Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Betänkande 2004/05:NU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Utgiftsområde 24 Näringsliv(doc, 594 KB)
PDF
Bilaga: bet_200405_nu_1(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:1 Utgiftsområde 24 Näringsliv

Beslut

Stöd för regeringens förslag inom området näringsliv (NU1)

Riksdagen säger ja till regeringens förslag inom utgiftsområdet Näringsliv. Förslagen från regeringen rör ett stort antal ämnen. Regeringen får vidta de åtgärder som behövs för att bilda ett holdingsbolag som ska stödja företag och personer som sysslar med uppfinningar. Riksdagen godkänner att regeringen får rätt att fatta beslut i frågor om låneramar till järnvägsrelaterade bolag. Regeringen föreslås också få rätt att avyttra hela eller delar av aktieinnehavet eller att köpa ytterligare aktier i det börsregistrerade företaget OMHEX AB, som bland annat driver värdepappersmarknader i Stockholm, Helsingfors, Tallinn, Riga och Vilnius. Det statliga bolaget Sveaskog AB får nya riktlinjer som innebär att bolaget ska kunna driva mer verksamhet inom områdena naturturism, rekreation och upplevelser.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 35
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-11-09
Justering: 2004-11-25
Trycklov: 2004-12-01
Trycklov: 2004-12-02
Trycklov till Gotab och webb: 2004-12-03
Reservationer: 11
Betänkande 2004/05:NU1

Alla beredningar i utskottet

2004-11-09

Stöd för regeringens förslag inom området näringsliv (NU1)

Näringsutskottet säger ja till regeringens förslag inom utgiftsområdet Näringsliv. Förslagen från regeringen rör ett stort antal ämnen. Regeringen får vidta de åtgärder som behövs för att bilda ett holdingsbolag som ska stödja företag och personer som sysslar med uppfinningar. Utskottet förslår också att riksdagen ska godkänna att regeringen får rätt att fatta beslut i frågor om låneramar till järnvägsrelaterade bolag. Regeringen föreslås också få rätt att avyttra hela eller delar av aktieinnehavet eller att köpa ytterligare aktier i det börsregistrerade företaget OMHEX AB, som bland annat driver värdepappersmarknader i Stockholm, Helsingfors, Tallinn, Riga och Vilnius. Det statliga bolaget Sveaskog AB får nya riktlinjer som innebär att bolaget ska kunna driva mer verksamhet inom områdena naturturism, rekreation och upplevelser.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-12-09
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:NU1, Utgiftsområde 24 Näringsliv

Debatt om förslag 2004/05:NU1

Webb-tv: Utgiftsområde 24 Näringsliv

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 185 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Förra gången jag startade en debatt i näringsutskottet var jag ensam i kammaren. Nu finns det flera från kommittén, och det gör att debatten måste bli mycket mer spänstig än den var sist. Målet för politikområdet näringsliv är att främja hållbar ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning genom fler och växande företag. Så står det i betänkandet som riksdagen ska ta ställning till, och så stod det förra året också. Och kanske kommer det att stå så även nästa år. Det är bra att regeringen formulerat en målsättning som denna, men frågan är hur trovärdig den är. Regeringen har många gånger förr sagt sig vilja värna näringslivet, ett bra företagsklimat, men trots mycket prat, många fagra löften och minsann en tillväxtkongress har inte mycket hänt. Faktum är att de svårigheter som företagarna möter i dag i sitt arbete är väsentligt precis lika stora som de var förr - kanske till och med större. I förrgår röstade kammaren igenom ett förslag på att arbetsgivare skulle ha ett utökat ansvar för de anställdas sjukfrånvaro. Man tog bort den bortre parentesen och lät den 15-procentiga medfinansieringen kvarstå under oöverskådlig tid. Pratar man med företagare är knappast detta ett beslut som företagarna tycker gör deras tillvaro och verksamhet enklare utan snarare tvärtom. Missnöjet hos företagarna är mycket stort på den punkten. Regelbördan - den som regeringen har sagt sig vilja åtgärda i decennier? Den frågan har varit aktuell sedan 1970-talet. Hur förhåller det sig med den saken? Det är inte så bra. För några veckor sedan offentliggjordes en granskning från Riksrevisionen om Näringsdepartementets arbete med att förenkla regelbördan. Det var ingen nådig läsning som framkom där. Man hade förstås lovat en hel del, men man hade inte gjort någonting. Riksrevisionen konstaterade i sin rapport att för lite kraft läggs på att förenkla befintliga regler, att det brister i kunskapen om var regelbördan uppstår, att man kan mäta mer regelbördor om man så skulle vilja och att en samlad bild av regelförenklingsarbetet saknas. Granskarna säger vidare att antalet lagar som under de senaste fem åren ändrats med regelförändring som det primära syftet är litet. Visserligen gjordes en ambitionshöjning 2002, men den var tillfällig. Var det allt man lyckades åstadkomma under 30 års tid minus de åren när regeringsmakten i stället innehades av den borgerliga koalitionen? Nu har minsann Näringsdepartementet tagit sig samman, och på riksdagens bord finns nu en skrivelse med ett handlingsprogram från regeringen med inte mindre än 291 förbättringspunkter. Ambitionsnivån är hög, men mot bakgrund av den tidigare saktfärdigheten är mina förväntningar mycket lågt ställda på detta arbete. Frågan är om regeringen ens har menat allvar med skrivelsen. Ingen av de presenterade planerna är färdiga, och alla befinner sig i olika utredningsfaser. Det finns därför ingen garanti för att de över huvud taget kommer att genomföras. Av de fem förbättringspunkter som Riksrevisionen föreslog i sin granskning har regeringen hörsammat bara tre. Det är en ganska nonchalant hållning. De andra två har man valt att över huvud taget inte beakta. Som vanligt blir det mycket skrik men lite ull. Vi moderater har varit tydliga på området. Vi har krävt en bättre näringslivspolitik under många år, men förgäves. Vi menar att mycket mer skulle kunna göras. Medan vi klagar på detta möts vi ofta av argumentet att en internationell granskning visar att det svenska företagsklimatet minsann ligger som nr 2 av 20 granskade länder eller nr 3 eller ibland till och med nr 1. Vad klagar ni på? Visst kan det vara så att i vissa rangordningar ligger Sverige högt, men i vissa ligger Sverige lågt. Men det är inte den frågan som är den intressanta att granska. Det intressanta att ta ställning till här är följande: Är det svenska näringslivet så bra att det ger oss den sysselsättning och den välfärd som vi säger oss vilja ha? På den frågan måste svaret bli nej. Vi har fortfarande en stor arbetslöshet. Regeringen har inte lyckats få ned arbetslösheten till de nivåer man har önskat. Därtill finns det en dold arbetslöshet som sällan redovisas i statistiken. Vad gäller välfärdsutvecklingen har det sagts många gånger förr, men jag kan säga det en gång till med risk för att bli tjatig: Vi har gått från tredje plats i välfärdsligan till 17:e. Nu har det vänt, och vi har kanske segat oss upp till 15:e plats. Vi kan mycket bättre. Det är lätt att klaga på tillväxten. Det är lätt att peka på en massa omständigheter som inte är bra. Frågan är då vad vi ska göra i stället. Det är inte så alldeles enkelt. Hur tillväxt skapas är nog en fråga som inte har fått och givits något bra svar. Men det är några saker vi vet. Det kan jag ta fasta på. Vi vet först och främst att de stora företagens dominans är bruten. Det är inte längre hos de stora företagen som välfärd och sysselsättning primärt skapas. Det är enligt den allmänna bedömningen i de små och medelstora företagen. Det är framför allt de som sysslar med tjänsteproduktion som kommer att skapa välfärden framöver. Har man väl insett detta kan man åtminstone utifrån detta gå vidare och fråga sig vad man ska göra för att underlätta för den här typen av företag. Tror vi att tillväxt skapas av små och medelstora företag måste dessa ges goda förutsättningar. Så är inte fallet i dag. De små företagen beskattas hårdare än globalt verksamma bolag. De som driver småföretag omfattas inte av samma trygghetssystem som anställda har. De som driver småföretag tar väldigt mycket större risker än anställda. Personer som driver småföretag ska dessutom med egna medel ansvara för de anställdas väl och ve. Inte minst detta upplevs som oerhört betungande. Tror vi att tillväxt skapas genom kunskap måste kunskap belönas. Så är inte fallet i dag. I åtskilliga studier har man visat att utbildningspremien är låg. Kunskapsförmedlingen bedrivs fortfarande i Sverige i form av planekonomisk verksamhet. Regeringen bestämmer hur många som ska utbildas, var de ska utbildas, till vad de ska utbildas och hur mycket det ska kosta. Särskilt intresserad är regeringen av att utöka den tekniska utbildningen. Blir det bara mer teknikkunnande ökar tillväxten och välfärden. Så är det inte. Ska vi tro på en studie från Invest in Sweden Agency är det inte brist på teknologi som ger problemen i Sverige utan bristen på affärskompetens som ska ta vara på det tekniska kunnandet. Det behövs alltså mer affärskompetens. Tror vi att det är i tjänstesektorn som tillväxten skapas måste den ges goda förutsättningar. Så är det inte i dag. Tjänstesektorn har en extremt hög beskattning. Den slår igenom särskilt hårt när det har att göra med företag som grundar sig på humanmånkapitalet. Regeringen har goda ambitioner, men de omsätts inte i konkret handlande. Kanske kan vi få svar från den nye näringsministern varför så är fallet. I den moderata reservationen har vi pekat på en rad angelägna reformer på olika områden som vi vill genomföra för att vi ska kunna få till stånd ett bättre klimat för de företag som ska skapa välfärd för oss i framtiden. Regeringen väljer att satsa på de statliga bolagen. I betänkandet finns en rad förslag till hur man ska förbättra tillvaron för dessa. Det trick man vill använda sig av är det särskilda kontot i Riksgälden. Där ska vinstgivande företag avsätta pengar som sedan ska användas för att hålla de mindre vinstrika företagen under armarna. Förebilden för detta tänkande är koncernerna, moderbolag och dotterbolag, och pengarna ska pytsas lite grann fram och tillbaka. Vi moderater motsätter oss bestämt en sådan lösning. Vi menar att staten över huvud taget inte ska ägna sig åt kommersiell verksamhet. I den mån staten ska driva företag ska det vara under alldeles speciella omständigheter med speciella motiveringar för detta. De statliga företagen debatterades nyligen i kammaren. Det finns ingen anledning att här upprepa de argument som framfördes då. Men mot bakgrund av de skandaler som ständigt drabbar de statliga företagen finns det anledning att återkomma till denna fråga. Fru talman! Tillväxt kan inte planeras fram och kan inte kommenderas fram. Det är ett kvitto på att de förutsättningar som gives företagare och företag är tillräckligt bra för att individer ska vilja ta på sig dessa ansträngningar och dessa risker. Det är genom att skapa ett sådant klimat som vi kan bryta utvecklingen i Sverige, eller alternativt, om man så vill, få ytterligare skjuts på denna. Vi har lyckats med detta förr, och vi kommer att lyckas igen bara vi gör rätt. Fru talman! Med dessa ord ställer jag mig bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 186 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Först vill jag passa på att hälsa den nye näringsministern välkommen till den första näringspolitiska debatten här i riksdagen och kammaren. Fru talman! Thomas Östros är den femte näringsministern för min del sedan jag blev riksdagsledamot 1994. Det började med Heckscher och fortsatte med Sundström. Sedan kom Rosengren, som efterträddes av Pagrotsky. Och nu är det Thomas Östros som ska företräda regeringen i dessa viktiga frågor. Fem ministrar på tio år ger en genomsnittlig tid som dessa herrar har varit näringsministrar på två år. Med en sådan omsättning hinner de knappt bli varma i kläderna förrän de ska ersättas av någon ny. Göran Persson byter näringsministrar likt en väloljad svängdörr - Välkommen, Adjö. Thomas Östros kommer närmast från jobbet som utbildningsminister. Det kunde ha varit bra, men hans track record på den posten är inget som han bör skylta med i en CV om han söker jobb på den öppna arbetsmarknaden. I november genomfördes den största utvärderingen av grundskoleelevernas kunskaper på tio år. Det visade sig att de hade blivit sämre i de flesta viktiga ämnen, inklusive läsning. Den undersökning som presenterades i TV i morse visar att nästan åtta av tio yngre elever säger att det är lugnt i klassrummet på lektionerna bara "ibland eller mer sällan". Det finns andra undersökningar, men jag behöver inte nämna dem. Nåväl: Nytt jobb och ny minister, men jag förutser tyvärr samma gamla politik - en politik som sakta men säkert ser till att skrämma bort människor som vill satsa på framtiden, starta eget och bidra till den