Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske medanslutande näringar

Herr talman! Våran prost är rund som en ost och lärd som själva den onde, men gemen likväl och en vänlig själ och skäms ej, att far hans var bonde Och tacka för det! Detta var en av våra kända Värmlandsskalder, Gustaf Fröding, som har skrivit många marknära och humoristiska berättelser och dikter som tangerar just den gamla bondekulturen. Bonderötterna var inte alltid någonting som man lyfte fram som någonting att vara stolt över. I stället höll man ofta tyst om det när man kom till lite högre posi- tioner i samhället. Men naturligtvis är det ingenting att skämmas över. Periodvis i historien har man dock skämts över sina bonderötter. Det finns ingen anled- ning i dag att på något sätt behöva skämmas för sina rötter i bondeleden! Jag vill hellre tro att det är precis tvärtom. Ett litet observandum finns dock. Man märker än- då en pessimism inför framtiden i dag hos bönder i vissa bygder. Jag kan känna en viss förståelse för det. Omställning och avreglering har framtvingat en mer storskalig produktion som för många har varit hård och tung. Det ena familjejordbruket efter det andra läggs fortfarande ned. Man säger att minst tre mjölkbönder lägger ned sin verksamhet dagligen samtidigt som flykten från landsbygden fortsätter. Prognosen - en dyster sådan, kanske - pekar på att av dagens ca 80 000 jordbruka- re återstår blott 10 000 om 10-15 år. Beslut om ned- läggning av verksamhet och gårdar som i generatio- ner har varit ett släktvärv upplevs av naturliga skäl som en katastrof. Besluten blir många gånger tving- ande och utan återvändo. Men glädjande nog finns även positiva signaler om nya investeringar och om nya etableringar. Jag vill kanske främst nämna Norrbotten som ett gott och positivt exempel. Unga jordbrukare satsar och inves- terar. Man undrar: Hur skulle det då inte se ut om man hade varit av med den orättvisa dieselskatten och om man hade varit av med alla andra handikapp som Norrlandsbonden ändå har? Det tycks ha gått så långt så att vi t.o.m. talar om "bondens nya uppdrag". Jordbruksminister Margareta Winberg lär ju ha visioner i den riktningen. Vad är det egentligen för nytt det handlar om? Har inte våra bönder alltid och i alla tider varit både skapare och vårdare av vårt kulturlandskap och bidragit till biolo- gisk mångfald? Bonden var och är fortfarande medskapare också till vår välfärd. Industrialismen står minsann inte ensam för välfärdsutvecklingen. Den eventuella mil- jöbelastning som ett tusenårigt jordbruk har förorsa- kat är ingenting emot vad industrialismens tvåhund- raåriga både fysiska och psykosociala miljö ställt till med. Bondens uppdrag handlar först och främst om att med god djurvård som grund producera livsmedel av hög kvalitet. Det är livsmedel som borde värderas högre, till ett pris som garanterar skälig levnadsstan- dard och då helst utan bidrag eller konstlade ersätt- ningar. Herr talman! När det gäller bondens sociala skyddsnät och möjligheter till ledighet är ett funge- rande avbytarsystem nödvändigt - inte minst för mjölkgårdar. Vanliga löntagare har rätt till fem veck- ors semester, och det är inte mer än rimligt att också jordbrukaren får en semesterrätt. Jag har inte mött en enda bonde under hösten som har ansett sig haft råd att ta ut mer än två veckor av semestern. Det bästa sättet att möta detta självklara behov är att staten stöttar utbyggnaden av en avbytartjänst som kan komma alla lantbrukare till del. Till detta anvisar vi kristdemokrater 20 miljoner kronor i budgeten inför 2002. Något gehör för det har vi inte fått. Ett annat område där statsmakten på ett bättre sätt bör stödja jordbruksnäringen är ett fungerande skör- deskadeskydd. En lantbruksföretagare är som ingen annan företagare utsatt för vädrets nycker. De klimat- förändringar som vi befarar kan vara orsakade av människans påverkan kan slå oerhört hårt för den enskilde. Översvämningar har under senare år slagit ut hela årsinkomster för enskilda företagare. Inte minst potatisodlare har drabbats hårt. Här måste sta- ten ta sitt ansvar så att den enskilde inte drabbas på ett orimligt sätt. Som jag har påpekat tidigare så måste den tolk- ning som i dag görs när det gäller begreppet katastrof ges ett individuellt innehåll och inte bedömas utifrån näringens produktionsresultat totalt sett. För att möj- liggöra detta är vi beredda att satsa 15 miljoner kro- nor för kommande budgetår. Vi måste se till den enskilda jordbrukaren - till företaget och till indivi- den. Se människan! Vi anser att arealersättningarna ska betalas ut samma år som de avser. Den principen har regeringen frångått genom att de rena EU-pengar som det hand- lar om för ändamålet används som en budgetregulator för att klara utgiftstaket. Detta har resulterat i att bönderna har fått vänta i cirka två månader över års- skiftet innan de har fått del av pengarna. Detta är naturligtvis ohållbart. Det medför ekonomiska för- luster för jordbruket och för bönderna. Dessutom har man fått bekymmer med likviditeten i vissa fall. Detta påpekade vi senast i samband med vårbudgeten. Inför 2002 års budgetarbete tvingas dock regeringen att återföra dessa pengar till 2001 för att klara utgiftsta- ket 2002. Detta välkomnar vi naturligtvis, men vi vill påpeka att bollandet med böndernas ersättningar på det här sättet är helt otillfredsställande. Detta har vi utvecklat och påpekat i en särskild reservation. Stark kritik har riktats mot regeringens hantering av programmet för miljö- och landsbygdsstöd. På grund av regeringens försumlighet när det gäller att ta till vara de möjligheter som EU-medlemskapet ger har detta stöd dragits ned, vilket har drabbat svensk landsbygd på ett speciellt sätt. Målsättningen måste naturligtvis vara att utnyttja hela möjligheten till stöd från EU. Behovet av stöd till mindre gynnade områ- den, stöd till unga jordbrukare och till nyetablering är fortfarande stort och angeläget. Vi kristdemokrater föreslår en höjning av anslaget 44:1, åtgärder för landsbygdens miljö och struktur för år 2002, med 300 miljoner kronor av nationella medel. Norrlandsjordbruket har extra kostnader som öv- riga landet inte belastas med. Under lång tid har man därför erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka dessa merkostnader. Genom att man förädlar norra Sveriges viktigaste och nästan enda gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsu- menter tillgång till högklassiga närproducerade livs- medel. I dag minskar produktionen i norra Sverige, vilket tyder på att lönsamheten är sämre än i landet för övrigt. Detta gäller inte minst fjälljordbruken. Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har dessutom medför att jordbruket i norr har drab- bats av högre kostnader än jordbruket längre söderut. Vi anser att ytterligare 7 miljoner kronor behöver anslås som ett extra Norrlandsstöd. Herr talman! Det är nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid utformandet av jordbrukspolitiken. En övergång till mer miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder ska främjas, men det är viktigt att för den skull inte missgynna det konventionella jord- bruket. Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet både beträffande produkter och produk- tionsmetoder. Om man vill höja miljömedvetandet inom hela jordbruksnäringen, som regeringen påstår sig vilja, är det anmärkningsvärt att det s.k. REKO-stödet av- vecklades. Att avveckla det stöd som givit god effekt vad gäller miljöanpassade brukningsmetoder ger fel signal till de konventionella jordbrukare som önskar en mer ekologisk inriktning av sin produktion. Vi ser hellre att det finns en långsiktig satsning både för konventionellt jordbruk med REKO-stöd och rent ekologisk produktion så att konkurrensen mellan dessa inte snedvrids i onödan. Trädgårdsnäringen bär liksom jordbruket på en extra ryggsäck i form av skatter och avgifter. På samma sätt som jordbrukets produktionsskatter utgör energibeskattningen för växthusodlingen en tung kostnad att bära. Skatten står inte alls i rimlig pro- duktion till den skatt som belastar växthusodlingen i våra konkurrensländer. Det står klart när man jämför med Danmark och Holland, som är Sveriges största konkurrenter. För att vi fortsättningsvis ska kunna säkra konsu- menten en inhemsk produktion av t.ex. tomater och andra grönsaker är det viktigt att stärka näringens konkurrenskraft. Därför har vi kristdemokrater i vårt budgetförslag krävt att växthusodlingens skatt på bränsle återförs till näringen med ett belopp som motsvarar 20 miljoner kronor. Sättet för återföringen bör utredas i anslutning till frågan om jordbrukets produktionsskatter. Regeringen har i årets budgetproposition föresla- git att återföra jordbrukets gödselmedels- och be- kämpningsmedelsskatter till näringen, likaså utsett utredare att se över möjligheterna att undanta jord- brukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. Dessa krav har Kristdemokraterna med kraft drivit, men också förväntat sig att löftet om avlyft av dieselskat- tebördan skulle hållas. Så är tyvärr inte fallet. Rege- ringens signaler till landets bönder är således att detta sannolikt inte kommer att ske före nästa års val. Regeringen har däremot redan i innevarande års budget visat lyhördhet för ett kristdemokratiskt för- slag med begäran om en forsknings- och utvecklings- fond för trädgårdsnäringen. Men vi konstaterar sam- tidigt att potatisodlingen ställs utanför motsvarande möjlighet att finansiera sina forsknings- och utveck- lingsinsatser. Potatisodlingen är liksom trädgårdsod- lingen en strukturellt småskalig företagarbransch med en begränsad produktionsandel som kanaliseras via egna utbudsorganisationer. Därför möter branschen samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det gäller att på frivillig bas organisera resurser för forsk- nings- och utvecklingsverksamhet. Vi har anslagit 5 miljoner i budgeten just för detta ändamål. När det gäller anslaget 44:4, Stöd till jordbrukets rationalisering, har riksdagen i två tillkännagivanden uppmärksammat regeringen på att omarronderings- verksamheten måste garanteras möjlighet att bedrivas på minst oförändrad nivå och med möjlighet till till- kommande projekt. Åtgärden att då minska anslaget från 5 till 3 miljoner redan i vårbudgeten och nu fort- farande, är ju inte på något sätt ägnad att tillgodose riksdagens tidigare beslut i frågan. Förutom uppenba- ra svårigheter att fullfölja redan gjorda åtaganden, innebär det att möjligheter till nya angelägna åtagan- den förhindras. Det är anmärkningsvärt att regeringen, trots två tillkännagivanden, inte det minsta beaktar de positiva effekter både för enskilda och för samhället som en rationalisering av fastighetsindelningar innebär för jord- och skogsbruket. Det här kräver en tydlig och klar förklaring från jordbruksministerns sida. Likaså föreslår regeringen att den statliga kredit- garantin för åtgärder mot översvämningar i Emån nere i Kalmar län ska upphöra den 1 januari 2002. Pågående utredningsarbete som kräver 1 miljon kro- nor under 2002 kan därmed inte slutföras. Detta är otillfredsställande. Tillsammans utgör behovet till Emån och pågående omarronderingsverksamhet i Dalarna ytterligare 3 miljoner kronor sammantaget. Det kan inte finnas absoluta och godtagbara bespa- ringskrav i en totalbudget som omfattar drygt 14 miljarder. Man har inte lyckats att skrapa ihop ens miljonen som behövs för den fortsatta utredningen om Emån. En förklaring är på sin plats. För övrigt, herr talman, finns det ett särskilt ytt- rande fogat till betänkandet där Kristdemokraternas budgetalternativ inom utgiftsområde 23 presenteras. Sammantaget satsar Kristdemokraterna 255 miljoner kronor utöver regeringens satsning inom utgiftsområ- det inför 2002. Därtill kommer avlastningen av skat- teryggsäcken, då främst dieselskatten, på ytterligare 1 100 miljoner kronor som redovisas under skatteut- skottets utgiftsområde. För att trygga livsmedelsproduktionen för framti- den i Sverige och övriga EU-länder måste det slås fast att den odlade jorden är en oersättlig och livsvik- tig resurs för människors välbefinnande och överlev- nad. Ur ett globalt perspektiv är det också långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Eu- ropa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Från Kristdemokraternas sida har vi formulerat tio punkter för utveckling av jordbruket i vårt land. Des- sa tio punkter ska jag inte räkna upp här. Jag har redan berört några av dem. Däremot skulle jag till sist vilja säga så här: Att vara bonde och odlare av den svenska modernäringen är verkligen ingenting man behöver skämmas för, utan det är någonting som man ska kunna vara stolt över också i framtiden. Med detta, herr talman, vill jag här yrka bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Jag blev lite konfunderad över ett par saker som Ulf Björklund sade. Därför skulle jag vilja ställa tre frågor. Ulf Björklund sade att produktionen helst ska ske utan bidrag. Samtidigt föreslår ni extra bidrag för skördeskador, extra bidrag på området småskaliga livsmedel, extra bidrag för transport i Norrland, ett extra potatisstöd, extra stöd till avbytartjänster och 300 nya miljoner till miljö- och landsbygd utöver de stöd som vi redan har. Min första fråga är: Ska pro- duktionen ske med eller utan bidrag? Ulf Björklund jämförde bönderna med vanliga löntagare som har semester. I nästa mening talar han om lantbruksföretagare. Är bönderna löntagare eller företagare? är min andra fråga. Den tredje frågan är: Hur ska ni spara 54 miljoner, utöver regeringens förslag, på Jordbruksverket?

