Säkerhetszoner

Herr talman! I dag debatterar vi säkerhetszoner. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Säkerhetszoner är en del i det nödvändiga paket som regeringen och Sverigedemokraterna lägger fram för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Läget i Sverige är i dag så allvarligt att det krävs riktade offensiva åtgärder för att ge polisen kapacitet att slå tillbaka den grova kriminaliteten. Syftet med säkerhetszoner är att skjutningar och sprängningar inom de kriminella miljöerna ska kunna motverkas mer effektivt än vad som i dag är möjligt.

Jag förstår inte varför oppositionen gör en så stor grej av det här. Dessa zoner kommer inte att upprättas utan anledning, utan där det finns en påtaglig risk för sprängningar och skjutningar. Det är alltså inga småbrott vi pratar om. Vi pratar om skjutningar och sprängningar som sker i bostadsområden där flertalet av de boende inte är kriminella och inte har något med dessa brott att göra över huvud taget men däremot löper risk att bli allvarligt skadade eller till och med dödas på grund av gängkonflikter. Att mena att det inte skulle vara proportionerligt att genomföra visitationer i de här områdena för att förebygga fortsatta skjutningar och sprängningar är för mig ofattbart.

Herr talman! Gängbrottsligheten har grävt sig in i samhället och kan i dag anses som systemhotande. Polisen bedömer att 62 000 personer i Sverige är medlemmar i eller har anknytning till kriminella nätverk.

För att ha en chans att komma till rätta med denna kriminalitet behövs en hel kedja med åtgärder, allt från förebyggande insatser till fler och skarpare verktyg i verktygslådan.

En del menar att det redan i dag går att genomföra dessa åtgärder. Men polisen som ska utföra åtgärderna anser att dagens befogenheter inte är tillräckliga för att dämpa konflikter och skydda allmänheten i den omfattning som krävs.

Skillnaden mellan nuvarande befogenheter och säkerhetszoner är att det i dag behöver finnas en konkret misstanke för att polisen ska få visitera en person eller genomföra husrannsakan i fordon, och många poliser tycker att regelverket är svårt att tillämpa i brottsförebyggande syfte.

I och med att säkerhetszoner kommer att ge polisen en mer generell möjlighet till visitation, en ökad tydlighet i beslutsfattandet och en ökad legalitet i polisens åtgärder kommer det att underlätta polisens arbete och minska risken för att poliser ska behöva ta felaktiga beslut.

Ett exempel på att fler verktyg till polisen fungerar är lagförslaget om preventiva vistelseförbud, som trädde i kraft i februari i år. Lagen innebär en möjlighet att begränsa att en viss person eller personer som främjar grov brottslighet får vistas på vissa platser.

Rågsved i Stockholm har beskrivits som en öppen drogscen. Men efter att fem personer som ingår i kriminella nätverk förbjudits att befinna sig i Rågsveds tunnelbanestation, centrum och närliggande skolor vittnar boende i området om att det har blivit lugnare. Fler befogenheter till polisen ger bevisligen resultat.

Trots det finns det politiker som säger att dessa säkerhetszoner inte behövs och att det redan i dag finns tillräckligt skarpa metoder. Man kan tycka så, men verkligheten visar på det rakt motsatta. Om dagens lagstiftning och förebyggande åtgärder hade varit tillräckliga skulle det inte ha sett ut som det gör.

En del menar att personer som inte har något med gängrelaterad kriminalitet att göra godtyckligt kommer att bli föremål för visitationer. Det jag inte förstår med det resonemanget är att om jag inte har något att dölja och syftet är att det inte ska skjutas eller sprängas i mitt bostadsområde, då skulle jag vara tacksam för att polisen genomförde dessa visitationer.

Att avfärda krav på allmän ordning som hot mot rättsstaten eller för att polisen kommer att vara rasistisk och diskriminerande är att uttrycka en direkt misstro mot svensk polis. Denna identitetspolitik är inte bara oroväckande utan direkt skadlig.

Herr talman! Polisen kommer inte alltid att göra rätt i sina bedömningar, men tanken att polisen medvetet skulle visitera personer enbart på grund av deras hudfärg eller etnicitet är befängd. Det handlar inte om hudfärg eller etnicitet utan om en sammanvägning av tid, plats och polisens kännedom om personen.