viktiga välfärden i Sverige. Fru talman! Vi har en regering som begraver småföretagarna under ett berg av regler, vilket kostar svenska företag ungefär 50 miljarder per år. Riksdagen har vid två tillfällen under de senaste åren, 1999 och 2002, krävt att regeringen ska höja ambitionen och öka takten i regelförenklingsarbetet. För ett litet tag sedan kom Riksrevisionens rapport om hur det går. För att uttrycka det milt, fru talman, så går det inte alls. Det är en svidande kritik av Simplexgruppen och Regeringskansliets arbete som Riksrevisionens rapport ger vid handen. Till Östros långa lista säger jag: Lycka till! Det ska bli intressant att utvärdera arbetet så småningom. Fru talman! Vi har dessvärre en regering som inte förstår allvaret i att snedvrida konkurrensen på marknaden genom såväl statliga som kommunala bolag. Att statliga Vasaskog nu ska ge sig in i turistbranschen är det senaste exemplet på en snedvriden konkurrenspolitik. Genom det särskilda kontot i Riksgälden åsidosätter man budgetlagen. Ett carte blanche för regeringen att subventionera statliga bolag som de vill åsidosätter dessutom riksdagens självklara rätt att säga sin mening om skattepengarna satsas på ett ansvarsfullt sätt eller ej. Vi har en regering som inte vill kriminalisera kartellbrott utan hellre inför ett slags angiverisystem med betalda tjallare i statens tjänst. Vi har en regering som helt har tappat kontrollen över de statliga företagen. Senast i raden är skandalerna inom Systembolaget och Vin & Sprit, SJ:s affärer, Vattenfall med mera. Bristerna och skandalerna är många. Vi i Folkpartiet har länge krävt en kommission för att se över hur de statliga företagen sköts och styrs. Vi har en regering som med sin energipolitik, eller rättare sagt brist på densamma, allvarligt hotar såväl miljön som konkurrenskraften i Sverige. Regeringen stänger av rena, säkra svenska kärnkraftverk av politiska skäl, och som ersättning tvingas man importera el producerad av smutsig olja, gas och kol. Samtliga dessa bidrar till miljöförstöringen på ett plågsamt uppenbart sätt och urholkar den svenska industrins konkurrenskraft. Fru talman! Sverige behöver en näringspolitik eller industripolitik som tar hänsyn till den verklighet som vi i dag lever i. Vi behöver uppmuntra företagsamheten och entreprenörsandan så att de företag som lägger ned eller flyttar kan ersättas av annan verksamhet eller produktion. Nyföretagandet måste uppmuntras. Just nu ger 20 företagare om dagen helt enkelt upp. Vi behöver ha en politik som underlättar att realisera patent och uppfinningar här i Sverige. I dag säljs de flesta utomlands och ger jobb och välstånd på andra håll i världen än i Sverige. Vi behöver en resolut politik, som tar tag i problemet med kartellbildning. Karteller är en sorts stöld från oss konsumenter och borde självfallet kriminaliseras. Fru talman! Jag kunde räkna upp otaliga exempel på det som vi i Folkpartiet har föreslagit genom åren för att förbättra företagsklimatet, men jag nöjer mig med att hänvisa till alla de motioner vi lagt här i riksdagen. Jag ska med stort intresse följa näringsminister nr 5 i hans nya uppdrag. Jag önskar honom innerligt lycka till, men tyvärr skulle jag inte satsa en endaste sekin på att han kommer att lyckas. För att ha en chans att lyckas behöver han dessvärre byta parti. Det är uppenbart att vi behöver mycket mer än en ny näringsminister: Vi behöver en helt ny regering med en annan politisk agenda. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 11.
Mikael Oscarsson (Kd)
Anf. 187 Mikael Oscarsson (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Först vill jag hälsa näringsminister Thomas Östros välkommen till ett av Sveriges viktigaste jobb. Alla som bor i Sverige är beroende av att näringsministern gör ett bra jobb. Landets företagare kommer självklart att nogsamt följa näringsministerns arbete. Men även alla arbetslösa, som väntar på att svenska företag ska börja anställa igen, är också beroende av att näringsministern lyckas med sitt jobb. Bara under 2004 har sysselsättningen minskat med ytterligare 20 000 personer, enligt uppgifter från AMS. Fru talman! Som jag ser det finns det tre stora hot mot svenskt näringsliv. Det första hotet är att för få personer vill vara företagare. Global Entrepreneurship Monitor, GEM, är en av de mest omfattande internationella studierna. GEM visar att endast 4 % av den vuxna befolkningen i Sverige är involverad i entreprenöriella aktiviteter, det vill säga antingen i färd med att starta nytt företag eller driver ett företag som är yngre än tre och ett halvt år. Motsvarande siffra för Finland är 6,9 % och för Norge 7,5 %. Sverige är alltså betydligt sämre än våra närmaste grannländer. Dessutom visar GEM att 12 % av befolkningen har en affärsidé som de verkligen tror på och skulle vilja sjösätta, men det är alltså bara en tredjedel av dessa som verkligen gör det. Steget att starta eget är alltså så stort att två tredjedelar lägger planerna åt sidan. Steget att starta eget måste bli mindre. Om det är regelkrångel som skrämmer måste regelverket bli enklare. Om det är skatter och avgifter som skrämmer måste skatter och avgifter bli lägre. Om det är otrygghet man känner måste vi göra det tryggare för människor att starta eget. Fru talman! Det andra allvarliga hotet mot vår välfärd är att 180 000 företag står inför ägarskifte eller nedläggning när 40-talisterna bland företagarna nu börjar gå i pension. Man uppskattar att 45 000 av dessa kommer att läggas ned direkt, utifrån en undersökning som Företagarna har gjort. Till detta kommer att lika många kommer att läggas ned på grund av att man inte har råd med ägarskifte. Man uppger att detta är en kombination av arvs- och gåvoskatterna och 3:12-reglerna, som orsakar att 50 % av dessa företag kommer att försvinna. Nu försvinner arvs- och gåvoskatten, men det känns ändå inte tryggt. Det krävs fler förändringar i näringspolitiken för att fler ska tycka att det är mödan värt att driva familjeföretaget vidare. Det tredje hotet som jag ser är utflyttningen av företag och kapital från Sverige. Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, rapporterar att nästan en miljon människor arbetade i svenskägda koncerner utomlands 2001. Det var en ökning med 77 500 jämfört med året innan och en fördubbling jämfört med 1993. Samtidigt sjönk antalet anställda i Sverige i samma koncerner med 45 000 personer till 545 000. Inget tyder på att trenden har vänt det senaste året, tvärtom. Exempel på företag som lagt tjänste-, IT- och forskningsjobb i låglöneländer är Astra Zeneca, Ericsson, SAS, Tele 2, Telia Sonera och Volvo. I en enkät om framtida jobbplaceringar som ITPS skickade ut till företagsledare bland de 400 största företagen i Sverige förra året framkom att hälften av alla handels- och verkstadsföretag planerar att öka antalet anställda i utlandet samtidigt som de svarar för nästan hälften av neddragningarna här hemma. Varför flyttas då kapital ut från Sverige? En viktig anledning är förmögenhetsskatten. Kristdemokraterna har länge drivit kravet att förmögenhetsskatten måste avskaffas. Inte ens en bråkdel av de 500 miljarder svenskägda kronor som Riksskatteverket tror finns utomlands på oredovisade konton kommer att komma tillbaka till Sverige så länge förmögenhetsskatten finns kvar. Dessa pengar, som enligt andra bedömare kan uppgå till ett tre gånger så stort belopp, behövs som riskkapital i vårt land. Förra veckan meddelade den socialdemokratiske finansministern i Finland att man avskaffar förmögenhetsskatten. Han hävdade att skatten internationellt sett är relikt. I Sverige är det tvärtom. När finansministern kommenterade det finska tilltaget gick han på bevarandelinjen. Inom OECD har högst 7 länder av 30 fortfarande kvar förmögenhetsskatten. Nästan alla har lägre skattesatser än Sverige. Det har lett till att regeringen sett sig tvungen att skapa ett skattefrälse för landets rikaste svenskar som fortfarande bor kvar i Sverige. Det är principvidrigt att ha ett frälse som inte behandlas efter samma måttstock som andra skattebetalare. Den skamfläcken skulle utraderas samtidigt som förutsättningarna för ökad tillväxt skulle förbättras om Sverige följde det finska exemplet. Fru talman! Företrädare för regeringen har varit ute i debatten och hävdat att kunskap är vår viktigaste konkurrensfördel. Eurostat mäter andelen anställda i kunskapsintensiva serviceyrken i de olika EU-länderna. Till dessa yrken räknas telekommunikation, utbildning, kultur, sjukvård, forskning och utveckling. Om man tittar på tillväxten i denna sektor ligger Sverige inte alls bra till. Den genomsnittliga jobbtillväxten inom denna sektor de senaste fem åren är 3,4 %. Sju EU-länder ligger bättre till än Sverige. I topp ligger Irland med en tillväxt på nästan 8 %. Också i Spanien, Italien, Luxemburg, Holland, Portugal och Finland växer den kunskapsintensiva servicesektorn snabbare än i Sverige. Sveriges ställning som kunskapsland är allvarligt hotad. Om några år har inte Sverige någon konkurrensfördel om den nuvarande utvecklingen fortsätter. Fru talman! Kristdemokraterna vill arbeta för de små företagens möjligheter att utvecklas i Sverige. Under alltför lång tid har företagare från politiskt håll betraktats som outtröttliga skatteobjekt. Inte sällan har attityden varit att de flesta företagare är potentiella skattesmitare som behöver klämmas åt genom fler och hårdare regler. Detta har lett till ett ständigt växande regelverk och kontrollmaskineri. Jag vill till sist uttrycka min glädje när det gäller arbetet inom alliansen för Sverige. Det finns ett tydligt alternativ till den socialdemokratiska näringspolitiken. Socialdemokraterna har pratat om företagsamhet i ett antal år. Först var det Björn Rosengren och Mona Sahlin. Sedan pratade Leif Pagrotsky, men inget eller mycket lite har hänt. Fru talman! Det mullrar bland företagarna i Sverige, inte minst nu i samband med genomdrivandet av det företagsfientliga förslaget om utökat sjuklöneansvar. Förra veckan lovade s-regeringen företagarna bättre villkor. I går visade vänstermajoriteten vad löftena är värda genom att fatta ett beslut om en ny pålaga, ett kraftigt utökat sjuklöneansvar, som svenska företagare har kritiserat hårt och konsekvent. För Sveriges bästa kan vi hoppas att Thomas Östros är bättre än sina föregångare på att övertyga resten av regeringen om behovet av en bättre näringspolitik. Men inget tyder på att det skulle gå bättre nu.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 188 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag vill också vända mig till dig, Thomas Östros, och hälsa dig välkommen till din nya viktiga uppgift. Vi vet att det är många som efterfrågar dina insatser. Fru talman! Näringspolitik och tillväxt är en förutsättning för den svenska välfärden, den välfärd som vi människor i vardagen efterfrågar som vård, skola och omsorg, som vi tycker ska betalas från vår gemensamma kassa och som vi utgår ifrån ska finnas tillgänglig och dessutom i alla delar av landet. För mig och Centerpartiet är det därför avgörande att vi nu för en debatt om förutsättningarna för att få fram dessa pengar, dessa resurser som behövs för att sjukvården, skolan och hemtjänsten ska fungera för alla människor utan att man har en tjock plånbok att tillgå. Alla pratar om att vi ska fördela välfärden, men väldigt få pratar om var pengarna egentligen kommer ifrån. Det är viktigt att förstå att det inte bara är politiken i sig som skapar tillväxten. Det är alltid människan och hennes drivkrafter som står bakom det vi benämner tillväxt. Politiken kan dock vara ett stort hinder mot människors vilja att våga satsa sitt liv på en företagsidé. Fru talman! Det räcker inte att bara tänka på och förlita sig på de stora företagen Volvo, Saab, Ikea och Ericsson när vi ska bygga en stark välfärd, utan vi behöver de företag som vi tror ska bli stora under morgondagen. Svenska framgångar har alltid byggt på enskilda människors idéer och mod att förverkliga sina idéer. Det är människor av kött och blod som till exempel heter Ingvar Kamprad. Vi måste skapa bättre möjligheter för företagaren, människan bakom företaget, så att litet kan bli stort. Vi behöver en företagaranda som genomsyrar hela samhället, där eleven lär sig att anställa, där människor vågar förverkliga sina idéer och också tillåts att misslyckas. Om vi inte antar den utmaningen har vi inte möjligheten att bygga det solidariska samhället och fördela välfärden eftersom vi inte har någon tillväxt att fördela. Fru talman! Centerpartiet vet att det finns många människor som vill dra sitt strå till stacken och verkligen vill vara delaktiga i samhällsbygget. Det finns många goda idéer som kan bli morgondagens storföretag som Ikea och Ericsson, och det finns företagare som vill att deras företag ska växa med fler anställda. Men i dag är de rädda för att straffas av oss i riksdagen och er i regeringen med nya lagar och krångliga regler. Fru talman! Det duger inte