skattesystemet inte missgynnar
pensionärerna. Dessa måste i skattehänseende likabehandlas med
andra skattskyldiga och samma skatteregler skall gälla för pensionärer som
för övriga inkomsttagare.

Vi vill dock från centerpartiets sida erinra om vårt förslag om införande
av ett system med höjd grundpension, lika för alla. Förslaget innebär att en
grundpension, motsvarande 68 % av 4,5 basbelopp (i dagsläget drygt 90000
kr.) införs. Förslaget innebär att merparten av de särregler som förekommer

för pensionärer kan avvecklas. Folkpension eller pensionstillskott utanför Mot. 1989/90

ATP-systemet behöver inte utgå. Marginaleffekter vid olika typer av stöd Fi73

försvinner etc.

Med våra förslag skulle sannolikt intresset hos pensionärer att stå till arbetsmarknadens
förfogande bli större än för närvarande, vilket skulle leda
till ett ökat utbud av arbetskraft. Detta bör ges regeringen till känna.

- Ordning och reda på arbetsmarknaden

Föredraganden erinrar om den oro som råder på den svenska arbetsmarknaden
med bl a vilda strejker som följd. Någon analys av de bakomliggande
orsakerna till att parterna på arbetsmarknaden inte längre centralt förmår
att hantera konflikterna på ett tillfredsställande sätt, finns däremot inte. En
grundläggande orsak till den nuvarande situationen på arbetsmarknaden är
den förda koncentrationspolitiken som skapat betydande klyftor och konflikter.
Centerpartiet har närmare utvecklat dessa frågor i en motion med
anledning av prop 1989/90:95 om allmänt lönestopp (mot 1989/90: A 21).

Föredragandens recept är en utredning som syftar till nya regler och lagar
för att förbättra förhandlingsformerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.
Vi vill för vår del även understryka vikten av att sådana
störningar på arbetsmarknaden som ”maskningar” av nyckelgrupper och
massjukskrivningar i syfte att nå egna fördelar beaktas i detta sammanhang.

Detta bör ges regeringen till känna.

- En effektivare arbetsförmedling

I propositionen föreslås att det s.k. systemet med ”jobb-klubbar” skall utvidgas.
Enligt föredraganden är erfarenheterna av denna verksamhet goda. Det
är enligt vår mening positivt att genomströmningen av arbetssökande kunnat
öka och arbetsförmedlare och arbetsvägledare mera kunnat inrikta sin verksamhet
mot mer svårplacerad arbetskraft. Vi ser därför positivt på att denna
verksamhet utvidgas. Vi anser dock att utökningen av verksamheten skall
ske i län där sysselsättningsgraden är lägst och arbetslösheten störst. Detta
bör ges regeringen till känna.

- ADB-stöd inom arbetsmarknadsverket

AMS har i sin anslagsframställning hemställt om medel för att påbörja en
anskaffning av dataterminaler till arbetsvägledarna. För nästkommande
budgetår beräknas kostnaden för detta vara 15milj.kr.

Föredraganden anför att enligt hennes mening bör AMS, innan en anskaffning
av terminaler sker, samråda med statskontoret i syfte att ytterligare
precisera vilka behov som finns. Föredraganden föreslår mot denna bakgrund
att 15milj.kr. ställs till regeringens förfogande för en ”eventuell” utbyggnad
som senare kan bli aktuell.

Enligt vår mening bör, med hänsyn till att ytterligare beredningsarbete
återstår, inga medel nu anvisas för detta ändamål. Regeringen bör om så blir
aktuellt återkomma till riksdagen med en begäran om anvisning för förstärkt
ADB-stöd inom AMS, medel vilka AMS själv bör få disponera. Propositionen
bör således avslås i denna del.

- Arbetsmarknadsutbildning

I propositionen hemställs vidare om medel för ett särskilt bidrag till delta

6

gare i yrkesutbildningar inom verkstadsindustrin. Bakgrunden anges vara att Mot. 1989/90

det är stora svårigheter att rekrytera arbetskraft inom detta område. Platser Fi73

har inte kunnat fyllas, trots att deltagaren efter genomförd utbildning kunnat
garanteras arbete.

