Jämställdhet inom utbildning och forskning

Betänkande 2001/02:UBU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
25 april 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
PDF

Beslut

Motioner om jämställdhet inom utbildning och forskning (UbU12)

Riksdagen avslog motioner huvudsakligen från allmänna motionstiden 2001 om jämställdhetsfrågor inom utbildning och forskning.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 28

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-03-14
Justering: 2002-04-09
Trycklov: 2002-04-15
Reservationer: 16
Betänkande 2001/02:UBU12

Alla beredningar i utskottet

2002-03-14

Motioner om jämställdhet inom utbildning och forskning (UbU12)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner huvudsakligen från allmänna motionstiden 2001 om jämställdhetsfrågor inom utbildning och forskning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-04-24
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:UBU12, Jämställdhet inom utbildning och forskning

Debatt om förslag 2001/02:UBU12

Webb-tv: Jämställdhet inom utbildning och forskning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 148 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Fru talman! Alla människor, oavsett om de är kvinnor, män, unga, gamla, homosexuella, religiösa eller kanske rentav har ett funktionshinder, har rätt till en personligt tryggad frihet och utveckling. Allt annat betyder mindre. Detta är i grunden också vad jäm- ställdhet handlar om. Även om vi som människor är och ska vara lika har vi samtidigt rätten och behovet att få vara olika. Däremot ska ingen få diskrimineras just för att han eller hon är olik. Vi moderater har därför hävdat att det behövs en bättre lagstiftning som ska gälla gene- rellt, och den ska gälla i alla skeden i livet - från födseln till döden. Oavsett vad vi i kammaren beslutar är det inte all- tid som våra medborgare följer dessa beslut i blindo. Men det är förvisso en annan debatt. När det däremot gäller frågor om just jämställdhet skulle jag vilja betona tre saker som faktiskt påverkar resultatet om vi ska lyckas nå våra uppsatta gemen- samma mål. 1. Attityder tar tid att ändra och påverka. 2. Värderingar grundläggs tidigt. 3. Det krävs kunskap för att kunna förändra. Detta betänkande tar upp de kvarvarande motio- nerna om jämställdhet som ännu inte har behandlats under den här mandatperioden. För inte så länge sedan behandlade vi jämställdhetspropositionen om likabehandling av studenter. Dessutom hade arbets- marknadsutskottet för heller inte så länge sedan den stora debatten om jämställdhet. Låt mig ändå lite kort ta upp några saker som jag anser vara viktiga i detta betänkande. Jag tror att vi alla är överens om att föräldrarna och det egna hemmet har stor betydelse för frågor som handlar om attityder och värderingar. Likaså är de tidiga barnaåren, då mycket av det allmänna grundläggs, viktiga. Detta gör att personal och lärare i förskolor och skolor får en viktig roll i arbetet för jämställdhet. Det är därför grundläggande att lärare redan i sin utbildning ges genuskunskap och insikt om att man kan arbeta med killar och tjejer utifrån deras likheter och olikheter. När dessa lärare sedan befinner sig ute i verksamheten och arbetar måste de också rent prak- tiskt kunna dra nytta av den kunskap som de har er- hållit. För att man ska lyckas leva upp till de gemen- samma intentionerna krävs ett engagemang. Då måste också arbetet i den egna vardagen ha betydelse. Det är viktigt hur vi hanterar och säger ifrån när det gäller språkval, handlingar människor emellan och hur vi bemöter varandra. Det handlar om den ömsesidiga respekten. Fru talman! Kunskapen om genus kommer inte av sig själv. Självklart måste forskningen också genom- syras av att det finns såväl kvinnor som män. Detta gäller både möjligheterna att söka olika tjänster och det som det forskas kring. Vi kan inte lagstifta fram vare sig attityder, värde- ringar eller kunskap hos människor. Däremot visar en del av de motioner som i dag behandlas på goda am- bitioner. Inte minst är det viktigt att vi själva i denna kammare kan verka för ett mer jämställt leverne, och att vi håller debatten levande i riksdagen. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 som vi har gemensamt med Folkpartiet.