Herr talman! Först och främst frågan om med el- ler utan bidrag. Som situationen i dag är med det avtal vi har om den gemensamma jordbrukspolitiken i EU är det självklart att vi ska ta vara på möjligheterna till bidrag som vi har att plocka från EU. Det är ju så systemet fungerar i dag. Det vore väl märkligt om vi inte skulle ta vara på de möjligheter som vi har, när vi dessutom betalar en avgift på ett antal miljarder som är betydligt mer än det vi får tillbaka. Så fungerar ju systemet. Men det är ingen bonde, om man skulle fråga dem, som innerst inne vill leva på bidrag eller ersättningar, så målsättningen på lång sikt är natur- ligtvis även för Kristdemokraterna att bidrag ska undvikas så långt som möjligt. Men verkligheten talar ändå för att vi i dag ska ta vara på de pengar som vi ändå har rätt att få, och det har regeringen inte gjort. Naturligtvis är jordbruksföretagaren en företagare men en speciell företagare med lite andra möjligheter och lite andra problem än en vanlig företagare. Det handlar t.ex. om att odla en mark som inte går att flytta utomlands. Av sådana skäl får vi betrakta jord- bruksföretaget som lite speciellt och som något som vi måste ta ett särskilt ansvar för.

Herr talman! Då ska jag uppfatta Ulf Björklunds svar så att vi egentligen ska ta vara på de möjligheter som EU-medlemskapet och regelverket där innebär. Det är en självklarhet också för mig. Men, Ulf Björklund, vad ni föreslår är ju ett antal miljoner utöver det som skulle vara nationella stöd. Det var det som fick mig att bli lite förvånad, när ni samtidigt säger att helst ska det ske utan bidrag. Sedan har jag också förstått att bönderna är före- tagare, fast lite speciella, och att de därför kan jämfö- ras med löntagare. Min sista fråga kvarstår: Hur ska ni spara 54 mil- joner, utöver regeringens förslag, på Jordbruksverket?

Herr talman! På områdena forskning, pengar till landsbygdens miljö och landsbygdsstödet har vi satsat ytterligare 300 miljoner av nationella medel. Den besparing vi gör på Jordbruksverket är ju trots allt mindre än det extra anslag som regeringen ger Jord- bruksverket i budgeten. Men det kompenseras alltså på flera andra ställen i vårt budgetförslag. Man bör då kunna klara det på Jordbruksverket. När det gäller de 300 miljonerna extra som vi vill satsa av nationella medel på landsbygdsmiljön var det faktiskt så att regeringen missade att förhandla till sig de pengar som EU hade möjlighet att ge oss. Detta är alltså bara en liten kompensation vi ger därför att det behövs pengar för nyföretagare, för unga som vill starta lantbruk, inte minst uppe i Norrland. Det är som jag har sagt tidigare: Pengar som vi har möjlighet att dra till oss ska vi dra till oss. Vi vill visa att pengarna också verkligen behövs. Därför har vi satsat dessa pengar. På sikt måste naturligtvis bidragssystemet, ersätt- ningssystemet, reduceras med tanke på framtiden. Men det måste ske på ett sådant sätt att den vanlige bonden kan känna trygghet inför framtiden och där- med också känna sig stolt över att vara svensk bonde.

Herr talman! Ingvar Eriksson har tyvärr med kort varsel tvingats lämna återbud till den här debatten, men jag har tack vare talmannens välvilliga inställ- ning fått tillstånd att använda hans plats på talarlistan i det vittomspännande ämne som skog, jord och fiske är. Jag ska därför bara försöka göra några nedslag och några reflexioner i de ämnen som betänkandet hand- lar om. Om jag börjar med skogen har jag många gånger från denna talarstol sagt att man alltid måste påminna om att den svenska skogen och skogsnäringen är vårt lands absolut viktigaste exportnäring. Den drar i ex- portinkomster netto till vårt land in tre fyra gånger så mycket som den samlade bilindustrin. Därför är det naturligtvis oerhört viktigt att skogen och skogsnä- ringen får villkor som är jämförbara med deras som vi ska konkurrera mot. Det finns några exempel på att konkurrensvillko- ren inte är likartade med dem som vår omvärlds nä- ringar har. Det gäller t.ex. subventionerade investe- ringar i skogsindustrier i andra länder, där det i dag byggs fabriker i Europa med stora skattesubventioner av olika slag. Nu menar jag inte att vi ska möta detta med motsvarande subventioner här hemma i Sverige. Vi ska naturligtvis möta det genom att framför allt inom den europeiska unionen verka för att sådana subventioner inte får förekomma. Det handlar här såväl som inom jordbruket om kostnader för driften av i första hand skogsbruk. Då tänker jag, som vanligt får jag väl tillägga, på den svenska dieselskatten, som i förhållande till motsva- rande skatt i t.ex. Finland är mycket besvärande. Jag har inhämtat siffrorna för ett normalt finskt skogs- skördarlag bestående av en skördare och en skotare. Ett svenskt lag betalar varje år i storleksordningen 130 000 kr i dieselskatt under det att ett motsvarande finskt lag betalar någonstans mellan 20 000 och 30 000 i motsvarande dieselskatt. Det är naturligtvis otillfredsställande, lindrigt utryckt. Det handlar om att vi måste se till att Sverige på de många och stora internationella skogskonferenser som förekommer världen över är representerade på hög nivå, på högsta nivå, dvs. att vår regering måste se till att vi verkligen har en hög representation där. Tyvärr finns det en erfarenhet av att så inte alltid är fallet. Riksdagens skogsindustrigrupp, som består av le- damöter från alla riksdagens partier, träffade härom- dagen företrädare för den organisation som företräder skogsindustrin. Den heter Skogsindustrierna. De pekade just på de saker som jag nu har nämnt. Men de pekade också på behovet att kompetensutveckling, där de befarar att vi i Sverige håller på att halka efter. De pekade på hur våra naturbruksskolor tyvärr inte lever upp till den höga kvalitet som de borde göra. På jordbruksområdet kan man fundera på vilka frågor inom jordbrukspolitiken som det diskuteras, skrivs eller debatteras om just nu. Jag fastnade i dag när jag funderade över vad som skulle sägas för att det handlar om de stora internationella förhandlingar som pågår inom WTO och Europeiska unionen om hur den europeiska jordbrukspolitiken ska utformas framöver. Det handlar om den s.k. ekologiska livs- medelsproduktionen visavi den s.k. konventionella. Det handlar, fortfarande fyra fem år efter Björks utredning, om den s.k. ryggsäcken. Det handlar, tyck- er jag, väldigt mycket om djurskydd, om djurskydds- frågor och vad som därtill hör. Jag börjar med att något kommentera det första, nämligen de internationella förhandlingarna. Jag tror för min del att vad som kommer att ske inom WTO är att det blir en liberaliserad livsmedelshandel, en öpp- nare livsmedelshandel. Det blir åtgärder som skulle kunna åstadkomma mer, om jag får uttrycka mig så, riktiga världsmarknadspriser, alltså mer marknadsan- passad handel med livsmedel världen över. På samma sätt är det inom Europeiska unionen. Det blir ju intressant att se vad som kommer att ske när vi nu inom kort ska utvärdera den europeiska jordbrukspolitiken. Jag menar, och vi från moderat håll menar, att den sammanblandning av jordbruks- politik, miljöpolitik och regionalpolitik som nu sker för med sig en enorm byråkrati och ger dålig målupp- fyllelse. Man kan hitta mycket talande exempel på denna byråkrati. Jag hittade ett stycke som jag tror att jag ska citera för att ge exempel på detta i den propo- sition som vi nu behandlar. Det står följande under anslaget 44:2: "Under anslaget anvisas medel motsvarande EU:s finansiering av strukturstöden inom jordbruket, in- vesteringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, regionala stöd, kompensationsbi- drag till jordbruk i bergsområden och mindre gynna- de områden, kompetensutveckling, miljöåtgärder i jord- och skogsbruket, åtgärder som främjar anpass- ning och utveckling av landsbygden m.m." Jag tycker att det är väldigt talande för att vi håller på att hamna i, eller redan är inne i, ett reglerings- och bidragssystem som vi på något vis måste försöka ta oss ur. Det visar sig t.ex. också i det svenska Sta- tens jordbruksverks storlek och administration. Man pekar också på behovet av att försöka spara och få ned kostnaderna för Statens jordbruksverk. Tyvärr är det ju på det sättet, som föreslås i budgeten, att för att spara 40 miljoner behöver man 100 nya miljoner. Det är vad som står i propositionen, och då blir det ju inte så mycket av besparing vad jag kan förstå. Jag sade att ekologisk produktion visavi konven- tionell produktion av livsmedel diskuteras mycket. Här debatteras huruvida 10 %, 20 % eller 30 % av livsmedelsproduktionen ska ske under s.k. ekologisk produktion. Vi har från vårt håll många gånger sagt att det inte är vi här i Sveriges riksdag som ska avgö- ra hur mycket som ska produceras på det ena eller andra sättet. Jag har stor respekt för de konsumenter som efterfrågar ekologiskt framställda livsmedel. Jag har lika stor respekt för de bönder som bestämmer sig för att producera ekologiska livsmedel. Men det är de två parterna, konsumenterna å ena sidan och produ- centerna å den andra, som ska avgöra hur mycket som ska produceras av vad. Framför allt ska vi från detta håll inte bibringa konsumenterna en delvis falsk uppfattning om att s.k. ekologisk produktion är miljövänlig. Med det sägs också att den konventionella produktionen inte är miljövänlig. Men det är ju inte på det sättet. Och vi börjar läsa fler och fler exempel på att det inte finns något självklart samband mellan god miljövård och ekologisk produktion av livsmedel. Däremot finns det exempel på motsatsen. Jag tycker därför att vi ska akta oss för att med olika typer av beslut, subventio- ner eller bidrag styra den produktionen på ett annat sätt än vad som efterfrågas av konsumenterna och vad som erbjuds från producenterna. Många tycker att talet om ryggsäcken är uttjatat. Men, herr talman, nog är det väl en skandal att vi fem år efter den s.k. björkska utredningen fortfarande inte kommer att ha vetskap om vad resultatet blir av Björks förslag. När det gäller återföringen av handelsgödsel har vi för vår del sagt att det är ett mycket orationellt system att först ta in skatt och sedan betala ut pengar i form av bidrag. Vi har hela tiden sagt att man ska ta bort skatten. Utskottet skriver på s. 58 hur denna återföring en- ligt regeringen ska ske. "Återföringen år 2002 kommer att avse skatter erlagda år 2001. Huvuddelen av den återförda skatten bör användas till åtgärder för att minska växtnärings- förluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet." Jag skulle gärna vilja ställa en fråga. Det är väl Inge Carlsson eller jordbruksministern som ska svara på den frågan. Vad innebär detta? Vi trodde att dessa pengar åtminstone skulle återbetalas till näringen, dvs. till jordbrukarna, men så blir, såvitt jag förstår, inte fallet. Det är mycket hög tid att något sker om vi över huvud taget ska kunna konkurrera med svensk livsmedelsproduktion. När jag tidigare sade att skogen är en viktig näring för Sverige menade jag att jordbruket inklusive den mycket omfattande och skickliga livsmedelsindustrin som vi har i vårt land också är en mycket stor och viktig näring tillsammans. Och de två är intimt sam- manbundna med varandra, och den ena kan inte er- sätta den andra. Jag ska mycket kortfattat nämna djurskyddsfrå- gan, eftersom min talartid snart är slut. Visst är det oerhört viktigt att vi har en djuromsorg och en djur- hälsovård som är av mycket hög klass. Vi tycker alla att det är vidrigt att se de exempel på vanvård av djur som vi tyvärr ibland ser exempel på. Vi tror emeller- tid inte att man löser dessa problem genom att tillska- pa en ny myndighet och en ny byråkrati. Jag tror i stället att det blir så att tillskapandet av en ny byrå- krati i sig kommer att ta resurser från det som i stället skulle kunna användas till en bättre tillsyn av våra djur. Det finns inga exempel på att utökad byråkrati och nya myndigheter löser problem. Detta var några kort nedslag, och jag har ändå inte hunnit beröra fiskefrågorna som i sig är viktiga. Men jag tror att vi får anledning att återkomma till dem i en särskild debatt strax efter nyår. Jag ber att få yrka bifall till reservation 1 som handlar om gremmeniellaangreppen på våra tallsko- gar. I den sakfrågan återkommer Per-Samuel Nisser.

