Planfrågor m.m.

Anf. 145 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Sverige hade i fjol västvärldens lägsta byggande. Det förefaller som om det låga byggandet blir ännu lägre i år. Katastrof är visserligen ett starkt ord, men det är just det ordet som ska användas om bristen på bostadsbyggande i vårt land. Det lilla som byggs är villor och kategoribostäder medan vanliga hyreslägenheter fortfarande lyser med sin frånvaro. Regeringen bär ansvaret, och måste snart ta detsam- ma. Vi moderater har i flera år motionerat om olika sätt för att få fart på byggandet. Ett sätt är att förkorta överklagningstiderna på bygglovsärendena. Genom att föra över en del ärenden från regeringen till de allmänna förvaltningsdomstolarna hoppas vi på en snabbare handläggning. I den proposition som be- handlas i betänkandet i dag går regeringen oss delvis till mötes, och därför instämmer vi i majoritetens behandling av den. Naturligtvis är det inte tillräckligt, men det är ett litet stycke på rätt väg. Men, fru talman, det finns annat i betänkandet som vi kritiserar och därför reserverar oss mot. Vi står bakom reservationerna 4, 8 och 9 men vi yrkar bifall endast till reservation 4. Den tituleras Handelsändamålet i detaljplan och beskriver hur vi moderater vill använda det kommunala planmonopo- let för att bland annat få billigare livsmedel till våra medborgare. Regeringen Bildt genomförde några förändringar i lagstiftningen. Ett huvudskäl var att slå vakt om goda förutsättningar för en sund konkurrens. Kommunerna fick inte längre särskilja detalj- och partihandel och inte heller villkora ett H i planen med att livsmedel inte fick säljas där. Tyvärr gjorde den nuvarande regeringen 1977 en olycklig återställare. Den regle- ringen leder nu till försämrad konkurrens och därmed högre priser för konsumenterna. Vår syn bekräftades nyligen i Konkurrensverkets rapport Kan kommuner- na pressa priserna? Vi vill nu ta bort möjligheten att reglera handel- sändamålet i detaljplanen. Vi vill förenkla planprocesser och nybyggnads- regler. Vi vill förändra i PBL. Vi moderater har en idé beträffande kommunala servicezoner som vi vill ha utredd. Det finns en brist i det kommunala planmonopolet som ger effekt på kommunens skyldigheter att bistå invånarna med service. När ett område är detaljplanerat måste kom- munen ge samma service till människorna i det områ- det som till alla andra boende i kommunen. Därför låter kommunerna ibland bli att detaljplanera vissa områden. De är rädda att det blir alldeles för dyrt att ge service i just det området. Men tänk om jag skulle vilja bo i en speciell glesbygd, och tänk om jag ac- cepterar en lägre servicegrad om jag bara får tillstånd att bygga där! Då kunde ju kommunen och jag kom- ma överens om det. Eller rättare sagt: Genom en indelning i så kallade servicezoner kan man möjlig- göra för människor att bygga ett hus utanför detalj- planerat område och kommunen kan ändå slippa stora utgifter i form av viss kommunal service. Slutligen har vi en viktig reservation i vilken vi slår vakt om det kommunala planmonopolet. Det är inte rimligt, enligt moderat ideologi, att en kommunal fullmäktigeförsamling säger ja till en etablering av en stormarknad och att Boverket och länsstyrelsen sedan säger nej till samma etablering på grund av ett över- klagande. Vi anser att staten endast ska kunna upphä- va planen om den strider mot uttalade riksintressen. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4, men jag står även bakom reservationerna 8 och 9.