med en regering som ständigt misstror företagare, utmålar företagaren som skattesmitare och fifflare och ständigt utgår från en gammaldags klasskampspolitik i sitt agerande i företagarfrågor. Det finns en miljon människor som inte går till jobbet, och regeringen accepterar detta faktum, till synes oberörd av vad deras politik faktiskt har ställt till med. Det duger inte med en regering som tror att tillväxt sker genom ökad centralisering och statlig kontroll, en regering som skapar nya lagar och krångligare regler, nya myndigheter med uppdrag att kontrollera och sitter och ser på när det dagligen försvinner företag ut ur Sverige. Regeringen drev så sent som i går i riksdagen igenom ett nytt sjuklönesystem som uppenbarligen kommer att slå mot människors möjlighet att få jobb och vidga de sociala klyftorna i Sverige och ytterligare slå undan fötterna för människor som vill komma ut på arbetsmarknaden. De flesta företag tror på fortsatt tillväxt nästa år, men ändå kommer inte jobben. Bekymrar inte det den socialdemokratiska regeringen? Funderar den socialdemokratiska regeringen aldrig över vad som gör att företagaren inte vågar anställa? Fru talman! Det måste formuleras en politik som uppmuntrar företagsamhet i tanke, ord och handling. Mitt viktigaste budskap till landets företagare är att Centerpartiet vill göra det enklare för dig som är eller vill bli företagare, och vi välkomnar dig som vill vara med och förverkliga dina kreativa tankar så att vi får fram de resurser som behövs för att ge bättre förutsättningar för sjuksköterskan, läraren och hemtjänstpersonalen. Fru talman! Vi vill skapa enklare regler. Det är alltför många byråkrater och alltför få företagare som sysslar med näringspolitik. En majoritet i riksdagen har gett regeringen i uppdrag att genomföra förändringar som förenklar livet för företagen. Men vad händer när regeringen frågar landets myndigheter om konkreta förenklingar? Hälften av myndigheterna har ju inte ens brytt sig om att ha samråd med näringslivet. Med makt över resurserna följer också en politisk vilja att agera ansvarsfullt. Så säger den svenska handelskammaren och lovordar den västsvenska regionen. Därför säger jag: Det är dags att stärka det regionala ansvaret över tillväxtfrågorna, och det är dags för staten att släppa taget. Vi vill sänka skatter, och vi vill reformera 3:12-reglerna. Dessa har utretts, och vi vet att de har skadliga effekter, framför allt för de små företagarna. Det är dags att göra det lönsamt att driva företag och att skapa ett samhälle där man till och med kan bli rik på sina idéer och på att vara företagare. Fru talman! Med fler kvinnor som startar och driver företag skapar vi ett mer jämställt samhälle, men vi skapar också en starkare ekonomisk utveckling i det här landet. Därför är det dags att tillåta kvinnor att använda sin kompetens för att starta egna företag. Kvinnors kunnande är i dag till stor del instängt i den offentliga sektorn. Det är dags att släppa loss kvinnors kompetens. Konkurrensutsätt de offentliga tjänsterna och släpp fram välfärdsföretagarna! Fru talman! Vi har alla behov av trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, men uppenbarligen gäller detta inte företagare. Centerpartiet anser att samma villkor ska gälla för företagare som för anställda i fråga om kvalifikationer och ersättning från sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Sverige har stora förutsättningar: driftiga och kunniga människor, natur, social trygghet och ett rikt kulturliv som har varit internationellt framgångsrikt. Vi har stora möjligheter. Utmaningen är nu att också åstadkomma en politik som släpper den kraften fri. Det krävs alternativ till den socialdemokratiska regeringens näringslivspolitik, och det formar vi under fyra partiers arbete. Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation nr 1.
Marie Granlund (S)
Anf. 189 Marie Granlund (S)
Herr talman! Sverige är ett rikt land med stora möjligheter. Vi har gjort medvetna satsningar på kunskap, och de många människornas kreativitet och arbetslust har gjort Sverige till en ledande forsknings- och IT-nation med hög sysselsättning och många framgångsrika företag. Vår välfärd är utbyggd, och den gemensamma ekonomin är stark. Men vi får inte slå oss till ro med detta. Vi måste hela tiden vässa våra vapen. Globaliseringen innebär just nu en enorm strukturrationalisering, och konkurrensen hårdnar hela tiden. Det är inget unikt fenomen för Sverige, utan mer eller mindre hela världen berörs av detta. Näringspolitiken är en viktig faktor för att främja tillväxt och sysselsättning, men jag skulle vilja betona att det bara är en . Det handlar också om en fungerande infrastruktur. Det handlar om forskning och utveckling. Det handlar om en fungerande lönebildning. Den svenska samhällsmodellen med både satsning på utbildning och social utjämning har bidragit till att Sverige växt sig starkt och står sig väl i den internationella konkurrensen. Regionala högskolor har inneburit att människor har fått en närhet till utbildning som gjort att alltfler har börjat studera. Generösa skatteregler har gjort det möjligt för det stora folkflertalet att ha en dator, vilket förutom att öka vårt kunnande också medverkar till att vår IT-industri är en av världens främsta. En framstående hälso- och sjukvård som fördelas efter behov har inneburit en trygghet hos människorna på samma gång som den gjort Sverige ledande inom medicinteknik. Hårda arbetsmiljöregler har inneburit att människorna skyddats från många faror men också att Sverige blivit ledande på till exempel hörselskydd. Hårda miljöregler har medverkat till att vi i dag har framstående företag inom miljöteknik. Det är självklart, för det hela hänger ihop. Tillväxten innebär sysselsättning och välfärd om den fördelas rätt. Och om vi tar vara på de många människornas kunnande och engagemang får vi också ökad tillväxt. När människorna känner sig trygga minskar rädslan för förändringar. En arbetslöshetsförsäkring gör människor mindre rädda om det oundvikliga verkligen inträffar. Arbetsmarknadsutbildningar har gjort det möjligt för människor att finna nya arbeten då de gamla försvinner. Det har gjort att vi har vågat driva på den nödvändiga omstruktureringen av näringslivet när förutsättningarna för det förändras. Sverige har antagligen den mest teknikvänliga fackföreningsrörelsen i hela världen, som hela tiden hävdat trygghet i förändring, inte trygghet mot förändring. Herr talman! Det svenska näringsklimatet står sig väl gentemot andra länder i vår omvärld. Vi har starka basnäringar som papper, trä, stål och verkstadsproduktion men också nya områden som mobila IT-tjänster, bioteknik, medicin och underhållning. Som skåning skulle jag vilja framhålla Kiruna som ett bra exempel på hur man kan kombinera det gamla och det nya. Kiruna har en av världens största gruvor, som hela tiden förnyas. Man hittar nya malmfyndigheter. Samtidigt satsar man på högteknologi med rymdstationen, dit forskare från hela världen kommer. Sedan har vi turismen och besöksnäringen med ishotellet i Jukkasjärvi, som drar turister från hela världen. Det är ett litet Miniatyr-Sverige - de gamla näringarna som hela tiden utvecklas och de nya. Herr talman! Ett flertal undersökningar pekar på att näringsklimatet i Sverige är väldigt gott. Anledningen till att jag redovisar det är att borgarna alltid svartmålar situationen. EU-kommissionens senaste uppföljning av Lissabonstrategin visar att Sverige är det land som har flest topplaceringar i de olika jämförelserna. Sverige framhålls som ett föredöme när det gäller ekonomiska reformer, sysselsättning, miljö samt forskning och innovation. Enligt World Economic Forums Global Competitiveness Report hamnar Sverige i år återigen, precis som förra året, på tredje plats. Världsbanken, som har jämfört 145 länders företagsklimat, säger att Sverige hamnar på nionde plats. Det här är inte dåligt! Varför håller då de borgerliga partierna hela tiden på och svartmålar Sverige? Ja, jag är övertygad om att det handlar om en politisk strategi. Man vill beskriva och göra verkligheten så mörk och dyster som möjligt för att kunna få gehör för sina bakåtsträvande förslag, som man annars inte skulle kunna få gehör för av folket - sänkta ersättningsnivåer och försämrad trygghet på arbetsmarknaden, förslag som man vet att det svenska folket aldrig skulle acceptera. Striden om bilden av Sverige är en strid om samhällets framtid, och den striden tänker vi socialdemokrater ta! Herr talman! Det gäller att fortsätta att utveckla Sveriges position i en alltmer konkurrensutsatt värld. För att vi ska kunna behålla det försprång vi har behövs det mer av samarbete och förnuft, inte konfrontation. Den strid som Byggnadsarbetareförbundet för i Vaxholm är därför av fundamental betydelse. Det inte bara handlar om byggnadsarbetarnas lönenivåer, utan hela den svenska arbetsmarknaden håller på att hotas. Vi behöver ett konstruktivt samarbete mellan såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det är så vi har växt oss starka, och det är så vi ska göra också i framtiden. Att konkurrera med dåliga löner och dålig arbetsmiljö ska inte vara Sveriges recept. Vi ska i stället konkurrera med kunskap och kompetens. Vi behöver nya företag. Framför allt behöver vi, som flera tidigare har sagt, nya småföretag. Här kan samhället bidra på olika sätt. Det handlar om teknikspridning. Det handlar om kompetensutveckling och innovationsfrämjande åtgärder. Andra saker är sunda konkurrensvillkor, minskad regelbörda, god tillgång till kapital, information och rådgivning samt ett underlättande av generationsskiften. Jag ska här redovisa några av de åtgärder som är på gång och som håller på att genomföras. Årets budget innehåller en innovationsstrategi med bland annat en satsning på riskkapital som innebär att förutsättningarna för såddfinansieringen radikalt kommer att förbättras. Tillgång till kapital i ett tidigt skede är ett centralt område och något som bankerna oftast inte medverkar i. Förslaget i årets budget innebär att de sju teknikbrostiftelserna, Industrifonden och staten bildar ett holdingbolag för innovationsfrämjande åtgärder. Den nya koncernen beräknas kunna finansiera såddlån med ca 1,8 miljarder under en tioårsperiod. Till detta kommer att Almis möjligheter att finansiera innovationslån kommer att öka. Nutek får i uppdrag att genomföra ett nationellt entreprenörsprogram inriktat på grund- och gymnasieskolan men också på högskolor och universitet. För att underlätta för kvinnor och invandrare när det gäller deras möjligheter att starta företag utgår också nästa år ett stöd om sammanlagt 54 miljoner kronor för rådgivning och kompetensinsatser. I detta ryms också satsningar på det kooperativa företagandet. Satsningen på miljödriven näringslivsutveckling och miljöteknikexport är ett annat viktigt område. Miljötekniksektorn är ett av framtidens tillväxtområden med en snabbt växande världsmarknad. Sverige ligger därför långt framme i utvecklingen. Svenska miljöteknikföretag exporterade varor och tjänster för nästan 15 miljarder under förra året och hade en tillväxt på 8,4 %. Det här innebär en stor möjlighet för Sverige och de svenska företagen. 3:12-reglerna reformeras, och satsningar görs på kredigarantiföreningar. För att underlätta generationsskiften avskaffas arvs- och gåvoskatterna. Nutek kommer också att få i uppdrag att utforma ett nationellt program för att klara att underlätta för ägarbyten i små företag. När det gäller regelförbättringar har regeringen och samarbetspartierna nyligen presenterat en ambitiös handlingsplan för att minska den administrativa bördan för småföretagen. Planen har ett brett upplägg som innehåller förenklingar av internationella och nationella regler, färre och enklare blanketter och uppgifter från företag samt bättre service och tillgänglighet hos myndigheterna. Vi återkommer till våren för att diskutera detta. Självklart handlar det också om att slå vakt om det näringsliv som vi redan har. Regeringens åtgärdspaket för Trollhättan är ett bra exempel på hur man politiskt kan hantera en så svår situation och arbeta för att främja en näring, i det här fallet bilindustrin. Det handlar inte om direkta stöd utan om en satsning på forskning och utveckling, arbetsmarknadsutbildning och infrastruktur. I kommande forskningsproposition kommer också satsningar på olika delar av näringar som är fundamentala för Sveriges utveckling att göras. Herr talman! De nyss uppräknade satsningarna är ett axplock av alla åtgärder som vidtas. Detta tillsammans med den övriga ekonomiska politiken skapar goda förutsättningar och gör att vi kan satsa såväl på tillväxt som på rättvisa. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Lennart Beijer (V)
