Arbetsmarknadspolitiken

Motion 1989/90:A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A283

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Arbetsmarknadspolitiken

Inledning

Tillgång till arbete eller utbildning har en central roll för varje individ genom
den sociala betydelse arbetet har för gemenskap, personlig utveckling, identitet
och självtillit. Det är också grunden för en självständig försörjning. Förvärvsarbetet
är lika viktigt för kvinnor som för män.

Samhället måste därför ha en god arbetsmarknadspolitisk beredskap för
att möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturförändringar inom
näringlivet ställer. Målsättningen att alla skall beredas arbete måste ligga
fast. Det är med denna utgångspunkt viktigt att bredda och differentiera lokala
arbetsmarknader i olika delar av Sverige så att människor har valmöjligheter.
Tillgången på arbete eller utbildning är en väsentlig förutsättning för
andra levnadsvillkor och styr möjligheterna att nå positiv samhällsutveckling.

I budgetpropositionen redovisas att antalet sysselsatta sedan 1983 ökat
med nära 400 000 personer. Sysselsättningsökningen har dock i huvudsak
skett inom den privata och kommunala tjänstesektorn. Den kraftiga ökningen
inom tjänstesektorn har medfört att arbetskraftsbristen snabbt ökat.
Samtidigt är den ekonomiska tillväxten låg och produktivitetsutvecklingen
svag. Det är, konstaterar föredraganden, tillväxten av arbetskraften som
stått för den huvudsakliga ökningen av BNP.

Arbetskraftsbristen har efterhand fått en mer generell karaktär och är nu
inom många sektorer av betydande omfattning. Samtidigt, framhålls det, är
de regionala variationerna stora. Ökningen av de långa sjukfallen, antalet
arbetsskador och förtidspensioner tyder samtidigt på att det finns betydande
problem rörande arbetsmiljö och arbetsorganisation.

Denna utveckling är enligt vår mening en följd av att den förda ekonomiska
politiken kraftigt har förstärkt de regionala obalanserna, med de problem
detta medfört både i avfolkningsbygder och inflyttningsorter. Tillväxten
i den svenska ekonomin har varit starkt koncentrerad. Detta har inom
heta områden skapat en överhettning med löneglidning och inflation som
följd. Andra områden har haft långsammare tillväxt, stagnation eller t.o.m.
recession. I många regioner och i många kommuner är arbetslösheten betydligt
högre än de genomsnittliga arbetslöshetssiffror som redovisas i budgetpropositionen.

Föredraganden understryker dock som ovan redovisats i budgetpropositionen
(prop 1989/90:100, bil 12, s. 4) att det fortfarande finns stora regionala
skillnader i arbetskraftsdeltagande och arbetslöshet. I propositionen
konstateras vidare att regioner med hög arbetslöshet också har relativt sett
ett lågt arbetskraftsdeltagande. Det finns därför en god arbetskraftstillgång
i dessa områden som bör utnyttjas. Välutbildad arbetskraft blir en allt viktigare
tillgång för företagen. Föredraganden konstaterar att det således finns
”klara tendenser till en starkare koppling också mellan arbetsmarknads- och
regionalpolitiken”.

Föredraganden underlåter dock nämna att den främsta orsaken till obalansen
mellan olika landsdelar är den ekonomiska politik som regeringen
fört. Den har varit starkt koncentrationsdrivande. Regeringen har gynnat
storföretagen och expansiva områden på småföretagens och regionalt utsatta
områdens bekostnad.

Utveckla hela landet

Enligt centerpartiets uppfattning måste samhällets insatser inriktas mot att
ge förutsättningar för arbete och utbildning över hela landet. Det gäller att
driva en närings- och regionalpolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen
i alla delar av landet. Det gäller också att med utbildningsinsatser underlätta
ny- eller återinträde på arbetsmarknaden. Dessa åtgärder måste särskilt
inriktas till förmån för ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa och arbetshandikappade.

Åtgärder måste även vidtas så att flyktingar och invandrare inte förhindras
av formella skäl att snabbt ta arbeten som kan erbjudas.