Anf. 149 Kalle Larsson (V)
Fru talman! "Det tar sig många uttryck. Diskrimi- neringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas såväl i tali- banernas Afghanistan som här i Sverige." Hela utbildningsväsendet är, liksom samhället i övrigt, genomsyrat av genussystemet. Eftersom en stor del av barns och ungdomars fostran och sociali- sering sker i skolan är denna institution också en av de bärande för bevarandet av kvinnors systematiska underordning. Samtidigt utgör utbildningsväsendet en nyckelin- stitution också i kampen för ett jämställt samhälle. Genom att skolledare, lärare och övrig personal skaf- far sig medvetenhet om dessa maktstrukturer och engagerar sig för att utmana dem kan skolan bli en plats där barn och ungdomar, elever och studenter ges möjlighet att ifrågasätta de stereotypa könsroller som förmedlas i kulturen, reklamen och det övriga om- kringliggande samhället. Vänsterpartiet vill öka valmöjligheterna för kvin- nor och män. Alla ska ha reella möjligheter att göra val som inte är könstypiska. Vårt mål är att kön inte ska vara en begränsning eller ett hinder under upp- växten eller någon gång senare i livet. Ytterst handlar det om att inse att frågan om kön är en fråga om makt. Därför är det betecknande att inte heller i detta års betänkande ordet makt någon gång nämns. Det betyder att det fortfarande är en bra bit kvar innan denna insikt också finns hos majoriteten av Sveriges riksdag. Fru talman! Forskning om och av kvinnor är ef- tersatt, trots att både sjukdomar och deras behandling berör båda könen. Detsamma gäller forskningsområ- den som domineras av kvinnor, exempelvis omvård- nadsforskningen. Mot den bakgrunden bör enligt vår mening forskningspolitiken inom området hälso- och sjukvård - och närliggande områden - belysas ur ett klass- och könsperspektiv. Vi anser att det är särskilt viktigt med ett genus- perspektiv i samband med stamcellsforskning och genforskning. Det behövs därför en ökad kunskap och medvetenhet i de forskningsetiska kommittéerna om vikten av ett genusperspektiv i forskningen och vid de etiska bedömningarna av forskningsprojekt. Fru talman! Jag inledde med att citera ett numera i hela Sverige världsberömt tal av Gudrun Schyman där hon träffande beskriver att kvinnors underordning följer samma mönster över hela världen men också att det tar sig olika uttryck. Det var nog många i debatten som missade det sista. Vänsterpartiet har i en reservation tagit fasta på detta och ger förslag på hur det ska kunna brytas. Vi vill betona vikten av att personer som i sitt arbete möter många kulturer har kunskaper om de särskilda former som kvinnoförtrycket tar sig i olika religioner, kulturer och traditioner. Personal inom socialtjänsten, rättsväsendet och sjukvården bör därför få vidareut- bildning ur detta perspektiv. Det är också nödvändigt att kunskaper om olika uttryck för kvinnoförtryck lyfts fram i socionom-, jurist- och vårdutbildningarna - och säkert också i många andra utbildningar. Utskottsmajoriteten väljer att hänvisa till att kun- skap om kvinnors och mäns livsbetingelser redan i dag är en del av flera utbildningar och utgår från att detta innebär att man också har kunskap om livsbe- tingelserna i familjer med olika religioner, kulturer och traditioner. Men det vi föreslår är inte att det bara ska vara en del av grundutbildningen även om det är viktigt. Vi vill att alla som i dag arbetar ska få möj- lighet till vidareutbildning, och detta bemöter utskot- tet egentligen inte alls. Fru talman! Vi har också en med Miljöpartiet ge- mensam reservation om betydelsen av granskning av läromedel ur ett genusperspektiv. Vi har tidigare själva föreslagit detta. Låt mig få påminna kammaren om att i departementsskrivelsen Vi är alla olika från 1994, författad av Arbetsgruppen Kvinnligt och man- ligt i skolan, levereras en ganska långtgående kritik mot dagens läromedel. Den nämns också i betänkan- det. Där står bl.a.: "Läroböckerna är fortfarande bärare av det tradi- tionellt manliga och kvinnliga och speglar inte dagens värderingar. De har inte införlivat aktuell forskning om könsskillnader och om pojkars och flickors olika förutsättningar och lärande." Visst kan man argumentera som utskottet gör, att det är oklart vad som ska ingå i begreppet läromedel, men det är egentligen inte ett tillräckligt svar, menar jag. I dag finns det ett stort antal böcker och material som är framtagna just i syfte att vara undervisnings- material. Dessa skulle man, tycker jag och tycker vi, ha all anledning att granska. Att utskottet hänvisar till att marknadens villkor ska avgöra vilken kunskap som lärs ut i skolan känns faktiskt inte särskilt över- tygande - annat än möjligen för borgare. Fru talman! Avslutningsvis vill jag gärna föra till protokollet att Vänsterpartiets krav sedan flera år tillbaka på feministiskt självförsvar för tjejer i skolan under det här året kommer att bli verklighet. Det är ett av de sätt som man kan möta de sexuella trakasse- rierna från pojkar mot tjejer i skolan på. Det är fak- tiskt ett stort problem. Fem miljoner kronor satsas i år för att fler tjejer i landets skolor ska kunna genomgå utbildning i feministiskt självförsvar även om de sista detaljerna i hur det ska utformas fortfarande återstår att utarbeta. Låt mig kort få påminna om vad det är vi talar om. Vi avser inte att skolan ska lära ut hur man slåss så där i allmänhet. Det handlar lika mycket om psy- kiskt som om fysiskt självförsvar och om att skapa en känsla av att man har rätt till sin egen kropp och inte ska tolerera några kränkningar. Det handlar om att få sätta ord på vad man har upplevt och upplever, att se det strukturella i mäns trakasserier av kvinnor och inse att man själv inte bär ansvaret för ett övergrepp. Det handlar om att få kunskap om vilka rättigheter man har. Det handlar också om att få lära sig att använda sitt kroppspråk och sin röst så att man stärker sitt uppträdande och sitt självförtroende, om att ta plats och kräva utrymme. Det gäller att undvika att hamna i en farlig situation och, om man väl hamnar där, om att kunna ta sig därifrån. Detta kommer nu flera tjejer i skolan att kunna få lära sig. För Vänsterpartiet, men främst för dessa tjejer, är det en viktig framgång. Värt att notera är ju, trots det, att ett stort antal av partierna här i kammaren som tillhör minoriteten fortfarande fullständigt motsätter sig detta. De inser inte betydelsen av att unga tjejer i landets skolor ska få verktyg att själva, av egen kraft, bryta de sexuella trakasserierna och de mönster av utanförskap och kränkningar som i dag finns. Vi välkomnar er in i insikten om att detta är nödvändigt i det ögonblick då också ni, liksom vi nu, kommer att få se vilken kon- kret effekt det här får i landets skolor. Fru talman! Jag står bakom samtliga Vänsterparti- ets reservationer och yrkar bifall till reservation 8 under punkt 12.

