Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Ett nytt, mörkt kapitel har öppnats i Europas historia. Den 24 februari inledde Ryssland ett oprovocerat, olagligt och oförsvarligt krig mot sin granne, det demokratiska Ukraina. Det ryska hotet mot den europeiska säkerhetsordningen kommer att bestå under lång tid.

Vi har alla nåtts av bilderna på de brutala grymheterna från den ryska regimens sida. Civila mördas, och hela städer bombas sönder. Missiler riktas mot barn på flykt. Nyfödda barn och nyblivna mammor gömmer sig i källare för att söka skydd mot beskjutningarna. Vid mitt besök på flyktingmottagandecentret i polska Korczowa fick jag höra om de ryska grymheterna - om massgravarna, om tortyren, om attackerna mot barnen på en tågstation och också om de sexuella övergreppen.

Utrikespolitisk debatt

Invasionen visar hur långt Ryssland är berett att gå. Rysslands krig innebär en ny och farligare verklighet för Europa och Sverige. Det ligger i vårt säkerhetspolitiska intresse att Rysslands krig inte resulterar i politiska vinster, också för att undvika nya aggressioner i framtiden.

Samtidigt kvarstår arbetet med en rad av de globala utmaningar vi stod inför före Rysslands invasion av Ukraina: klimathotet, den ökade geopolitiska konkurrensen, risken för svältkatastrofer, den negativa utvecklingen för demokratin och återkommande attacker mot de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Sveriges politiska, humanitära, ekonomiska och militära stöd till Ukraina är av historiska proportioner. Inte sedan Stalins krig mot Finland 1939 har Sverige bidragit med vapen under en pågående konflikt i vårt närområde.

Förra veckan presenterade regeringen ett fjärde stödpaket på 1 miljard kronor till Ukraina. Ukrainas lagliga rätt till självförsvar är i praktiken ett försvar av alla länders territorium, även Sveriges.

EU-sanktionerna beslutades med en hastighet, enighet och storlek utan motstycke. EU:s sjätte sanktionspaket, där regeringen varit pådrivande, innebär att 90 procent av rysk oljeimport till EU ska fasas ut före årets slut. Det transatlantiska samarbetet har varit avgörande i stödet till Ukraina och de sanktioner mot Ryssland som antagits. Fortsatt stöd till Ukraina och fortsatta sanktioner mot Ryssland och Belarus är våra viktigaste bidrag för att få ett slut på Rysslands hänsynslösa krig.

Sveriges nationella försvarsförmåga ska fortsätta att stärkas. Vi ska nå 2 procent av bnp så snart det är praktiskt möjligt och senast 2028. Återetablering av regementen, förstärkningar på Gotland, återaktiverande av värnplikten, materielanskaffningar, ett förstärkt cyberförsvar och utvecklad underrättelseförmåga har varit nödvändigt. Det kraftigt försämrade säkerhetsläget har också belyst vikten av att fortsätta fördjupa Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Det stärker Sveriges säkerhet nu och i framtiden.

Herr talman! Den 13 maj presenterade regeringen en säkerhetspolitisk rapport efter två månaders överläggningar där riksdagens samtliga partier deltog. Det är en styrka för Sverige att alla partier ställt sig bakom analysavsnitten, särskilt de som gäller Ryssland. Rysslands anfallskrig har fundamentalt försämrat säkerheten i vårt närområde. Natoallierades svar på kriget har också tydliggjort att Natos försvarsklausul, artikel 5, enbart gäller alliansens medlemmar.

Regeringen har gjort bedömningen att ett svenskt Natomedlemskap är det bästa sättet att värna Sveriges säkerhet. Ett svenskt och ett finskt medlemskap stärker också säkerheten för Natoländerna. Sverige skulle som medlem åta sig helheten i Washingtonfördraget, inklusive Natos doktriner. Ett Natomedlemskap kan också förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport inom vårt nationella regelverk.

Vi har tagit steget att söka Natomedlemskap hand i hand med Finland, vår närmaste partner. Den kris som vi nu genomlever har visat hur nära våra två länder står varandra och hur beroende det enas säkerhet är av det andras.

Det krävs enighet inom Nato för att gå vidare med att behandla Sveriges och Finlands ansökningar. Våra ansökningar har fått ett brett stöd bland Natos medlemmar. Sverige kommer solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets. Vår ambition är att i konstruktiv anda komma framåt i de frågor som Turkiet har rest.

Sverige fördömer terrorism å det starkaste. En ny, skarpare terroristbrottslag träder i kraft den 1 juli, och regeringen förbereder ytterligare skärpningar av terroristlagstiftningen. Det bör inte råda några tvivel om att Sverige även fortsättningsvis ska stå starkt tillsammans med likasinnade i kampen mot terrorism.

Fram till dess att ett svenskt medlemskap träder i kraft kommer vi att stå sårbara för externa hot och försök till påverkan. För att hantera denna osäkerhet har Sverige erhållit tydliga försäkringar om stöd under ansökningsperioden från flera länder inom Nato, bland annat USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Norge och Danmark. Även EU:s gemensamma försvarsklausul 42.7 spelar en viktig roll för Sveriges säkerhet. Den bilaterala solidaritetsförklaring som Sveriges och Storbritanniens statsministrar undertecknat syftar också till att stärka säkerheten i norra Europa. Sveriges säkerhetspolitiska linje bygger på samarbete med Nato, EU och FN och genom en stark transatlantisk länk.

Herr talman! Sverige kommer inte att förlora sin globala röst som framtida Natomedlem. Vi har en lång historia av att stå upp för folkrätten, solidaritet, nedrustning, demokrati och jämställdhet. Det är också vår framtid. Vi kommer att fortsätta arbetet med att öka respekten för de mänskliga rättigheterna och arbetet för en regelbaserad världsordning, för global säkerhet med medling som verktyg och mot terrorism.

Detta är också ett led i att bygga ett tryggare Sverige. Diplomatin förblir vår främsta försvarslinje, och den nationella försvarsförmågan är av grundläggande betydelse.

Herr talman! Vi har flera säkerhetspolitiska verktyg för att hantera kriser för säkerheten i Europa. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, är ett av dessa verktyg.

Som ordförande för OSSE förra året såg vi en accelererande negativ utveckling i Ryssland och Belarus när det gäller viljan att efterleva grundläggande åtaganden. Vi arbetade för att stärka OSSE:s roll som plattform för dialog och ansvarsutkrävande. Ett resultat av detta var ministerrådsmötet i Stockholm, där 48 utrikesministrar kunde föra politiska samtal och fatta beslut. Sverige tar fortsatt ansvar för OSSE som en del av trojkan till utgången av 2022.

Förutsättningarna för dialog och konfliktlösning har förändrats i grunden sedan den 24 februari, men behovet av dialog kvarstår. OSSE är en viktig plats för detta, när omständigheterna tillåter.

Herr talman! Vi lever mitt i en accelererande klimat- och miljökris. Sverige ska vara ledande i klimatomställningen. Men den globala ambitionsnivån är långt ifrån tillräcklig. Klimatförändringarna och miljöförstöringen bidrar till ökade spänningar och konflikter. Klimatet har en avgörande betydelse för vår säkerhet. Vi måste ta de klimatrelaterade säkerhetshoten på största allvar. Vi har därför tillsatt en ambassadör för klimat och säkerhet.

Just nu pågår intensiva förhandlingar i EU om det omfattande paket av lagförslag som kallas Fit for 55. Här driver regeringen på för ambitiösa lösningar som ska minska EU:s nettoutsläpp med minst 55 procent till 2030, jämfört med 1990 års nivåer.

Sverige stod i förra veckan värd för det internationella FN-mötet Stockholm + 50 om miljö, klimat och hållbar utveckling. Mötet lyfte fram konkreta lösningar och finansieringsmodeller för att snabba på anpassningen och omställningen, inklusive i utvecklingsländer. Politiker från hela världen enades om att gå från ord till handling.

Under vårt OSSE-ordförandeskap kunde ett banbrytande beslut fattas om de utmaningar som klimatförändringarna medför. OSSE har nu mandat att arbeta med denna avgörande säkerhetsfråga. Sverige bidrar nu också till att stärka OSSE-sekretariatet för att kunna öka fokus på dessa frågor.

Herr talman! EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. I en osäker tid står medlemsländerna starkare tillsammans. Vi ska fortsätta att bygga ett allt närmare samarbete inom EU, liksom med våra nordiska och baltiska grannar. Arbetet med visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region fortsätter.

Nästa år kommer Sverige för tredje gången att vara ordförande i EU:s ministerråd. Det sker i en tid då Europas säkerhet utmanas i grunden.

Vi har en ambitiös agenda, vilket EU-ministern också redogjort för i denna kammare. Regeringen vill se ett EU som kan ta större ansvar för sin egen säkerhet. Arbetet med den så kallade strategiska kompassen kommer att fortsätta i syfte att fördjupa det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet. Det är samtidigt viktigt att EU fördjupar samarbetet med strategiska partner utanför EU och att den transatlantiska länken värnas.

Vi behöver fortsatt hantera krigets konsekvenser, utveckla vårt stöd till Ukraina och verka för Ukrainas, Moldaviens och Georgiens gradvisa integration i EU-samarbetet. Vår förmåga att hantera vårt eget närområde är avgörande för EU:s trovärdighet som global aktör.

Också inom EU måste de grundläggande värderingarna upprätthållas. Just nu pågår den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Situationen visar hur viktigt det är att EU:s medlemsstater tar ett gemensamt och solidariskt ansvar för människor på flykt.

Herr talman! Den feministiska utrikespolitiken behövs. Sverige var först. Och det är glädjande att fler länder nu tar efter, senast Tyskland, Chile och Nederländerna som nu, liksom Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien och Mexiko, också för en feministisk utrikespolitik.

Arbetet ska vässas, inte minst givet den motreaktion mot jämställdhet som vi har sett i spåren av pandemin. Våld mot kvinnor och flickor har ökat världen över.

Med pandemin, klimatkrisen och ett minskat demokratiskt utrymme riskerar vi nu en global recession mot jämställdheten. En feministisk utrikespolitik behövs mer än någonsin.

Herr talman! För femte året i rad ser vi att de länder som rör sig i auktoritär riktning är fler än de som rör sig i en demokratisk riktning. Rysslands aggression mot Ukraina är inte bara ett flagrant brott mot folkrätten utan också ett tydligt exempel på en auktoritär stats attack mot en demokrati.

Regeringens demokratisatsning fortsätter därför med full kraft. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i arbetslivet globalt måste uppmärksammas mer.

Sverige är i år ordförande i Internationella alliansen för hågkomst av Förintelsen där vi fortsatt ska främja hågkomsten av Förintelsen och med all kraft bekämpa antisemitism och antiziganism.

Herr talman! Kärnvapenhotet är en alltmer oroande verklighet. Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem. Det gemensamma målet är en värld utan kärnvapen.

Inom Stockholmsinitiativet har Sverige med 15 andra länder föreslagit 22 konkreta och konstruktiva steg för kärnvapennedrustning samt ett paket med åtgärder för att minska risken för att kärnvapen används - ett område som har ökat i betydelse.

Allt fler länder ställer sig bakom våra förslag. Rysslands aggression mot Ukraina har gjort vårt arbete svårare, men också än viktigare.

Vi har också vänt oss direkt till de fem kärnvapenstaterna. Flera av initiativets förslag på steg framåt har hörsammats. I januari bekräftade de fem i ett gemensamt uttalande att "ett kärnvapenkrig kan aldrig vinnas och får aldrig utkämpas." Rysslands hot om kärnvapenanvändning är oacceptabla och står i bjärt kontrast till uttalandet.

Herr talman! De humanitära behoven i världen ökar lavinartat. Pandemin har kastat över 100 miljoner människor in i extrem fattigdom. Ojämlikheten och de globala klyftorna växer.

Drygt 300 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd för att överleva. Nästan 50 miljoner kvinnor, män och barn befinner sig på gränsen till svält. 100 miljoner människor befinner sig nu på flykt.

Sveriges biståndspolitik är världsledande när det gäller både omfattning och kvalitet. Att medel avsätts för skyddsbehövande i Sverige till följd av krig på vår kontinent ändrar inte detta. Det svenska biståndet ska fortsatt motsvara 1 procent av bruttonationalinkomsten.

Sverige ska öka ansträngningarna för miljön och för att förebygga klimatförändringarna. Målet att fördubbla klimatbiståndet ligger fast.

När de antidemokratiska krafterna vinner mark ska det svenska biståndet vara en motkraft med en fortsatt hög ambitionsnivå. Fler demokratiska samhällen gör världen bättre - och ökar tryggheten i Sverige.

Herr talman! Sveriges utrikespolitik fortsätter att vara global, multilateral och baserad på folkrätten. Den europeiska säkerhetsordning som vi värnar vilar på FN-stadgan och dess principer.

Detta är också en del av att bygga säkerhet med andra. En solidarisk världssyn går hand i hand med insikten om att Sveriges trygghet främjas av en säkrare och mer välmående omvärld.

Sverige fortsätter att investera politiskt och finansiellt i det multilaterala systemet med FN som nav. Det handlar om stöd till fredsbyggande och medling, om ett djupt engagemang för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, jämställdhet och det breda miljö- och klimatarbetet.

Herr talman! Den ryska aggressionen kastade också världen in i en fördjupad livsmedelskris som drabbar de redan mest utsatta hårdast. Sverige är en del av det globala ansvaret för att lindra dess effekter. Vi är stora givare till FN:s livsmedelsprogram och FN:s internationella jordbruksutvecklingsfond som tillsammans räddar liv och förbättrar levnadsvillkor.

Ryssland måste omedelbart upphöra att blockera export av ukrainskt spannmål. Blockeringen är en stor anledning till de nu stegrande matpriserna globalt.

EU accelererar sina insatser för en global tryggad livsmedelsförsörjning. Frihandeln måste värnas, och grundorsakerna till hunger och svält måste bemötas. Sveriges arbete för hållbar utveckling och fredsbyggande är angeläget också i detta sammanhang.

Herr talman! Covid-19-pandemin har försvårat genomförandet av Agenda 2030. De globala framsteg som gjorts under de senaste åren, som förbättringar när det gäller mödrars och barns hälsa och jämställdhet, har delvis suddats ut.

Det är första gången på 20 år som hungern och den extrema fattigdomen har ökat i världen. Agenda 2030 är vår färdplan för att vända trenden.

Globala utmaningar kräver globala lösningar. Såväl pandemin och klimatomställningen som kraftfulla sanktioner mot Ryssland kräver mer handel, hållbara värdekedjor, nya källor för centrala råvaror, nya avsättningsmarknader och strategiska partnerskap.

Det är viktigare än någonsin att stå upp för fri, rättvis och hållbar handel och dess betydelse för välfärd i Sverige och i Europa, samtidigt som historiskt stora sanktioner mot Ryssland genomförs.

EU:s handelsavtal med partner runt om i världen ger oss en möjlighet att diversifiera handeln och stärka motståndskraften mot framtida kriser. Det multilaterala handelssystemet, med bas i Världshandelsorganisationen, är grundläggande för tillväxt och välfärd.

Runt om i Sverige finns innovationskraft. Det är en hög kompetensnivå som bygger framtidens hållbara varor och tjänster för en global marknad. Genom att ge den gröna omställningen ett exportlyft bidrar vi till att minska klimatpåverkan globalt. Vi skapar också framtidens jobb här i Sverige. Vi stärker därmed Sveriges och EU:s konkurrenskraft.

Herr talman! Med ett brinnande krig i Europa och det dystra globala mörker som många känner just nu vill jag ändå säga att våra gemensamma ansträngningar spelar roll.

Det kan kännas oändligt, men det finns hopp om förändringar genom hårt arbete och tydliga linjer. För hoppet om fred och en bättre framtid får inte suddas ut. Eller som den 14-åriga ukrainska flickan Daria Chebotariova skrev i en dikt:

"Vi tror fortfarande på en lycklig framtid,där vi kommer leva i harmoni och fred.Vi kommer aldrig att glömma de som har fallit,det är därför vi måste skynda oss."

Herr talman! Låt mig fortsätta där jag var i samband med den utrikespolitiska debatten i februari i år och inleda med det som förenar oss. Det finns flera saker i den utrikespolitiska deklarationen som jag som företrädare för oppositionens största parti vill understryka den delade vikten av.

Det gäller inte minst formuleringarna kring Natoprocessen. Precis som utrikesministern och regeringen är jag helt övertygad om att ett svenskt och ett finskt medlemskap stärker säkerheten även för Natoländerna - alla 30 Natoländer.

Jag tycker även att det utrikesministern tar upp i deklarationen kring det svenska EU-ordförandeskapet är väsentligt; det kommer att bli en viktig händelse för hela vårt land under 2023.

Det är också väsentligt att man klargör att det är Ryssland som bär skulden till kriget i Europa i och med attackerna på Ukraina. Därför är det värdefullt att man nämner inte bara Ukraina utan även Moldavien och Georgien, som också är hotade av den ryska maktaggressionen.

Herr talman! Med allt detta sagt vill jag ändå ställa en fråga till utrikesministern. Det är ingen hemlighet att mitt parti och jag själv har pläderat för ett svenskt Natomedlemskap under en längre tid - säg sisådär 20 år, men Håkan Svenneling och Vänsterpartiet kan utveckla exakt hur många inlägg det har varit. Under den tiden har man från Socialdemokraterna varit väldigt tydlig: Det ska inte vara några tvära kast, man ska vara förutsägbar och det skulle destabilisera. Så sent som den 8 mars i år sa statsministern att detta inte var tänkbart, och försvarsministern har pratat om desinformation när vi har pratat om ett möjligt svenskt Natomedlemskap.

Herr talman! Min fråga är: Finns det någon anledning för regeringen och Socialdemokraterna att vara något självkritiska när det gäller avvisandet av de partier som har pläderat både för ett Natomedlemskap och för en svensk Natooption?

Herr talman! Tack för frågan, Hans Wallmark!

Nej, självklart ska vi inte avvisa några partier över huvud taget. Däremot är jag helt övertygad om att den säkerhetspolitiska linje som Sverige har haft i 200 år, innan det brutala invasionskriget av Ryssland mot Ukraina, har tjänat Sverige bäst. Sverige och Finland har tillsammans kunnat se till att vara en del av de pusselbitar som gjort att vårt område har präglats av stabilitet, fred och en minskad spänning. Det har tjänat både Sverige och norra Europa väldigt väl.

När invasionen sedan kom - och i och med den aggressivitet som Ryssland visar mot ett demokratiskt, militärt alliansfritt och suveränt land - ändrades hela situationen. När Finland dessutom bestämde sig för att gå med i Nato gällde ju inte längre det läge som vi så framgångsrikt har haft i många år. Jag är alltså fortfarande helt övertygad om att den militära alliansfriheten tjänade Sverige mycket väl ända fram till den nuvarande situationen, men nu är vi beredda att ändra oss.

Herr talman! Låt mig som parlamentarisk företrädare dessutom säga att jag försöker göra vad jag kan och dra mitt strå till stacken för framgångsrika svenska och finländska Natoansökningar. Jag har pratat med företrädare för olika parlament, och det är glädjande att se uppslutningen från länder som Kanada, Island och Danmark. Jag har även pratat med kollegor från Ungern, Rumänien, Montenegro, baltstaterna och Norge, och alla är för. Det är viktigt.

Herr talman! Jag noterar att en del partier har ändrat uppfattning givet det fruktansvärda krig som rasar i Europa och att Finland vill ansöka om Natomedlemskap. För mig har hela tiden, ända sedan 20-30 år tillbaka, tre saker varit viktiga. Det är artikel 5, det vill säga den gemensamma, kollektiva säkerhets- och försvarsgarantin. Det är gemensam försvarsplanering, och det är solidariteten med de resterande länder som skyddar vår kontinent.

Min fråga till utrikesministern är om, lite självkritiskt, utrikesministern delar uppfattningen att dessa tre pelare är väsentliga.

Herr talman! Den huvudsakliga anledningen till att regeringen nu, i samarbete med flera av riksdagens partier, har bestämt sig för att ansöka om Natomedlemskap är Sveriges säkerhet. Vi kunde ha ett precis lika stort samarbete och precis samma värdegemenskap med länder som är militärt alliansfria, vilket till exempel bekräftades när jag talade med Irlands utrikesminister i förrgår. Där har man fortfarande kvar alliansfriheten, och utrikesministern bekräftade att det inte har någon betydelse för den värdegemenskap man kan ha och vilken säkerhetspolitisk linje man väljer.

Herr talman! Svensk utrikes- och säkerhetspolitisk är nu inne i ett mycket skälvande skede givet kalkylerade men ändå ökade risker under perioden fram till ett fullvärdigt medlemskap i Nato. Svensken kan i medierna dagligen ta del av allt längre och alltmer komplicerade kravlistor från Turkiet. En del av processen är helt enkelt öppna uppgifter, medan mer ingående och avancerade diskussioner naturligtvis förs i slutna rum där diplomatin förhoppningsvis ska värka ut fråga efter fråga.

Det står dock klart att vi på regeringssidan ser en rödgrön röra av partier med helt olika smak gällande hur Sverige ska bygga sin säkerhetspolitik tillsammans med andra framöver. Jag skulle därför vilja ställa frågan till utrikesministern: Vilken hållning och hurdan långsiktig trovärdighet kan vi förvänta oss från vänstersidan vid en valvinst för det oklara och löst sammansatta rödgröna blocket?

Herr talman! Jag tror inte att det är några som helst problem att räkna mandat och se att det i Sveriges riksdag finns en stor majoritet för ett Natomedlemskap. Jag är alltså inte ett dugg orolig för det Aron Emilsson tar upp.

Herr talman! Samtidigt är det så att riksdagen senare i dag ska behandla en motion som är väckt av särskilda skäl med anledning just av det förestående Natomedlemskapet. Det gäller inte minst hur man ser på de olika förpliktelser och samarbetsformer som finns i ett Natomedlemskap, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ju diametralt motsatt uppfattning jämfört med Socialdemokraterna.

Utifrån vad vi ändå kan utläsa av omständigheterna inför valet tycks Socialdemokraterna avse att samverka med dessa partier vid en eventuell valvinst, så frågan kvarstår: Vilken form av säkerhetspolitik avser Socialdemokraterna att sträva efter att bygga tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet?

Herr talman! Den utrikespolitik som regeringen avser att föra kan man läsa om i dagens utrikespolitiska deklaration. Eftersom det finns en stor majoritet i riksdagen som delar denna syn ser jag inte att det skulle vara några som helst problem för en kommande, eventuellt rödgrön, regering.

Herr talman! I många stycken är vi överens, till exempel när det gäller klimatet som säkerhetshot samt vikten av att Sveriges röst för demokrati, för den multilaterala världsordningen och så vidare är tydlig även i framtiden.

Herr talman! Ryssland har dock agerat rätt tydligt länge - vi såg vad som hände i Georgien, och vi såg vad som hände i Ukraina 2014. Från Centerpartiets sida drog vi då slutsatsen att vi måste lägga om den säkerhetspolitiska kursen och inte kan fortsätta att agera som om Ryssland lyssnade. Vi valde Natomedlemskap vid det tillfället.

Den viktiga frågan är naturligtvis: Hur förhåller vi oss till Ryssland? Är vi lyssnande och försiktiga och försöker att fånga in deras oro? Vad sänder det för signaler?

Det som vi i väst har misslyckats med är ju att vara tydliga mot Ryssland, och de har kunnat fortsätta att agera utifrån vår lågmälda ton. Viljan att inte provocera Ryssland har stått i vägen för att vara tydlig i relation till Ryssland. Detta har inspirerat den storryska hållningen och den väg som man nu ser med ett storskaligt krig mot Ukraina.

Hur är utrikesministern och regeringen beredda att agera nu? Är ni tydliga med att säga att ni är beredda att provocera också Ryssland i det här läget, eller är det så att ni hellre tystnar?

Herr talman! Jag tycker att ett militärt paket på 1 miljard till Ukraina inte är speciellt tyst. Jag tycker också att det arbete som den svenska regeringen har bedrivit för att få till stånd de sanktioner som vi nu, även om det var väldigt svårt, har lyckats med - det sjätte sanktionspaketet - visar på den tydlighet som Sverige visar när det gäller att vara emot den ryska aggressionen mot Ukraina. Det finns ingen som helst anledning att vara tyst eller att försöka föra en dialog när det inte finns anledning till det.

Jag tror att vi också måste vara väldigt tydliga med att man måste vinna inte bara kriget utan även freden för att inte riskera att man får ytterligare aggressioner när det eventuellt blir ett fredsavtal.

Herr talman! Det låter bra. Av detta borde det också dras slutsatser från EU:s sida om att vi tydligt bör markera att vi inte bara ska lyssna och hantera vårt eget närområde utan faktiskt också ställa upp och ge Ukraina, Georgien och Moldavien kandidatstatus. Vi ska inte vara rädda för att sträcka ut handen och visa vår vilja att ge kandidatstatus till länder som så tydligt agerat för att få den möjligheten. Vi ska inte vara rädda att provocera.