Herr talman! Jag skulle vilja vrida ett annat varv på det som jag har kunnat utläsa ur den moderata reservationen och motionen och ställa en fråga till Carl G Nilsson. För det första: Inget mål för ekologisk produktion. För det andra: Ingen ytterligare GMO-kontroll. För det tredje: Bort med skatten på handelsgödsel. För det fjärde: Ingen särskild djurskyddsmyndig- het. Om man bryter ut dessa fyra frågor som jag har gjort så vill jag ställa följande fråga till Carl G Nils- son: Ser Carl G Nilsson något mönster i Moderaternas politik utifrån dessa fyra exempel i er reservation?

Herr talman! Jag ser det mönster som det nyss ta- lades om i den förra replikväxlingen, nämligen att vi ser jordbruket som en näring som ska konkurrera på de villkor som finns i vår omvärld. Och jag tror att jag förklarade ganska väl vad jag menar med att vi inte ska ha något mål för ekologisk odling. Jag tycker att det är alldeles tokigt att ha den typen av planeko- nomi som politiken för ekologisk produktion innebär med regeringens sätt att se på saken. När det gäller frågan om genmodifierade produk- ter över huvud taget är jag väldigt kritisk till att ni för ett resonemang som innebär att genmodifierade pro- dukter över huvud taget är någonting farligt, någon- ting otäckt och någonting som vi ska akta oss för, när det i stället är på det sättet att den nya teknik som finns härvidlag är ett villkor för och en förutsättning för att vi ska kunna försörja världen framöver. Jag tror också att jag motiverade för fru ministern att nya myndigheter inte löser problem som vi ska klara av på annat sätt. Nya myndigheter kostar pengar i form av overheadkostnader som vi inte får någon som helst produktion för.

Herr talman! Tänk vad man kan uppfatta saker och ting på olika sätt. När jag läser er reservation och motion så utläser jag - då menar jag att politik och vi politiker finns till för att lyssna till våra väljare och förändra - att ni faktiskt är emot ekologisk produk- tion. Ni vill inte att den ska gå framåt. Ni är faktiskt emot kontrollen av GMO. Och om man lyssnar till människor så är de faktiskt oroliga för detta. Och ni är emot ekonomiska styrmedel för att minska, i detta fall, handelsgödsel. Jag uppfattar att ni också är emot ett ökat djurskydd, eftersom jag är övertygad om, och inte bara jag utan en stor opinion, att människor vill ha ett nytt sätt att tänka. Och då är en ny djurskydds- myndighet ett sådant sätt. Er politik leder därmed till en slappare hållning i för människor väldigt viktiga frågor.

Herr talman! Man kan läsa Bibeln som en viss potentat också om man vill göra det. Jag ska stanna vid något av exemplen. Jag tror inte att det länder särskilt mycket till att vi säger att vi nu har en märk- ning av livsmedel som innebär att människor inte kommer att komma i kontakt med några genmodifie- rade organismer eller någon genmodifiering över huvud taget. När ni driver frågan att vilja märka inte bara genmodifierade varor utan alla produkter som över huvud taget har haft kontakt med eller som in- nehåller genmodifierade varor då gör ni ingenting annat än att bedriva en falsk information till konsu- menterna, eftersom ingen klarar att genomföra ett sådant märkningssystem. Då tycker vi att det är ärli- gare och bättre att säga hur det ligger till. När det gäller skatten på handelsgödsel vill jag påminna om att Sverige är ensamt i Europa om att ha skatt på handelsgödsel. Bönderna vet hur mycket handelsgödsel som de behöver använda för att grö- dorna ska ta upp den mängd näring som tillförs. Hela utbildningen, hela systemet och bondens handlande går ut på att tillföra grödorna så mycket näring som de behöver för att växa. Och då behövs det inte någon skatt för att reglera detta.

Herr talman! Först yrkar jag bifall till min reser- vation, reservation nr 4. Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor. Således krävs det för en levande landsbygd att vi har ett livskraftigt svenskt jordbruk. Sveriges livsmedels- sektor tillhör i dag världens främsta - det gäller då allt, från kvalitet till omsorg om miljö, natur och djur. Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är emellertid en fråga som berör betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är alla, för att ta ett exempel, beroende av lantbrukets, jordbrukets, produkter för att få mat för dagen. För stora delar av jordens befolk- ning är detta inte en självklarhet. Historiskt har det faktiskt inte heller i vårt land varit en självklarhet. Jordbruket ger inte bara livsmedel. Som alla kän- ner till har det också kulturhistorisk betydelse och påverkan. I dag lever en stor del av befolkningen i vårt land, liksom i andra länder, i städer och tätorter. Gemensamt för de flesta av oss är de starka historiska förhållandena och banden till landsbygden. Det öppna landskapet med hagmarker och ängar är inte något som skapar sig självt, inte något som vårdar sig självt, utan i de flesta fallen är det genera- tioner av bönder som har skapat och vårdat det som har så stor betydelse för det öppna landskapet och för den biologiska mångfalden - något som självfallet är till glädje för oss som bor i Sverige men också till glädje och gagn för dem som kommer hit till oss, dvs. våra turister. Jord- och skogsbruket har också en jätteroll, en nyckelroll, i byggandet av det ekologiskt hållbara samhället. De förnybara resurser som produceras är nödvändiga råvaror i omställningen till detta samhäl- le. Lantbruket producerar inte bara livsmedel och träråvara i traditionell mening, utan det som produce- ras har också en avsättning och är nödvändigt för att vi ska få förnybar energi och annan industriråvara. Bibehålls markens bördighet och den biologiska mångfalden i växtförädling, i avel och i landskapet samt minskas förlusterna av näringsämnen och täran- det på de ändliga resurserna, finns det förutsättningar för en ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveck- ling vad gäller livsmedels- och energiproduktion. Det kan, herr talman, med fog konstateras att lantbruket är drivkraften och motorn på den svenska landsbygden. Lantbruket är därtill många gånger grunden för annan verksamhet på landsbygden. Politiska beslut rörande ekonomiska villkor, miljö och sociala aspekter är viktiga för att ge förutsätt- ningar för livskraftiga lantbruksföretag. Det är, herr talman, nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges förut- sättningar att utvecklas som företagare. Men hur är det då med den saken? Ja, herr talman, det här med att lyfta av ryggsäcken känns som en ytterst uttjatad fråga, men det måste ändå konstateras att de svenska lantbrukarna bär på bördor i form av högre skatter och avgifter än vad kollegerna i grann- länderna har. Striden har stått mellan dem som vill ge den svenska lantbruksnäringen möjligheter att kon- kurrera med sina högkvalitativa råvaror och dem som vill straffa ut det svenska lantbruket. Centerpartiet vill ge svenskt lantbruk möjligheter att konkurrera på likvärdiga villkor. Mot denna bakgrund var vi, herr talman, nöjda när Socialdemokraterna började svänga i synen på svenskt lantbruk och statsministern uttalade att svenskt lantbruk var en framtidsnäring. Senare har löften kommit om att den s.k. ryggsäck som Sveriges bönder bär ska lyftas av. Dieselskatten, som är en tung sten i ryggsäcken, skulle snabbutredas. Handels- gödselskatterna skulle återföras till näringen. Sammantaget såg det äntligen ut som att den poli- tiska viljan fanns att ge svenskt lantbruk likvärdiga villkor, att det fanns en majoritet här i riksdagen för att ändra på saker och ting. Nu finns dock fog för en annan oro, nämligen för detta med att löften kunna svikas. Förslag saknas nämligen vad gäller diesel- skatten i den budget som vi under denna månad dis- kuterar här i kammaren. Lantbruksnäringen, som är en omistlig del i om- ställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle, kommer alltså inte att få de villkor som utlovats. Svenskt lantbruk ges inte förutsättningar att produce- ra framtidens mat och energi på en marknad som numera utsätts för stor internationell konkurrens. Detta anser vi i Centerpartiet vara mycket olyckligt. I den utredning som har rubriken En livsmedelsstrategi för Sverige visas mycket konkret de konkurrensnack- delar som svenskt jordbruk har i förhållande till vad som gäller i Danmark och Finland. De grundläggande motiv för att förstärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är i dag lika starka som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrens- kraften för att skapa utrymme för nödvändiga fram- tidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktut- veckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i det svenska lantbruket och jordbruket är helt otillfreds- ställande, sett utifrån investeringsbehov liksom uti- från det förhållandet att vi måste se till att brukaren erhåller en rimlig ersättning för nedlagt arbete och eget kapital. Herr talman! För att ge svenskt lantbruk likvärdi- ga konkurrensvillkor, framtidstro och möjligheter att delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart sam- hälle måste ryggsäcken lyftas av. Den jordbrukspolitiska reformen, Agenda 2000, innebar att nya regler infördes för arealersättningen. Beslutet om Agenda 2000 ger möjlighet för enskilda medlemsländer att utbetala arealersättningar senare än som förut varit fallet. Regeringen valde att utnyttja denna möjlighet innevarande år. Det innebar för in- nevarande år att förskjutningar av utbetalningar mot- svarande 3,7 miljarder kronor gjordes. Man hade för avsikt att göra sammalunda innevarande år. Emeller- tid framkom att budgettaket - tydligen är det så - håller på att sprängas för år 2002, varför man nu valt att lägga fram förslag om utbetalning av ifrågavaran- de ersättningar rätt år. Centerpartiet är, och har varit, starkt kritiskt till detta agerande. På grund av den statliga budgetpro- cessens utformning har det emellertid varit, och är, svårt att ändra den av regeringen inslagna handlings- vägen. De försenade utbetalningarna betyder, vilket vi påpekat, ekonomiska förluster för jordbruket. Från Centerpartiet har vi hela tiden varit inställda på att försöka avhjälpa den uppkomna situationen. Detta ledde senare till att den räntekompensation för de senarelagda betalningarna vann riksdagens gillande och är nu införd. Centerpartiet föreslog då även att staten skulle gå in och garantera lösningar på eventuella likviditetsproblem, som kan uppkomma hos lantbruksföretagen. Särskilt viktigt anser vi att detta är att lösa vad gäller företag som bedrivs i ak- tiebolagsform. Riksdagen avslog emellertid detta förslag, varför vi har att återkomma i år. Med detta, herr talman, yrkar jag än en gång bifall till min reservation nr 4.

