Information om rätten till skolgång
Interpellation 2022/23:419 av Annika Hirvonen (MP)
Interpellationen är inlämnad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-09-04
- Överlämnad
- 2023-09-05
- Anmäld
- 2023-09-12
- Svarsdatum
- 2023-09-19
- Sista svarsdatum
- 2023-09-19
- Besvarad
- 2023-09-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Varje barn har rätt skolgång. Nyligen besökte jag också Göteborg och socialarbetare som gav uttryck för en oro för att det bland de barn som inte återvänder också finns papperslösa barn som inte vågar komma tillbaka till skolan. Dessa barn har rätt till skolgång på samma sätt som alla andra barn. Skolan är central för deras utveckling, och skolan har en särskilt stark betydelse som skyddsfaktor för barn som på olika sätt är utsatta.
Det finns i dag mycket okunskap bland föräldrar om vilka rättigheter de har till skolgång för sina barn. Många är dessutom rädda att lämna barnen till skolan.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Lotta Edholm:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i fråga om förskolors och skolors kommunikation med den ovan nämnda målgruppen för att förhindra att barn inte går till förskolan och skolan?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:419
Webb-tv: Information om rätten till skolgång
Dokument från debatten
- Tisdag den 19 september 2023Kammarens föredragningslistor 2023/24:6
Protokoll från debatten
Anf. 81 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i fråga om förskolors och skolors kommunikation med föräldrar till papperslösa barn för att förhindra att barn inte går till förskolan och skolan.
Av skollagen (2010:800) framgår att kommunerna har ansvar för att informera vårdnadshavare och elever om utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen. En förutsättning för att någon ska ha rätt till utbildning enligt skollagen är att han eller hon är bosatt i Sverige. Den som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning ska i detta avseende anses som bosatt i landet och har därmed samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn. Således har dessa barn rätt till utbildning i Sverige enligt gällande bestämmelser. Alla barns rätt till utbildning slås även fast i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 dessutom är svensk lag.
Skollagens krav på att varje kommun ska informera vårdnadshavare och elever om den utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen är inte något som kommunerna kan bortse från. Jag förutsätter därför att kommunerna tar sitt ansvar att informera de föräldrar med barn som vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning om den utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen.
Anf. 82 Annika Hirvonen (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning, och det gäller även barn som lever som papperslösa i Sverige. Barnkonventionen gäller alla barn. Därutöver har vi en svensk lagstiftning där denna rättighet slås fast.
Det har kritiserats från FN:s barnrättskommitté att Sverige inte fullt ut lever upp till rättigheten eftersom skolplikten inte omfattar också dessa barn - de har bara rätt till utbildning.
Det som vi hör nu, när vi är ute och träffar människor som möter dem som lever i papperslöshet, är att rädslan för att delta i förskolan och skolan har brett ut sig. Det handlar om en rädsla för att bli angiven.
Att leva som papperslös är en mycket svår situation, och många har även sedan tidigare levt med en rädsla för vad som kan hända på vägen till och från skolan, till exempel.
Just att bli angiven av själva skolan har ändå inte varit en fråga, och jag har därför ställt frågan till skolminister Lotta Edholm vad hon avser att göra för att se till att även de här barnen får sin rätt till utbildning tillgodosedd.
Det är viktigt för alla barn att gå i förskolan och skolan. Men det är särskilt viktigt för barn som lever i en utsatt situation. För de här barnen är förskolan och skolan en helt central skyddsfaktor eftersom den levnadssituation som de lever i är otroligt svår. Inte minst möter de varje dag en rädsla från sina föräldrar, hur väl man än försöker maskera den, för att bli utvisad till ett öde som uppfattas så skrämmande att man hellre lever kvar i Sverige, trots de få rättigheter som människor har när de lever som papperslösa.