Det är även enligt vår mening nödvändigt att utnyttja de positiva möjligheter
den internationellt betingade högkonjunkturen inneburit för att
främja kapacitetsutnyttjande och ökande sysselsättning över hela landet.
Våra förslag syftar till att stimulera samhällsekonomin och forma en decentraliserad
samhällsstruktur med arbete, boende, utbildning och service i alla
delar av landet.

Det är vidare enligt centerpartiets mening angeläget att föra en politik som
minskar statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiska insatser. Detta
kan ske på ett ansvarsfullt sätt genom att människor som nu får samhälleligt
stöd kan minskas i antal genom fler fasta arbeten. Enligt centerpartiets mening
måste ökad uppmärksamhet riktas mot möjligheterna att skapa fler
jobb i näringsliv och småföretagsamhet.

Kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och kontant arbetsmarknadsstöd
har ökat. Den utbetalade ersättningen för 1977 var nära 1,2 miljarder
kr. För nästkommande budgetår beräknas utbetald ersättning uppgå till över
7 miljarder kr.

Denna ökning har ägt rum trots en långvarig högkonjunktur och trots att
närmare en tredjedel av de arbetssökande inte har någon ersättning alls.
Främst kvinnor och ungdomar står utanför trygghetssystemen. Vi föreslår
mot denna bakgrund i annan motion införande av en allmän trygghetsförsäkring.

Enligt vår mening måste kampen mot arbetslösheten föras på ett mer of

Mot. 1989/90

A283

11

fensivt sätt. Kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser förmår inte att lösa Mot. 1989/90

de grundläggande orsakerna till arbetslösheten. Det är en självklarhet att A283

politiken skall inriktas på att lindra konsekvenserna för dem som drabbas.

Den långsiktiga tryggheten för enskilda kan bäst tillgodoses genom en mer
expansiv industrisektor, där särskilt småföretagens villkor är viktiga för att
utvecklingen skall bli positiv. I framför allt mindre kommuner behövs dessutom
en breddning av tjänste- och servicenäringarna.

Vi kommer mot denna bakgrund och den koppling som finns mellan arbetslöshet
och sysselsättningsgrad i denna motion bl.a. att föreslå att medel
uttagna inom arbetslöshetsförsäkringen tillfälligt avdelas för offensiva sysselsättningspolitiska
insatser i regioner med lågt arbetskraftdeltagande.

Vi vill vidare för vår del framhålla att åtgärder som inriktas mot att främja
småföretagen samt allmänt stödja näringslivet via STU, utvecklingsfonder,
länsstyrelser m.m. tillsammans med en kraftigt minskad skattebelastning för
småföretagen ger mer varaktiga resultat än många kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska
insatser.

Den närmare fördelningen av de medel som kan avsättas för skilda åtgärder
i syfte att skapa en mer balanserad utveckling återkommer vi till ytterligare
när de aviserade propositionerna om regional-, trafik-, industri- och
forskningspolitik presenteras.

Lika villkor i arbetslivet

Arbetsmarknaden är i dag i stor utsträckning uppdelad i mans- och kvinnoyrken.
Utvecklingen måste brytas och inriktas på att bättre ta till vara de olika
erfarenheter män och kvinnor har, så att de bättre kan komma till nytta inom
samtliga sektorer i samhället. En jämnare fördelning av män och kvinnor
inom alla yrken bör komma till stånd. Män och kvinnor skall ha samma möjligheter
och samma rätt till utveckling i yrkesarbetet.

De flesta formella hinder för jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet
har avskaffats i och med införandet av jämställdhetslagen. De informella
hindren kvarstår dock i många fall. Vi har i en särskild motion tagit
upp jämställdhetsfrågorna i vid mening.

Arbetstids- och semesterlagstiftningen

Utvecklingen har gått mot en minskad arbetstid dels genom att arbetsdagen
har förkortats, dels genom att arbetsveckan har förkortats till fem dagar. Semestern
har efter hand förlängts. Argumenten för en fortsatt arbetstidsförkortning
är flera. Ett är att en förkortad arbetstid skulle öka möjligheterna
till jämställdhet. Ett annat är att den skulle kunna leda till en ökad sysselsättning
genom att fler skulle få arbete. Enligt centerpartiets mening är dock det
främsta argumentet att en kortare sammanlagd lönearbetstid kan ge en
bättre livskvalitet.