Anf. 150 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! 51 motionsyrkanden är uppsamlade i betänkandet om jämställdhet. Jag brukar säga att om Kristdemokraternas människosyn hade fått råda i samhället hade vi aldrig behövt några jämställdhets- program eller planer. Jämställdhet är i själva verket att respektera alla människors lika värde och handla utifrån detta. Vi vet att det finns strukturer och attityder kvar i samhället som oftast missgynnar kvinnan till förmån för man- nen. Dessa vill Kristdemokraterna självklart undan- röja. Vi hävdar rätten att alla oberoende av kön ska få göra sina livsval, ska få hantera sina liv. Politiker ska inte styra människors val utan ge förutsättningar för att genomföra och respektera varje val som görs. Många är de som säger sig arbeta för jämställdhet men som i sitt eget handlande, i det vardagliga livet, inte kan uppnå jämställdhet. Många är också de som värjer sig mot att bli placerade i olika fack, t.ex. bland dem som kallar sig feminister eller liknande, men som i sitt dagliga möte med människor aldrig någon- sin sätter det ena könet framför det andra. Detta måste vi acceptera och respektera. Vi tvingas dock konstatera att vi tyvärr har struk- turella faktorer som innebär att flickor, kvinnor, han- teras annorlunda och oftast till nackdel jämfört med pojkar, män. Därför måste vi kämpa i hela utbild- ningssystemet, hela samhället, för att få bort dessa hinder för verklig jämställdhet. Det gäller att handla gentemot varandra med samma respekt oberoende av kön. Fru talman! Skolan har här en viktig roll i sin förmedling av normer och värderingar till eleverna. Undersökningar visar t.ex. att pojkar får mer tid av lärarna än flickor, att teknikundervisningen fokuseras på mer pojkdominerade intressen och att läromedel innehåller tendenser till traditionella könsroller. Det här måste naturligtvis på allvar lyftas fram i den pe- dagogiska debatten och diskuteras i skolor, på lärar- utbildningar och i den allmänna debatten. Vi tycker inte att det är särskilt knepigt, det som Vänsterpartiets Kalle Larsson nyss anförde om själv- försvar osv. Men varje skola måste själv få bestämma hur man ska hantera det här med jämställdhet. Vad finns det för problem? Hur ska man hantera det här? Vi tror inte att det i första hand handlar om att slåss eller så. Vi tror att det i första hand handlar om djupt liggande värderingar och att man faktiskt på allvar ska ta den typen av diskussioner i första hand. Det är viktigt att lärare och andra vuxna kan tolka flickors och pojkars olika sätt att utrycka sig. Det är också viktigt att forskare beforskar områden utifrån både mäns och kvinnors perspektiv och att det finns både män och kvinnor som skriver böcker och dess- utom forskar. Det ska finnas både män och kvinnor som är yrkesmänniskor inom olika branscher. Vi menar att det ska vara en nollvision när det gäller särbehandling mellan kvinnor och män. Samti- digt konstaterar vi att alla är olika och att var och en måste ha rätt att mötas utifrån sina förutsättningar och behov. Den verkliga jämställdheten uppnås inte för att alla gör exakt samma saker. Den uppnås när alla har möjlighet att göra samma saker. Ingen ska, vare sig i skolan eller någon annan- stans, utsättas för könsord, nonchalans, respektlöshet, hot eller övergrepp. Det är också viktigt för oss att barn möter förebilder av båda könen. Därför ska en jämn fördelning eftersträvas bland personal. Det ska finnas förebilder både hos en mor och en far i en familj. Fru talman! När det gäller jämställdhet kan jag inte förstå varför inte samma lagstiftning ska gälla i skolan, på högskolor och universitet och för forskare som gäller för alla andra i samhället. Det är en fråga som jag har funderat över mycket. Varför vill inte Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ha samma lagstiftning på det här området för männi- skor i högskola som för andra? För mig och Kristdemokraterna är det fullständigt självklart att lagskyddet ska gälla alla. Fortfarande förekommer, trots alla planer, sexuella trakasserier på lärosäten. Seminarier anordnas på institutioner för att komma till rätta med problemet. Som doktorand eller studerande är man väldigt beroende och utsatt i en nära och tät relation med sin handledare eller lärare. Den relationen är ju själva förutsättningen för utbild- ningen, och den måste respekteras. Det faktiska makt- förhållandet måste man ha ett ansvar för när man har underordnade och överordnade. Sexuella trakasserier på våra lärosäten måste upphöra. Det handlar om människors rättssäkerhet. Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 2 under punkt 6. Innan jag slutar vill jag också nämna de inbyggda strukturer i utbildnings- och studiesystemet som sär- behandlar kvinnor och som vi i denna församling är ansvariga för. Det är självklart viktigt också för en nybliven pappa att få vara ledig från studierna i sam- band med barnafödande. En kvinna som har en stude- rande som far till sitt barn måste få samma möjlighe- ter till familjestart som andra. När det gäller mödrar som får barn när de studerar vill jag dessutom tillägga att den lägsta ersättningen knappt går att överleva på. När det gäller karriärtjänster utgår jag från att de synpunkter som vi gång på gång under den här man- datperioden har fört fram tas till vara av Socialdemo- kraterna. Familjebildande får aldrig utgöra ett hinder för akademisk karriär. Här behöver mycket mer gö- ras. När det gäller studiesystemet är det hårt. Det är svårare att studera och få barn nu än när jag själv gjorde det för 25-30 år sedan. Detta är anmärknings- värt. Redan i början av 80-talet startade ett forsk- ningsprojekt vid Umeå universitet med namnet Idé och realitet bakom utbildningsreformerna. I detta togs problematiken för kvinnor som ville förena familje- bildande med akademisk karriär upp. Denna proble- matik underlättades med hjälp av stöd för kvinnor, t.ex. ökat låneutrymme i studiemedlet, så kallat barn- tillägg, och genom att föreläsningar och examinatio- ner i hög grad kunde genomföras på kvällar eller helger. Tänkandet för att man ska hitta sätt att under- lätta kombinationen förälder eller, hellre, människa och akademiker efterlyser jag i dagens debatt, och jag efterlyser det bland beslutsfattare.

Anf. 151 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Yvonne Andersson nämnde i sitt an- förande att Kristdemokraterna inte har någonting emot träning i feministiskt självförsvar. Det är visser- ligen en nyhet, men en välkommen nyhet. Man har tidigare motsatt sig detta. Men man har alltså ändrat sig, om jag förstår det rätt. Sedan ger Yvonne Andersson uttryck för två av de vanligaste missuppfattningarna om hur det här fungerar. Den första är att skolorna inte skulle få bestämma själva utan att någon annan, t.ex. vi, skulle tala om att man skulle vara tvungen att göra detta. Ett sådant förslag om feministiskt självförsvar finns inte och har, i alla fall vad jag vet, aldrig funnits i Sveri- ges riksdag. Den andra missuppfattningen handlar om att man inte i första hand ska lära sig att slåss. Jag sade det i mitt anförande, och jag säger det gärna igen: Det är inte heller det man gör i en utbildning i feministiskt självförsvar. Det handlar om många andra saker, stärkande av självförtroendet och av den egna kropp- suppfattningen. Det handlar om kroppsspråket och flera sådana saker. När jag nu har rett ut de här två missförstånden mellan mig och Yvonne Andersson undrar jag om hon fullt ut kan ställa upp på den satsning på 5 miljo- ner till feministiskt självförsvar som nu görs.

Anf. 152 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Nej, det kan jag inte göra härifrån. Det jag kan ställa upp på är att man på olika sätt på kommunal nivå får använda medel och bestämma hur det här ska ske, men man ska arbeta med jämställd- heten. När Kalle Larsson ändå är i gång skulle jag vilja ha svar på en fråga: Varför ställer inte Vänsterpartiet upp på att samma lagliga skydd för jämställdhet ska gälla för studenter i högskolan som för andra i sam- hället och arbetslivet?

Anf. 153 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Nu är det jag som har replik på Yvonne Andersson. Därför skulle jag bara vilja till- lägga en sak. Är Yvonne Andersson, om hon själv erbjuds en utbildning i feministiskt självförsvar, be- redd att acceptera det erbjudandet? Vem som helst av kammarens ledamöter kan godta det erbjudandet och få lära sig ytterligare om vad detta i praktiken inne- bär. Det kanske skulle ta bort ytterligare några av de fördomar som Yvonne Andersson fortfarande verkar ge uttryck för.

Anf. 154 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag hörde inte riktigt början, men jag uppfattade det som att jag skulle kunna bli erbjuden en kurs eller ett seminarium om feministiskt självför- svar. Jag skulle med intresse i mån av tid och beroen- de på när det är gärna delta i åtminstone ett seminari- um för att få veta vad detta är.