Jag tycker att det vore väldigt värdefullt om skolministern kunde sätta ned foten klart och tydligt så att den här målgruppen kan känna sig trygg med att nej, det råder ingen skyldighet till angiveri även om det debatteras att regeringen vill införa en ny angiverilag som också kan komma att omfatta skolan. Det vore extra värdefullt mot bakgrund av att vi nyligen har sett hur polisen har efterfrågat någon form av etniska register eller uppgifter om elever med ett visst ursprung från en viss specifik rektor. I det fallet vägrade rektorn, vilket naturligtvis är helt korrekt att göra både ur ett moraliskt perspektiv och utifrån den etik som gäller för medarbetare i skolan men faktiskt även utifrån hur lagstiftningen och den rättspraxis som gäller i dag ser ut.
Därför vill jag ändå fråga om Lotta Edholm klart och tydligt kan meddela att regeringen avser att se till att alla barn får sin rätt till skolgång uppfylld och därigenom motverka den rädsla för angiveri som nu har brett ut sig.
Anf. 83 Patrick Reslow (SD)
Fru talman! I Sverige har vi, liksom i alla andra stater som vilar på rättsstatens principer, ett system som reglerar vad som gäller för den som inte är medborgare men som vill bo och leva i landet. Systemet omfattar en bedömning av rätten till såväl asyl som uppehålls- och arbetstillstånd, och efter denna bedömning fattas ett beslut av berörd myndighet. När ett beslut väl har fattats får det juridiska konsekvenser, antingen positiva eller negativa, för den enskilde. Ett beslut om att asyl eller uppehållstillstånd inte beviljas innebär att personen i fråga inte har rätt att vara kvar i landet. En person som inte har rätt att stanna i landet ska lämna landet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Miljöpartiets ledamot i utbildningsutskottet, Annika Hirvonen, undrar nu vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att skolor ska upplysa personer som vistas illegalt i landet om deras barns rätt till utbildning. Det är i sig en ganska absurd frågeställning. Det är i och för sig korrekt att barnkonventionen, som också är lag i Sverige, stadgar barns rätt till utbildning samt att det i rättspraxis anses omfatta även barn som vistas illegalt i landet. Men barnkonventionen försvarar absolut inte rätten att vistas illegalt i ett land och säger inte heller något om var undervisningen ska ske. Skulle skolor ägna sig åt den här sortens aktiviteter finns det stor risk att hela migrationsprocessen slås ut.
Annika Hirvonen ser alltså framför sig ett system där skolor i särskild ordning ska informera en målgrupp som inte har rätt att vara i landet om vilka rättigheter deras barn har. Skattemedel ska alltså bekosta detta, och personal ska ombesörja informationen till personer som borde ha lämnat landet. Det är helt orimligt.
Hirvonens frågeställning visar med all tydlighet hur viktigt det är att myndigheter kommunicerar med varandra och samordnar sina insatser så att det kan bli slut med det stora mörkertal som vistas illegalt i vårt land, om inte annat så för landets säkerhets skull. Staten ska inte uppmuntra till parallella system. Staten ska inte heller uppmuntra till lagtrots.
Samhällets institutioner, däribland även skolan, har drabbats negativt av den massinvandring och dess effekter som inte minst Miljöpartiet har stor skuld till. Den utbredda gängkriminalitet som nu härjar vilt på gator och torg är ett resultat av denna ansvarslösa migrationspolitik. Att i det läget uppmana skolor att informera om illegala personers så kallade rättigheter är inget annat än att slå hål på tanken om en reglerad invandring.
Anf. 84 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Apropå Hirvonens fråga om informationsplikt till föräldrar som vistas illegalt i landet vill jag ställa några frågor till statsrådet.
Den som vistas illegalt i landet har fått ett myndighetsbesked. Den som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet - ett solklart myndighetsbesked. Skulle en sådan informationsplikt som Hirvonen talar om inte ge dubbla och förvirrande budskap, undrar jag, och jag ställer frågan till statsrådet. Skulle det inte rent av i förlängningen undergräva hela vår asyllagstiftning?
Att en myndighet ska informera om något som direkt strider mot vad en annan myndighet redan beslutat om är i det närmaste horribelt. Vi har en utlänningslag som det är meningen att alla ska följa. Det står alla partier fritt att föreslå förändringar i denna lag; det kallas demokrati. Men att indirekt uppmana till och med myndigheter att inte följa svensk lag kan få effekter på all övrig lagstiftning. Vilka andra lagar kan vi strunta i? Är lagarna något som vi kan tolka som riktlinjer mer än direkta lagar?
