Liberal konsumentpolitik

Motion 2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 12

Sammanfattning 13

Förslag till riksdagsbeslut 14

Liberal politik för stark konsumentmakt 16

Alltför höga priser 16

Konsumentintresset före producentintresset 17

En integrerad svensk konsumentpolitik 18

Starkare harmonisering av konsumentregler inom EU 18

Momsfri, global e-handel 19

Konsumenten har rätt till säker mat och korrekt information 19

En fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten 20

Rättvisa kontrollavgifter vid slakt 21

Inför smaljmärkning på matbutiker och restauranger 21

Lägre priser med euron 22

Lägre priser genom stärkt konkurrens 22

Konsumentmakt över offentligt producerade tjänster 23

Tydliga spelregler för den offentliga sektorn 24

Barnfamiljerna och fattigdomsfällan 25

Konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper 26

Skuldsatta arbetslösa 27

Konsumtion av bostad 28

Vem företräder konsumenternas intressen? 28

Stärk den ideella konsumentvägledningen 28

Sammanfattning

• Konsumentens ställning på marknaden måste stärkas. Konsumenten ska få tillgång till god och riktig information om varor och priser och konsumentintresset ska sättas före producentintresset.

• Sverige bör ta täten i omvandlingen av jordbruket i Europa. Ett nytt perspektiv på jordbrukspolitikens område kan anbringas genom att flytta över jordbruksfrågorna till ett konsumentdepartement.

• En starkare harmonisering av konsumentreglerna inom EU måste genomföras.

• En momsfri, global e-handel bör införas eftersom dagens regler innebär en snedvridning av konkurrensen mellan företag inom EU och företag från länder som inte är EU-medlemmar.

• Det måste säkerställas att konsumentens mat är säker. EU:s livsmedelsmyndighet måste i vissa fall ha rätt att ingripa om ett enskilt EU-land uppenbart inte kan klara livsmedelssäkerheten.

• På det nationella planet bör en nationell livsmedelssäkerhetsmyndighet ha det fulla ansvaret.

• Den danska smajlmärkningen bör införas på matbutiker och restauranger för att ge konsumenterna lättillgänglig information om var de kan äta säkert.

• För att öka konkurrensen och ge konsumenterna fler valmöjligheter och lägre priser bör Sverige snarast ansluta sig till EMU, Konkurrensverket bör ges ökade resurser till övervakning av bland annat livsmedelsbranschen samt plan- och bygglagen bör förändras.

• På den offentliga sektorns område måste tydliga spelregler gälla. En vårdgaranti inom vården, rehabiliteringsgaranti för den sjukskrivne och omsorgsgaranti i äldrevården med konkreta kvalitetslöften bör införas.

• Konsumentvägledningen för invandrare måste förbättras och mobilisera nya aktörer ur invandrarbefolkningen för att ge stöd till dem som bland annat saknar försäkring och har svaga konsumenkunskaper.

• Konsumentverket bör uppmärksamma situationen för skuldsatta arbetslösa för att i en diskussion med kronofogdemyndigheten finna en mer rationell och mjukare utformning av återbetalningsplanerna för långtidsarbetslösa som hittar ett nytt jobb.

• Hyresgästföreningens ”monopol” på att företräda hyresgästerna måste brytas och den enskilde hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas.

• En större del av de resurser för konsumentvägledning som idag läggs på myndigheter och verk bör fördelas till ett organiserat, frivilligt engagemang hos konsumenterna för att stärka konsumenternas intressen i detta arbete.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt konsumentmakt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad konkurrens.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett konsumentdepartement.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om harmonisering av konsumentregler inom EU.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om momsfri, global e-handel.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett EU-gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel.3

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en europeisk livsmedelsmyndighet med sanktionsmöjligheter.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning av livsmedelssäkerhet i Sverige under en nationell myndighet.3

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättvisa slakteriavgifter.3

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av smajlmärkning på matbutiker och restauranger.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EMU-medlemskap.4

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Konkurrensverkets granskningverksamhet.1

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förenkling av plan- och bygglagen.5

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort möjligheten till reglering av handelsändamålet i detaljplaner.5

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad konsumentmakt över offentligt producerade tjänster.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnfamiljernas ekonomiska utsatthet.6

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återbetalningsplanerna för långtidsarbetslösa.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentskydd vid hyra av bostad.5

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodling av Konsumentverkets myndighetsutövning.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka den frivilliga konsumentvägledningen.

1 Yrkandena 2 och 12 hänvisade till NU.

2 Yrkande 5 hänvisat till SkU.

3 Yrkandena 6–9 hänvisade till MJU.

4 Yrkande 11 hänvisat till FiU.

5 Yrkandena 13, 14 och 19 hänvisade till BoU.

6 Yrkande 16 hänvisat till SfU.

Liberal politik för stark konsumentmakt

Marknadsekonomin är överlägsen alla andra ekonomiska system. Den frihet och mångfald som den bygger på är den enda etiskt försvarbara grunden för samhället. Marknadsekonomin är den säkraste vägen till välstånd och det enda ekonomiska system som går att förena med demokrati.