Anf. 155 Sofia Jonsson (C)
Fru talman! Jämställdhet är en av de viktigaste demokratifrågorna, som jag ser det. Här har skolan en oerhört viktig roll, och man ska se till i skolan att det finns en verklig möjlighet för eleverna att utvecklas utifrån sina egna behov och sina egna förutsättningar. I läroplanen är direktiven till skolan tydliga. Där står det att skolan aktivt och medvetet ska främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar att motverka traditio- nella könsmönster. Den ska ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet. Det låter jättefint, och det låter väldigt bra. Men vi vet att verkligheten ser något annorlunda ut. Redan på dagis ser vi att könsskillnaderna blir väldigt tydliga. Pojkarna dominerar redan från de första åren, och sedan ökar detta under skoltiden. Det genomsyrar hela skoltiden. Undervisningsformerna måste, som jag ser det, därför förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olikheter, behov och intressen, någonting som inte riktigt görs i dag. Lärarna spelar också en viktig roll i barns upp- växttid, speciellt som förebilder. Det är viktigt att det finns en jämn könsfördelning, både när det gäller förskollärare och lärare, så att det finns både män och kvinnor som förebilder i skolan och i förskolan. Elevernas erfarenheter i de tidiga skolåren spelar en stor roll för deras framtida utbildnings- och yrkes- val. Ett medvetet arbete för att bryta könsbundna mönster längre fram i livet måste inledas redan de första åren i skolan. De olika förutsättningarna i sko- lan missgynnar både flickor och pojkar, och det blir ett hinder för en ökad jämställdhet. Trots de fina formuleringarna i läroplanen har väldigt lite hänt i skolan vad gäller jämställdheten. Visserligen har en del projekt initierats - och man har genomfört dem också - men någon riktig samordning har det inte varit. Och det har inte gjorts någon stor gemensam insats för att man ska kunna förbättra situationen. Arbetet med en ökad jämställdhet får inte stanna i enbart skrivna formuleringar i betänkanden. Det krävs ett samlat grepp, som jag ser det, där klara mätbara mål och metoder finns. Utifrån det har vi begärt att Skolverket ska få i uppdrag att i nära sam- verkan med lärarnas organisationer utarbeta ett samlat program för ökad jämställdhet i skolan. Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkt 1. Det är också viktigt att vi får en anpassning av jämställdhetslagstiftningen, som Yvonne Andersson var inne på, inom hela svenska skolsystemet. Det gäller grundskolan, gymnasiet och också den högre utbildningen. Det handlar om att man för in jäm- ställdhetslagstiftningen i skolan på ett lämpligt sätt. Tyvärr har vi inte sett något resultat av det än. Vi har haft många diskussioner kring det, men majoriteten har sagt: Vi ska vänta och se. Vi vet inte riktigt hur det här fungerar. I stället borde man säga: Vad viktigt det här är. Nu ska vi försöka hitta en lösning på pro- blemet. Jag skulle vilja ställa en fråga till Socialdemokra- ternas representant i dag: Varför vill man inte ta ste- get, och varför vill man över huvud taget inte se över detta? Fru talman! När det gäller rekryteringen till högre utbildning är fördelningen mellan män och kvinnor relativt jämn. Däremot är snedrekryteringen till högre tjänster inom högskoleväsendet anmärkningsvärd. Kvinnor missgynnas systematiskt. Ju högre upp i hierarkin, desto färre kvinnor. För att nå jämställdhet inom högskolan är det därför nödvändigt att man börjar redan i grundutbildningen. Hela rekryteringsprocessen när det gäller den hög- re utbildningen måste genomgå en översyn för att den ska göras mer jämställd. De satsningar på rekryte- ringsarbete som gjorts inom tekniska och naturveten- skapliga utbildningar har medfört att andelen kvinnor på vissa håll inom grundutbildningen har ökat, vilket är bra. Fler kvinnor söker sig då till de tekniska ut- bildningarna, men fortfarande är det väldigt långt kvar till en jämställdhet. Mer behöver göras för att få fler unga kvinnor att välja tekniska eller naturvetenskapliga utbildningar, och det behövs också initiativ för att öka rekrytering- en av män till kvinnodominerade utbildningar. Då är det viktigt att det finns ett bra samarbete mellan grundskolan, gymnasieskolan och högskolan för att få en jämnare könsfördelning inom de olika utbildningarna. Man måste få se vilka möjligheter som finns inom utbildningen. En annan viktig förutsättning för att öka genom- strömningen av andelen kvinnor i den högre utbild- ningen och få kvinnor att satsa på den akademiska karriären är att det finns möjligheter att arbeta under ekonomiskt trygga omständigheter, vilket naturligtvis också gäller män. Därför är införandet av de dokto- randtjänster som finns en oerhört viktig satsning. Det gäller också satsningen på mellantjänster. Detta är kanske de två absolut viktigaste åtgärderna för att stimulera kvinnor att påbörja den akademiska karriä- ren.