Anf. 190 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Också jag vill hälsa näringsministern välkommen till näringsutskottets debatter. Jag kan försäkra att våra borgerliga kombattanter trots sina hårda ord faktiskt är ganska snälla djupt inuti. Det är full fart i det svenska näringslivet. Tillväxten är stor. Optimismen är faktiskt också stor, även om det naturligtvis alltid finns problem. Sysselsättningen är högre i Sverige än i en stor del av övriga Europa. Men samtidigt tycker vi naturligtvis att arbetslösheten måste ned. Vi måste få ned arbetslösheten, som kostar oss så mycket i många olika delar. Det ligger ju i den enskildes intresse men också i samhällets intresse för att kunna finansiera skola, sjukvård och omsorg. Under det senaste året och fram till i dag har produktiviteten i svensk industri legat på runt 10 %. Det är fantastiska siffror i sammanhanget. Det får till följd att vi inte har sett detta med nyanställningar som ett resultat av produktivitetsökningen. Ganska ordentligt och brett borde det vara läge för nyanställningar när vi kommer in på det nya året. Om vart fjärde småföretag - det kan där vara fråga om olika gränser, men säg småföretag i allmänhet; de är ju ganska många - anställer en ny medarbetare skulle, vet vi, den öppna arbetslösheten antagligen suddas ut. Det skulle också omedelbart bli verkligt tydligt för oss att vi behöver ny arbetskraft, att vi måste använda också den arbetskraft som i dag inte finns på arbetsmarknaden. Så mycket skulle det här göra. Frågan är om vi uppnår detta. Jag är övertygad om att mina borgerliga kamrater kommer att säga: Det där händer aldrig så länge ni kör mer er politik. Vi får väl se. Det är andra saker som brukar styra om man anställer eller inte. Naturligtvis är det också bra om vi kan underlätta för enmans- och småföretag att starta upp och utveckla sin verksamhet. Antalet onödiga och krångliga regler ska minska. Jag är övertygad om att vi kommer att klara av också detta, även om det inte är så lätt som vi kanske trodde i början. Däremot finns det en rätt nyligen gjord undersökning om hur det ser ut beträffande småföretag och deras användning av datorer - huruvida de har en egen e-postadress och så vidare. Man överraskas kanske en del när man läser att det, även om det skiljer lite grann över landet, nog bara är en tredjedel av våra småföretag som har en egen e-postadress. Har man inte en sådan blir det självfallet väldigt mycket krångel med fax, telefon och kontakter med myndigheter av olika slag. Kanske det också är en viktig del i hela det här arbetet att se till att man börjar använda den nya tekniken. Måhända är det kanske det mest effektiva sättet att minska tiden för företag att ha kontakt med myndigheter. Den saken skulle jag gärna vilja se lite mera på. När man läser betänkandet, herr talman, ser man att borgerligheten vill förändra, anpassa - det vill säga sänka skatten. Jag tror inte att man någonstans kan säga att de borgerliga partierna vill höja skatter. Man vill försämra arbetsmarknadsreglerna för att underlätta för företagsamheten. I det här sammanhanget kan man säga att det är en väldigt viktig kamp som Byggnadsarbetareförbundet just nu driver. Det kanske inte är förvånande men ändå konstigt att borgerliga ledamöter eller borgerliga partier inte mer tydligt ställer upp för kollektivavtalen utan blandar bort sig i en massa andra resonemang. Varför ska inte alla företag i Sverige följa kollektivavtal? Är det seriöst att låta några stå utanför? Likaså vill man, åtminstone i det här betänkandet, börja sälja ut Sveaskog lite undan för undan, och vi vet att man i andra avseenden är beredd att sälja i princip alla de statliga bolagen. Man brukar säga att det här är till för att öka konkurrensen. Vi har haft diskussionen så många gånger förut, men det finns med i betänkandet, och jag undrar: Hur ökar man konkurrensen när man säljer ut stora statliga bolag till större eller lika stora privata bolag? Hur ökar konkurrensen? Och varför ska man ta bort den här möjligheten för svenska folket att påverka utvecklingen? Herr talman! För något år sedan beslutade riksdagen - det var ett väldigt vist beslut vi tog den gången - att tillsätta ett nationellt program för ökad träanvändning. Som alltid tar det en stund innan sådana här beslut kan få några effekter och komma i gång. Nu har emellertid regeringen tillsatt en samordningsman för detta, och allting tyder på att vi nu börjar få fart på träprogrammet. Jag skulle dock ändå vilja slänga med en signal till näringsministern att det nu är viktigt att vi ser till att det här programmet får de resurser som behövs så att vi kan börja matcha våra finländska vänner, som har kommit väldigt långt. Vi ser av den undersökning som kom förra veckan från Trä- och Möbelindustriförbundet att man faktiskt innan detta program kommer i gång räknar med att behöva nyanställa 6 000 människor i träindustrin. Jag undrar: Är dessa siffror sanna? Är det riktigt? I vanlig, enkel träindustri kommer arbetsgivarna att vilja ha 6 000 nya medarbetare. Det tycker jag är fantastiskt, och det borde vara ett positivt tecken i skyn. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i detta betänkande.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 191 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Näringspolitiken ska bidra till att skapa en hållbar utveckling med många intressanta jobb och rimlig välfärd i hela Sverige. För att klara det behövs det fler och växande företag med goda idéer och framtidstro. Då måste kompetensutvecklingen fungera väl så att företagen får den kompetenta arbetskraft de behöver och människor får kunnandet, viljan och inspirationen till att starta egna företag. För företagen måste teknikspridningen, kompetensutvecklingen och de innovationsfrämjande åtgärderna fungera och driva åt rätt håll. Lönsamheten för investeringar måste ligga på en rimlig nivå, och hinder för bra kapitalförsörjning måste undanröjas, särskilt för små och växande företag. Hur detta ska gå till och vad som krävs för det är det många som har fått i uppdrag att fundera över, och vi ser en del olika förslag och lösningar i det här betänkandet. Men det som är häpnadsväckande är hanteringen av förmånsrättsförslaget. Vet inte regeringens ena hand vad den andra gör? Intrycket att kommunikationen mellan departementen saknas blir ganska starkt. För en kort tid sedan drev regeringen tillsammans med Vänstern igenom att steg två i förmånsrättsreformen ska genomföras från 2005, mot en riksdagsmajoritet. I en artikel i Dagens Industri den 17 november stod det om vinnaren i Gaselltävlingen för Västra Götaland, Elfi Elektrofilter, att de har fått mycket svårare att låna pengar genom den nya förmånsrättslagen. Ett Gasellföretag är ett företag som utses efter några kriterier och får betraktas som ett kvalitetsföretag och ett föredöme. Bland annat ska ett Gasellföretag ha en omsättning över 10 miljoner kronor, ha minst tio anställda, ha ökat omsättningen kontinuerligt under de senaste tre åren, ha ett positivt resultat för de senaste fyra åren och ha sunda finanser. Trots detta säger ägaren Jan-Olov Wallin att det har blivit mycket svårare att låna pengar med den nya förmånsrättslagen. Alternativet att ta stöd av ett investmentbolag innebär att familjen måste avhända sig en del av företaget, och det är inte så trevligt. Det här borde oroa näringsministern och justitieministern när man nu vill sätta kraft bakom det stora steget, steg två, som innebär att hundratusentals företag får nya, retroaktiva villkor för att försöka klara sin finansiering. Många är vardagsföretag som inte är så framgångsrika och attraktiva som vinnaren i Gaselltävlingen men som ändå sysselsätter väldigt många människor och har en, i varje fall före steg två, lönsamhet som gör att de överlever. För dessa företag finns inga alternativ som till exempel Finnvera i Finland, utan här ska experimentet först genomföras, och sedan ska alternativa resurser eventuellt sättas in. Ingreppet i kreditförsörjningen till småföretagen är ju enormt. Det kan handla om 50 miljarder som plockas bort i säkerhetsmassa för befintliga krediter. Det är omänskligt för småföretagarna, och det är riskabelt för vårt land. Steg två borde stoppas omedelbart och en konsekvensanalys upprättas för att minimera riskerna och maximera möjligheterna att det kommer något gott ur reformen. Enbart i de fyra nordligaste länen försvinner kreditsäkerhet för ca 5 miljarder. Tänk vilket stort belopp som kommer att skada väldigt många familjeföretag, i många fall skador som inte går att reparera. Var finns samhällsnyttan i denna reform? Borde vi inte uppmuntra företagande och samhällsbyggande i stället för att rasera det? Och som sagt: Regeringen drev igenom det här mot en riksdagsmajoritet. Hur man tricksade för att få fram beslutet berättade jag i den regionalpolitiska debatten för en vecka sedan. Varför tog man inte vara på möjligheten att uppskjuta del två och utvärdera reformen gentemot de små företagen? Det gjorde inte utredningen som föregick propositionen, och det har inte gjorts sedan heller. Ett annat bekymmer är IUC, som har varit duktiga på att utveckla företag i samarbete med olika parter. Det var ett lyckosamt koncept för samverkande företag som har gjort god nytta, men som stryps av bristande medelstilldelning. Ett grepp som tas för den förkommersiella finansieringen, såddfinansieringen, blir nu som ett resultat av Claes de Neergaards rapport att teknikbrostiftelserna omorganiseras i regionala bolag, och det bildas en koncern för finansiering i tidiga skeden. Det bildas en ny fond för tidigt ägarkapital. Almi ska fortsätta med innovationsfrämjande verksamhet när det gäller produkter från enskilda uppfinnare med lägre kapitalbehov. Den nya koncernen föreslås vara mer inriktad på innovationer som kommer från näringslivet än vad som var fallet i tidigare system, och den ska ha ett utökat samarbete med Almi. Almi har ju fått mer resurser för att klara det här. Det visar behovet av ett omtänk. Resultatet av att Sverige har jättemycket forskning inriktad på universitetsforskning är att de här förändringarna behövs. När det blir problem med att kommersialisera och få ut nya idéer som förbättrar både produkter och miljö så inrättar man tredje uppgiften. Den ligger inte i fokus för universiteten. De har inte betalt för det. Forskarna har ingen credit för det jobbet. Andra länder lägger en stor del av kommersialiseringen på industriforskningsinstituten och låter dem syssla med det de är bra på. Sverige mer eller mindre svälter ut dem och lägger kommersialiseringen på universiteten, som egentligen borde få syssla med fri forskning och inte i huvudsak med kommersialisering. Men det blir alltmer av det för universiteten nu. Jag funderar på om vi inte här ser en orsak till att vi får så lite ut av våra stora forskningsresurser. Jag tror att Sverige går över ån efter vatten när det gäller forskning och kommersialisering. Vattnet spills ut, medan man går över ån. Sedan står man där och frågar sig varför det är så lite vatten kvar i hämtaren och varför vi får så lite produkter och jobb av vår stora forskning. Miljödriven affärsutveckling har Marie berättat en del om. Det är en väldigt viktig satsning, som Miljöpartiet har varit aktivt med att driva igenom. Vi hoppas mycket på det. Det är precis som Marie säger, att de stora möjligheterna framöver ligger på en bra miljödriven affärsutveckling. Vi har också jobbat mycket hårt med regelförenkling för företagen. Det här var någonting som Miljöpartiet drev igenom tillsammans med borgarna, och sedan har vi jobbat med det tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern i departementet. Nu finns det alltså, som jag ser det, en stark vilja till att se till att det här ska bli bra. Det är ett väldigt ambitiöst grepp man tar. Vi har tillsammans uttryckt att vi ska bli bland de bästa länderna när det gäller regelförenkling, och vi har de högsta ambitionerna. Det här startas redan nu. Trots att alla mätningar inte är klara kommer målen gälla från 2004. Då är det ingen risk för att myndigheter sackar efter därför att de inte vill göra för många förändringar innan målet börjar gälla. Det är någonting som vi har varit lite rädda för. Men målet börjar gälla innan själva strukturen är klar. Vi tycker också att det är viktigt att stödja ungdomars företagsamhet genom åtgärder och program i skolan. Det är viktigt att stödja invandrares och kvinnors företagande. Det gör vi genom en summa pengar. Naturligtvis är det viktigt att förändra strukturer för att främja kvinnors och invandrares företagande. Förändring av strukturer är viktigare än nålpengar. I det här sammanhanget vill jag ändå trycka på att Nutek måste bli bättre på jämställdhet. På Nutek ägnar man sig åt det som brukar benämnas " add women and stir ", det vill säga att man satsar på planer och program, och när man är färdig med det frågar man sig hur man ska hantera jämställdheten på ett vettigt sätt. Så går det inte att jobba om man ska ha framgång med jämställdhetsfrågorna. Man måste utbilda sin personal, och särskilt cheferna, på ett mycket seriöst sätt så att de förstår hur man ska jobba med jämställdheten.