Sverige har en av världens bäst utbildade poliskårer, och svensk polis är varken rasistisk eller diskriminerande. Dessutom toppar polisen kategorin förtroende för samhällsinstitutioner med 72 procent.

Det verkar som att oppositionen letar efter fel. Miljöpartiet menar att det finns risk för att zonen blir för stor och Socialdemokraterna att det finns risk för att den blir för liten, vilket sammantaget borde betyda att regeringens förslag är väl avvägt.

När det gäller visitationer av barn sker dessa i säkerhetssyfte vid flyg, konserter, riksdagen och så vidare. Varför inte i säkerhetszoner? Syftet är ju detsamma, det vill säga att upprätthålla en säker zon. Att inte få visitera barn skulle dessutom kunna innebära att ännu fler barn utnyttjas av äldre kriminella.

I stället för att uttrycka misstro, varför inte visa att ni står bakom och tror på svensk polis? I stället för att kritisera tuffare åtgärder mot gängen, visa att ni förstår att ytterligare åtgärder måste vidtas! Det är något helt annat än det som varit eftersom det uppenbarligen inte är tillräckligt.

Herr talman! Säkerhetszonerna kommer inte att vara en generallösning för att stävja den grova kriminaliteten, men de kommer att förbättra och förenkla polisens arbete. Det är en viktig pusselbit i ett pussel som ska sättas i ett större sammanhang.

Säkerhetszoner är ett av många verktyg för att svensk polis ska kunna arbeta ännu effektivare mot det som vi alla vill: stävja den organiserade kriminaliteten och på sikt kunna ge polisen tillräckligt med luft i systemet för att kunna lägga mer resurser på att utreda vardagsbrott och synas mer ute på gator och torg.

Självklart får inte denna möjlighet missbrukas, utan en kontroll ska föregås av goda underrättelser med transparens som kan granskas. Syftet med säkerhetszoner är att åtgärderna ska ligga till grund för utredningar som leder till åtal och dom.

Genom att vi nu agerar med en helt annan precision och kraft än tidigare regeringar skapar vi förutsättningar att sakta men säkert göra Sverige till ett bättre och tryggare land.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för inledningen i den här debatten om det som lanserades som och tills utredningen presenterades kallades visitationszoner och nu kallas säkerhetszoner.

Hela den här processen har omgärdats av dimridåer och problem för alla som haft invändningar att förstå vad det var som skulle komma fram när utredningen eller skrivelsen till slut presenterades.

Katja Nyberg säger att oppositionen pekar på att zonerna skulle kunna vara för stora eller för små. Jag vill då säga att det kanske är det som är vår invändning mot det här lagförslaget - att vi inte får några svar.

Jag undrar vad Sverigedemokraterna och regeringssidan har att säga till alla de tunga remissinstanser som pekar på det vi samlat vill peka på - att lagförslagets effektivitet inte är tillräckligt stor. Det är inte visat i den departementsskrivelse som ligger till grund för lagförslaget, och det är inte heller något som ledamoten i sitt anförande lägger särskilt stor tyngdpunkt på att förklara.

Kommer effekterna av säkerhetszonerna att bli så stora? Kommer vi att beslagta fler vapen, och kommer fler brottsmisstänkta att kunna gripas och få sitta av straff? Eller blir baksidan i stället att allt fler känner en stor misstro till våra rättsvårdande myndigheter och polisen och att vi får motsättningar? Kommer lagstiftningens vaghet att göra att det är svårt att som polis se om man har rätt att göra ett ingripande eller att som visiterad se att visitationen skedde på rätt grund?

Vi är oroliga för att den här lagstiftningen inte ger de effekter som krävs för att motivera så stora inskränkningar i människors integritet som det faktiskt kommer att handla om.

Herr talman! Jag skulle vilja vända på frågan. Jag undrar vad oppositionen menar med effekt. Skulle effekten vara att fler vapen och mer sprängmedel tas i beslag? Då tror jag att oppositionen har missuppfattat vad säkerhetszoner går ut på.