Anf. 156 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jämställdhetspolitiken måste syfta till att varje människa, kvinna eller man, har helt likvär- diga chanser att forma sitt liv som hon eller han vill. Därför är målet för en liberal jämställdhetspolitik att bryta traditioner och mönster som låser fast männi- skor i förlegade könsroller. Bristen på jämställdhet i familjen eller på arbetsplatsen drabbar både män och kvinnor, men den slår hårdast mot kvinnorna. Folkpartiet lanserar begreppet liberal feminism. Den liberala feminismen ser mönstren i samhället men utgår hela tiden från individen. Det som i första hand ska bekämpas är de bakomliggande orsakerna till att kvinnor och män behandlas olika. När det gäller skolan måste jämställdhetsarbetet ses dels som en pedagogisk uppgift, dels som en fråga om rätt till trygghet mot nedsättande behandling. En jämställd undervisning måste ta hänsyn till de skill- nader som finns mellan flickor och pojkar i fråga om mognad, värderingsmönster osv. Det är t.ex. inte pojkarnas intressen som ska avgöra hur lektionerna i idrott ska bedrivas om man har lektioner tillsammans med flickorna. Samtidigt måste också en jämställd undervisning se till att flickor eller pojkar som har icke traditionella intressen uppmuntras och inte glöms bort. Alla ska ses som individer. Det här pedagogiska arbetet är naturligtvis svårt men viktigt. Det kräver kunskaper om traditionella könsmönster hos lärarna. För att särskilt skydda flickorna i skolan föreslår vi en skärpning av lagreglerna mot sexuella trakasse- rier i skolan. Den svaghet som lagreglerna har i dag visar sig också när det gäller mobbning i skolan, och det drabbar särskilt flickor. Oavsett om det handlar om förnedrande språkbruk med grova könsord eller om rena sexuella trakasserier ska ingen flicka i skolan behöva känna att det är hennes eget ansvar att skydda sig. Det ska skolan och vuxenvärlden göra. Jag förstår inte varför inte utskottet mycket tydligare vill uttala sig för en skärpning av lagen mot sexuella trakasseri- er och förnedrande behandling i skolan, eller rättare sagt införa en lag som påminner om den vi har på arbetsplatser. Det är klart att eleverna ska ha samma skydd som arbetstagarna har. Lagen om likabehandling i högskolan var ett steg framåt efter det att Socialdemokraterna och majorite- ten här hade skjutit på frågan och avslagit motioner. Nu tycker jag att det är dags att gå vidare, och inte minst till både grundskolan och gymnasieskolan. Folkpartiet har en rad yrkanden för att stärka jäm- ställdhetsarbetet i skolan, i högskolan och i forsk- ningen. När det gäller högskolan föreslår vi ett antal åtgärder för att stoppa diskrimineringen av kvinnor vid anställning i högskolan. Osynliga regler måste avskaffas. Dessa regler leder ibland till att meriterade kvinnliga sökande inte får en tjänst. Med vårt indi- vidperspektiv föreslår vi inte i första hand kvotering- ar, men däremot öppenhet, tydliga regler och krav när tjänster ska tillsättas. De nämnder som ansvarar för tjänstetillsättningar ska ha en jämställd representa- tion. I dag är 60 % av studenterna på grundnivån på högskolorna kvinnor, men andelen kvinnor på profes- sorsnivån är bara 10 %. Den nya professorsreformen har visserligen lett till fler kvinnliga professorer, men nu är det viktigt att den här reformen säkras fullt ut så att inte de nya befordringsprofessorerna blir ett B-lag med lägre lön och sämre villkor. Institutionerna måste givetvis ha ett klart krav på sig att ha riktiga formellt utarbetade jämställdhetsplaner. Mycket tyder på att det fortfarande saknas ett ge- nusperspektiv inom många vårdutbildningar. Därför föreslår Folkpartiet att läkarutbildning och sjukskö- terskeutbildning åläggs att ha ett genusperspektiv i utbildningen. När det gäller den medicinska forskningen menar vi att det behövs en ordentlig utredning för att under- söka om forskningen verkligen bedrivs så att kvin- nors medicinska behov tillgodoses i samma utsträck- ning som mäns. Jag är rädd för att forskningen kring typiska manssjukdomar fortfarande prioriteras på kvinnornas bekostnad. Fru talman! I det här betänkandet tar kammaren endast upp en del motioner från den allmänna mo- tionstiden. I vår jämställdhetsmotion, som behandlas i annat sammanhang, har Folkpartiet utvecklat en hel- hetssyn på jämställdhetspolitiken. I den motionen utvecklar vi mer utförligt begreppet liberal feminism. Ett hinder som vi vill riva är monopolen i kvinno- dominerade yrken. Kvinnor har ofta offentliga ar- betsgivare, och kvinnor har sällan flera arbetsgivare att välja mellan. Valfriheten inom skola, vård och omsorg är bra, också för dem som arbetar inom dessa områden. Det är just i dag i väldigt stor utsträckning kvinnor. Inom de områden där politiker bestämmer lönerna är det särskilt dåligt för kvinnor. Kvinnor med t.ex. landstinget som arbetsgivare släpar efter männen när det gäller löner i större utsträckning än kvinnor med privata arbetsgivare. Den låga värde- ringen av traditionella kvinnoyrken drabbar kvinnor- na, och den drabbar också kvaliteten i verksamheten eftersom det blir allt svårare att locka både kvinnor och män till bl.a. lärar- och sjukskötersketjänster. Fru talman! Engagemanget för jämställdhetsfrå- gor i skola och utbildning måste nu ta sig uttryck i väldigt konkreta åtgärder som märks i vardagen. Jag har här nämnt några förslag som vi i Folkpartiet vill genomföra. Jag står bakom alla de yrkandena, men jag nöjer mig med att här yrka bifall till vår reserva- tion 5 under punkt 4.