Konsumenter är inte något annat än individer som är aktörer på marknaden och de är därför en mycket viktig del av marknadsekonomin. En väl fungerande marknad är den bästa förutsättningen för att tillgodose konsumenternas önskemål om bra produkter till låga priser med god service. Att vårda marknaden är därför den bästa konsumentpolitiska insatsen. Fritt in- och utträde, fri prisbildning och fri konkurrens, god information och marknadsvårdande instanser är de viktigaste förutsättningarna för en väl fungerande marknad. Genom sina val påverkar konsumenterna vad som produceras i form av varor och tjänster. Konsumentpolitiken syftar till att stärka konsumentens ställning på marknaden och att göra konsumenterna medvetna om att deras val spelar roll.

En liberal konsumentpolitik skall genomsyra många områden. Vi kan inte bara ha regler för var prislapparna skall sitta och att det skall finnas jämförpriser i butikerna. Det är också viktigt, men konsument är man inte bara i affären. Många av de tjänster som betyder mest för oss medborgare i vardagen är offentligt producerade eller offentligt styrda. Konsumenternas rätt när de köper dagistjänster eller går till läkaren är minst lika viktigt. Att ges bättre förutsättningar att kunna vara en självständig och stark aktör på alla de marknader som en individ agerar på är huvuduppgiften för den liberala konsumentpolitiken.

Den starka internationaliseringen och medlemskapet i den europeiska unionen har skapat en ny situation för de svenska konsumenterna. Även den tekniska utvecklingen och diverse avregleringar har bidragit till förändrade förutsättningar. Utvecklingen leder till ett större, bättre och billigare utbud av varor och tjänster men kan också minska konsumentens egen förmåga att skaffa sig överblick. Det finns stora mänskliga och ekonomiska vinster att göra genom ett aktivt arbete med förebyggande konsumentpolitiska insatser.

Grunden för en väl fungerande marknad är tillgången till god och riktig information. Konsumentinformationen utgör en mycket viktig roll. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter att konsumenten kan bilda sig en uppfattning om varors och tjänsters pris, servicegrad samt kvalitet och lita på att informationen är riktig. Genom att människor ges förutsättningar för att känna sig trygga som konsumenter erhåller de samtidigt ett starkt inflytande över sin vardag.

Alltför höga priser

Den totala prisnivån i Sverige är betydligt högre än i övriga EU. I Konkurrensverkets rapport från i juni i år visar det sig att den totala prisnivån för de varor och tjänster som ingår i BNP år 2001 låg 11 procent över genomsnittet i EU. Jämför man den svenska prisnivån med EMU-ländernas så är skillnaden hela 16 procent. En stor del av detta beror enligt Konkurrensverket på brister i konkurrensen. Med en hårdare konkurrens skulle priserna kunna hållas nere.

Höga priser drabbar givetvis den enskilde konsumenten. Barnfamiljer drabbas särskilt hårt av de höga matpriserna. Barnfamiljerna drabbas även av höga marginaleffekter och konsumtionsstyrning. Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag, såsom bostadsbidrag, är ett hinder mot att förändra den ekonomiska situationen. Även höga skatter, framför allt skatt på arbete, skapar svårigheter för barnfamiljer och låginkomsttagare.

Konsumentintresset före producentintresset

All verksamhet och politik som skall utformas och genomföras inom EU måste ta hänsyn till konsumenternas önskemål och behov. Ett stort problem är dock fortfarande att producentintresset alltför ofta tilldelas större vikt än konsumentintresset. Det gäller särskilt inom jordbrukspolitiken. Den kraftigt specialiserade jordbruksproduktionen i Europa har medfört stora negativa effekter på miljön och i några fall äventyrat människors hälsa. Metoderna har också rest allvarliga etiska frågor om förhållandet mellan människa och djur. Den gemensamma jordbrukspolitiken är dessutom djupt osolidarisk och måste omgående reformeras. Vi måste ge utvecklingsländerna goda möjligheter att exportera sina produkter till vår marknad. Den jordbruksprotektionism som finns inom EU, och andra delar av världen, gör det omöjligt för utvecklingsländerna att få tillräckligt stor avsättning för sina produkter. Över hälften av EU:s budget används till jordbruksstöd, samtidigt som jordbrukssektorn är väl skyddad mot konkurrens från utländska importörer. Detta får en mycket snedvridande och destabiliserande effekt i världsekonomin. EU-ländernas tullar och kvoter inom jordbruksområdet måste försvinna.

Vi vill se en snabb WTO-uppgörelse om avreglering av Europas och USA:s jordbruksmarknader med slopade skyddstullar, fritt marknadstillträde för exportörer från fattiga länder och en minskning av jordbrukssubventionerna. Mer marknad och mindre reglering är vad konsumenterna behöver. En fungerande världsmarknad på jordbruksområdet gör att Europas konsumenter kommer att köpa mer mat från andra länder. På världsmarknaden finns livsmedel som kan säljas i Europa men som nu belastas av skyddstullar – på en avreglerad marknad skulle de produkterna bli billigare.

Sverige ska verka för att konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet. Den förlegade, dyra, oetiska och miljöskadliga jordbrukspolitiken måste ändras till en renodlad matpolitik med strikt inriktning på medborgarnas vilja och behov. Därtill behövs en utvecklad landsbygdspolitik.