Jag hade ett möte med Kira Rudik, ledare för Golos, i Dublin i veckan som var. Hon var tydlig med att säga tack till Sverige och Finland för att vi tydligt säger att vi söker Natomedlemskap. Hon menade att vi nu visar att vi står upp mot Ryssland och svarar när Ryssland säger åt oss att hålla tyst och stanna där vi är. Hon sa: Ni går fram och vågar säga er mening. Gör det också när det gäller medlemskapsfrågan! Kandidatstatus? Ja!

Herr talman! Det är väldigt viktigt att vi stöder Ukraina i deras medlemskapsambitioner. Regeringen välkomnar den ansökan som Ukraina har lämnat in. Nu behandlas den av kommissionen, och man kommer att komma med ett svar från kommissionens sida den 17 juni. Då kommer vi att ta ställning till vilket som är nästa steg att ta.

Men oavsett det är det väldigt viktigt att vi precis som Sverige, som den näst största givaren genom tiderna till Ukraina, har stöttat reformansträngningarna med enorma belopp för att få Ukraina att kunna reformeras så att man kan komma in som en fullvärdig medlem i EU framöver.

Det är viktigt att behålla integriteten i utvidgningsförhandlingarna och ta saker steg för steg. Det är också detta som gynnar Ukraina bäst.

Herr talman! I den förra utrikespolitiska debatten i februari lyfte jag upp det krympande demokratiska utrymmet i Turkiet och vad utrikesministern ansåg om demokratin i Turkiet. Då visste ingen av oss hur aktuell den frågan skulle vara nu i juni.

Under våren har ju alla riksdagens partier, utrikesministern och försvarsministern suttit i säkerhetspolitiska överläggningar. Som vi från Vänsterpartiet konstaterade slutade överläggningarna i en forcerad process där underlaget blev en pamflett för ett Natomedlemskap snarare än en gedigen analys.

En av anledningarna till att man kan dra en sådan slutsats är Turkiet. Det tog bara timmar från att vi avslutade presskonferensen om rapporten innan Erdogan invände mot ett svenskt Natomedlemskap. Detta är en diplomatisk kris som nu har pågått i fyra veckor.

I rapporten nämns inte Turkiet med ett enda ord. Det enda ställe som Turkiet omnämns på är i det särskilda yttrande som jag själv lämnade till rapporten.

De fyra senaste veckorna har varit en tydlig provkarta på Turkiets bristande syn på mänskliga rättigheter och demokrati. Svenska politiker har svartlistats i regimkontrollerade medier. Man har uttryckt att vår yttrandefrihet borde inskränkas. Man har från Turkiets sida varit tydlig med att man vill ha människor som har sökt politisk asyl här utlämnade. Dessutom vill Turkiet få svensk vapenexport på nytt.

Frågan är om, och i så fall vad, regeringen och utrikesminister Ann Linde är beredda att förhandla bort för att Sverige ska få bli medlem i Nato för Turkiet. Är det i så kallad konstruktiv anda att tillåta svensk vapenexport till Turkiet, som de kan använda i sina anfall mot Syrien och Irak, i strid med folkrätten? Är det i konstruktiv anda att utvisa kurder och oppositionella turkar som sökt skydd i Sverige undan regimens förtryck?

Särskilt anmärkningsvärt är att Säpo ingick i regeringens femmannadelegation till Ankara. Vad gjorde Säpo där?

Putin är vår tids vidrigaste typ, men det blir inte bättre för att vi byter en auktoritär despot mot en annan.

Herr talman! När man har en ratifikationsprocess kan det alltid komma upp frågor och problem på vägen, vilket ju nu har skett i och med att Turkiet har ställt en rad frågor som gäller till exempel säkerhet och terroristbekämpning. Detta behandlar vi nu i konstruktiv anda i diskussioner med Turkiet tillsammans med Finland och Nato.

Min uppgift är att lösa de problem som finns. Min bedömning är att detta inte skulle underlättas av att jag kommenterar de diskussioner som pågår just nu.

Herr talman! Jag tycker att det här är ganska anmärkningsvärt och oroväckande. Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge, som den socialdemokratiska regeringen har satt oss i, och utrikesministern vill inte ens kommentera vad det är som ligger på bordet och vad hon är beredd att förhandla om.

Man kan ju gissa och läsa mellan raderna i den utrikespolitiska deklarationen. Att utrikesministern först pratade om Turkiet och sedan kom över till terrorism snarare än demokrati kanske är talande för var vi befinner oss.

Att man säger att man är beredd att förändra förutsättningarna för svensk krigsmaterielexport kanske också är en indikator på att Sveriges regering nu helt plötsligt öppnar upp för vapenexport till Turkiet, trots riksdagens tydliga ställningstagande mot detta så sent som 2019.

Jag är orolig för vad den svenska regeringen håller på med just nu och för vad man är beredd att i så kallad konstruktiv anda förhandla bort för att Sverige ska få bli medlem i Nato. Detta är en oro som jag delar med många medborgare i Sverige, särskilt med dem i detta land som har ursprung i Turkiet eller är av kurdiskt ursprung.

Herr talman! Det finns ingen anledning för kurder i Sverige att känna någon oro. Vi diskuterar inte kurdernas möjligheter på något sätt i det här.

Däremot tar vi den oro som Turkiet visar för terrorism på allvar. Turkiet har drabbats hårt av terrorism, och naturligtvis tycker vi att det är viktigt att man, också som Natomedlem, fortsätter att bekämpa terrorismen.

Herr talman! Sverige genomför just nu den största omläggningen av utrikes- och säkerhetspolitiken på decennier. Det är bra. Det är helt nödvändigt, och det är någonting som Kristdemokraterna under lång tid har propagerat för. Det är uppenbart att vi i Sverige inte kan försvara oss på egen hand. Det säkerhetspolitiska läge vi har är inte en parentes, utan för överskådlig framtid har vi ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Då är det helt nödvändigt att vi i Sverige tar steget och visar att vi vill bli medlem i Nato.

Det finns dock en del knutar på vägen som måste lösas upp. Jag vill ta upp åtminstone en av dessa knutar.

För ett år sedan meddelade utrikesministern att Sverige har för avsikt att delta som observatör i FN:s konvention mot kärnvapen, TPNW.

Vi och alla de andra som följde den socialdemokratiska partikongressen i höstas vet att slutmålet för denna anslutning är ett fullvärdigt medlemskap. Vi kristdemokrater har varnat för att en svensk signatur skulle riskera vårt försvarssamarbete med USA och inte på något sätt vara förenlig med svenskt Natomedlemskap. Kristdemokraterna delar helt Försvarsmaktens bedömning att konventionen strider mot svenska intressen och att det vore direkt kontraproduktivt om Sverige anslöt sig.

Jag noterade att TPNW inte alls nämndes i dagens utrikesdeklaration. Då är frågan: Kan utrikesministern i dag ge ett tydligt besked om att Sverige inte kommer att skriva under den här konventionen?

Herr talman! Regeringens ställningstagande från 2019 ligger fast. Ett svenskt undertecknande av konventionen i dess nuvarande form är inte aktuellt. Vi kommer tillsammans med andra Natoländer dock att delta som observatör på det första statspartsmötet, som är planerat att äga rum i Wien i juni. Det innebär inte att Sverige därmed blir en part eller på något annat sätt folkrättsligt bundet av konventionen. Vårt fokus är att bidra till att icke-spridningsfördragets översynskonferens stärker det fördraget och dess genomförande.

Herr talman! Kan vi då ta det svart på vitt, utrikesministern, att ni lyssnar på den tydliga majoritet som finns i Sveriges riksdag och helt kommer att avstå från alla planer på att ansluta Sverige till TPNW?

Den andra fråga som känns rimlig att ställa handlar om att den socialdemokratiska regeringen gjort sig beroende av en politisk vilde på den yttersta vänsterkanten. På vilket sätt säkerställer regeringen att uppgörelsen med den politiska vilden på den yttersta vänsterkanten inte på något sätt blockerar medlemskapsprocessen? Det gäller ju nu att föra den här processen i hamn.

Herr talman! Låt mig först invända mot att ett så förminskande språk används om en kvinna i Sveriges riksdag. Hon beskrivs som en politisk vilde på vänsterkanten. Man kan gott säga att det är en ledamot i Sveriges riksdag.

Vi kommer naturligtvis att driva processen vidare genom samtal med Turkiet för att i konstruktiv anda komma fram till att det blir möjligt med en ratificering av Sveriges Natoansökan.

Herr talman! Det finns en risk att regeringar i Europeiska unionen inte orkar vara uthålliga i stödet till Ukraina under den här tiden. Risken är betydande, skulle jag säga, inte minst i takt med att kriget och den ryska invasionen rasar vidare. Ukraina är i behov av mer och mer stöd. Fler och fler ukrainare tvingas lämna sina hus och hem. Man är i behov av krigsmateriel, även tyngre vapen, och stora ekonomiska stöd. Samtidigt ser vi att flera länder i Europeiska unionen är mycket starkt beroende av rysk gas, rysk olja och så vidare. Sanktionerna och rubbningen i hela världsekonomin innebär nu också påfrestningar för många länder.

Herr talman! I den här situationen är det väldigt oroväckande att man från vissa håll hör argument om att försöka få till stånd någon sorts "fredsavtal" mellan Ryssland och Ukraina. I praktiken skulle det innebära en sorts klartecken, ett "go ahead" till Vladimir Putin att fortsätta Rysslands aggressiva, expansionistiska, militaristiska och fascistiska beteende mot länder runt om i Europa, även andra än Ukraina. Det skulle också i praktiken innebära någon sorts godkännande av ryska landvinningar i Ukraina.

Herr talman! Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern om hon kan garantera att Sverige inte kommer att acceptera någon lösning på Rysslands invasion av Ukraina som innebär att ryska soldater finns kvar på ukrainskt territorium, inklusive Krimhalvön.

Herr talman! Jag håller helt med Fredrik Malm om att det finns stora risker med att få ett fredsavtal som gör att Ryssland känner att en aggression lönar sig. Samtidigt måste vi vara ödmjuka och säga att ett fredsavtal slutligen är den ukrainska regeringens ansvar. Vi kan stötta dem och säga att vi hoppas att det ska bli ett fredsavtal där man inte behöver ge upp någonting. Men det är ukrainska soldater som dör. Det är ukrainska kvinnor som våldtas. Det måste vara den ukrainska regeringen som bestämmer hur man vill avsluta det här kriget när det går.

Därför kan inte jag som svensk utrikesminister garantera vad Ukraina finner lämpligt. Däremot tycker jag att vi ska stötta Ukraina, så att man inte känner sig tvingad att ingå fredsavtal som inte grundar sig på vad Ukraina behöver. Det handlar om att inte avstå territorium och att kunna behålla sin fullständigt suveräna stat.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern så mycket för svaret. Det bör då också innebära att Sverige inte deltar i någon form av diplomatiskt agerande syftande till att försöka få Ukraina att "krita på" någon form av avtal som innebär att Ryssland i praktiken kan fortsätta med det beteende som man just nu har.

Herr talman! I slutändan finns det bara en enda lösning på den här ryska invasionen: att samtliga ryska soldater lämnar Ukraina och att Ryssland påbörjar den mödosamma vandringen att ompröva sin militaristiska doktrin och sin relation till sina grannländer samt börjar bearbeta sin egen historia, som består av ofattbara grymheter mot andra folk i Europa, inklusive Ryska federationens egen befolkning.

Herr talman! Vi anser att Ryssland omedelbart ska dra tillbaka alla sina styrkor och lämna tillbaka allt territorium som man har annekterat eller som man nu kontrollerar till Ukraina, så att Ukraina kan återgå till att vara en demokratisk och suverän stat som själv bestämmer över sitt territorium och sin framtid.

Jag vill dock upprepa att besluten måste ligga hos Ukraina. Vi måste stötta dem på alla sätt, så att de inte känner att de har något tryck på sig från något annat land att gå med på saker som de inte borde gå med på. Det tycker jag att vi ska göra. Allt stöd till Ukraina! Ryssland måste dra sig tillbaka.

(Applåder)

Herr talman! Vi står mitt i flera parallella kriser i världen. Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina är ett fruktansvärt brott mot miljontals människor som har flytt inom landet, har flytt till andra delar av Europa, är kvar, har dödats eller har mist älskade. Rysslands krigföring får också globala konsekvenser. Vi ser hur ökande matpriser nu riskerar att leda till en svältkatastrof av globala mått. Samtidigt är vi i ett klimatnödläge. Det gläder mig verkligen att utrikesministern i sin deklaration tydligt aviserade en fördubbling av klimatbiståndet.

Herr talman! Mitt i detta allvarliga läge beslutade regeringen ändå att bakvägen skära ned på svenskt bistånd med 9,2 miljarder. När prognoserna om flyktingmottagande från Ukraina kom valde man att göra avräkningar på biståndet. Nu har en liten del av detta återförts, men den motsvarar inte de uppdaterade prognoserna.

Miljöpartiet anser att vi borde minimera avskrivningarna, så min fråga till utrikesministern är: Varför kan vi inte stå upp och möta dessa parallella kriser när Sveriges ekonomi är otroligt stark och går otroligt bra?

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Främjandet av demokrati och hållbar fred motverkas av det som nu sker i Ukraina. Sedan flera år är mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och miljö några av de absolut största områdena inom svenskt bistånd. Detta arbete finansieras till betydande del via regionala och bilaterala anslagsposter.

Den så kallade limiten för de globala anslagsposterna ger inte en heltäckande bild av påverkan på verksamheten. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är fortfarande ett område som regeringen prioriterar. Sida hanterar nu en stor del av biståndet, och ändringar görs i hur budgetförutsättningarna ska hanteras på varje insatsnivå. Bara häromdagen kunde vi lägga tillbaka en hel del.

Enligt de internationella reglerna för bistånd kan man dock använda biståndet under en begränsad tid om det inträffar en stor flyktingkatastrof och kvinnor och barn behöver skydd. Men även efter att vi har använt pengar till att stödja dessa kvinnor och barn är Sverige fortfarande, i kronor räknat, en av de främsta bidragsgivarna i världen.

Herr talman! Man kan göra avräkningar enligt regelverket, men man måste inte. Miljöpartiet anser att Sverige ska minimera avräkningarna. Vi har råd att inte ställa kvinnor och barn som flyr till Sverige mot dem som svälter i andra delar av världen eller mot klimatbiståndet eller mot viktiga insatser för att stärka fred och demokrati.

Sverige har prognostiserade överskott i statsbudgeten. Varför väljer regeringen i detta läge att göra Sveriges kommuner till den största mottagaren av svenskt bistånd?

Herr talman! Jag har full respekt för att Annika Hirvonen slåss för att biståndet ska vara högt. Jag delar denna ambition. Jag tycker dock att det är helt rimligt att man i internationella sammanhang har kommit överens om att man om det blir en katastrof med stora flyktingströmmar tillfälligtvis kan använda biståndet till kvinnor och barn.

Det är ett lite fult debattknep att säga att det är Sveriges kommuner som får dessa pengar. De går ju till stöd för de kvinnor och barn som har flytt från våldtäkt, tortyr och krig, vilket jag tycker är rimligt.

Herr talman! Vi är samlade för att ta avsked av den svenska allianslösheten. Här finns de som känner sorg och saknad medan andra av oss uttrycker tacksamhet och hopp inför de steg som nu tagits. Vi överlämnar i dag denna allianslöshetens hållning i historiens hand.

Denna extra utrikesdebatt i juni är inte endast en möjlighet att hålla ett griftetal över det som självdött utan också ett tillfälle att uttrycka förhoppningar och förväntningar inför det nya.

Den 18 maj klockan 08.00 inlämnades till generalsekreterare Stoltenberg i Bryssel vår ansökan om att bli inbjuden som medlem i den västliga försvarsalliansen Nato. Så gjorde även Finland. Det är en ny tid. En ny säkerhetspolitisk doktrin ska mejslas fram efter 200 år - 200 år av neutralitet som övergick i en militär alliansfrihet som i praktiken var allianslöshet och sedan i EU-inträde och ett partnerskap som alltmer utvecklat sig till en fast relation.

Den utrikesdeklaration som regeringen nu levererat vilar på endast 100 mandat av 349. Av oss som önskar se största möjliga uppslutning och parlamentariska bredd förordas att vår kurs, den svenska linjen, tas fram av en försvarsberedning med gediget kansli och med alla riksdagspartier arbetande tillsammans.

Efter valet i september ska en försvarsberedning tillsättas. Dess första uppgift måste då vara att ta fram en säkerhetspolitisk analys givet det förändrade och försämrade säkerhetsläget och ett svenskt Natomedlemskap. Därefter får den lägga fram förslag om hur det faktum att vi är i allians med 31 andra stater påverkar svensk försvarsplanering och ett kommande försvarsbeslut som kräver att motsvarande 2 procent av bnp går till vår säkerhet 2025.

Låt mig påminna om grundläggande fakta: Sverige har nu tagit ställning. Vi har ansökt om medlemskap i den organisation som sedan 1949 har varit den yttersta garanten för fred och frihet i vår del av världen. Det är stort, men det borde ha skett för länge sedan. Sveriges naturliga hemvist är och har varit bland de länder som i ett bredare perspektiv kallas för västvärlden.

Utrikes- och säkerhetspolitik bedrivs i en både hård och tydlig värld som styrs av nationers intressen. Andra länder ser huvudsakligen till sig. Endast Sverige tar hänsyn till sina intressen. Kriget i Ukraina, Rysslands brutalitet, livsmedelskris, ett Kina som tydligt globalt utmanar, ett coronavirus som fortsatt bekämpas på olika kontinenter med behov av vaccin, klimatet och miljön - allt detta är allvar.

Herr talman! Det paradoxala är att samtidigt som ledande socialdemokrater och vänsterpolitiker under efterkrigstiden talat om neutralitet och kritiserat USA har Sverige haft ett hemligt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete med USA och Nato. Redan 1949 påbörjades den socialdemokratiska politik som byggde på att Sverige i händelse av att vi blev angripna skulle få hjälp av Nato, trots att Sverige inte var medlem. Det har varit en djupt haltande solidaritet: Vi räknar med att ni stöder och hjälper oss samtidigt som vi inte vill lova att stödja och hjälpa er.

Efter att Berlinmuren och järnridån rivits av kämpande, frihetstörstande människor med idéer om en bättre värld ändrades globala förutsättningar genom Sovjetunionens upplösning. Länder tog tillfället i akt genom att söka sig till först Nato och sedan EU. I Sverige fortsatte den samlade vänstersidan på den inslagna vägen. Sverige skulle vara militärt alliansfritt - en fri yta mellan Ryssland och Natoländerna, för att använda Stefan Löfvens språkbruk. Det medlemskap vi söker nu kunde ha eftersträvats redan då.

Den så kallade Hultqvistdoktrinen blev regeringens svar på en alltmer osäker omvärld. Genom att sluta avtal med en rad länder både inom och utanför Nato skulle Sveriges säkerhet garanteras. Hela den svenska försvarsplaneringen utgick från antagandet att hjälp skulle komma från väst. Sverige skulle strida "i avvaktan på" - inte i väntan på Godot utan i väntan på Nato. Problemet var bara att dessa avtal inte innehöll några traktatsbundna försvarsgarantier - exakt det som slagits fast i analysgruppens rapport framlagd den 13 maj och upprepats i dagens utrikesdeklaration.

Vi moderater har varit för ett svenskt Natomedlemskap sedan 2003. I takt med ett ökat hot från Ryssland har vi ökat våra ansträngningar för att Sverige ska bli medlem i Nato. En viktig del i detta var att vi drev frågan att införa en svensk Natooption i Sveriges säkerhetspolitiska linje.

När Rysslands angreppskrig den 24 februari i år var ett faktum kunde finländska politiker i bred enighet och sämja aktivera den option som man haft i sin säkerhetspolitiska verktygslåda sedan mitten av 1990-talet. Moderaterna tillsammans med fyra andra partier såg i bred majoritet till att Sveriges riksdag ställde sig bakom en sådan svensk option i december 2020.

Därefter har partierna uppmanat regeringen att inleda säkerhetspolitiska samtal om detta, ständigt avvisade av Socialdemokraterna och ständigt ifrågasatta, fram till dess att kriget i vårt Europa var ett faktum den 24 februari. Den dagen rasade Hultqvistdoktrinen och den militära allianslösheten samman som ett korthus.

Den främsta lärdomen av det som har hänt är att säkerhetspolitik inte får baseras på fromma förhoppningar. Sveriges säkerhet är en kärnuppgift för staten.

Det är bra att det nu finns ett brett politiskt stöd för ett svenskt Natomedlemskap. Det mörka är att det sker mot bakgrund av ett fruktansvärt krig där det tappra Ukraina står upp mot Putinregimens aggression och förtryck. Vi hjälper till med pengar och vapen. Det är viktigt och riktigt. Vi kan göra mer i fråga om vapen, pengar och tydligt politiskt stöd och samla oss i Norden, EU och Nato för Ukraina.

Ett budskap till Putin och Ryssland är: Vi har sett Butja, Charkiv och Mariupol. Vi har sett er ondska.

Herr talman! Låt vår medlemskapsansökan vila på det hoppfulla! Det är viktigt att tydliggöra att Sverige och Finland kommer att vara säkerhetsproducenter och tillgångar för Nato. Det handlar dels om att ha en tydlig idé om vad vi kan bidra med och vilka prioriteringar vi ska driva som medlemsnation. Det handlar dels också om att snabbt nå motsvarande 2 procent av bnp till försvaret, och det redan till 2025. En bred säkerhetspolitisk dialog bör således påbörjas så snart som möjligt efter höstens val.

Herr talman! Nästa gång det avges en utrikespolitisk deklaration här i riksdagen har svenska folket sagt sitt i val. En röst på Moderaterna kommer att innebära att debatten då kommer att präglas av hoppfullhet inför hur vi utrikes- och säkerhetspolitiskt ska arbeta för vårt Sverige och våra intressen och hur vi är en del av ett lag, och inte endast solospelande, i Norden, genom de unika och speciella nordisk-baltiska relationerna, i EU och som bidragande Natomedlem.

Herr talman! Jag ser fram mot den dagen, och jag är inte ensam om det.

Herr talman! I Arktis ser vi hur issmältningen tydliggör kopplingarna mellan klimat och säkerhet. Vi har sett hur Ryssland har valt att militarisera Arktis, bland annat på Kolahalvön och i Barents hav. Den ryska viljan att kontrollera Nordostpassagen är tydlig. Arktis är också en plats för ryska kärnvapen i dess andraslagsförmåga.

I och med Sveriges Natoansökan och ett eventuellt framtida Natomedlemskap kommer vårt norra närområde att få en ökad försvars- och säkerhetspolitisk betydelse inom Nato. Hur ser Hans Wallmark på Sveriges framtida säkerhets- och försvarspolitiska engagemang i Arktis som framtida Natomedlem?

Herr talman! Jag tackar utrikesministern. Moderaterna har de senaste åren återkommande motionerat om Arktis säkerhetspolitiska dimension. Jag hör till dem som brukar påpeka att det går en logisk försvars- och säkerhetspolitisk linje från Svarta havet via Östersjön till Norra ishavet. Det är ytterligare en anledning till att Sverige ska bli Natomedlem. Som medlemmar av Nato skulle Sverige och Finland hela Nato och den västliga försvarsalliansen här uppe i norra Europa.

Herr talman! Jag vill lägga till något som indirekt var väldigt viktigt i det utrikesministern sa, nämligen insikten om hur klimatförändringarna och miljön påverkar det säkerhetspolitiska läget. Arktis har på grund av klimatförändringar fått en helt annan tyngd. Det är därför det finns en linje från Svarta havet via Östersjön till Norra ishavet.

Herr talman! Tack för svaret, Wallmark! Jag vill gå lite djupare i detta. Rysslands agerande i Arktis bidrar delvis till ett nytt säkerhetspolitiskt läge i det norra och nordvästra området. Närvaron av de ryska kärnvapnen på Nordkalotten är ett faktum, och Ryssland kommer i det längsta att behålla dessa kapaciteter i Arktis. Även Kinas intressen i Arktis har ökat.

Men med ökade risker för incidenter, misstag och missförstånd behövs också olika slags förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Intentioner och avsikter behöver också klargöras.

Hur ser Hans Wallmark på att vi kan vidta förtroendeskapande åtgärder i detta spända läge?

Herr talman! Vikten av rustningskontroll har verkligen varit en svensk utrikespolitisk linje delad av regeringar från olika partier. Det är en del i det frågekomplex som utrikesministern lyfter upp.

Jag kan lova utrikesministern, kammaren, diplomatiska företrädare och inte minst den svenska allmänheten att en moderatledd regering efter valet skulle arbeta hårt med de förtroendeskapande mekanismerna och ha ett aktivt rustningskontrollarbete.

Det Ryssland nu gör i och med sin oerhört lättsinniga retorik kring massförstörelsevapen, både atomvapen och kemiska vapen, är otillständigt. Detta kräver aktiv handling från andra länder. Sverige ska vara ett av dem.

Herr talman! Hans Wallmark brukar alltid säga att han ska vara vänlig och lyfta detta först. Därför vill jag instämma i mycket av det som Hans Wallmark har tagit upp när det gäller Nato och det arbete som vi har bedrivit för att försöka nå fram till den säkerhetspolitiska analys som vi nu till slut har landat i.