Anf. 157 Gunnar Goude (Mp)
Fru talman! Jag ska försöka att fatta mig kort, ef- tersom vi har en votering som väntar alldeles strax. Samtliga partier är totalt överens om att jäm- ställdshetarbetet är oerhört viktigt. I samtliga partier är vi beredda att driva jämställdhetsarbetet vidare härifrån riksdagen med arbetet med lagar och regel- verk, men också genom att ge våra synpunkter på hur det här arbetet ska kunna intensifieras. Vi har mäng- der av exempel på saker som redan har gjorts och mängder av förslag på saker som vi skulle vilja ha gjorda. Låt mig först titta på den lägre utbildningen, för- skola, grundskola och gymnasium. Den nya lärarut- bildningen ger en mycket stor plats för kunskap om jämställdhetsarbete. Den har också en viktig fördel jämfört med den gamla lärarutbildningen genom att man har vissa moment gemensamma. Vi i Miljöpartiet vill betona att jämställdhetsar- betet är ett arbete som måste ta mycket stor hänsyn till utvecklingen från barn till vuxen. Man kommer in i olika skeden av utbildningen i olika åldrar. Det går naturligtvis inte att göra ett effektivt jämställdhetsar- bete i gymnasiet om man inte vet hur det fungerar för de tidigare åldrarna i grundskolan och förskolan. Därför tror vi att utbildningen av lärare i jäm- ställdhetsfrågor ska vara sådan att man oavsett vilken nivå man arbetar på ska ha kännedom om helheten. Förmodligen ska man även se till att tiden före sko- lan, alltså i hemmet, också får optimala betingelser när det gäller jämställdhetsarbetet. Dit räknar vi i Miljöpartiet möjligheten för t.ex. papporna att vara hemma med barnen när de är små. Pappaledigheten har vi slagits för med viss framgång. Vi har nu senast fått en extra pappamånad genomförd. Man måste ha en helhetssyn på jämställdheten. Catharina Elmsäter-Svärd inledde sitt anförande med att påpeka att detta är en fråga som handlar väl- digt mycket om attityder. Det är det stora problemet. Att ändra attityder som finns i en kultur som under lång tid har varit mansdominerad är oerhört svårt. Det är först och främst svårt att se vad det är man ska ändra, eftersom man själv är bärare av just den kultur som ska förändras. Därför är kunskapen så viktig. Jag tror att det var Yvonne Andersson som sade att vi ska ha som ett mål att det inte ska finnas särbe- handling i vårt land mellan könen, en nollvision för särbehandling. Det är väl ett bra mål. Det är lite mer behavioristiskt orienterat. Men det inkluderar natur- ligtvis också att attityderna när den dagen kommer ska vara sådana att man slipper de dolda förutfattade meningarna om relationer mellan könen. Sofia Jonsson betonade vikten av att man redan på dagis arbetar effektivt för att få bort socialt betingade könsskillnader. Självfallet får det inte ske på ett så- dant sätt att man på ett olyckligt sätt motverkar skill- nader som inte i samma utsträckning är socialt be- tingade. Återigen kräver det stor kunskap. Arbetet fortgår nu över hela linjen på det här om- rådet. Vi känner alla till och har varit delaktiga i Vär- degrundsprojektet. Det har varit ett av den sittande regeringens huvudprojekt. Där är jämställdhetsfrågan en av frontfrågorna. Skolverket har fått i uppdrag att följa jämställdhetsarbetet, och man gör det med fram- gång. Vi vill från Miljöpartiets sida också att man ska stärka tillsynsarbetet så att man får ett tydligt och klart myndighetsuppdrag att kontrollera att jämställd- hetsarbetet ute i skolorna sker såsom det är tänkt. Om jag får säga några ord om den högre utbild- ningen skulle jag i första hand vilja betona att attity- derna där sedan gammalt är starkt befästa. Det är en organisation som sedan mycket länge har varit mans- dominerad. Under den förra mandatperioden gav sig den dåvarande regeringen i kast med att försöka att få en jämnare fördelning på de högre tjänsterna. Fler kvinnliga professorer var en av Carl Thams stora målsättningar. Det var väl ett bra sätt att väcka debatt. Det blev också något fler kvinnliga professorer, men det är fortfarande oerhört dominerat av män. Proble- men är naturligtvis mycket större än så. Vi har från Miljöpartiets sida noterat att hela uni- versitetsvärlden är mansdominerad på ett sätt som inte alls bara beskrivs genom antalet högre tjänster. Om man tittar på t.ex. högskolesekreterare är det i stort sett bara kvinnor upprätthåller de tjänsterna. Det är klart att det har en stor effekt på studenternas atti- tyder. De kommer in på en skola där det visar sig att låglönearbetet på universitet, och dessutom låglöne- jobb av servicekaraktär, domineras helt av kvinnor medan de högre tjänsterna, professorer och lektorer, domineras av män. Självfallet sätter det sina spår. Det måste naturligtvis ändras. Därför är det viktigt att jämställdhetslagen också tillämpas vid tillsättning av de lägre tjänsterna så att vi får en jämn fördelning mellan könen på alla nivåer och för alla uppgifter på universitet och högskolor. Miljöpartiet har en rad förslag i den jämställdhetsmo- tion som vi har väckt. Jag ska inte gå in på alla detal- jerna. Vi har också tidigare haft en rad förslag, varav många är genomförda. Det kan jag konstatera med glädje. Ett sådant förslag som inte är genomfört är att man till varje tjänstetillsättningsnämnd, den nämnd på ett universitet och högskola som anställer lärare och forskare, skulle ha en person som bara hade upp- giften att se till att nämnden tog hänsyn till jämställd- hetslagen när den lade fram sitt förslag om vem som ska anställas. Det är en viktig åtgärd. Ofta glömmer man bort jämställdhetslagen och observerar det först i slutet av själva bedömningen av de sökande, osv. Det skulle vara en bra väg att gå. Men det finns massor av annat som måste göras. Det gäller utbild- ning av handledare och lärare så att de verkligen uppmärksammar de skilda förhållanden som råder för kvinnor och män på universitet och högskolor. Det gäller också värderingen av meriter, dvs. meritvärde- ring för tillsättning av tjänster. Kvinnor har en helt annan livsstruktur på sina stu- dier. Det visar sig att kvinnor har en meritering som ligger på topp när de är betydligt äldre än män. Det är lättförklarligt, eftersom kvinnorna ofta avbryter eller lämnar forskningen under ett tag i början av sin fors- karkarriär för att föda barn och bilda familj. Sedan kommer de åter och får sin mest koncentrerade forsk- ningsinsats senare i livet. Med de meriteringssystem som vi nu har när man summerar över livet, räknar antalet "pek" osv., kom- mer kvinnorna ofta att i en sämre konkurrenssitua- tion. Det är saker som är lätt att åtgärda och som ska uppmärksammas. Det kan man lätt göra ute på våra universitet och högskolor. Avslutningsvis vill jag föra fram en reservation som vi har i en motion som gäller läromedlen. Det sammanhänger med en lite annan syn på könsskillna- derna. Innehållet i läromedel, och för all del innehål- let i forskningen, styrs på ett olyckligt sätt om man har ett mansdominerat synsätt på den uppgift som man forskar kring eller som man ska beskriva i en lärobok. Det är en sorts skygglappar som vi har i vår kul- tur. Det finns många komiska beskrivningar av vad de har givit för resultat inom olika ämnen, dvs. saker som man inte ser på grund av att man har ett manligt sätt att bedöma själva frågan. Det är naturligtvis vik- tigt att det rensas på den kanten i synnerhet när det gäller läromedlen. Vi har föreslagit att Skolverket ska få ett uppdrag att läromedlen ur ett genusperspektiv. Den reserva- tionen har också Vänsterpartiet hakat på. Vänsterpar- tiet har tidigare haft en liknande motion, och vi har också haft en sådan flera gånger. Vi hoppas att det är fler som tycker att det är ett bra förslag och kan stödja det. Jag tackar för ordet. (forts. 16 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.58 på förslag av andre vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

Anf. 158 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Det betänkande från utbildningsut- skottet som vi nu behandlar omfattar 51 motionsyr- kanden - de flesta från allmänna motionstiden 2001. I motionerna tar man upp frågor om jämställdhetsar- betet i både skola och högskola, men i nästan samtli- ga fall slås öppna dörrar in. Jämställdheten mellan män och kvinnor i modern, fördjupad betydelse har sedan 1970-talet varit en aktuell fråga i den politiska debatten. Mycket har hänt sedan 1979 då den första jämställdhetslagen antogs av Sveriges riksdag. När det gäller jämställdhetsarbetet i skolan har riksdagen gång på gång slagit fast att synen på jäm- ställdheten är både en värdegrundsfråga och en peda- gogisk fråga som ska lyftas fram i skolans dagliga arbete och som ska genomsyra undervisningen i alla ämnen. Universitet och högskolor ska aktivt främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Fru talman! Den politiska enigheten kring mål och medel för jämställdhetsarbetet synes mig vara mycket stor när jag läser de motionsyrkanden som här be- handlas. Det uppstår dock en del frågor och undringar hos mig när jag läser och begrundar Moderaternas och Folkpartiets gemensamma reservation angående jämställdhetsarbetet i skolan. De båda partierna betonar gemensamt i reserva- tionen att jämställdhetsarbetet måste "bli en pedago- gisk fråga, snarare än en moral- eller attitydfråga". Man beskriver ingående hur skillnaderna mellan pojkar och flickor ska tas till vara för att möjliggöra att alla presterar så goda resultat som möjligt när det gäller ämneskunskaper. Det är bra att alla får goda ämneskunskaper. Detta är ett av skolans mål - alltså inte det enda målet. Därför vill jag ställa följande fråga till Ulf Nilsson: Har ni i Folkpartiet lämnat den position som ni en gång intog när det gäller arbetet för att skolan ska förmedla och förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på, nämligen människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet gentemot de svaga och ut- satta? Folkpartiets partiledare Lars Leijonborg lät i en debatt här i kammaren undslippa sig att skolans upp- gift att lära eleverna att bli demokrater, att respektera varandra och att vara jämställda är blomsterspråk som borde skalas bort. I stället skulle vår uppgift till sko- lan bli otroligt tydlig. Kunskapen ska stå i centrum - så uttalades det här i kammaren. Detta debattinlägg paras med den reservation som vi behandlar i dag får mig att dra slutsatsen att Folk- partiet numera anser att endast ämneskunskaper är kunskap. För mig som socialdemokrat är det oerhört väsentligt att goda ämneskunskaper ska vara en del av den djupare kunskap som ett demokratiskt förhåll- ningssätt innebär. Ett demokratiskt förhållningssätt handlar i allra högsta grad om attityder. Jag tycker att det är ännu mer väsentligt att betona skolans roll som demokratisk fostrare, som den som ska föra vidare de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på - alla människors lika värde, jämställdheten, solidariteten med de svaga och utsatta - med tanke på vad som i dag faktiskt börjar hända ute i Europa, där vi i land efter land ser hur starka odemokratiska krafter växer till sig. I en sådan tid anser jag att det är mer nödvändigt än någonsin att betona skolans andra uppgift och mål, nämligen att föra vidare våra demokratiska traditioner och vårt demokratiska förhållningssätt människa och männi- ska emellan. Fru talman! Som jag inledningsvis nämnde ska universitet och högskolor aktivt främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Varje lärosäte ska aktivt arbeta för att få en jämnare könsfördelning i lärarkå- ren, och varje lärosäte ska vidta åtgärder för att få en jämnare könsfördelning inom de olika utbildningarna. Genusperspektiv ska ingå i den högskolepedagogiska utbildningen, och naturligtvis måste det demokratiska förhållningssättet, attityden, arbetas med även inom universitet och andra lärosäten, där av tradition kan- ske fortfarande väldigt mycket av elittänkande och elitistiskt förhållningssätt lever kvar. Det är viktigt att uttrycka att det demokratiska förhållningssättet na- turligtvis är lika väsentligt inom högskola och univer- sitet som inom hela det övriga utbildningssystemet. Den positiva attityden till jämställdhet är en del av detta demokratiska förhållningssätt. Det är viktigt att vi från talarstolen i Sveriges riksdag markerar vikten av att arbeta både med att bibringa goda ämneskun- skaper i det svenska utbildningssystemet och med att bibringa det demokratiska förhållningssättet männi- ska och människa emellan. Med det jag har sagt som grund yrkar jag avslag på samtliga motioner i betänkandet.