Centerpartiet har vid upprepade tillfällen understrukit att en såväl förkortad
som flexibel arbetstid är angelägen för många människor. Förändringar
måste genomföras på ett sådant sätt att de faktiska skillnaderna mellan mäns
och kvinnors arbetstid utjämnas. Partiet har också lyckats driva igenom kravet
på rätten till sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. 12

Särskilda åtgärder måste vidtas för att också jordbrukare och andra egenoch
småföretagare skall kunna få villkor som är jämförbara med andra gruppers.

Stor vikt bör, enligt vår mening, läggas vid personliga valmöjligheter så
att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers behov och
önskemål. Det bör ske genom att arbetstidslagstiftning och avtal på arbetsmarknaden
på kort sikt anpassas till en friare arbetstidsförläggning. Det är
nödvändigt att en mer flexibel förläggning av arbetstiden tillåts än för närvarande.
Fördelarna med en flexibel arbetstid är, enligt vår mening, stora såväl
för konsumenter och anställda som för företagens konkurrenskraft.

Den fortsatta produktivitetsutvecklingen är avgörande för hur snabb takten
i framtida arbetstidsförkortningar blir. Det bör dock samtidigt understrykas,
att en förkortad arbetstid ur samhällets synpunkt kan innebära vinster i
form av t.ex. ett minskad vårdefterfrågan. För vissa yrkesgrupper, t.ex. inom
vårdsektorn med många tunga lyft, kan en förkortad arbetstid vara nödvändig
om skilda typer av arbetsskador skall kunna minska.

Enligt vår mening bör en kortare arbetstid i framtiden vara en viktig faktor
vid avvägningen mellan olika angelägna reformer. Takten måste självklart
anpassas så att tillräckliga resurser alltid kan satsas på vård, omsorg och utbildning.

Vi har även tagit upp dessa frågor i en särskild motion i anledning av prop
1989/90:59 med förslag om ett succcessivt införande av en sjätte semestervecka.
Vi konstaterar i denna motion att införandet av den sjätte semesterveckan
är klart motiverad av rättviseskäl. Vi understryker emellertid samtidigt
att sådana kostnadskrävande reformer såsom en förkortad arbetstid eller
förlängd semester måste avpassas till det samhällsekonomiska utrymme
som finns. Arbetstidskommittén har exempelvis beräknat att vid införande
av en sex timmars arbetsdag kommer produktionen 2010 vara 400 miljarder
lägre.

Arbetsrätt

Den arbetsrättsliga lagstiftningen har nu fungerat i snart halvannat decennium
och många krav på förändringar har ställts. Lagstiftningen har bl.a.
kritiserats för att vara stelbent och rigid. I vissa fall leder lagstiftningen till
orimliga konsekvenser för den enskilde. Vi kräver mot denna bakgrund i en
särskild motion en total översyn i syfte att få en mer modern och flexibel
lagstiftning.

Arbetshandikappade

Enligt vår mening måste ”arbetslinjen” gälla även för arbetshandikappade.
Det är både positivt för den enskilde och för samhället om de som drabbats
av ett arbetshandikapp kan erhålla arbete antingen på den reguljära arbetsmarknaden
eller genom speciella statliga insatser, t.ex. genom Samhall eller
lönebidragsanställningar. Vi utvecklar vår syn på dessa frågor i en särskild
motion.

Mot. 1989/90

A283

13

Mot. 1989/90

A283

Ungdomars arbete

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete
eller utbildning. Ett välfärdssamhälle som vårt får inte acceptera att unga
människor inte får fäste på arbetsmarknaden. Det är ett oroande faktum att
ungdomsarbetslösheten har varit hög trots goda konjunkturer. Det är i och
för sig självklart att grunden för en fungerade arbetsmarknad är en framsynt
politik för ekonomisk utveckling inom ramen för en marknadsekonomi som
tar sociala och miljömässiga hänsyn. Insatserna från samhället måste inriktas
på att förutsättningar för varaktiga jobb skapas över hela landet på den ordinarie
arbetsmarknaden. En sådan politik är också grunden för ungdomars
sysselsättning.