Anf. 146 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Här behandlar vi nu bostadsutskottets betänkande nr 4. Det handlar om planfrågor. Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 4. Det är den enda reservation som Folkpartiet har fogat till betänkandet, men det betyder inte att vi är nöjda med tillvaron och inte kräver några förändringar i övrigt. Bakgrunden till betänkandet är starkt kopplat till det som vi diskuterade i förra veckan, när det gällde byggfrågor. Båda är i hög grad kopplade till den översyn av PBL som nu sker i den så kallade PBL- kommittén. Det finns många frågor som vi har valt att låta kommittén titta på. Vi har klargjort vår syn på detta i ett särskilt ytt- rande som vi har skrivit gemensamt med övriga bor- gerliga partier. Med risk för att bli tjatig kan jag uttala att vi utgår ifrån att vi ska få ett förenklat regelverk. Vi kan lova att vi kommer att bevaka frågan, och vi återkommer om inte resultatet blir ett förenklat regel- verk. Fru talman! En viktig del i betänkandet handlar om utskottets ställningstagande till regeringens pro- position om vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen. Vi i Folkpartiet ställer oss bakom försla- get, då det är ett steg i rätt riktning. Men vi vill åter- igen framhålla vikten av PBL-kommitténs fortsatta översyn av instansordningen och överklagandepro- cessen i dess helhet. Det kan inte vara rimligt att projekt fördröjs i flera år på grund av överklaganden. Vi är övertygade om att ytterligare åtgärder kan vidtas utan att rättssäker- heten för den skull äventyras. Bland annat torde man kunna ställa krav på skyldigheten att behandla ett ärende inom en viss tidsrymd. Det kom en ESO-rapport i går, som Hans Lind på KTH har skrivit. Den heter Bostadsbyggandets hin- derbana - ett träffande namn i sig! I rapporten stöds uppfattningen att en långdragen och svårförutsägbar kommunal planeringsprocess är en av orsakerna till lågt bostadsbyggande. Där tar man också fram att just överklagandeprocessen är en viktig del i detta. Folkpartiet har som sagt bara en reservation, men den rör en principiellt viktig sak. Vi yrkar i reserva- tion 4 på att bestämmelserna i plan- och bygglagen som möjliggör en reglering av handelsändamålet i detaljplan snarast tas bort som ett led i arbetet med att förenkla planprocesser och nybyggnadsregler. Skälet är att vår utgångspunkt är att den enskilda konsumenten genom sina val styr etableringar av olika typ av handel. Den förändring som har skett inom dagligvaru- handeln beror på många faktorer i samhällsutveck- lingen. Att försöka styra denna utveckling med nuva- rande regelverk leder endast till försämrad konkur- rens och, som en följd, högre konsumentpriser. Det är, precis som Margareta sade här förut, det som Konkurrensverket har kommit fram till i sin rapport, som heter Kan kommunerna pressa priser- na? Så sent som i fredags kunde man även i Göte- borgs-Posten läsa om en jämförelse mellan 15 olika länder i Europa. Sverige var en av de dyrare när det gäller priser, och Norge var dyrast. Men Grekland var billigast - det kan vara intressant att veta eftersom Grekland ofta tas som exempel på hur euron har drabbat Europa. Återigen är det inte brist på lagstiftning som är problemet. Vi måste ändock ha förtroende för våra kommunpolitiker i det här fallet och för att de kan göra de riktiga bedömningarna när det gäller etable- ring av handel. Det går dessutom inte att påvisa att externa han- delsetableringar påtagligt har försämrat hushållens tillgänglighet till dagligvaror. Trots allt har konsu- menterna dragit sitt strå till stacken genom sina val att handla i dessa områden och prioritera lägre priser. Utskottsmajoriteten har påpekat att en förutsätt- ning för att utnyttja dagens möjligheter att styra han- delsändamål kräver särskilda skäl. Men det lämnar ett utrymme för godtycke. Det skulle vara bra om någon kunde utveckla vad man menar med särskilda skäl. Det står även att man ska ta konkurrensintresset på allvar. Det är egentligen väldigt luddigt skrivet. Det måste gälla olika på olika platser och vid olika till- fällen. I det här betänkandet står det också en del om mobiltelefonmaster och kraftledningar i förhållande till bostäder. Vi i Folkpartiet tycker att det är väldigt viktigt att ta människors oro på allvar och ha respekt för detta. Det är också viktigt att ha respekt för att kunskapen är väldigt ofullständig inom området. Vi i Folkpartiet delar utskottets uppfattning att kommu- nerna har ett stort ansvar här att utifrån gällande re- gelverk, där även försiktighetsprincipen som efterly- ses i några reservationer ingår, planera bostäder så att de inte hamnar i områden med hög elektromagnetisk strålning. Detta gäller ju åt båda hållen. Man behöver inte bygga master bland bostäder och bostäder bland master. Kommunerna måste ha ett kunskapsstöd, och här måste regeringen ta sitt ansvar. I ett annat sam- manhang har Folkpartiet lagt fram ett förslag om en kommission för att få en samlad bild av kunskapslä- get. Där har man också krävt stöd till forskningen inom området. Vi har även ett särskilt yttrande som gäller grö- nområden och bullerproblem. Där lyfter vi fram de grönområden som finns i tätt exploaterade områden. Vi säger att det är mycket viktigt att få dem skyddade på något sätt. Bullerproblematiken är ju vida känd, framför allt när det gäller trafiken. Men i och med att det pågår så mycket utred- ningsarbete om detta har vi ändå valt att inte reserve- ra oss här. Vi förväntar oss att det kommer fram lös- ningar eller i alla fall förslag till lösningar. Om det inte gör det får vi återkomma i ärendet och lägga fram egna förslag.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 147 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Precis som har sagts förut behandlas regeringens proposition Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen i det här betänkandet samt ett stort antal motioner från förra höstens allmänna mo- tionstid. Vi kristdemokrater står bakom fem reserva- tioner, men jag begränsar mig till att yrka bifall till reservation nr 2. Jag vill kort redogöra för motiven för några av re- servationerna. Låt mig dock först säga några ord om propositionen. Precis som det står i betänkandet har det inte väckts någon motion med anledning av propositio- nen. Vi kristdemokrater motionerade dock i den här frågan redan i höstas. Vårt motionskrav har tillgodo- setts genom det regeringsförslag som vi nu behandlar här i dag. Plan- och byggprocessen måste effektiviseras. Överklagandeskedet svarar i genomsnitt för 20 % av tidsåtgången i planprocessen. Det är framför allt rege- ringens prövning som tenderar att dra ut på tiden. I betänkandet kan vi läsa att det handlar om närmare 200 ärenden per år som är aktuella för överväganden. Det är naturligtvis orimligt både för den enskilde och för regeringen. Det är därför bra att de flesta av dessa ärenden nu kommer att föras över till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är något som vi alltså är överens om här i dag. Fru talman! I det här betänkandet verkar det fin- nas en patentlösning på alla motionsförslag. I de flesta fall hänvisar nämligen majoriteten i utskottet till PBL-kommitténs pågående arbete med översynen av plan- och bygglagen. Vi må komma med förslag om att vidta åtgärder mot buller, om brottsförebyg- gande åtgärder, om åtgärder vid översvämningsrisker eller handelsetableringar så blir svaret att PBL- kommittén har med detta i sitt direktiv. En reflexion man kan göra i det sammanhanget är om de inte fått alldeles för mycket att titta på i den här utredningen. En av de kristdemokratiska reservationerna rör grönområden med mera. Detta med grönområden är mångfacetterat, men i den kristdemokratiska reserva- tionen har vi siktat in oss på ytor att röra sig på. Inte minst under det senaste året har det förekommit en levande debatt om till exempel idrott och rörelse, särskilt om hur viktigt det är att alla barn och ungdo- mar kan röra på sig. Den frågan gäller väl för all del oss alla. Under senare år har det byggts bostadsområden där det inte finns några möjligheter till spontanidrott i närmiljön. Det är viktigt att det ges möjligheter till fysisk aktivitet. Jag kommer med glädje ihåg min egen barndom och den lite större gräsmatta som fanns utanför det hyreshus där vi bodde. Det var bara att hoppa i fotbollsskorna och samla ihop gänget för en spontan match. Vi hade inga riktiga fotbollsmål, men det gick bra ändå. Rörelse blev det. När jag tänker tillbaka på detta tror jag att det i mångt och mycket handlade om just tillgängligheten. Breddidrotten bidrar till människors välbefinnande på många sätt, men för att breddidrotten ska kunna fro- das krävs närhet till områden för spontan aktivitet. Precis som vi skriver i reservationen är det inte ac- ceptabelt att, som sker i dag, bostadsområden plane- ras utan att grönområden integreras redan på plane- ringsstadiet. Vi anser att regeringen ska återkomma med ett förslag på hur plan- och bygglagen ska kunna garantera att aktivitetsområden faktiskt finns i samtli- ga bostadsområden. En annan reservation handlar om brottsförebyg- gande planering. Vi anser bland annat att Boverket ska få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för bebyggel- seinriktade hinder mot brott. Det är viktigt att planera bostadsområden så att de motverkar kriminalitet. Det går att skapa ökad trygghet i bostadsområdena om man planerar varma och välkomnande miljöer. Det är också viktigt att de boende själva får möjlighet att medverka i genomförandet. Det finns behov av tydli- gare riktlinjer för kommunerna och bostadsmarkna- dens aktörer att arbeta aktivt utifrån. I utskottets ställningstagande till vår motion anges en lång lista på initiativ i den här frågan. Lokala initi- ativ, skrifter, goda exempel, konferenser, avhandling- ar med mera nämns där. Egentligen tar man upp all- ting utom att samla detta i just riktlinjer från Bover- ket, vilket vi tycker vore det naturligaste. Därför finns det en kristdemokratisk reservation på det här områ- det.