Thomas Östros (S)
Anf. 192 Thomas Östros (S)
Herr talman! Får jag börja med att tacka för de varma välkomstorden och lyckönskningarna. Det kändes gott att höra. Men jag måste säga när jag lyssnar på de fyra representanterna för högeralliansen, som nu alla står upp för att hylla ytterligare, att jag aldrig förut hört en sådan samling dysterkvistar, trots att ni nu skrattar, beskriva svensk ekonomi. I går kom Statistiska centralbyrån med, inte en ny prognos, utan utfallet i svensk ekonomi under tredje kvartalet. Där bedömer man att svensk ekonomi vuxit med 3,9 % - en BNP-utveckling på nästan 4 % det senaste året. Samtidigt står representanter för de fyra borgerliga partierna och beskriver svensk ekonomi som om vi skulle vara i en situation av fritt fall och minskande BNP. Det finns nästan inget annat land i Europa som når upp till 4-procentsnivån i BNP:s ökningstakt. Ni måste nog slipa argumentationen om ni ska få det här att bita. Vi har lämnat den internationella lågkonjunkturen och är på väg in i en stark uppgång. Sysselsättningen har ännu inte tagit fart. Det har att göra med att svensk ekonomi samtidigt har gått igenom en mycket stark produktivitetsutveckling. Är någon av er emot denna utveckling? Vi har haft en ökning av produktiviteten i industrin under den senaste tioårsperioden på 60 %. Är det någon som tror att man kan möta globaliseringen och hårdare konkurrens på annat sätt än att jobba effektivare, klokare, med ett större kunskapsinnehåll och med en förbättrad produktivitet? Därför ser vi den uppgången först i och med att industriproduktionen ökar. Exporten har ökat mycket kraftigt. I år har vi en bytesbalans på plus 160 miljarder kronor enligt prognoserna. Vi ser i SCB:s senaste undersökning att nu kommer också investeringarna, såsom det gör när konjunkturen vänder. Först använder man sig av befintlig arbetskraft, befintliga maskiner och befintlig investeringskapacitet. Sedan kommer investeringarna. Nu kommer de första tecknen på detta. Jag kommer inte att vara nöjd förrän vi ser en stark sysselsättningsutveckling. Det är det som är avgörande för samhällsutvecklingen. Men vi har ett mycket starkt år i svensk ekonomi detta år. Då kan man inte stå i talarstolen och beskriva svenskt näringsliv som nästintill förslappat, gammalmodigt som inte kan sälja, inte duger till i internationell konkurrens, för så är inte fallet. Det är utfall. Hur ser det då ut för möjligheterna framöver? Det är det som måste vara det centrala i en framåtsyftande näringspolitik. Ja, grundförutsättningarna är goda. Vi har hört talare för regeringen och samarbetspartierna tala om internationella utvärderingar som pekar ut de nordiska länderna som havande mycket goda förutsättningar för att skapa ekonomisk tillväxt också på lång sikt. World Economic Forum rankar Sverige nr 3 i världen både vad gäller företagens konkurrenskraft och vad gäller långsiktiga tillväxtförutsättningar. Den europeiska unionen har försökt se på vilket land som har högst innovationskraft. Det borde vara en central fråga i den här diskussionen också. Där ligger mycket av Sveriges framtid - innovationskraft och innovationsmöjligheterna. Då rankar man Sverige nummer ett i Europeiska unionen. OECD har försökt titta på hur det ser ut med andelen kunskapsintensiva arbeten i vår ekonomi. Det har en koppling till den uppgift som jag arbetat med under många år, utbildnings- och forskningspolitiken. Man säger att andelen av den svenska arbetskraften som finns i kunskapsintensiva arbeten ligger högst i världen. Vi har haft en tioårsperiod med god ekonomisk utveckling jämfört med de flesta andra, men det räcker inte med att titta tillbaka på den perioden. Det gäller att använda de här förutsättningarna och omsätta dem i ökad sysselsättning och ökad välfärd. En sak man inte får glömma i de här diskussionerna är att Sverige är ett av världens mest internationaliserade länder. 45 % av vår produktion går på export, en stor förändring under de senaste tioårsperioden. Vi låg på drygt 30 % för tio år sedan, i dag på 45 %. Det leder mig till en väldigt viktig slutsats. Vi är ett land som är framgångsrikt på exportmarknaderna, vi är beroende av öppenhet och frihandel. Vi är också ett land som naturligtvis påverkas oerhört snabbt av internationell konjunktur och internationell handel. Är man så framgångsrik i att exportera blir man också utsatt för ett mycket starkt konkurrenstryck. Vi kräver att vi är ett land som hela tiden orkar att strukturomvandla och hela tiden orkar gå vidare i ny produktion med högre kunskapsinnehåll och högre produktivitet. Sverige är ett land som av tradition är öppet för detta. Vi har en befolkning som accepterar och bejakar förändringen. Vi har en fackföreningsrörelse som gör likaså. Högeralliansen är på väg att formulera en politik som riskerar att dra undan det folkliga stödet för öppenhet, strukturomvandling och ständig förnyelse. Man bör tänka efter minst ett par gånger innan man driver det som en framtida politik. Vad har vi framför oss när det gäller trygghetssystemen? Vi har det ledande partiet, Moderaterna, som driver mycket kraftigt sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. Samtidigt driver man mycket tuffa villkor när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. På det viset vill man både skapa ökat tryck på enskilda individer och sänka löneläget för de mest utsatta på arbetsmarknaden på ett mycket effektivt sätt. Ni har inte bara formellt lämnat en del av era tidigare förslag. Ni har utvecklat nya förslag för att starkare sätta press på de löntagare som har lägst löner och minst förankring på arbetsmarknaden. Det kommer att bli konsekvensen av sänkta ersättningsnivåer och hårdare tillämpning av arbetslöshetsförsäkringen. Vad tror ni att det kommer att få för resultat? Kommer människor att ställa upp på att vara en öppen ekonomi, redo till omvandling bara man känner att man får stöd och hjälp under den omvandlingen? När man känner att hjälpen och stödet inte längre finns där kommer man att motsätta sig att delta i att vara öppen för förändring. Vi ser redan i dag protektionistiska diskussioner och tendenser runt om i världen - i USA och i delar av Europa. Den typen av politik kommer att stärka en sådan opinion väldigt kraftigt också i Sverige. Att försöka säga nej till globaliseringen för att man inte får trygghet i förändringen är vad ni erbjuder i högeralliansen. Det kommer att minska dynamik, flexibilitet och förändringsvilja i svensk ekonomi. Vi lever i en tid av globalisering med ständigt ökande konkurrens. Kina, Indien, östra Europa, Sydafrika och Brasilien - alltfler länder deltar i öppen internationell handel. Vi är ett av de mest framgångsrika länderna i det utbyte som finns inom världshandeln. Det måste vi vara rädda om. Vi måste också se till att det finns en trygghet för människor i förändringen, annars kommer man inte att ställa upp på detta. En av de viktiga långsiktiga tillväxtfrågorna är den diskussion vi har framför oss när det gäller världshandeln. Doharundan går in i ett nytt skede. I Hongkong är det möte i december - om precis ett år - där världens länder, medlemmar i WTO, ska bestämma sig för hur man ska ha det med regleringen av handeln de kommande åren. Kan vi utöka möjligheten till friare världshandel, inte minst för tredje världen och därmed för ett land som Sverige, med nästan hälften av BNP på export och skapa goda nya tillväxtförutsättningar? Sverige ska driva på för ökad öppenhet och för liberalisering av världshandeln. Då ska man också se till att man har en miljö i Sverige som hjälper till och stöttar i den förändringen. Näringspolitiken är naturligtvis oerhört viktig för vår tillväxt. Jag vill peka ut fyra områden som jag ser som centrala under den kommande perioden. För det första ska Sverige konkurrera med kunskap, inte med låga löner. Då spelar utbildnings- och forskningspolitiken en mycket stor roll. Det vi har gjort inom högskolans område är kanske en av de viktigaste näringspolitiska insatserna. Vi har kraftigt byggt ut högre utbildning med minst en stark högskola i varje region, under ständig batalj med borgerligheten som har sagt nej till den utbyggnaden. Efter årsskiftet lägger regeringen fram sin forskningspolitiska proposition. Den är också väldigt viktig för vår långsiktiga konkurrenskraft och för en utveckling av näringspolitiken. Där har vi möjlighet att utveckla det vi nu gör med fordonsindustrin: ett handslag med näringslivet och gemensamma forskningsinsatser. Staten satsar stora resurser och näringslivet satsar lika stora resurser. Tillsammans omsätter vi det i nya forskare med frågeställningar hämtade från näringslivets verklighet, och därmed större möjligheter att bidra till näringslivets utveckling. Vad säger högeralliansen - Folkpartiet i detta fall? De svarar med att dra ned Vinovas forsknings- och utvecklingsresurser med 300 miljoner kronor. Det är nästan en tredjedel av budgeten. Det blir inga handslag med näringslivet med den typen av politik. Det blir heller inga nya forskare av intresse för näringslivet. För det andra ska vi stimulera småföretagsamheten och entreprenörskapet. Vi behöver fler företagare. Det är självklart att mycket av den nya sysselsättningen, som kommer inte minst i privat tjänstesektor, är mycket nära industrins utveckling. Den tjänstesektorn kommer att bäras av små och medelstora företag. Förra veckan presenterade vi handlingsplanen med nästan 300 konkreta förslag för att förbättra regelverk, förenkla vardagen och förbättra servicen till företagare. Det är ett bra handlingsprogram som vi kommer att kunna arbeta med under perioden framöver. Det är konkret och inriktat på att realisera bättre förutsättningar. Det handlar också om attityder. På regeringssammanträdet i dag fattade regeringen beslut om att ge Nutek i uppdrag att bidra med ett entreprenörskapsprogram i skolan och högskolan - med 45 miljoner nästa år och likartade summor 2006 och 2007. Det är en stor satsning för att vara med och stötta förändring i attityder och väcka tanken på entreprenörskap. Det är viktigt för ungdomar och viktigt på högskolan, där vi samtidigt jobbar mycket med innovationssystemen. Framöver ger vi Nutek i uppdrag att arbeta med att sprida erfarenheter om generationsskifte, planering inför generationsskifte, arbete inför generationsskifte i småföretagarnas vardag. Det är en oerhört viktig fråga med en allt äldre småföretagargrupp som behöver arbeta aktivt med sitt generationsskifte. Arvs- och gåvoskattens avskaffande spelar naturligtvis en väldigt viktig roll. Det är en radikal reform vid årsskiftet som i ett slag förenklar generationsskiftet. Tillsammans med det programmet kan man sätta i gång ett intressant arbete. För det tredje handlar det om tillgången på riskvilligt kapital i det tidiga skedet. Marknaden sköter riskvilligt kapital i den stora