Fru talman! Gossen Ruda inom EU har jordbruks- stödet utvecklats till att bli. Systemen för struktur- och jordbruksformerna är krångliga. Det gör att de blir svåra att kontrollera. Sådana system skapar ut- rymme för fusk och bedrägerier. Bedömare har upp- skattat att fusket omfattar ca 5 % av budgeten, och det är oerhört mycket och väldigt allvarligt. Det här är ett slöseri som borde vara en signal till att jordbruks- politiken omedelbart och radikalt läggs om. Det måste reformeras helt. Det bidragsstyrda jordbruket måste avregleras. Stort beroende av stöd och bidrag från EU leder i många fall till felaktiga uppgifter om arealer och djurbesättningar. EU:s jordbrukspolitik försvårar unionens utvidg- ning. Den bromsas av de stater som i dag får det största stödet. Det gör det omöjligt för fattiga länder utanför unionen och främst i tredje världen att expor- tera sina produkter till Europa. Däremot kan de sta- terna importera billigare livsmedel som är starkt sub- ventionerade genom EU:s stöd och som då undermi- nerar deras egen produktion och stryper lönsamheten för det inhemska ofta lågproduktiva jordbruket. Regeringen anser att en översyn bör göras när det gäller skatterna på bekämpningsmedel och handels- gödsel med siktet inställt på att förbättra effektivite- ten som miljöstyrmedel men också att kraven på kostnadseffektivitet efterlevs. Man har också aviserat att skatterna i lämplig form ska återföras till jordbru- ket och att förslag ska läggas fram under riksdagsåret. Regeringen uttalade i vårpropositionen för 2001 att man tänker ta upp ytterligare diskussioner med näringen och EU-kommissionen om hur återföringen ska ske. Med ledning av storleken på uppburen skatt under perioden 1998-2001 har regeringen beräknat den sammanlagda skatten till 410 miljoner kronor. Huvuddelen av den återförda skatten bör enligt rege- ringen användas till åtgärder för att minska växtnä- ringsförluster för jordbruket och minska miljöriskerna inom växthusområdet. Regeringen vill alltså återföra skatten men vet inte hur, utan man väljer att vänta och också hänvisa till EU-kommissionen. Jag menar att det är lite märkligt. Man får löften om återbetalning, men det dröjer att få besked om hur och när. Det är inte kostnadseffektivt heller. Det ra- kaste vore ju om regeringen deklarerade att återfö- ringen av skattemedlen ska vara miljöstyrande. Det kan vara tveksamt hur långt skatter i sig är miljösty- rande, men till viss grad kan man använda skattein- strumentet. Den gödsel, de bekämpningsmedel och den diesel som bonden anser sig behöva för bästa möjliga resultat kommer han att använda. Visa mig den lantbrukare som gör en extra sväng med traktorn, gödslar eller bekämpar bara för att skatten har sänkts. Skatter som inte är ett renodlat styrmedel är att lik- ställa med fiskala avgifter, och sådana är inte jord- bruket betjänt av. Med ekonomiska styrmedel, alltså inte enbart arealrelaterade går det däremot att stimu- lera den miljömedvetenhet som finns inom lantbru- ket. Jag menar också att handelsgödselskatten är moti- verad för att minska överdosering. För att inte skapa obalans på marknaden måste Sverige sträva efter att handelsgödsel och bekämpningsmedel beskattas ge- nom ett system som är baserat på kväveeffektivitet alternativt kväveförluster och detta på EU-nivå. Jordbruks- och livsmedelspolitiken måste baseras på principen om öppenhet, sårbarhet, redlighet och renlighet. De principerna är förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi, där varje medborgare ges rätten till att bli väl informerad vid ett val och där de har fått ett ansvar för den mat de väljer att äta och den hälsa som de strävar efter. En socialliberal miljöpolitik har sin utgångspunkt i det personliga engagemanget både hos producenter och hos konsumenter. Upplysta och medvetna kon- sumenter kan, genom att efterfråga miljövänliga pro- dukter, styra producenterna i miljövänlig riktning. Konsumentmakt är en viktig del i miljöarbetet. Miljö- förstöring och resursslöseri beror i stor utsträckning på att miljön har betraktats som en fri tillgång. Får jag vidare, fru talman, kommentera ett par sa- ker. I reservation 7 föreslår vi tillsammans med andra anslag till institutet för biodynamisk forskning. Vi anser liksom socialdemokraterna i utskottet att det kan vara tveksamt om man på den här detaljnivån från riksdagen ska anvisa medel. Vad jag tycker i det här fallet gör det motiverat, och inte bara motiverat utan angeläget, är att det här förslaget syftar till att betona betydelsen av forskning om det ekologiska lantbruket. Jag yrkar därför bifall till reservation 7. Den andra fråga som jag vill kort kommentera handlar om fisket. Jag får en chans att rätta den fel- sägning som jag gjorde i torsdagens frågestund om exporten av fisk från Östersjön. Det undantag som Finland och Sverige har fått när det gäller dioxinför- budet innebär att vi inte kan ge den feta fisken till katterna, vi får inte exportera men vi får själva äta den. Visst har det skapat funderingar hos många människor om var vi står i miljöpolitiken. Vi säger att här hotas näringen, och det problemet måste vi själv- klart hantera, men frågan är om vi ska hantera det genom att medge konsumtion av starkt förgiftad föda.

Fru talman! Harald Nordlund talar om återföring- en av handelsgödselskatten. Han gör det rätt så enkelt för sig. Han bortser ifrån en liten men rätt så viktig detalj, nämligen att vi är med i EU. Då kan man inte på svensk basis återföra det här hur som helst, utan det måste godkännas i Bryssel. Vi har just lagt fram ett sådant förslag som är miljörelaterat förhoppnings- vis för ett godkännande i Bryssel. Sedan vill jag ställa en fråga. Folkpartiet, Harald Nordlund m.fl. talar alltid om konsumentmakten och om hur den kan styra. Jag delar uppfattningen att vi borde nyttja konsumentmakten mera. Men ni får det också där att låta så enkelt. Först ska man genomföra en avreglering och sedan låta konsumentmakten sty- ra. Då vill jag fråga: Lever vi för att konsumera? Ska vi som medborgare gå genom livet och köpa? Eller har vi möjligen ett ytterligare ansvar där politiken kommer in? Är det möjligen så att vi måste styra också politiskt? Eller räcker det med att vi köper oss fram i livet? Den tredje frågan som jag har gäller det som Ha- rald Nordlund sade om byråkrati och andra knepig- heter. Jag delar uppfattningen att det finns väldigt mycket regler. Därför har vi ett ganska stort jord- bruksverk som måste utöva kontroll och ha till- synsansvar. Ni vill spara 100 miljoner på administrationen inom Jordbruksverket. Hur ska gå det gå till? Och hur går det ihop med att ni kritiserar att det fuskas?

Fru talman! Den första frågan handlade om skat- ten och miljörelateringen. Jag tycker att man i bud- getpropositioner och i andra sammanhang har varit väldigt otydlig om på vilket sätt dessa skatter ska återbetalas. Det har talats om en direkt arealrelate- ring, men det vänder vi oss emot. Jag tycker att det är bra om regeringen fortsätter att på EU-nivå slåss för att det ska bli miljöstyrande. Konsumentmakten kan inte fungera om det bara är en fråga om samspel mellan producenter och kon- sumenter. Självfallet måste vi styra i vissa avseenden, men vi ska inte styra onödigt mycket. Men inom jordbruket och miljöpolitiken är det viktigt att vi sätter upp tydliga politiska mål om vad vi vill åstad- komma och att vi följer upp och har sanktionssystem osv. Poltiken är viktig inom jordbrukssektorn. Det blir en tuff uppgift för Jordbruksverket att spara så mycket. Låt oss återkomma efter valet om hur det ska gå till.

Fru talman! Svaret på min tredje fråga var ju inget svar. Ska man spara så mycket som 100 miljoner och samtidigt har åsikter om att det fuskas genom att byråkratin är så stor måste man väl lite mer precisera vad man ska spara på. Är det på djurskyddet, på dju- romsorgen, på kontrollverksamheten, på det veterinä- ra området eller vad är det man ska spara på? 100 miljoner är väldigt mycket pengar.

Fru talman! När det gäller tillsyn, djurskydd och den typen av frågor har vi från Folkpartiet slagits intensivt - och vi fortsätter att göra det - för att nivån på den verksamheten ska vara hög. Så den kan vi inte spara på. Angående spara in på en byråkrati är det omöjligt att i opposition ange annat än inriktningen på detta sparande. Vi får återkomma till exakt hur det ska ske. Men att spara på djurskyddet och de frågor som jord- bruksministern pekade på kan det inte bli tal om.

Fru talman! Jag måste fråga Harald Nordlund en sak som jag inte riktigt förstod logiken i. Harald Nordlund sade klokt att bonden inte kör ett extra varv med traktorn bara för att dieselskatten sänks, och det är förmodligen riktigt. Men borde inte samma sak i så fall gälla skatten på handelsgödsel? Vi vet att grödorna tar upp en viss mängd handelsgödsel och en viss mängd näring. Vad är det som säger att det skulle användas mer handels- gödsel bara för att den skatten sänks?

Fru talman! Samma princip måste gälla för alla miljöskatter. Beträffande skatten på handelsgödsel anser vi att det borde gå att hitta ett system där man relaterar skatten till överdosering. På det sättet kan man nedbringa användningen av handelsgödsel. Det är inte användningen totalt sett som vi vill komma åt, utan det är övergödningen. Då får man hitta ett sys- tem som är relaterat till denna. Dessutom ska återbe- talningen vara miljöstyrande. Då används dessa me- del i miljösyfte.