Anf. 148 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag ska i huvudsak koncentrera mitt anförande till etablering av externa köpcentrum. Jag yrkar därmed också bifall till vår reservation nr 6 under punkt 6. I Skåne har vi fått uppleva vad de här etablering- arna innebär och vilka negativa, och även i viss mån positiva, effekter de har fått på flera områden inom länet. Vi kan konstatera att de negativa effekterna klart överväger. I det här anförandet vill jag peka på några av dem. Den fysiska planeringen är avgörande för att ska- pa förutsättningar för en hållbar konsumtion och en hållbar livsstil. Inte minst i valet av transportsätt spelar den fysiska planeringen en mycket stor roll. I miljöpropositionen fastlås under målet god bebyggd miljö: "Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att bilanvänd- ningen kan minska och förutsättningarna för miljöan- passade och resurssnåla transporter förbättras." Detta är en bra utgångspunkt för den fysiska pla- neringen, men den svenska dagligvaruhandeln för- ändras i snabb takt och blir faktiskt alltmer inriktad på bilburna kunder. De externa handelscentrumen kräver oftast utbyggnad av vägar från tätorten och till etableringsorten. Samhället får dyra underhållskost- nader för att upprätthålla tillgängligheten för kunder- na. I takt med den ökade utbyggnaden går det tättbe- byggda samhällets fördelar ur miljösynpunkt, den att man har ett stort kundunderlag på en begränsad yta och därmed också begränsade behov av transporter, förlorad. Fru talman! Utöver miljöpåverkan kan vi se en rad andra negativa effekter av de här etableringarna. Oftast påverkas även handeln i stadskärnorna. Det som var normalutbud förr ersätts ganska ofta av dyra specialbutiker som har en inriktning på mycket köp- starka kundgrupper. Men något som är än värre och som vi kan se runtom i de större städerna är hur serviceutbudet i ytterområdena utarmas. Där bor framför allt de män- niskor som inte har tillgång till egen bil. Eller med andra ord: De grupper som har störst behov av de lägre priserna får inte tillgång till dessa. Det som vid en ytlig betraktelse skulle vara den största fördelen med den här etableringen - lägre priser och generösa öppethållandetider - kommer bara de köpstarka bilburna konsumenterna till godo. Effekterna för andra konsumenter blir raka motsatsen. Det innebär försämrad service, minskat utbud och högre priser. Jag tror inte att det som jag säger är särskilt kon- troversiellt eller något nytt. Tvärtom tror jag att de här kunskaperna är ganska självklara för de flesta av oss. Man kan då undra varför det ser ut på det här sättet. Jag tror att det finns en rad skäl till det. Det första är, som någon tidigare sade, att han- delns utveckling går mycket snabbt. Jag tror att kommunpolitiker och planerare många gånger inte riktigt har möjlighet att förutse vad som händer. Kommunerna styrs dessutom oftast av förhoppningar i stället för av ordentliga konsekvensanalyser - för- hoppningar om nya arbetstillfällen och ökade skat- teintäkter till kommunen i kombination med så kalla- de dynamiska effekter. Det är en påtaglig risk att effekterna blir precis de motsatta, i alla fall när det gäller skatteintäkter av arbetstillfällen. Idén om stormarknaden är att med låga priser hålla en hög omsättning och att genom låg personal- täthet hålla kostnaderna nere. Den handel som slås ut av de här etableringarna är ofta småföretag med hög personaltäthet, och den totala summan av arbetstill- fällen i regionen sjunker med automatik. Dessutom tror jag att det är så att många planerare eller politiker är rädda för att hämma den så kallade fria konkurrensen, som vi här har hört talas om, och glömmer bort att man slår undan förutsättningar för en rad andra former av konkurrens. Saknar man till- gång till startkapital kan man inte konkurrera om den billiga marken och de stora etableringarna och i för- längningen inte heller om de bilburna kunderna, som oftast är de köpstarka kunderna. Detta betyder att genom att vissa företag ges till- gång till billig mark och goda parkeringsmöjligheter snedvrids konkurrensen gentemot dem som saknar möjligheter att konkurrera på det här området. Ytterligare används ofta det kommunala planmo- nopolet som ett skäl för att anta dåliga och otillräck- ligt analyserade planer, naturligtvis bland annat uti- från svårigheterna att göra upp just sådana här planer. När man från borgerligt håll hävdar det kommunala självstyrets rätt att planera och bygga som man själv vill tar man inte hänsyn till grannkommunerna och till regionerna, och man tar inte heller hänsyn till den höjda miljöbelastning som den ökade trafiken med- för. Dessutom måste också länsstyrelserna kritiseras för sin alltför passiva hållning när det gäller deras alltför passiva roll som samordnare av mellankom- munala, regionala och nationella intressen. Fru talman! Som tidigare konstaterats avser stora delar av det här betänkandet frågor som redan utreds. Också frågan om externa köpcenter tillhör PBL- kommitténs ansvarsområde. Jag kan ändå konstatera att man i det här betänkandet föregriper PBL- kommitténs förslag när det gäller insatsordningen. Jag tror att vi även i det här fallet borde föregripa PBL-kommittén och införa ett tillfälligt stopp, ett så kallat moratorium, för utbyggnad av externa köpcen- ter. När det gäller regeringens proposition i den del som handlar om insatsordningen vill jag bara höja ett varnande finger. Många gånger är det inte problemet med de många insatsordningarna utan snarare varje myndighets långsamhet i processen som spelar in. Om vi väljer att ge för få möjligheter för människor att överklaga för att få sin rätt prövad, drar vi också delvis undan den demokratiska rättighet som vi som samhällsmedborgare har att vara med om att forma det samhälle som vi lever i. Vi har i betänkandet ytterligare en reservation, som handlar om utsättandet av master, bland annat 3 G-master. Vi hade för en och en halv vecka sedan en debatt om detta, och jag tror inte att det finns nå- gon störra anledning att upprepa den debatten. Det som vi vill åstadkomma med vår reservation är "bara" att regeringen fastslår innebörden av försiktighets- principen, så att bland annat kommuner som Trelle- borgs kommun, som nu säger nej till all utbyggnad, kan få en vägledning om vad som är rimligt, vad som är lagom avstånd och vad en bra försiktighetsprincip är.

Anf. 149 Margareta Pålsson (M)

Herr talman! Sten Lundström och jag bor i samma län, men det skulle man inte utan vidare tro när man hör honom tala om stormarknaderna. Han säger att de konsumenter som åker till de externa köpcentren är de köpstarka bilburna konsumenterna. Jag är helt säker på att många av Sten Lundströms väljare med tacksamhet åker till dessa affärer, för det är där som de kan få billigare livsmedel och billigare andra va- ror. Det borde vara en uppgift för oss politiker att bana väg för att våra medborgare kan få ut mer för sina pengar. Det sker en omstrukturering av handeln som inte bara har att göra med de externa köpcentren. När jag var barn, vilket är ett tag sedan, fanns det massor av småaffärer i varenda liten håla som hade kanske 500-1 000 invånare. Där kunde finnas 20-30 affärer. De har försvunnit, men inte på grund av att man byggde stormarknader. De försvann ändå eftersom handeln omstrukturerades. Jag är helt övertygad om att våra medborgare vill ha kvar de externa handels- centren.