Entreprenörer inom jordbrukssektorn kan finna avsättning för andra produkter. Det skulle kunna finnas ett behov av en större europeisk fiberproduktion, delvis för att ersätta amerikanska bomullsodlingar. Det finns sannolikt ett behov av en större produktion av energigrödor. Det finns sannolikt också möjligheter att utveckla en del sidoverksamheter, som redan förekommer, till exempel hantverk och turism. Jordbruket är inte heller bara en producent av livsmedelsråvaror, vårt jordbruk vårdar viktiga delar av vårt kulturarv och landskap. Det behövs därför ett visst skattebetalt stöd även i framtiden, men ingen separat jordbrukspolitik. Vi behöver en konsumentpolitik för maten, en naturvårdspolitik för den biologiska mångfalden och ett riksantikvarieämbete för kulturarvet.

Sverige bör ta täten i den omvandling av jordbruket som är på gång i Europa. Sverige måste byta perspektiv i jordbruksfrågorna – från producentintresse till konsumentintresse. Ett sätt kan vara att flytta över dem från Jordbruksdepartementet till ett konsumentdepartement. Det är inte producenternas utan konsumenternas, miljöns och den globala solidaritetens bästa som ska sättas i blickfånget när en ny jordbrukspolitik diskuteras.

En integrerad svensk konsumentpolitik

Fullbordandet av EU:s inre marknad gör det mycket angeläget för konsumenterna att kunna få information om inhemska och utländska varor och tjänster och praktiskt tillträde till marknaderna för att stärka sin position.

Genom Sveriges anslutning till EU har svensk konsumentpolitik blivit djupt integrerad med den gemensamma konsumentpolitiken i EU, och därför måste den svenska och europeiska konsumentpolitiken i stort ses i ett sammanhang. En del förändringar i Sveriges nationella regelverk på konsumentpolitikens område har redan genomförts. Sverige bör dock verka mera kraftfullt för att befintliga och nya konsumenträttsregler i EU blir enkla och tydligt utformade.

Starkare harmonisering av konsumentregler inom EU

För att uppnå en gemensam marknad som har konsumenternas förtroende och för att konsumenten fullt ut ska kunna utnyttja den gemensamma valutan är det nödvändigt att på visst områden harmonisera de konsumenträttsliga reglerna inom EU. För att kunna garantera den enskilde europeiske konsumenten ett fullgott konsumenträttsligt skydd menar vi att det inte, som idag, räcker med gemensamma minimiregler. Det krävs ett visst mått av enhetlighet för att konsumenten verkligen ska kunna dra nytta av de fördelar som den gemensamma marknaden ger upphov till. I en öppen handel över gränserna blir det arbete som utförs inom ramen för samarbetet i EU och OECD för gemensamma riktlinjer, enkla rättsregler och tydlighet för konsumenterna mycket viktigt och bör prioriteras av svenska myndigheter.

Den inre marknaden fungerar mycket bra när det gäller affärer mellan bolag i olika europeiska länder. Värre är det med handeln mellan bolag och konsument. Språkskillnader gör det svårt att ta del av informationen och veta om den är korrekt. De olika rättssystemen i medlemsländerna gör det svårt att lösa tvister effektivt och garantier är svåra att fastställa. Folkpartiet tycker att Sverige, som har en rimligt fungerande konsumentlagstiftning, skall ta initiativ i dessa frågor.

Momsfri, global e-handel

Handel över Internet skapar nya möjligheter för konsumenten. Genom Internet blir den gemensamma marknaden i EU tillgänglig för människor oavsett var de bor. För att konsumenten verkligen ska kunna dra nytta av de möjligheter som e-handeln ger upphov till krävs att den fungerar smidigt på den globala marknaden. E-handeln bör därför inte försvåras genom skatter och krångliga regler.

Med dagens regler ska EU-företag som säljer musik, dataspel, mjukvaror och andra tjänster som distribueras elektroniskt beskattas inom unionen om de köps av konsumenter inom unionen, medan företag från länder som inte är EU-medlemmar inte beskattas alls. Detta är en snedvridning av konkurrensen som självklart måste rättas till. Att beskatta elektroniska tjänster inom EU när de konsumeras inom unionen, så som beslutades av rådet i våras, är dock inte rätt väg att gå. Medlemsländerna måste istället ges möjlighet att införa noll-moms på e-handel. Denna noll-moms bör gälla till dess att en rejäl genomgång gjorts av momsreglerna för icke-elektroniska varor och tjänster och en överenskommelse inom OECD eller annat internationellt forum slutits om en gemensam syn på beskattning av e-handel.

Konsumenten har rätt till säker mat och korrekt information

Ett viktigt mål för oss liberaler är att utforma en gemensam europeisk livsmedelspolitik som gör det möjligt för människor att kunna lita på den mat som erbjuds – oavsett var de befinner sig i Europa.

För att vi som konsumenter ska kunna vara säkra på vad vi köper måste kraven på korrekt information vara tydliga. Det är därför nödvändigt att bland annat utveckla ett system för kontroll av märkningen, det vill säga att producenten och försäljaren ska kunna bevisa att alla påståenden som görs om en vara är sanna. Det kräver ett enkelt och tydligt ansvarstagande från dem som producerar och säljer livsmedelsprodukter eller andra varor. Rejäla bötesstraff ska utdömas till den som ljuger för konsumenten.