Fru talman! När vi för fyra år sedan debatterade budgeten för utgiftsområde 23 Jord-och skogsbruk, fiske och anslutande näringar fick jag frågan om jag trodde att samarbetet mellan oss socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna skulle hålla hela mandatperioden ut. Mitt svar var att vi hade alla förutsättningar att hålla ihop. Skälet var att vi hade liknande åsikter om djurskydd, miljö, livsmedelskva- litet, livsmedelssäkerhet, landsbygdsutveckling och konsumentperspektivet. Vi hade alltså samma upp- fattning om den här näringen och trodde - och tror - på den. Min motfråga till oppositionen var: Varför talar ni aldrig med varandra om hur ni vill forma den svenska jordbrukspolitiken? Jag fick inget svar. Ni såg bara förvånade på varandra. Under de gångna åren har ni anslutit er mer och mer till regeringens politik, och det är klokt. Men fortfarande är ni väldigt splittrade inbördes. Det är på något sätt som man sjunger i en sång: Än slank han hit, än slank han dit och än slank han ned i diket. Skillnaden är att ni alla befinner er i diket. Jag ska därför informera lite kort om den verklighet som jag och andra möter. Sveriges ekonomi är stark, och det har den varit under flera år. Det har inneburit att vi har haft låga räntor och låg inflation. När det går bra för Sverige, då går det också bra för lantbruket. Lönsamheten har förbättrats för alla lantbruksföretag år 2000, enligt den undersökning som LRF Konsult har gjort hos de närmare 10 000 lantbrukskunder som man har. Variationen inom produktionsgrenarna är dock stora och störst är den bland mjölkföretagen. Den största skillnaden i lönsamhetsspridningen beror, enligt LRF Konsult, på hur duktiga och aktiva lant- brukare är som företagare, om de är skickliga på att utnyttja sina resurser, förhandla om priser och an- ställa rätt personer. Det kan sammanfattas med att det handlar om att göra rätt saker i rätt tid och på rätt sätt. För mjölkföretagen har driftresultatet kraftigt för- bättrats under 2000 jämfört med 1999. Driftöver- skottet för hela jordbruksnäringen blev nära 4,5 mil- jarder kronor. En iakttagelse som vi socialdemokrater har gjort är att de yngre lantbruksföretagarna har en helt annan framtidstro och optimism än vad många av de äldre brukarna har. De yngre brukarna går tillsammans. De bildar bolag. De har under de senaste 5-7 åren inves- terat i nya maskiner. Jag vill hävda att vi har en av världens modernaste maskinparker. De yngre bygger ut och bygger nytt i en takt som aldrig förr. Alltfler tänker på sin gård ur ett miljöperspektiv som innebär att alltfler odlar ekologiskt. Det är natur- ligtvis med omtanke om konsumenternas efterfrågan. Näringen är på rätt väg. Men det finns mycket kvar att göra, inte minst när det gäller marknadsföring. Konsumenternas förtroende för maten är en förut- sättning för en framgångsrik livsmedelsindustri. Den oro för maten som svept fram över Europa i spåren av BSE-krisen - nu finns den även i Finland - har åter- igen påtagligt satt fokus på vår livsmedelssäkerhet. Det har också mycket klart belyst behovet av att alla som är involverade i livsmedelskedjan har sin del av ansvaret för att högsta standard upprätthålls. Det gäller såväl råvaruproducenter, tillverkare och distri- butörer som de myndigheter och kommuner som har ansvaret för tillsynsfrågorna. Dagens problem med tillsynsfrågor hänger natur- lig samman med dagens organisation av tillsynen med många olika självständiga myndigheter. Detta leder bl.a. till att vissa kommunala tillsynsmyndighe- ter inte avsätter tillräckligt med resurser för tillsynen eller inte har tillräcklig kompetens. Dessutom kan kommunikationen mellan olika myndigheter givetvis aldrig bli lika bra som inom en gemensam organisa- tion. Det innebär att djurskyddstillsynen i dag inte är effektiv och likvärdig i hela landet och därmed inte helt trovärdig, och det är viktigt att ändra på detta. Därför anför regeringen i propositionen att den har för avsikt att föreslå att en särskild djurskydds- myndighet inrättas för att djurskyddet ska förstärkas. För att finansiera denna djurskyddsmyndighet före- slås ett nytt anslag, 42:7 Djurskyddsmyndigheten. Med anledning av en socialdemokratisk motion föreslår utskottet att regeringen ser över statens an- svar för skördeskador i samband med naturkatastro- fer. Övriga motioner avstyrks. Fru talman! Den 1 januari 2002 sätter Svenska Lantarbetareförbundet punkt för drygt 80 års verk- samhet. Här i riksdagen talar vi inte ofta om det gamla anrika förbundet som under tidigt 1900-tal har satt många frågor under luppen. Dit hör statsystemet, bostadsfrågan, strejkrätten, vräkningar m.m. Men Lantarbetareförbundet har fostrat många aktiva, fram- synta och socialt engagerade ledare som bidrog till den svenska samhällsomdaningen när Sverige föränd- rades från ett jordbrukssamhälle till en industrination. Vem minns inte Gunnar Emanuel Sträng eller Gösta Netzén? De blev så småningom statsråd i olika soci- aldemokratiska regeringar. År 1932 var situationen bl.a. den att arbetsgivarna i sitt avtal med lantarbetarna krävde att lantarbetarna skulle godta en lönesänkning från 630 kr till 470 kr i årslön. Så var situationen. På den här tiden anställdes som ombudsman efter kongressvalet den unge träd- gårdsarbetaren från Hässelby Gunnar Sträng. Han var landsvägsagitator. Överallt i landet, i vägskäl, på kyrkbackar, på lastbryggor till magasin eller vid sta- tioner höll han möten, och avdelning efter avdelning bildades. Lantarbetarna låg inte bara efter i fråga om löner, utan de hade också alltid ställts utanför den sociala lagstiftningen i det borgerligt styrda Sverige. Under förbundets verksamma tid har lantarbetet förändrats från att vara ett tungt kroppsarbete i fält och ladugård till att bli ett tekniskt avancerat arbete. Men trots den tekniska utvecklingen utgör lantarbetarnas arbetsin- satser 25 % av alla arbetade timmar i svenskt lant- bruk. Detta framgår tyvärr inte i debatten eller medi- erna. Där är lantarbetaren osynlig. Men lantarbetaren är i dag en kompetent nyckel- person och medarbetare i företag, och han har goda biologiska och tekniska kunskaper. Det är en medar- betare som vill ta ansvar och som är engagerad, nog- grann och flexibel. Det är också viktigt att arbetslivet och arbetsgivarna blir mer lyhörda och höjer blicken om man ska kunna erhålla den kompetenta arbetskraft som man så ofta säger sig behöva. Löner, arbetsvill- kor och övriga anställningsförmåner är viktiga i detta sammanhang. Det går inte att tro att jordbruk och trädgårdsnäring ska attrahera ung kvalificerad arbets- kraft om man erbjuder säsongsanställningar eller låga löner. Det ger fel signaler om branschen. Det är där- emot angeläget att jordbruksföretagaren utvecklar sitt företag och breddar sin verksamhet så att man står på flera ben och erbjuder ett intressant, omväxlande och tryggt arbete för företagaren och personalen. Lantarbetareförbundet satte tidigt fokus på jord- brukets negativa miljöpåverkan. Redan 1976 skrevs de första debattinläggen som kom att förändra synen på användningen av bekämpningsmedel och handels- gödsel. Lantarbetarna har vid flera tillfällen lyft upp frågor i sina program. Det första enskilda miljöpro- grammet tog upp frågor i ett vidare sammanhang och utifrån en helhet där man fokuserade på luften vi andas, vattnet vi dricker och jorden vi odlar. Be- kämpningsmedelsfrågorna är i dag mer aktuella än någonsin i och med EU:s nya regler. De innebär att Sverige kan tvingas att godta användandet av be- kämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i mellan 20 och 30 år. Denna fråga är en konsument- och livsmedelsfråga som naturligtvis berör långt fler människor än Lantarbetareförbundets medlemmar. I samband med att förbundet går samman med Svenska Kommunalarbetareförbundet den 1 januari nästa år vill förbundet lyfta upp livsmedelsproduktio- nen ur ett folkhälsoperspektiv där konsument, miljö, livsmedelssäkerhet, djuretik och omsorg sätts i cent- rum. När de nu går samman med Kommunal tystnar norra Europas sista renodlade lantarbetarorganisation. Det är en epok som försvinner. Men frågorna som Lantarbetareförbundet har drivit kommer att fortsätta att drivas i den nya organisationen som blir Sveriges starkaste fackförbund i den gröna sektorn. Det ger tyngd och kraft i det fortsatta arbetet. Naturligtvis kommer vi socialdemokrater att fortsätta att ha bra relationer med lantarbetarna. Fru talman! Jag vill kommentera några reserva- tioner i det här betänkandet. I reservationen Åtgärder för skog som drabbas av svampangrepp kräver reser- vanterna forskning och ekonomiskt stöd till återplan- tering av skog. Forskning om svampen Gremmeniella abietina bedrivs på skogsvetenskapliga fakulteten vid SLU. Projektet syftar till ökade kunskaper om bl.a. samspel mellan miljö och sjukdomsutveckling, trä- dens försvarssystem mot svampangrepp, insekter m.m. samt val av plantmaterial. När det gäller resurser till viss forskning vill jag erinra om att enligt förordning 1993:221 för Sveriges lantbruksuniversitet ankommer den interna fördel- ningen av forskningspengar, resurser m.m. på univer- sitetets styrelse. Det är också en fråga för Forsknings- rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan- de att inom ramen för forskningsprogram fördela medel till olika forskningsprojekt. När det gäller statsbidrag till skogsbruket vill jag erinra om att merparten av dessa, inklusive bidragen vid omfattande insektsskador på skog, avskaffades genom 1993 års skogspolitiska beslut, proposition 1992/93:226. Jag vill också påpeka att det var en borgerliga regering som fick igenom detta. Beslutet var ju ett led i den ökade friheten för företagandet som genomfördes genom minskade regleringar, sänkta skatter och slopade avgifter. Jag förstår inte att Carl G Nilsson nu hävdar att han vill ha tillbaka subventionerna i skogsbruket. Det är för mig väldigt knepigt. Ni är ju med på den här reservationen. Reservation nr 2 gäller konkurrensförhållandena inom veterinärväsendet. Detta är en fråga som tidiga- re har tagits upp av Kristdemokraterna. Nu är även Moderaterna med på reservationen. Under ett par års tid har man haft en arbetsgrupp som nyligen har läm- nat över en rapport. Nu finns det flera grupper som jobbar för att försöka komma till rätta med de pro- blem som finns mellan distriktsveterinärerna och de privatanställda. Jag tror att vi får avvakta detta innan vi kan ta ställning till den reservationen. I reservation 3 om principerna för utbetalning av arealersättningar är de fyra borgerliga partierna över- ens. Det är den enda punkten där ni håller ihop, och samtidigt tycker jag att ni har fel. Det är nämligen så att med anledning av ett förslag i Agenda 2000 har EU beslutat om nya gränser för under vilken tid are- alersättningar till jordbrukare måste betalas ut. Lik- som övriga EU-länder följer naturligtvis Sverige detta beslut. Det är alltså enligt EU:s regelverk lika korrekt att betala ut stöden i januari som i december. Jag tycker att ni förlorar lite i trovärdighet när ni försöker att hålla fast vid att den här regeln inte finns. Det är samma historia i reservation 4 om statlig lånegaranti. Där påstår Centerpartiet att likviditets- problem och ekonomiska förluster uppstår beroende på utbetalningsveckan. I år beräknas arealersättning- arna bli utbetalda den 27 december. Alternativet till detta hade varit en utbetalning någon av de första dagarna i januari. Att hävda att denna skillnad om en vecka skulle medföra sådana likviditetsproblem som Centern försöker göra gällande är inte trovärdigt. I reservation 5 om djurskydd m.m. yrkar kristde- mokraterna att resurserna för djurhälsoprogrammet ska säkerställas, vilket bör ske inom Jordbruksverkets anslag. Som vi nyss hörde från jordbruksministern tänker ni föreslå en minskning för Jordbruksverket med 54 miljoner kronor. Ni är i och för sig inte värst, för Harald Nordlund vill dra ned Jordbruksverkets anslag med 100 miljoner kronor. Man kan då undra om ni anser att Jordbruksverket inte ska följa de reg- ler och förordningar som övriga medlemsländer måste följa och om ni vill uppmana till fusk och un- dermålig kontroll av EU-stöden. Vad gäller bekämpningsprogrammet för djursjuk- domar finns det inga fastlagda riktlinjer för hur hög subventionsnivån ska vara för näringens egna pro- gram. Det är emellertid ett primärt intresse för nä- ringen själv att skapa ett förtroende hos konsumen- terna och allmänheten för dennas egen produktion. Staten har emellertid insett programmets värde och har därför under lång tid bidragit med mycket stora belopp. Det statliga engagemanget inom den här sektorn kommer även fortsättningsvis att vara stort. Reservationen 7 från Kristdemokraterna, Vänster- partiet, Miljöpartiet och Folkpartiet gäller finansie- ring av ekologisk forskning och utbildning vid Stif- telsen Biodynamiska forskningsinstitutet. Jag vill om den bara säga följande. Det finns inget som hindrar att icke universitet- sanknuten forskning också konkurrerar om den forsk- ning som står till förfogande, bl.a. hos Formas, för t.ex. ekologisk forskning. Det finns alltså ingen an- ledning för regeringen eller riksdagen att styra dessa väsentligt ökade forskningsresurser i detalj. Denna prioritering måste göras på vetenskaplig grund, och den sakkunskapen besitter inte vi riksdagsledamöter. Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservatio- ner. Fru talman! Jag vill önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Inge Carlsson uttalar sig väldigt posi- tivt om att unga jordbrukare satsar, investerar, etable- rar sig och visar att de verkligen tror på det svenska jordbruket och på framtiden. Det är ju bra. Det finns många som gör detta, och jag nämnde själv ett antal exempel på att man även långt uppe i Norrbotten är beredd att satsa i vissa avseenden. Jag undrar ändå över några frågor, Inge Carlsson. Vi har i Dalarna omarronderingsproblem. Som situa- tionen ser ut på många ställen, kanske främst i Dalar- na men t.ex. också i sydvästra Götaland, är en sats- ning på framtiden fullständigt omöjlig, om man inte får skapa rationella enheter som gör det möjligt att leva på jordbruket. Viljan finns, men här drar man in de pengar som har funnits under ett antal år. Nu när man på frivillighetens väg verkligen vill satsa där är regeringen inte beredd att hjälpa till, trots att detta skulle skapa nya pengar och nya skatteintäkter, medel som hamnar i Jordfonden osv. Trots tillkännagivan- den från riksdagen drar man ned. Vad tycker Inge Carlsson egentligen om det? Likadant är det vid Emån. Bönderna vid Emån, som vill skapa rationella enheter för framtiden, har att dras med de jobbiga översvämningsfrågorna. Utred- ning pågår. Man behövde 1 miljon för 2002. Inge Carlsson talade vackert för detta i utskottet och me- nade att 1 miljon väl inte var mycket pengar. Detta måste vi kunna lösa. Men inte ens det lyssnar rege- ringen på. Den miljonen föreslås inte för 2002. När det gäller utbetalningen av arealersättningarna vill jag erinra om att det handlade om november må- nad. Ersättningarna bör väl rimligen utbetalas det år då pengarna har lagts ut. Ju längre man väntar in på det nya året - och det handlade ju ändå om två mån- ders fördröjning - desto större blir naturligtvis likvi- ditetsbekymren för de bönder som ska hantera detta. Det gäller inte bara de få dagarna från december till januari, utan det handlar om två månader.

Fru talman! Det var inte i utskottet som jag talade vackert om Emån, utan det var faktiskt på en tillställ- ning på Bondtolvan. Jag var väldigt förvånad över att man i detta projekt, som startade 1978 eller 1979, ännu inte hade gjort så mycket. Under det här året och nästa år måste miljöprövningen komma till stånd. Det finns i dag ingen som kan tala om hur mycket det här kommer att kosta. Till själva miljöprövningen finns det pengar inom Jordbruksverket, länsstyrelsen osv., men därefter ska man tala om vilka som blir godkända och vad som ska göras. Först därefter kan vi se om det behövs medelsförstärkningar. Så upp- fattar jag situationen. Vad gäller trovärdigheten vill jag säga att ni vill ta bort 54 miljoner kronor från Jordbruksverket och dessutom 50 miljoner kronor från SLU:s forskning. Jag och Caroline Hagström, som sitter i SLU:s styrel- se, skulle ha väldigt svårt att förklara detta, om era förslag hade gått igenom. Jag skulle inte i SLU:s styrelse kunna argumentera för en minskning med 50 miljoner, och jag förstår inte varför ni vill göra denna minskning. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.

Fru talman! Vad först gäller pengarna till omar- ronderingsverksamheten vid Emån klarar majoriteten i utskottet inte av att plocka fram 3 miljoner kronor i en budget om 14 miljarder kronor, där man ändå är beredd att gå med på två tillkännagivanden. Trots att man erkänner svårigheterna för bönderna vid Emån kan man inte ta fram 3 miljoner kronor. I SLU-frågan gäller det i vilken takt vi ska bygga ut antalet platser i utbildningen. Det är trots allt färre som examineras, och regeringen vill utöka antalet platser med kanske 1 200-1 300. Att minska takten i utvecklingen och inte ta in lika många elever tror vi inte skulle innebära någon katastrofal besparing. Även om det vore önskvärt att ha pengarna tycker vi ändå att det är realistiskt att tro att man kan klara detta. Man kan inte utöver övriga högskolesatsningar skjuta till hur mycket som helst och räkna med att få elever till detta.

Fru talman! Det är självklart att vi i en budget som omsluter 14 miljarder kronor skulle kunna ta fram 3 miljoner kronor, men miljöprövningen måste göras, och den blir klar någon gång nästa år. Kommer man fram till att det ska vidtas ytterligare åtgärder vid Emån, vilket jag tror måste ske, ska den frågan prö- vas då. Så enkelt ser jag på detta. En neddragning med 50 miljoner kronor är ganska mycket pengar för SLU. Ännu hårdare skulle ned- dragningen slå mot Jordbruksverket, som har en ännu mindre budget. Det är där inte fråga om allmänna medel utan om pengar till anställda. Jag tror att en neddragning med 54 miljoner kronor skulle innebära att man fick ta bort hundratalet tjänster. Som jag sade tidigare blir det då risk för att Sverige inte längre får högsta beröm från EU:s revisorer, som vi förut har fått. Det blir en risk för att man tappar kontrollen, och jag tycker att det vore olyckligt. Det förekommer så mycket fusk nere i Europa att administrationen i stäl- let borde förstärkas på många håll. Det skulle alla vi konsumenter kunna tjäna på, och då skulle 3 miljoner kronor kunna hittas väldigt lätt.