Herr talman! Jag delar också bilden av att vi är hoppfulla om den svenska medlemskapsansökan till Nato. Det får mig också att vilja ställa en fråga. Jag vet ju att det finns andra som också är hoppfulla vad gäller deras medlemskapsansökan till EU. Ukraina, Georgien och Moldavien upplever precis som Sverige att det inte är säkert att stå ensamma och utanför.

I Ukraina bedriver man ett modigt försvar av sitt territorium för rätten att bli medlem och välja sin egen väg. Mot denna bakgrund undrar jag hur Moderaterna ser på Ukrainas, Georgiens och Moldaviens ansökan om medlemskap. Är Moderaterna beredda att verka för att de snarast möjligt får kandidatstatus?

Herr talman! Jag vill kvittera vänligheten till Kerstin Lundgren. Jag uppfattar att hon och undertecknad - våra två partier - har arbetat sida vid sida för ett svenskt Natomedlemskap, för den svenska Natooptionen och för att hela tiden uppmärksamma vikten av att se till situationen för Ukraina, Georgien och Moldavien.

Herr talman! För några veckor sedan - det är kanske till och med några månader sedan - behandlades i denna kammare ett betänkande från utrikesutskottet om detta. Mig veterligen var det ett enigt betänkande. Alla åtta partier stod bakom det. Därmed kan man säga att det är den svenska linjen.

Jag hade förmånen att i likhet med utrikesutskottets övriga ledamöter träffa tre företrädare från Ukraina i går, varav en är ledamot av parlamentet, radan. Hon intervjuades för övrigt i morgon-tv i morse och gjorde ett väldigt starkt och viktigt intryck, inte bara på ledamöter utan också på den breda allmänheten. De berättade något som också upprepades av utrikesministern här i dag, nämligen att kommissionen nu håller på att ta fram rekommendationer inför Europeiska rådets möte den 23 juni. De var förhoppningsfulla. Jag tror att det är viktigt att man som regering också driver på och understöder kommissionen.

Tyvärr är jag och mitt parti inte en del av regeringen, herr talman, delvis på grund av hur Centern har agerat här i kammaren. Om Moderaterna hade varit ett regeringsbärande parti hade jag kunnat vara mer precis när det gäller exakt vad som ska göras, för detta är ett spel - ett positivt spel, ska jag understryka - som just nu bedrivs mellan regeringar och EU-kommissionen.

Jag hoppas att vi har en svensk regering som är framåtlutad. Det skulle vi ha haft om Moderaterna hade suttit vid makten.

Herr talman! Det låter måhända hoppfullt - om det nu är så att Moderaterna vill detta. Vi vet ju att inför Europeiska rådet är det den här riksdagen som ska ge mandat till regeringen. Då är det naturligtvis viktigt att vi i kammaren i denna debatt inför Europeiska rådet, som ska hantera kommissionens slutsatser, är tydliga med att vi vill se att Ukraina, Georgien och Moldavien ges kandidatstatus.

Det är därför naturligt att jag ställer frågan: Är Moderaterna beredda att, liksom Centern, driva detta inför Europeiska rådet?

Herr talman! Om Moderaterna hade varit ett regeringsbärande parti hade det varit lättare att göra detta tidigare, i relationen med kommissionen. Nu, herr talman, vet varken Kerstin Lundgren eller jag vad kommissionens rapport kommer att landa i. Därmed vet vi inte heller vilken slutsats EU-nämnden kommer att dra och vilken ställning den kommer att inta.

Det finns dock skäl att ändå hoppas att den av Centerpartiet tolererade socialdemokratiska regeringen har rätt i sina antaganden. Jag tyckte att utrikesministern försökte ge uttryck för en hoppfull linje. Det vore bra om det också kunde bli hela riksdagens linje. Där, herr talman, får vi ändå komma tillbaka till att vi har behandlat frågan här i kammaren offentligt och publikt. Då ställde sig alla åtta partier bakom ett samlat betänkande.

Det finns alltså en svensk linje. Sedan hoppas jag att den exekveras och utförs på ett korrekt sätt av den socialdemokratiska regeringen.

Herr talman! Hans Wallmark håller det anförande som högern nog skulle vilja höra utrikesministern hålla kring att man nu ansöker om Natomedlemskap från svensk sida.

Suget efter att kliva in i Rosenbad känns hela vägen från Hans Wallmark i talarstolen. Historiker får väl plocka upp Wallmarks anförande och se om det var rätt att överge 200 år av alliansfrihet eller inte; det känns lite för tidigt att dra den slutsatsen i dag.

Herr talman! Jag skulle vilja prata om en debattartikel som Moderaterna skrev i Svenska Dagbladet den 17 oktober. Den handlar om tillståndet för demokratin i Turkiet och är en i många delar utmärkt debattartikel. Huvudpoängen i artikeln är att tillståndet för demokratin i Turkiet är så dåligt att det är omöjligt för landet att vara medlem i EU. Moderaterna går till och med så långt i artikeln att man skriver att "förhandlingarna med Turkiet formellt bör avslutas".

I och med artikeln trodde de flesta av oss att det skulle komma att ske en skärpning av Moderaternas Turkietpolitik. Men några konkreta spår av denna hårdare linje går inte längre att hitta i vare sig praktik eller retorik.

Sverige har möjligheten att förhindra ett turkiskt medlemskap i EU på samma sätt som Turkiet har möjlighet att stoppa och sätta käppar i hjulet för ett svenskt Natomedlemskap. Som vi har pratat om tidigare har Turkiet presenterat en kravlista på Sverige och Finland. I vårt replikskifte i februari, då jag lyfte problemet med Turkiet som Natomedlem, sa Hans Wallmark att Turkiet är otroligt mångfasetterat.

Har Moderaterna redan nu anpassat sig till Erdogan för att Sverige ska få bli medlem av Nato? Och vad tycker Hans Wallmark som tidigare ordförande i krigsutredningen om att regeringen i och med dagens anförande öppnar upp för vapenexport till Turkiet?

Herr talman! Som det tidigare replikskiftet med Centerpartiets Kerstin Lundgren visade finns det ett antal kriterier för att bli antagen som medlemsstat av Europeiska unionen, och det är väsentligt att man understryker dessa. Ett av kriterierna är att landet är en rättsstat och att det finns en hög demokratisk standard. Tyvärr har det, vilket även flera turkiska politiker vittnar om, gått i fel riktning i ett antal år.

Jag har dock själv motionerat här i Sveriges riksdag om hur vi ska kunna arbeta med Turkiet som en potentiell EU-medlem, för jag tillhör dem som tycker att det är väsentligt att man inte utesluter Turkiet som ett potentiellt medlemsland för att landet skulle vara en del av Asien. Den typen av retorik har förekommit när man avvisat Turkiet, och det tycker jag i grunden är helt förkastligt.

Turkiet ska vägas och mätas med samma våg som andra stater. Då är rättsstat, demokrati och öppenhet centrala inslag, och där har det tyvärr under de senaste åren utvecklat sig i fel riktning.

När det gäller krigsmaterielexport var jag, precis som Håkan Svenneling säger, ordförande i den utredning som ligger till grund för den lagstiftning som vi har i dag. Där har vi ökat vikten av den demokratiska statusen i ett land som man exporterar till.

Samtidigt är denna lagstiftning på ett sätt entydig. Det är nämligen så att varje affär, varje försäljning, ska prövas utifrån sina förutsättningar. Till dem räknas även Sveriges egna försvars- och säkerhetspolitiska intressen. Det innebär att varje affär måste prövas utifrån de förutsättningar som råder just då. Om det sker en ny ansökan om export till Turkiet måste den därför prövas i enlighet med den lagstiftning vi har. Då vägs olika intressen mot varandra.

Herr talman! Jag delar Wallmarks syn att en ansökan om turkiskt medlemskap i EU i dagsläget ska avvisas på grund av bristande demokrati och inte beroende på geografi. Det tycker jag är en i grunden klok argumentation.

Det man hade väntat sig från Moderaterna när ni motionerar är att ni skulle ha motionerat på skrivelsen om EU och lyft just problemet med Turkiets demokratisyn. Man får lite grann känslan av att Moderaterna har inlett en anpassning till Turkiet just nu utifrån Natoansökan. I stället kunde Moderaterna ha lagt fram sin Turkietpolitik gällande ett turkiskt EU-medlemskap kring det som vi på tisdag ska debattera i EU. Men det har ni inte gjort.

Jag ser ändå denna anpassning ske och undrar därför över en sak - om nu suget efter att kliva in i Rosenbad är så stort. Om Sverige lyckas bli Natomedlem, som Wallmark så gärna vill, skulle demokratibristen då ändå utgöra ett hinder för vapenexport till Turkiet för en moderat regering trots att landet är Natomedlem? Är det ett löfte vi kan få från Moderaterna i dag?

Herr talman! Det är intressant att flera partier försöker avkräva Moderaterna löften i hypotetiska frågeställningar.

Det jag kan avge som löfte till Håkan Svenneling och hela svenska folket är att varje krigsmaterielexportorder måste behandlas enligt gällande lagstiftning. Då är det viktigt med den demokratiska statusen, för den är en faktor. Men Sveriges säkerhet är också en väldigt viktig faktor - kanske lite väl ofta bortsedd ifrån när det gäller Vänsterpartiet i den debatt som nu rasar, inte minst kring ett svenskt Natomedlemskap. Detta kan avges som ett löfte: Moderaterna kommer alltid att stå upp för svensk säkerhet.

Jag är inte säker på att det finns ett stort sug efter Rosenbad i den meningen att det är makten som lockar, däremot innehållet. Ja, jag vill faktiskt se en ny politik. Och nej, mitt parti kommer inte att stödja en socialdemokratisk regering.

Herr talman! Miljöpartiet har krävt att regeringen ska komma till utrikesutskottet för att redogöra för hur man tänker förhålla sig till de krav som vi nu kan läsa i många tidningar att Turkiet ställer på Sverige.

I dag vill jag ta tillfället i akt att fråga den moderata företrädaren om Moderaterna är beredda att gå de krav som ställs till mötes. Det handlar om krav på begränsningar av den svenska demonstrationsfriheten och yttrandefriheten och krav på utvisning av personer som har fått asyl i Sverige för att de har utsatts för förföljelse i Turkiet.

Herr talman! När det gäller om jag tycker att det är rimligt att regeringen ska klargöra sin hållning för utrikesutskottet delar jag den synpunkten. Det har jag också framfört till utskottets ordförande. Jag tror mig dessutom veta att vi i samband med utskottets inplanerade sammanträde den 16 juni kommer att få information från kabinettssekreterare Robert Rydberg.

Jag tycker att det är viktigt alldeles oavsett om Miljöpartiet sitter i regeringen eller inte att regeringen just håller riksdagen underrättad. Det gäller allrahelst om regeringen har litet stöd. Nu är det en 100-mandatsregering, och tidigare var det väl en 130-mandatsregering. Då är det viktigt att regeringen har en god relation till Sveriges riksdag.

När det gäller krav har jag huvudsakligen tagit del av dem i medierna. Det är svårt att veta vad som är rätt och inte rätt. Som jag också har konstaterat tidigare är vi inte en del av regeringen. Jag kan inte veta exakt hur regeringen förhandlar eller diskuterar med andra. Jag tror också att man kanske mer ska se det som att det förs samtal. Av tidningsuppgifter i går i Bryssel framgår att det förs samtal mellan Sverige, Finland och Turkiet under Natos värdskap. Det tycker jag är bra. Då är det också viktigt att man klargör hur saker och ting förhåller sig.

Som jag sa till Vänsterpartiet har vi en väldigt tydlig krigsmateriellagstiftning. Den förhåller vi oss till. Där vägs olika intressen mot varandra. Sverige är en rättsstat. Det innebär att regler och lagar och det domstolar har fastställt gäller i Sverige.

Jag tycker inte att man på det sättet ska darra på manschetten. Man kan vara tydlig, men heller inte vara tydlig åt något annat håll. Jag önskar uppriktigt sagt regeringen lycka och välgång i sina diskussioner. Jag vill ju, till skillnad mot Miljöpartiet, att Sverige ska bli en del av Natogemenskapen och kunna medverka till att öka säkerheten på vår kontinent.

Herr talman! Detta med att inte darra på manschetten låter ändå som att även Moderaterna, om de skulle leda nästa regering - vilket jag naturligtvis inte hoppas - och förhandlingarna inte är slutförda, sätter ned foten.

Det känns otroligt viktigt att man tydligt sätter ned foten mot krav på inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter i Sverige eller mot krav på att utvisa politiska flyktingar till den auktoritära stat som Turkiet är i dag.

Herr talman! Jag kan inte annat än upprepa vad jag sa. Sverige ska stå upp för vår rättsstat och värna vår rättsstat. Exakt hur förhandlingar, eller samtal och diskussioner, som jag skulle vilja kalla det, förs kan jag inte säga.

Herr talman! Jag hoppas ledamöter av utrikesutskottet kanske kan få en djupare insikt genom att kabinettssekreterare Robert Rydberg redogör för det inför Sveriges parlament.

Herr talman! "Finns det i Europa - vi kunna gärna lägga till de andra världsdelarna - en människa så enfaldig att hon tror, att faran är förbi? Nej, världen är full av rävar, som närsomhelst kunna förvandlas till vargar och de fredligaste lammen bli då först bitna. Därför bör även det fredligaste folk ha en varghamn tillreds för att skicka sig efter den onda tiden." Ja, så skaldade Erik Axel Karlfeldt redan vid en landstormsfest i Konserthuset 1927. Orden är tidlösa och analysen gällande.

Vi är inne i en intensiv och avgörande tid för svensk utrikespolitik. Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina och det pågående kriget, där de ryska övergreppen mot befolkningen är återkommande, systematiska och omfattande, ställer helt andra krav på svensk utrikespolitik än tidigare.

Hoten mot vårt land är i dag en realitet, och utrikespolitiken är den första linjen för att avvärja dessa hot. Det kräver en stöttålig kompass och en skicklig politik. Det är en politik som är samordnad med våra allierade och en politik som möter hoten i tid.

Herr talman! Här lämnar regeringens politik mycket övrigt att önska. Låt oss se närmare på händelseutvecklingen. Regeringens politik har präglats av ständigt sent agerande och en ojämn vilja att agera konstruktivt. Situationen är i dag den att Sveriges ansökan till Nato riskeras på grund av regeringens inrikespolitiska genvägar. Så här i slutet av mandatperioden och i egenskap av opposition kan vi konstatera att såväl denna regering som tidigare regeringar kunnat agera mer förutseende. Lyhördhet mot oppositionen och karta och kompass i terrängen liksom ett samordnat agerande i ett tidigare skede med Finland hade varit klokt och är en viktig lärdom.

I december 2020 röstade riksdagen för införandet av en Natooption. Det innebar att Sverige precis som Finland skulle deklarera att vi avgör om vill gå med i Nato. En sådan deklaration hade förberett oss för ett Natomedlemskap. Det hade gett en möjlighet för bland annat myndigheter att förbereda detta på ett helt annat sätt än vad som nu varit fallet.

Regeringen stretade emot, och man till och med vägrade att ens inleda breda samtal om Sveriges säkerhetspolitik tills det inte gick att undvika längre, och då behövde det gå undan. Med det sagt vill jag samtidigt understryka att dessa samtal förts i en konstruktiv anda.

Herr talman! Strax före jul i december förra året kom Ryssland med sina krav på en ny säkerhetspolitisk ordning. Det var krav som innebar att Ryssland skulle råda över Sveriges och många andra staters säkerhetspolitiska vägval. Dessa krav kom samtidigt som den militära uppbyggnaden längs Ukrainas gränser pågick. Finland reagerade snabbt på de ryska kraven, medan den svenska regeringen visade saktfärdighet. När väl reaktionen kom var den kort och lämnade mycket övrigt att önska.

Sverigedemokraterna och andra inom oppositionen kom sedan att ta upp frågan om leveranser av vapen till Ukraina. Detta inte bara avvisade regeringen först, utan dessutom hävdade man att det inte var möjligt på grund av det svenska regelverket. Därför kom det att dröja till kriget hade inletts innan vi här i Sverige med en bred majoritet sedan kunde besluta om att leverera vapen till Ukraina.

Herr talman! När väl kriget brutit ut kom säkerhetspolitiska samtal igång mellan riksdagens partier, väl över ett år efter att vi begärt det. Samtalen fördes som sagt i en konstruktiv anda, men planen fick justeras för att vi nu skulle kunna agera i takt med och mer samspelt med Finland.

Sverige har i dag hamnat i en situation där Turkiet ser ut att åtminstone försena och fördröja ett svenskt medlemskap i Nato. Samtidigt har Socialdemokraterna ett avtal med en vänsterpolitisk vilde som ytterligare ser ut att försvåra förhandlingarna. Det är i grunden fullständigt orimligt att en politisk kraft med inrikes utrikespolitiska intressen kan få det oproportionerliga avgörandet av förmågan att kontrollera och konstituera svensk säkerhetspolitik. Det är i grunden mycket allvarligt av flera skäl.

Gällande den ryska imperialismen ser vi ingenting som tyder på en positiv utveckling, utan snarare skärps motsättningen mellan Ryssland och väst dag för dag samtidigt som kriget fortgår. Inte ens om Putin skulle avgå eller avsättas är det troligt med en positiv utveckling för överskådlig framtid. Det gör att vi inte har råd med en senfärdig, dåligt koordinerad eller oförberedd utrikespolitik.

Herr talman! I kontrast till regeringen står en opposition som är alltmer enad och som länge drivit på för att Sverige ska vara väl förberett inför den skärpta säkerhetspolitiska situation som kommer att vara med oss under överskådlig tid. Oppositionen är i dag överens om fördelarna med ett Natomedlemskap och har ända sedan i december 2020 i och med antagandet av just en Natooption förberett oss för ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Sverigedemokrater har länge varnat för den situation som nu uppstått. Det ryska hotet är inte nytt. Sedan vårt riksdagsinträde 2010 har vi varnat för att det finns ett ryskt hot och att det kräver att vi är förberedda såväl diplomatiskt som militärt. Nu är hotet reellt. Det gäller att föra en politik här och nu som kan möta det, annars riskeras landets framtid.

Om några månader är det val. Då står en opposition som är enad i de säkerhetspolitiska frågorna mot regeringen som ständigt varit just sen och oförberedd, och som dessutom baserar sitt regeringsunderlag på partier i riksdagen som har helt olika utgångspunkter i säkerhetspolitiken.

Senast i september behövs en ny regering som har förmågan att agera i tid, som baserar sin politik på ett riksdagsunderlag som är enigt och som förmår arbeta konstruktivt utan interna och partitaktiska låsningar.

Vi har konsekvent visat att vi är beredda att anta den uppgiften. Vår beredskap måste stärkas såväl civilt som militärt då Ryssland efter stora svårigheter i Ukraina kan lära sig av sina misstag och bygga upp en ny förmåga som kan utgöra ett ännu större hot än i dag mot vårt land och vårt omedelbara närområde.

Sverige är en del av Norden, Östersjöstaterna, Europa och världen i fallande ordning. Vårt engagemang börjar också inom Nato.

Jag vill här passa på att önska talmannen, utskottskollegorna och Riksdagsförvaltningen en glad sommar.

Herr talman! En vecka före den ryska invasionen av Ukraina ville Jimmie Åkesson inte välja mellan Putin och Biden. Det beror på kontexten, sa Jimmie Åkesson. Kontexten då var 100 000 ryska soldater vid Ukrainas gräns.

I februari röstade Sverigedemokraterna i Europaparlamentet emot ett akut finansiellt stöd till Ukraina, ett stöd som syftade till att stärka Ukrainas motståndskraft. Alla svenska parlamentariker röstade för det ekonomiska stödet utom tre sverigedemokratiska parlamentariker.

Aron Emilsson sa den 16 februari att han då inte vågade uttala sig om det var rätt eller fel att Sverigedemokraterna inte stöttade Ukrainas motståndskraft mot Ryssland. Anledningen var att han inte hade en fullständig bild av läget. Kan Emilsson i dag berätta varför Sverigedemokraterna i Europaparlamentet röstade emot Ukraina och för Putins intressen?

Herr talman! Jag förstår att Socialdemokraterna och utrikesministern vill skingra dimman kring den röra som är i säkerhetspolitiken just nu.

Låt mig säga så här: Det har varit tydligt och uppenbart sedan lång tid att Sverigedemokraterna tagit varje mått och steg och i alla olika avseenden och sammanhang drivit på för en politik som med all önskvärd tydlighet riktar kritik mot Ryssland och i alla avseenden står upp för den västerländska demokratin.

Vi har krävt hårdare sanktioner mot Ryssland. Vi har krävt att Sverige ska utvisa fler ryska underrättelseagenter och att vi ska stärka försvaret på grund av hotet från Ryssland. Och vi var mycket tidiga med att här i riksdagen förespråka, förorda och pressa fram militärt stöd till försvaret i Ukraina.

Det är helt riktigt att vi sedan också var tydliga med att bidra med allt tänkbart militärt, ekonomiskt och humanitärt stöd till Ukraina och att så att säga vrida kompassen dit utifrån de beslut som tidigare hade fattats i Europaparlamentet.

Herr talman! Återigen får vi höra bortförklaringar från Aron Emilsson. Kan Aron Emilsson i dag i alla fall beklaga att Sverigedemokraterna inte visade det fulla stöd som Ukraina så väl behövde i början av invasionen?

Herr talman! Jag ska vara mycket tydlig. Ja, det var nog fel att inte från allra första början, de allra första dagarna, med alla till buds stående medel stödja Ukraina. Men låt mig då också säga att vi var det parti som med samma beslut och i samma fråga sedan drev på i EU-nämnden för att vi skulle nå en samlad nationell enighet i riksdagen om att ta samma mått och steg i förhållande till försvaret för Ukraina. Därmed har vi ett gott facit och ett rent samvete i den frågan.

Herr talman! Jag är alltjämt nyfiken på hur Sverigedemokraterna ser på EU.

I den utrikespolitiska debatten den 16 februari frågade jag om Sverigedemokraterna ser EU som sin viktigaste utrikespolitiska arena. Jag fick då en annan bild när Aron Emilsson svarade att det var en prioriteringskedja. Och jag hörde lite av det nu också i Aron Emilssons inlägg, herr talman. Men hur eniga är ni med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna om denna prioriteringskedja? Är ni överens om att EU inte är den viktigaste utrikespolitiska arenan? Det är ju en vital säkerhetspolitisk fråga.

Herr talman! Vi hade också en spännande debatt, för Sverigedemokraterna hade tidigare på sin hemsida en bild av balansfrågor mellan stormakter. Den justerades efter att den hade uppmärksammats i partiledardebatten. Nu läser jag på Sverigedemokraternas hemsida: Som ett militärt alliansfritt land ska vi inte peka ut fiender, även om vi deltar i sanktioner och vapenembargon mot vissa länder.

Herr talman! Det kan gå snabbt ibland; det vet vi. Det är i alla fall en säkerhetspolitisk förnyelse som har pågått under våren, men jag läser inte att den återspeglas, herr talman. Jag undrar vad det är som gäller, för enligt bilden som speglas på Sverigedemokraternas hemsida ska Sverige fortsätta att vara militärt alliansfritt. Vad gäller egentligen?

Herr talman! Jag tackar Kerstin Lundgren för frågorna.

Jag börjar med Europeiska unionen. Det är helt klart så att EU är ett av våra absolut viktigaste samarbetsorgan i dag. Det är ställt utom allt rimligt tvivel. Samtidigt är det viktigt för mig att uttala och för oss att uttrycka att vi är en del av den nordiska familjen, Östersjöområdet, Arktis, Europa och det globala internationella samfundet i fallande ordning.

Med detta menar jag att utrikespolitiken inte är svartvit. Vi kan bedriva ett intensivt och viktigt reformarbete och samarbeta inom Europeiska unionen parallellt med att vi tycker att det krävs ett batteri av reformagendor för att få både det nordiska och det östersjöparlamentariska samarbetet att växa, utvecklas och stärkas. Dessa intressen står inte emot varandra, skulle jag vilja påstå.

Det är klart att vi till dags dato ännu är ett militärt alliansfritt land. Det är ett faktum. Sedan är det också helt klart och ett faktum, utifrån våra överläggningar, de säkerhetspolitiska samtalen och mitt anförande och replikskiftena här i dag, att Sverigedemokraterna i dag förespråkar ett svenskt Natomedlemskap. Och det gör vi utifrån att verkligheten har förändrats. Då anpassar vi kartan efter verkligheten. Vi strävar inte efter att göra tvärtom.

Som sagt: Händelseutvecklingen har gått undan. När dessa förhållanden ändras kommer förhoppningsvis också Sverige att vara en del av försvarsalliansen Nato.

Herr talman! EU som den viktigaste utrikespolitiska arenan är naturligtvis oerhört centralt för Sverige, för svensk säkerhet och utrikespolitik.

Vi har från vår sida också varit redo att stärka EU:s röst när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Jag undrar om det är en hållning som Sverigedemokraterna är beredda att inta, till exempel när det gäller att ta bort enhällighetskravet vid omröstningar i utrikesrådet.

