Anf. 93 Daniel Riazat (V)
Fru talman! Jag ska erkänna att jag ändrade lite grann i ordningen i mitt anförande när jag hörde den mycket provocerande - men vanligt förekommande - sverigedemokratiska retoriken från talarstolen.
Det ställdes en fråga från Sverigedemokraternas företrädare om huruvida det är någon som har saknat genuspedagogiken. Ja, uppenbarligen. Om man har följt nyheterna de senaste fem, sex, sju, åtta åren har man kunnat se att det är sverigedemokrater som har missat genuspedagogiken. Hade vi haft genuspedagogik i förskolan kanske ni inte ens hade tagit plats i dagens riksdag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan
När det gäller modersmålsstöd i förskolan undrar jag om det finns en enda forskningsrapport - ni får gärna citera - som visar att barn som inte kan sitt eget modersmål skulle lära sig svenska bättre än barn som lär sig sitt modersmål samtidigt eller först.
Det blir också väldigt provocerande när en representant för ett parti med företrädare som kallar människor för "horor" på gatorna, kallar människor för "babbar" eller hänger ut kvinnor på Flashback och uppmanar människor att våldta dem står i den här talarstolen och talar om att genuspedagogiken inte är viktig. Uppenbarligen är den det.
Innan jag går vidare med mitt anförande yrkar jag bifall till vår reservation nr 15.
Den målmedvetna satsningen på förskolan i Sverige har gjort att den internationellt sett intar en särställning vad gäller omsorg, tillgänglighet, kvalitet och pedagogisk utveckling. Dagligen kämpar förskolans personal, med en stor majoritet kvinnlig personal, för att se till att upprätthålla den särställning som svensk förskola har. Men förutsättningarna är inte alltid de bästa för vare sig personalen eller barnen. Jag skulle därför vilja lyfta fram några områden där det behöver ske en förändring.
Förskolan är det första steget i barnens livslånga lärande. Förskolan påverkar barnen i deras självidentitet och uppfattning om vad flickor och pojkar är, får och kan göra. Könsmaktsstrukturer handlar inte bara om hur pojkar och män uppfattar flickor och kvinnor utan också om hur de uppfattar sig själva. Kunskaperna i förskolan om hur könsroller skapas och upprätthålls bör breddas och fördjupas.
Vänsterpartiet menar inte att det endast är fler lagar som behövs. Det behövs också mer kunskap i alla delar av förskolan, såväl hos barnskötare och förskollärare som hos ansvariga rektorer, administratörer och politiker. Det handlar både om genuskunskap och om handledning i hur kunskapen omsätts i det praktiska dagliga pedagogiska arbetet. Det är ett långsiktigt arbete som ständigt pågår och inte kan väljas bort.
Av skollagen och läroplanens uppdrag samt av det professionella åtagandet följer en skyldighet att ge varje barn möjligheter att utveckla alla sina färdigheter utan att hindras av traditionella könsmönster. Det handlar också om att sprida och ge möjligheter att ta del av det goda arbete som kommit igång på flera håll i landet. Det är viktigt att alla huvudmän, anställda och föräldrar får kunskap om läroplanens bestämmelse om jämställdhet i förskolan och att enskilda förskolor omfattas av detta.
Jag skulle vilja citera ett utdrag från en text av förskolläraren Elizabeth: "Jag älskar mitt jobb. Ändå kan jag ibland fråga mig vad i hela friden jag gör där, varför jag inte redan för länge sedan flytt fältet. Men jag vet att jag är kvar för att jag brinner starkt för det jag gör när jag är där och för att jag lever på ett hopp om bättre förutsättningar. - - - Likt spelpjäser i ett maktspel arbetar jag tillsammans med mina kollegor vidare. Mot dåliga löner och alla odds fortsätter vi, allt i hopp om att någon över oss i sista stund kan rädda det sjunkande skepp vi befinner oss i. Med de barn som ska bli vår framtid."