Fru talman! Först skulle jag gärna vilja instämma i den hyllning till Svenska lantarbetarförbundet som Inge Carlsson gav uttryck för här. Det förbundet har betytt mycket för småfolket på svensk landsbygd, svensk landsbygd över huvud taget och för demokra- tiseringen i Sverige, och det tycker jag vi ska upp- skatta och känna aktning för. Jag skulle också vilja kommentera några av de sa- ker som Inge Carlsson sade i sitt anförande. Först vill jag ta upp det här med arealersättningarna. Ersättningarna i form av olika former av EU-stöd är ju en stor del av inkomsten i ett lantbruksföretag. Rimligen påverkar ju denna stora del möjligheten att investera och att planera sin likviditet. Jag tycker att Inge Carlsson negligerar detta likviditetsproblem som uppstår eftersom det är en så stor andel av den samla- de inkomsten i ett lantbruksföretag som utgörs av den här typen av ersättningar i dag. Jag undrar vad Inge Carlsson skulle säga som gammal fackföreningskäm- pe om lönen till Inge Carlssons f.d. medlemmar i hans fackförbund skulle komma ett par månader senare. Skulle inte Inge Carlsson som fackföre- ningskämpe då kämpa för att löntagaren fick lön vid rätt tid och inte ett par månader senare än vad som är avsikten från början? Man kan konstatera, vilket jag vet att vi har dis- kuterat flera gånger tidigare, att många lantbruksfö- retag i dag bedrivs i aktiebolagsform som ska göra bokslut. Där har man att ta upp tillgångar och skulder i sitt bokslut. Har man inte fått något besked om hur stor arealersättningen är kan man ju rimligen inte ta upp det här som en tillgång i sitt bokslut, och då kan man ju bli likvidationspliktig i sitt bolag. Jag vill också fråga Inge Carlsson: Har Inge Carlsson och socialdemokraterna något annat att säga till de bönder som nu drabbas av det beslut som ni är på väg att ta vad gäller Emån? Kommer ni med något annat besked till dem än det negativa som ni har i den här budgeten?

Fru talman! När det gäller Emån har vi haft en diskussion här, och nu måste vi avvakta miljöpröv- ningen. Det är väl helt uppenbart. Man har alltså hållit på här sedan 1979, och är fortfarande inte färdig. Man tycker nog både från regeringen och från vårt håll att det är lite märkligt att man inte har kunnat påskynda det här projektet. Det har funnits pengar vartenda år, och man kan ju undra vart pengarna har tagit vägen eftersom projektet inte ens är halvvägs färdigt, vad jag förstår. Men så kommer jag till det som ni i Centerpartiet anser är allvarligt, dvs. att EU i Agenda 2000 har beslutat om att man kan ha utbetalningar både i de- cember och i januari. Att ha det tidigare än december tror jag är en omöjlighet faktiskt med tanke på hur budgetprocessen är upplagd i det här landet. Den måste ju ändå upp och godkännas i riksdagen här. Den lilla skillnad som det handlar om nu och som man kommer att bli van vid i det här landet, dvs. att få det här i slutet av december eller i början av janua- ri, kan ju ändå inte ha någon stor inverkan. Möjligtvis får man då bokföringsmässigt sätta upp det här som skulder och tillgångar på något sätt, men det regleras ju nästa år och sedan blir det samma procedur igen. Så jag ser inga stora bekymmer med det här.

Fru talman! Vad gäller att betrakta mig som en fackföreningsledare och förhandla för mina medlem- mar så har jag en viss vana vid det. Då skriver man ett avtal, och det avtalet brukar de flesta arbetsgivare hålla. Ska man ha ut lön den 25 så brukar man få det. I det här avtalet med Agenda 2000, som EU har, finns det alltså inget beslut på precis exakt vilken tidpunkt man ska betala ut det här. Det kan vara lika rätt att betala ut det i januari nästa år. Men nu försö- ker vi betala ut det här så att alla bönder förhopp- ningsvis har fått den här arealersättningen till den 27 december. Då blir de nog glada, och de kommer att bli glada den dagen då de får dieselskatten med, men jag kan ju inte lova när! Jag kan bara än en gång önska alla god jul och hoppas att alla bönder blir uppvaktade av en liten tomte!

Fru talman! Tyvärr är det ju inte av omsorg om Sveriges bönder som den här utbetalningen görs detta år, utan det här är ju en budgetmanipulation som kommer att ställa till stora bekymmer även framöver om inte motsvarande utbetalning görs också 2002. Låt mig först instämma i kritiken angående hur regeringen har skött frågan om Emån. Jag tycker att den kritiken är i allra högsta grad berättigad, och vi har ju också skrivit om detta i vårt särskilda yttrande. Låt mig också instämma med Inge Carlsson själv om hans beskrivning och hans historieberättande om Lantarbetarförbundet och dess roll i utvecklingen av svenskt jordbruk. Jag hade förmånen att själv växa upp på en gård bland lantarbetarnas barn och seder- mera också jobba ihop med duktiga lantarbetare, så jag vet vad jag talar om, och Inge Carlssons beskriv- ning är riktig, liksom att dagens jobbare på de moder- na gårdarna är en garant för en bra livsmedelspro- duktion. De gödslar inte med mer handelsgödsel än vad som behövs och de kör inte mer med traktorn än vad som är nödvändigt och bidrar därmed till ett miljövänligt jordbruk. Jag ställde en fråga i mitt anförande om handels- gödselskattens återbetalande, och jag skulle vilja att Inge Carlsson nu reder ut för oss när det står så här i propositionen: "Huvuddelen av den återförda skatten bör användas till åtgärder för att minska växtnärings- förluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet." Hur kommer det att prak- tiskt gå till när svenskt jordbruk får tillbaka gödsel- skatten?

Fru talman! Frågan om handelsgödseln är nere i EU nu. Det här bygger på en uppgörelse som vi har gjort tillsammans med LRF. Nu vet jag inte om LRF har fått igenom precis hur de vill ha det med det här, men jag utgår ifrån att med de bra relationer som vi har med LRF så har regeringen gjort en uppgörelse här. Sedan beror det alldeles på vad EU kommer att säga. Men det är klart: När du säger att man vet precis hur mycket handelsgödsel man använder i svenskt jordbruk så är ju inte det riktigt sant. Faktiskt är det ju så att vi håller på och förstör vårt grundvatten på många områden, och regeringen vidtar ju olika åtgär- der med skyddszoner osv. för att bevara renare jord och vatten. När det gäller Emån var det ju ytterligare en bor- gerlig regering som beslutade om det här. Frågan är: Vad ville borgarna med Emån 1979? Ni har ju haft ett regeringstillfälle även på 90-talet, och ändå har ni inte gjort någonting! Det är ganska märkligt att ni ska föra över hela frågan till oss, när det är ni själva som har startat upp det. Ni borde ändå komma med idéer om hur ni vill avsluta det här också. Fru talman! Jag vill också rikta mig till Carl G Nilsson. Jag trodde att det var Ingvar Eriksson som jag skulle ta diskussionen med i dag. Det var därför jag talade så mycket om lantarbetarna. Jag försökte att föra fram den sociala situation de levde i. Herr Eriksson brukar ofta lyfta fram inte lantarbetarnas utan jordbrukarnas sociala situation. Jag vill rikta ett stort tack till Carl G Nilsson för dessa år. Vi har bägge två sagt att vi inte ställer upp längre för östgötarna, utan de får välja andra yngre nya krafter. Ett hjärtligt tack för alla de tillfällen vi har varit tillsammans.

Fru talman! Tack själv, Inge, för dessa vänliga ord. Vi ska väl vara här ett halvår till i varje fall. Jag hoppas att vi får några tillfällen till i debatten, men god jul själv! Tyvärr kan jag inte berömma Inge Carlsson för hans icke-svar på frågan om handelsgödseln eller om ryggsäcken över huvud taget. Den s.k. Björkska ut- redningen lades fram 1997. Den pekade på de mycket stora konkurrenssnedvridande skillnader som finns gentemot bönderna runtom i Sverige. Tycker Inge Carlsson att det är rimligt att vi än i dag inte har något som helst resultat av det förslaget? Enligt det senaste svaret kommer vi tydligen inte heller att veta någonting år 2002.

Fru talman! Jag fick för mig att Nilsson inte hade någon mer replik. Jag tänkte att det var den sista budgetdebatten vi hade. Men vi kanske träffas fler gånger. År 1997 hade vi haft makten ett par år. Men jag tror att varken herr Nilsson eller jag kommer att glömma hur ekonomin såg ut 1997. Det var inte bara att lyfta av den lilla ryggsäcken. Vi har successivt år efter år försökt att förbättra för jordbrukarna. Nu gör de ett driftöverskott på 4 ½ miljarder. Under era år var driftöverskottet ungefär 2 miljarder. Vi har alltså fördubblat deras driftöverskott bara på ett litet antal år. När ni jämför Sveriges situation med grannlän- derna och länderna nere i Europa, kom då ihåg det stora miljöstöd vi har på över 2 miljarder kronor. Jämför det med danskarna som har ett par hundra miljoner. Det är en skillnad i hur den svenska rege- ringen ser på jordbruket och miljöproblemen. Vi ger de stora miljöstöden för att vi ska se till att vi har ett jordbruk som täcker stora delar av vårt land. Det är viktigt. Det är mycket viktigare än dieselskat- ten. När det gäller dieselskatten visade jag nyss ett papper för Carl G Nilsson där det klart framgår att Danmark hade en högre dieselskatt än Sverige. Det papperet fick jag i dag, och det ligger i min bänk. Ni får fortsätta att tvista om dieselskatten. Vi tän- ker fortsätta att ha regeringsmakten. Vi kommer na- turligtvis att förstärka ekonomin ännu mer. Då får vi så småningom möjlighet att kanske rätta till det så att det blir en lite större rättvisa.

Fru talman! Jag har en fråga som inte har med kronor i budgeten att göra men som ändå är en myck- et väsentlig fråga. Fisken i Östersjön är nu så förgiftad att vi inte får ge den till katterna och än mindre exportera den, men vi får äta den själva. Dock rekommenderas vi att inte äta viss fisk mer än en gång i månaden. Gravida kvinnor bör aldrig äta av fisken. Det här har människor svårt att förstå. Vad säger Inge Carlsson till de människor som har svårt att förstå att vi har sökt och fått undantag från de regler som gäller på EU-nivå? Vi skulle alltså i Sverige få äta denna starkt förgiftade fisk.

Fru talman! Jag förstår att Harald Nordlund hellre talar om det som inte har med budgeten eller vårt betänkande att göra i stället för att förklara hur man kan dra ned 100 miljoner kronor på Jordbruksverket. Det lär vi aldrig få något svar på från Harald Nord- lund. Det är naturligtvis problem med fisken i Öster- sjön. Man har nu haft vissa mätmetoder. Vi vet inte hur pass säkra de är. Vi har i det här landet länge vetat om att det har funnits fisk med dioxiner. Det är därför som man har gått ut med kostråden. Man har talat om för människor i Sverige att det inte är bra att äta fisken i vissa situationer. Kvinnor som är med barn ska inte äta för mycket av fisken. Det är därför vi har kostråden. Vi undrar också, och det borde även Harald Nordlund göra, varför man inte har motsvarande mätmetoder och inte mäter fisken nere i Medelhavet och på andra ställen. I och för sig är Medelhavet mycket större än Östersjön. Men vi vet inte hur stora utsläpp de har därnere. Regeringen var tidigt ute med Östersjömiljarden. Den var till för att vi skulle bringa ned utsläppen runt Östersjön. Vi visste att man inte kunde äta hur myck- et som helst av fisken. Men det är ingen fara för Ha- rald Nordlund som är en vuxen människa att äta lite Östersjöfisk ibland. Långt därifrån.

Fru talman! Vi har angivit en inriktning för Jord- bruksverket. Mer i detalj går det inte vid det här till- fället att ange i opposition. När det gäller den fråga som vi nu diskuterar är problemet att människor har mycket svårt att förstå inställningen. Att jag och många med mig kan hante- ra det är en annan sak. Men det är just inställningen att vi skulle ge ett medgivande att konsumera fisken. Dock skulle icke katter få göra det. Visst ska man mäta i Medelhavet. De beslut som har fattats på EU-nivå innebär att många länder som hittills inte har utfört några mätningar alls blir nu tvungna att göra det. Först ska de skaffa sig mätmeto- der och sedan genomföra mätningarna.

Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta Harald Nordlund. Det biter inte med att vi under lång tid har haft dessa kostråd. Vi uppmuntrar inte männi- skor att äta för mycket av fisken. Djur äter bara den här typen av djurfoder. Det är klart att det då blir en högre koncentration. Det är därför man förbjuder det. Ät inte bara lutfisk, utan ät lite sill till jul. Det smakar alldeles utmärkt.

Fru talman! Det har varit diskussion om fiske och jordbruk. Jag tänkte ta upp en liten del av betänkandet som gäller skogen och de skador som vi sett runtom i landet. Över två miljoner hektar bedöms nu vara smittade med den fruktade greminiellasvampen. Utöver det bedömer man att 300 000 hektar finns i riskzonen. Stora arealer får nu avverkas eller gallras hårt för att få bort de skadade eller döda tallarna. Fru talman! Så är läget i dag vad gäller skadorna på tallskog som är orsakade av svampen i delar av landet. Jag har varit ute och sett på många ställen. Det kanske är flera av oss som har. Om man går i områ- dena är det helt enkelt hemskt att se. Jag är oroad - ja, starkt oroad - för vart det nu är på väg. Den oron delas i dag av många som har berö- ring med skogen - forskare, skogsägare och skogsvårdsmyndigheter. I betänkandet diskuteras även detta problem, och en del motioner tar upp olika åtgärder som skulle kunna vidtas framöver. Utskottet har tagit upp frågan. Men jag anser att utskottet borde varit tydligare i betänkandet till riks- dagen och tagit problemet på ett större allvar. Det behövs en större tydlighet om vad vi kan behöva göra framgent. Det vi vet i dag är att skadorna på tallskogen är långt större än vi anade i början på året eller i början på sommaren. Det är främst ungtallskog i åldern 30- 50 år som är drabbad. Ofta är det de områden som ligger högt och har en stor andel täta och välskötta bestånd. De mest drabbade områdena är i Bergslagen, Värmland-Dalarna och en del i Närke. Men skador finns även i andra delar av landet som i Dalsland, Bohuslän och i östra Småland. De finns även på andra ställen men då kanske i något mindre omfattning. Vad är då orsaken? Är det fel väder, fel proveni- ens, dvs. plantor som kommer från andra områden än dem som de ska planteras i, fel mark, dvs. att man sätter tall där det ska vara gran, eller är det fel skogsvård? Frågorna kring detta är rätt många, men ingen är väl riktigt säker på svaren. Vädret är kanske det viktigaste orsakssambandet, med det väder som har rått under de senaste två åren, dvs. svala och blöta somrar och milda vintrar. Detta har gynnat svampen. Om vädret fortsätter att vara som nu, dvs. varmt och fuktigt, sprids sporer från den här svampen ytterligare till nya områden - och då kanske mer omfattande än tidigare. Vad gäller proveniensen, dvs. området eller ståndorten, så kan en orsak till skadorna vara att man har planterat tall på marker som egentligen passar mer till gran. Detta har gjort att plantorna har blivit stressade och därmed mer mottagliga för sjukdomar. Man har tagit plantor från områden som ligger söder om det område man ska plantera på. Det är områden som är 30-50 år som är de mest angripna i dag, och där vet vi att det är så här det har gått till. Man kanske kommer att ifrågasätta detta sätt att förnya plantor med plantor från andra områden. Har det varit en riktig metod i detta fall? Contortatallen är en tallsort som egentligen inte kommer från Sverige från början. Det kan vara på denna sort som svampen har fått fotfäste och sedan har skapat de skador som nu finns på olika tallsorter, som är hårt angripna. Vi har t.o.m. sett detta på vissa granar. En faktor kan också vara monokulturer. Finns det ensidigt en sort i bestånden så är de monokulturer. När angrepp av svampar eller skadedjur kommer blir dessa mycket hårt angripna. I dag ser vi att det är områden med rätt rena bestånd av tall som är hårt angripna. Den beskrivning jag har gjort nu gäller olika tänkbara orsaker till att vi har de skador som vi har i dag. Forskarna är inte färdiga och kan inte ge de svar som vi så gärna vill ha för att inte begå nya eventuella misstag. Framöver krävs mycket arbete och försiktig- het. Det finns stora risker för ny infektion under kommande säsonger. Man har sett att på de områden som är värst drabbade i dag förekom det relativt stora angrepp två år tidigare. Därför fanns det sannolikt gott om sporer i fjol som kunde infektera såväl träd som drabbats tidigare som tidigare oinfekterade tallar. Det som sker är att sporerna sprids till unga års- skott. Med lämplig väderlek underlättas sedan en infektion som tar död på först årsskotten, sedan gre- narna och till slut - om man har otur - hela trädet. Om man inte tar bort de angripna och döda träden så kommer kanske nya skadedjur att kunna angripa ännu större områden. Det gäller t.ex. märgborren. Med detta i bakgrunden avverkas och gallras det nu för fullt i alla drabbade områden i vårt land. Man kan bara hoppas att man har lyckats med detta så pass bra att vi inte får se en ökning av skador under kom- mande år. Men om det är faktorer som vi inte kan påverka på kort sikt så är jag och många med mig mycket oroade över vad som kan ske under de närmaste åren. Stora värden förstörs. Det är en nationalekonomiskt viktig fråga. Skogen är viktig för vårt lands ekonomi, tillväxt och välstånd. De enskilda skogsägarna kan också drabbas mycket hårt om de har fastigheter i skadeområdena. Det går tyvärr inte att försäkra sig mot dessa skador på ung- och vuxenskog. Det finns alltså stora problem redan i dag. Om den negativa utvecklingen fortsätter med nya och större angrepp så tycker jag att det är viktigt att vi försöker ta ett större ansvar, agerar och tar detta på större all- var. Det är det som vi försöker peka på i den första reservationen. Fru talman! Med detta vill jag instämma i yrkan- det från Carl G Nilsson på reservation nr 1.

Fru talman! Genom distriktsveterinärorganisatio- nen DVO ska Jordbruksverket tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduk- tionen. Distriktsveterinärerna är dessutom skyldiga att utöva djursjukvård bl.a. där annan veterinärvård inte kan anvisas. Det är uppenbart att DVO går utöver ramen för det statliga uppdraget. DVO ökade under 1998 antalet debiterade förrättningar med 26 800, samtidigt som antalet djur inom jordbruket stadigt minskar. Förkla- ringen är att de statliga distriktsveterinärerna i allt större omfattning åtar sig uppdrag inom den konkur- rensutsatta sektorn vård av sällskapsdjur och hästar. Inkomsterna från denna sektor har sedan 1997 ökat från 32 till 43 %. Skattesubventioneringen innebär att de privatpraktiserande veterinärerna inte kan konkur- rera på samma villkor som de statliga och därför tappar marknadsandelar. Övertrampen från DVO är många. Följande ut- drag ur Kristianstadsbladet den 21 september 1999 kan tjäna som illustration. Man skriver: Efter många års diskuterande och sökande efter lokaler har Kristianstads kommun äntligen fått en distriktsveterinärstation. Vår huvudsakliga uppgift är att ta hand om lantbrukets animalieproducerande djur som kor och grisar. Till det kommer hästar och små sällskapsdjur, säger en av de fyra distriktsveterinärer- na på stationen. Det talades om att den nya organisa- tionen skulle bli så dyr för lantbruket att sjuka djur inte skulle kunna få någon behandling. NN vill avliva den myten och säger: Till att börja med var taxan hög, men den justerades. Dessutom är distriktsveteri- närerna subventionerade av staten. I de nya ända- målsenliga lokalerna i Öllsjö, granne med Swelab och Agrolab, finns bl.a. två mottagningsrum för smådjur. Jordbruksverket har stått för den fasta inredningen. Stationen står veterinärerna för. Fru talman! Detta är alltså i Kristianstad, där det finns minst ett tiotal privatpraktiserande veterinärer och bl.a. sju stycken smådjurskliniker. Hur stämmer detta med det statliga uppdraget? Konkurrensrådet har prövat frågan. I sitt yttrande av den 24 februari 2000 gör rådet bedömningen att kon- kurrens på lika villkor mellan privata och statliga veterinärer inte föreligger. Rådet kritiserar också sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet liksom utformningen av bidraget till avlägset boende djurägare. Enligt Konkurrensrådet bör statsmakterna precisera vad de statliga anslagen ska användas till, varvid utgångspunkten bör vara att anslagen endast får användas till att täcka merkostna- derna som uppkommer av det statliga åtagandet och inte för att täcka sådana kostnader som privata veteri- närer måste finansiera med kundintäkter. Statskontoret, som på regeringens uppdrag har kartlagt och analyserat den verksamhet som statliga myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med privata företag, lade i april 2000 fram rapporten Sta- ten som kommersiell aktör. I de fall där det saknas motiv för statliga aktörer att bedriva kommersiell konkurrensutsatt verksamhet föreslår Statskontoret att verksamheten förbjuds. Statskontoret delar Konkur- rensrådets uppfattning att den bästa lösningen på rådande konkurrensproblem på det veterinära områ- det är att avskilja DVO ifrån Jordbruksverket. En majoritet i utskottet har avslagit min motion, MJ207, i huvudsak med hänvisning till en arbets- grupp, den s.k. AVF-gruppen, som tillsattes av Jord- bruksverket 1999. Den gruppen lämnade en rapport i oktober 2000. Det visade sig, inte helt oväntat, att Jordbruksverket och Veterinärförbundet inte hade kunnat komma överens om vilken servicegrad ägare av hästar och sällskapsdjur kan begära av DVO och därmed om vilken omfattning av DVO:s säll- skapsdjursverksamhet som mot denna bakgrund är rimlig. Två centrala frågor, nämligen förhållandet att DVO:s tjänster i motsats till de privata veterinärernas är skattesubventionerade samt sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, berörs över huvud taget inte av AVF-gruppen och ingick inte heller i dess uppdrag. I dessa frågor krävs det, precis som Konkurrensrådet och Statskontoret har påpekat, initiativ från regeringens sida. Enligt de privatpraktiserande veterinärerna har AVF-gruppen aldrig haft någon annan uppgift än att agera bromsklots, att vara jordbruksministerns alibi för att inga initiativ på det här området tas. Inge Carlsson sade att den här frågan har varit up- pe tidigare. Ja, vi moderater och Kristdemokraterna har drivit frågan om rättvisa konkurrensförhållanden på det veterinära området i minst tre års tid. Nu tyck- er Inge Carlsson att vi måste avvakta en tid till. Vi har väntat i tre år. Då vill jag fråga: Hur många år till är det rimligt att vi sitter här och avvaktar? Och hur många privatpraktiserande veterinärer tycker Inge Carlsson är acceptabelt under väntetiden får slå igen på grund av att de inte klarar sin verksamhet när de blir utkonkurrerade med hjälp av sina egna skatte- pengar? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Jag har naturligtvis väldigt svårt att svara på när exakt saker och ting blir lösta. En del av problemen som har att göra med läkemedel bl.a. är under rättslig prövning just nu. Självklart kan inte regeringen komma fram med besked nu när arbets- gruppen och den rättsliga prövningen inte är färdiga än. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi har den här typen av distriktsveterinärer, inte minst i norra delen av vårt land men också på många andra ställen i in- landet, där det inte går att tjäna så mycket pengar för de privata. Där är det viktigt att vi har den här organi- sationen kvar. Men jag förstår att det är mycket pro- blem. Då är det väl bra att man tar den tid på sig som man behöver så att man kan komma fram med olika åtgärder och synpunkter på detta. Vi får avvakta och se när den rättsliga prövningen är färdig och när arbetsgruppen är klar. Det är då som jag menar att vi kan ta en fortsatt diskussion. Att just nu ha den här diskussionen tror jag inte föder någon- ting.

Fru talman! Inge Carlsson, vi har ju väntat i tre års tid. Och de här frågorna som är väsentliga, nämligen konkurrenssituationen och skattesubventioneringen av distriktsveterinärernas tjänster, är ju frågor som över huvud taget inte ingår i AVF-gruppens uppdrag. Då kan vi inte sitta här och avvakta, för vi vet att den inte kommer att lösa de här frågorna. Inge Carlsson borde väl som politiker ändå ha en uppfattning om huruvida det här är en rimlig situation. Kristianstad ligger inte i mitten av landet eller i norra landet. Det ligger i södra Sverige som är myck- et, mycket veterinärtätt. Detta stämmer inte med det statliga uppdraget till DVO. Vad gäller medicinsidan och att DVO nu går ut och lägger betydande påslag på de mediciner som man tillhandahåller går ju stick i stäv mot principerna att veterinärer bara ska tillhandahålla medicin till självkostnadspris, för att de inte ska lockas att ta till dyrare mediciner eller längre behandlingstider än som är absolut motiverat. Det är också ett led i detta att vi strävar efter ett antibiotikafritt djurliv. Oavsett om det här nu är föremål för en rättslig prövning, tycker jag att utskottet hade kunnat ge uttryck för en åsikt i frågan.