Herr talman! Vill Sverigedemokraterna inte peka ut fiender? Det är ju det som står. Tidigare stod det om balans mellan stormakter. Vad gäller egentligen?

Herr talman! Återigen: EU är som sagt en av våra absolut viktigaste utrikespolitiska samarbetsarenor i dag - det står klart.

Vi har inom Europaparlamentet och EU:s funktioner drivit på, precis som vi varit överens om, för att använda EU:s fredsfacilitet till att ge EU starkare och tydligare muskler för att ge Ukraina humanitärt, ekonomiskt och militärt stöd i dag. På det sättet har också EU utvecklats i sin förmåga att vara en säkerhetspolitisk arena.

Detta har vi också anammat, även om vi i grunden har en budgetrestriktiv hållning. Det visar återigen att vi är beredda att vara pragmatiska, ställa principer mot realpolitik och göra analyser och bedömningar utifrån rådande världsläge.

Herr talman! Aron Emilsson pratar om en vänsterpolitisk vilde med utrikespolitiska intressen. Jag tror att han åsyftar riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, som i dag är politiskt obunden i Sveriges riksdag. Jag har suttit i samma riksdagsgrupp som Amineh i fem år och kan absolut tycka att hon i många stycken är politiskt vild, men jag tycker ändå att de senaste veckornas kampanj mot Amineh Kakabaveh från Sverigedemokraterna har varit väldigt ful och ganska ovärdig svensk politik.

Det som dock intresserar mig i den retorik vi har sett från Sverigedemokraterna är de "utrikespolitiska intressen" som man menar att Amineh Kakabaveh står för och vad man egentligen är så himla kritisk till när det gäller dessa. Det Amineh Kakabaveh gör är ju att stå upp för kurdernas rättigheter. Hon har bland annat gjort det genom att sluta ett avtal med Socialdemokraterna - som parti, tror jag att man ska tolka det, snarare än som regering - kring bland annat kontakterna med det kurdiska partiet PYD i nordöstra Syrien.

År 2019 skrev Sverigedemokraterna själva en motion om kurderna. I sitt yrkande 4 ville man se ett utökat stöd till de kurdiskt dominerade områdena, och då åsyftade man bland annat just Syrien. Man skrev också att kurderna i dag utgör en av de främsta och mest framgångsrika motståndarna till Islamiska staten genom den militära gruppen YPG och dess tillhörande kvinnomilis YPJ. Man har lyft kurderna som ett viktigt folk.

Jag förstår inte riktigt bilden här, Aron Emilsson. Ni är jättearga på en ledamot för att hon inte dansar efter er pipa när det gäller en misstroendeomröstning mot en av regeringens ministrar. Tycker ni politiskt att hon gör något fel? Har ni svängt på två år från att tycka att vi ska stödja kurderna i nordöstra Syrien i deras strävan för byggande av demokrati? Är det nu helt plötsligt fel att ha den åsikten som ledamot i Sveriges riksdag?

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Det är helt riktigt, precis som Svenneling säger, att vi under lång tid och på ett omfattande sätt visat och uttryckt vårt stöd för den kurdiska minoriteten inte minst i Turkiet men också i flera andra länder. Det handlar om rätten till självstyre, rätten till mänskliga rättigheter och rätten till demokratifrämjande arbete. Detta har inte ändrats. Naturligtvis har vi som ingång att det demokratifrämjande arbetet, arbetet för mänskliga rättigheter - inte minst - samt försvaret mot den brutala krigföring som Islamiska staten bedrev har varit essentiellt och avgörande.

Men det är också helt orimligt, vilket jag påpekade i mitt anförande - alldeles oavsett vilka inrikes- och utrikespolitiska intressen, om man får lov att kalla det så, det kan handla om och i förhållande till vilket land - att detta får måla in Sverige i ett hörn och låsa oss i vitala förhandlingar som är avgörande för svensk förmåga att bygga säkerhet tillsammans med andra, så som det nu är, under tiden fram till ett Natomedlemskap.

Detta gör att frågan riskerar att bli en del av ett förhandlingsspel inte bara i Sveriges ansökningsprocess till Nato utan också mellan stormakterna. Det kan sätta press på Sverige i frågor som tidigare aldrig ens fanns på kartan i säkerhetspolitiska avseenden eller inför en Natoansökan och som börjar röra intressen och lagstiftningar som handlar om helt andra saker i vårt land. Att detta kan dikteras, och att Socialdemokraterna riskerar att spela lotto med svensk säkerhetspolitik genom att luta sig mot en politisk vilde i riksdagen, är inte rimligt.

Herr talman! Om jag tolkar Sverigedemokraterna rätt och välvilligt är det alltså inte fel att ha åsikten att man vill stödja kurderna i Turkiet, i Syrien, i Iran och i Irak, men man får absolut inte driva den om man är riksdagsledamot och folkets främsta företrädare. Då begår man ett allvarligt misstag, och då sätter Sverigedemokraterna igång sitt stora partimaskineri mot en ensam, oberoende ledamot av Sveriges riksdag. Jag tycker att detta tyvärr faktiskt inte riktigt håller.

Jag tror att vi är många som är kritiska mot Morgan Johansson som justitieminister, men det var Sverigedemokraterna som väckte misstroende mot en justitieminister. Det var Sverigedemokraterna som försatte den oberoende riksdagsledamoten i det här läget. Det var inte den oberoende ledamoten som fick det mandatet själv, utan det var Sverigedemokraterna som initierade det.

Sedan, när man ser att det misslyckas, försöker man flytta skulden från sig själv och lägga den på allt och alla andra i stället för att se sitt eget misstag. Det är ni som har skapat kaos med den svenska Natoansökan, ingen annan.

Herr talman! Jag vill hävda att det inte råder några som helst tvivel om att Morgan Johansson har gjort ett förkastligt arbete i rollen som justitieminister, precis som Håkan Svenneling själv medger här. Närmare halva Sveriges riksdag, hälften av de samlade ledamöterna, uttryckte sitt missnöje mot regeringens totalt fallerade förmåga att försöka upprätta inrikes säkerhet och faktiskt åstadkomma någon som helst förbättrad trygghet för människor på gator och torg. Det är en del som måste behandlas i den här kammaren.

Men någonstans visar också detta att när regeringen lutar sig mot ett så rekordlågt parlamentariskt stöd som man gör kan inte ett misstroendevotum mot Morgan Johansson som justitieminister tas till intäkt för att inte vara mer förutseende och skydda Sveriges säkerhet långsiktigt.

Herr talman! Stödet för Vladimir Putin och Ryska federationens invasionskrig i Ukraina är starkast i en rad olika mer extrema miljöer, inte minst den konspirationistiska miljön och även exempelvis radikalhögern och den antiimperialistiska vänstern.

Herr talman! Sverigedemokraterna har ett rätt stort ansvar här. Sverigedemokraterna har i årtionden varit den starkaste politiska representanten i Sverige för flera av dessa miljöer. De har varit partiet som har eldat på dessa föreställningar och som har härbärgerat många personer med dessa ståndpunkter, både i medlemsregistret och i väljarkåren.

Sedan har Sverigedemokraterna, i alla fall de senaste åren, uteslutit rätt många medlemmar, även riksdagsledamöter som har blivit vildar och så vidare, delvis för att de har haft dessa uppfattningar. Det är ju glädjande att man har uteslutit många, även om det ofta har skett rätt motvilligt efter avslöjanden i medier och liknande.

Men det tar ändå inte riktigt slut. Det kommer hela tiden nya uteslutningsärenden i Sverigedemokraterna. Problemet, herr talman, är i grund och botten ideologiskt. Hela den här tankefiguren att globalister hotar nationer och så vidare finns egentligen på alla nivåer i Sverigedemokraterna, faktiskt även i ledningen. Man har till exempel använt den typen av retorik mot Annie Lööf i debattartiklar och annat. På högerradikala sajter beskrivs Putin som en god kraft, och så vidare.

Det finns en närhet till det här tänkandet i Sverigedemokraternas världsbild. Så min fråga till Aron Emilsson och Sverigedemokraterna, herr talman, är: Hur kan ni garantera att inga anhängare till Vladimir Putin kommer att väljas in i riksdagen i valet i höst på era valsedlar?

Herr talman! Till att börja med har jag svårt att identifiera mig med och att känna mig hemma i den beskrivning som Fredrik Malm ger. Att det, som jag förstår det, skulle finnas en närhet mellan Sverigedemokraternas världsbild och det ideologiska och principiella som har uttryckts och verkat i Ryssland under en tid ställer jag mig frågande till.

Jag har sedan jag kom in i utrikesutskottet men också flera år innan dess inom ramen för Nordiska rådet och inte minst tillsammans med vår partiordförande Jimmie Åkesson under många år uttalat att vi ser ett alltmer aggressivt, expansionistiskt och imperialistiskt Ryssland under Putins ledning och att det är direkt farligt, både för Europa och för Sverige.

Vi har vid flera tillfällen drivit på för ökade sanktioner mot Ryssland och återigen för att Sverige till exempel ska kunna utvisa fler underrättelseagenter som utgör en ökad risk för vårt land, inte minst det senaste halvåret. Vi har också, på grund av hotet från Ryssland, drivit på för att stärka försvaret över tid. Vi har inte minst lagt fram förslag om att erkänna Stalins framkallade svält i Ukraina som folkmord.

Det är klart att vi inte hade tagit alla de måtten och stegen om vi inte hade trott på vår princip om att vara ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundtyngd. Vi har under lång tid varnat för och sett det ryska hotet medan regeringar av olika kulörer har hånlett lite och svarat att det inte krävs någon ökad försvarsförmåga eller ökad säkerhet i förhållande till Ryssland, eftersom hotet är utraderat historiskt. Nu visar det sig med all önskvärd tydlighet att det inte är på det sättet.

Jag tror inte att man känner sig hemma i Sverigedemokraterna och kandiderar till riksdagen för oss om man tror på Putins Ryssland. Det borde man i alla fall inte göra.

Herr talman! Jag vill tacka så mycket för svaret.

Nej, det vore väldigt bra om man avstår från att kandidera om man i grunden vill att Sverige ska präglas mer av den putinistiska versionen av maktutövning, om jag får uttrycka det på det sättet. Problemet är att det de senaste två mandatperioderna har varit fem, tror jag, ledamöter från Sverigedemokraterna som på olika sätt har blivit politiska vildar. Det har varit en även under denna mandatperiod.

Herr talman! Problemet för partier som hittar mycket näring i de alternativa högermiljöerna är att man på köpet får med en hel del i undervegetationen av partiet, men även högre upp, om man använder sig av en retorik som förstärker just de uppfattningar som leder till ett stöd för Vladimir Putin.

Jag vill ändå gärna ha ett svar från Aron Emilsson. Kommer personer som är putinister att finnas med på era valsedlar och komma in i riksdagen i höst?

Herr talman! Jag har väldigt stor tilltro till alla våra eminenta både tjänstemän och förtroendevalda i organisationen, både på nationell nivå och ute i distrikt och kommunföreningar, när det gäller att göra sitt yttersta för att undvika att det skulle komma in ideologiskt avvikande putinister. Det gäller över huvud taget och i de offentliga organen överlag.

Jag hoppas att det också gäller alla övriga partier. Vi har tyvärr sett uttryck för de uppfattningarna över hela den partipolitiska skalan i olika offentliga sammanhang i Sverige, i såväl kommuner som regioner och riksdagen. Det är beklagligt.

Sverigedemokraterna ska göra vår del och ta vårt ansvar för att se till att den risken försvinner och att vi nästa mandatperiod kan ha en stabil och enad riksdag mot imperialistiska inslag.

Herr talman! Den 24 februari ändrades europeisk och transatlantisk säkerhetspolitik i grunden. Det ryska brutala, oprovocerade och fullskaliga militära angreppet på Ukraina, en erkänd, självständig och demokratisk stat i vårt Europa, visade tydligt för alla Putins och Rysslands rätta ansikte. Man har total avsaknad av respekt för internationell rätt och för ingångna avtal och löften.

Alla omdefinierar vi nu vår Rysslandspolitik, ser över vår säkerhetspolitik och stärker vårt försvar. Sverige ska så snart som möjligt, så nära 2025 som det går, nå 2 procent till försvaret.

Ryssland är en aggressor. Vårt Europa, som har upplevt så många krig, upplever återigen ett storskaligt erövringskrig. Ukraina och Ukrainas folk har upplevt detta förut. Under Stalins ledning dog 4-5 miljoner ukrainare under holodomor. I likhet med andra stater som ockuperades har de fått uppleva förtryckets ok och grymheter över hela skalan. I likhet med historien riktar nu Putins Ryssland blickarna mot fler självständiga stater för att återskapa det ryska imperiet.

När Berlinmuren föll och Sovjetimperiet upplöstes för drygt 30 år sedan öppnades dörren för fredlig samexistens i vårt Europa. Den dörren har nu definitivt stängts för överskådlig framtid. Varningsklockorna har ringt - Tjetjenien, rysk-georgiska kriget 2008 och rysk ockupation av 20 procent av georgiskt territorium. Många ville inte lyssna till varningarna. Svaret från EU och väst uppmuntrade Putin.

Ryssland har under Putin, efter åtta års krigföring och annektering av ukrainskt territorium, inlett nästa fas i imperiebygget, ännu en gång även med den svarta jordens spannmål som vapen mot både Ukraina och världen. Det är ett krig mot demokrati och varje stats och folks rätt att själva bestämma sin väg. Det är ett krig mot den liberala demokratin och mot de värden som har format vårt välstånd och vår frihet. Det är inte ett krig mellan öst och väst, som under kalla kriget, utan mellan autokrati och demokrati.

Den 16 februari i år, åtta dagar innan den senaste invasionen inleddes, pekade jag i den utrikespolitiska debatten, som jag för övrigt hänvisar till, på Putins pågående imperiebygge. Jag pekade på Putins förtryck mot det ryska folket och hur propagandamaskineriet kraftfullt förvränger fakta och verklighet. Jag pekade på hur medier tystas och stängs ned och hur civilsamhället och all opposition tystas. Sedan dess har även vännen den modige Vladimir Kara-Murza gripits. Han har förgiftats två gånger och är nu fängslad.

Demokratier är ett hot mot Putin och hans gelikar. De söker polarisera och skrämma med att fria och öppna samhällen hotar traditionella värden och religioner. Men de som hotas är diktatorer och autokrater, som Putin. Konspirationsteorier och falska fakta, som är ägnade att splittra och destabilisera öppna samhällen, blir vapen vid sidan om de militära som Putin nu brutalt använder för att söka förgöra Ukraina.

Herr talman! Ukraina måste vinna både kriget och freden för allas vår säkerhet.

Sverige måste stadigt stå upp för demokratins röster i världen, för mänskliga rättigheter och mot förtryck. Vi måste stå upp för Ukraina, för rätten till självbestämmande och för respekt för erkända territoriella gränser. Vi måste stå upp mot att man med militära medel försöker erövra territorier.

Vi måste stå upp för de värden som EU bygger på och samverka med andra för att stärka EU:s röst för demokrati, mänskliga rättigheter och oberoende rättsväsen. EU är vår viktigaste utrikespolitiska arena, och vi måste säkra att EU förmår agera när våra värden hotas inom unionen men även utanför.

EU har visat att vi snabbt kan enas om kraftfulla sanktioner mot både Ryssland och Belarus till följd av kriget mot Ukraina. Vi måste vidga sanktionerna mot olja och gas och mot kvarvarande banker. Men vi måste också ge Ukraina, precis som Georgien och Moldavien, kandidatstatus - inte för att någon ska tro att det blir en snabb väg till medlemskap, men vi ska inte ännu en gång försitta vår chans att stötta Ukraina med flera i tid. Vi måste visa en tydlig väg till medlemskap, och som Ukraina har kämpat för just detta. De går i krig för den framtiden. Vi får inte svika och utlämna dem till Rysslands hot, krig och erövringar.

Herr talman! Vi har brett politiskt uttalat att vi inte kan utesluta ett militärt angrepp på vårt land och inte heller på ett annat land i vårt närområde inom EU. Nu har vi också i bred politisk samsyn dragit slutsatsen att alliansfriheten inte längre tjänar Sverige eller bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Nu har vi i bred politisk enighet och med tydligt folkligt stöd tillsammans med Finland ansökt om medlemskap i Nato.

Jag och Centerpartiet välkomnar slutsatserna från den säkerhetspolitiska analys vi kunde forma under våren. I det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i är det utomordentligt viktigt att gemensamt ta ansvar för att lotsa Sverige och Finland in i Nato. Vi nu går in i en valrörelse där vi vet att utomstående krafter har tydliga intressen av att utnyttja oss och vår fria debatt till att sprida desinformation, destabilisera och skapa misstro. Det ställer krav på oss alla.

Centerpartiet drog slutsatsen att alliansfriheten inte tjänade oss eller norra Europa väl efter det ryska angreppet först på Georgien och slutligen på Ukraina 2014. Vi har medverkat till två utredningar om svenskt Natomedlemskap. Bertelmans och Bringéus utredningar gav underlag för debatt men lades tyvärr i byrålådan. Vi lyfte in den finska modellen med en öppen dörr till Nato för att skapa handlingsberedskap, men tyvärr stängdes den dörren med kraft.

Fru talman! Nu har vi tillsammans med Finland valt medlemskapets väg, väl medvetna om att detta kan ta tid men också med en klar vilja att Sverige tillsammans med Finland ska bidra fullt ut till ett starkare Nato för alla medlemmar. Vi står upp för en solidarisk säkerhetspolitik med respekt för alla medlemmar och för Natos grundläggande värden baserade på FN-stadgan om demokrati, individuell frihet och rättsstatens principer.

Fru talman! I den utrikespolitiska debatten den 16 februari lyfte jag också upp vikten av att utveckla samarbetet i Norden och om betydelsen av att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och har en stark röst i Sveriges utrikespolitik. Jag lyfte upp vikten av klimatfrågorna och att inte glömma det säkerhetshot som klimatet utgör för oss alla liksom vikten av att vårt bistånd når upp till 1 procent och är en tydlig del i den utrikespolitiska verktygslådan för att nå en bättre värld.

Fru talman! Icke-spridningsfördragets översynskonferens äger rum den 1-26 augusti i år efter att ha blivit uppskjuten flera gånger på grund av pandemin. Jag har för avsikt att delta tillsammans med parlamentariker, bland annat Kerstin Lundgren.

Självfallet kommer det pågående kriget i Ukraina, Rysslands agerande och det förändrade säkerhetspolitiska läget att påverka både förberedelserna och genomförandet av konferensen. Exakt hur är för tidigt att svara på nu. Vilka målsättningar ser Kerstin Lundgren och Centerpartiet som relevanta inför icke-spridningsfördragets översynskonferens?

Fru talman! Det är viktigt att den här konferensen äger rum. Efter att ha blivit uppskjuten i flera omgångar och efter att vi nu har fått ett krig där Ryssland hotar att använda kärnvapen är det viktigt med en konferens där vi kan lyfta frågorna från NPT.

Vi har stöttat Sveriges hållning när det gäller stepping stones, att försöka se om man kan hitta vägar framåt för att stärka nedrustningsprofilen och öka säkerheten. I det här läget får man hoppas på att det åtminstone inte blir en total clash mellan de närvarande utan att konferensen tas vidare. Risken är annars att det här blir ett avtal som helt fallerar och skjuts i sank.

Vår hållning när det gäller förbudsavtalet och annat har varit att vi inte vill ha den typen av inspel som kan tas till intäkt för att blockera eller rasera den enda gemensamma agenda som finns mellan kärnvapenstater och resten av världen, alltså NPT. Det är vår första prio.

Fru talman! Tack till Kerstin Lundgren för svaret!

Vi har från regeringens sida verkat för att vi ska få framsteg i kärnvapennedrustning, både nationellt och genom vårt så kallade Stockholmsinitiativ för kärnvapennedrustning, som ytterligare 15 länder står bakom. Vi kommer också att engagera oss för att ha ett arbete för att främja icke-spridning av kärnvapen, en fredlig användning av kärnteknologi och en riskreducering.

På vilket sätt vill Centerpartiet verka för att Sverige ska upprätthålla det här trycket på kärnvapennedrustning även efter översynskonferensen av NPT?

Fru talman! Vi vet ännu inte vad slutsatserna blir, och därför är det för tidigt att säga hur trycket ska kunna upprätthållas.

Men det är viktigt med en kärnvapenfri värld, och det är också uttalat i Natos grunddokument. Därför är bilden av att söka steg i den riktningen naturligtvis oerhört central också för oss.

Men vi måste också inse realiteten, nämligen att vi i dag har ett land som tydligt hotar med att använda kärnvapen i ett krig på vår kontinent. Vi har också Nordkorea som envetet skjuter upp och hotar med kärnvapen.

Det är naturligtvis någonting som måste hanteras och adresseras. Går man den vägen sänker man trösklarna väldigt mycket, och vi vill ju i stället se hur vi kan höja trösklarna för kärnvapenanvändning.

Fru talman! Jag försöker i alla fall inledningsvis att hitta det positiva hos mina meddebattörer, något som kanske är lite udda i svensk riksdagsdebatteknik.

Sådant finns det rikligt av när det gäller Kerstin Lundgren. Jag har betonat hur vi tillsammans har arbetat för en svensk Natooption, ett svenskt Natomedlemskap och hur vi ser på ett likartat sätt på det som händer i de östra och centrala delarna av Europa.

Jag tycker också, fru talman, att det var oerhört värdefullt att Kerstin Lundgren nämnde den ryska politikern och historikern Vladimir Kara-Murza, en av hjältar som vågar trotsa den putinistiska regimens förtryck. Det är beklämmande och sorgligt att se bilderna från Ryssland där han hasar omkring i tofflor och fångdräkt.

Därför är det väsentligt att vi använder riksdagens talarstol och talar om de svenska medborgarna Gui Minhai och Dawit Isaak liksom om Vladimir Kara-Murza.

Fru talman! Nu kommer det andra. Kerstin Lundgren nämnde försvarssatsningar som en del i Centerpartiets politik, och det är viktigt. Där har generellt sett Moderaterna, Centerpartiet och övriga borgerliga partier haft en likartad syn, skulle jag säga.

Kerstin Lundgren nämnde att man ska ha motsvarande 2 procent av bnp mot 2025. Det finns ju ett konkret budgetförslag från fyra partier - Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna - om motsvarande 2 procent av bnp till 2025. Vi går mot ett val. Därför skulle jag vilja veta om Kerstin Lundgren och Centerpartiet är för eller inte för att vi ska ha motsvarande 2 procent av bnp till försvaret 2025.

Fru talman! Jag får väl kvittera vänligheten. Jag lyssnade till Hans Wallmarks tidigare inlägg när han berörde hur viktigt det var att vi fick en ny försvarsberedning, en försvarsberedning som ska tillsättas efter valet för att ta fram en ny säkerhetspolitisk analys men också ta fram planerna för fortsatt stärkt försvar.

Jag hoppas, fru talman, att vi där kommer att få ett bra underlag för att kunna ta beslut som stärker försvaret och säkrar att vi når 2 procent så nära 2025 som möjligt. Det har nämligen varit en tydlig hållning att vi vill ha ett bra underlag innan vi landar den frågan. Tyvärr har inte Försvarsberedningen under våren kunnat enas om detta. Och vi har lyssnat på vad Försvarsmakten har sagt, som säger 2028. Vi har inte ansett att vi med ett utskottsinitiativ ska avgöra när detta närmast kan nås.

Vår hållning är, fru talman, att vi ser 2025 som en målbild, men vi tycker att det är viktigt att Försvarsberedningen får göra jobbet och ta fram underlaget. Vi drev den hållningen när vi förstärkte försvaret innevarande år. Då sa vi att vi skulle sätta oss ned i Försvarsberedningen och komma överens, och vi lyckades då stärka innevarande års försvarsbudget, som relaterades till så sent som i går.

På det sättet vill vi också agera här, inte via utskottsinitiativ i finansutskottet. Det är inte den väg vi brukar driva den typen av förstärkningar för att få dem hållbara långsiktigt.

Fru talman! Precis som Kerstin Lundgren pekar på gjorde åtta partier en kraftansträngning för att anslå mer pengar till Sveriges försvar här och nu 2022. Då blir det 2 miljarder till det militära och ungefär 800 miljoner till det civila.

Problemet är att det är långa ledtider. Om man går in någonstans 2023 eller 2024 och säger att det ska vara motsvarande 2 procent av bnp till 2025 kommer det att bli oerhört svårt att realisera - jag skulle säga omöjligt. Vill man gå mot 2 procent 2025 i försvarsansträngningar måste man nog fatta det beslutet ganska omgående.

Jag återkommer till frågan om att i ett skarpt läge välja mellan 2 procent till svenskt försvar 2025 eller inte, är det då Centerns uppfattning att det blir inte? Vad är det i så fall man söker mandat för i det svenska valet den 11 september?

Fru talman! Det är 2 procent 2025 eller så snart därefter är möjligt. Försvarsmakten ska presentera sitt underlag i höst. Med det underlaget är vi beredda att pressa på för att så snabbt som möjligt nå tvåprocentsnivån. Vi har inte tvekat.