Hög arbetslöshet bland ungdomar, särskilt i vissa regioner och inte minst
bland flickor under rådande högkonjunktur, visar emellertid att generella
ekonomisk-politiska åtgärder inte är tillräckliga. Regeringens ekonomiska
politik har i stället medverkat till att arbetsmarknaden för många ungdomar
i regionalt utsatta områden förvärrats. Detta innebär att de generella åtgärderna
måste kompletteras med särskilda insatser.

Arbetsmarknadsdepartementet

Under littera A föreslås bl.a. anvisas knappt 20 milj. kr. i utredningskostnader
för kommande budgetår. Vidare finns reserverat knappt 3,5 milj. kr. Enligt
vår mening bör detta anslag kunna minskas med 5 milj. kr. Vi bedömer
att utredningsbehovet på arbetmarknadsdepartementets ansvarsområde
utan men för statens verksamhet kan minskas i motsvarande omfattning.

Decentralisering av arbetsmarknadsstyrelsen

Under de senaste åren har det skett en viss decentralisering av AMS verksamhet.
Detta är positivt och vi vill understryka vikten av att decentraliseringen
går vidare. Centrala AMS bör ytterligare minskas med hänsyn till den
kompetensuppbyggnad som skett vid de lokala arbetsförmedlingarna. Enligt
vår mening kan antalet tjänster vid AMS centralt och vid länsarbetsnämnderna
minskas med totalt 500 tjänster. Detta innebär en minskad belastning

Arbetsmiljö

Utvecklingen på arbetsmarknaden har inneburit att många arbetsplatser förbättras.
Fysiskt tunga arbeten har lindrats bl.a genom den tekniska utvecklingen
som skapat förutsättningar för ökad mekanisering och automatisering
m.m. Det finns dock fortfarande många områden med fysiskt tungt arbete.
Inom vissa områden är möjligheterna till att genom tekniska förbättringar
minska påfrestningarna på den enskilde små. Ett sådant område är vården.

Utvecklingen har också medfört att den psykiska arbetsmiljön i många fall
blivit mer påfrestande. Arbetstakten och stressen har ökat inom många områden.
Många upplever sig inte räcka till för både föräldraansvar och yrkesroll.
Det ger ökad stress. I en särskild kommittémotion utvecklar vi vår syn
på arbetsmiljöfrågorna.

14

på statsbudgeten med 150 milj. kr. Vi anser däremot att de lokala arbetsför- Mot. 1989/90

medlingarna skall få behålla det tillskott av tjänster som beslutats under peri- A283

oder med högre arbetslöshet.

Arbetsförmedlingens organisation

Arbetsförmedlingens uppgift är att underlätta den nödvändiga anpassningen
mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Vilket är en av förutsättningarna
för en positiv ekonomisk utveckling. Det är självklart att arbetsförmedlingen
skall hjälpa och stödja de arbetssökande som har svårt att erhålla en
varaktig anställning. Men det måste också vara en uppgift för arbetsförmedlingen
att aktivt och kontinuerligt undersöka vilka arbeten som finns att
tillgå och inte enbart vara en mottagare av de arbeten som anmäls. De flesta
arbetssökande har den initiativförmåga och handlingskraft som krävs för att
själva ta kontakt med arbetsgivare direkt eller också att söka arbete via platsförmedlingens
annonser. Vi anser även att en översyn av arbetsförmedlingslagen
måste komma till stånd. Översyn skall syfta till att ge möjligheter till
alternativ som komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna.

Flyttningsbidragen

Flyttningsbidragen har varit en av de främsta stimulanserna för koncentration
och centralisering. Bidraget till starthjälp har slopats från den 1 juli
1987. Totalt föreslås att drygt 235,3 milj. kr. anvisas för flyttningsbidrag
m.m. kommande budgetår.