Jag undrar också lite om barnens framtid. Hur kommer den att se ut för de barn som går i svensk skola trots att familjen har fått besked om avslag på sin asylansökan eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd, vilket är lite annorlunda? Kommer inte det här att bidra ytterligare till det skuggsamhälle som växer sig allt starkare och som vi alla politiskt kritiserar?
Barn har självklart rätt till skolgång men inte i vilket land som helst. Vi kan inte undergräva utlänningslagen för någon allmän princip. Föräldrar har det yttersta ansvaret för sina barn. Har föräldrarna fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ska de lämna landet. Myndigheterna måste tala med en röst, annars kommer vi aldrig till rätta med det skuggsamhälle som växer sig allt starkare i vårt land.
Anf. 85 Ludvig Aspling (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Först och främst är det viktigt att slå fast att vänsterpartierna aldrig säger vad de egentligen menar vad gäller migrationspolitik. De gjorde det inte när de satt i regering, de gör det inte i opposition och de gör det inte i den här debatten.
Låt oss börja med att titta på vilka som träffas av den informationsplikt som debatten egentligen handlar om. Det är personer som inte är flyktingar, som inte har skyddsbehov och som inte har en egen försörjning eller uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. De är definitivt inte papperslösa som Annika Hirvonen påstår. Alla de här personerna har fått papper, och på de papperen står det att de ska lämna landet. Det är personer som helt och hållet saknar skäl att vistas här, som enkelt kan återvända hem på ett säkert och ordnat sätt och vars barn i de allra flesta fall kan fortsätta sin skolgång i hemlandet.
Det är också viktigt att understryka att informationsplikt inte är något nytt inom svensk rätt. Det finns en lång rad situationer när personal inom exempelvis skola och sjukvård har en skyldighet att anmäla missförhållanden till andra myndigheter. Exempelvis måste en läkare anmäla patienter vars hälsotillstånd gör dem olämpliga för att inneha ett körkort, och skolpersonal måste anmäla om man misstänker att barn far illa.
Förslagen är varken ovanliga eller kontroversiella i jämförbara länder i vårt närområde, och det är inte bara vi som förstår det. De protester som man ofta tar upp i dessa sammanhang och som har organiserats i närheten av Sveriges riksdag är ganska uppenbart orkestrerade av vänsterpartierna själva. Det finns ungefär 335 000 personer som jobbar inom skola, vård och omsorg bara i Stockholms län, och av dem var det ett par hundra personer som valde att protestera mot förslaget här utanför - om de nu verkligen jobbar med detta. Vi har ju ingen aning om vilka dessa personer egentligen är. Sammantaget är det rätt uppenbart att de allra flesta som utövar dessa yrken inte låter sig luras av Annika Hirvonen och kompani.
Vad är det då vänstern egentligen vill? Man målar upp en fasad i denna debatt, för omtanke om barnen är naturligtvis bara en fasad - det bästa för både dessa barn och deras föräldrar vore naturligtvis att inte bo kvar illegalt i Sverige. Det är fullständigt uppenbart. Det är naturligtvis så, fru talman, att ju fler förmåner och rättigheter som tillkommer personer som vistas här illegalt, desto fler kommer att bosätta sig här illegalt. Det är fullständigt uppenbart. Fler personer kommer att utnyttjas för lågavlönat svartarbete, och fler kommer att behöva begå brott för att försörja sig. Fler barn kommer att halka efter i skolgången i sina hemländer.
Vad denna debatt egentligen handlar om är att vänsterpartierna aldrig har accepterat tanken på en reglerad invandring, det vill säga att Sverige inte är ett slags utlänningsrättslig frizon där vem som helst kan bosätta sig av vilken anledning som helst. Vänsterpartierna har aldrig accepterat detta, och de gör det inte nu. Det är vad detta handlar om. De försöker underminera den reglerade invandringen på det sätt de kan.
(Applåder)
Anf. 86 Camilla Hansén (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren hittills.
Barnkonventionen är svensk lag, och det är en av de konventioner som Sverige - genom att ratificera den - har åtagit sig att följa. Och det ska vi såklart göra; om man inte avser att följa en konvention får man göra ett annat ställningstagande.