Fru talman! Vi har också innevarande år tillsammans varit med och ökat bemyndiganderamen. Det är inte bara fråga om de 2,8 miljarderna direkt i årets budget utan också bemyndiganderamen med 34,9 miljarder. Det är en kraftig förstärkning som vi har fått fram i samsyn i Försvarsberedningen.

Vi hoppas att vi i Försvarsberedningen i höst också ska kunna säkra ett underlag som gör att vi kan fatta ett politiskt beslut i närtid för att få 2 procent.

Fru talman! Det gladde mig att Kerstin Lundgren avslutade sitt anförande med att understryka vikten av biståndet, som Sverige verkligen är världsledande i, för fred, för säkerhet och för demokrati.

Kerstin Lundgren sa att Centerpartiet står upp för enprocentsmålet. Vi i Miljöpartiet vill gå ännu längre. Vi anser att det behövs mer insatser i världen för fred och för demokratibyggande. Vi ser att klimatförändringar och konflikter har drivit ytterligare människor på flykt som behöver humanitärt bistånd. Vi ser nu också hur Rysslands folkrättsvidriga invasion i Ukraina får till följd att ännu fler människor drabbas av svält.

Därför vill vi i Miljöpartiet öka biståndet till 1,25 procent. Vi vill också minimera de avräkningar som Sverige gör, som regeringen senast beslutat om, för att i stället bekosta flyktingmottagande i Sverige.

Hur ser Centerpartiet på möjligheten att ta kliv framåt och utöka Sveriges biståndsram till 1,25 procent av bni och att minimera biståndet? Miljöpartiets uppfattning är att Sverige som ett mycket rikt land där vår ekonomi har varit otroligt stark bör bidra mer till fred och säkerhet i världen och mildra fattigdomen hos dem som nu drabbas otroligt hårt.

Fru talman! Det är andra gången jag hör ledamoten Hirvonen säga "minimera biståndet", men jag tror, fru talman, att hon menar minimera avräkningarna från biståndet. I den delen har vi i utrikesutskottet haft en gemensam markör om vikten av att inte maximera avräkningar från biståndet utan att de ska minimeras.

Samtidigt anser Centerpartiet - och det är tydligt - att det är helt korrekt att använda biståndet också för avräkningar när det gäller flyktingmottagande enligt gällande regler. Den vägen måste Sverige tillsammans med andra länder kunna gå.

När det gäller frågan om att ytterligare tillföra biståndet resurser har vi från vår sida sagt att vi står upp för enprocentsnivån. Det är viktigt. Men det är också oerhört viktigt att Sverige säkerställer att biståndet används effektivt, inte används till att finansiera förtryckarregimer eller länder där demokratin går i fel riktning. Biståndet ska ha ett tydligt mervärde för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Naturligtvis står vi upp för de globala målen och tar vår del. Men vi måste också se att länder själva tar sitt ansvar för att förändra förutsättningarna. De ska inte låna pengar av Kina för att den vägen komma undan krav för att få bistånd. Vi ska inte vara där. Det måste ställas krav för bistånd, och det ska göra skillnad. Då är inte mer pengar första prioritering.

Fru talman! Jag tackar Kerstin Lundgren för den korrekta snälltolkningen av min felsägning. Det är klart att vi vill minimera avräkningar från biståndet.

Det är intressant att vi nu precis har hört replikskiften om andel av bnp till olika syften och vikten av att pengar ska användas effektivt. Vissa partier vill gärna minska biståndet med ursäkten att det inte skulle vara effektivt att hjälpa fattiga människor i världen, men de vill gärna öka försvarets budget oavsett om det görs effektivt eller inte.

Jag förstår Kerstin Lundgren som att Centerpartiet står bakom regeringens avräkningar till följd av flyktingmottagandet, trots att Sverige skulle ha råd att inte ställa flyktingmottagandet ekonomiskt mot det internationella biståndet.

Fru talman! Vi har ett gemensamt yttrande eftersom det här inte är en del av budgeten, utan det här är en del av regeringens eget beslutsutrymme. Där har vi tillsammans kritiserat att man gör avräkningar på den nivå som regeringen har valt att göra, även efter den justering som har gjorts.

Fru talman! Jag måste ändå konstatera att frihet från förtryck och möjligheter för människor att själva ta sig ur fattigdom är oerhört viktigt för biståndet. Det är inte fråga om att hjälpa fattiga människor per se utan att skapa förutsättningar för människor att ta sig ur förtryck och fattigdom. Om det finns ledare i länder som utövar förtryck kan vi inte finansiera dessa ledares budget genom att indirekt hjälpa människorna. Det måste vi bli tydligare med i vårt bistånd.

Fru talman, den diplomatiska kåren och kära åhörare!

Denna utrikespolitiska debatt sker mot bakgrund av Rysslands orättfärdiga krig mot Ukraina men också den svenska regeringens ansökan om ett svenskt Natomedlemskap.

Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och den rådande säkerhetsordningen som vi aldrig kommer att acceptera.

Det mänskliga lidandet är enormt, och krigsbrott har begåtts. Vi kommer för alltid att ha bilderna från staden Butja i våra minnen, och platsen läggs till på en alldeles för lång lista av folkmord på civila. De ansvariga måste dömas. Straffrihet får inte råda.

Vårt stöd till Ukraina kommer att fortsätta med oförminskad kraft. Kriget kommer om Putin vill att fortsätta under lång tid, så också våra sanktioner mot Kreml. Därför är vårt stöd, såväl humanitärt och civilt som militärt, viktigt för att hålla den ukrainska folkviljan uppe och inte låta krigsförbrytarna vinna.

Fru talman! Socialdemokraterna har nu satt oss i ett allvarligt och känsligt säkerhetspolitiskt läge. En dag efter att partiet ändrat inställning till Sveriges mer än två sekel långa alliansfrihet ansökte den socialdemokratiska regeringen om svenskt Natomedlemskap. Ansökan skickades in utan reell folklig debatt eller grundlig analys.

Ansökan applåderades såklart av de Natoivrande högerpartierna, där Sverigedemokraterna under våren passat på att byta fot för att passa in i det nya kompisgänget.

Att ansökan var förhastad har visat sig de senaste fyra veckorna, efter att euforin lagt sig. Visst har många av våra närstående grannländer snabbt visat att vi delar gemenskap i att vilja försvara Sverige och Norden. Samtidigt har argumenten mot en ansökan blivit bekräftade på punkt efter punkt.

Det har blivit tydligt att Nato inte bara är en trevlig försvarsallians. Det är ett politiskt samarbete, ett samarbete som inkluderar även despoter som inte delar våra värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! I oktober 2019 såg en enig riksdag till att stoppa vapenexporten till Turkiet efter ett gemensamt initiativ från mig och Vänsterpartiet och Fredrik Malm och Liberalerna. Initiativet kom efter att Turkiet attackerat det kurdiskdominerade området Rojava och Afrin i Syrien. Beslutet var ett av Ann Lindes första större beslut som utrikesminister och innebar konkret att ett antal vapenleveranser stoppades.

Beslutet störde Turkiets president Erdogan redan då. Nu har han dammat av sin ilska och presenterat en fempunktslista med krav på Sverige. Alla dessa krav är givetvis orimliga för en demokrati som Sverige att tillmötesgå.

Ett av kraven är att Sverige ska upphäva sitt beslut om att stoppa vapenexporten till Turkiet. Turkiet tolkar beslutet som ett embargo. Det är fel i sak då Sverige aldrig inför embargon på egen hand utan bara via EU, och i EU-kretsen blev det ingen enighet hösten 2019. Däremot återkallade myndigheten ISP, Inspektionen för strategiska produkter, den 15 oktober 2019 samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av krigsmateriel till Turkiet.

Vad gör då regeringen nu? Jo, regeringens myndighet ISP har skickat ut ett pressmeddelande, och i dag fick vi någon oklar formulering i regeringens utrikespolitiska deklaration.

I pressmeddelandet säger ISP: "Alltjämt görs en prövning från fall till fall av de ansökningar som inkommer till myndigheten." Detta säger man trots det tidigare återkallandet av samtliga tillstånd. Är detta regeringens anpassning för att tillmötesgå Erdogan?

Fru talman! Sverige ska inte exportera några vapen till Turkiet som kan användas i orättfärdiga krig mot kurder och andra minoriteter i Mellanöstern. Det borde vår utrikesminister tydligt uttala.

I en annan punkt kräver Erdogan att personer som han anser är terrorister ska utvisas till Turkiet. En lista på ett trettiotal personer har presenterats, men det är inte några terrorister eller våldsbejakande extremister det handlar om. Det är kurder och oppositionella. Det är kurder som riskerar att fängslas och torteras när de kommer till Erdogans Turkiet, kurder som har slagits för, engagerat sig i, skrivit om och debatterat kurdernas situation runt om i världen.

Redan i dag är den svenska underrättelsetjänsten Säpos samarbete med den turkiska underrättelsetjänsten MIT alldeles för omfattande. Så många som ett femtiotal kurder har redan blivit utvisade till Turkiet sedan utvisningarna tog fart i början av sommaren 2020. När jag läste vilka frågor Säpo ställde till dessa personer undrade jag om det var svensk eller turkisk säkerhetstjänst som ställde frågorna.

Det är mot bakgrund av detta extra anmärkningsvärt att den biträdande Säpochefen reste ned som en i den femmannadelegation som företrädde Sverige i förhandlingarna med Turkiet. Vad gjorde han där? Vad skulle han förhandla? Hur många kurder och gülenister ska vi nu utvisa?

Extra oroväckande är att detta sker i en tid då vi fått ytterligare försämrad lagstiftning på det här området. Det skedde i förra veckan.

Fru talman! Sverige ska aldrig förhandla om människors liv och rättigheter. De som har sökt skydd hos oss ska få skydd här. Regeringen borde upphöra med dessa skamliga utvisningar. Det borde vår utrikesminister tydligt uttala.

Fru talman! Den 17 april inledde Turkiet ännu en militär offensiv, denna gång inte bara mot Syrien utan också mot Irak. Som vanligt slänger Turkiet in sitt terrorist- och PKK-kort. Men sanningen är att det är vanliga civila som drabbas när deras byar bombas, skogar bränns och jordbruksmark förstörs.

Men inte nog med den militära offensiven; Erdogan hotade dessutom i förra veckan att inleda ytterligare en militär offensiv i norra Syrien, i områden dominerade av kurder och andra minoriteter. Erdogans plan, som han har luftat många gånger, är att skapa en 30 mil bred zon dit han kan skicka tillbaka syriska flyktingar från Turkiet. Det är en plan som det internationella samfundet måste fördöma och aldrig acceptera.

Fru talman! Turkiet ska inte kränka andra staters territorium i strid med folkrätten. Det måste fördömas med kraft av Sverige, EU och omvärlden. Det borde vår utrikesminister tydligt uttala.

Fru talman! I hög takt sprider just nu de regimkontrollerade medierna i Turkiet det vi på ren svenska skulle kalla ren dynga. Enligt Turkiets despot Erdogan är flera riksdagsledamöter från olika partier i denna riksdag styrda av PKK. Det är något som självklart inte stämmer, men det sker därför att Turkiet motsätter sig Sveriges Natoansökan. Det är ett skolboksexempel på hur Erdogans regim jobbar med att sprida sitt narrativ. Genom smutskastning av folkets valda företrädare försöker Turkiet så split och skapa oro här.

Fru talman! Detta måste givetvis fördömas. Vår utrikesminister gjorde också det den 27 maj. Efter det har dock fler svenska politiker listats. Därför måste uttalandet upprepas, gärna också av Sveriges talman.

Fru talman! Under Erdogans styre har inskränkningarna av demokratiska fri- och rättigheter varit enorma. Mer än 5 000 är politiska fångar. Nu hotas oppositionspartiet HDP, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma systerparti, av både upplösning och att hela ledarskiktet ska hamna i fängelse.

I den säkerhetspolitiska analysen fanns inte ett ord om Turkiet. Det fanns enbart i Vänsterpartiets särskilda yttrande. Det har visat sig vara en grav felbedömning som nu får allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhetsläge.

Det Vänsterpartiet hela tiden har sagt har redan blivit sanning, efter bara några veckor. Nu styr Erdogan Sveriges säkerhetspolitik. Det kan vi inte tolerera.

(Applåder)

Fru talman! Den sittande regeringen i Bolivia, ledd av den vänsterpopulistiska politiska rörelsen MAS, har tagit landet i en alltmer auktoritär riktning, en utveckling som påbörjades under regeringen Evo Morales.

De demokratiska institutionerna har försvagats, och bristen på respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer blir allt större. Den exekutiva maktens inflytande har successivt ökat på de andra statsmakternas bekostnad. Betydande inskränkningar av kvinnors, hbtqi-personers och barns rättigheter förekommer trots en till synes progressiv lagstiftning. Pressfriheten har minskat drastiskt, och fackligt aktiva utsätts regelbundet för kränkningar.

Det är med besvikelse vi ser att den nye presidenten Luis Arce har valt att fortsätta ta sitt land och sin befolkning i en icke-demokratisk riktning.

Varför kan inte Vänsterpartiet erkänna att Bolivia under MAS ledarskap gått i en oacceptabel och odemokratisk riktning, som i sista hand drabbar kvinnor, fackligt aktiva och hbtqi-personer hårdast?

Fru talman! Jag ska börja med att vara ganska ärlig mot utrikesministern och säga att jag denna vår faktiskt inte hunnit med att följa utvecklingen i Bolivia så noggrant. Det har varit många andra utrikespolitiska ärenden som tagit min tid i anspråk.

När det gäller Latinamerika ser vi en stor vänstervåg över hela kontinenten, med ett antal ledare som har tagit bort förbudet mot abort, till exempel i Argentina, och man har en positiv utveckling även i en del andra länder. Jag tror att det är viktigt att vi från Sveriges sida understöder dessa positiva delar i Latinamerikas utveckling.

Sedan finns ett antal vänsterledare som går i diametralt motsatt riktning och som inte alls är på väg mot en demokratisk linje. Utan att ha följt Bolivia i detalj är jag självfallet oroad över det som utrikesministern beskriver. Sverige har en ambassad på plats i La Paz, och jag hoppas att utrikesministern i sina instruktioner till ambassadören och ambassaden tydligt redogör för att Sveriges linje är precis den som utrikesministern redogör för, nämligen att man ska stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Bolivia präglas, enligt min uppfattning, av den kupp där Evo Morales och MAS avsattes och att man sedan, efter att MAS lyckades få folkets stöd för att komma tillbaka till makten, skulle ge igen lite för den tid som varit. I grunden är det rimligt att ställa personer som varit politiskt ansvariga till svars för de beslut som de fattat, men det får inte gå till överdrift så att människors demokratiska fri- och rättigheter inskränks. Vi måste jobba tillsammans för att dessa ska stärkas i Bolivia och i hela Latinamerika.

Fru talman! Låt mig, eftersom Håkan Svenneling har haft annat att göra, informera ledamoten om vad som har hänt. Bolivia har i FN, i sällskap med bland andra Venezuela, Nicaragua och Kuba, avstått från kritik mot Rysslands oacceptabla krig mot Ukraina.

Vänsterpartiet har ofta svårt att inse att sociala och politiska rättigheter måste gå hand i hand. Social utveckling kan aldrig ursäkta en begränsning av de mänskliga rättigheterna och friheterna. Evo Morales står sedan en lång tid nära Putin, och sedan krigets utbrott har Morales gång på gång framfört rysk desinformation på sitt Twitterkonto, där han bland annat har hävdat att det är Ryssland som försvarar sin kontinuitet som suverän stat, att Natos utvidgning är orsaken till kriget och att de rätta sanktionerna vore att stoppa vapnen till Ukraina.

Trots detta fortsätter Vänsterpartiets vurm, men jag hoppas att det som Svenneling säger i dag innebär att man inte fortsätter med det.

Fru talman! När utrikesministern nämner vilka andra länder som Bolivia tyvärr har signerat uttalandet tillsammans med klarnar bilden. Det är dessa länder jag åsyftar när jag talar om vänsterledare som går i fel riktning när det gäller både demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och som under lång tid har visat att de inte går i rätt riktning.

Däremot finns det andra vänsterledare på den latinamerikanska kontinenten som går i rätt riktning. Vi ser det i Peru, i Chile, i Argentina och till viss del i Mexiko, och det finns några länder till man kan addera. Jag hoppas att Sverige och utrikesministern jobbar tillsammans med att utveckla demokratin i de länder där man kan se framgångsfaktorer. Jag noterade att utrikesministern nämnde till exempel den feministiska utrikespolitiken i Mexiko.

Det bästa vi kan göra är att jobba tillsammans för demokrati och mänskliga rättigheter i Latinamerika genom att samarbeta med dem som vill utveckla dem och motarbeta dem som inte vill detta utan snarare går i motsatt riktning.

Fru talman! Jag måste inledningsvis säga att det var pang på rödbetan av utrikesministern, som tog upp denna skammens kvartett - Bolivia, Nicaragua, Kuba och Venezuela - med Vänsterpartiets talesperson. Han hanterade det så där.

Men det var inte detta som var min frågeställning. Inom avdelningen beröm är det mitt intryck att Vänsterpartiet är tydligt i många frågor. Sedan tycker vi olika. Detta är i grunden bra. Nato är ett typexempel. Där har Vänsterpartiet och Moderaterna varit två tydliga motpoler i den svenska riksdagen. Nu har Socialdemokraterna gått från Vänsterpartiets sida över till Moderaternas genom att vara för ett svenskt Natomedlemskap. Detta tycker jag i grunden är bra.

Samtidigt är Vänsterpartiets ledare väldigt tydlig med att om ett antal partier skulle få majoritet efter valet vill Vänsterpartiet att det ska formas en regering som Vänsterpartiet är en del av. Miljöpartiet har gått så långt som att prata om att de vill ha en regering med Miljöpartiet, om de kommer in, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Då har jag en fråga. I en regering fattar man kollektiva beslut. Säkerhetspolitik är ett av de absolut viktigaste områdena för en regering. Kommer Vänsterpartiet i en sådan regering att vara för det svenska Natomedlemskapet eller emot?

Det finns skäl att tro att vi kommer att vara inne i en ratificeringsprocess under ett antal månader. Kommer Vänsterpartiet, alldeles oberoende av om man sitter i regeringen eller inte, att verka för att övertyga andra länder och andra länders parlamentariker att ställa sig bakom en svensk Natoansökan, som sex partier står bakom, eller tänker man motarbeta detta? Det är mina frågor till Vänsterpartiet, fru talman.

Fru talman! I grunden vill jag inte spekulera om vad som händer efter ett val, för jag tycker att det är viktigt att väljarna får säga vad de tycker. Vi är fyra partier på den rödgröna sidan som inte solklart har formerat oss i hur vårt regeringsalternativ ser ut. Detta beror på att väljarna väljer vilka partier de röstar på och därigenom avgör styrkeförhållandena på den rödgröna sidan och hur sammansättningen blir politiskt. Därför vill jag inte föregripa en kommande regeringsbildning.

Däremot är det solklart att Vänsterpartiet kommer att ställa krav i en sådan regeringsbildning. De avräkningar som regeringen ägnar sig åt när det gäller biståndet skulle aldrig ske om Vänsterpartiet satt i regeringen, och vi skulle aldrig tillåta vapenleveranser till Turkiet, bara för att vara tydlig om två saker.

Detta gör att det blir svårt för mig att spekulera i vad som skulle hända med en eventuell proposition om en Natoansökan. Däremot har jag varit tydlig med att Vänsterpartiet kommer att rösta emot när själva ratificeringsavtalet kommer till Sveriges riksdag, och detta är för att vi inte tycker att det gynnar Sveriges säkerhet att vara med i Nato, utifrån den klara och tydliga argumentation som Vänsterpartiet och Moderaterna har fört lång tid, både i och utanför denna kammare.

När det gäller andra länder vill jag vara tydlig med att Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att andra länder kan visa stöd för Sverige och därigenom också Sveriges ansökan. Vi har inte gått ut med någon uppmaning till våra systerpartier att gå emot Sveriges ansökan. Vi tycker att man ändå kan se att det är en ansökan från den svenska regeringen, och i respektive land blir detta inte en fråga om vad Vänsterpartiet och Moderaterna står och pratar om i riksdagen. För oss handlar det i stället om Sverige och hur länderna ser på Sverige. Vi tycker därför att det är helt okej om man röstar för att välkomna Sverige in i Nato, oberoende av om vänsterpartier är emot Nato i sig eller vilken åsikt man har i det specifika landet.

Fru talman! Det sista tycker jag att vi ska fästa stor uppmärksamhet vid. Det hedrar Vänsterpartiet att man så att säga inte bedriver krypskytte mot det egna landet när så många partier i Sveriges riksdag står bakom en svensk Natoansökan. Detta kan jag också bekräfta. Jag träffade företrädare för Vänsterpartiets systerparti i Grekland, Syriza. De var ohejdat för ett svensk Natomedlemskap, och det är flera parlament som säger att man till 100 procent kommer att stå bakom det. Där finns skäl att tro att det i alla fall finns reformerade vänsterpartier, kommunistpartier eller vad man nu vill kalla dem.

Det bästa sättet att undvika Vänsterpartiet i en eventuell regering är att se till att den sidan inte får majoritet. Men om det nu skulle bli en sådan majoritet och Vänsterpartiets heta önskan att bli en del av regeringen skulle uppfyllas handlar det inte bara om en proposition, utan det handlar om att varje dag som regering ge instruktioner till Nato och EU. Då är min fråga: Kommer Vänsterpartiet att ändra uppfattning om Nato före eller efter valdagen, lite beroende på valresultatet?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte kan lämna några garantier för att några partier någonstans i Europa eller något Natoland inte går emot en svensk Natoansökan, men vi har inte gett någon sådan instruktion.

När det gäller regeringssamarbetet är det svårt att spekulera om hur en eventuell regering skulle jobba, men det är absolut så att säkerhetspolitiken är en del av regeringens arbete. Vi har ett kollektivt beslutsfattande i Sverige, och jag utgår ifrån att vi kommer att förhandla om det i den regeringskoalition som vi eventuellt ingår i. Vi kan se att vänsterpartier i andra länder, där Norge och Finland är tydliga exempel, har klarat av att göra den typen av politiska överenskommelser mellan vänsterpartier och andra partier som man suttit i regering med.

Jag har gott hopp om att vi tillsammans ska kunna jobba för att trygga Sverige och Sveriges säkerhet. Jag tror inte att detta kommer att bli något problem.

Fru talman! När Håkan Svenneling bjuder upp till dans dansar vi.

Vänsterpartiet har efter ett segdraget motstånd ändå slutligen accepterat att 2 procent av Sveriges bnp ska gå till försvaret. Man har ju tidigare under lång tid velat dra ned på försvarsanslagen. Partiet är motståndare till Nato och driver en linje om att Sverige ska införa en mängd begränsningar i samarbetet med Nato. Vi har alla sett den hela sju sidor långa reservationen till den säkerhetspolitiska analys som vi tagit fram.

Det är svårt att se hur regeringen trovärdigt ska kunna samarbeta med vänstern inom säkerhetspolitiken och hur vänstern med trovärdighet och långsiktighet ska kunna samarbeta med regeringen eller Socialdemokraterna, i synnerhet när Sverige går med i Nato.

Vänsterpartiet röstade ju först mot vapenexport till Ukraina för att sedan ändra hållning. Det tycker jag att man ska ha en eloge för. Men precis som föregående talare berörde handlar den stora frågan om att just säkerhetspolitik kanske är den kärna av verksamhet som en suverän stat håller allra närmast sig själv.

Frågan är alltså: Vad kommer Vänsterpartiets viktigaste säkerhetspolitiska ingångar i regeringsförhandlingar med Socialdemokraterna att vara?

Fru talman! När det gäller försvarsbudgeten tror jag faktiskt att det blir ett av de absolut lättaste områdena att komma överens med regeringen om. Till skillnad från vad Aron Emilsson säger har Vänsterpartiet inte föreslagit någon neddragning av försvaret. Vi har alltsedan 2014 stått bakom en uppräkning av försvarsutgifterna, även om vi ibland har velat att den ska ske långsammare. Då talar vi ändå om en period på tio år. Dessutom har vi mellan 2014 och 2018 gjort fyra höstbudgetar - jag tror att det blev åtta budgetar totalt eller kanske tio, till och med - där vi har ökat försvarsanslagen i förhandlingar tillsammans med regeringen. Vi har stått bakom det.

Vänsterpartiet har alltså snarare varit en av de bidragande faktorerna till att vi har haft den uppbyggnad av försvaret som vi faktiskt kan se i dag.

Om man breddar bilden, som Aron Emilsson vill, och pratar mer om samarbetet med Nato och säkerhetspolitiken och så vidare kan jag säga att det är klart att det kommer att innebära utmaningar. Det är ju en fråga för förhandlingar när det gäller sådant som en eventuell regering kommer att få hantera.

Vi i Vänsterpartiet har varit väldigt tydliga med att vi vill se en kärnvapenfri värld. Det kommer vi att trycka på regeringen om. Den debatt vi kommer att ha lite senare i dag utifrån Miljöpartiets motion med anledning av en särskild händelse, alltså Natoansökan, är ett exempel på en sådan debatt som är viktig att föra.

Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna är väldigt otydliga om hur de vill inkorporera att Sverige nu de facto vill vara en del av en militärallians som använder kärnvapenhotet som sitt yttersta hot. Det är ett nytt ben i svensk säkerhetspolitik, och ändå har vi liksom inte lyckats mejsla fram det, trots att vi har suttit i säkerhetspolitiska överläggningar och att vi i dag ska ha debatt om det.

Det enda som kommer från er som vill gå med i Nato är att ni säger att ni inte vill ha kärnvapen, men man har från regeringens sida faktiskt inte uttalat detta tydligt. Går man långt tillbaka i tiden kommer man till 1981, då vi sa det i FN en gång.

Fru talman! Håkan Svenneling nämnde i det föregående replikskiftet att det är viktigt att andra länder kan visa Sverige stöd under olika former av säkerhetspolitiska hot. Det tog jag fasta på lite grann.

Från Vänsterpartiet har man ju uttalat att man vill riva avtalet om värdlandsstöd med Nato. Man vill avbryta Sveriges samarbete med Europeiska försvarsbyrån och en del andra organisationer. Man gör tolkningen att detta skulle försämra Sveriges försvarsförmåga i ett redan allvarligt läge.

Vi hör också Försvarsmaktens och Sveriges expertmyndigheters bedömningar att detta så att säga på alla sätt och vis är det bästa tänkbara för Sverige i dag att nå alla de samverkansformer inom Natofamiljen som vi kan nå för att också trygga Sveriges säkerhet.

Vi sverigedemokrater vill också påminna om att vi var det parti som så att säga stred för skrivningen om att den militära alliansfriheten historiskt har tjänat Sverige väl. Vi har inte ändrat oss för att andra har ändrat sig utan för att verkligheten har ändrat sig. Vill vänstern fortsätta med Sverige i en sådan allvarlig situation?

Fru talman! Vi har från Vänsterpartiets sida varit väldigt tydliga med att vi är beredda att samarbeta med alla som är beredda att försvara Sverige, svenskt territorium och det svenska folket. Det handlar om att stärka vår säkerhet tillsammans med andra, och detta säger vi i sak inte nej till. Det var också därför vi var för en lagstiftning som gör det möjligt för Sverige att ta emot militärt stöd från andra stater om regeringen så bestämmer.

Vi tycker att det är viktigt att behålla det svenska självbestämmandet. Det har varit ett skäl som tidigare har varit viktigt för Sverigedemokraterna att lyfta fram. Men nu har ju Sverigedemokraterna övergett sin retorik för att helt passa in i högergänget. Därmed går man också in för ett Natomedlemskap.

Jag är inte särskilt orolig för att vår försvarsförmåga skulle försämras om vi inte samarbetar i Europeiska försvarsbyrån och i en del EU-samarbeten. Det handlar om att öva tillsammans med andra länder som är beredda att försvara Sverige. Men Nato är en politisk organisation där också diktatorn Erdogan ingår. Det är därför som jag är emot ett Natomedlemskap. Jag är orolig för vad det innebär för Sveriges politik och för vår säkerhet.

Fru talman! Jag var lite intresserad och lyssnade in inlägget från Håkan Svenneling för att höra var det skulle landa. Jag hörde inget om någon folkomröstning om Natomedlemskap.

Jag är lite nyfiken på om detta är en fråga som fortfarande drivs av Vänsterpartiet. Kommer den att drivas i valrörelsen? Eller är det något som Vänsterpartiet har övergivit?

Vi hade tidigare en utrikespolitisk debatt om Natofrågan. Jag har tidigare haft bilden att Vänsterpartiet egentligen vill att Nato ska upplösas. Är det en hållning som Vänsterpartiet fortfarande har och vill verka för?

I sådant fall kan jag tänka mig att Vänsterpartiet kan ha god nytta av att referera många av de felaktiga påståenden om Sverige som kommer från Turkiet. Nästan hela anförandet handlade ju just om detta, och jag var lite förvånad, för det borde väl snarare fokusera på hur vi i Sverige ska stärka vår säkerhet. Men om detta hörde jag inte mycket från Vänsterpartiet och Håkan Svenneling i inlägget.

Jag är alltså nyfiken. Vill man upplösa Nato eller inte? Ska det vara folkomröstning eller inte? Är detta frågor som ni kommer att driva inför det stundande valet?

Fru talman! Jag har många gånger kritiserat hur forcerad processen med en svensk Natoansökan har varit och hur bristfällig den folkliga debatten har varit. Jag tycker att de fyra senaste veckorna med diplomatisk kris med Turkiet också har visat på bristen på debatt när denna typ av argument mot ett svenskt Natomedlemskap inte kom upp innan regeringen ansökte utan först efteråt. Då har regeringen hamnat i trångmål när det gäller att förklara hur man ska ha det när man ingår en allians med ett land som Turkiet.

Jag tycker fortfarande att en folkomröstning om ett Natomedlemskap vore bra. Det främsta skälet till det är att vi här i Sveriges riksdag fortfarande inte har tagit ställning till huruvida vi ska ha ett Natomedlemskap eller inte. Än så länge är det bara regeringen som har ansökt utifrån vad regeringen anser och hur majoritetsförhållandena ser ut i Sveriges riksdag.

Jag tycker att detta är en fråga som är lika viktig som andra frågor som man tidigare folkomröstat om: kärnkraften, pensionerna, EU-medlemskapet och EMU. Jag utgår ifrån att en sådan folkomröstning skulle leda till att också Kerstin Lundgren skulle få möjlighet att förklara för svenska folket hur argumenten för ett svenskt Natomedlemskap ser ut. Skulle det bli ett ja i en sådan folkomröstning kommer jag definitivt att acceptera det valresultatet och förhålla mig till det. Men det tråkiga här är att vi inte låter svenska folket säga sitt.

Det hade ju varit bra om svenska folket åtminstone hade haft chansen att i allmänna val till Sveriges riksdag ta ställning till partier som nu faktiskt har bytt åsikt med en dags varsel eller på några få veckor.

Detta med Natos upplösande är en skrivning som finns i Vänsterpartiets partiprogram. Det är fortfarande det partiprogram som gäller. Skrivningen har nu ganska många år på nacken. Vi har ju velat anta ett nytt partiprogram, men det kom en pandemi i vägen som gjorde det interna partiarbetet svårt.

I sak är det alltså rätt: Ja, det vill vi. Men i praktiken är det helt omöjligt för ett litet vänsterparti i Sverige att påverka detta.

Fru talman! Jag hörde "jag tycker", men jag ställde frågan: Vad kommer Vänsterpartiet att göra? Kommer Vänsterpartiet att driva krav på folkomröstning? Jag minns också att vi har haft folkomröstningar. Vi har som sagt haft folkomröstning om EU-medlemskapet. Men det innebar inte, fru talman, om jag minns rätt, att Vänsterpartiet ändrade sig. Vänsterpartiet tyckte fortfarande, ganska länge efteråt, att vi skulle lämna EU. Nu har man ändrat sig - eller fortfarande kanske man tycker att vi ska lämna EU. Då är det spännande att man säger: Får vi en folkomröstning om Natomedlemskap kommer jag att acceptera det, precis som jag har gjort om EU-medlemskapet. Det låter lite så där, fru talman, när det gäller trovärdighet.

När det gäller frågan om hur man sprider Turkiets budskap är det verkligen viktigt att Vänsterpartiet inte gör sig till nyttig vän av Erdogan i det här läget.

Fru talman! Vi avser att driva kravet om folkomröstning. Det är en del av budskapet vi går till val på, precis som Centerpartiet går till val på andra saker.

Jag tycker att Kerstin Lundgren blandar ihop vad ett parti tycker och hur man ser på folkomröstningsresultat. Det var inte så att vi gick in i EU med glädje, men vi var ändå med på att en majoritet av svenskarna var för ett EU-medlemskap, och därför ansökte Sverige om EU-medlemskap efter en folkomröstning.

På samma sätt borde man ha gjort när de svenska medborgarna sa nej till ett EMU-medlemskap. Det skrevs aldrig något avtal mellan Sverige och EU om att Sverige inte behöver gå med i EMU. Ska man formellt tolka hur Lissabonfördraget är skrivet måste Sverige någon gång i framtiden gå med i EMU. Där tycker jag att man inte har respekterat folkviljan. Samma sak gäller kärnkraftsomröstningen, där jag inte heller tycker att man har respekterat folkviljan.

Det är skillnad på hur ett parti ser på en folkomröstning och vad ett parti tycker i sin sakpolitik.

Fru talman! Att Vänsterpartiet står fast vid sitt nej till Nato har inte undgått någon. Jag har hört vad som har sagts, men min ärliga fråga är ändå till Håkan Svenneling: Vad är alternativet?

Den säkerhetspolitiska analysen, som du och jag var med om att göra, var bara en i raden av instanser som har kommit fram till de viktiga slutsatserna, nämligen att bilaterala försvarsavtal inte räcker, att Sverige behöver fördragsfästa försvarsgarantier och att det bara är Nato som kan ge detta.

Även om det tar emot för Håkan Svenneling att tillstå fakta, nämligen att Sverige står sårbart inför ett ryskt angrepp i avsaknad av ett Natomedlemskap, hoppas jag att vi båda är överens om att de baltiska staterna behöver Natos skydd. I grund och botten är det frågan om överlevnad.

Ett svenskt Natomedlemskap kommer avsevärt att stärka Baltikums säkerhet, och det kommer på ett avgörande sätt att underlätta hjälp västerifrån om Ryssland skulle få för sig att gå till attack. Man har ju vapensystem, som ledamoten säkert känner till, i Kaliningrad som gör att man väldigt snabbt kan sätta upp en mur och förhindra Natohjälp kommande från Polen. Det enda sättet är då att flyga över Sverige.

Då är frågan: Tror Håkan Svenneling att de baltiska staterna ångrar sitt medlemskap i Nato? Och vad är alternativet till Nato för Sverige?

Fru talman! Ledamoten Oscarsson öppnar upp en diskussion som Sverige borde ha tagit innan man ansökte om ett svenskt Natomedlemskap, och man borde också ha haft den inom ramen för de säkerhetspolitiska överläggningarna. Jag tror att om vi inte hade forcerat processen så mycket och förkortat den hade vi också kunnat diskutera alternativ till en svensk Natoansökan. Det är absolut så att sådana egentligen finns.

Det handlar bland annat om det som vi har kommit överens om i Försvarsberedningen om 2 procent av bnp till det egna svenska försvaret. Det är en tydlig markering för att rusta det svenska försvaret i en mer orolig omvärld som är orolig på grund av Putins agerande i Georgien, Ukraina, Belarus och på andra håll. Det är i grunden väldigt otrevligt och olyckligt att vi inte har fått en mer fredlig utveckling i världen i stort och även i vårt närområde.

Hans Wallmark var faktiskt inne på ett av alternativen här för en liten stund sedan i debatten när han pratade om rustningskontroll. Det är en sådan sak som vi inte diskuterade här så mycket men som vi borde ha diskuterat. Man borde ha diskuterat åtgärder för en kärnvapenfri värld i större utsträckning i de här samtalen, och man hade till exempel kunnat införa en lagstiftning mot kärnvapen på svenskt territorium som en deeskalerande åtgärd.

Det där tycker jag är en debatt som borde ha förts men som aldrig fördes. Därför diskuterade man aldrig andra, alternativa säkerhetspolitiska vägval som alternativ till ett svenskt Natomedlemskap. Jag tycker att Oscarsson själv har ett ansvar för att det inte skedde.

När det gäller de baltiska staterna får de baltiska staterna göra sina säkerhetspolitiska vägval själva. Det är klart att vi har ett stort intresse av att stärka skyddet av Östersjön, och enklaven Kaliningrad som Oscarsson tydligt redogör för är en utmaning både för Sveriges säkerhet, för de baltiska ländernas säkerhet och för säkerheten i stort i hela vårt närområde.

Det finns en oro för att misstag nu begås under till exempel den ryska övningssäsongen och att det kan utlösa risker.

Fru talman! 2 procent av bnp är ett golv om man är med i Nato. Ska vi inte vara med i Nato handlar det om 4-5 procent, som under kalla kriget, och det skulle vi i så fall ha börjat med för tio år sedan. Att det skulle vara ett alternativ stämmer inte. Så länge Sverige står utanför Nato bidrar vi till att skapa ett säkerhetspolitiskt vakuum i Östersjöregionen. De enda som gynnas av en sådan osäkerhetsfaktor är Ryssland.

Jag tror att alla vi i kammaren vet att man i de baltiska staterna verkligen inte ångrar utan verkligen är oerhört tacksam för att man tog steget 2004. Annars hade man varit en munsbit för Ryssland. Men man har också varit angelägen om att Sverige också ska gå med, för det minskar risken för angrepp mot deras länder och också mot vårt land. Det är därför det är så viktigt att vi nu har tagit steget.

Fru talman! Mikael Oscarsson har den svenska flaggan på kavajslaget, men jag tycker att svenska politiker har haft en förmåga att inte se till Sveriges säkerhetspolitiska intressen främst i de här diskussionerna. Man har helt plötsligt breddat diskussionen på ett sätt som egentligen i grunden inte är särskilt naturligt för en svensk politiker att göra.

Jag tycker att det är viktigt att vi står upp för Sveriges säkerhet. Jag är övertygad om att vi bäst bygger svensk säkerhet tillsammans med andra, och därför tycker jag att det är viktigt med samarbete med andra länder som vill försvara Sverige och svenskt territorium och Norden och Baltikum i stort.

Jag tycker definitivt att vi ska finnas där till stöd för våra baltiska vänner, men jag är inte säker på att ett Natomedlemskap inte kommer att höja riskerna i vårt närområde när vi får ytterligare spänningar och ytterligare upprustning och att Putin i värsta fall agerar på det sätt som han har gjort på andra håll och kanter. Det är därför jag är emot ett svenskt Natomedlemskap, och det är jag i grunden stolt över.

Jag tror att vi kan göra mycket mer för att öka vår säkerhet om vi också tittar på andra vägar än bara ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Håkan Svenneling lite om det vi kan kalla för den Putinvänliga vänstern.

I skenet av antiimperialism, eller USA-hat som det väl heter på mer korrekt svenska, finns människor med vänsteridentitet som hamnar mer eller mindre rakt i knät på ett antal diktaturer i världen. Vi såg det här tydligt på 90-talet med stödet till Milosevic och Karadzic under Balkankrigen, stödet till Castroregimen på Kuba, till Venezuela nu under Maduro, stödet till Asad och även till Vladimir Putin.

Redan 2014 såg man hur konspirationer kring Majdanprotesterna, där det talades om en ukrainsk statskupp och så vidare, fick fäste i delar av vänstern, men inte hos Håkan Svenneling, vill jag dock vara tydlig med att säga. Han är en mycket god demokrat, är min bild.

Men Vänsterpartiet har ett ansvar, för under många år har Vänsterpartiet varit den starkaste företrädare som på något sätt har närt denna typ av ideologisk uppfattning om världspolitiken - hela den antiimperialistiska uppfattningen och det narrativet, så att säga, som varit väldigt starkt inom i alla fall delar av vänstern. Detta finns kvar även i dag. Vi ser ju inom delar av vänstern ett stöd för Putins agerande i Ukraina. Till och med före detta riksdagsledamöter för Vänsterpartiet stöder det faktiskt på olika sätt i sociala medier och så. En del av dessa personer är vandrande säkerhetsrisker, skulle jag vilja hävda.

Vänsterpartiet måste agera för att göra upp med denna väldigt långa socialistiska tradition av undfallenhet mot auktoritära regimer. Kan Håkan Svenneling reda ut hur det ska gå till?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för denna fråga, som jag i grunden absolut tycker är viktig att diskutera! Som Malm är inne på har tankegången om att min fiendes fiende måste vara min vän funnits, och den finns till viss del kvar. Logiken haltar betänkligt när en del personer kommer till de slutsatser som Malm exemplifierar med och tror att det handlar om USA-imperialism eller något sådant.

Vi är i ett läge där vi har fattat väldigt många beslut i stor enighet här i riksdagen. Vi har i dag en utrikespolitisk debatt där vi polariserar, men i mångt och mycket är vi i Sveriges riksdag eniga om svensk utrikespolitik. I de säkerhetspolitiska överläggningarna var det därför viktigt för mig att vara tydlig med att vi delar analysen av Ryssland och Rysslands agerande och ger vårt tydliga stöd till Ukraina. Det finns en stor och bred enighet kring detta. Jag tycker att det är viktigt att manifestera det om och om igen.

Jag är lite orolig, för det kommer från högerhåll en hel del attacker, ibland mot oss i Vänsterpartiet och ibland mot andra partier, som till exempel går ut på att vi inte skulle vara genuina i vårt stöd till Ukraina. Jag tycker att den typen av splittring är extra farlig ett valår som detta - att man ger sig på andra partiers stöd. Jag är rätt övertygad om att alla 349, eller i varje fall 348, ledamöter står upp för Ukraina och dess folk och att vi är eniga om detta. Det kan ibland finnas små skillnader, men i grunden finns stödet där.

Dessa personer som finns inom vänstern agerar ofta på det sätt som Malm är inne på: Man säger sig vara för fred, och i praktiken betyder det att man vill stödja det ryska narrativet. Det är en utmaning för oss. De använder ofta vårt namn för att tvätta sig själva och komma åt våra resurser och pengar för att genomföra manifestationer. Vi kämpar på med att trampa rätt där. Ibland tar vi ett steg framåt och får sedan backa därifrån för att det rör sig om organisationer som vi inte vill ha samröre med.

Fru talman! Jag vill tacka Håkan Svenneling för svaret och för den ödmjukhet han visar inför detta problem. Dock ska väl sägas, fru talman, att Vänsterpartiet delvis har blottat sig lite för denna typ av angrepp - dels genom en lång tradition av problem med att se skillnaden mellan demokrati och diktatur, dels till exempel genom det initiala beslutet att inte ställa upp och ge vapenstöd till Ukraina.

Den 1 mars hölls också en votering i Europaparlamentet om att fördöma Ryssland, och Vänsterpartiets ledamot valde då att lägga ned sin röst. Det var bara ett tjugo- eller trettiotal ledamöter i parlamentet som gjorde det; resten, över 600, röstade för att fördöma Ryssland. Vänsterpartiet har även en folkhögskola som samarbetar med den kubanska regimen.

Det finns alltså en hel del att göra. Håkan Svenneling får gärna lite mer konkret utveckla hur man ska gå till väga för att få bort de antidemokratiska tendenser som finns i delar av Vänsterpartiet.

Fru talman! När det gäller omröstningen i Europaparlamentet fanns det skrivningar i den resolutionen om att det var välkommet att Sverige gick med i Nato. Det var lite väl magstarkt för Vänsterpartiet att skriva under på det, så därför valde vi att avstå. I övrigt är det väldigt tydligt att vi har stått upp för Ukraina och dess folk.

När det gäller omröstningen här i Sveriges riksdag om det första vapenstödet till Ukraina - vi har ju stöttat de efterföljande stöden - var processen, tycker jag, väldigt forcerad. Det var en process vars like jag inte sett under mina åtta år som riksdagsledamot. Ett utskottsinitiativ från fem ledamöter i finansutskottet som har stor påverkan på svensk säkerhets- och utrikespolitik klubbades med 22 timmars varsel.

På den korta tiden hann vi i Vänsterpartiet inte riktigt samtala på det sätt som jag hade velat och diskutera vad som hade varit den bästa lösningen. Det gick lite för fort för oss; vi blev lite splittrade. Efter några dagar hittade vi sedan rätt, och därefter har vi tillsammans stött allt militärt stöd till Ukraina. Det tänker jag fortsätta med.

Fru talman, utrikesministern, ledamöter, ni som sitter på läktaren och ni som följer debatten där hemma! Den här debatten sker i ett allvarligt läge. Det pågår ett anfallskrig i Europa, och Ryssland tvekar inte att använda militära medel för att uppnå sina mål. Ryssland ser Sverige och Finland som sin intressesfär. Vi ser barbariet med egna ögon i skildringarna från Ukraina av tortyr, mord, våldtäkter och brott mot krigets lagar. Vi har inte sett sådana här saker sedan Stalin och Hitler.

Regeringen har nu äntligen insett det som Kristdemokraterna länge har påpekat, nämligen att vi behöver bli medlemmar i Nato. Vi behöver ha de säkerhetsgarantier som vi får genom artikel 5, och vi kan ha en gemensam försvarsplanering. Detta ökar säkerheten för vårt land men också för omvärlden.

Anledningen till att vi möts för debatt här i dag är att regeringens egen utrikesdeklaration från februari inte stod pall för verkligheten när ett krig hade utbrutit i Europa. Trots att Ryssland förberedde en fullskalig invasion av Ukraina uppfylldes denna kammare i februari av ett eko: "Regeringen avser inte att ansöka om Natomedlemskap." Orden kom från utrikesministern, och i kalendern noterades den 16 februari 2022.

Vi vet alla vad som hände sedan. Även om det finns mycket att säga om vägen dit vill jag ta tillfället i akt att tacka utrikesministern för det historiska beslut som regeringen fattade den 16 maj: att Sverige tillsammans med Finland skulle ansöka om medlemskap i Nato.

För Kristdemokraternas del är saken glasklar. Vår utrikespolitiska linje har inte ändrats sedan februari; den ligger fast. Det handlar om en värdebaserad utrikespolitik som främjar frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Just därför är det så viktigt att det svenska stödet till Ukraina fortsätter och utökas. Och just därför måste vi göra allt som står i vår makt för att mota bort den ryska nyimperialismen.

Det ukrainska folket visar fortfarande en mycket stark försvarsvilja. Men tiden blir mer och mer knapp. Även om de ryska förbanden dras med minst sagt undermålig logistik saknas inte förmåga till uthållig krigföring.

Sverige kan göra mer för Ukraina. Kristdemokraterna vill möjliggöra för fler leveranser av svensk krigsmateriel, mer pengar till Ukrainas väpnade styrkor och fler humanitära insatser. Vi ser framför oss att vi skulle kunna avvara Robotsystem 70, liksom Stridsvagnsmina 5 och 6, stridsfordon och ett par tusen pansargevär Carl Gustaf, som ändå ska utrangeras från hemvärnet. De skulle kunna göra väldigt stor nytta där nere. Om det är någon gång vi har möjlighet att agera är det nu.

Till syvende och sist handlar det om att begränsa Rysslands förmåga till nya angrepp. Känslan 40 mil bort, på andra sidan Östersjön i våra baltiska grannländer, är att den ryska invasionen av Ukraina ger en fingervisning om vad som skulle kunna vara nästa steg. I Estland råder uppfattningen att frågan inte är om utan när ett ryskt angrepp kommer att ske.

Vänner! Aldrig någonsin får vi acceptera att Estland, Lettland och Litauen ställs under ryskt herravälde.

Fru talman! De värden som vi håller kära hotas av auktoritära krafter. Jag vill nämna tre diktaturer vars maktambitioner sträcker sig långt utanför de egna ländernas gränser: Ryssland, Kina och Iran.

I Vladimir Putins Ryssland hårdnar greppet. Protester slås ned med våld, regimkritiker förgiftas och censuren tilltar. Även vi som minns förtrycket i Sovjetunionen häpnar över det som vi ser i dag.

I Kina pågår ett förtryck av mänskliga rättigheter i oförminskad omfattning som kräver omvärldens fördömanden. Jag noterade att Kina inte alls nämndes i utrikesministerns anförande. När Kina ter sig alltmer aggressivt måste svaret från världens demokratier vara resolut. Vi kristdemokrater står med våra vänner i Taiwan, Hongkong och Xinjiang.

Fru talman! Iran gör ingen hemlighet av att de vill utplåna den judiska staten Israel från jordens yta. Men Iran utgör inte bara ett hot mot Israel utan är ett reellt hot mot oss här i västvärlden. I landet fängslas oliktänkande utan möjlighet till rättslig prövning. En av dem är den svenske forskaren Ahmadreza Djalali som har dömts till döden och lever under förhållanden som ingen människa ska behöva uppleva.

Med hjälp av sina ombud växer den iranska regimens destruktiva inflytande i land efter land. Jag tänker på Libanon, Syrien, Irak och Jemen. Det avtal som skulle förhindra att Iran utvecklar kärnvapen har möjliggjort en miljonrullning rakt in i Irans krigsindustri.

Min uppmaning till regeringen är enkel: Gör inte om samma misstag en gång till. Sanktionslättnader mot Iran får inte komma på tal förrän det sker en klar förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i landet. Vi måste fortsätta att sätta hårt mot hårt.

Fru talman! Sverige behöver en ny Mellanösternpolitik som bättre hanterar de utmaningar som regionen står inför, där kampen för de mänskliga fri- och rättigheterna ges högsta prioritet. I detta arbete är stödet till religiösa och etniska minoriteter särskilt viktigt. Kristna är världens mest förföljda religiösa grupp, och det måste avspeglas i regeringens tematiska prioriteringar. Mycket mer kan göras för att hjälpa människor som förföljs för sin tros skull.