Säkerhetszoner ska vara säkra zoner. Polisen kommer inte att ta fler vapen och mer sprängmedel eller göra fler visitationer, utan syftet är att detta inte ska ske i denna zon. Där ska vapen och sprängmedel inte finnas. Visitationerna ska alltså förhoppningsvis minska; det är det som är hela grejen. Det ska vara en säker zon, och därför ska detta minska.

Jag förstår alltså inte riktigt vad oppositionen menar med effekt. Om ni menar att det ska bli fler visitationer och beslag tror jag att ni har missuppfattat detta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag tänker att inga platser i Sverige ska vara osäkra. Vi behöver trygghet överallt. Vi ser att vissa områden i vårt samhälle upplevs som otrygga. Vi ser att vi behöver ha fler aktiva poliser och ett tryggare och starkare samarbete mellan Polismyndigheten, skola, socialtjänst och fritid. Vi behöver bygga starka miljöer där barn och unga kan känna framtidstro.

Vi behöver alltså ha både och i svensk politik och när det gäller kriminalpolitiken, inte en ensidig fixering vid hårdare tag, sänkt straffrättsålder och att sätta fler barn och unga i fängelse. Vi behöver ha en helhet som fungerar och som bygger denna trygghet för människor, där vi också ger de boende och hela samhället möjlighet att bidra till brottsbekämpningen. Detta tror jag är den absolut viktigaste pusselbiten - att polis och boende i våra lokala bostadsområden tillsammans jobbar mot målet att få bort kriminalitet och bryta nyrekryteringen.

Vi oroar oss över att detta lagförslag är hastigt framtaget och att vi inte får svar när det gäller de tunga remissinstanser som framför kritik just mot att nackdelarna är större än fördelarna. Det finns en oro för att polisens möjlighet att göra det Katja Nyberg pratar om, öka tryggheten, motarbetas för att motsättningarna växer.

Kan ledamoten ge några svar när det gäller hur resonemangen har gått? Vad har ni för svar till Advokatsamfundet, Diskrimineringsombudsmannen, Justitiekanslern, Civil Rights Defenders, Rädda Barnen och Barnombudsmannen? Vad är regeringens svar när det gäller den oro som finns? Jag har inte fått något så här långt.

Herr talman! Jag fick inte heller något svar på frågan om den effekt som man menar ska uppnås. Om det är fler beslag av skjutvapen och sprängmedel är det inte detta som är syftet med säkerhetszoner. Säkerhetszoner ska, som jag sa tidigare, vara säkra zoner. Denna typ av beslag ska alltså minska, liksom förhoppningsvis visitationer. De som är kriminella ska inte våga ta in detta i området i fråga, vilket gör att det blir en säker zon för dem som bor där. Det kommer också att bli tryggare för dem som bor där, och det är det som är hela grejen.

Som jag sa i mitt anförande: Om jag bodde i ett sådant här område och upplevde en risk att bli skjuten, skadad eller dödad skulle jag, om det fanns poliser i området som kunde genomföra visitationer eller bara genom sin närvaro upprätthålla tryggheten, känna att det var bra. Det skulle då vara skönt att bo där på ett helt annat sätt än det är nu, när man löper risk att bli skadad eller dödad om man går ut.

Jag förstår inte riktigt varför Mattias försöker få det att låta som att detta skulle innebära en osäkerhet för dem som bor i området. Det är ju snarare tvärtom; det kommer att bli säkrare för dem att befinna sig i området. Man kommer att känna trygghet. I Danmark har effekten bevisats. Där har områdena blivit tryggare för dem som bor där.

Det kommer bara att bli bättre, som jag ser det. Jag kan inte se det på något annat sätt. Det kommer att bli tryggare zoner, helt enkelt, säkra zoner.

Herr talman! Om man är emot förslaget om visitationszoner saknar man förtroende för polisen, säger Katja Nyberg. Jag har en väldigt enkel fråga: Anser Katja Nyberg att Svea hovrätt, Riksdagens ombudsmän, Rädda Barnen, Bris, Justitiekanslern, Borås kommun, Stockholms kommun med flera saknar förtroende för polisen?