Detta är någonting som lyfts fram i det pågående samtalet kring den utredning som nu pågår om informationsplikt, eller som det har kommit att kallas i folkmun: angiverilagen. Jag är lite nyfiken på hur tungt det har vägt just att barnkonventionen har blivit lag i Sverige - och att vi har skollagen, som statsrådet hänvisar till i sitt svar - när regeringen har formulerat direktiven till utredningen. Frågan gäller särskilt med tanke på att man har ändrat direktiven till att inte riktigt lika tydligt tala om var, alltså i vilka verksamheter, det kan finnas ömmande skäl.
Sverigedemokraterna är inte intresserade av att följa barnkonventionen eller av att se till att den lagstiftning vi har i Sverige fungerar och att skolorna följer den. Jag förstår dock av statsrådets svar att statsrådet vill att lagstiftningen följs. Det jag undrar är hur skolministern försäkrar sig om att just dessa konventioner och skollagen följs så att föräldrar får information på ett sätt som gör familjer och barn trygga i att se till att barnen får den utbildning de har rätt till. Hur försäkrar man sig om det? Det är nämligen en ganska grannlaga uppgift. Att ha en rättighet men av rädsla inte kunna utöva den är ju lite som att inte längre ha rättigheten.
Ett sätt att försäkra sig om att dessa lagar kan följas är att ändra utredningsdirektiven - att dra tillbaka dem och börja om från början med det man nu vill åstadkomma. Detta är en utredning som har mött ett massivt motstånd som har växt från civilsamhället och fackföreningar. Civilsamhället vill höra var partierna står. Det är tydligt var Miljöpartiet står: Vi vill att barn ska ha faktisk tillgång till utbildning, och då behöver de tryggt kunna gå i skolan.
(Applåder)
Anf. 87 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag tänkte börja med att slå fast att barn som befinner sig i Sverige har rätt till skolgång. Så är det dels ur barnkonventionens perspektiv och det faktum att barnkonventionen är svensk lag, dels på grund av det faktum att den rättigheten finns inskriven i annan lagstiftning.
Även om jag tror att de flesta partier i denna kammare faktiskt anser att människor som har fått avslag på sin asylansökan eller ansökan om uppehållstillstånd ska lämna landet är det ändå så att barnen är rättighetsägare i egen rätt. Barnen har rätt till olika saker alldeles oavsett vad deras föräldrar utsätter dem för, och det är det som är bakgrunden till att vi har den lagstiftning som vi har. Vi kan naturligtvis allihop ha olika åsikter kring detta, men jag tycker att det är viktigt att man ser barn som individer. Under den tid de befinner sig i Sverige, oavsett om det är kort eller lång tid, kan det ju inte skada med lite utbildning, tänker jag. Det kommer dessa barn att ha nytta av även om de sedan lämnar Sverige.
Sedan kommer vi då till frågan hur sjutton man ska informera om detta. Kommunerna har det uppdraget, men det är klart att det inte är ett lätt uppdrag för dem. Ofta vet ju kommunerna inte ens vilka dessa barn är, utan de kan helt enkelt dyka upp i ett klassrum - till exempel genom att det finns olika typer av organisationer som talar om att barnet faktiskt har rätt att gå i skolan. Även om plikten att informera föräldrar finns är det alltså inte alldeles lätt att göra det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tycker att den lagstiftning vi har i Sverige är bra. Jag tycker att det är viktigt att vi ser barn som individer skilda från föräldrarnas rättigheter, och jag tycker att det är på det sättet i en mängd olika frågor. Föräldrar har inte rätt att utsätta sina barn för vad som helst, och barn har rättigheter i sig själva. Sedan är det klart att jag också tycker att det är viktigt att svensk asyllag gäller. Har man fått ett nekande besked gällande att stanna i Sverige ska man lämna landet. Men icke desto mindre har barnen egna rättigheter som vi också måste ta hänsyn till.
Anf. 88 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Så kallade rättigheter - så uttalade sig en av ledamöterna i utbildningsutskottet om barns rätt till skolgång. Det kan inte skada med lite utbildning, säger skolministern.