kedjan av företagsamhet, men man har svårt att komma in i det tidiga skedet. Riskerna är så stora och kunskapen kan vara låg om man verkligen kan realisera den idé som kanske kommer från forskning eller högteknologisk verksamhet och om den verkligen kommer att bära på marknaden. Inom kort etablerar vi en ny statlig struktur, en nationell struktur, en teknikbrokoncern som kommer att jobba tätt intill innovationer inom forskning och utveckling för att realisera det i företagsamhet. Det är naturligtvis en väldigt viktig och central åtgärd. Vi skapar en nationell struktur som kommer att stötta högskolors och universitets verksamhet med att bli bättre på att kommersialisera forskningsresultat. Där har vi mycket av framtidens företagsamhet inom medicin, bioteknik, informationsteknologi och nanoteknologi. Flera av de områdena vet vi kommer att innehålla mycket intressant utveckling för varor och tjänster för svensk marknad och för export. För det fjärde måste vi bli bättre på att se till att våra små och medelstora företag tidigt kommer ut på exportmarknaderna. Det är naturligtvis viktigt att se till att stötta det lilla företaget som självt inte har möjlighet att alltid ha kunskapen och kompetensen, men som med rätt stöttning får tillgång till de växande internationella marknaderna. Det gäller inte minst i Östersjöregionen men också på de nya marknader som nu växer så det knakar i Asien och i Latinamerika. Vi gör nu insatser med 75 miljoner kronor till exportfrämjande åtgärder. Exportrådet får nya insatser och regeringen får möjlighet att stötta särskilda branscher för att de ska kunna gå ut på exportmarknaderna. Det spelar naturligtvis stor roll. Det säger Kristdemokraterna nej till. Man vill inte satsa på samma sätt på exportfrämjande. Man tror att det lilla företaget klarar det självt. Är det en klok investering för framtiden? Alla de här områdena kommer att kräva väldigt mycket samverkan. Jag skulle önska att det fanns möjlighet till politisk samverkan, men debatten i dag är snarare en litania av eländesbeskrivningar. Det kommer att kräva samverkan med företagsamheten, samverkan mellan region och nationell nivå, samverkan mellan kommuner och företag och mellan stat och företag för att ge så goda villkor som möjligt med respekt för att det är i de små och medelstora företagen vi kommer att se sysselsättningsökningen framöver. Sverige har goda förutsättningar, och det återstår mycket att göra för att se till att vi behåller platsen längst fram. Det tror jag att vi har förutsättningar att klara.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 193 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Det var en hel del utbildningspolitik och sedan lite vackra ord, som vanligt, från näringsminister nr 5, Thomas Östros, som jag har äran att debattera med. Jag är inte så förvånad över att Thomas Östros målar situationen för företagarna i rosenrött. Han tycker ju att det mesta i skolan är bra, samtidigt som man i november genomförde den största utvärderingen av grundskoleelevernas kunskaper på tio år och det visade sig att de blivit sämre i de flesta viktiga ämnen, inklusive läsning. Vi får väl se vad vi kan vänta oss här i framtiden. Inte blir det väl särskilt mycket, förstås. Som vanligt var det alltså fina ord, men tomma, från representanten för vänsterkartellen, eller hur vi nu ska uttrycka oss. Jag har dock en fråga till Thomas Östros, för att bli något mer konkret. I det betänkande vi behandlar i dag pratar vi bland annat om Sveaskog. Jag ber om ursäkt ifall jag sade Vasaskog i mitt anförande tidigare. Jag vill korrigera det själv. Jag undrar lite om detta med att Sveaskog ska ge sig in på den privata marknaden och dessutom bli ett lite mer turistorienterat företag. Ser inte näringsministern några problem med att Sveaskog nu ska konkurrera ut privata turistföretag? Ligger det i linje med hur regeringen fortsättningsvis kommer att göra med de statliga bolagen, det vill säga att alltmer konkurrera ut privata initiativ?
Thomas Östros (S)
Anf. 194 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag tackar för klargörandet att det var Sveaskog det handlade om. Annars hade jag blivit tvungen att kolla igenom statens innehav för att hitta Vasaskog. Det är klart att inte Sveaskog ska konkurrera ut privata turistföretag. Det handlar om att Sveaskog ska vara ett företag som kan upprätthålla de fantastiskt fina tillgångar som finns inom Sveaskog i form av markerna till lokala entreprenörer som ska jobba med turism. Det är alltså precis tvärtom: Vi ger ett uppdrag till Sveaskog att vara aktivt i att bidra till naturturismen och därmed till lokala entreprenörers möjligheter att driva denna naturturism. Eva Flyborg väljer att totalt ducka för en sådan viktig fråga som forskning i samarbete mellan stat och näringsliv. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi kan göra handslag tillsammans för att utveckla forskning inriktad mot näringslivets behov. Jag uppfattar det också som en mycket stark åsikt i den medicinska industrin i Sverige, i fordonsindustrin, i pappersindustrin, i de små bioteknikbolagen och på informationsteknikens område att man skulle vilja se mer av sådan samverkan. Därför har vi byggt upp Vinnova, en mycket kompetent myndighet under Näringsdepartementet, som utbildningsminister Leif Pagrotsky hanterar men som vi samverkar om. Den har till uppgift att just jobba med dessa handslag, en av de viktiga framtidsfrågor som alla moderna länder ägnar sig åt. Detta rycker Folkpartiet undan mattan för. Jag är inte särskilt imponerad. När vi nu ser en så stark ekonomisk utveckling, hur förklarar Eva Flyborg detta? Vi har 3,9 % BNP-ökning. Allt är eländigt, näringslivet är i dåligt skick, vi har ingen som helst näringspolitik, ingenting fungerar - och sedan har vi kanske den starkaste tillväxten i Europa. Hur går det till?
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 195 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Den där beskrivningen att allt är dåligt i svenskt näringsliv får näringsministern helt och hållet själv stå för. Detta har jag aldrig sagt. Jag har däremot kritiserat regeringens näringspolitik, eller rättare sagt brist på näringspolitik. Att vi har ett mindre anslag på Vinnova är inte alls konstigt. Vi ger dessutom mer pengar till universitetsforskningen, den fria forskningen, därför att vi tycker att pengarna gör bättre nytta där. Där lägger vi ½ miljard extra i stället. Det kanske näringsministern kan skriva upp till nästa debatt, så slipper vi prata om det. En annan sak som är väldigt intressant är det här med karteller. Vi har från Folkpartiets sida tillsammans med våra borgerliga kamrater och flera andra föreslagit att vi ska kriminalisera karteller. Detta är regeringen emot. Jag förstår uppriktigt sagt inte varför. Vi har ett Konkurrensverk som i flera år har klagat över att man inte får ut de bötessummor som man skulle vilja ha. De låga bötessummor vi har här i Sverige avskräcker nämligen inte ett enda dugg, Thomas Östros. Det är snarare så att man räknar med lite smisk på fingrarna, det vill säga en liten bötessumma, när man gör olika satsningar och annat. Så dålig är den svenska kartellagstiftningen! Kartellsamarbete är stöld från oss konsumenter, och därför borde det vara kriminaliserat. Varför vill i stället näringsministern och hans regering ha ett angiverisystem med betalda tjallare i statlig tjänst? Är det verkligen en bättre väg att gå för svenskt näringsliv?
Thomas Östros (S)
Anf. 196 Thomas Östros (S)
Herr talman! Nu kommer snart ett betänkande som ser över lagstiftningen på området. Vi får återkomma till detta när jag har tittat på de förslag som där finns och fått höra synpunkterna från viktiga aktörer i samhället. Jag noterar att jag inget svar får på hur det kan komma sig att vi har 3,9 % ekonomisk tillväxt trots att allting verkar vara eländigt, enligt Eva Flyborg. Det andra är att du bara så där viftar undan behovsmotiverad forskning och samverkan med näringslivet när resten av världen ser detta som en strategisk del i en modern näringspolitik. Låt mig påpeka att Eva Flyborgs egen hemregion med stark fordonsindustri har mycket starka önskemål om den typen av gemensamma insatser. Låt mig påpeka att de pengarna kommer från Vinnovas budget. Drar du ned med 300 miljoner och säger att det ska universiteten få till fri forskning - vilket jag i och för sig tycker är roligt - dräper du ju den behovsrelaterade forskningen. Du dräper också det handslag vi nyss gjort med näringslivet. Förklara det för Volvo, Saab och underleverantörerna hemma i din region! Jag tycker att det är dålig näringspolitik.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 197 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Jag får börja med att hälsa Thomas Östros välkommen till näringsutskottet som näringsminister. Det glömde jag i mitt första anförande. Möjligtvis kan det ha berott på att näringsministern var något sen, men det hade nog inte hjälpt även om Thomas Östros hade kommit i tid. Jag hade nog missat det ändå. Men hur som haver, välkommen hit! Du märker att vi har det ganska kul i det här utskottet. Vi skrattar då och då. Dock skulle jag vilja inleda själva repliken med en liten uppmaning om att vara lite noggrannare med hygienen. Det verkar vara någonting i öronen som inte fungerar. Vi har blivit beskyllda för att ha målat Sverige i svarta och dystra färger. Det tycker jag inte alls att vi har gjort, inte någon av oss. Tvärtom tog vi upp precis de saker som näringsministern sedan tog upp i sitt anförande, det vill säga hur vi skulle kunna göra saker och ting ännu bättre. Låt mig citera din chef: stolt men inte nöjd. Det kan man väl vara. Man ska inte vara nöjd. Man ska inte vara nöjd med att en och en halv miljon människor inte befinner sig på arbetsmarknaden. Man ska inte vara nöjd med att vi har en kraftig produktivitetstillväxt som inte kommer alla till del. Man ska inte vara nöjd med att de små företagen inte kan växa och utvecklas på ett sådant sätt att fler får sysselsättning och välfärd. Det var detta vi pratade om. Vi tog intressant nog upp nästan precis samma punkter som näringsministern sedan tog upp. Vi tog till exempel upp att man skulle stimulera de små företagen. Jag uppehöll mig ganska mycket vid det. Jag menade att det regeringen har gjort hittills inte gav någon anledning att vara imponerad. Man har gjort precis tvärtemot: Man har gjort allt man kunnat för att göra livet surt för de små företagen, till exempel med sjuklöneansvaret. Låt mig också säga något om trygghet. Trygghet var en stor sak i näringsministerns anförande. Vi ska ha trygghet i samhället. Min fråga är då: Varför ska tryggheten inte gälla de små företagarna? De som tar risker, de som satsar eget kapital, de som ska ha ansvar för de anställda - varför ska tryggheten inte gälla dem?