Anf. 159 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag måste tillstå att jag inte riktigt förstod den fråga som Majléne Westerlund Panke ställde till mig. Jag skulle vilja be henne att precisera den. Jag har fört fram i mitt anförande ett antal krav på att det måste finnas pedagogiska och andra kun- skaper om hur olika flickor och pojkar fungerar i dag, man måste ha individperspektivet så att de som inte följer ett traditionellt könsrollsmönster uppmuntras att fortsätta med det. Vi har föreslagit skärpningar av lagen om sexuella trakasserier. Jag förstår inte riktigt vad frågan gick ut på. Den formulerades, som jag uppfattade det, inte särskilt konkret. Däremot uppfattade jag att Majléne Westerlund Panke irriterar sig på att vi brukar säga att kunskaps- målet är skolans huvuduppgift. Det tillstår jag fortfa- rande att det är, det vidhåller jag. Det är det skolan är bäst på. Sedan är det mycket viktigt att skolan vilar på demokratiska värderingar och för dem vidare. Skolan vilar på värderingar om jämställdhet, tolerans, respekt för olika livshållningar osv. Men det som är skolans huvuduppgift och det skolan är bättre än någon annan på är att hjälpa eleverna fram till kun- skapsmålet. Det tycker jag är mycket väsentligt att betona. Det är väl det som ofta är skillnaden mellan socialdemokratisk skolpolitik och liberal skolpolitik. Kunskapsmålet skyms av er retorik.

Anf. 160 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Problemet, Ulf Nilsson, ligger i just begreppet kunskap. Jag försökte att vara tydlig och skilja på ämneskunskap och djupare kunskap, där jag anser att det demokratiska förhållningssättet finns. Det är alltså en fråga om attityder och människosyn. Ämneskunskap är att man behärskar fysik, kemi, matematik, svenska. Javisst, det är ett av skolans mål att bibringa eleverna detta. Men det är minst lika viktigt för vårt demokratiska samhällssystem att även den djupare kunskapen om förhållningssättet männi- ska och människa emellan bibringas eleven under skoltiden. Det är därför jag blir lite orolig när jag läser den gemensamma reservationen från Modera- terna och Folkpartiet där man betonar att jämställd- hetsarbete i skolan måste grundas på kunskap och bli en pedagogisk fråga snarare än en attitydfråga.

Anf. 161 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Man kan naturligtvis vidga den här diskussionen till att nästan bli filosofisk. För mig är egentligen inte jämställdhetsfrågan en moralisk fråga. För mig är det ett faktum att vi alla är individer. Det är inte så mycket att orda om. Det är väldigt viktigt att man utgår från det. Det är bristande och dålig kunskap om man hävdar att flickor och pojkar ska bemötas olika. Jag tycker att det är ett intressant retoriskt grepp, om jag får säga så, när Folkpartiet har en rad yrkan- den som Majléne Westerlund Pankes parti inte till- styrker, om åtgärder mot sexuella trakasserier, om förbättrade anställningsprinciper i högskolan, genus- perspektiv i vårdutbildningar, om genusperspektiv inom medicinsk forskning osv. för att arbeta för en ökad jämställdhet. Det hade kanske varit intressantare att höra motiveringar till att socialdemokraterna av- styrker dem i stället för att diskutera sådana här i och för sig intressanta språkfilosofiska formuleringar om hur man ska uttrycka sig, men det har vi inte riktigt tid till just nu.

Anf. 162 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! För mig blir det, Ulf Nilsson, allvar- ligt när jag läser protokollen bakåt om våra skolde- batter i riksdagen och kan se att här finns en förskjut- ning. Detta med att Folkpartiets partiledare vispar un- dan den djupare kunskap som skolan ska bibringa, där man beskriver vikten av det demokratiska för- hållningssättet, solidariteten och jämställdheten, som blomsterspråk som måste skalas bort tillsammans med reservationen fick mig i dag att ställa frågan till Ulf Nilsson: Står man inte längre bakom det som står i skollagens portalparagraf, eftersom man hela tiden vill skjuta det i bakgrunden, skjuta ämneskunskaper- na framåt och förminska det andra? Jag tycker inte att det är en filosofisk debatt, utan det är en debatt som vi måste föra om vår demokrati och dess förutsättningar i dagens samhälle. Det var därför som jag ville diskutera i dag om det är så att Folkpartiet på något sätt nu vill skjuta tillbaka den djupare kunskapen i skolan för att endast koncentrera sig på ämneskunskaper.