EU bör införa en basnivå för livsmedelssäkerheten. Ett strikt och fullständigt säkerhetssystem måste vara lika för alla producenter i alla led i livsmedelskedjan inom hela unionen. Då innebär det inga handelshinder och ingen skillnad i konkurrenskraft mellan företagen – alla får samma basförutsättningar. EU behöver därför ett gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel. De lokala inspektörerna måste ha ett starkt regelverk i ryggen. Men efterlevnaden av kontrollen ska ske lokalt, regionalt och nationellt. För att kunna garantera att den nationella kontrollen alltid fyller de uppställda kraven måste det ske en kontroll av kontrollanterna. Därför behövs det en europeisk livsmedelsmyndighet, ”ett matens FBI”, som ska kunna göra ”flygande” kontroller, det vill säga kunna agera inom ett medlemsland både för att kontrollera livsmedelssäkerheten i sig och för att kontrollera hur den nationella myndigheten sköter sina åligganden.

Rättssystemet är i princip en nationell angelägenhet. Det gäller även livsmedelsområdet. Folkpartiet menar dock att det finns fall då det är nödvändigt att ha sanktionsmöjligheter på EU-nivå. Det handlar till exempel om när ett problem uppstår i ett land och landets egna myndigheter uppenbarligen saknar förmåga eller vilja att ta itu med frågan. I dessa fall måste EU:s livsmedelsmyndighet ha juridisk rätt att ingripa. Den bör också, i likhet med EU:s konkurrensmyndighet, ges möjlighet att föreslå kommissionen vilka sanktioner, till exempel böter, som bör tillgripas vid en överträdelse av reglerna.

Vi liberaler menar att det självklara kravet på att samtliga livsmedel måste vara säkra inte får medföra att den traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Dessa produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt manér – även om detta innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under tillverkningen eller tillagningen.

En fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten

Det finns flera rapporter som visar en stor brist på samordning och övervakning av livsmedelssäkerheten i Sverige. Jordbruksverket har ansvaret för regelverk och kontroll av foder, för gödselhanteringsråd och ansvaret för djuromsorg. Kemikalieinspektionen är medansvarig för de kemiska substanser som används i odlingarna och Statens veterinärmedicinska anstalt har en stödfunktion. Vid slakteridörren övergår djuret till livsmedel och då tar Livsmedelsverket vid. Livsmedelsverket är formellt ansvarigt för livsmedlet fram till konsumenten, i samarbete med Smittskyddsinstitutet. Men Livsmedelsverket har bara kontrollansvaret för de allra största anläggningarna – ca 600 stycken. Alla andra företag inom livsmedelskedjan ska kontrolleras av kommunerna – vilket givetvis gör att en del starka kommuner har en utmärkt tillsyn men ca en tredjedel av kommunerna kan mer eller mindre sägas ha ”noll koll”. Sverige har idag en nivå på kontrollen som torde vara bland de allra svagaste i den utvecklade delen av världen.

Snåriga avgifter, skilda myndigheter med delat ansvar och extremt ojämn kontroll skapar ju en hopplös situation – inte bara att säkerheten sätts ur spel – det nuvarande systemet gynnar den slarviga och farliga, men missgynnar den skötsamma.

Folkpartiet anser att en nationell livsmedelssäkerhetsmyndighet bör ha det fulla ansvaret från jord till bord med den övergripande målsättningen: god folkhälsa och rimligt trygga konsumenter som kan fatta egna välgrundade beslut. Det betyder en kontroll av absolut alla inblandade parter, strikta egenkontrollprogram och en identisk kontroll över hela landet.

Att samordna systemen är inte detsamma som att alla parter måste eller bör sitta på samma plats. Självklart måste ett samlat kontrollsystem ha en lokal/regional organisation, då lokal- och personkännedom är viktigt. Den enskilda kontrollanten måste ha ett starkt lagstöd i ryggen, och dessutom bör inga sociala jävsituationer förekomma. Idag är det ju så att livsmedelskontrollanten ska kontrollera sin egen arbetsgivare – kommunen. Normalt så är det just kommunens egna kök som lagar maten åt de känsligaste personerna i kommunen.

Rättvisa kontrollavgifter vid slakt

Ett annat problem med livsmedelskontrollen är de ibland mycket orättvisa kontrollavgifterna vid slakt. Dagens tillsynsavgifter för livsmedelssäkerheten är ett moras av olika ganska obegripliga system som drabbar de allra minsta slakterierna och gör det omöjligt att konkurrera på liknande villkor. Om man som konsument vill köpa kött från ett mindre slakteri i närheten så måste man betala ett mycket högre pris. En stor del av denna prisskillnad beror på det orättvisa avgiftssystemet. Detta gör att konsumenterna missgynnas.

Ett avgiftssystem ska ha fler funktioner. Säkerhetssystemet ska finansieras, den skötsamma gynnas och samma möjligheter ges åt liten som stor. Dagens system är till nackdel för de små slakterierna. Det nuvarande avgiftssystemet innebär att de riktigt stora slakterierna idag har en tillsynskostnad på ca 18 öre/kg, och de allra minsta ca 4,50 kronor/kg. Detta system behöver ersättas med ett solidariskt avgiftssystem där alla slakterier betalar lika mycket i tillsynsavgift per kilo slaktat kött.

Inför smaljmärkning på matbutiker och restauranger

Det är i det allra sista ledet i livmedelskedjan som det till sist avgörs om den mat vi äter är sund och fräsch. Det är varje enskild person som arbetar i butiken, på restaurangen eller på sjukhuset som avgör vilken kylnivå det ska vara i disken, hur köttkvarnen diskas och så vidare i en oändlig räcka av små detaljer, som till sist leder fram till huruvida den mat vi köper har god kvalitet eller ej. För de allra flesta konsumenter är det inte möjligt att avgöra om butiken de går till följer alla nödvändiga åtgärder för att hålla livsmedlen i gott skick.