Jag måste säga att jag häpnar över den nonchalans som man talar om dessa barns rätt till utbildning med. Det är en rättighet som inte bara är inskriven i svensk lag, utan den följer av barnkonventionen - som vi i Miljöpartiet har drivit igenom som svensk lag. Detta ska också ses i ljuset av att FN:s barnrättskommitté faktiskt har kritiserat Sverige för att vi inte har sett till att även papperslösa barn omfattas av skolplikten. FN:s barnrättskommitté tycker alltså att Sverige har varit för dåligt på att leva upp till barnkonventionens bestämmelser om rätt till skolgång för alla barn, även barn som lever här som papperslösa.
Jag noterar också att Lotta Edholm inte har nämnt en enda åtgärd för de föräldrar och barn som nu på grund av debatten om en angiverilag inte vågar gå till skolan av rädsla för att det ska innebära att man utvisas till ett land där man har en enorm rädsla för förföljelse, förtryck och i värsta fall till och med död. Så ska vi inte ha det i ett land där barnkonventionen är lag och där alla barn ska ha rätt till utbildning, inte bara på papperet utan i verkligheten. Detta därför att skolan är så viktig, inte bara något som inte kan skada. Skolan är helt central för varje barns utveckling, för varje barns liv.
Särskilt viktig är skolan för barn som kommer från utsatta familjer. Där kan förskolans betydelse som skyddsfaktor inte överdrivas.
Fru talman! Redan debatten om en angiverilag som ska omfatta skolan har lett till stor oro. Vi i den här kammaren - särskilt Liberalerna - talar ofta och mycket om vikten av att följa upp de barn som inte kommer tillbaka till skolan efter sommarloven, de barn som kanske i värsta fall har förts utomlands för olika typer av övergrepp i hederns namn. Nu möter jag vuxna som oroar sig för att det bland de barn som inte kom tillbaka efter det här sommarlovet också finns barn som är för rädda för att bli angivna.
Jag tycker att det vore på sin plats om skolministern åtminstone kunde uttala klart och tydligt här att nej, det råder ingen angiverilag i Sverige i dag, att rektorn som vägrade svara på polisens förfrågan om vilka mongoliska barn som går på skolan gjorde rätt och att det är det som ska fortsätta gälla i Sverige. Lotta Edholm har varit väldigt tydlig i fråga om angiverilagen tidigare. Det vore det minsta att uttala att än så länge finns det ingen angiverilag och att barns rätt till utbildning enligt barnkonventionen är överordnad i det här landet.
Anf. 89 Patrick Reslow (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det var en logisk tankevurpa som Annika Hirvonen precis gjorde sig skyldig till. Hon säger att det är viktigt att man följer upp barn som inte kommer tillbaka efter sommaren och att regeringen pratar mycket om detta. Sedan jämför hon det med att det nu finns många som är rädda för att bli, som hon säger, angivna.
Det är ju två helt skilda grupper. Den ena gruppen har rätt att vara i landet. Man har genomgått alla de processer som man ska genomgå och fått besked att man får vara i landet. Men det är problem därför att hederskultur leder till att man förs bort ur landet. Den andra gruppen har inte rätt att vara här. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte ser den skillnaden och att man inte ser att det måste vara skillnad på den som går igenom processen och får besked att man har alla de skäl som krävs, vad än det nu vara må, att vara kvar i landet och den som inte har det.
Hur länge ska vi hålla på och finansiera människor som inte har rätt att vara här, som har fått avslag från berörda myndigheter? Det är inte rimligt.
Men vi förstår Miljöpartiets budskap. Jag tror att det var Camilla Hansén som sa att MP visar tydligt var man står. Ja, vi vet. Vi vet mycket väl var ni står i de här frågorna. Asylprocesser är inte viktiga. Migrationspolitik är någonting som staten har tvingat på oss, för gränserna ska vara öppna. Det ska inte vara något nej till någon, och det är det som präglar hela Miljöpartiets politik.
Vi har sett konsekvenserna av det. Nu säger vi tack och hej. Nu är det nya saker som gäller här. Vi måste få ordning på migrationen i det här landet.