Thomas Östros (S)
Anf. 198 Thomas Östros (S)
Herr talman! För mig är det centrala i näringspolitiken och helheten i politiken när det gäller ekonomisk utveckling att vi kan vara flexibla, dynamiska och förändringsvilliga. Det är det centrala. Det ska ske på en väldigt stark kunskapsgrund. Därför blir utbildnings- och forskningspolitik också oerhört viktigt. Det måste realiseras genom stark småföretagsamhet, för det är där flexibiliteten finns i framtiden. Då gäller det också att tryggheten ska kunna gälla alla, att man upplever att det finns ett samhälle som ställer upp om det av olika anledningar går snett. Om det inte finns ett samhälle som ställer upp vet vi konsekvenserna. En del kommer att uppleva en större frihetsgrad och att samhället blir bättre. Men stora grupper kommer att uppleva att det bara är bördor som faller på dem och inga möjligheter. Då skapar vi en politisk situation i Sverige där väldigt många kommer att uppleva det som rationellt att sätta sig emot förändring, att sätta sig emot öppenhet på marknaderna för import och export, att sätta sig emot en ekonomi som fungerar fritt. Och det skapar väldigt mycket mindre av den dynamik som vi vill ha. Det är det som är så listigt med den moderata politiken. Ni har förlorat alla debatter som handlar om arbetsrätt, den om kollektivavtal är ni på väg att förlora, de klassiska frågorna. Men då vänder ni och så säger ni: Låt oss i stället göra reformer i socialförsäkringarna. Och inte vilka reformer som helst, det är mycket kraftiga sänkningar av ersättningsnivåerna. Det kommer att leda till en mycket kraftig press nedåt på lönerna och därmed också en mycket osäkrare situation för en stor grupp människor. På vilket sätt gynnar det dynamik, förändringsvilja och modernisering? Det är en gammaldags politik. Den tar bort det som har varit grunden för att vi får så stark tillväxt i Sverige och att vi är så förändringsvilliga.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 199 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Inte har jag fått mycket till svar på min fråga, inte. Vi ska vara förändringsbenägna - fine ! Vi ska vara flexibla - fine ! Men vad ska jag säga till den småföretagare som inte omfattas av de trygghetslagar som hans anställda gör, som inte omfattas av de transfereringsmöjligheter när det gäller arbetslöshet, sjukdom och så vidare som gäller alla andra? Vad ska jag säga till honom eller henne? Vad ska jag säga till honom när han dessutom har gått i konkurs och har tvingats att teckna en personlig borgen för de lån han har tagit i sitt företag därför att förmånsrätten har ändrats? Vad ska jag säga till de människorna? Ni ska vara flexibla! Ni ska offra era hem, era familjer, er egen trygghet därför att näringsministern har sagt att ni ska vara flexibla. Nej, ska vi prata om trygghet ska trygghet gälla även småföretagarna, annars kommer vi inte att få den aktivitet vi behöver. Några ord om utbildning. Här pratas det mycket om utbildning - fine ! Jag kommer från universitetet. Jag tycker mycket om utbildning. Jag tycker att det är viktigt. Men vad gör näringsministern åt detta? Den utbildningspolitik vi har i Sverige liknar mest av allt en planekonomisk verksamhet. Regeringen bestämmer var utbildningen ska ske, vem som ska utbildas, hur mycket det ska kosta och vilken utbildning som ska förekomma. Man satsar på teknik. Det är inte teknik ungdomarna vill ha. Ungdomar vill ha någonting annat. Det kanske inte är teknik vi behöver heller i dag, om man ska tro de utvärderingar som gjorts. Vi behöver affärskompetens, människor som kan utveckla alla dessa patent vi har i Sverige och lansera dem någon gång på den internationella marknaden. Men detta kommer vi aldrig att få så länge utbildningspolitiken är ett planmonopol där man styr och ställer på det här sättet och därtill drar ned satsningarna per student. Universiteten klagar. De får svårare och svårare att hävda sig. Tala om hur det ska gå till!
Thomas Östros (S)
Anf. 200 Thomas Östros (S)
Herr talman! Nog har Anne-Marie Pålsson arbetat på universitetet, men hon känner inte riktigt till hur utbildningspolitiken fungerar. Jag skulle kunna fördjupa mig väldigt länge i att berätta om vilken frihet ett universitet har i dag att helt och hållet välja utbildningsinriktning. Det styrs inte uppifrån. Det är bara att ta reda på. Men utbildningspolitik är också att uppmuntra den här förändringen. Det är det vi ser ute i regionerna, hur högskolan har blivit ett kraftcentrum också för företagsamhet och ekonomisk tillväxt. Ungdomar som kommer till högskolan får goda kunskaper. Företag söker sig till högskolemiljöerna för att få tag på arbetskraft och få idéer till nya innovationer. Teknikcentrum växer upp kring högskolorna. Med såddfinansiering och riskkapitalbolag stärker vi nu möjligheten att få ut mer av ekonomisk tillväxt från högskolorna. Det har Moderaterna motsatt sig. Jag vill ju se ett fortsatt ökat entreprenörskap i Sverige, ett fortsatt ökat företagande. Företagande kräver att vi har ett stöd från befolkningen att människor som är framgångsrika med sina företag också får god avkastning från detta. Det tycker jag är en självklarhet för en god företagarpolitik. Men vi behöver också förändra attityder, se till att människor upplever det som att företagande kan vara ett lika naturligt yrkesval som att bli anställd. Då behöver vi också bidra till att utbildningsinstitutionerna tillsammans med näringslivet är med och uppmuntrar unga människor att bli företagare. Men på vilket sätt är er politik till nytta för småföretag? Varför är det bättre för småföretagare att vi sänker ersättningsnivåerna så att människor blir rädda för förändring? Varför är det bättre för småföretagare att vi drastiskt försämrar arbetslöshetsförsäkringen? Jag vill bidra till bättre villkor för företagandet. Men det får inte ske genom att tro att det är sämre villkor för alla andra som ska vara verktyget för att nå ett bra företagsklimat. Det tror jag är alldeles fel.
Mikael Oscarsson (Kd)
Anf. 201 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Näringsministern tyckte att vi var dysterkvistar. Jag tog upp tre saker som jag tycker är oroväckande och som jag tycker att näringsministern också borde ägna en tanke åt. Det första var att det är för få svenskar som vill vara företagare. Vi ligger sämre till än våra grannländer. Det är någonting vi också har fått kritik för från EU. Hur ser näringsministern på det här? Hur ska vi få fler företagare? Det andra allvarliga hotet som jag tog upp var att 180 000 företag står inför ägarskifte de närmaste åren. FR Företagarna visar att 45 000 av dem riskerar att läggas ned. Är inte det ett problem? Det tredje jag tog upp var hotet om utflyttning av företag och även kapital. Ser inte näringsministern ett problem i att 500 miljarder finns på icke redovisade konton? Andra experter menar att det är mycket mer, pengar som skulle kunna vara hemma i Sverige, vara ett viktigt komplement och ge riskkapital. Hur ska vi få hem de här pengarna om vi inte gör som Finland nyligen har bestämt sig för att göra och tar bort förmögenhetsskatten? Till sist de 3 ½ procenten i tillväxt, är det inte ett bekymmer att det än så länge inte blir några nya arbeten? Under det här året har det än så länge blivit 20 000 färre arbeten, enligt AMS. Hur ska vi få fler arbeten?
Thomas Östros (S)
Anf. 202 Thomas Östros (S)
Herr talman! För mig är ökad sysselsättning prioritet nr 1, självklart. Det är den viktigaste effekten av en bra ekonomisk utveckling, att människor får ett eget arbete och en egen försörjning. Det handlar om makt, det handlar om framtidstro och det handlar om människors livskvalitet. Jag tror att en viktig del i detta är att små och medelstora företag expanderar, sysselsätter och anställer fler. Enligt senaste Småföretagsbarometern, som organisationen Företagarna gör, ser vi för första gången på mycket länge att den optimismen börjar komma. Det är fler företagare som kan tänka sig att anställa, fler som ser optimistiskt på framtiden. Det är också en viktig signal, därför att då märker vi att industriuppgången, som har manifesterats i ökad produktion och ökad produktivitet, men inte i fler anställda, nu börjar spilla över i tjänstesektorn, den som levererar tjänster och varor till industrin. Då är det de små och medelstora företagen som får luft under vingarna och kommer i gång. Det sprider sig till den övriga servicesektorn, och vi får en ökning i antalet anställningar. Sist i kedjan kommer kommuner och landsting när de ser att skatteunderlaget ökar med ökad sysselsättning. För mig är det den absolut mest centrala frågan. Fler företag genom att fler unga startar företag men vi behöver också, precis som Mikael Oscarsson säger, hjälpa till att förbereda för ägarskiftet genom att avskaffa arvs- och gåvoskatten, som vi gör nu. En mer central åtgärd i det här läget, menar jag, än att avskaffa förmögenhetsskatten. Men vi ska också se till att bygga de här nätverken med näringslivets organisationer för att stötta planeringen inför ett generationsskifte. Nu när skattefrågan är löst krävs det också förberedelser för att det ska gå smidigt till. Mikael Oscarsson har en åtgärd som sticker ut i den budgetmotion som väckts. Man tycker inte att vi ska satsa på exportfrämjande för små och medelstora företag. Förklara för mig hur det kan hjälpa företagare att klara sig i globaliseringen, med nya möjligheter som öppnar sig på nya marknader?
Mikael Oscarsson (Kd)
Anf. 203 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Jag tycker inte jag fick några svar alls på de frågor jag ställde. Där var ett hot om att så få vill vara företagare. Faktum är att det är 28 000 färre företagare i dag än det var för tio år sedan när ni tillträdde. Det är ett allvarligt problem som vi måste fundera på. Hur kan vi få fler människor att satsa på företagande? Vad är det för problem i form av krångel, skatter och så vidare som hindrar? Sedan var det frågan om 3 ½ % tillväxt. Som jag sade förut är det bara inom den offentliga sektorn som vi ser de nya arbetstillfällena skapas än så länge, trots att vi har den höga tillväxten. I det privata näringslivet består det i produktionseffektivisering, det vill säga att företag lägger ut sin produktion och tjänster utomlands och sedan tar hem vinsten. Hur ska vi få fler arbeten? Hur ska vi få tillväxten att resultera i nya arbeten och nyanställningar? Behövs det inte rejäla tag i regelverken och byråkratin? Behöver inte skatterna ändras? Jag nämnde särskilt förmögenhetsskatten. Det skulle vara intressant att höra en kommentar om hur du ser på Finlands agerande. Är det inte en sak som även vi bör tänka på? Varför ska det vara ett skattefrälse, några få, de allra rikaste i Sverige, som slipper förmögenhetsskatten, men inte vanliga svenskar? Kan vi inte få höra något om hushållstjänster? Här har flera, bland annat Kvinnoförbundet, talat om att det bör införas skattelättnader för hushållstjänster. Jag vill gärna höra en kommentar om det också.
Thomas Östros (S)
Anf. 204 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är alltid intressant att få känna på nya debattekniker. 20 frågor blir inget svar på två minuter. Det är imponerande. Jag fick inget svar om exporten. Det är den enda åtgärd som sticker ut i Kristdemokraternas budgetmotion, nämligen att man inte vill att vi ska satsa på exportfrämjande för små och medelstora företag. Är det en klok åtgärd? Är det där ni ser att man ska dra ned för att få resurser till annat? Jag tycker att det verkar vara en åtgärd som snarare skadar tillväxtmöjligheterna för små och medelstora företag. Sedan var det frågan om förmögenhetsskatten. Ibland får den nästan rent symboliska värden. Det är klart att den är viktig. Det är klart att vi måste fortsätta att reformera förmögenhetsskatten. Till årsskiftet ser vi till att ta ytterligare steg när det gäller till exempel fribeloppet. I ett litet företag som Mikael Oscarsson talar om - den lilla entreprenören - förmögenhetsbeskattas inte det arbetande kapitalet. I takt med att företaget utvecklas, värdet i företaget ökar, förmögenhetsbeskattas det inte. Som det fungerar i dag om man dessutom går in på kapitalmarknaderna, förmögenhetsbeskattas inte heller då det arbetande kapitalet för den framgångsrike företagaren. Det är inget hinder för expansion i direkta värdet i företaget. Sedan kan det finnas skäl att fundera över förmögenhetsskattens framtid på grund av att den är lätt att undkomma för vissa grupper. Men om man säger att det är den som avgör småföretagarnas villkor har man inte sett hur förmögenhetsskatten fungerar. Hur har det gått med företagsamheten? Den institution som är bäst på att beskriva företagandet i Sverige, ITPS, visar att det ligger på 35 000 nya företag per år. Det har legat där sedan vi gick från den låga nivån, vippningen under den borgerliga regeringsperioden fram till 1994, och upp till 35 000. Nu kan vi skönja en uppgång. Det är en ökad optimism bland småföretagare. Det är insatser från regeringen på bred front för att stärka företagsamheten. Jag räknar med att vi kommer att se fler företag också i framtiden.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 205 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det låter som om den nye näringsministern är fullständigt ovetande om att det är Socialdemokraterna som har haft ansvar för näringspolitiken i tio år. Det faller naturligtvis tillbaka på socialdemokratisk politik om företagarna är oroliga och inte vågar anställa. Uppenbarligen lyssnade inte ministern heller på vad jag sade. Jag beskrev de stora förutsättningarna, möjligheterna, som Sverige har med driftiga och kunniga människor. Det handlar om att frigöra den kraften och skapa förutsättningar så att de också förverkligas och övergår till nya företag, att man vågar satsa sina idéer för att gå vidare. Jag tycker inte att ministern tidigare har svarat på frågorna hur man kan skapa nya arbeten. Ministern kan inte vifta bort gårdagens beslut om sjuklöneansvaret, som direkt slår mot de enskilda människornas möjligheter att få jobb. Ni lägger fram förslag som ökar de sociala klyftorna mellan människor som har arbete och människor som inte har arbete. Vad ska jag svara de människor som efterfrågar arbete som den högsta punkten på dagordningen - som har någon form av handikapp, har en sjukdom?