Vi anser att det, mot bakgrund att företagen har ett eget intresse av en
förstärkt utbildning inom detta område, inte finns något behov för samhället
att särskilt stimulera denna utbildning. Enligt vår mening bör företagen av
eget intresse ge de ytterligare stimulanser som behövs så att nödvändig utbildning
inom detta område kan genomföras. Något särskilt utbildningsbidrag,
finansierat över statsbudgeten, bör således inte lämnas för detta ändamål.
Propositionen bör därför avslås i denna del.

- Upphandlad utbildning

AMS har hemställt om att medelsramen för arbetsmarknadsutbildningen
räknas upp till följd av de kostnadsökningar som löneavtal och andra fördyringar
medfört för utbildningsanordnarna. Kostnadsökningen för köp av utbildning
beräknas till 85 milj.kr. Föredraganden tillstyrker AMS hemställan
i denna del.

Enligt vår mening bör AMS i likhet med andra, t.ex. myndigheter, kommuner,
landsting, genom rationaliseringar och effektiviseringar, motverka
de kostnadsfördyringar som löneavtalen leder till. AMS borde också ha vissa
möjligheter att påverka priset på de kurser som upphandlas och därigenom
begränsa kostnadsökningarna. Kommunal verksamhet är idag i samma läge
som AMU och AMS. Kommuner och landsting har dock själva genom rationaliseringar
och neddragningar att anpassa sin verksamhet till de ekonomiska
ramar som finns.

- Fler flyktingar och invandrare i arbete eller åtgärder

Från centerpartiets sida har vi i annat sammanhang med kraft understrukit
att arbetslinjen även måste gälla för flyktingar och invandrare. Passiv bidragsgivning
måste undvikas. Det finns ett betydande antal inskrivna på förläggningarna
som har fått uppehållstillstånd, men ej kunnat slussas ut på arbetsmarknaden.

Det är väsentligt att insatser sker så att dessa kan beredas arbete. Enligt
vår mening får inte regelsystemet för flyktingars och invandrares inträde på
arbetsmarknaden utgöra ett hinder för dem att snabbt få arbete eller utbildning.
Enligt vår mening bör också ett temporärt arbetstillstånd kunna ges i
avvaktan på beslut om uppehållstillstånd.

Ett förhållandevis stort antal människor finns idag i flykting- eller mottagningsförläggningar.
Det är enligt vår mening positivt både för den enskilde
och samhället om en flykting kan beredas arbete snabbt. Risken för passivisering
är annars stor genom de långa väntetiderna på besked om man får
stanna eller inte.

Arbetsförmedlingen bör därför omedelbart, efter en flyktings ankomst, ta
reda på utbildningsbakgrund och arbetsönskemål. Genom det av oss förordade
temporära arbetstillståndet blir det också möjligt för flyktingen att ta
arbete i anslutning till förläggningen eller dess närhet. Arbetsgivarna bör
också beredas möjlighet att informera om vilka möjligheter till arbete som
finns på eller i närheten av förläggningsorten. 7

Vi bedömer att vårt förslag om en intensifierad arbetslinje för flyktingar Mot. 1989/90

och invandrare innebär att dessa i ökad utsträckning kan svara för sin egen Fi73

försörjning på ett sätt som minskar behovet av statsmedel för att bestrida
förläggningskostnaderna. Vi föreslår mot denna bakgrund att 1,9 miljarder
anvisas utöver vad som förordats i budgetpropositionen, vilket är en minskning
i förhållande till regeringens förslag med nära 500 milj.kr.

Om regeringen inte förmår att fullfölja en intensifierad arbetslinje enligt
vårt förslag får regeringen återkomma på tilläggsbudget med äskande om
ytterligare medel.

Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att den aviserade utvärderingen
av arbetsmarknadsverkets insatser för flyktingar och invandrare
genomförs snarast i syfte att förbättra och effektivisera verkets insatser på
detta område.

Vad här har anförts bör ges regeringen till känna.

- Deltidsarbetslösheten måste bekämpas

Från centerpartiets sida har vi i olika sammanhang betonat vikten av en flexibel
arbetstid och vikten av att arbetstiden så långt möjligt anpassas efter den
enskildes behov.

1 propositionen aviseras att regeringen avser ta upp överläggningar med
parterna inom det statliga och kommunala området samt handeln om den
s.k. ”deltidsproblematiken”. Utgångspunkten för överläggningarna skall
vara åtgärder för att minska "deltidsarbetslösheten".