Folkpartiet föreslår därför att vi importerar den danska smajlmärkningen som ger en utmärkt och lättbegriplig information om det hygieniska tillståndet bakom kulisserna på alla de ställen där vi köper och äter vår dagliga mat. Detta märke ska sitta väl synligt och kommer givetvis att vara ett utsökt hjälpmedel för oss konsumenter. Ett sådant system skulle ställa mycket stora krav på en enhetlig och effektiv kontroll. Alla små och stora företag i livsmedelsbranschen kan begå ett misstag, och alla som fått en sur gubbe på dörren måste ha en ovillkorlig rätt att inom 3–5 arbetsdagar få en ny kontroll för att eventuellt få en snällare smajlgubbe.

Lägre priser med euron

Medlemskap i EMU innebär lägre priser för svenska konsumenter. Utgångspunkten för marknadsekonomin är konsumenternas önskemål och behov. De tillgodoses bäst om många producenter och distributörer fritt konkurrerar om köparnas gunst. Genom att marknader inom EMU-området integreras över gränserna ökar möjligheterna till jämförelse av olika producenter och företag. Detta, i sin tur, betyder ökad konkurrens. Det tjänar svenska konsumenter på – mer resurser blir tillgängliga för såväl privat konsumtion som för vård, skola och omsorg.

Ett svenskt deltagande i den gemensamma valutan är därför av stor vikt för de svenska konsumenterna. Folkpartiet vill att en folkomröstning om svensk EMU-anslutning genomförs så fort som möjligt. Med euron blir det enklare att själva kunna jämföra och begripa skillnaderna i inte bara priser, utan även löner, hyror, skatter (och vad vi får för dem) mellan länderna. För att konsumenterna fullt ut ska kunna nyttja dessa fördelar är tydliga rättsregler av stor vikt.

Lägre priser genom stärkt konkurrens

Effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet är till nytta för konsumenterna. En betydande del av prisskillnaden mellan Sverige och övriga länder beror på bristande konkurrens. Avregleringar i konkurrensstimulerande syfte har således framför allt ett konsumentintresse och bör fortsätta på fler marknader.

De krav och regler som ställs för att gynna konsumenten måste formas så att det bästa inte blir det godas fiende. Regleringar och detaljstyrning kan bidra till onödigt stora kostnader som övervältras på konsumenten eller försvårar för små aktörer och för aktörer som vill ta sig in på marknaden, vilket även detta i förlängningen drabbar konsumenten.

Livsmedelsbranschen i Sverige och Europa präglas idag av en alltför stor och ökande koncentration. Ett fåtal dagligvarukedjor lägger under sig allt större andelar av marknaden. Ett alltför nära samarbete – framför allt på inköpssidan – mellan stora kedjor hotar den fria konkurrensen och konsumenternas valfrihet och det tenderar att hålla priserna på en alltför hög nivå. Dessutom uppstår en allvarlig risk för att regionala produkter och små producenter slås ut från marknaden då de inte kan tillhandahålla så stora volymer som det storskaliga systemet kräver. Konkurrensverkets övervakning är här mycket viktig. Folkpartiet anser att Konkurrensverket bör ägna mer kraft och koncentrationen åt den här marknaden. Till detta behöver verket också ökade resurser.

De många nya livsmedelshallarna och stormarknaderna har på många orter bidragit till att pressa ned livsmedelspriserna. Samtidigt är prisskillnaderna stora mellan olika regioner. Konkurrensverket har pekat på olika kommuners tillämpning av plan- och bygglagen som en viktig förklaringsfaktor till detta.

Det finns naturligt ett kommunalt intresse av att stadsplaneringen är god, infrastrukturen fungerar, miljöintressen värnas och olika typer av servicebehov tillgodoses. Kommunernas planmonopol ska användas för att tillgodose dessa övergripande intressen, inte till att försvåra den lokala konkurrensen. Under den borgerliga regeringsperioden ändrades lagstiftningen så att det inte längre blev möjligt att reglera handelsändamålet genom att särskilja partihandel och detaljhandel eller genom att inom ändamålet detaljhandel särskilja handel med livsmedel från övrig handel. Den möjlighet till reglering av handelsändamålet i detaljplan som den nuvarande regeringen på nytt har infört lägger hinder i vägen för etableringar och är ett exempel på en reglering som gagnar de styrande på bekostnad av medborgaren, en reglering som leder till försämrad konkurrens och därmed till högre priser för konsumenten. Bestämmelserna om möjlighet till reglering av handelsändamålet i detaljplan bör tas bort. Planprocesser och nybyggnadsregler måste också förenklas. Här vilar ett ansvar både på regeringen som kan förenkla kraven avsevärt och på kommunerna vad gäller planberedskap och bygglov.

Givetvis är det av största intresse att det även i staden finns en god basservice. Nya etableringar utanför staden ersätter inte stadens serviceutbud. En ändring av PBL leder också till att det blir lättare att etablera handel i befintlig bebyggelse.