Thomas Östros (S)
Anf. 206 Thomas Östros (S)
Herr talman! Åsa Torstensson frågar om vi är beredda att ta ansvar för de tio år vi har suttit i regeringsställning. Resultatet ekonomiskt, både när det gäller näringslivets utveckling och BNP-utveckling, har varit bättre än de 20 tidigare åren för svensk del. Det har varit bättre än när vi jämför oss med de flesta övriga europeiska länder. Det är klart att vi kan ta ansvar för det. Men jag är inte på något sätt nöjd. Jag vill se ökat företagande, fler innovationer, stärkt samarbete också med traditionella basindustrier i Sverige och med framtidsindustrierna. Det kan vi göra på en rad olika sätt. Vi kan göra detta med hjälp av de skatteförändringar vi genomför vid årsskiftet. Vi kan fortsätta att reformera 3:12-regler. Vi kan samverka kring forskning och utveckling. Vi kan samverka kring infrastrukturinvesteringar. Vi kan skapa system som uppmuntrar förändring. Men vi tar definitivt ansvaret för tio år bakåt i tiden. Sjuklönefrågan är viktig både för företagare och för alla löntagare. Det är ett rimligt förslag vi har kommit fram till. Jag är övertygad om att det kunde också ha varit en borgerlig regering som hade lagt fram förslaget. Det handlar om att bygga in sunda drivkrafter i vårt system som gör att man tar ansvar för att människor som råkar illa ut får en chans att komma tillbaka till arbetslivet. Det finns trygghetsregler i botten som skyddar den lille företagaren. Det är grundbelopp som man slipper betala. Det är en procentuell andel av anställningskostnaden som man inte behöver överstiga. Jag kommer naturligtvis att noga följa utvecklingen. Det kommer alla som är näringspolitiskt intresserade att göra. Men det kommer också att ge effekter i form av att vi tar bättre vara på varandra och ser till att man kan komma tillbaka till arbetsplatsen på deltid. Därmed slipper man avgiften på 15 %. Mera rehabilitering och mer av deltidsanställningar för dem som i dag är långtidssjukskrivna leder tillbaka till arbete.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 207 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag ställde inte frågan på det sättet. Jag möter människor som i dag är arbetslösa. Vi har en hög arbetslöshet i Sverige, trots tillväxt. Det beror på att våra företag inte vågar anställa. Precis det som ministern sade. Många av dessa arbetslösa har sjukdomar, har handikapp. De undrar vilka möjligheter de har att pröva nya arbetsplatser. De är utestängda. Här har vi en socialdemokratisk regering som lägger fram förslag som ökar klyftorna mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Det var det min fråga gällde. Vad svarar jag de människor jag möter på min hemmaplan?
Thomas Östros (S)
Anf. 208 Thomas Östros (S)
Herr talman! Svara inte så så att du skrämmer människor och företagare. Vi har i dag ett system på plats, efter beslutet i går, som kommer att ge goda drivkrafter till arbetsgivare, företagare såväl som offentlig sektor att ta väl vara på sin personal. Det är sunt och klokt. Det är jag säker på att en borgerlig regering hade kunnat stå här i dag och argumenterat för. Men så fungerar oppositionsmekanismerna naturligtvis: I dag framställer man detta som om det vore en dramatiskt annorlunda situation. Det viktigaste framöver är att se till att vi får en ekonomisk utveckling så att vi får en ökad sysselsättning i små och medelstora företag, i våra storföretag och i offentlig sektor. Efterfrågan på arbetskraft gör att det är mycket lättare för alla grupper att komma in på arbetsmarknaden. Det är dit vi är på väg. Det är tack vare att vi för en ekonomisk politik som ger oss ekonomisk tillväxt som gör att vi börjar få signalerna, först i storstäderna och efterhand i övriga delar av landet. Det är att föra en politik för att se till att alla får möjlighet att komma in. Men Centern vill ju samarbeta med partier som dramatiskt ska försämra villkoren för en långtidssjukskriven, för en förtidspensionerad, för en arbetslös, som ska få dramatiskt sämre privatekonomiska villkor. Moderaterna vill förändra hela vår arbetsmarknads funktionssätt, och detta ställer Centern upp på. Sedan står man här och darrar på stämman, och man ska samarbeta med de partierna. Jag tycker inte att det verkar vara en särskilt klok inriktning på en näringspolitik.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 209 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! När jag skulle gå till den här debatten passade jag på att slinka in i vårt läsrum här nere och hittade min lokala tidning Norra Västerbotten. Där läste jag snabbt ett par saker. Det ena var att det nu går bra för företagen i länet. De har fått order som aldrig förr, och det är stor optimism. Men det finns ett bekymmer: De har svårt att få lån på banken och har svårt att få tag i kapital. Orsak: förmånsrättsreformen. Lite längre ned i tidningen stod det om ett företag i Lycksele som vill bygga en fastighet i centrala Lycksele. Alla hyresgäster är klara, och det är inga problem på så sätt. Men de får inte låna pengar från banken. Orsak: förmånsrättsreformen. Jag undrar: Vad vill ministern göra för att få en rätsida på den här situationen, så att optimismen kan ge utväxling i form av den utveckling vi vill ha, och inte så att det blir flaskhalsar och stopp?
Thomas Östros (S)
Anf. 210 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det viktigaste också för bankerna är om man har framtidstro eller inte. Jag är övertygad om att när vi ser den ekonomiska utvecklingen stärkas kommer vi att se banker som agerar annorlunda. De vill också göra goda affärer. Det är risk för att de agerar trubbigt inför årsskiftet, därför att de använder den nya förmånsrättslagstiftningen som något slags tumregel. Det där måste vi följa väldigt noggrant. Jag har noterat att organisationen Företagarna stöder de nya förmånsrättsreglerna. Det gör mig lugn i fråga om att här finns rim och reson också från företagarhåll. Det är klart att vi ska följa detta och lyfta fram exempel där vi tycker att bankerna agerar orimligt. För deras del måste det självfallet vara klokt att delta för att stötta ett nytt näringsliv. Det är viktiga kunder för dem. Det är roligt att höra om norra Västerbottens optimism. Det där kommer efter hand att sprida sig. Jag är den som alltid går och är bekymrad om vi inte ser en sysselsättningsökning, men jag tror att vi kommer att se den framöver. Det kommer inte minst i små och medelstora företag.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 211 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! För att kompensera för den här reformen har man från företagarhåll räknat ut att det skulle behövas 50 miljarder i riskkapital för företagen. Det där finns i Finland, som var exempel när man diskuterade att man skulle gå in på den här reformen. I Sverige finns inte den stora satsningen i form av Finnvera som finns i Finland. Jag undrar om ministern har funderat på möjligheterna att inrätta något liknande i Sverige. Dessutom vill jag svara när det gäller företagen. Företagarna är den företagsorganisation som är positiv till det här. Svenskt Näringsliv är det inte. De anser att det här kan ställa till stor skada. Företagarförbundet är det absolut inte. Det är alltså Företagarna, och de är också splittrade i frågan. Det är inte alls enhetligt, utan tvärtom. Jag vill passa på att ställa en fråga till, och det gäller socialt företagande. Det är ett av svaren på en del av de problem som vi fick höra om från andra, nämligen stora sjukskrivningar, handikappade som inte kommer ut i arbete och så vidare. Socialt företagande kan ge dem en annan chans på ett nytt, spännande och annorlunda sätt. De får vara verkligt deltagande i kooperativ verksamhet. Men det finns flaskhalsar för det här, och det gäller att undanröja hindren och att till exempel informera om upphandlingsregler. Vi borde kanske starta ett kompetenscentrum för det här. Hur ser ministern på de här frågorna?
Thomas Östros (S)
Anf. 212 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag kommer att med stort intresse föra diskussionen om olika konkreta idéer från Miljöpartiet för att ta nya steg för att förbättra företagsklimatet. Jag kommer inte att reagera spontant på alla dessa från talarstolen, utan vi får fortsätta att resonera på djupet. När det gäller förmånsrätten är det en tydlig signal för mig. Företagarna har även under den här debatten stått ganska stadigt och sagt att man inte ska överdriva konsekvenserna, för det här är i grunden en klok förändring. Jag har tagit intryck av detta. Jag kommer att följa utvecklingen noggrant. Jag tror också att kloka banker ser till att vara med i en uppgång och ser till att det finns krediter för nystartade företag. Annars kommer man att missa möjligheterna att göra goda affärer. Låt oss tillsammans följa utvecklingen och se till att det blir en bra effekt av det.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-15
Förslagspunkter: 11, Acklamationer: 9, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Näringspolitikens inriktning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf365 yrkande 14, 2004/05:N210, 2004/05:N241 yrkande 8, 2004/05:N242 yrkande 6, 2004/05:N260, 2004/05:N284 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkandena 1-3 och 31 i denna del, 2004/05:N398 yrkandena 2 och 5, 2004/05:N400 yrkande 1 och 2004/05:N401 yrkande 4.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1340010
    m05104
    fp04008
    kd02805
    v25004
    c02002
    mp15002
    -1000
    Totalt175139035
    Ledamöternas röster
  2. Innovationsfrämjande åtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkterna 2 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:L214 yrkande 3, 2004/05:L251 yrkande 3, 2004/05:L372 yrkande 3, 2004/05:N247, 2004/05:N254 yrkande 5, 2004/05:N373 yrkande 7, 2004/05:N392 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 12, 2004/05:N408 yrkandena 2 och 4, 2004/05:N432 och 2004/05:N436.
    • Reservation 2 (m, c, fp)
    • Reservation 3 (kd)
  3. Riskkapitalfonder för miljöinvesteringar i näringslivet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ507 yrkande 8.
    • Reservation 4 (m, fp, kd)
    • Reservation 5 (c)
  4. Låneramar till järnvägsrelaterade bolag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 4 och avslår motion 2004/05:N373 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 6 (m, c, fp, kd)
  5. 5.Statens aktier i OMHEX AB

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 5 och avslår motion 2004/05:N373 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 7 (m, c, fp, kd)
  6. Ändrade riktlinjer för Sveaskog AB

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 6 och avslår motionerna 2004/05:MJ439 yrkande 1, 2004/05:MJ508 yrkande 29, 2004/05:N256 yrkande 21, 2004/05:N340, 2004/05:N373 yrkande 5 och 2004/05:N443.
    • Reservation 8 (m, fp)
    • Reservation 9 (c, kd)
  7. Centrum för enklare handel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 9.
    • Reservation 10 (m)
  8. Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 1.
  9. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkterna 7 och 10-14 samt avslår motionerna 2004/05:L291 yrkande 6, 2004/05:N202, 2004/05:N367, 2004/05:N373 yrkande 8, 2004/05:N383, 2004/05:N387, 2004/05:N393 yrkande 31 i denna del och 2004/05:N413 yrkande 15.
  10. Förbättrad kapitalstruktur i statligt ägda företag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 24 punkt 8 och avslår motionerna 2004/05:Fi232 yrkande 15, 2004/05:N373 yrkande 6 och 2004/05:N393 yrkande 32.
    • Reservation 11 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1330011
    m05104
    fp03909
    kd02904
    v25004
    c02002
    mp15002
    -1000
    Totalt174139036
    Ledamöternas röster
  11. Bolagsverkets publiceringskrav

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr368 yrkande 36 och 2004/05:N362.