Anf. 150 Sten Lundström (V)

Herr talman! För det första kan jag konstatera att jag varken i min reservation eller i mitt anförande har hävdat att vi ska lägga ned några externa köpcenter. Jag har hävdat att vi ska sätta stopp för utbyggnaden av fler fram till dess att vi har ett ordentligt plane- ringsunderlag och hoppas att PBL-kommittén ska kunna ta upp de här frågorna. Vi har helt olika verklighetsbilder. Jag är uppvux- en i Malmö, och jag kan konstatera att det i Malmös innerstad i stort sett inte finns några livsmedelsaffärer kvar. Det är därför inte möjligt för barnfamiljer att leva i det mest tättbebyggda området i Malmö utan tillgång till bil. Man måste ha en bil för att handla livsmedel. Jag kan konstatera att Landskrona kommun har utarmats på ganska mycket av den service som bland annat de grupper av kvinnor som saknar tillgång till egen bil skulle behöva för att kunna göra sina dagliga inköp. Visserligen ömmar Moderaterna väldigt starkt om bilen och rätten att med den förflytta sig hursom- helst, men vi har trots allt satt upp en del mål både nationellt och internationellt för att minska miljöbe- lastningen på grund av CO2-halten. Att lägga hela satsningen på den grupp av konsu- menter som har tillgång till egen bil och därmed ock- så till köpcentren innebär en ökad miljöbelastning som inte är rimlig. Jag ser också i sådana områden som det där jag själv bor, ett ytterområde i Malmö, att det inte finns något kvar av livsmedelhandeln. I Boverkets rapport Handeln i planering konstaterar man att detta kanske är den allra största effekten av etableringen av externa köpcentrer.

Anf. 151 Margareta Pålsson (M)

Herr talman! Det är sant att Moderaterna är bilis- ternas kanske bästa vän. Det innebär inte att vi vill att man ska köra bil ännu mer eller att CO2-utsläppen ska utökas. Tvärtom är det bra att det med modern teknik blir allt mindre utsläpp. Vi vet dock att många i det här landet bor i gles- bygd. Många klarar inte de dagliga inköpen till ex- empel av livsmedel utan tillgång till en bil, och många klarar inte att komma till arbetet utan tillgång till bil. Därför värnar vi om rätten att köra bil.

Anf. 152 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är naturligtvis inte så att gles- bygdens folk har någon större glädje av de externa köpcentren, för dessa bygger inte på glesbygdskon- sumenterna. De externa köpcentren byggs ju framför allt för storstädernas konsumentgrupper. Det finns mycket få stora externa köpcenter etablerade i en typisk glesbygd. De etableras i huvudsak i närheten av befolkningstäta områden. De måste ha det kun- dunderlag som finns där för att klara sig. Jag kan bara konstatera att de riktigt stora förlo- rarna är invånarna i de perifera områdena och i de mindre orterna inom storstadsområdena. De tappar all service och blir helt utlämnade till de externa köp- centren för att klara sin dagligvaruhandel. Jag kan konstatera att det inte hjälper hur mycket man än förväntar sig att tekniken i bilarna ska bli bättre. Behovet av transporter för att klara det dagliga livet har ökat, vilket innebär att utsläppen av CO2 ökar, vilket i sin tur innebär att våra möjligheter att klara klimatmålen minskar. Det är viktigt att alla partier i riksdagen tar detta på allvar. Det handlar om vilket jordklot vi vill lämna över till nästa generation.

Anf. 153 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag är lite förvånad över den bild som Sten Lundström ger av den kommunala plane- ringen, det vill säga att kommunerna är mer eller mindre ansvarslösa. Jag känner inte alls igen den bilden. Jag hoppas att de flesta kommunerna väger in dessa intressen. Det är precis som när vi diskuterade i förra veck- an, nämligen att Vänsterpartiet och Folkpartiet skiljer sig på den punkten att Vänsterpartiet tror att problem löses genom att föra in nya regler i plan- och byggla- gen. Vi tror snarare på motsatsen. Jag kan ställa en enkel fråga: Tror Sten Lund- ström att det är handeln som styr kunden eller kunden som styr handeln?

Anf. 154 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är aldrig lätt med filosofiska frågor! Om jag har en affär nära mig, där jag har tillgång till den service jag behöver, är det den affären jag väljer. Men om handlaren väljer att etablera sig i ett helt annat område, eller andra handlare väljer att konkurrera ut den handlare jag handlar hos, är det inte mitt val längre. Så är det. Visst, Vänsterpartiet tror i allra högsta grad på samhällsplanering. Vi tror att det är ganska viktigt att vi inte tillåter något slags anarkistisk uppbyggnad av våra samhällen där politiker eller demokratin - det är vad det handlar om - inte kan vara med och forma de samhällen vi vill leva i. Om Lars Tysklind menar att Folkpartiets syn på samhällsbyggnad är att vi inte ska ha de demokratiska instansernas möjlighet att vara med och forma bostäder, forma hur vi lever, forma hur service och annat ska vara tillgängligt för alla, står vi mycket långt från varandra.

Anf. 155 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Det här kanske blev lite långt. Det är klart vi tror på samhällsplanering. Dessutom är plan- och bygglagen en av de mer demokratiska lagstift- ningar som finns med samråd med medborgarna och så vidare. Att det därmed finns regler i PBL för att styra ditten och datten är inte riktigt samma sak. Det är enkelt att säga att om affären finns kvar handlar man där. Jag har som boende i glesbygd erfa- renheten att även där det finns lanthandlare väljer kunden bort dessa affärer på grund av priser och så vidare. Kunden är inte så vansinnigt köptrogen när det gäller. Sanningen är inte riktigt så enkel som Sten Lundström säger.

Anf. 156 Sten Lundström (V)