Anf. 163 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Majléne Westerlund Panke talar så väl om vikten av att det finns demokrati också i hög- skolan. Jag delar den uppfattningen fullt och helt. Med anledning av den tidigare debatten känner jag ändå att det finns stora frågetecken. Det första frågetecknet handlar naturligtvis om vad det är för demokrati när studenterna ska köpa sig det inflytande som är självklart inom grundskolan och gymnasie- skolan, som innebär att man deltar och är med och bestämmer över sin undervisning och sin utbildning. På grund av den obligatoriska kårtillhörigheten måste studenterna alltså betala en avgift för att få vara med och bestämma, och detta kallade Majléne Westerlund för demokratins säkerställande. Min andra fråga gäller värdegrunden. Majléne Westerlund har inte tillstyrkt de motioner som vi har väckt tidigare om att det ska vara samma värdegrund även för högskolor och universitet. Min tredje fråga har jag fortfarande inte fått be- svarad. Varför gäller inte samma lagstiftning om jämställdhet för studenter inom högskolan som för övriga människor i samhället? Varför kan vi inte få igenom att det lagliga skyddet ska vara detsamma? Vi vet ju att det förekommer trakasserier. Trots den proposition som kom från regeringen om likabehandling av studenter finns det student- grupper inom basårsverksamheten som inte omfattas att detta. Varför?

Anf. 164 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Vi hade en mycket intensiv diskus- sion om diskrimineringslagstiftningen som har införts för högskolan. Det innebär att de fyra separata dis- krimineringslagar som gäller för arbetslivet har sam- manförts. Studenterna har ett rättsskydd i dag när det gäller dessa frågor, men det är inte inskrivet i samma lag som gäller för arbetslivet. Enligt juridiska exper- ter gick det inte att skriva in regler som gäller stu- denter i samma lagstiftning som gäller för människor ute i arbetslivet. Då löste vi det hela genom en separat lagstiftning för studenter. Vi hade inte heller möjlighet att gå utanför stu- denterna som begrepp och kår, dvs. de studenter som är inskrivna på högskolan för fortsatta studier.

Anf. 165 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Då har man tagit bort en del. Enligt den diskussion som då fördes här i kammaren gick det tydligen inte heller att lösa frågan för de studenter som fanns inom de ickestatliga högskolorna. Det är också lite märkligt i det här sammanhanget. Anser vi att vi ska ha demokrati i hela utbild- ningssystemet gäller det självklart att människor omfattas av samma lagstiftning var än i samhället man befinner sig. Det ska gälla alla studenter. Det kan inte vara så att vissa grupper står utanför. Jämställdhetslagstiftning är viktig för dessa grup- per, kanske viktigare än för någon annan grupp. Stu- denterna är helt och hållet beroende av de nära och täta relationer som de tvingas att ha med sina handle- dare. Jag fick inte svar på min första fråga. Därför vill jag återigen ställa den: Är det rimligt att säga att man säkerställer demokratin i högskolan och studenternas inflytande genom att de obligatoriskt ska betala en kåravgift?

Anf. 166 Majléne Westerlund Pank (S)
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad kårobligatoriet har med jämställdheten att göra, men både manliga och kvinnliga studenter omfattas av det. På det sättet är kårobligatoriet jämställt. Yvonne Andersson resonerar som om det inte fanns någon jämställdhetslagstiftning som gäller inom universitet och högskolor. För en kort tid sedan fattade vi beslut om en diskrimineringslagstiftning som ska gälla för studenter vid universitet och hög- skolor. Det finns ju en lagstiftning. Skillnaden är att den inte är införd under samma paragraf som gäller för arbetsmarknaden. Men den är ju lika omfattande för den enskilde studenten i förhållande till andra studenter och till lärare och handledare.

Anf. 167 Gunnar Goude (Mp)
Fru talman! Jag glömde faktiskt att i slutet av mitt anförande yrka bifall till reservation nr 9 under punkt 13. Jag beklagar glömskan.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-04-25
Förslagspunkter: 13, Acklamationer: 2, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Jämställdhetsarbetet i skolan

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub221 yrkande 27, 2001/02:Ub222 yrkande 22, 2001/02:Ub277 yrkande 2, 2001/02:Ub338, 2001/02:Ub395, 2001/02:Ub431 yrkande 1, 2001/02:Ub446 yrkande 4, 2001/02:Ub447 yrkande 2, 2001/02:Ub543 yrkande 5, 2001/02:A212 yrkande 2 och 2001/02:A229 yrkande 22.
      • Reservation 1 (kd)
      • Reservation 2 (c)
      • Reservation 3 (m, fp)
      Ledamöternas röster
    2. Genuskunskap i lärarutbildningen
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub277 yrkande 1, 2001/02:Ub543 yrkande 8 och 2001/02:So495 yrkande 23.
      • Reservation 4 (mp)
    3. Fler män inom förskolan och skolan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub315 och 2001/02:Ub543 yrkande 9.
    4. Åtgärder mot sexuella trakasserier i skolan m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub10 yrkande 4, 2001/02:Ub225 yrkande 9, 2001/02:Ub348, 2001/02:Ub404, 2001/02:Ub480, 2001/02:A212 yrkande 1 och 2001/02:A229 yrkande 24.
      • Reservation 5 (c)
      • Reservation 6 (fp)
      Ledamöternas röster
    5. Jämnare könsfördelning inom vissa högskoleutbildningar
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub2 yrkande 2 och 2001/02:Ub396.
      • Reservation 7 (c)
    6. Jämställdhetsarbetet i högskolan

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub4 yrkande 6 och 2001/02:Ub543 yrkande 4.
      • Reservation 8 (kd)
      Ledamöternas röster
    7. Anställningar inom högskolan
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub261 yrkande 23 och 2001/02:A229 yrkande 25.
      • Reservation 9 (fp)
    8. Karriärvägar inom forskningen
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub438 yrkande 5 och 2001/02:Ub543 yrkande 1.
      • Reservation 10 (m, c, fp, kd)
    9. Fördelning av forskningsresurser mellan manliga och kvinnliga forskare
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub428 yrkande 4, 2001/02:Ub438 yrkande 10 och 2001/02:Ub521.
      • Reservation 11 (m, kd)
    10. Genusperspektiv i vårdutbildningar
      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub259 yrkande 2.
      • Reservation 12 (fp)
    11. Genusperspektiv inom medicinsk forskning m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub259 yrkandena 1 och 3 5, 2001/02:Ub376 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Ub428 yrkandena 1 3 och 2001/02:Ub543 yrkandena 2 och 3.
      • Reservation 13 (v)
      • Reservation 14 (fp)
    12. Kunskap om kvinnoförtryck i olika religioner, kulturer och traditioner

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2001/02:L321 yrkande 2.
      • Reservation 15 (v)
      Ledamöternas röster
    13. Utvärdering av läromedel i ett genusperspektiv

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub277 yrkande 3, 2001/02:Ub543 yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:A212 yrkande 4.
      • Reservation 16 (v, mp)
      Ledamöternas röster