Herr talman! Det jag har sagt är att oppositionen uttrycker att det finns en risk för att polisen kommer att vara rasistisk och diskriminerande i sina bedömningar i samband med visitationer. Jag vet av egen erfarenhet att svensk polis inte är rasistisk eller diskriminerande, utan de kommer att göra sina visitationer grundat på väl underbyggda beslut. Detta är inget man gör på grund av hudfärg eller etnicitet. Man gör en sammanvägd bedömning utifrån situation, tid, plats och personen i fråga. Sedan gör man en visitation.

Herr talman! Den svenska polisen är naturligtvis inte rasistisk; det tror jag inte att någon har påstått. Undertecknad har åtminstone aldrig gjort det. Däremot kan poliser, som Katja Nyberg själv sa i sitt anförande, göra fel.

Vi har i justitieutskottet fått en dragning av Brottsförebyggande rådet, som gick igenom hur polisens visitationer ser ut och hur statistiken ser ut när det gäller olika etniciteter. Man kan tydligt se att personer som härstammar från vissa länder blir kollade av polisen i större utsträckning än personer födda i Sverige av föräldrar som också är födda i Sverige. Detta tror jag att Katja Nyberg var med på, och jag hoppas att hon kan ta till sig det.

När Katja Nyberg nu tar upp frågan om diskriminering vill jag säga att vi under beredningen i utskottet även har haft det ansvariga statsrådet för diskrimineringsfrågor Paulina Brandberg på plats. Hon sa att hennes absoluta ambition är att få till stånd en förändring av diskrimineringslagen under denna mandatperiod just för att minska riskerna för ökad diskriminering, som väldigt många remissinstanser pekar på.

Jag vill fråga Katja Nyberg om de förändringar som har varit uppe till diskussion är något som Sverigedemokraterna kommer att bejaka eller om man kommer att hindra Liberalernas statsråd Paulina Brandberg från att lägga fram detta för riksdagen.

Herr talman! Jag vill komma in lite på detta med diskriminering. Rasmus Ling påtalar att fler visitationer görs av människor med utländsk härkomst. Troligtvis finns det en anledning till detta. Återigen: Det handlar inte om hudfärg eller etnicitet. Jag är så trött på att man håller på och pratar om den här identitetspolitiken - att polisen på något vis skulle välja ut dem som kontrolleras på grund av att de har ett visst utseende. Det handlar om en sammanvägd bedömning som man gör.

När det gäller din fråga om diskrimineringslagen och huruvida vi kommer att stödja detta kan jag faktiskt inte svara på det just nu. Jag vet inte hur vi kommer att göra med det.

Herr talman! I dag debatterar vi förslaget som nu heter Säkerhetszoner - tidigare i debatten har det talats om visitationszoner.

Kriminalpolitiken har stått i centrum för den politiska debatten de senaste åren. Det handlar om en utveckling med skjutningar och sprängningar som är ett resultat av en utveckling som skett över lång tid. Jag vill därför börja med att säga att den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde ett åttiotal straffskärpningar och en massiv utbyggnad av svensk polis och polisutbildning, och effekterna syns i dag. Det är få tomma platser i arrester, häkten och fängelser och fler gripna.

Tidöpartiernas överenskommelse handlar om att ytterligare skärpa straff och utöka polisens verktygslåda. Det är klart att vi socialdemokrater i vissa delar också delar uppfattningen att vi behöver se över straffskalor och även verktygslådan för att komma åt just grov organiserad brottslighet.

Men vår uppfattning är och kommer alltid att vara att om vi ska lyckas trycka tillbaka den utveckling vi har sett och ser krävs det också krafttag när det kommer till nyrekryteringen till gängen. Det krävs krafttag för att klara skolan, socialtjänsten och barns och ungas fritid. Inte minst måste kriminalpolitiken och de verktyg och lagar vi beslutar om här vara effektiva och rättssäkra för att skapa ett djupt förtroende hos hela svenska folket. Det krävs både och - en helhet, något som SD-regeringen saknar. Jag återkommer till detta senare.