Stimulera inflyttning till utsatta regioner

För närvarande kan det utgå ett s.k. merkostnadsbidrag om 5 000 kr. för
vissa arbetssökande som av arbetsmarknadsskäl flyttar till annan ort. Vi har
i tidigare motioner konstaterat att koncentrationen ytterligare förstärks med
den utformning merkostnadsbidraget till arbetslösa fått. Bidrag skall dock
inte lämnas för flyttning till Stockholms län, Göteborg och Malmö kommuner.

Vi konstaterade då att merkostnadsbidraget kan ses som ett återinförande
av systemet med flyttningsbidrag. Merkostnadsbidrag kan med nuvarande
regler t.ex. utgå för flyttning till expansiva kommuner som Uppsala, Örebro,

Linköping, Umeå.

Reglerna för merkostnadsbidraget riskerar enligt vår mening innebära att
redan utsatta kommuner får än svårare att skapa förutsättningar för en återinflyttning.
Det motverkar enligt vår mening möjligheterna att skapa en varaktig
sysselsättning i dessa orter. Inneliggande ansökningar om lokaliseringsbidrag
för innevarande budgetår tyder även på att förutsättningarna för etableringar
i dessa regioner bedöms vara gynnsamma. Detta är en effekt av
den i första hand internationellt betingade högkonjunkturen som i ett sent
skede medfört bättre ekonomiska förutsättningar för företagande utanför
koncentrationsorterna.

Merkostnadsbidrag bör enligt vår mening endast utgå till stödområdena,
bergslagskommunerna och sydöstra Sverige. En sådan begränsning innebär
att bidraget per person kan fördubblas till 10 000 kr. utan ökad total kostnad.

Vi anser att flyttningsbidragen (s.k. respenning m.m.) framdeles bör ut- Mot. 1989/90

formas så att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare mins- A283

kar belastningen på statsbudgeten. Enligt vår uppfattning bör arbetsgivarna
i expansionsorterna svara för kostnaderna för rekrytering av arbetskraft från
utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid flyttningar
till regionalpolitiskt prioriterade områden. Riksdagen bör mot bakgrund
av vad som ovan redovisats besluta om nya riktlinjer och regler för
flyttningar.

Riksdagen kan mot denna bakgrund anvisa 50 milj. kr. för ”flyttningsbidrag
till regionalpolitiskt prioriterade områden m.m.”. Det innebär att över
anslaget Arbetsmarknadsservice totalt bör anvisas 59 732 milj. kr. Vilket innebär
en minskad belastning på statsbudgeten med över 185 milj. kr.

Bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande

Försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande
föreslås fortsätta under kommande budgetår. Möjligheterna att rekrytera
kvalificerade personer är ofta avhängiga av om en medflyttande
make eller maka kan beredas arbete på orten. Det är därför positivt att bidraget
föreslås vara kvar. Vi anser dock att bidragsprocenten till arbetsgivaren
bör höjas till 90 % av den totala lönekostnaden för den anställde under
det första året och utgå till arbetsgivare inom stödområdet. Denna förändring
bedöms inte inneära något ökat anslagsbehov utöver det av regeringen
föreslagna. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag med denna inriktning.

Arbetslöshetsförsäkringen

Enligt vår mening bör arbetslöshetsförsäkringen utformas som en allmän
trygghetsförsäkring eftersom det grundläggande syftet med försäkringen
skall vara att garantera en ekonomisk grundtrygghet för den som inte kunnat
få sin försörjning tryggad genom eget arbete. Ur denna synpunkt är det
ingen skillnad mellan dem som haft arbete respektive dem som för första
gången skall träda ut på arbetsmarknaden. Nuvarande regler innebär att
närmare en tredjedel av de arbetslösa inte kan komma ifråga för vare sig
ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).