Föredraganden anför vidare att inom departementet för närvarande övervägs
olika åtgärder i syfte att "tvinga fram en minskning av deltidsarbetslösheten”.
Åtgärder som avses är förändringar i lagstiftningen eller sanktioner
mot arbetsgivare inom branscher med hög "deltidsarbetslöshet”.

Från centerpartiets sida delar vi självfallet uppfattningen att, i de fall en
reell deltidsarbetslöshet förekommer, insatser bör ske för att motverka
denna. Målsättningen bör också vara att alla som så önskar skall ha ett heltidsarbete.
Det är särskilt angeläget att samhällets insatser inriktas mot unga
nytillträdande på arbetsmarknaden. De bör av bl.a. ekonomiska och sociala
skäl beredas heltidstjänster.

Av ekonomiska skäl finns emellertid idag många deltidsanställningar inom
t ex vård och omsorg, där innehavaren önskar en heltidstjänst. Samtidigt kan
dock konstateras att den förda ekonomiska politiken och det alltmer ansträngda
ekonomiska läget inom kommuner och landsting, som följd av den
förda ekonomiska politiken, tvingar kommuner och landsting att begränsa
anställningarna till lägsta möjliga timtid. Det är därför enligt vår mening viktigt
att kommuner och landsting får ekonomiska förutsättningar att motsvara
berättigade krav på heltidstjänster. Detta bör ges regeringen till känna.

Föredragandens syn antyder också en inställning, där deltidsarbetet ses
som enbart av ondo. Förståelse saknas uppenbarligen för att enskilda människor,
t.ex. hemarbetande och studerande, behöver förstärka sin ekonomi genom
tjänstgöring inom t ex handel och vård under helger och kvällar.

Enligt vår mening präglas föredragandens uttalanden i dessa hänseenden
av en inskränkt överhetssyn i linje med vad som brukade karakterisera de
tidigare, totalitära, öststatsekonomierna, där man med centrala beslut ge

nom tvång försökte forma arbetsmarknad och ekonomi. Detta synsätt är Mot. 1989/90

främmande för en marknadsekonomi av svensk modell. Detta bör ges rege- Fi73
ringen till känna.

Anslagsfrågor

- Information om semesterfrågor

I propositionen föreslås att 5 milj.kr. skall avsättas för information kring
möjligheten för arbetstagare att efter överenskommelse med arbetsgivaren
avstå från semesterdagar.

Vi anser att en sådan informationskampanj till hushållen bör kunna ske
inom ramen för redan anvisade medel för utredningar och information. Propositionen
bör således avslås i denna del.

- Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Med hänvisning till vad som ovan anförts om förstärkt ADB-stöd föreslås
att regeringens förslag om medelsanvisning för detta ändamål avslås, vilket
innebär att ramanslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 räknas upp med 40milj.kr. utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen.

- Arbetsmarknadsutbildning

Vårt förslag om att företagen själva skall ansvara för att stimulera fram fler
deltagare till yrkesutbildningar inom verkstadsindustrin innebär att kostnaden
för arbetsmarknadsutbildning minskas med 30milj.kr. i förhållande till
regeringens förslag.

- Sysselsättningsskapande åtgärder

Föredraganden föreslår, i syfte att finansiera de utbudsstimulerande åtgärder
som förordas, att stödet till industribeställningar slopas. Detta innebär
att anvisade medel över littera B5 minskas med 95 milj.kr., varav 50milj.
förs över till Insatser för flyktingar och invandrare. Resterande 45 milj.kr.
föreslås ej anvisas.

Vi anser att beställarstödet med hänsyn till den begränsade omfattningen
kan minskas. Möjligheten bör dock finnas kvar. Vi anser därför att
45 milj.kr. bör avdelas för detta ändamål. Propositionen bör således avslås i
denna del.

Arbetslivsfrågor

- Särskilda åtgärder för anpassning och arbetsanpassning

Vi vill vidare från centerpartiets sida erinra om att vi lagt förslag som syftar
till en större flexibilitet vad avser lönebidragssystemet. Lönebidragen bör
beräknas utifrån den arbetsinsats som den handikappade gör.

I propositionen föreslås att verksamheten med flexibla lönebidrag bör utökas
till att omfatta ytterligare fem län. Erfarenheterna från försöksverksamheten
har varit entydigt positiva. Vi anser därför att den bör utvidgas till
alla län.