Herr talman! Jag kommer i dag i mitt inlägg att beröra varför vi yrkar avslag på förslaget om säkerhetszoner, varför det här förslaget kommer med större risker än nyttor och hur vi socialdemokrater ser på hur rättssäkerheten och den personliga integriteten kommer att drabbas av lagen. Jag kommer att avsluta med några ord om SD-regeringens ensidiga fokus i kriminalpolitiken och bristen på insikt när det gäller att bryta nyrekryteringen, gängens näringskedja.

Utgångspunkten för oss socialdemokrater är att kriminalpolitiken måste vara effektiv, minska brotten, öka tryggheten och vara rättssäker. Vi ser i likhet med regeringen att polisens verktygslåda kan komma att behöva ökas. Men det är viktigt att vi gör det på ett sätt som stärker polisens kapacitet och möjligheter i det praktiska arbete som man har att göra ute i lokalsamhället. Det handlar om att också - förutom att kunna visitera, som ju det här förslaget handlar om - bygga långsiktiga och starka relationer med de boende i våra bostadsområden.

Redan i dag finns det tydliga regler om visitation i polislagen. Polisen har rätt att visitera om det finns misstanke om brott som kan ge fängelse. Polisen har rätt att genomföra kroppsvisitation och husrannsakan i fordon för att söka efter vapen eller andra farliga föremål i brottsförebyggande syfte. Detta regleras i 19 § och 20 § polislagen. I den utsträckning som behövs får man göra kroppsvisitation och söka genom fordon för att hitta vapen eller andra farliga föremål, och kroppsvisitation ska användas när risken är stor för att föremålen ska användas vid våldsbrott. Den praktiska tillämpningen får inte göra att allmänheten uppfattar det som obefogat trakasseri.

Polisen har alltså redan i dag stora befogenheter att visitera misstänkta personer. Men det är klart att vi inte är blinda, utan vi ser den kritik som bland annat justitieombudsmannen har riktat, som visar att många poliser också i dag har svårt att se hur lagstiftningen ska tolkas.

Vi lanserade vårt förslag före jul, innan vi hade fått insyn i den departementsskrivelse som ligger till grund för den här lagstiftningen. Det tog ju ett år innan vi fick se produkten. Vi lanserade alltså ett förslag om att man skulle se över polislagen för att öka möjligheten för polisen att göra visitation i just gängkontext och gängmiljö. Delar av det finns beskrivet i det ärende som vi debatterar i dag.

Många upplever i dag att de inte får besked om varför de blir visiterade. Den del i lagstiftningen som handlar om att öka rättssäkerheten genom att man faktiskt dokumenterar de visitationer som sker är positiv. Vi skulle vilja utöka det med ett kvittosystem som ger alla den tryggheten på plats, så att de faktiskt får ett svar på varför de stoppas och varför de blir visiterade.

Men med detta sagt landar vi ändå i att den här produkten är hastigt framtagen och inte leder till fler och starkare möjligheter för polisen att genomföra sitt arbete. Vi tycker att lagen ska avvisas och kommer att rösta nej till förslaget.

För det första riskerar lagstiftningen att bli kontraproduktiv, precis som sades i första replikskiftet nyss. Polisens förmåga att klara upp brott handlar i stor utsträckning om ett samarbete med allmänheten. Redan med dagens regler vittnar människor, särskilt många unga med utländsk bakgrund, om att de blir visiterade gång på gång utan att polisen hittar något. Vi menar att risken med zonerna är att misstron mot polisen kommer att späs på. Därför kommer uppklaringsmöjligheterna att minska.

För det andra pekar vi på att de geografiska visitationszonerna blir något missvisande. Vi har ju sett en brottsutveckling det senaste året, och hade regeringen följt utvecklingen hade de kanske också sett att det inte bara är i de zoner som förmodligen kommer att pekas ut som det sker sprängningar och skjutningar. Det sker i en rad olika områden i våra städer. Det är någonting som vi måste få bukt med och ta krafttag för att bekämpa.

