Utsatta kvinnor

Motion 2001/02:L321 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen gör en kraftsamling för att svenska lagar efterlevs och tillämpas lika oavsett etniskt ursprung enligt vad som i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av ökad kunskap hos olika yrkeskategorier om de särskilda former som kvinnoförtrycket tar sig i olika religioner, kulturer och traditioner enligt vad som i motionen anförs.1

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

Motivering

I denna motion vill Vänsterpartiet problematisera begrepp som mångkulturalitet och kulturella traditioner ur ett feministiskt perspektiv.

Det sexualiserade våldet har ingenting med sexualitet att göra. Det är inte en privat angelägenhet. Det känner inga nationsgränser och är inte relaterat till någon särskild kultur eller tradition. Var det än sker och under vilka former det än utövas är det ett våld som ytterst bekräftar maktförhållandet mellan könen – mäns makt över kvinnor. En struktur som ibland tycks omöjlig att upphäva.

Det sexualiserade våldet skapar ett samhälle där kvinnor är rädda och också har anledning att vara det. Det kränker kvinnors frihet och integritet och fråntar dem rätten till sin kropp och sin sexualitet. Genom det sexualiserade våldet upprätthålls en systematisk underordning av kvinnor som kön. Det är politiskt och därför ska det bekämpas med politiska medel.

Det är lätt att låta sig invaggas i föreställningen att vi lever i en civiliserad del av världen, förskonade från den typ av terrordåd som begås mot kvinnor i fundamentalistiska regimer på avlägsna kontinenter. Vi upprörs över den ohyggliga repression under vilken kvinnorna lever i Afghanistan, över hedersmorden i Pakistan, steningen av kvinnor i Iran, syraattacker och hustrubränning i Indien, mord på nyfödda flickebarn i Kina och könsstympning i Somalia, och vi sätter hellre dessa dåd i samband med nationalitet, religion och kultur än med ett politiskt förtryck.

I Sverige misshandlas varje år ett trettiotal kvinnor till döds av sin partner. Ofta är det behovet av att kontrollera kvinnan, behovet av att visa sin makt över kvinnan som utlöser misshandeln. Våldet finns i alla samhällsklasser och etniska grupper. För invandrade kvinnor är denna kontroll ibland förenad med livsfara eftersom misshandeln passerar under benämning av tradition, kultur och religion.

Sexuellt våld handlar inte om kultur, det handlar om ett strukturellt förtryck som utövas över hela världen. Även i Sverige. Det har tagit lång tid för samhället att se det strukturella i våldet mot kvinnor. När det gäller våld som utövas av män med utländsk bakgrund gentemot kvinnor med utländsk bakgrund tenderar vi fortfarande att blunda. Detta, menar vi, är en aktiv medverkan i ett kvinnoförtryck som det svenska samhället i så många andra sammanhang uttrycker sitt avståndstagande och sin avsky inför.

En kvinna från Iran skriver i ett brev med anledning av ”mångkulturalismen”:

Detta synsätt låter sig inte ifrågasätta olika kulturers uråldriga och människofientliga värden på olika plan. Religion, kultur och etnicitet upphöjs till heliga områden som inte går att diskutera för att inte ”kränka” utövare av dessa värderingar. Denna politik glömmer eller struntar helt i alla de individer som ingår i de nämnda grupperna men inte håller med gruppens kultur och vill leva helt annorlunda. ”Mångkulturalismen” diskriminerar och kränker de människorna som inte vill stå till förfogande för föräldrarnas kultur eller religion. Medborgarna i övrigt omfattas av den lagstiftning som finns utan några speciella undantag. Medborgarna med utländsk bakgrund får skryta med trångsynthet och reaktionär syn på människa, djur och miljö och få det att låta respektingivande med religion eller kultur som ursäkt.

I Sverige gäller att den som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län som den underåriga har sitt hemvist. Utländska medborgare kan dock ingå äktenskap tidigare om de har den rätten enligt lagen i det land de är medborgare i (lag 1904:26 s. 1). Denna lag måste ändras för att en patriarkal familjesyn inte ska kunna få stöd i svensk lagstiftning. Enligt uppgift finns det religiösa samfund som gifter bort minderåriga flickor i äktenskap i Sverige. Sverige och svenska lagar accepterar barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund.

För äktenskap där båda makarna är utländska medborgare gäller särskilda regler om de skulle vilja skiljas i Sverige. Om lagen i hemlandet inte tillåter skilsmässa, och makarna varit gifta i kortare tid än ett år, kan inte skilsmässa beviljas om inte båda makarna är överens. Har man haft samvist i Sverige i mer än ett år och kvinnan vill skiljas kan mannen åberopa hemlandets lagstiftning om det i den saknas grund för skilsmässa.

Vad gäller barnäktenskap och skilsmässolagar är de föremål för en utredning. Vänsterpartiet välkomnar detta. Det är dock inte tillräckligt. Allas likhet inför lagen måste garanteras. Det behövs därför en kraftsamling för att lagarna ska efterlevas och tillämpas lika oavsett hemlandets lagar eller etniskt ursprung.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Det har nyligen uppdagats att svenska flickor i Sverige förs utomlands och könsstympas. Det har också visat sig att det inträffat att det kommit könsstympare till Sverige för att utföra denna i Sverige straffbara handling. Religiösa ledare hjälper mödrar i Sverige med kontakt till stympare. Polisen lägger ner förundersökningar eftersom det är svårt att bevisa könsstympning trots att blygdläppar och clitoris skärs bort på flickorna.

När den 19‑åriga Pela mördades av sina farbröder och det blev rättegång i Sverige, visade det sig att Pela och hennes syster Sarah hade besökt socialtjänsten i Farsta för att få hjälp för att faderns och farbrödernas planer inte skulle verkställas. Även deras mamma hade sökt hjälp. De fick inte någon hjälp med hänvisning till att det var problem som skulle lösas inom familjen – den familj som de försökte fly från. Unga flickor hotas till livet och förföljs av sina bröder när de vill leva så som deras jämnåriga lever. Unga kvinnor som har sex före äktenskapet eller har en svensk pojkvän, eller en pojkvän utanför den egna släkten, hotas med tvångsäktenskap.

Dessa exempel visar på det som kvinnan från Iran säger i citatet ovan. Det svenska samhället har svikit de invandrade kvinnorna och deras döttrar och gömt sig bakom begreppet mångkultur istället för att ingripa på samma sätt som samhället skulle gjort om det gällt ”svenska” kvinnor.

Vänsterpartiet menar därför att det är viktigt för dem som i sitt arbete möter mångkulturen att ha kunskap om de särskilda former som kvinnoförtrycket tar sig i olika religioner, kulturer och traditioner. Socialtjänsten, rättsväsendet och sjukvården bör därför få vidareutbildning i detta perspektiv. Det är också nödvändigt att kunskaper om detta kvinnoförtryck lyfts fram i dessa utbildningar på högskolan och annorstädes.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2001
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Siv Holma (v)
Kalle Larsson (v)	Camilla Sköld Jansson (v)
Gunilla Wahlén (v)