Det är vidare rimligt att bidraget till statliga arbetsgivare i vissa fall kan
utgå med mindre än 100% av lönekostnaden. Nivån bör även i dessa fall anpassas
efter den arbetsinsats den arbetshandikappade utför.

I detta sammanhang vill vi emellertid erinra om att flertalet ideella organi- Mot. 1989/90

sationer har en så svag ekonomi att anställning av arbetshandikappade för- Fi73

hindras om en alltför stor egen löneandel utkrävs.

Detta bör ges regeringen till känna.

Arbetstid och semester

I propositionen konstateras med hänvisning till arbetstidskommittén att införande
av en årstidsarbetsnorm skulle kunna leda till flexibilitet och större
överblick i uttag av arbetstidsförkortningar samt att ett steg mot detta förhållande
kan tas genom ett mer flexibelt uttag av den semester som överstiger
fyra veckor.

Vi vill för vår del instämma i behovet av att ökad flexibilitet i arbetstidsuttaget
och bättre möjligheter att anpassa detta till enskilda människors individuella
behov. Bl.a. bör även del av semester kunna läggas ut mer flexibelt,
t.ex. genom antingen kortad daglig arbetstid eller kortad veckoarbetstid.

Vi vill från centerpartiets sida även understryka föredragandens uttalande
att förlängningen av semestern är ett medel att motverka den fördelningspolitiska
segregering som råder på detta område. Vi delar denna uppfattning
och har närmare utvecklat dessa frågor i en särskild motion till innevarande
riksmöte.

I propositionen föreslås att arbetstagare skall kunna avstå från viss del av
berättigad betald semesterledighet efter överenskommelse med arbetsgivaren.
Vi har inget att erinra mot detta förslag. Enligt vår mening finns dock
ingen anledning, såsom föreslås, att den fackliga organisationen skall underrättas.
Riskerna för att arbetsgivare skall missbruka denna möjlighet är små
och ett sådant krav upplevs som onödigt byråkratiskt. Propositionen bör således
avslås i denna del. Vi återkommer i övrigt till dessa frågor när förslag
läggs på grundval av arbetstids- och semesterkommittéernas betänkanden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambanden mellan arbetsmarknadspolitikens inriktning
och den ekonomiska utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av ett rättvisare pensionssystem för ett
ökat utbud av arbetskraft,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av vidgad analys av orsakerna till störningarna
på arbetsmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgningen av s.k. jobbklubbar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkt ADB-stöd inom arbetsmarknadsverket
samt med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del till ramanslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret

10

1990/91 anvisar 40000000 kr. utöver vad som föreslagits i proposition Mot. 1989/90
1989/90:100, bil. 12, Fi73

6. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stimulansbidrag för arbetsmarknadsutbildningar inom verkstadsindustrin
samt beslutar att någon medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91 utöver
vad som föreslagits i proposition 1989/90:100, bil. 12, ej skall ske,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att få fler flyktingar och invandrare i
arbete,

[att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del till
förslagsanslaget Förläggningskostnader för budgetåret anvisar
1900000000 kr. utöver vad som föreslagits i proposition 1989/90:100,
bil. 12, i enlighet med vad anförts i motionen,1]

8. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av åtgärderna för att motverka deltidsarbetslöshet,

9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:150 såvitt avser
föreslagen anvisning om 5 000 000 kr. till information om semesterfrågor
för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatta möjligheter till stöd för industribeställningar,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisar medel i den omfattning
som föreslagits i proposition 1989/90:100, bil. 12,

12. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökad flexbiiitet i lönebidragssystemet och omfattningen av den pågående
verksamheten med flexibla lönebidrag,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ökade möjligheter för ett flexibelt uttag
av arbetstid och semester,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kravet på att facklig organisation skall underrättas om arbetstagare
avstår från viss del av berättigad betald semesterledighet.

11989/90: Sf75

11

Stockholm den 10 maj 1990
Börje Hörnlund (c)
Kersti Johansson (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)

Håkan Hansson (c)
Sven-Olof Petersson (c)

Mot. 1989/90
Fi73

Per-Ola Eriksson (c)

Göran Engström (c)

Gunhild Bolander (c)

Ivar Franzén (c)

Jan Hyttring (c)

gotab 96686, Stockholm 1990

12