För det tredje menar vi att risken är att detta kommer för sent och att man därmed också får en ineffektivitet i lagstiftningen. Zonerna kommer ju att vara geografiskt utmärkta, men hämndaktionerna kommer att vara kopplade till andra platser än just där gängen befinner sig för närvarande. Även om man i propositionen pekar på att det kan komma att införas flera parallella zoner tänker vi att det kanske hade varit enklare att gå fram med ett alternativt förslag, om man nu vill underlätta för polisen när det kommer till visitation.

För det fjärde tänker vi att risken är stor att detta leder till rasprofilering eller diskriminering. Väljer riksdagens majoritet här i dag att ändå införa visitationsmöjligheter och säkerhetszoner bör det förenas med mekanismer som minskar utrymmet för missbruk och godtycklighet.

Precis som framhölls i replikskiftet tidigare har ju regeringen själv i flera olika sammanhang pekat på att det finns en utredning, Ett ökat skydd mot diskriminering, SOU 2021:94, som behandlar dessa frågor. Vi noterar att regeringen återkommande pekar på behovet av att gå fram med lagstiftning på det här området, men man vill inte ge ett besked om en tidsplan. Vi får alltså ett system med säkerhetszoner, som många tunga remissinstanser menar kommer att leda till större risk för diskriminering, men man väljer att skjuta trygghetslagstiftningen, alltså en stärkt diskrimineringslagstiftning, på framtiden.

Flera remissinstanser pekar också på möjligheten att överklaga beslut om att införa visitationszoner. Det som låg till grund för lagrådsremissen var inte tillfredsställande. Också Lagrådet instämde i kritiken och tyckte inte att det kunde ligga till grund för lagstiftning. Lagrådet menade att alternativ behövde utredas. Efter detta har det skett vissa justeringar i produkten. Men med detta sagt tycker vi ändå att det kvarstår stora oklarheter. När det väl görs en utvärdering av lagen måste detta tydligt tittas på.

Vi menar också att visitationszonerna innebär inskränkningar i den personliga integriteten. I likhet med andra sådana lagar borde den vara tidsbegränsad och gälla i tre år. På så sätt skulle man kunna göra en ny bedömning om lagen har gett de effekter som regeringssidan menar att den ska ge. Oavsett tidsbegränsning bör dock lagen tydligt följas upp och utvärderas av utomstående forskare och tittas på i sin helhet efter tre år.

Vi står här i dag i en verklighet där väldigt tunga remissinstanser har kritiserat förslaget, och allt fler sällar sig till den kritik mot regeringen som vi också pekar på i vår motion. Det handlar om hur man bereder lagförslag. Inte minst gäller det att sådana stora inskränkningar i den personliga integriteten nogsamt måste utredas och remitteras. Processen hur vi lagstiftar måste alltså bli bättre.

Lagrådet konstaterar att regeringen tar en risk med den förhållandevis korta remisstiden. Flera av remissinstanserna återkommer också till det. Även om några har kunnat ta sig tid över jul och nyår så är det fortfarande så att vi inte vet vad en längre och mer tilltagen korrekt remisstid hade kunnat ge. Lagrådet konstaterar att det kan tänkas att synpunkterna hade kunnat kvalificeras eller göras mer djuplodande om mer tid hade getts.

Herr talman! Jag har pekat på flera av de problem som SD-regeringens förslag har, och jag är inte ensam. Lagen riskerar i värsta fall att undergräva förtroendet för polisen. I bästa fall visar det sig att lagen kommer att vara svår att tillämpa och därmed ineffektiv. Just ineffektiviteten tycker jag att det är värt att stanna upp vid en liten kort stund, för detta pekar även lagens utredare på.

Jag citerar: "Med tanke på att det redan finns vida förebyggande befogenheter kan det dock inte förväntas att effektivitetsvinsten är stor i den meningen att de ökade befogenheterna att ingripa i sig kommer medföra att ett stort antal fler skjutningar och sprängningar kan förhindras."

Det slås alltså fast i utredningen, på sidan 80, att det redan från start är väldigt tveksamt om lagstiftningen kommer att leda till någonting.

Högern ser inte helheten. Jag vill avslutningsvis peka på och lyfta fram också det brottsförebyggande perspektivet.