Många andra av de lärare som nu är engagerade i Förskoleupproret instämmer i detta. Förskoleupproret består av pedagoger i förskolan som kämpar för bättre förutsättningar i förskolan. De vill ha mindre barngrupper, högre personaltäthet, planeringstid samt mindre kringuppgifter. Förskoleupproret lyfter även fram frågor om buller i förskolan, bristande resurser och arbetsmiljön i övrigt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan
Personalen i förskolan arbetar i allt större barngrupper. Det har blivit fler barn i förskolan med allt längre vistelsetider, samtidigt som personalen har allt fler uppgifter som ska hinnas med, såsom administration, disk, städning, tvätt och andra sysslor. Vi har en läroplan som ska följas, med allt större krav på den pedagogiska verksamheten och på dokumentation. Samtidigt ska personalen finnas där för alla barn och se till att varje barns individuella behov tillgodoses. Det finns dessutom i dag inga regleringar för hur stora barngrupperna får vara.
Fru talman! Många pedagoger i förskolan kan vittna om en hög ljudnivå. Ljudnivån är så pass hög att pedagogernas hörsel tar skada, och hörselnedsättning som tinnitus är vanligt förekommande. Dessutom är det en stressfaktor för både barn och personal. Många barn går i dag i förskolan i alldeles för små lokaler, vilket leder till både onödiga konflikter och hög ljudvolym.
Ett citat från Arbetsmiljöverket: "Höga ljudnivåer på förskolan är ytterligare ett arbetsmiljöproblem som drabbar både vuxna och barn. Ett forskningsprojekt från Umeå, där 17 förskolor ingick, visade att ljudnivån inom förskolan ligger över 70 decibel i snitt under en arbetsdag, vilket är mycket tröttande och kan skapa stressreaktioner. Det är samtidigt en varierande ljudbild med plötsliga toppar i form av skrik, slammer, omkullvälta stolar och bullriga leksaker. Det är inte ovanligt att personal drabbas av ljudtrötthet, tinnitus och stress."
Med dagens bristande resurser till förskolan saknas det ofta pengar till vikarier, material och utflykter. Vikarier sätts ofta inte in vid sjukdom eller semester, utan då blir det upp till dem som arbetar i förskolan - som redan har hög arbetsbelastning med höga ljudnivåer och för stora barngrupper - att själva lösa situationen. Personalen i förskolan förväntas dessutom kunna ge barnen det stöd de behöver utan att få extra resurser, handledning eller utbildning.
Vad leder detta till? Självklart leder det till höga sjukskrivningstal på grund av stressrelaterade problem. Frågan är vad som kostar samhället mest i slutändan - välfärdsarbetare som blir sjukskrivna och barn som trängs i för små lokaler med för lite personal eller rejäla satsningar på vår fantastiska förskoleverksamhet runt om i landet.
Fru talman! Jag skulle vilja lyfta upp en sista fråga. Den handlar om barnomsorg på obekväm arbetstid.
Arbetsmarknaden och våra arbetstider ser olika ut, och lagstiftningen har tyvärr inte hängt med. Det finns i dag inget krav på kommunerna att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, det vill säga kvällar, nätter och helger. På en del förskolor är arbetstiderna inte ens anpassade efter att föräldrarna arbetar heltid. Någon av föräldrarna, oftast mamman, förutsätts gå ned till deltid för att hinna ta sig till och från jobbet och lämna och hämta barnen när förskolan har öppnat och innan den stänger. Det finns många som försöker fixa omsorgen på annat sätt för att inte förlora jobbet. Det kan handla om att ta hjälp av släkt, vänner och grannar eller till och med att ta med barnen till jobbet.
Detta är inte en hållbar situation. Brist på barnomsorg på obekväm arbetstid går stick i stäv med den så kallade arbetslinjen, som många partier här brukar slå sig för bröstet för. Vi borde i stället uppmuntra småbarnsföräldrar att arbeta för att försörja sina familjer, och vi borde skapa trygghet, kontinuitet och pedagogisk utveckling. Det kan bara ske om vi också har barnomsorg på obekväm arbetstid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan
Regeringen bör därför överväga en översyn av regelverket kring barnomsorg på obekväm arbetstid och uppmana kommunerna att tillgodose behoven.
(Applåder)