I några fall anförs att etablering av livsmedelshandel utanför stadskärnor kan orsaka problem för äldre, ökade transporter m m. Dessa problem kan t ex lösas genom förbättrade persontransporter med kollektiva trafiklösningar till sådana områden, särskilt om kommunen i samarbete med företagar- eller köpmannaföreningar förbättrar tillgängligheten för äldre, handikappade m fl. Det är alltså inget hållbart skäl för att begränsa konkurrensen.

Konsumentmakt över offentligt producerade tjänster

Kommunerna beskrivs som de bästa producenterna av konsumentvägledning, och den statliga och kommunala informationen riktad till konsumenterna anses alltid vara neutral. Dessa ställningstaganden bygger på en märklig felsyn: stat och kommun står inte alls helt utanför marknadens spel, de agerar som mycket stora producenter av tjänster och säljer dessa tjänster till landets alla invånare, precis som den tredje offentliga producenten av tjänster – landstinget – gör.

Den offentliga sektorns funktion i förhållande till konsumenterna kompliceras i dag också av den roll som statligt ägda, landstingsägda och kommunala företag spelar på marknaden.

Många av de tjänster som betyder mest för oss medborgare i vardagen är offentligt producerade eller offentligt styrda. Den konsumentmakt och den konsumenträtt som gäller för livsmedel, kläder eller semesterresor gäller inte för sjukvård, utbildning, barnomsorg eller äldreboende. Samtidigt är såväl valfrihet som möjlighet att hävda sin rätt mot producenten minst lika viktigt. Idag är man som ”kund” i barnomsorg eller äldreboende helt utlämnad åt politiska eller administrativa beslut om omsorgens utformning.

Den enda konsumentmakt som i praktiken kan finnas är antingen genom att rösta på valdagen och hoppas på maktskifte eller att ”rösta med fötterna” i det fall alternativ inte finns på orten. Dock är detta för de flesta en mycket lång väg och stort steg för att påverka sin situation om exempelvis mathållning, öppettider eller regler för semesterstängt förändras.

Tydliga spelregler för den offentliga sektorn

Ett tydligt kontrakt för innehåll och kvalitet i offentligt producerad tjänsteverksamhet där man som enskild brukare har rätt att hävda vissa utlovade villkor är ett sätt att tillse att den enskilde även för skattesubventionerad men avgiftsbelagd tjänsteverksamhet har en viss ställning som konsument. Som konsument bör man exempelvis ha rätt att reklamera kommunala tjänster som hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg om man inte får det man betalar för. Även kvalitetskontrollen måste förstärkas och valmöjligheterna förbättras i den offentliga tjänsteverksamheten. Folkpartiet liberalerna har flera förslag på hur det skall gå till.

Vi vill införa en vårdgaranti. Med en utvecklad vårdgaranti ges den enskilde patienten mer egen makt i vården. En utvecklad vårdgaranti – en vårdpeng – ger den enskilde patienten rätt att välja var behandlingen ska ske. Vid allvarliga diagnoser ska den enskilde alltid ha rätt att få en andra läkares bedömning.

Vi vill införa en rehabiliteringsgaranti. Det skall inte få vara som idag att sjukskrivningarna förlängs och förlängs utan att rehabiliteringen som skulle behövas blir av. Senast efter två månader ska en annan läkare än den som först sjukskrev pröva rehabiliteringsbehovet och sjukskrivningsbehovet. När rehabilitering föreskrivs skall den också genomföras. Patienten skall inte behöva vänta på något som inte kommer.

Vi vill införa en kommunal omsorgsgaranti i äldrevården med konkreta kvalitetslöften. Denna garanti ska innehålla de inslag som är väsentliga för att den enskilde ska erbjudas en kvalitativt god omsorg och valfrihet. Den som inte får sin rätt – till exempel regelbunden läkarkontakt, dagliga promenader, möjlighet att duscha regelbundet etc – ska kunna få ekonomisk ersättning.

Vi vill inrätta en nationell skolinspektion med uppgift att utvärdera och följa upp kvaliteten i skolan. Den nationella skolinspektionen ska granska kvaliteten i såväl kommunala som fristående skolor, säkerställa likvärdighet i bedömning av nationella prov och det nationella betygssystemet.

Med etableringsfrihet och barnomsorgspeng får föräldrar till förskolebarn möjlighet att välja mellan olika alternativ.

Listan på konkreta förändringar som stärker brukaren/konsumentens rätt och möjligheter att hävda denna inom de offentligt styrda verksamheterna kan göras mycket längre. Ett antal rättsfall har visat att redan med dagens lagstiftning kan konsumenter av dessa tjänster i vissa fall föra talan och få rätt enligt befintliga civilrättsliga regler. Detta är inte nog utan konsumentens rätt att föra talan bör utvidgas och göras till den självklara del av konsumentens ställning på marknaden den borde vara. Konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen bör utvidgas att så långt möjligt även omfatta offentligt finansierade och offentligt styrda verksamheter. Ett utredningsarbete kring detta bör därför inledas.

Barnfamiljerna och fattigdomsfällan

Folkpartiet ser helheten. För att vara en stark konsument krävs det att du också har resurser. En av de största konsumentgrupperna är barnfamiljerna. Många av de tjänster som betyder mest för barnfamiljerna är offentligt producerade eller offentligt styrda. Barnfamiljernas rätt när de köper dagistjänster eller går till läkaren är minst lika viktig som rätten att handla bra mat. Att ges bättre förutsättningar att kunna vara en självständig och stark aktör på alla de marknader som barnfamiljerna agerar på är huvuduppgiften för den liberala konsumentpolitiken.