Vi är många i denna kammare som vill knäcka gängen och få slut på skjutningar och sprängningar. Men ska vi lyckas med det måste SD-regeringen ha fokus på våra rättsvårdande myndigheter, på brott och straff och på att ge landets kommuner och regioner det stöd som krävs. Det räcker inte med att vi skärper lagstiftningen om brottsförebyggande ansvar, att vi i utredningar pekar på skolans brottsförebyggande ansvar eller att vi säger att vi ska ha en ny socialtjänstlag på plats. Det räcker inte att vi har fina strategier.

I strategierna har man faktiskt i stora stycken helt rätt. Man pekar på skolans betydelse, på ett utökat föräldraansvar, på vikten av att alla har ett jobb att gå till, på att kommunernas ansvar för det brottsförebyggande är stort och - det som i denna debatt är mer relevant - på polisens möjligheter att långsiktigt bygga samarbete och relationer med de boende i våra stadsdelar.

Men då undrar jag hur ni har tänkt på regeringssidan. Kommun efter kommun och familj efter familj vittnar om den kris och det stålbad som dessa verksamheter just nu går igenom. På vilka sätt kommer färre unga att lockas in i kriminaliteten när avgifterna i idrottsföreningar stänger barn ute? Hur kommer motståndskraften i samhället att öka när skolorna har svårt att få vikarier på plats för att man inte har råd eller extra resurser? Socialtjänsten har inte råd att anställa. Barn- och ungdomspsykiatrins köer är enorma, och man tvingas till besparingar.

Jag förstår inte att man å ena sidan pratar om att vi behöver ett starkare samhälle och att man å andra sidan tvingar de starka verksamheterna till stora besparingar.

Herr talman! Vi föreslog i höstens budget stora satsningar på att bryta rekryteringen, på att stärka socialt utsatta stadsdelar och på extra resurser till skolan för att öka likvärdigheten. Vi vill se starkare satsningar på barn och unga, som ska få en bättre möjlighet till en innehållsrik fritid långt bort från kriminella grupper.

I dag drabbas de som bor i våra mest eftersatta stadsdelar allra hårdast av samhällets ojämlikhet men också av det våld som har vuxit fram med skjutningar, sprängningar och gängkriminella. Säkerhetszonerna kommer med allra största sannolikhet att vara vardag just här.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 5.

(Applåder)

Herr talman! Mattias Vepsä sa i talarstolen att vi är många här inne i kammaren som vill knäcka gängen. Socialdemokraterna har velat knäcka gängen under rätt lång tid. År 2017 sa Morgan Johansson att ni var på god väg att knäcka gängen. Problemet är inte att det saknas vilja utan att det saknas förmåga hos Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till ledamoten.

Socialdemokraternas partiledare sa för inte särskilt länge sedan att vi behöver lagstifta i pandemifart mot gängen eftersom det är akut. Vad betyder då pandemifart? Jo, från att pandemilagen presenterades till att den röstades igenom var det en månad, lite drygt. Man kan säga fem veckor, för att avrunda det.

I fråga om detta förslag klagas det från oppositionen på att det har gått för fort. Remisstiden har varit fem veckor. Jag får inte riktigt ihop detta.

Den samlade oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, yrkar alltså avslag på propositionen. Det är beklagligt. Men något som inte bara är beklagligt utan helt obegripligt är vad Socialdemokraterna i stället presenterar för eget förslag.

Å ena sidan skriver de i reservationen, som är gemensam för oppositionen, att det inte finns något behov av att införa särskilda zoner. Å andra sidan skriver de i sin egen följdmotion att de vill utöka visitationsmöjligheterna i hela Sverige för att enklare kunna stoppa misstänkta. I en intervju med den rättspolitiska talespersonen säger han att det i deras förslag krävs misstanke om brott.

Här slutar man förstå vad Socialdemokraterna egentligen tycker. Finns det ett behov av utökade visitationsmöjligheter, eller finns det inte ett behov av utökade visitationsmöjligheter? Ska det krävas brottsmisstanke, eller ska det inte krävas brottsmisstanke? Det är mina frågor.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågorna. Först vill jag kommentera detta med att det bara handlar om remisstiden. Man tidigarelade ju hela produkten ett antal månader. Det är även tidigarelagt när det kommer till verkställigheten eller ikraftträdandet. Säkerhetszonerna kommer att vara på plats om bara några veckor.