Herr talman! För att hindra att utvecklingen fort- sätter vill vi införa ett tillfälligt moratorium för ut- byggnaden av externa köpcentrum. Det är vad vår reservation går ut på. Vi vill uppnå att inte ytterligare förstärka den utveckling som har pågått under ganska lång tid. Vi vill se till att det finns en förutsättning för äldre människor utan körkort eller utan bil, och den ensam- stående kvinnan som inte har råd med bil, ska kunna bo, handla och leva något så när rimligt och inte tvingas till de få affärer som är kvar med sämre utbud och högre priser. Vi vill också stoppa onödig trafik och därmed onödiga utsläpp av CO2 och minska bi- dragen till växthuseffekten. Det finns många skäl för Folkpartiet att tänka om i frågan. Det gläder mig att Lars Tysklind inte menade ett närmast anarkistiskt samhällsbyggande utan föredrog ett samhällsplanerande som bygger på att vi ska ta till vara alla människors möjligheter att leva och verka i ett samhälle.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 157 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! I diskussionen om planfrågor ham- nar givetvis PBL i fokus i fråga efter fråga. Trots att en utredning har tillsatts och håller på med sitt arbete är det ändå angeläget att belysa vissa frågeställningar som aktualiseras i motionsform men som senare kommer att beslutas i samband med att man i PBL- utredningen lägger fram sitt förslag. Vi kan konstatera att PBL främst är en exploate- ringslagstiftning. Lagen hanterar befintlig bebyggelse på ett ologiskt och smalt sätt. Det måste ändras på, och flexibiliteten i planarbetet måste ökas efter över- synen. Alltför ofta hanterar kommunerna i dag planpro- cessen i befintlig bebyggelse så att etablering blir på den plats där man räknar med att det blir minst kla- gomål och risken för överklaganden inte finns. Det innebär att det inte alltid är den rätta platsen man väljer att bygga på. Det är givetvis inte bra. En annan fråga som aktualiseras i det här sam- manhanget är byggnation i form av kompletterings- byggnader i kulturmiljöer. Ofta finns det i dessa om- råden gamla planer som lägger en död hand över hela stadskärnan. Här behöver man se över om planer behövs i den omfattning som en gång i tiden ansågs vara nödvändiga eller om gamla planer efter ett antal år kan övergå till att vara områdesplaner. Jag vet att frågan har aktualiserats i Boverket, och jag ser fram emot en förenkling i den riktningen. Det skulle upp- fylla kravet på flexibilitet som Centerpartiet framför i en motion. Planprocessen inom PBL anses vara en långdra- gen och omständlig procedur. I vissa fall kan den vara det, men jag tycker ändå att man måste betona att mycket beror på hur marknads- och serviceinriktade kommunerna är i arbetet. En översyn behöver göras i det syftet, men det gäller också att ta hänsyn till all- mänhetens möjligheter till rådrum i planprocessen. Det är viktigt; det vi skapar är för många år framöver karaktären på en hembygd. Ett stort problem som har berörts tidigare i dis- kussionen är överklaganden inom PBL. Här sker både saköverklaganden, och här finns allmänna tyckande- överklaganden och okynnesöverklaganden. Man måste göra någonting åt detta. Vi har mycket att lära från idrottsrörelsen. Om ett pojklag, division 4-lag eller ett fotbollslag i allsvenskan vill överklaga ett domslut i en match får man i samband med protesten erlägga en avgift om 500 kr. Det innebär att en tröskel för överklagandet har skapats. Okynnesöverklaganden försvinner. I fotbollens värld betalas anmälningsavgiften tillbaka om man vinner protesten. Det systemet är värt att diskutera även på det här området. En uppstramning på området är ett krav för att klara exploateringspro- cessen på ett vettigt sätt i framtiden. Det är inte rim- ligt att överklagandetider och så vidare ska fördröja en plan med fem år innan spaden kan sättas i jorden. I en överhettad region kanske skadan är mindre, men i en landsbygdskommun kan ett sådant överklagande och det tidsperspektivet leda till att exploateringen faller. Herr talman! Jag förväntar mig att de som gör översynen av PBL tar till sig signalerna. Jag förut- sätter också att man ser över integreringen av Agenda 21 i planen, i första hand i samband med arbetet med översiktsplanen. Vid byggnation i stadsområden ska restriktionerna för att bygga på parkmark vara hårda. Om byggnation trots allt sker ska planläggaren åläggas att kompense- ra bortfallet av den gröna lungan. Vi har en Center- partimotion i ärendet, men vi har inte för avsikt att följa upp den nu. Vi ser fram emot att även den vävs in i det kommande PBL-arbetet. Det blir mycket av restriktioner i den här diskus- sionen, men det är trots allt viktigt att betona att det gäller att ständigt söka efter den rätta avvägningen av var ansvaret ska ligga mellan stat och kommun. Jag har stort förtroende för våra kommunpolitiker. Jag ser det därför inte som lämpligt att vi lagstift- ningsvägen går in och petar i detaljer som man på lokal nivå hanterar bättre än vad vi gör här. Exempel på det är etablering av handel och liknande. En aktiv kommunal demokrati, tillsammans med en sund marknadsekonomi och en stat som skapar spelplanen, ger förmodligen de bästa resultaten. Vår uppgift är alltså att kratta i manegen. Mot den bakgrunden är det viktigt att betona att alla krafter i samhället måste samverka för att skapa den här goda boendemiljön. Brottsligheten är en så- dan faktor, som vi med miljöns utformning måste motverka. Breda samråd i planprocessen skapar för- utsättningar för att uppnå det här målet. Ett bostadsområdes utformning skulle vinna på de boendes medverkan i planeringen. Ett område som hamnar snett lägger grunden för segregation, som i sin tur är en grogrund för kriminalitet. Medverkan, delaktighet och förståelse för olika gruppers problem lägger grunden för en mjukare samhällsplanering. Jag konstaterar från min kommunala verksamhet hemma i Arboga att fler kvinnor och en större social medvetenhet i planeringsprocessen har skapat nya dimensioner, som utan tvekan har tillfört samhälls- planeringen mycket. Det mervärdet måste vi se som ett positivt exempel och utveckla. Bebyggelsemiljöns betydelse för att skapa ett mer medmänskligt samhälle är underskattad och måste upplyftas i den här samhällsplaneringen. Det är allti- från grönytor till upplysta platser, en byggnation som tilltalar ögat men också en miljö som stimulerar till aktivitet. Herr talman! Centerpartiet har en motion på det här området, och det gäller brottsligheten. Den redo- visas i reservation nr 10, som jag yrkar bifall till. Vi har även fyra ytterligare reservationer. Som jag ser det kommer de att kunna vävas in i det kommande PBL-arbetet, och jag ser fram mot att de i det sam- manhanget kommer att få en positiv hantering.

Anf. 158 Sten Lundström (V)

Herr talman! Jag är inte säker på att jag uppfatta- de Jörgen Johansson helt rätt, men jag uppfattade det så att han vill införa någon form av betalningssystem för rätten att överklaga. Man skulle alltså få betala för sig. Det innebär trots allt, om jag har uppfattat det rätt, en begränsning av den demokratiska rättigheten att vara med och utforma samhället, bland annat vid överprövningar. Det finns ju folk som inte har den möjligheten, som inte vågar chansa därför att de kan få fel. Det innebär att demokratin blir kvar för dem som har råd att betala för sig. Jag kan inte tänka mig att Centern egentligen har en sådan uppfattning.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 159 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Vad jag gör är att jag lyfter fram ett diskussionsunderlag till den PBL-utredning som sitter, för att de ska ta upp och överväga det här. Kan vi ha den här typen av regler i pojklagsmatcher, alltså i folkrörelserna, där cirka fem miljoner av svenska folket är engagerade, är det också rimligt att vi kan ha det i samband med överklagningar i planfrågor. Det är alltså ett diskussionsinlägg i den komman- de debatten inför PBL.

Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Anf. 160 Sten Lundström (V)

Herr talman! Jag kan konstatera att diskus- sionsinlägg också visar på någon form av viljeinrikt- ning. Det är en ganska häftig viljeinriktning om man vill jämföra den demokratiska utvecklingen när det gäller byggande och överklagande med pojklagsfot- boll. Nog är det större demokratiska rättigheter som folk i allmänhet borde ha, än samma regelverk som gäller för pojklagsfotboll.