Detta innebär enligt vår uppfattning att gällande system för arbetslöshetsunderstöd
inte fyller rimliga trygghetskrav. Alla som drabbas av arbetslöshet
måste få en rimlig grundtrygghet. Mot denna bakgrund har vi från centerpartiets
sida i en särskild motion föreslagit att en utredning skall tillkallas med
direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

På förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1988 om ändrade former
för finansieringen av arbetslöshetsunderstödet. Bl.a. innebar beslutet att
statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen i sin helhet skall betalas med arbetsgivaravgifter
och ej till någon del över budgeten. För detta ändamål tas
en s.k. arbetsmarknadsavgift på 2,16 % ut. Denna avgift skall äv;n täcka
kostnaderna för statsbidrag till permitteringslöneersättningen, vilken föredraganden
beräknar till 50 milj. kr. för nästkommande budgetår.

Utifrån i budgetpropositionen angiven total lönesumma blir intäkten av 16

denna avgift drygt ca 13 miljarder 1990. Som jämförelse kan nämnas att Mot. 1989/90

överskottet i arbetslöshetsförsäkringen för 1989 var ca 7,2 miljarder kronor. A283

De avgifter som erläggs av de försäkrade anses numera vara ersättning för
de administrativa kostnaderna och uppgå till ca 5 % av den totala kostnaden.
Kostnaderna för statsbidrag totalt som skall täckas med arbetsmarknadsavgiften
är således enligt föredragandens bedömning 6 840 milj. kr.,
exkl. finansieringsavgifter. Denna bedömning baseras på ett antagande att
arbetslösheten i genomsnitt kommer att motsvara 5 dagar per medlem och
år och utifrån en genomsnittlig dagpenning på ca 400 kr. KAS finansieras via
anslagsmedel även i fortsättningen. Med regeringens bedömning av statsbidragsbehovet
uppstår således ett överskott i storleksordningen ca 13 miljarder
kr 1990.

Riksdagens beslut våren 1988 innebar vidare att a-kassefonderna som i
stor utsträckning byggts med skattemedel upplöstes och tillgångarna överfördes
till ”organisationer” som stod bakom fonderna. I klartext innebar
riksdagens beslut att ca 2,2 miljarder kronor skänktes till de fackliga organisationerna.
Enligt vår mening borde i stället dessa medel ha utnyttjats inom
ramen för det trygghetssystem de byggts upp för och borde ha setts som en
ekonomisk resurs vid införandet av en framtida allmän trygghetsförsäkring.

I regeringens budgetproposition beskrivs vidare läget på den svenska arbetsmarknaden
som mycket bra. Arbetskraftsbrist förekommer i många yrken
och i flera regioner. Som ovan nämnt framhåller dock föredraganden
att regionalpolitiken alltmer handlar om arbetskraften. Regioner med hög
arbetslöshet relativt sett har ofta ett relativt sett lågt arbetskraftsdeltagande.

I ett sådant läge borde både sociala och ekonomiska skäl tala för att all
kraft skall inriktas mot insatser som prioriterar att ge de arbetssökande arbete
eller utbildning framför kontantstöd.

Vi kommer från centerpartiet att i annat sammanhang lägga förslag som
syftar till att utveckla arbetsmarknaden över hela landet. Vi föreslår bl.a.
betydande satsningar i vår landsbygdspolitiska motion som är riktade mot
orter och landsdelar där överhettning och sysselsättningsgraden är lägst. Vi
återkommer även med våra regional-, närings-, skatte-, bostads-, trafik- och
jordbrukspolitiska förslag när aviserade propositioner presenteras och avser
även att ge dessa förslag en profil som utjämnar obalanserna regionalt och i
ekonomin.

Vi föreslår dock bl.a. i landsbygdsmotionen och andra motioner redan nu
bl.a. följande åtgärder för en bättre regional balans:

- Särskilda medel för att främja landsbygdens utveckling om minst 750
milj. kr.

- Ett tioårigt program för förstärkning och beläggning av länsvägnätets
grusvägar och ett riktat tillkommande anslag om ytterligare 1 000 miljoner
till grusvägar för nästkommande budgetår.

- Att 1 öre/kWh av vinsterna från vattenkraften skall återföras till de regioner
där vattenkraftselen produceras. Det ger dessa regioner ett årligt tillskott
på 600-700 milj. kr.

- En kraftigt förbättrad kommunal skatteutjämning.