En sundare ekonomi för hela landet skulle innebära stora förbättringar för barnfamiljerna. Dessa familjer har ofta de minsta marginalerna och de högsta marginaleffekterna. Men inte bara pengar är en bristvara, även tid. Småbarnsföräldrar och ensamförsörjare har en mycket lång total arbetstid om man ser till summan av arbetstid, arbetsresor och hemarbete. Därmed är möjligheten att förbättra ekonomin genom att öka arbetstiden ofta mycket begränsad, samtidigt som de flesta föräldrar önskar mer tid med sina barn. Barnfamiljerna har inte bara brist på tid och pengar, de har också små möjligheter att själva bestämma hur barnomsorgen ska utformas. Kort sagt, barnfamiljerna har mindre makt över sin vardag än de flesta andra.

Folkpartiet liberalerna vill genomföra en familjepolitisk reform som ger mera makt och marginaler i barnfamiljernas vardag och därmed ökar deras möjligheter att välja vad och hur de vill konsumera.

Konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper

Alla sociala och ekonomiska rapporter från de senaste åren visar att avståndet mellan grupper med olika ställning på ekonomins skala har ökat i Sverige. Samtidigt som många har fått en starkare hushållsekonomi och nya resurser har grupper med svag hushållsekonomi fått möta nya svårigheter. Bland dessa finns ensamstående föräldrar, människor med otrygg position i arbetslivet – de eviga vikarierna, deltidsanställda och fritt arbetande professionella grupper som mycket sällan får fasta anställningar – och de mycket långvarigt arbetslösa. Tyvärr är invandrarna överrepresenterade i denna massa, eftersom de hårdast drabbas av arbetslöshet och eftersom deras förmåga att orientera sig i det svenska samhället ofta är bristfällig.

Konsumentpolitiken bör uppmärksamma dessa förhållanden och erbjuda stöd till dessa hushåll. De grupper som har det svårast i samhället förfogar över svaga sociala och professionella nätverk, de utvecklar inte i samma utsträckning som andra grupper vanan att regelbundet hämta information och kunskap om egna rättigheter och skyldigheter; därför faller de oftare i den bestående fattigdomens fällor. Samtidigt kan de inte ta till sig fördelar som hänger ihop med ett genomtänkt agerande när det gäller t ex betalservice, sparande eller försäkringar.

Ett slags uppsökande verksamhet skulle behöva utvecklas på både Konsumentverket och Konkurrensverket för att nå ut med livsviktig information till de fattigaste hushållen och för att samtidigt utöka tillgängligheten till en god konsumtion för alla handikappade i samhället.

Hushåll med kroniskt dålig ekonomi har mycket svagare försäkringsskydd än andra hushåll, de saknar ofta till och med den viktiga hemförsäkringen, vilket också innebär att de står utan rättshjälp när de behöver gå genom en rättegång. I vår rättspolitiska motion föreslås en återgång till de tidigare reglerna för rättshjälp, vilket innebär en ekonomisk lättnad vid behov av rättshjälp för dessa hushåll. Dessa människor lever ofta utan effektiva och billiga betalningsmetoder och lyckas inte mobilisera energi och kunnande om sparande när deras situation förbättras. Vi vill att konsumentvägledningen ska anstränga sig särskilt och finna arbetssätt som når ut med nödvändig kunskap just till sådana grupper. Och vi tror på effektiviteten av en konsumentvägledning som utformas inom dessa grupper, mobiliserar tidigare oanvända energier hos de berörda, skapar de nödvändiga nya organisationerna och ger impulser till starkare engagemang på lokal nivå.

Om man inte är tillräckligt duktig på svenska har man svårt att som konsument få rätt. Alltför ofta krävs det att man kan argumentera för sig för att få rätt att byta felaktiga varor eller utnyttja en garanti. Än värre kan det vara om man behöver reklamera kommunala tjänster som hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Även av konsumentpolitiska skäl är det alltså nödvändigt med bra svenskundervisning och med ett utvecklat kontaktnät med landets nya invånare.

Många invandrare känner en stor misstro mot det svenska samhället, och det finns stora svårigheter när det gäller minoriteternas förmåga att ta emot information och att orientera sig i vardagen. Skakande bevis om total brist på kommunikation mellan dessa grupper kom i utredningen om brandkatastrofen i Göteborg (SOU 1999:68). Det står tydligt formulerat där: ”Stora grupper bland några av de etniska grupper som kommit från länder utanför Europa lever segregerat och har få kontakter med svenskar. Deras försörjning kommer i huvudsak från socialbidrag vilket innebär att deras ekonomiska resurser är små. Det bor således för sig själva, står utanför arbetslivet och deltar föga i gemensamma samhällsaktiviteter. Klyftorna till det etablerade svenska samhället och dess värderingar är stora... ” Givetvis gör detta att många invandrare inte får det stöd de behöver av konsumentvägledningen. Det är därför nödvändigt att konsumentvägledningen når till de grupper som lever isolerat och ger service även till dem.