Fru talman! Vi kristdemokrater vill att den svenska finansieringen av UNRWA upphör och att ansvaret för de palestinska flyktingarna förs över till UNHCR. Att UNRWA medverkar till att förvärra konflikten mellan Israel och Palestina är ett obestridligt faktum. Kristdemokraterna vill villkora biståndet till den palestinska myndigheten så länge terrorhyllningar och våldsuppviglingar mot israeler tillåts fortgå.

Särbehandlingen av Israel måste upphöra. Det är hög tid att Sverige flyttar sin ambassad från Tel Aviv till landets huvudstad Jerusalem.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt att tacka Lars Adaktusson för det utomordentliga arbete som han har gjort i utrikesutskottet som utrikespolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

Kampen för en värdebaserad utrikespolitik, där frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är ledorden, är viktigare nu än någonsin tidigare.

Fru talman! Jag vill ta upp en sak som Mikael Oscarsson nämnde i slutet av sitt anförande, nämligen hur Sverige ska verka för att motverka inskränkningar av religions- och övertygelsefrihet genom att försvara och skydda individers frihet att själva välja religions- och trosuppfattning.

Sverige står i löpande kontakt med ledarna för trossamfunden, inklusive representanter för kristna grupper, om deras situation. Sverige trycker också på i EU för en stark och enad röst till skydd för religions- och övertygelsefrihet. Men hur anser Kristdemokraterna att man ska arbeta mot förföljelse av religiösa minoriteter?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Detta är någonting väldigt viktigt. Vi ser hur förföljelsen ökar. Jag nämnde i mitt anförande att kristna är den grupp som förföljs allra mest. Men vi ser också hur andra grupper drabbas. Detta är någonting väldigt grundläggande. Rätten att ha en tro är någonting basalt och viktigt.

Det som jag ser framför mig är att regeringen ytterligare prioriterar detta i det arbete som utrikesministern gör i EU och att man lyfter fram att detta är någonting som angår oss. Vi har sett att exempelvis Storbritannien har initierat en utredning kring religiös förföljelse som kom fram just till att det är de kristna som förföljs mest. Man lyfter på olika sätt fram detta, internt i landet men också på alla sätt man kan. Man trycker på de regimer som gör tvärtom.

Vi ser tyvärr att utvecklingen går åt fel håll. Förföljelsen ökar i Iran, i Nordkorea men också i många andra länder. Detta är alltså en utveckling som kräver vårt engagemang och där vi på olika sätt behöver använda de medel som vi har för att trycka på för religionsfrihet.

Fru talman! Mikael Oscarsson nämner hur viktigt det är att jobba inom EU. Det gör regeringen också genom att vara pådrivande för att EU ska fortsätta att ta upp dessa frågor.

Hur ser KD på möjligheterna att fortsätta att motverka förföljelserna av utsatta religiösa minoriteter inom EU med ett eventuellt regeringssamarbete med ett EU-fientligt parti som Sverigedemokraterna?

Fru talman! Vi är av den enkla och självklara uppfattningen här i riksdagen att vi kan lägga ned riksdagen och demokratin om vi inte talar med varandra. För oss var det självklart att ha inställningen att vi ska tala med alla partier som finns i Sveriges riksdag för att komma någon vart och för att uppnå våra syften.

Vi ska i demokratiska val tala om vad vi går till val på. Sedan är det vår uppfattning att vi ska försöka göra skillnad. På exakt samma sätt är det, fru talman, i EU-parlamentet. Självklart ska vi hitta sätt att komma någon vart så att vi kan göra skillnad för alla de människor som lider för sin tro och som får uppleva förföljelse som är fruktansvärd och som ökar. Då kan vi göra skillnad genom att hitta samarbeten. Och det kommer vi att fortsätta göra.

Fru talman! Nyligen besökte jag Polen. Där träffade jag Joanna och hennes fem månader gamla son, Gustav. Joanna berättade för mig att när hon träffade sin läkare och sin barnmorska i den väldigt liberala staden Gdansk litade hon på vad de sa när de sa att hennes foster var friskt. Men så ser det inte ut överallt längre, sa hon.

På vissa håll i Polen har hon hört vittnesmål om kvinnor som har fått höra att allt är bra och sedan fött barn som varit så svårt sjuka att de dött. Denna rädsla är ett resultat av inskränkningar i aborträtten i Polen, där abort inte är tillåten ens av foster som är så svårt missbildade att de inte kommer att överleva.

Denna verklighet möter nu också de ukrainska kvinnor som har utsatts för våldtäkter av ryska soldater och sedan flytt och upptäckt att de blivit gravida. I Ukraina är jakten på preventivmedel någonting som präglar kvinnors vardag. Skräcken för att bli våldtagen och dessutom behöva föda ett barn är fruktansvärd.

Mikael Oscarsson avslutade sitt anförande med en hyllning till Lars Adaktusson som 22 gånger i EU-parlamentet har röstat emot aborträtt för kvinnor i Europa och globalt. Hur är det möjligt att Kristdemokraterna inte kan ta avstånd från detta med all kraft?

Fru talman! Det krig som pågår i Ukraina är fruktansvärt, och vi vet att sexuellt våld används. Vi har sett det på många ställen, även i länder jag själv har besökt, som Kongo. Det är fruktansvärt. Användningen av sexuellt våld är ju det värsta man kan tänka sig, och dessutom används det som en del i krigföringen. Det förstör människors liv på olika sätt. Det är fruktansvärt.

Kristdemokraterna står upp för kvinnors och flickors rättigheter, och det har vi gjort hela tiden. När det gäller Lars Adaktussons röstande hänvisade han till att detta är något som inte bör ligga på EU-nivån utan något som varje land borde få besluta om. Det var därför han valde att avstå. Han menade att det är självklart att Bryssel inte ska ha någonting med den svenska abortlagen att göra, lika lite som med något annat lands. Det var därför. Sedan kan det finnas någon annan omröstning, men det har han själv redogjort för i detalj.

Fru talman! Det har redogjorts i detalj för varför det var fel att deklarera att våldtagna barn inte skulle få abortera sina foster, eller varför det var fel att ta ställning mot detta.

Jag tycker att varenda anständig politiker måste stå upp för kvinnors rätt att bestämma över sin kropp. När länder i Europeiska unionen - som Polen - nu förbjuder att ukrainska kvinnor som under kriget har blivit offer för våldtäkt ska få tillgång till den vård som möjligheten att göra abort på ett säkert sätt innebär måste alla anständiga politiker ställa sig upp och säga ifrån. Man måste arbeta aktivt mot den här typen av livsfarliga abortförbud. Vi vet att tillgång till säkra aborter räddar kvinnors liv.

Är Kristdemokraterna beredda att arbeta aktivt för detta internationellt?

Fru talman! Som jag sa står Kristdemokraterna upp för kvinnors och flickors rättigheter. Vi har varit väldigt tydliga med att vi inte vill ändra den svenska abortlagen.

Det som är viktigt här är att det ju var just detta skäl Lars Adaktusson hänvisade till när han gjorde sina röstförklaringar. Han menade att abortlagstiftning är någonting som Bryssel inte ska ha med att göra för svenskt vidkommande utan att vi ska bestämma över den på den lokala nivån. Han hade ett väldigt tydligt resonemang, och det delade han med de allra flesta av representanterna för de partier som är med i EPP. Lars har alltså varit väldigt tydlig med exakt hur han tänkte och agerade. Det finns klart dokumenterat att Kristdemokraterna står upp för de här rättigheterna.

Fru talman! Det är svårt att ta in det som sker i Ukraina och Europa. Nu har det gått över 100 dagar sedan den ryska invasionen av Ukraina inleddes, och vi ser en nation som hotas av utplåning om Ryssland går segrande ur detta.

Vi ser enorma flyktingströmmar, med många miljoner människor. Det kanske inte är så många som har kommit ända hit upp till Sverige, men vi kan till exempel titta på Polen, där det finns miljoner ukrainare. Jag har dock träffat ukrainska flyktingar här i Sverige också - de står ofta på Drottninggatan, ett stenkast från riksdagen, och sjunger. Det finns en liten pojke som heter Timur, är tolv år gammal och brukar sjunga Ukrainas nationalsång när vi varje måndag håller möten på Norrmalmstorg. Han har bara varit här i två månader, tror jag.

Det är klart att det är svårt att ta in den sorg, vrede och förtvivlan som hela den ukrainska nationen och befolkningen nu känner. Vi har sett vad som har hänt i Butja, Charkiv, Cherson, Mariupol, Mykolaïv och inte minst i Kiev. Vi har också sett förödelsen när de ryska trupperna har dragit sig tillbaka - när man hittar massgravarna och så vidare.

Fru talman! Det är oerhört viktigt att slå fast Ukrainas rätt att försvara sig och att Sverige och andra länder i EU måste göra precis allt för att Ukraina ska klara av att befria sitt land från de ryska angriparna. Vi måste också agera för att vi inte ska ha svarta hål i Europa i form av små enklaver av ryskt maffiastyre som i Transnistrien, Sydossetien eller Donbass.

Vi måste se igenom den desinformation och propaganda som kommer från ryskt håll. När man erövrar ett område väljer man någon lokal småpåve som fick 1 eller 2 procent i det senaste valet, och så utnämner man den personen till någon sorts guvernör som sedan ska sitta och läsa upp någon deklaration som har författats i Moskva. Det är Quislingpolitik. Vi såg det i Norge under nazistockupationen under andra världskriget, och vi såg det när Stalin utnämnde en lyd- eller vasallregim i Terijoki i Finland under andra världskriget. Han utsåg Otto Ville Kuusinen till någon sorts småpåve där.

Man gör precis samma sak nu - man gjorde det på Krim, och man gör det i Donbass. Det är fullständigt oacceptabelt att Ryssland tar sig rätten att angripa grannländer, försöka möblera om vår kontinent, forcera gränser och helt välta överbord den säkerhetspolitiska ordning och stabilitet vi har haft.

Fru talman! Som liberal tycker jag att det i detta sammanhang är viktigt att påpeka att Ukraina bör ges kandidatstatus till EU. Det är en väldigt viktig signal. Precis som Centerpartiet påpekade i sitt anförande betyder det inte att Ukraina kommer att gå med i EU i morgon eller ens veckan därpå. Det kan vara en lång process, men signalen är oerhört viktig för att visa Ukraina att vi står bakom den ukrainska befolkningen.

Fru talman! Det kan kanske förefalla lite märkligt att man har en utrikesdeklaration bara några månader efter det att man antagit en deklaration från regeringen, men det har ju att göra med att Socialdemokraterna till slut orkade med att svänga i frågan om ett Natomedlemskap, att vi nu har en majoritet och att Sverige och Finland har lämnat in var sin medlemskapsansökan till Nato. Detta måste reflekteras i en ny svensk utrikes- och säkerhetspolitisk linje.

Från Liberalernas sida välkomnar vi att Socialdemokraterna till slut tog det här steget. Samtidigt beklagar vi att det har suttit så långt inne. Den svenska socialdemokratin har präglats av en osunt hög grad av nostalgi och naivitet, och i årtionden har man piskat den döda häst som är Natomotståndet i Sverige. I vårt parti tog vi redan 1997 ställning för att Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato, och det gjorde vi i ljuset av det som hände i Bosnien och Hercegovina och när vi såg EU:s handlingsförlamning när det gällde att få slut på Balkankrigen.

När jag växte upp var jag medborgare i Sverige. I mitten av 90-talet blev jag även medborgare i EU, och snart kanske jag även är medborgare i ett Natoland. Jag skulle verkligen önska att framtida generationer kunde få hela den trippeln på en gång, så att säga, alltså att de får vara svenskar, EU-medborgare och med i Nato redan från födseln. Det är viktigt för Sveriges säkerhet, och det är viktigt inte minst för våra baltiska grannländer.

Det ser kanske inte så ljust ut vad gäller Sveriges chanser att vara medlem i Nato redan vid Madridmötet i slutet av juni, men alla Natoländer utom ett är väldigt tydliga med att Sverige och Finland ska välkomnas varmt in i Nato. Jag hoppas därför verkligen att detta ska kunna lösa sig på ett sådant sätt att Sverige strax blir medlem i Nato.

Problemet, fru talman, är att den alliansfrihet som Sverige har haft fungerar i fredstid men inte när det är så oroligt som det är nu. När det kanske till och med finns ett krigshot mot Sverige fungerar inte alliansfriheten.

Vi har haft den i 200 år. Egentligen såg man redan under det stora nordiska kriget på 1700-talet att Sverige inte kunde upprätthålla en balans gentemot Ryssland i vårt område. Detta blev självklart extra tydligt 1809 när vi förlorade Finland. Därefter har alliansfriheten byggt på att det finns någon annan aktör som kan balansera Ryssland i vårt närområde. Det var Storbritannien under 1800-talet; redan under Krimkriget var de ända uppe vid Gotland. Därefter - i slutet av 1800-talet - var det Tyskland, och efter andra världskriget har det varit Nato som har varit den här balansen mot Ryssland i vårt område.

Från Liberalernas sida menar vi att det är självklart att Sverige ska vara medlem i Nato.

Fru talman! Låt mig med några korta ord befästa vad som är viktigast för oss i Liberalerna i utrikespolitiken. Det är att Sverige ständigt ska vara en röst för mänskliga rättigheter och demokrati, för kvinnors rättigheter, för tolerans och för en regelbaserad världsordning. Oavsett på vilken kontinent, i vilket land eller i vilken konflikt människor blir förtryckta måste Sverige ha en politik som syftar till att fler länder blir demokratier och till att fler människor omfattas av de individuella fri- och rättigheter som människor har i Sverige.

Självklart står vi bakom 2 procent av Sveriges bruttonationalinkomst i utgifter till Försvarsmakten från 2025.

Fru talman! En av de saker vi ser nu i Ryssland med anledning av invasionen är hur viktigt det är med oberoende medier och journalister. Man kan ju få en hel befolkning att tro på ett visst sätt när man inte har fria medier.

Jag undrar hur Liberalerna agerar mot de ökande hot som vi ser mot journalister och mot mediefriheten globalt samt hur regeringen och oppositionen gemensamt skulle kunna arbeta mot inskränkningar av yttrandefriheten.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för denna fråga; den är ju oerhört viktig.

Vi ser nu hur medieklimatet blir allt tuffare i många länder i världen. Vi ser också en ökning av inslag av desinformation, populism, manipulationer och så vidare. Med artificiell intelligens kommer det snart att vara möjligt - rättare sagt har vi redan sett exempel på det - att genom tekniken fabricera eller rent av hitta på att någon politiker skulle ha hållit något tal.

Vi ser att de stora, globala plattformarna för sociala medier inte riktigt har tagit sitt ansvar - i alla fall enligt min uppfattning har de inte gjort det tillnärmelsevis så mycket som de borde. Det är först på senare år som de på allvar har börjat rensa bort extremism och så vidare från sajter som Youtube, Twitter, Facebook och Instagram.

Från Liberalernas sida - inte minst med tanke på det januariavtal som vi ingick för ett antal år sedan, som förvisso inte gäller nu - uppfattar vi att regeringen har tagit steg i detta med en demokratioffensiv och att man ska satsa mer på demokrati och yttrandefrihet inom biståndet. Konkret kan detta handla om att på individnivå hjälpa en hotad journalist, till exempel i en auktoritär stat, att komma ut ur landet. Det handlar om att stödja oberoende medier och olika plattformar. Det kan även handla om saker som att Sverige kan bistå med teknik för att till exempel kunna kommunicera krypterat för att kunna publicera saker även om det är väldigt mycket censur i olika länder.

Detta är några av de exempel på vad vi kan göra som jag tycker att man kan ta upp. Det finns säkert betydligt fler än så.

Fru talman! Det låter bra och intressant.

Jag skulle vilja gå vidare i frågan. Situationen för kvinnliga journalister är extra allvarlig. Enligt en studie av International News Safety Institute hade mer än två tredjedelar av de tillfrågade kvinnorna inom medier utsatts för någon form av trakasserier i utförandet av sitt arbete. Har Liberalerna några idéer om hur vi kan förbättra situationen just för kvinnliga journalister i deras arbete?

Fru talman! Jag skulle säga att kvinnor generellt sett är mer utsatta när det handlar om att till exempel stå upp för frihet i en odemokratisk stat, oavsett om de är politiker, aktivister inom det civila samhället, oberoende journalister, forskare eller något annat.

Det handlar om att journalister i krigsområden måste kunna ha visst skydd. Att rapportera från konfliktområden innebär ökade risker. Jag tycker att vi från Sveriges sida bör kunna bidra med utrustning - hjälmar, skottsäkra västar och så vidare - inom vårt bistånd.

Självklart kan vi också använda vår diplomati och, som utrikesministern ju vet mer än väl, pressa på de stater som inte accepterar yttrandefrihet för att få dem att börja respektera det fria ordet.

Fru talman! Jag får väl börja med att göra en Wallmark och börja trevligt och säga att jag och Fredrik Malm många gånger har krokat arm med varandra, stått upp mot Turkiet och Turkiets brott mot mänskliga rättigheter och framför allt tagit initiativ till det stopp för vapenexporten till Turkiet som nu har blivit världspolitik. Utrikesministrar som Blinken är med och diskuterar mitt och Fredriks initiativ; det känns ju ganska stort att man kan genomföra så mycket som en liten politiker i ett land som Sverige.

Det jag funderar på är Liberalernas varma engagemang för Nato samtidigt som Turkiet är medlem i Nato. Om jag har förstått Liberalernas politik rätt vill de införa ett demokratikrav inom Nato.

Ibland har ni i Liberalerna varit väldigt tydliga. När du, Fredrik Malm, var utrikespolitisk talesperson - det är du ju inte längre - skrev ni bland annat i en motion att befintliga medlemsstater bör granskas, vilket bör resultera i att Turkiet lämnar Nato.

När du sedan slutade som utrikespolitisk talesperson valde ni en annan, lite mer diffus, mening: "Det är något som skulle kunna tillämpas mer stringent på medlemmar som exempelvis Turkiet."

Jag funderar på varför Liberalerna på detta sätt har minskat sin kritik mot Turkiet som Natomedlem samt hur ni nu ser på ett eventuellt svenskt Natomedlemskap, hur Sverige ska agera för att Turkiet ska godkänna den svenska Natoansökan och, i förlängningen, hur man ska införa ett demokratikriterium när Turkiet väldigt tydligt kommer att uppfatta detta som ett påhopp på Turkiet som land. Det är ju ändå en väldigt problematisk demokratisk utveckling som vi ser i Turkiet.

Fru talman! Till att börja med ser vi väldigt tydligt i Turkiets agerande en del av problemet med den modell för maktutövning som presidenten och hans parti har valt för Turkiet.

Min bild är ändå att Sverige och Finland i slutändan kommer att bli medlemmar i Nato. Alla andra Natomedlemmar välkomnar ju Sverige och tycker att Sverige har väldigt mycket att bidra med till Nato. Jag kan heller inte se varför det skulle ligga i Turkiets säkerhetspolitiska intresse att Sverige och Finland inte är med i Nato - tvärtom är det väl bra för Turkiet att Nato förstärks och att Natos norra flank förstärks genom att Sverige och Finland blir medlemmar.

Jag ser framför mig, fru talman, att vi i Sverige, oavsett om vi är medlem i Nato eller inte, måste kunna påpeka när vi ser brister i länders efterlevnad av mänskliga rättigheter. Jag ser framför mig att vi kommer att fortsätta att kritisera till exempel när journalister fängslas i Turkiet, när man begår övergrep mot den kurdiska befolkningen eller att man inte friger Selahattin Demirtas.

För mig som liberal och anhängare av mänskliga fri- och rättigheter och demokrati är detta jätteviktigt. Jag ser ingen anledning till att vi skulle tumma på detta.

Sedan har jag respekt för att Turkiet också har sina säkerhetspolitiska överväganden. Turkiet befinner sig minst sagt i en rätt så orolig region och har tagit ett väldigt stort ansvar för till exempel flyktingar från Syrien. De har sina "concerns". Men jag är rätt övertygad om att vi i en dialog kommer att kunna hitta en lösning på det här, även om det inte sker i närtid.

Fru talman! Jag delar nog i grunden Fredrik Malms uppfattning om att Turkiet inte kan blockera Sverige hur länge som helst. Men det är ändå så att det sedan fyra veckor tillbaka pågår en diplomatisk kris. När man lyssnar på utrikesministern i dag är det uppenbart att hennes viktigaste åhörare är Erdogan snarare än jag och Fredrik Malm. Förhandlingen pågår. Det finns en risk att Sverige slutar påpeka brister i mänskliga rättigheter under en tid med Natoansökan men också att man på olika sätt anpassar sig till Turkiets kravlista. Där är ju ett av kraven just att man ska riva upp det som jag och Fredrik Malm var med och införde, det vill säga ett stopp för vapenexport till Turkiet. Jag undrar hur Fredrik Malm ser på oron för att det skulle ske i praktiken.

Fru talman! Det här är väldigt svårt för mig. Jag ersätter vår ordinarie utrikespolitiska talesperson Joar Forssell, som inte är i landet. Jag har egentligen min bas i utbildningsutskottet nu för tiden.

Jag har förtroende för att vår utrikesminister, vårt utrikesdepartement, vår regering, statsministerns kansli och så vidare hanterar den här processen på ett sätt som gör att Sverige kan bli medlem i Nato. Jag hoppas verkligen att Sverige inte ska tvingas till den typ av eftergifter som Håkan Svenneling talar om. Alla Natomedlemmar utom Turkiet välkomnar just nu Sverige och Finland in i Nato. Jag hoppas verkligen att det här ska gå att lösa, även om det för tillfället ser lite dystert ut.

Fru talman! Vi lever i en allvarlig tid. Flera parallella kriser pågår runt om i världen. I spåren av covidpandemin har auktoritära regimer flyttat fram sina positioner och tryckt tillbaka demokratiska krafter. Demokratin är på tillbakagång globalt. Klimatkrisen innebär redan nu extremväder, torka, svält och att människor tvingas på flykt. Nivåerna på koldioxid i atmosfären är högre än vad de varit på 4 miljoner år. Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Vi står inför en fruktansvärd global svältkatastrof på grund av bland annat höjda spannmålspriser i spåren av Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Nu om någonsin krävs global solidaritet, bättre beredskap, motståndskraftiga samhällen och satsningar på hållbar utveckling.

Den 24 februari invaderade Ryssland Ukraina. Det är sedan dess fullskaligt krig i Europa. Över 14 miljoner människor har tvingats på flykt. Säkerhetsläget har ändrats radikalt. Den europeiska säkerhetsordningen är hotad. Vi behöver fortsätta att rikta kraftfulla sanktioner mot Ryssland och att stötta Ukraina humanitärt, ekonomiskt och militärt. Detta riskerar att bli en långvarig konflikt och ett långvarigt försämrat säkerhetsläge för Europa. Miljöpartiet har mot bakgrund av detta tillsammans med de flesta andra partier i Försvarsberedningen enats om ökade satsningar på försvaret, både det civila och det militära. Vi har också ställt oss bakom beslut om att bistå Ukraina militärt, så att de kan försvara sin frihet och sin rätt till självbestämmande.

Fru talman! Tillgången till kärnvapen utgör ett av de allvarligaste säkerhetshoten i vår tid, med potential att fullständigt utplåna mänskligheten och annat liv på jorden. Därför driver vi kraftfullt att Sverige ska ansluta sig till FN:s konvention om ett globalt kärnvapenförbud. Det blir svårare för Sverige att driva en aktiv politik för nedrustning av kärnvapen som medlem i Nato, eftersom vi i så fall skulle ställa oss bakom Natos kärnvapendoktrin och acceptera att kärnvapen används. Vi anser därför inte att Sverige ska vara medlem i kärnvapenalliansen Nato.

Vi ser också stora risker med att processen kring Nato har hastats fram i Sverige. En så stor förändring av en flerhundraårig säkerhetspolitisk linje om alliansfrihet kräver en djup konsekvensanalys, en ordentlig demokratisk förankring och en bred samhällelig debatt. Det har inte skett i Sverige. I stället togs en säkerhetspolitisk analys fram under mycket kort tid. Den innehöll en bristfällig analys. Risken för påtryckningar utifrån gällande Sveriges självständiga utrikespolitik avfärdades till exempel helt, trots våra farhågor och invändningar.

Tyvärr visade sig farhågorna besannas mycket fort. Kort efter att det blev uppenbart att Sverige och Finland skulle ansöka om medlemskap ställde Turkiets president Erdogan politiska krav på en förändrad svensk politik för att inte stoppa ansökningarna. Vårt medlemskap i Nato är nu beroende av en auktoritär stats politiska nycker. Detta är orimligt. Miljöpartiet har därför lämnat in en motion med anledning av händelse av större vikt. Motionen kommer att debatteras i eftermiddag här i kammaren i en debatt där Miljöpartiets språkrör Per Bolund deltar.

Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen. Vi måste omedelbart stoppa vapenexporten till diktaturer, krigförande stater och länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Dagens möjligheter till undantag för sådan export måste begränsas mycket kraftigt. Sverige ska inte börja exportera vapen till Turkiet. Miljöpartiet vill även skärpa reglerna för följdleveranser och se ett internationellt förbud mot utveckling, tillverkning och användning av dödliga autonoma vapensystem.

