Anf. 159 Nina Lundström (L)
Fru talman! Vi i Liberalerna står bakom alla förslag där vi finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 4.
Fru talman! Vem tillhör en nationell minoritet? Det är varje enskild individ som själv avgör om han eller hon anser sig tillhöra en nationell minoritet. Eftersom tillhörigheten baseras på självidentifikation ställer inte samhället krav på att någon ska styrka sin tillhörighet till en eller flera nationella minoriteter. Det är varje enskild individ som själv avgör. Bakom begreppen "nationella minoritet" och "nationellt minoritetsspråk" döljer sig ett stort antal människor med sinsemellan olika syn på sin identitet och sitt språk. Oavsett synen på identitet måste efterlevnaden av deras rättigheter säkras.
Det skulle dröja till år 2010 innan Sverige fick en ny minoritetspolitisk reform. Jag vill passa på att tacka dåvarande statsrådet Erik Ullenhag och alliansregeringen för deras idoga arbete med att förstärka rättigheterna för nationella minoriteter. Propositionen Från erkännande till egenmakt - regeringens strategi för de nationella minoriteterna innebar flera steg. Inget hade hänt sedan ratificeringen av Europarådets konvention år 2000, och propositionen innebar en rad olika förbättringar.
Den innebar att 18 kommuner anslöts till förvaltningsområdet för finska och att 13 kommuner anslöts till förvaltningsområdet för samiska. I dag är antalet kommuner betydligt fler - sammanlagt 81. Där ingår nu också 16 landsting. I minoritetslagen infördes bestämmelser som gäller i hela landet, bland annat skyldigheten att informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och främja deras möjlighet att utveckla sin kultur. Även möjligheten till inflytande och samråd infördes.
Fru talman! Regeringen beslutade i december 2016 att ge en särskild utredare i uppdrag att kartlägga behovet av åtgärder med anledning av bland annat Europarådets kritik mot Sverige vad gäller exempelvis undervisningen i de nationella minoritetsspråken. Utredningen om en stärkt minoritetspolitik, med särskilde utredaren Lennart Rohdin, lämnade sitt betänkande 2017.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En stärkt minoritets-politik
En stor och viktig fråga som har berörts i utredningen är den om uppföljning på nationell nivå. Uppföljningen visar på ett antal brister i efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter och den aktuella lagstiftningen, såväl på kommunal som på statlig nivå. Det innebär att minoritetspolitikens genomförande hämmas, och den bilden bekräftas också i nulägesbeskrivningar och utvärderingar som inte minst utredningen har genomfört.
Förslagen från utredningen utgör ett helhetsförslag. Förslagen ska ses som en sammanhållen politik för att stärka de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Regeringen går vidare med de förslag om lagändringar för att stärka politiken som utredningen har lagt fram, men propositionen säger ingenting om alla de andra förslag som också krävs för att stärka den nationella minoritetspolitiken.
Flera av de tyngsta riksorganisationerna för nationella minoriteter har riktat kritik mot att regeringen inte agerar gällande fortsättningen. Utredningens bedömning att åtgärder måste vidtas nu för att stärka överföringen av minoritetsspråken till kommande generationer är viktig för att språken inte ska upphöra att finnas i vårt land.
Några av de åtgärder utredningen tar upp är bland annat stödet till nationella minoriteter för att de ska klara av medverkan på lokal, regional och nationell nivå. Man föreslår också ny struktur för att stärka uppföljningen, samordningen och främjandet av minoritetspolitiken, särskilt i landets kommuner och landsting. Det gäller inte minst inom minoritetspolitikens grundskydd, som gäller i alla landets kommuner och landsting. Utredningen visar att det stora flertalet kommuner fortfarande, åtta år efter lagens tillkomst, i praktiken inte följer lagen.
Utredningen påpekar också behovet av språkcentrum, kunskapshöjande åtgärder gällande de nationella minoriteterna och minoritetsspråken - inte minst inom skolans värld - samt åtgärder för att stärka tillgång till personal med kunskaper i de nationella minoritetsspråken inom förskola och äldreomsorg. Det här är åtgärder som tillsammans med lagändringarna krävs för att stärka minoritetspolitiken. Och vad kommer att ske med förslagen i Jarmo Lainios utredning om de nationella minoritetsspråken i skolan, SOU 2017:91?
Fru talman! Det internationella ramverket för skyddet av mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter godkändes och trädde i kraft den 1 februari 1998, och Sverige ratificerade ramkonventionen 2000.
I samband med ratificeringen angavs att de nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska ansågs av hävd vara de nationella minoritetsspråk som talas i Sverige.
Konventionen syftar till att skydda såväl nationella minoriteter som enskilda personer som tillhör nationella minoriteter. Under årens lopp har bristen på åtgärder för att stärka deras rättigheter lett till kritik från Europarådet, vilket jag redan berört, och det skulle som sagt dröja till 2010 - under alliansregeringen - innan lagstiftningen antogs av riksdagen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En stärkt minoritets-politik
Fru talman! Minoritetspolitiken bygger på principer som är djupt förankrade i centrala människorättskonventioner som Sverige har förbundit sig att följa.