Skuldsatta arbetslösa

Redan skuldsatta personer använder sig ofta av dyra lån för att komma ut ur akuta ekonomiska kriser. Uppemot hälften av de personer som tyvärr mycket sent söker skuldsanering har skulder som hänför sig till snabba lån med mycket höga räntor. Lättheten att skaffa sig krediter och att låna pengar kan undergräva hushållens ekonomi under mycket långa tider. Svårigheten att tolka uppgifter rörande effektiva räntor kan vara orsak till förödande krediter. Det vore rimligt att varje kreditprövning skulle föregås av en djupgående och samlad analys av kundens återbetalningsförmåga för att kreditgivaren ska ha rätt till fullständigt stöd att driva en fordran. Ett villkor om detta kan rädda många familjer från evig skuldsättning.

Konsumentverket bör också uppmärksamma den situation hårt skuldsatta och långvarigt arbetslösa personer kan hamna i när de äntligen får en chans att ta sig ur arbetslösheten. Om kronofogden omedelbart efter en anställning kräver just dessa människor på höga belopp och om återbetalningen dessutom täcker en lång rad av år in i framtiden, sänder dessa krav de berörda tillbaka in i arbetslösheten. Krav på återbetalning av skulder riktat mot en nyligen anställd person med lång arbetslöshet bakom sig leder till en paradoxal situation: den anställda får i handen en mycket blygsam nettolön som ofta understiger nivåerna i socialbidrag eller a-kasseersättning. Samtidigt minskas eller försvinner bostadsbidragen medan avgifterna för t.ex. barnomsorg stiger. Många människor kan då dra slutsatsen att det för dem inte lönar sig att arbeta. De kan dra sig ur en anställning som enbart hotar med lång och plågsam ekonomisk stress eller helt enkelt låta bli att ta det erbjudna jobbet. Konsumentverket bör ta upp dessa frågor i en kontinuerlig diskussion med Kronofogdemyndigheten, etablera ett arbetssamtal som leder till en rationell – alltså mjukare, lindrigare – utformning av återbetalningsplanerna för långtidsarbetslösa som äntligen får en chans att ta ett jobb.

Konsumtion av bostad

Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra utgifter. Att konsumera boende är något som vi alla gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder, hyresgästernas intressen som konsumenter och överhuvudtaget konsumentens position på bostadsmarknaden.

Idag har Hyresgästföreningen i stort sett monopol på att företräda hyresgästerna. För att få igenom en förändring eller förbättring av ditt hyresboende så är du ofta tvingad att gå med i Hyresgästföreningen. Detta är förstås inte acceptabelt. Hyresgästföreningens ”monopol” måste brytas och den enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas.

En översyn av konsumentskyddet vid hyresförhållanden behövs för att öka de enskilda hyresgästernas makt över sitt boende.

Vem företräder konsumenternas intressen?

Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Livsmedelsverket och Konkurrensverket är de myndigheter som närmast arbetar med konsumentfrågor. Konsumentverket är den centrala myndigheten för konsumentfrågor. Konsumentverkets engagemang omfattar dels myndighetsutövning, dels annan konsumentstödjande verksamhet. Konsumentverket har den dubbla rollen att dels vara marknadsvårdande och utöva marknadskontroll, dels företräda den ena parten (konsumenten) på marknaden i en opinionsbildande roll.

Konsumentverkets myndighetsutövning bör separeras från de opinionsbildande uppgifterna. En bättre rollfördelning mellan myndighetsutövning och de marknadsvårdande uppgifterna å ena sidan och de opinionsbildande och ensidigt konsumentstödjande uppgifterna å andra sidan skulle främja marknadens funktionssätt. Stödet till och rollen för de fristående organisationer som finns måste förstärkas.

Stärk den ideella konsumentvägledningen

De svenska konsumenterna litar på staten. Alla de myndigheter som nämns ovan tar hand om oss. I många andra länder, där det inte finns så starka statliga verk, finns stora och starka civila konsumentorganisationer. Stora belopp läggs i Sverige på statligt initierade konsumentskyddande åtgärder medan alltför blygsamma resurser föreslås till fristående konsumentorganisationer, som bygger på att konsumenterna själva vill bygga upp sitt inflytande och engagemang.

På senare tid har engagemanget bland konsumenter ökat. Detta har inte skett genom lagstiftning eller politiska insatser utan just genom att alltfler börjar inse att engagemanget varit otillräckligt. Fler och fler vill vara med och påverka genom opinionsbildning och deltagande. Bland konsumenter ökar i dag intresset för mat- och hälsofrågorna för att man vill hålla sig frisk. Inte bara slutproduktens kvalitet är avgörande för vad man köper. Miljöintresset, som också har skapats av medvetna frivilligorganisationer, har väckt näringslivet, och konsumenterna har upptäckt att de själva kan välja en uthållig och hållbar utveckling genom sina val. Miljörörelsens kampanj mot klorblekt papper fick ett mycket snabbt genomslag bland konsumenterna redan på åttiotalet. De etiska frågorna håller nu på att komma i fokus. Alltfler konsumenter blir medvetna och tar ett ökat eget ansvar. Därför behövs ett organiserat, frivilligt engagemang av konsumenterna. Folkpartiet vill se till så att en större del av de resurser som idag läggs på myndigheter och verk fördelas till det civila samhället.

Stockholm den 22 oktober 2002
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Marita Aronson (fp)
Linnéa Darell (fp)	Tobias Krantz (fp)
Lennart Kollmats (fp)	Ulf Nilsson (fp)
Karin Pilsäter (fp)	Erik Ullenhag (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Martin Andreasson (fp)
Mia Franzén (fp)	Lars Tysklind (fp)
Ana Maria Narti (fp)