- Åtgärder för att öka bostadsbyggandet i regioner som nu har brist genom

17

stimulansbidrag om 150 milj. kr till kommunerna för byggande av smålä- Mot. 1989/90
genheter. A283

- Vi föreslår därutöver ett särskilt stimulansbidrag om 80 000 kr/lägenhet
för byggande av hyresalternativ på landsbygden och dess småorter. Målsättningen
är att 1 000 lägenheter skall byggas under nästa budgetår.

- Ett program för upprustning av VA-nätet i kommunerna. Vi anvisar som
ett stimulansbidrag 25 milj. kr. för detta ändamål. Det riktas i första hand
till orter med ledig entreprenadkapacitet.

- Minskat uttag av skatter och avgifter för småföretagare.

- Ökade insatser för utbildning, kultur och turism med närmare 500 milj.
kr.

- Okat stöd till lantbruksnäringen för omställning och miljöförbättringar
med över 300 milj. kr.

- Ökade insatser för arbetshandikappade om totalt 350 milj. kr.

Våra förslag på olika områden bl.a. i syfte att bredda arbetsmarknaden och
skapa fler arbetstillfällen - framför allt i områden, där problem kvarstår på
arbetsmarknaden trots den rådande högkonjunkturen - innebär betydande
offensiva satsningar.

Vi anser det vidare särskilt viktigt att de sysselsättningsskapande insatserna
intensifieras och de medel som reserverats för dessa ändamål utnyttjas
effektivt.

Med en offensiv politik enligt vår modell kan nuvarande besvärliga vakanslägen
inom vård, service och tillverkning förbättras. Många arbetssökande
som yrkesmässigt ämnar ägna sig åt teoretiska yrken kan i ett övergångsskede
få erfarenhet av kroppsarbetets villkor, vilket måste ses som en
nyttig erfarenhet. Ett arbete är också alltid att föredra ur social synpunkt
framför en nedbrytande arbetslöshet. Med vårt förslag skapas förutsättningar
för alla att på ett positivt sett medverka till ökad välfärd i hela vårt
land.

Sammantaget bedömer vi att våra förslag kommer att minska antalet stöddagar
väsentligt inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Vi anser att en
rimlig beräkning är att arbetslösheten i genomsnitt kommer att motsvara 3,5
dagar per medlem och år under nästa budgetår.

Det medför ett minskat stödbehov inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen
på storleksordningen 1,8 miljarder kronor mindre än vad regeringen
bedömer.

Våra förslag skulle således leda till att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen
den 31/12 1990 kan beräknas uppgå till ca 15 miljarder kronor. Enligt
vår mening bör, mot bakgrund av att vår politik leder till varaktigt bättre
förhållanden i ej ”heta” områden, en del av dessa medel kunna utnyttjas för
att finansiera en del av våra långsiktigt offensiva insatser. Vår inriktning på
”utveckling av Hela landet” leder till en långsiktigt minskning av behovet av
arbetslöshetsunderstöd samt till en bättre samhällsekonomi.

Utnyttjande av dessa medel kan tekniskt sett ske enligt flera modeller. En
modell är, i likhet med vad regeringen föreslår (prop 1989/90:100, bil 12, anslag
C 1) beträffande överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar,
att medel som en engångsförstärkning förs över från berört konto

i riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel, lagstadgade socialavgif- Mot. 1989/90
ter. A283

Enligt vår mening bör man dock av ekonomisk-politiska skäl välja en annan
väg. Vi föreslår att intäkter från arbetsmarknadsavgiften under budgetåret
1990/91 även avdelas för bl.a. närings- och regionalpolitiska satsningar
främst riktade mot områden där sysselsättningsgraden är lägst och behoven
av stöd störst. Lagen om socialavgifter bör ändras i enlighet med detta. En
sådan inriktning av fördelning av medlen innebär bl.a. att inflationstrycket i
ekonomin ökar mindre än om man vidtar en generell överföring av medel
till statsbudgeten enligt den modell regeringen använder.