(Applåder)
Anf. 90 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Vi har faktiskt andra lagar än barnkonventionen i vårt land. Det är den enda lag som MP någonsin nämner eller hänvisar till, och man gör det ideligen.
Vi har andra lagar i Sverige - utlänningslagen, till exempel. Har ni nämnt någon annan lag någon gång än just barnkonventionen? Man börjar ångra att vi faktiskt yrkade på den en gång i tiden. Utlänningslagen ska också följas. Vi kan inte ha en övergripande lag som slår ut precis alla andra lagar, även om det är MP:s dröm.
Man undrar ju i sitt stilla sinne varför inte MP föreslår fri invandring på en gång. Skapar man en massa kryphål hela tiden kan man i och för sig gå ut till väljarna och säga att "nej, vi är inte för fri invandring". Men i praktiken kan man ändå bedriva något som till slut liknar fri invandring, och det är lite den svenska historien.
Jag är ingen jurist, fru talman, men jag har alltid fått höra att lex specialis går före lex generalis. Det innebär att barnkonventionen inte kan stå över speciallagar. Jag är ingen jurist, men det borde i alla fall utredas.
Kort om det här med polisen som letade efter mongoliska barn, som Hirvonen har nämnt flera gånger: Vad jag fått höra är att polisen letade efter en viss brottsling med ett visst utseende och absolut inte allmänt efter personer med ett visst utseende.
Anf. 91 Ludvig Aspling (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! I den senaste partiledardebatten påstod Märta Stenevi, ett av Miljöpartiets så kallade språkrör, att informationsplikt är i princip samma sak som Förintelsen.
Vi pratar alltså om personer som inte är flyktingar, inte har något skyddsbehov, inte försörjer sig själva och inte har någon som helst anledning att vara i Sverige. Att det inte är samma sak som Förintelsen ska man inte behöva förklara för en vuxen människa. Men miljöpartisterna är inte vuxna människor. Mentalt är de som små barn.
Den här jämförelsen är inte bara grotesk i rent moraliskt hänseende eftersom den på ett nonchalant sätt förringar Förintelsens minne. Den är också totalt ologisk sett till den politiska verkligheten. Ett av de länder som har en motsvarande regel i dag är nämligen Tyskland. Och ett av de partier i Tyskland som står bakom denna regel är De gröna, Miljöpartiets systerparti, som jag vet att det svenska miljöpartiet har ett nära samarbete med.
En fråga som jag tycker att Annika Hirvonen bör svara på är om hon verkligen tycker att det pågår en förintelse i dag i Tyskland, som då begås av hennes egna partivänner. Jag tror, fru talman, att hon inte kan svara på det därför att hon är ett litet barn, och hon tänker inte innan hon pratar.
Anf. 92 Andre vice talman Julia Kronlid
Jag vill bara påminna om hur vi tilltalar varandra i kammaren och att vi inte säger saker som kan upplevas som förolämpande.
Anf. 93 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Det var ändå ett rätt häpnadsväckande inlägg i debatten nyss. Det förtjänar verkligen en tydlig markering.
Jag föreslår att vi ägnar oss åt själva sakfrågan, och den handlar om de här barnen. De har rättigheter oavsett vad föräldrarna gör, precis som Lotta Edholm sa. Jag tror att vi står ganska nära varandra när det gäller vikten av utbildning till varje barn, var de än befinner sig och särskilt när de befinner sig här i Sverige. Det är vårt ansvar.
Men jag undrar fortfarande, skolministern - är ändå inte det lättaste sättet att försäkra sig om att dessa barn får tillgång till utbildning, som de har rätt till, att dra tillbaka det här direktivet? Det är en fråga som jag skulle vilja att du tydligt svarar på. Jag undrar med vilken grund i den självklara rätten till utbildning och information om den rätten man har tillsatt denna utredning och gett dessa direktiv.
Fru talman! Sverigedemokraterna påstår att de vet något om Miljöpartiet och om vår politik och våra bevekelsegrunder. Tro mig - vi ser att det är nya saker som gäller nu. Men vi har inga bekymmer med var vi står i de sammanhangen. Vi står stadigt där vi alltid har stått: i solidaritet med människor. Sverigedemokraterna har ingen kunskap och inget att tillföra när det gäller Miljöpartiets ideologiska grund.