Regeringens förslag i propositionen har Liberalerna synpunkter på. I likhet med utredningen förespråkar Liberalerna en tydligare samordning mellan minoritetspolitiken och andra frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati. Regeringens förslag är inte detsamma som utredningens förslag. Regeringen redovisar i propositionen inte några trovärdiga argument för förändringen i förhållande till utredningens förslag. Liberalerna anser att utredningens förslag är mer välövervägt och ger möjlighet till en bredare ansats.
Fru talman! Jag noterade inledningsvis att de flesta kommuner utanför förvaltningsområdena saknar mål och riktlinjer. Sådana skulle kunna ge bättre förutsättningar för den långsiktighet i det lokala arbetet som i dag saknas på många håll. Det bör av målen och riktlinjerna också framgå hur verksamheten ska följas upp.
Utredningen föreslår att kommuner och landsting ska anta minoritetspolitiska mål och att de ska följas upp. Det är en av de viktigaste punkterna i hela utredningen.
Det finns inte något i regeringens förslag som säkerställer att målen och riktlinjerna är politiskt beslutade. Eftersom målen och riktlinjerna syftar till att uppfylla kommunens minoritetspolitiska åtaganden bör de beslutas av förtroendevalda. Om detta ska ske i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, en nämnd eller ett annat politiskt organ får givetvis avgöras av lokala förhållanden.
Liberalerna stöder utredningens förslag att kommuner och landsting ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Vi välkomnar det förtydligande av begreppet samråd som föreslås.
Det är särskilt viktigt att alltid framhålla individperspektivet i minoritetspolitiken. Av detta följer att dialog med föreningar och andra sammanslutningar är av stor vikt. Men också andra samrådsformer som brukardialog, enkäter till föräldrar och anhöriga och bredare medborgardialoger bör användas.
Regeringen bör överväga att ta initiativ till ytterligare stöd och informationsmaterial som hjälper förvaltningsmyndigheter och kommuner att organisera samråd på ett sådant sätt att det når ut till alla berörda.
Fru talman! Vi i Liberalerna välkomnar att man ser över begreppet modersmålsundervisning. Det är ett begrepp som är knepigt. För dessa språk ställs inget krav på att språket ska vara elevens modersmål i betydelsen dagligt umgängesspråk. Inte heller krävs det att eleven har grundläggande kunskaper från början.
Detta är ändringar som alliansregeringen genomförde. Liberalerna var starkt pådrivande i arbetet, för konsekvenserna var tidigare att barn inte fick tillgång till den så kallade modersmålsundervisningen. Föräldrarna kanske hade bytt språk. Familjen kanske hade andra språk eller inte kunde tala språket tillräckligt. Då gavs inte möjlighet att lära sig ett nationellt minoritetsspråk. Men det har gått utmärkt att läsa andra språk.
Denna utsträckta rättighet är en viktig del av revitaliseringsarbetet och handlar just om möjligheten att lära sig ett språk som delvis kan ha gått förlorat inom familjen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En stärkt minoritets-politik
Fru talman! Regeringen väljer med hänvisning till andra pågående lagöversyner att i nuläget inte föreslå en överflyttning av bestämmelserna om äldreomsorg till socialtjänstlagen. Vi i Liberalerna anser att en sådan borde genomföras. Precis som det skapar ökad tydlighet gentemot kommunerna att rätten till förskola på nationella minoritetsspråk flyttas till skollagen skulle tydligheten öka om frågor om äldreomsorg reglerades i socialtjänstlagen.
Fru talman! Jag har under många resor haft möjlighet att besöka olika verksamheter där det finns personer som anses tillhöra de nationella minoriteterna, och jag skulle vilja dela med mig några berättelser som handlar om individer.
Det handlar om den boende på ett äldreboende som äntligen kan kommunicera på sitt eget språk och göra sig förstådd. Man kan få äpplet som man tidigare inte kunde kommunicera att man ville ha. Sådant kan göra stor skillnad för den enskilde.
Det handlar om krigsveteranen jag besökte på ett äldreboende, som hade förlorat synen men äntligen kunde få kvalitet i sin tillvaro genom att någon förstod vad personen i fråga önskade.
Det handlar om det fina boendet i Norrbotten som ger möjlighet till omsorg med kulturen närvarande genom matminnen och vacker musik som ljuder i korridorerna.
Ett samtal handlade om våren. Årstiderna kan ha lika stor betydelse för en som flyttat till ett äldreboende som för alla andra. Personalen berättade om den äldre som mindes hur det är att sova i en kåta på våren och äntligen höra flugor smälla mot duken - ett tydligt vårtecken.
Det handlar om den äldre som tar på sig sin kolt till högtiden. Man får använda den trots att den är av ylle och inte kan tvättas i 60 grader och torktumlas, för personalen vet hur man vårdar kulturen.
All denna kunniga och engagerade personal inom omsorgen, vården och skolan bidrar till och stärker möjligheten för enskilda att få tillgång till språk och kultur. Deras engagemang och språkkompetens borde tas till vara bättre. De är värda en stor eloge!
Fru talman! Att barn får tillgång till ett språk och en kultur är viktigt. Att äldre kan välja omsorg på ett nationellt minoritetsspråk med kulturen närvarande är viktigt. Tryggheten, igenkänningen, kommunikationen och glädjen i kulturen är viktig, oavsett ålder. Lagstiftning spelar roll. Nationella minoriteters rättigheter handlar om mänskliga rättigheter, och de måste stärkas!