Fru talman! Det finns inte så mycket nytt i bud- geten att ta upp i den här debatten. De väsentliga förändringar som görs vad avser anslaget till djur- skyddsmyndigheten och återföringen av handelsgöd- selskatten beslutades ju redan i ekonomiska vårpro- positionen. Orsaken till att mer inte görs nu är inte underlåtenhet att vidta nödvändiga åtgärder, utan snarare att tidsplanen för större förändringar inte har medgett några förändringar nu. Vi har däremot vä- sentliga frågor framför oss, och det är de som jag har tänkt ta upp i mitt anförande. Den första frågan som jag vill tala om är jordbru- kets miljöstöd. Det pågår en översyn av dessa för eventuella förändringar inför 2003. Jag anser att det viktigaste att utgå ifrån i den översynen är jordbrukets betydelse för att de nya miljömålen ska nås. Det är framför allt delmål, som i dag inte är tillräckligt am- bitiösa, mot övergödning och mot anläggning av våtmarker. Jag tog upp detta också i debatten om miljömålen här i riksdagen den 22 november. Jag anser att det är nödvändigt med förstärkningar av miljöstöden som möjliggör en ambitionshöjning på just dessa områden. Det kan handla om förlängt vall- stöd, ökade anslag till kantzoner och mer pengar för anläggning av våtmarker. Ett sätt att delvis finansiera detta kan vara genom modulering, dvs. att vi flyttar pengar från de generella stöden till riktade åtgärder. När det gäller miljöstöden är det nu också hög tid att fundera över hur de ska se ut efter nuvarande pro- gramperiod. För denna fortsättning ska självklart en fortsatt ökande ekologisk odling vara ett huvudmål. Vi har också en reservation som tar upp ett mer lång- siktigt mål för ekologisk odling, nämligen 30 % till år 2010. Jag yrkar bifall till den reservationen. Det är naturligtvis inte tillräckligt att den ekolo- giska arealen fortsätter att öka. Vi måste också arbeta med miljöanpassningen av det övriga jordbruket. Miljöstöden bör därför anpassas så att de bättre kan möjliggöra även för det konventionella jordbruket att ta viktiga steg mot ett mer uthålligt jordbruk. Vi har i en motion från allmänna motionstiden förordat ett system där stöden baseras på att man kan ta olika steg mot ett ekologiskt jordbruk, t.ex. odling utan bekämpningsmedel, odling med balans mellan växtodling och djurhållning eller odling utan konst- gödsel. Man kan sedan som jordbrukare välja hur långt man vill gå, och den som odlar ekologiskt kan i princip uppfylla samtliga kriterier och få fullt stöd. På så sätt skulle stödet underlätta en omställning av hela jordbruket till ekologiskt hållbara jordbruksmetoder. Även resten av jordbruksstöden behöver förändras på sikt. En total revidering av målen för EU:s gemen- samma jordbrukspolitik är helt nödvändig. Nya mål som inkluderar miljö- och djurskydd bör ligga till grund för förändringar av stöden. Vi skulle helst se att mer makt över stöden flyttas till de enskilda med- lemsländerna och att de fokuserar på ersättningar för miljöinsatser, landsbygdsutveckling och stöd till mindre gynnade områden. En annan fråga inom det budgetområde som vi diskuterar i dag är djurskyddet. Vi har i budgeten pengar till en ny djurskyddsmyndighet. Vi anser att det bör skapas en ny myndighet som samlar de olika verksamheter som i dag arbetar med djurskydd. Ett av problemen i dag är att frågorna handläggs på alltför många olika ställen. Ett av de alternativ som diskute- ras är att inrätta en ombudsman för djurskyddsfrågor- na. Detta skulle snarare öka på den uppsplittring av djurskyddsfrågorna som redan i dag är ett problem. Vi avfärdar därför den tanken och anser att vi ska skapa en ny myndighet som kan samla kompetensen på området. Vi har ytterligare en reservation. Den handlar om jordbruksforskningen. Vi föreslår att ett grundanslag ges till jordbruksforskningen vid Institutet för biody- namisk forskning. Vi anser att den verksamhet som bedrivs där är av stor betydelse för den ekologiska odlingen, och för att de ska kunna arbeta på likvärdi- ga villkor med andra forskningsinstitutioner bör de ha ett grundanslag. Vi anser att regeringen ska återkom- ma till denna fråga i kommande budgetförslag. Jag yrkar bifall till förslaget till riksdagsbeslut i betänkandet förutom under punkt 10, där jag yrkar bifall till reservation 6, och under punkt 13, där jag avstår från yrkande för att spara tid vid voteringen.

Fru talman! När det gäller formerna för återbetal- ning av miljöskatterna har vi i dag fått höra av jord- bruksministern att återbetalningen kommer att bli miljöstyrande. Varför har inte detta tagits upp? Det är ingen oväsentlig fråga på vilket sätt de här medlen ska återbetalas. Varför har inte detta tagits upp i pro- positionen?

Fru talman! Det verkar råda en hel del okunskap i den här församlingen om hur det förslag som skickats ned till Bryssel är utformat. Orsaken till att det inte finns med i budgetpropositionen är att det inte fanns ett färdigt utarbetat förslag när budgetpropositionen skrevs. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tillsammans med regeringen och Jordbruksdepartementet under hösten utarbetat ett förslag som vi var överens om och som regeringen har skickat ned till Bryssel. Ut- gångspunkten där är att huvuddelen av återföringen ska ske arealbaserat men med ett miljövillkor. Detta miljövillkor är att jordbrukarna ska upprätta växtodlingsplaner. Det är en kombination av en bibe- hållen handelsgödselskatt och ett stöd som ökar kun- skapen hos lantbrukarna om deras egen handelsgöd- selanvändning. Det har de flesta lantbrukare i dag god kunskap om - men inte alla. Genom den kombinatio- nen är jag övertygad om att vi kan få en betydligt bättre miljöstyrning än vad handelsgödselskatten ensam leder till i dag.

Fru talman! Jag vill yrka avslag på reservatio- nen 7, Målen om ekologisk produktion. Det är ju så att i miljöprogrammet för jordbruket finns fastlagda mål för olika miljöåtgärder, och programmen är fler- åriga. Resurserna måste nu inriktas på att nå dessa mål. Det finns alltså ingen fördel i att redan nu lägga fast ytterligare mål som snarast riskerar att splittra fokuseringen i arbetet. Varför redan nu lägga fast 30 % till år 2010? Tänk om vi t.ex. redan under inne- varande programperiod når 25 %. Eller tänk om det blir tvärtom, att den ekologiska odlingen råkar ut för stora bakslag så att odlingen drastiskt minskar. Varför då lägga fast orealistiska mål om en ökning?

Fru talman! Jag tror att vi är överens om att det ekologiska jordbruket ska fortsätta öka även efter 2005. Det är i alla fall vad regeringen skriver i mil- jömålspropositionen. Vi har ett mål på 20 % till år 2005. Därefter ska den ekologiska odlingen fortsätta öka. Vi tycker att det är rimligt att vi ger en tydlig sig- nal om vad vi menar med det för näringen och för att näringen ska se vilka förutsättningar som kommer att gälla i framtiden. Vi har nu ett starkt omställningsarbete i det svenska jordbruket mot ekologisk odling. För att bibehålla och upprätthålla det omställningsarbetet tror jag att det är väldigt viktigt att vi ger tydliga signaler. 30 % ekologisk odling till 2010 är en sådan tydlig signal. Om Socialdemokraterna inte tror att det är möjligt, eller antyder att så inte skulle vara fallet, är det snarare något som riskerar att hämma den positiva utveckling vi har. Det är viktigt med ett tydligt, lång- siktigt mål.

Fru talman! Vi socialdemokrater är ju för ekolo- gisk odling. Vi satsar enormt mycket pengar på forskning för att vi ska få en positiv utveckling. Men om nu den positiva utvecklingen redan 2005 är att vi är uppe i 25 %, varför ska vi då nöja oss med att ligga i princip stilla till 2010? Det är det jag inte förstår. Vi kommer inte att ge upp, men jag tycker att det är fel att på det här sättet lägga fast ytterligare ett mål. Vi ska nå dessa 20 % först. Men tänk om vi är mellan 25 % och 30 % redan då? Då blir ju det här helt fel. Det måste ni inse.

Fru talman! Jag har liksom Inge Carlsson en posi- tiv syn på utvecklingen av ekologiskt jordbruk. Men jag tror inte att det är en realistisk bedömning att vi på tre fyra år skulle öka den ekologiska arealen till 25-30 % Jag tror inte att det är möjligt. Jag tror att det är en rimlig nivå om man säger 30 % till år 2010. Det är också en nivå som de ekologiska lantbrukarna själva har föreslagit, och är det någon som kan nä- ringen så är det väl de. Jag tror att det vore rimligt med 30 % till år 2010. Om det skulle visa sig att vi når dit betydligt tidigare så är det väl bara att vara glad.

Fru talman! För Miljöpartiet de gröna kan endast ett jordbruk som är fritt från gifter och konstgödsel kallas ekologiskt långsiktigt hållbart. Vi tycker att det är viktigt att det ekologiska lantbruket inte ses som en liten nisch. Strävan måste vara att allt lantbruk i framtiden ska bedrivas så. Det ska vara baserat på slutna kretslopp och optimalt utnyttjande av lokalt tillgängliga resurser i stället för på stora mängder externa insatsmedel som bekämpningsmedel och konstgödsel. Vi är dessutom övertygade om att ökad omställ- ning till ekologiskt lantbruk kommer att innebära konkurrensfördelar för det svenska lantbruket i ett internationellt perspektiv. Det svenska lantbruket ska konkurrera med kvalitet, miljöanpassning och djure- tik. Det ska gå att lita på produkter från svenskt lant- bruk. I den här budgeten har vi varit med om att öka satsningarna på ekologisk odling, och det tycker vi är mycket bra, när det gäller forskningen. Vi har också varit med och sagt att man ska göra en utredning om sänkning av momsen på ekologisk mat. Det tycker vi också är väldigt positivt. Det finns inte med under just det här utgiftsområdet utan det finns på annat ställe. Jag yrkar bifall till reservation 6, om målet att den ekologiska odlingen ska öka till 30 % till 2010 med samma argument som Jonas Ringqvist nyss framför- de. En annan viktig fråga som ligger under det här ut- giftsområdet är fiske. Enligt Naturvårdsverkets skrift de Facto 2001 krävs det fler åtgärder för att miljö- målet Hav i balans ska kunna nås till 2020. Torskbe- stånden är så små att det finns risk att artens existens i Östersjön är hotad, enligt Naturvårdsverket. Ett av problemen är det stora uttaget av fisk. Ett av delmålen för miljökvalitetsmålet Hav i ba- lans är att uttaget av fisk ska anpassas till återväxten så att fiskbestånden kan fortleva och om nödvändigt återhämta sig. Det målet ska vara uppnått till 2008. Det är egentligen alldeles för sent. Vi kommer att driva på för att målet ska nås tidigare. Som en del av det här stärks Fiskeriverkets budget så att de kan jobba vidare med dessa miljömål, som de är ansvari- ga för. Det är långtifrån allt. Det krävs kanske också fis- kestopp på torsk i vissa delar av Östersjön för att man ska kunna lösa problemet. Även miljöproblem som övergödning och miljögifter hotar fisket i Östersjön. När det gäller övergödningen är det åtgärder inom jordbruket som är nödvändiga. Återföringen av han- delsgödselavgifter, anläggning av våtmarker och en större övergång till ekologiskt lantbruk kan vara någ- ra saker som kan bidra positivt till att minska över- gödningen. Här håller vi ganska mycket med Väns- terpartiet om vad man ska satsa på när det gäller översynen av miljöstöden och att det kan ge styrme- del för att förbättra utvecklingen. Vi i Miljöpartiet är bekymrade över tillståndet i haven och för de framtida möjligheterna att nyttja fisk. Vi hoppas att de ökade satsningar på miljöforsk- ning som görs, de tydliga miljömålen och Fiskeriver- kets tydliga sektorsansvar i kombination med ökade resurser, tillsammans med vissa andra åtgärder kom- mer att kunna bidra till att miljömålet Hav i balans trots allt kan uppnås. Vi tycker att det finns positiva saker också i övrigt i det här budgetförslaget. Det gäller bl.a. satsningen på den nya djurskyddsmyndigheten. Där vill jag un- derstryka att det är viktigt att det här inte bara blir en djurskyddsombudsman utan att det blir en myndighet som har ett samlat ansvar för de frågor som rör djur- skyddet. Vi är också väldigt glada över den satsning på en nationell flora och fauna som vi har medverkat till att få igenom i den här budgeten. Det ska blir ett refe- rensverk över alla i Sverige förekommande djur- och växtarter. Det är ett helt unikt projekt som går i Linnés fotspår. Det är något som vi är stolta över, och det är också viktigt i det här sammanhanget att man ser till att de viktiga samlingar som finns på museerna runtom i landet bevaras.