(Applåder)
Anf. 94 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag tycker att denna debatt möjligtvis har gått lite över styr, i alla fall i förhållande till den ursprungliga frågan, som ju var vad jag skulle göra åt det faktum att det är svårt för många att få information om att deras barn har rätt till skolgång i Sverige även om de själva inte har rätt att vara här. Jag har nu gång på gång försökt säga att jag stöder den rättigheten och tycker att det är viktigt att se att barn har rättigheter i sig själva, oavsett hur deras föräldrar uppträder eller vad deras föräldrar fattar för beslut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan kan man naturligtvis, som Annika Hirvonen, diskutera om vi ska ha skolplikt, som vi har för barn som har uppehållstillstånd i Sverige, eller en rätt till skolgång, så som det är formulerat i dag. Egentligen tror jag inte att det spelar så vansinnigt stor roll, för dessa barn bor under jord, så att säga. De finns inte i systemen på ett sådant sätt att de kan omfattas av skolplikt, utan det handlar snarare om rätt till skolgång.
Det är också viktigt att veta att Sverige är rätt extremt när det gäller skolplikt. De flesta länder har inte detta så strängt formulerat som vi har. Man kan alltså tycka att denna typ av kritik är lite märklig ur det perspektivet.
För mig är det viktigaste ändå att säga att barn har rätt till skolgång när de bor här. Det är kommunernas sak att göra så gott de kan. Som skolminister förstår jag att det inte är alldeles lätt att alltid ge information till människor som faktiskt lever vid sidan av det vanliga samhället.
Anf. 95 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Jag kan hålla med Lotta Edholm på en punkt: Debatten spårade ur. Men när sverigedemokrater ansluter till debatter spårar de ofta iväg i en och samma riktning, nämligen mot att handla om Sveriges hela migrationspolitik.
Jag tycker att det är viktigt att vi också talar om konsekvenserna av den debatt som nu förs, både här i riksdagen och i andra offentliga sammanhang - i medier med mera. Det vi politiker säger får effekt. En effekt just nu är att föräldrar är rädda att lämna sina barn i förskola och skola till följd av den debatt och den utredning om angiverilag som regeringen har satt igång.
Föräldrarnas kunskap om sina rättigheter är central för att de ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda. Detta är en grundläggande kunskap kring hur det fungerar med rättigheter generellt sett.
Jag tycker att det är viktigt att skolministern, som är den minister som ansvarar för att säkerställa alla barns rätt till skolgång, tar den rädsla som nu breder ut sig på stort allvar. Konsekvensen kommer annars att bli att barn går miste om sin rätt till utbildning. Och barndomen går inte i repris; detta går inte att ta igen senare i livet. Varje barn behöver få rätten till skolgång tillgodosedd. Och vi behöver adressera den rädsla som nu breder ut sig - rädslan för angiveri.
Jag tycker att kommunerna har en viktig roll. Jag tycker också att skolministern har ett centralt ansvar i denna fråga.
(Applåder)
Anf. 96 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att slå fast att barn har rätt till skolgång, oavsett om man befinner sig här lagligt eller inte.
Vi har nu gett tilläggsdirektiv till en utredning som handlar om hur vi ska bekämpa skuggsamhället. Jag tror att detta är en viktig utredning. Vi har problem som jag tror att alla i denna kammare ser, nämligen att väldigt många människor lever utanför samhället. Detta får enorma effekter, både för deras och för andra människors liv. Vi måste göra något åt detta. Hur myndigheter ska samverka i detta är naturligtvis viktigt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan finns det naturligtvis ömmande värden att ta hänsyn till i en sådan utredning. Det är viktigt att utredaren får göra detta i lugn och ro. Det här är ju en utredning som ska pågå under en tid innan den avlämnar sina förslag till beslut. Sedan ska det skrivas en lagrådsremiss som förhoppningsvis så småningom blir en proposition. Diskussionen om hur man ser på vilka dessa ömmande fall ska vara kommer att pågå länge, tror jag.
För min del är det alldeles solklart att skolans främsta uppdrag är att ge barn skolgång, oavsett varifrån de kommer och under vilka villkor de befinner sig i Sverige.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.