I en mer brutal tid med flera parallella kriser som innebär ett ökat humanitärt lidande och större behov runt om i världen krävs mer solidaritet, inte mindre. Vi behöver höja ambitionerna, inte sänka dem. Regeringen presenterade tyvärr i stället historiskt stora avräkningar på biståndet med 9,2 miljarder den 17 mars. Dessa medel skulle i stället användas till Sveriges kostnader för flyktingmottagning som en följd av att många tvingats på flykt på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Biståndet minskas alltså bakvägen genom att regeringen omfördelar pengar från världens mest utsatta till Sveriges kommuner.

Miljöpartiet är djupt kritiskt till detta. I en tid när bistånd är viktigare än på länge, när behoven ökar och när världen står inför en global svältkatastrof som i sin tur kan generera politiskt kaos och än mer krig och konflikter är det helt fel väg att gå. Sverige går med överskott. Vi behöver inte spara på bekostnad av världens mest utsatta människor. Miljöpartiet anser att avräkningarna bör minimeras.

Det minsta man kan begära är att regeringen minskar avräkningarna i paritet med Migrationsverkets prognoser om antalet flyktingar från Ukraina och inte vidhåller limiterna för säkerhets skull. Detta har man inte gjort trots uppdaterade prognoser, och därför har vi bett konstitutionsutskottet att granska detta agerande.

En grön politik förvaltar globala gemensamma nyttigheter såsom råvaror, energi, livsmedel och vatten. En grön samstämmig politik har fokus på att säkra miljön och hejda klimatförändringarna. Den bidrar till rättvis handel och finansiell stabilitet utan illegala finansiella flöden, skatteflykt och korruption.

Sverige måste ha ett generöst bistånd, och vi måste bidra till att nå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 och motverka fattigdom i alla dess former.

Fru talman! Låt mig börja där Annika Hirvonen slutade. Agenda 2030 är en handlingsplan för en omställning till ett hållbart samhälle för människorna, planeten och välståndet. Agenda 2030:s mål och delmål är integrerade och omfattar samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling: den demokratiska, den sociala och den miljömässiga.

Jag är lite fundersam över på vilka områden som Annika Hirvonen och Miljöpartiet anser att Sverige borde fokusera särskilt i vårt arbete med Agenda 2030.

Fru talman! Precis som utrikesministern säger handlar Agenda 2030 om en helhet. Miljöpartiet har länge betonat vikten av att se hur miljömässig hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och social hållbarhet inte bara hänger ihop utan förutsätter varandra.

Vi måste tackla klimat- och naturkrisen nu, för vi vet att miljöförstöring leder till torka och extremväder som i sin tur påverkar matproduktionen. Risken för svält ökar i klimatförändringarnas spår, och som jag nämnde i mitt anförande påverkar det i sin tur den politiska stabiliteten och riskerar att öka konflikter och minska antalet demokratier.

Fru talman! Därför vill jag inte peka ut bara ett enskilt målområde i Agenda 2030 utan säga att hela poängen är att vi måste arbeta med alla samtidigt. Grunden för att leva ett hållbart liv är förstås naturen, men om människor ska kunna prioritera att värna miljön måste de ha mat på bordet. Mat på bordet är också en förutsättning för att familjer ska skicka sina flickor till skolan. Allt hänger ihop.

Fru talman! Jag tänker ändå ta upp ett särskilt mål, nämligen det om global hälsa eftersom det är en viktig prioritering för regeringen. Det tredje globala hållbarhetsmålet syftar ju till att säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla människor.

Vi står för ett tydligt rättighetsperspektiv, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi driver även frågor om förbättrad hälsosäkerhet, om stärkta och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem och om ett brett folkhälsoperspektiv.

Detta knyter också an till klimatfrågan, och med drygt 6 miljarder kronor i hälsobistånd är Sverige en ledande biståndsaktör i detta.

Hur ser Annika Hirvonen specifikt på hållbarhetsmålet om global hälsa?

Fru talman! Det är otroligt viktigt att Sverige prioriterar global hälsa och specifikt arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter eftersom det är ett område där många andra väljer att titta bort.

I mitt tidigare replikskifte med Kristdemokraterna tog jag upp frågan om tillgången till lagliga och säkra aborter. Rätten och möjligheten att bestämma över sin egen kropp och huruvida man vill ha barn är grundläggande. Det är även en grundläggande fråga för utveckling att kvinnor och flickor inte gifts bort i för tidig ålder, tvingas in i äktenskap och tvingas bli föräldrar mot sin vilja.

Det är centralt att Sverige fortsätter att prioritera detta.

Fru talman! Det var synd att Annika Hirvonen inte sa något om Finland i sitt anförande, för då hade vi kunnat hitta varandra. Jag vet ju att Annika Hirvonen är en stark förkämpe för relationen mellan Sverige och Finland. Till skillnad från Miljöpartiet de gröna menar jag att vi kommer att fördjupa och förstärka just denna relation tack vare Natomedlemskapet i båda länderna.

Jag har tre frågor till Annika Hirvonen. För det första: Socialdemokraterna och regeringen säger i sin utrikespolitiska deklaration att ett Natomedlemskap också kan förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport i vårt nationella regelverk. Miljöpartiet vill ju bilda regering efter valet med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Är detta det man brukar kalla en kabinettsfråga? Är det ett krav från er att den formulering som ju finns med i deklarationen ska strykas?

För det andra: Miljöpartiet berättar mycket om vad man är emot men inte vad man är för. ÖB har varit tydlig i sina militärstrategiska råd om att han och Försvarsmakten förordar ett svenskt Natomedlemskap. Vad förordar Miljöpartiet?

För det tredje och en helt öppen fråga: I sitt anförande tog Annika Hirvonen upp matkrisen, och det är något som bekymrar många av oss. Livsmedel kommer inte ut från Ukraina via Svarta havet, vilket är akut. Samtidigt pumpar vi in en massa biodrivmedel i vanligt drivmedel. OECD har pekat på att om man inte skulle göra detta globalt skulle samma mark kunna användas till att producera mer socker, majs och vegetabilisk olja. Hur ser Miljöpartiet på denna målkonflikt?

Fru talman! Angående Finland hoppades jag förstås på en replik om det från Hans Wallmark. Samarbetet med Finland är givetvis helt centralt för Sverige, och det är viktigt att vi fortsätter att värna denna unika relation med vårt grannland. Vi kan med all önskvärd tydlighet konstatera att goda relationer grannländer emellan inte är någon självklarhet i Europa i dag.

Ska jag tolka det som att Hans Wallmark undrar om vi vill exportera vapen till Turkiet? I så fall är svaret nej. Är det viktigt för Moderaterna? Vill Moderaterna ändra hållning när det gäller vapenexport till Turkiet?

Vad vill Miljöpartiet? Dels hade vi velat se en mycket mer gedigen process i Sverige, motsvarande den vi såg i Finland, där man gick mycket längre i sin förankringsprocess med parlamentet än vad som krävdes enligt den finländska grundlagen. Dels hade vi velat ha en samhällsdiskussion i frågan. Det är snart val, och man hade inte så starka skäl att forcera processen att man inte hade kunnat vänta till efter valet.

Gällande den sista frågan är Miljöpartiets hållning att man ska använda biodrivmedel som är hållbart framställda, det vill säga av avfall, restprodukter och annat.

Fru talman! Först vill jag säga något om slakteriavfallet; det är rimligt. Men det är inte rimligt att Sverige importerar slakteriavfall från Asien för att vi behöver det till biodrivmedel som ska pumpas in i oljan och dieseln. Det sker dessutom till höga kostnader.

Det citat jag tog upp - "ett Natomedlemskap kan också förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport inom vårt nationella regelverk" - är väl en utmärkt formulering som regeringen har tagit fram. Delar Miljöpartiet denna åsikt eller inte? Kommer Miljöpartiet att stryka den här meningen om ni återigen skulle hamna i regeringen?

Avslutningsvis vill jag ta upp Finland, som vi ju månar om så mycket. Ett svenskt och ett finskt Natomedlemskap skulle verkligen föra oss mycket närmare varandra. Finland hade en Natooption som gjorde det enklare att gå in i denna process. Miljöpartiet har avvisat en Natooption i Sverige.

Fru talman! Det är intressant att höra en moderat värna så mycket om en i sammanhanget liten fråga för klimatutsläppen, det vill säga huruvida slakteriavfall ska importeras, samtidigt som man i kammaren är beredd att rea ut Putins olja i stället för att se till att vi omgående ställer om bort från det fossila och det som just nu göder Putins krigskassa. Men jag välkomnar det lilla.

Vi i Miljöpartiet vill inte exportera vapen till Turkiet eller andra stater som flagrant bryter mot mänskliga rättigheter. Hans Wallmark svarade aldrig på min fråga. Jag tycker att det vore mycket problematiskt om Moderaterna nu har bestämt sig för att de vill göra det.

Fru talman! Det har varit oerhört intressant att lyssna på debatten. Jag instämmer helt och hållet med Hans Wallmarks inlägg.

Det är helt uppenbart att det internationella läget är besvärligt. Jag ska fokusera på några andra områden än som har tagits upp tidigare i debatten. Några områden kommer naturligtvis dock att vara samma.

Jag är väldigt glad över att Sverige äntligen har lämnat in en ansökan om Natomedlemskap. Jag tror att det är viktigt och att det behövs, inte bara för vår säkerhet utan för säkerheten i hela vår region, fru talman. Jag säger detta inte bara i perspektivet av kriget i Ukraina utan också för att de instrument som finns för att förebygga krig, till exempel OSSE:s parlamentariska församling och FN, inte har lyckats.

De har inte lyckats med att förhindra ett krig i Ukraina men heller inte när det gällde rosornas krig i Georgien 2006. Kvar av detta har vi de av Ryssland annekterade delarna av Sydossetien och Abchazien. Jag tänker också på Moldavien där Transnistrien är annekterat av Ryssland. Detta visar att vi måste se om vårt hus, och därför är jag glad över Natoansökan.

Jag nämnde internationella organisationer, och jag vill uppehålla mig en kort stund vid OSSE.

Sverige ingår i OSSE:s trojka tillsammans med Polen och Nordmakedonien. Jag vill framföra ett tack till utrikesminister Ann Linde för hennes arbete under det svenska ordförandeskapet 2021. Det var väldigt värdefullt för säkerheten.

Att man inte lyckades förhindra kriget i Ukraina visar fullt ut de problem som finns inom OSSE. Låt mig nämna detta, för jag ser också det som händer inom OSSE som en spegling av det komplicerade världspolitiska läget och av svårigheterna att nå fram i en diskussion med Ryssland.

När det handlar om OSSE har vi först budgetfrågan, fru talman. Den är inte löst. Varje år drar budgetförhandlingarna ut på tiden. Det finns förstås åtgärder som gör att verksamheten kan rulla på, men om budgetöverenskommelsen når i mål är OSSE:s verksamhet i farozonen. Man kan tycka att det kanske inte gör så mycket, men jag vill säga att det gör det.

Inom OSSE finns också missioner i ett stort antal länder, bland annat på Balkan och i länder som Kirgizistan, Tadjikistan och Uzbekistan, som alla arbetar för demokrati, en rättsbaserad ordning och rättsstatens principer - precis detta som vi alla talar om som viktiga ingredienser för ett tryggt, säkert, fredligt och demokratiskt samhälle.

Jag vill också nämna OSSE:s akademi för postgraduate-utbildning med studenter som kommer från de östra delarna av OSSE. Det är ett utmärkt sätt att föra samman ungdomar i en gemensam utbildning för fredsarbete och gränsöverskridande arbete.

Jag vill även ta upp andra problem inom OSSE som hänger ihop med Ryssland.

Vi har observatörsstyrkan som funnits i Ukraina. Först upphörde gränsstyrkan. Sedan stod observatörerna på tur. Detta gör att det inte längre finns några neutrala ögon på plats. Detta problem har alltså orsakats av Ryssland.

Jag vill även lyfta upp OSSE:s årliga konferens om mänskliga rättigheter, som nu för tredje gången har varit inställd på grund av Rysslands agerande.

När jag lägger ihop allt detta ser jag ett stort behov av medlemskap i Nato.

Ryssland har dessutom ställt särskilda villkor för valobservationer, som Ryssland precis som alla andra av OSSE:s 56 medlemsländer har förbundit sig till. Alla har förbundit sig till att inbjuda OSSE:s parlamentariska församling, OSSE och ODIHR till valobservation. Men vi valde att avstå från att observera valet då Ryssland ville diktera villkoren. Så går det inte till i fråga om valobservationer.

Jag vill också ta upp det demokratiska läget i Ryssland där oppositionen nu är fängslad. Jag kan nämna Vladimir Kara-Murza, Navalnyj och mordet på Boris Nemtsov.

Allt detta visar på en dysfunktionell stat som inte drar sig för att attackera sina grannländer. Vi ska självfallet vara med i den union, den organisation, som kan garantera vår trygghet i detta allvarliga läge.

Fru talman! Ledamoten räknade med all rätt upp ett antal länder där Nato inte kunde förhindra krig som Ryssland startat förut. Men inte heller Nato kunde förhindra krig nummer två i Irak då tiotusentals civila dödades. Nato kunde heller inte förhindra kriget i Jugoslavien, då tusentals civila dödades, eller i Libyen, med tusen och åter tusen döda.

Jag har en fråga. Ni skriver att man ska nå 2 procent av bnp till 2025. Det togs upp tidigare i debatten, så det hör väl till dagens ämne. Hur ser ni på det? Socialdemokraternas förslag - 2028 - är betydligt mer realistiskt. På vilket sätt ska ni uppnå detta?

Fru talman! Först och främst vill jag säga att inga av de länder som ledamoten nämnde är Natoländer. Det är just därför som ett stort antal länder vill bli medlemmar i Nato. Låt mig nämna att Montenegro nere på Balkan har blivit medlem i Nato. Detta var just för risken att bli utsatt för attack.

Nato arbetar för fred. Men Nato arbetar också för att dess medlemsländer ska utvecklas i en demokratisk ordning och att länderna ska vara säkra och trygga. Det är precis därför som våra grannländer är med i Nato.

Låt mig nämna Estland, Lettland och Litauen. Låt mig nämna Polen. Detta är länder som är med. Låt mig nämna att det finns ett stort antal andra länder som också vill bli medlemmar i Nato.

Jag hör regelbundet toner från såväl Georgien som Moldavien. Jag vet att det fanns tankegångar också i Ukraina innan det blev attackerat.

Fru talman! Den ena frågan jag ställde gällde de 2 procenten, något som är totalt orealistiskt. Jag vill påstå att man saknar ordentliga grunder för det. Ni har säkert inga svar på detta. Däremot tycker jag att försvarsministern har en betydligt mer realistisk uppfattning.

När det gäller den andra delen är frågan: Ska jag tolka svarat som att det beror på att de inte är Natoländer? Skulle det motivera kriget som USA gjorde? Det var väl inte befogat? Det gäller Irakkriget, Jugoslavien, Libyen, Afghanistan och Syrien.

Det är tiotusentals döda. Skulle svaret vara att de inte var Natomedlemmar? Det var inte Ryssland som angrep de länderna. Förtydliga gärna detta.

De krigen kritiseras väldigt sällan av ledamoten Margareta Cederfelt. Det var absolut inget försvar för Rysslands krig i Ukraina.

Herr talman! Roger Richthoff tar här upp flera frågor som är helt omöjliga att behandla på en minut.

Jag vill nämna att de krig som Richthoff nämnde är krig som har berört icke-Natoländer. Jag vill också säga att det är krig där det är väldigt komplicerade situationer som råder i dessa länder.

Det är krig som har drabbats miljontals människor, ja. Men det är också krig där man befinner sig i en väldigt svår situation. I flera av dessa är Ryssland involverat på något sätt.

Vad som är viktigt är att vi i Sverige gör vad vi kan för att trygga vår nations säkerhet från den aggressor som finns öster om oss. Det handlar om ett Natomedlemskap. Det är jag för. Det hoppas jag att Roger Richthoff också är.

Vi behöver en trygghet i Sverige. Det kan vi inte få på något annat sätt. Vem skulle hjälpa oss om grannen i öster skulle få för sig att anfalla?

Herr talman! Rysslands invasion av Ukraina har förändrat världsordningen. Inte bara attackerade Ryssland helt oprovocerat sitt fredliga grannland, med tydliga anspråk på att erövra Ukrainas territorium. Ryssland har också brutit mot en rad internationella överenskommelser som det självt skrivit under. Det gäller inte minst respekten för mänskliga rättigheter.

I drygt tre månader har man beskjutit och bombarderat bostäder, sjukvårdsinrättningar, skolor och kulturbyggnader, med uppenbar fara för civilbefolkningen. Genom sin hänsynslöshet har Ryssland drivit 14 miljoner ukrainare på flykt, inom landet, till länderna i närområdet, men också längre bort.

Inte kunde jag drömma om att Sveriges socialdemokratiska regering, som brukar framställa sig som världens samvete, skulle använda den ukrainska tragedin för att skära ned stödet till de mest utsatta i andra, mer avlägsna delar av världen. Med ett pennstreck minskades utbetalningslimitarna med 9,2 miljarder kronor, motsvarande 38 procent av det svenska bistånd som förmedlas via aktörer inom civilsamhället.

Denna nedskärning under pågående budgetår, utifrån preliminära beräkningar från Migrationsverket, går emot alla principer om långsiktighet och förutsägbarhet. Det förorsakar svårreparerad skada på Sveriges anseende som avtalspart.

Herr talman! Det är 700 miljoner människor som lever i extrem fattigdom, och 100 miljoner människor är på flykt. Det är siffror som har ökat på grund av pandemin. Det gäller bland annat konflikterna i Jemen, Etiopien och Afghanistan.

Rysslands anfallskrig i Ukraina leder både till fler människor på flykt och till kraftigt höjda matpriser med katastrofhunger som följd i fattiga länder. Hunger riskerar att förvärra eller skapa fler nya konflikter, nya flyktingströmmar och större biståndsbehov i en snar framtid. Det är kortsiktigt och kontraproduktivt att skära ned så som regeringen gör, även om man häromdagen meddelat att man minskar nedskärningarna till 7,9 miljarder kronor.

Svenskt bistånd behövs mer än någonsin. Den solidaritet som är grundläggande i den kristdemokratiska ideologin handlar om att alla människor har samma värde, var vi än bor, och att vi alla har ett ansvar för varandra. Den solidariteten stannar inte vid Sveriges gräns.

Principen att vi delar med oss mer när vårt välstånd ökar är moraliskt rätt. Sverige har förbundit sig till enprocentsåtagandet under lång tid. Det gör vårt land till en betydande givare med stort internationellt inflytande i förhållande till vår nations storlek. Den positionen ska vi ta vara på ännu bättre.

Men ett generöst bistånd behöver också vara effektivt. Därför presenterar Kristdemokraterna i dagarna en reformagenda för ett mer effektivt, transparent och träffsäkert bistånd. Några delar vill jag lyfta fram här, herr talman.

Biståndets finansiering ska för det första vara långsiktig och förutsebar. Avräkningar som dem som regeringen har gjort under våren bör generellt undvikas och bara göras i särskilda situationer när de också aviseras i god tid.

För det andra behöver biståndet vara mer transparent och effektivt. I FN-organens kärnstöd är det svårt att följa hur de svenska biståndspengarna används. Därför vill vi begränsa antalet multilaterala organ som Sverige engagerar sig i och minska kärnstödets andel. I stället vill vi kanalisera större andel av biståndet via civilsamhället.

Kristdemokraterna vill för det tredje också se tydliga tematiska prioriteringar med tre huvudteman.

Det handlar om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Det handlar om ett effektivt klimatbistånd. Klimatkrisen drabbar de fattiga värst och bidrar till ökad fattigdom, mer hunger och ohälsa.

Det handlar om kvinnors och flickors rättigheter. Det gäller stärkta utbildningsinsatser och intensifierat arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och förbättrade möjligheter till egenförsörjning för kvinnor.

Kristdemokraterna fortsätter att värna ett effektivt och generöst bistånd, med en agenda för träffsäkerhet, transparens och antikorruption. Det är vår medmänskliga plikt, men det är också en klok investering i en stabil och fredlig omvärld.

Herr talman! Efter att kriget bröt ut i Ukraina startade den stora paniken. Men den startade inte hos ledamoten Hans Wallmark, hos KD eller för den delen hos Liberalerna. De har tyckt så här länge. De håller fast vid den linjen. Det förtjänar i varje fall att undvika kritik i det stycket. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna ändrade i panik sin uppfattning, trots att säkerhetsavdelningen inte såg något ytterligare hot som då var riktat mot Sverige. Paniken utlöstes, och vi ansåg att det krävde en folkomröstning. Det var det tidigare kravet från Sverigedemokraterna, och det här är en av anledningarna till att jag nu är partilös. Det handlar inte om det som Liberalerna hittade på när de hänvisade till någon Expoartikel och sa att jag skulle vara Putinvän.

Man måste skynda fort. Men varför då? Varför hinner man inte med en noggrann analys och konsekvensbeskrivning med för- och nackdelar med ett medlemskap? Det finns fördelar med det. Men var är debatten? Varför var det så bråttom?

Ett Natomedlemskap är naturligtvis inte den försäkring som många hävdar. De tror att vi är försäkrade och har en fullvärdig brandförsäkring genom Nato. Så är det inte, herr talman. Denna oförmåga är nästan obeskrivlig - att man inte tar med det här! Omdömet verkar ha försvunnit rakt ut, framför allt hos de här två partierna. Jag är motståndare till anslutningen ändå, men där har man varit trogen sedan tidigare.

Vad sa ambassaden i Sverige? Gjorde man inte någon analys tidigare av om alla länder skulle vara med på Sveriges Natoansökan? Nej, det gjorde man kanske inte. Glömde man det? Vad säger de i Ankara på frågan om hur de ställer sig till ett medlemskap? Det är väl rimligt att ta reda på det, och det är fullständigt obegripligt att man inte har gjort någon konsekvensanalys.

Nu ska man skicka offensiva vapen. Vad är då det? Tidigare har ni sagt i debatterna att det är vapensystem som kan skjuta betydligt längre än nuvarande system som vi skickar, med granatgevär. Man ska alltså kunna nå in på den ryska sidan, beroende på var de grupperas.

Då undrar jag: Var är analysen av konsekvenserna av detta? Om de här vapensystemen skjuter in i ryska områden och dödar ryssar - vad gör ryssarna då? Jag vet inte. Skulle det kunna trigga igång en ytterligare nivå, där man skulle kunna drista sig att tänka i något av de här analysspåren? Kommer man då att sätta in små taktiska kärnvapen i Ukraina? Eller tror man på fullt allvar att ryssarna kommer att förlora kriget och lämna Krim och östra Ukraina? Ni kanske tror att ryssarna kommer att göra det och säga: Vi förlorade. Det kan man ju tro. Men jag tror inte det.

Om ryssarna blir så trängda är det mycket möjligt att kriget eskalerar till ett litet, taktiskt kärnvapenkrig. Skulle då USA starta ett världsomspännande kärnvapenkrig med total förintelse? Jag är inte så säker på det.

Det här borde man också noggrant analysera och sedan redovisa analyserna. Men det gör man inte. Finns det några? Jag tror inte det. Jag säger inte att det kommer att bli på det ena eller andra sättet, men jag tycker att det är värt att göra en analys. Det finns absolut ingen sådan gjord i det här stycket, och det oroar mig väldigt mycket.

Det verkar som att ni andra här inne, undantaget Miljöpartiet och Vänstern, har bestämt er för att stödja väst och Ukraina med alla till buds stående medel till den sista ukrainaren. Det verkar vara målet.

Jag tror själv att sanktioner till viss del kan vara bra. Men vem drabbas mest av sanktionerna? Är det vi? Nej. Vilket folk i världen är det som kommer att drabbas enormt av detta? Vilka är det som kommer att dö - att svälta ihjäl? Vad bryr ni er om det?

Jag säger inte att man ska upphöra med sanktionerna, och det här är absolut inget försvar av Rysslands krig. Men man måste sätta sig och fundera ett steg till, och jag tror att man med alla till buds stående medel borde försöka få till stånd någon form av förhandlingar i stället för att peka ut fiender, som Centerpartiet gör med jämna mellanrum. Jag vet inget annat land som pekar ut andra och säger: De där är fiender! Jag tror inte på det sättet att diplomatiskt umgås med andra länder.

Med tanke på hur ni har hanterat det här och den tid som står till förfogande i ämnet vill jag, så att ingen ska missförstå, säga att jag inte på något sätt försvarar Rysslands aggression. Jag tycker bara att man borde ha analyserat bättre, genomfört en folkomröstning och diskuterat detta noggrant.

Om Erdogan lyssnar på det här har han fått fullständigt klart för sig att Sverige inte backar. Vi kommer inte att skicka ned det folk som du vill ha. Behåll du ditt land där nere, och behåll du ditt Natomedlemskap! Jag vill inte in i den så kallade tryggheten. Det finns ingen trygghet när Turkiet är med i en allians.

Utrikespolitisk debatt

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.

Nato och arbetet mot kärnvapen