Jörgen Johansson (C)

Anf. 161 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Någon form av tröskel bör vi ha i det här sammanhanget. Det är inte rimligt att ha överkla- gandetider som drar ut processen uppemot fem år. På något sätt måste också det allmänna intresset hävdas. Den nivå som jag pratar om, 500 kr, och möjligheten att få det återbetalat om man skulle få gehör för sin överklagan, tycker jag är rimlig i det här samman- hanget. Onyttan är betydligt större.

Anf. 162 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Miljöpartiet har en hel del reserva- tioner i det här betänkandet, men jag kommer inte att prata om alla och kommer inte att yrka bifall till alla. Jag står bakom alla mycket varmt, men jag kommer att koncentrera mig på externhandeln. Det är en lite speciell fråga, som jag månar starkt om. Jag yrkar bifall endast till reservation nr 7 i detta betänkande. Om den mot förmodan skulle falla i voteringen i kammaren kommer jag att stödja reser- vation nr 6. Det är ändå en bit på väg, och det handlar om ett moratorium för etablering av externa stor- marknader. Barbro Feltzing kommer så småningom att prata om lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftled- ningar. Centerpartiet har en motion om grönområden som vi stöder. Vi tycker att det området är oerhört väsent- ligt. Tysta miljöer är en bristvara. Buller drabbas vi av antingen vi vet det eller ej. Ibland hör vi det inte men drabbas ändå. Så var det frågan om externhandel. I Sverige byggs fler externa köpcenter och stor- marknader än i övriga Norden och de flesta EU- länder. Det går väldigt fort. Trots det saknas en natio- nell strategi för hur frågorna ska hanteras - eller kan- ske just därför. Det kommunala plan- och byggmono- polet styr. Samhällsförändringen ger sidoeffekter som innebär ökat bilberoende och utestänger människor som inte har bil från att besöka handeln. Sten Lund- ström har utvecklat det väldigt bra tidigare. Det som jag själv har erfarenhet av är att bo i ex- trem glesbygd. Där hade vi tidigare väldigt många glesbygdsbutiker, som fick stöd. Jag värnar mycket om det kommunala självstyret, men här tycker jag att det står sig helt slätt. De har ingenting att säga till om. Man kan ge bidrag till glesbygdsbutiker för att de ska leva vidare. Det lilla underlag som butiken har räcker ofta inte till för att hålla den öppen. Men det kunde vi göra på kommunal nivå. Men vi kan inte tvinga buti- ken att vara kvar, och vi kan inte tvinga folk att handla i den. De som är hänvisade till den här typen av butiker är naturligtvis de som inte har bil, frivilligt eller ofri- villigt. Man kan ha blivit av med körkortet eller kan- ske ännu inte har något körkort. Man kanske inte vill köra bil. Men mat måste man ha. Frågan är om det i fortsättningen är meningen att det kommunala själv- styret ska inskränkas till att tillhandahålla färdtjänst för de människor som själva vill ta sig till butiken. Att något måste göras innan det är för sent fram- går med klar tydlighet av en ganska nyligen genom- förd undersökning av Svenska naturskyddsförening- en. Det är 59 av landets 289 kommuner som har pla- ner på etablering av ny externhandel eller vill utöka dem som redan finns. I direktiven för kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen står det: "Det är vidare angeläget att beakta hur den fysiska planeringen kan främja en socialt, kulturellt och eko- nomiskt hållbar utveckling. En omsorgsfull planering kan skapa förutsättningar för bl.a. goda sociala miljö- er och en bebyggelsemiljö som bidrar till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla." Jag antar att detta innebär även äldre och handi- kappade, studenter, barn och övriga som är i behov av mat varje dag. Jag fortsätter att läsa vad som står i direktiven: "Även insatser som underlättar vardagslivet, såsom tillgång till service av olika slag, goda kommunika- tioner och annan infrastruktur är av stor betydelse." Detta ska PBL-kommittén syssla med. "Vårt behov av kultur - i dess vidare bemärkelse - måste också beaktas. Bebyggelsens kulturhistoriska, arkitektonis- ka och konstnärliga värden skall tas till vara och utvecklas." Det är så mycket som tyder på att etablering av stormarknader måste bromsas på ett eller annat vis. De kommer till exempel i konflikt med de 15 mil- jökvalitetsmålen som riksdagen har beslutat om, främst det som gäller god bebyggd miljö. Det finns visserligen ett generellt krav från 1996 på konsekvensanalyser i översiktsplaner och på mil- jökonsekvensbeskrivningar för detaljplaner där man misstänker att det blir en betydande påverkan på miljö, hälsa och hushållning med mark, vatten och andra resurser. Som många har påpekat ska vi lita på att kommunerna själva kan ta ansvaret. Det råkar bara vara så att det är flera kommuner inblandade. Man kan inte se varje kommun för sig. Det är klart att kommunpolitiker är kloka politiker - det var inte länge sedan jag var en sådan själv - som gör bedöm- ningar av vad som är bäst för deras kommun, men vi vill införa en vetorätt för grannkommunen. Det be- hövs ett ganska stort underlag. Det är inte alldeles säkert att den egna kommunens invånare räcker som underlag för en externhandel. Man vill gärna lägga den i utkanten av en kommun så att den kan suga upp även den andra kommunens invånare. Den andra kommunen ska alltså ha vetorätt. Skyldigheten att ta hänsyn till förhållanden i grannkommunen finns faktiskt inskriven i plan- och bygglagen. Jag hoppas att ingen vill ta bort den be- stämmelsen även om man ska ändra nu. Vi vill skärpa det och ha en vetorätt. Moratorium var Sten inne på. Det finns faktiskt i andra länder. Andra länder har kommit lite längre än vad vi har gjort. Norge, Danmark och Finland har alla en lagstiftning som i princip sätter stopp för etable- ring av större köpcentrum utanför tätorter. I Tyskland finns det men med luckor i lagen. Det är inte heltäck- ande. I Frankrike är det intressant. Där krävs särskilt tillstånd för kommersiell verksamhet även för en så liten yta som 300 kvadratmeter. En möjlighet för större livsmedelshallar att få tillstånd är att man lovar att etablera en mindre butik i ett bostadsområde. Det tycker jag är en sak som man borde pröva. Då ska de kunna tillhandahålla varor till samma pris i den lilla butiken som i den stora hallen. Det tycker jag att man kan testa. I Sverige växer detta utan att man försöker reglera det. Det tycker vi inte är så bra. Det sker just när en översyn av PBL ska påbörjas. Under den tiden vill vi absolut ha ett moratorium. Nu börjar herr talman att humma. Jag inser att jag får sluta. Nu har jag nog sagt det som är värt att säga.

Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Anf. 163 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Då får väl jag också bli kortfattad. Helena Hillar Rosenqvist talar om en nationell strategi. Från Folkpartiets sida är vi inte helt säkra på att det är en lyckad väg att gå att skapa en nationell strategi kring externa etableringar. Riksdagens upp- gift är att skapa förutsättningar och regelverk. Sedan får det avgöras lokalt. Det har sagts av flera här att vi har en stor tilltro till de lokala politikerna. Jag var med på en konferens en gång där man från handelshåll sade att det inte fungerade med större livsmedelsaffärer i centrum som skulle ge lägre pri- ser. Det är klart att det är många som inte har bil och kommunen har ett ansvar för att varuförsörjningen fungerar. Men många flerbarnsfamiljer och andra handlar ju på det sättet, och det är inga köpstarka grupper vi talar om.

Anf. 164 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Nej, och jag inser också att det finns människor som inte har bil men behov av billiga varor. Jag säger ju det. När jag blir gammal vill jag kunna ta mig till en butik som inte skinnar mig totalt. Jag vill ha rullatoravstånd till affären. Om jag blir handikappad vill jag inte bli onödigt beroende av andra. Som student hade jag absolut behov av att handla billigt. Det är inte fråga om det. Det är vi absolut eniga om. Men det är de externa etableringar- na som gör att det blir så dyrt att handla inne i staden - eller i bostadsområden. Jag ska inte säga att det bara handlar om staden. En stad har sina speciella problem. Många städer klarar av detta rätt så bra genom att reglera och se till att man inte får externa köpcentrum. Det är för att man vill ha affärer och tillgång till dagligvaruhandel även där folk bor.

Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Anf. 165 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Centrumhandel har nu funnits gans- ka länge. Prisnivåerna sjönk först när de större etable- ringarna kom till stånd. Centrumhandeln kan inte nischa in sig på samma sak. Den får ha andra ut- gångspunkter och konkurrera med andra medel än just priset. Helena Hillar Rosenqvist säger också att man skulle ha ett veto från grannkommunernas sida. Det finns ju egentligen. Det är en moderatmotion, tror jag, som tar upp detta. En av de anledningar som länssty- relsen har att upphäva en kommunal plan är att man har bristande kommunal samordning. Det vore en orimlig sits om man skulle kunna hålla på och sätta stopp för varandra i ett enda virrvarr framåt. Jag tror att ni ska tänka över den idén.

Anf. 166 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Det är en ganska bra idé. Vi är na- turligtvis inte överens. Det är helt klart. Det lokala näringslivet utarmas. Det vet Lars Tysklind mycket väl. Det är stadskärnorna som berövas sitt utbud av småbutiker och specialaffärer. Det är ingen lycklig utveckling som detta har fått. Det behöver göras nå- gonting. Under tiden ska vi ha ett moratorium.

Anf. 167 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! Kamrater i bostadsutskottet, åhörare och alla andra! I bostadsutskottets betänkande nr 4 behandlas regeringens proposition 2002/03:37 Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen. I betän- kandet behandlas också motioner från den allmänna motionstiden 2002 om olika kommunala planfrågor. Inga motioner har väckts med anledning av regering- ens proposition. Jag yrkar redan nu att riksdagen antar propositio- nens lagförslag och avslår alla motioner. Nu ska ni lyssna väldigt noga så vi slipper replik- skiftena och kanske blir färdiga till kl. 18. I propositionen föreslår regeringen att instansord- ningen för vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen ändras. Det innebär att några av de bygg- lovsärenden som är av förvaltningskaraktär och i dag prövas av regeringen förs över till de allmänna för- valtningsdomstolarna. Förändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2003. Prövning av överklagade detalj- planer däremot avgörs också i fortsättningen av rege- ringen. De ärenden som nu föreslås flyttas från regeringen avser bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan. De handlar också om överklaganden som gäller bland annat rivningslov och marklov samt anstånd med avgörande om lov. Detta sker i avvaktan på den vidare översyn av plan- och bygglagen som den parlamentariskt sammansatta PBL-kommittén ska göra. PBL-kommitténs förslag ska främja en långsiktig och hållbar utveckling genom att samordna bestäm- melserna i plan- och bygglagen, miljöbalken och andra aktuella lagar. Kommittén har också i uppdrag att behandla frågor om regional samverkan, översikt- lig planering, detaljplaner, kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning med flera frågor som har anknytning till detta. Frågan om en ny instansordning har utretts vid flera tillfällen, och det råder en bred enighet i utskot- tet om behovet av att förenkla ärendehanteringen. I väntan på att PBL-kommittén ska presentera sitt för- slag är detta ett steg i rätt riktning. Jag ska kommentera några av de motioner från den allmänna motionstiden 2002 som behandlas i detta betänkande och som alla avstyrks. Det gemensamma för många av motionerna är att de tar upp frågor som på ett eller annat sätt ingår i PBL-kommitténs uppdrag. Det gäller motioner om till exempel ökat inflytande i planfrågor, Agenda 21, grönområden, handelsändamål i detaljplan liksom den dubbelprövning som görs enligt PBL och miljöbalken vid industrietableringar. Också behovet av att ägna stor uppmärksamhet åt översvämningsfrågor i planeringen hör hit. Regering- en överlämnade i höstas till PBL-kommittén en redo- visning från Boverket av hur översvämningsfrågor hanteras i översiktsplaneringen samt ett delbetänkan- de från Miljöbalkskommittén i samma ärende. Många av de problem som aktualiserats i motionerna kan därför förväntas få sin lösning när resultatet av utred- ningsarbetet föreligger. För tre år sedan stod vi med vatten till knäna i Jämtland. I dag får vi faktiskt köpa vatten. Jag har alldeles tomt på vatten i min brunn. Där får nog PBL- kommittén någonting att bita i. En del av motionerna behandlar frågor som vid flera tillfällen tidigare har behandlats och avslagits av riksdagen. Exempel på detta är motioner om kommu- nala servicezoner och den statliga kontrollen av kommunala planer. När det gäller motioner med krav om tysta miljöer ställer sig utskottet bakom motionärernas utgångs- punkter. Utskottet har vid flera tillfällen diskuterat problem med buller, vilket har lett till ett uppdrag åt regeringen att se över frågan. Den kartläggning som Boverket gjort tillsammans med Socialstyrelsen och Naturvårdsverket pekar bland annat på brister i bygglovshanteringen. Det pågår ett omfattande arbete om buller på många olika nivåer, varför det inte be- hövs några ytterligare utredningar i frågan. Till sist vill jag säga några ord om motioner som tar upp lokalisering av telefonmaster och kraftled- ningar. Utskottet har tidigare konstaterat att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnätet aktualiserar frågor om dess konsekvenser för hälsan och hur den påverkar natur- och kulturmiljön. Försiktighet och återhållsamhet bör enligt utskottets mening vara väg- ledande vid uppförande av master och andra anlägg- ningar. Det är ett kommunalt ansvar att bostäder och lokaler inte byggs inom områden med hög elektro- magnetisk strålning eller att master inte byggs nära bostadsområden, skolor och liknande. Utskottet har också konstaterat att man genom miljöbalkens försik- tighetsprincip kan påverka nu aktuella verksamheter. Därmed finns det utrymme inom lagen för ingripan- den från kommunens sida. Då också dessa frågor är föremål för flera utredningar och annan typ av bered- ning kommer motionärernas förslag att belysas. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 168 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka Gunnar Sandberg för att han var väldigt klar i sin framtoning här. Det mesta begrep vi naturligtvis, men jag ska ändå ställa en fråga. Delar Gunnar Sandberg och socialdemokra- tin Folkpartiets uppfattning att bygglagstiftningen måste förenklas och att det ändå finns problem inom detta?