Vi föreslår att 0,75 % av intäkterna från arbetsmarknadsavgiften tas ut för
nästa budgetår till av oss föreslaget ändamål. De medel som avdelas från
arbetsmarknadsavgiften uppgår enligt vårt förslag till 4 500 milj. kr. samtidigt
som intäkten till arbetslöshetsförsäkringen under motsvarande period
uppgår till ca 8 500 milj. kr. Tillsammans med befintligt överskott kommer
då ca 15 miljarder finnas tillgängliga för arbetslöshetsersättningar. Det
täcker ett utbetalningsbehov motsvarande 11 dagar per medlem.

På samma sätt leder våra förslag till att föreslagna medelsavdrag till KAS
kan utgå med 60 milj. kr.

Vi vill samtidigt understryka att vårt förslag innebär att såväl andelen egna
avgifter som stödnivåer är oförändrade i förhållande till regeringens förslag.

Enligt vår mening aktualiserar den överfinansiering som nu uppenbarligen
sker av arbetslöshetsförsäkringen på nytt frågan om inte intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
bör balanseras mot statsbudgeten. Enligt det förslag
som a-kassekommittén föreslog i syfte att få ett effektivt utnyttjande av inbetalda
medel.

Arbetslinje för flyktingar och invandrare

Vi anser att det både av arbetsmarknads- och sociala skäl måste vidtas åtgärder
så att flyktingar och invandrare av formella skäl inte förhindras att
snabbt ta arbeten som kan erbjudas. Nuvarande regler måste förändras så
att flyktingar kan ta arbete på den öppna arbetsmarknaden i princip ännu
medan de vistas i förläggningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Under anslaget sysselsättningskapande åtgärder bestrids utgifter för beredskapsarbeten,
strukturstöd för byggarbetsmarknaden, rekryteringsstöd
m.m. För kommande budgetår föreslås anvisat drygt 1,8 miljarder samtidigt
som reservation på 1,35 miljarder finns.

Vi bedömer med hänvisning till de goda arbetsmarknadsläge som nu råder
och till de offensiva närings- och sysselsättningsskapade åtgärder vi förordar
ovan att behovet av sysselsättningskapande åtgärder i traditionell mening
minskar. Mot denna bakgrund anser vi att befintlig reservation kan minskas
med 300 milj. kr.

19

Hemställan

Mot. 1989/90

A283

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen med avslag på prop 1989/90:100 bil 12 i denna del
till Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91 beslutar anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 5 000 000 kr. minskat reservationsanslag
om totalt 14 380 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av AMS,

4. att riksdagen med avslag på prop 1989/90:100, bil 12 i denna del
beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
150 000 000 kr. minskat ramanslag om totalt 2 026 239 000 kr. i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för flyttningsbidrag samt med avslag
på prop 1989/90:100 bil 12 i denna del beslutar till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 185 833 000 kr. minskat förslagsanslag om totalt
59 732 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för erhållande av s.k. merkostnadsbidrag,

9. att riksdagen hos regeringen begär ändrade regler för bidrag till
arbetsgivare för anställning av medflyttande i enlighet med vad som
anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för redovisning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen
om socialavgifter beträffande användningsområde för till staten influtna
medel från arbetsmarknadsavgifter i enlighet med vad som anförts
i motionen,

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja 0,75 % av arbetsmarknadsavgiften
för offensiva satsningar och till statsbudgetens
inkomsttitel för budgetåret 1990/91 överföra motsvarande intäkter
om 4 500 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen med avslag på prop 1989/90:100, bil 12 i denna del
beslutar anvisa till kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 ett i förhållande till regeringen med 60 000 000
kr. minskat förslagsanslag om totalt 3 991 575 000 kr. i enlighet med
vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ändrade regler för flyktingars och invandrares
rätt till arbete på den öppna arbetsmarknaden,

15. att riksdagen med avslag på prop 1989/90:100, bil 12 i denna del
beslutar att till sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
300 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 1 519 000 000
kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990
Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Kersti Johansson (c)

Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)
Sven-Olof Petersson (c)

Mot. 1989/90

A283

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)

Kjell Ericsson (c)

Jan Hyttring (c)
Gunhild Bolander (c)

21