Anf. 169 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! Jag vill inte yttra mig förrän jag läst PBL-kommitténs utredning. Det är ju kloka som sitter där, så jag hoppas att de kommer med bra svar.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 170 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag ska också försöka att vara kort. Först vill jag ta upp PBL-kommittén. Sandberg räk- nade upp en rad stora områden som PBL-kommittén ska jobba med. Det skulle vara intressant att höra om han tror att den har för mycket eller för lite arbete. Jag tog upp detta med grönområden i mitt inlägg. Vi kristdemokrater föreslår en ändring i PBL så att aktivitetsområden i alla bostadsområden kan garante- ras. Som motiv för avslag anges att PBL-kommittén ska analysera och redovisa förslag till förändringar för att underlätta arbetet med att uppnå bland annat de miljökvalitetsmål som Sandberg var inne på. Jag undrar bara lite kort: Av vilka skäl kan inte Socialdemokraterna redan i dag säga att vi ska ha grönytor i alla bostadsområden?

Anf. 171 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! I allt väsentligt ingår även dessa frå- gor på ett eller annat sätt i det uppdrag som PBL- kommittén har. Det förtjänar även att nämnas att det av budget- propositionen för 2003 framgår att länsstyrelsen i samråd med Boverket bistår kommunerna i arbetet med att utveckla program och strategier för frågor om miljöanpassade transporter, natur- och kulturvärden och miljöanpassad energiförsörjning som ska fungera som underlag och utgångspunkter för fysisk planering och samhällsbyggande senast 2010. Idrott och rörelse har ju uppmärksammats i PBL.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 172 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det skulle dock vara lite intressant att höra om Sandberg tycker att det är viktigt med de här aktivitetsområdena och gröna ytorna i alla nya bostadsområden. Om det är så kan man fundera på om det är rimligt att ett gott för- slag som det går att ställa sig bakom i lite större bredd i princip alltid måste förpassas till en utredning. Det här tycker jag inte verkar så väldigt krångligt. Det skulle väl gå att genomföra redan i dag.

Anf. 173 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! Dan Kihlström! Jag är själv uppväxt där det nästan bara är grönt, men det är ju skog. Självklart tycker jag att det ska vara grönområden inom bostadsområden.

Anf. 174 Margareta Pålsson (M)

Herr talman! Gunnar Sandberg sade att vi skulle lyssna noga, och jag har lyssnat noga. Jag lyssnade noga för att om möjligt höra någonting om vad Soci- aldemokraterna ville göra för att förändra den prisni- vå vi har i Sverige på mat. Nu ställer jag frågan: Vad vill Socialdemokraterna göra för att vi svenskar ska få billigare livsmedel?

Anf. 175 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! Jag tycker också i den frågan att vi avvaktar och ser vad PBL-kommittén kommer fram till.

Anf. 176 Margareta Pålsson (M)

Herr talman! Vi hör att Gunnar Sandberg har en väldig tro på vad PBL-kommittén kommer fram till. Men i propositionen kunde man ju ta några av de förslag som PBL-kommittén annars skulle ha kommit fram till. Därför undrar jag varför man inte skulle kunna ta något annat förslag, till exempel någon av våra motioner, som just hade lett till att vi hade fått billigare livsmedel.

Anf. 177 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! PBL-kommittén ska ju analysera hur konkurrensaspekterna beaktas vid den fysiska plane- ringen samt pröva om och hur planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bland annat handel och byggsektor.

Anf. 178 Sten Lundström (V)

Herr talman! Naturligtvis kan jag svaret: Vi av- vaktar PBL-kommittén. Men jag kan väl ändå ställa en fråga eller två. I miljöpropositionen skriver man ganska tydligt att det är viktigt med samhällsplanering och att man ska se till att bilanvändandet minskas. Hur ser man då från Socialdemokraternas sida på de externa köpcent- rumen? Stämmer de överens med miljöpropositio- nen? Vore det inte rimligt att just nu, i avvaktan på vad PBL-kommittén kommer fram till, se till att stop- pa den utbyggnad som pågår i en rasande hastighet och som går rakt emot miljöpropositionen? Den andra frågan gäller en reservation som vi inte har yrkat bifall till men som vi ändå naturligtvis står bakom. Det vi vill ha i den reservationen när det gäller masterna - utskottet skriver också att det är viktigt att man är försiktig, inte bygger för nära och så vidare - är egentligen en handledning till kommu- nerna: Vad är försiktighetsprincipen i detta? Kan det som i Trelleborg tolkas som att hela kommunen i princip måste stå utanför för att man ska klara försik- tighetsprincipen? Vad vi vill är att staten lägger fram tydliga riktlinjer för de kommunala planerarna. Nu är det ett gissande om vad som är farligt och inte farligt. Vore det inte ganska bra om ni från er sida ställde er bakom den här reservationen och lyfte fram betydel- sen av att staten faktiskt tar ett ansvar och hjälper kommunerna i deras planering?

Anf. 179 Gunnar Sandberg (S)

Herr talman! Det är nog bra att det finns en del lågprisbutiker, Sten. Det ska självklart vara en bland- ning. Det kan ju bli positiva effekter, bland annat med ökat utbud och lägre priser. Det är bra för barnfamil- jer att kunna handla där det är billigare samtidigt som de kan ta sig fram när det är stressigt hem för att skjutsa barn kors och tvärs till de idrottsaktiviteter de har. Då tycker jag att det är bra att kommunen har ansvaret för att se till att det byggs eller inte byggs.

Anf. 180 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det innebär att socialdemokratins linje i den här frågan för att uttrycka det enkelt är att det är helt okej att bilanvändandet för dagligvaruhan- del kommer att öka ännu kraftigare under de kom- mande åren. Alla klimatpropositioner, Agenda 21, miljöpropo- sitioner och annat är ganska oväsentliga egentligen, för det är betydligt viktigare att barnfamiljerna får en chans att använda bilen ytterligare lite, vilket jag inte alltid tror egentligen är vad barnfamiljerna vill ha. De vill ha låga priser, det är vi överens om, det vill jag också ha, men till bekostnad av vad? På bekostnad av att de här barnen som idrottar faktiskt utsätts för en växthuseffekt som gör att deras framtid inte är särskilt ljus? Om du frågar barnfamiljerna vill de nog hellre att barnen ska ha en ganska vettig framtid än att de ska få billig mat.