I flera interpellationsdebatter som jag har haft med justitieminister Gunnar Strömmer har jag ställt frågor och riktat kritik. Ett år senare, efter dessa interpellationsdebatter, pekar fler och fler tunga remissinstanser också på detta. Dels finns det visitationsmöjligheter, dels har vi problem som har diskuterats i tidigare replikskiften. Det finns en osäkerhet om hur och när man kan visitera. Det leder till att man i vissa områden redan i dag upplever att man blir stoppad på ett sätt som man undrar över.

I dessa debatter fick jag höra att det skulle vara referensgrupper, att det skulle finnas insyn i processerna och att det skulle finnas en möjlighet att vara med och diskutera.

Jag har inte sett några referensgrupper. Till den här departementsserien har ett antal personer från bland annat Polismyndigheten och Brå varit knutna. Men jag saknar, enligt vad jag har läst, civilsamhällets olika erfarenheter och möjligheter för en bredare krets att delta, så att man får en bredd i lagstiftningsarbetet. Jag har alltså hela vägen saknat möjligheter till insyn.

När vi närmade oss årsskiftet tyckte vi att det var värt att titta på den kritik som JO med flera - framför allt JO - riktat i fråga om att vi har ett problem med viss visitation. Vi valde att i ett eget förslag svara upp mot rättsäkerhetsproblematiken. Det handlar alltså om ett kvitto för den som blir stoppad och visiterad, så att man vet varför och på vilken grund man blivit stoppad. Vi vet att många poliser, särskilt nyutexaminerade, också kan få ett stöd i att de måste tänka på lagrummet och sedan ge ett kvitto.

Vi sa också att man skulle kunna titta på att förtydliga detta med gängkontext i polislagen 19 § och 20 §.

Herr talman! Jag har fortfarande svårt att begripa vad Socialdemokraterna tycker i fråga om möjligheten att visitera personer i Sverige. Finns det ett behov av att utöka möjligheten att visitera personer i Sverige, eller finns det inte ett sådant behov?

Socialdemokraterna har ett alternativt förslag till vårt avgränsade förslag om tid och rum. Socialdemokraterna vill se ett nytt förslag som gäller för hela Sverige. Ska det i det förslaget krävas brottsmisstanke, eller ska det inte krävas brottsmisstanke? Om det ska krävas brottsmisstanke, så som er rättspolitiska talesperson har gett uttryck för i en intervju, är det en försämring av möjligheterna för polisen att visitera i hela Sverige. Finns det ett behov, eller finns det inte ett behov? Ska det krävas brottsmisstanke, eller ska det inte krävas brottsmisstanke?

Jag noterar också att det finns några partier - framför allt ett parti från oppositionen - som håller en rätt stringent linje i hur man argumenterar mot detta förslag. I enlighet med sina argument kommer man att rösta för avslag. Det är - hör och häpna - Miljöpartiet. Deras reservation håller faktiskt en rätt hög intellektuell nivå, får jag säga. Deras votering, deras röstförklaring och hur de kommer att ställa sig i kammaren i eftermiddag ligger i linje med hur de har argumenterat. Så är inte fallet med Socialdemokraterna.

Därför börjar man undra om oppositionen inte längre leds av Socialdemokraterna. Borde vi egentligen prata om den nya MP-oppositionen? Det får väl helt enkelt tiden utvisa. Men jag tycker att det är intressant att notera att det just nu verkar vara MP-oppositionen och dess stringenta linje i förhållande till regeringens politik som har den största intellektuella höjden här inne.

Herr talman! Det verkar vara en favoritsysselsättning på regeringssidan att ha statsvetenskapliga resonemang om vem som är i regeringsställning. Är det en SD-regering? Är det inte en SD-regering? Vilket parti är oppositionspartiets största parti?

Jag tänker att vi kan ägna oss åt sådana spekulationer utanför kammaren och ha särskilda seminarier i seminarieverksamheten.

Jag är ändå glad att vi är fyra oppositionspartier som samlat säger: Den här lagstiftningen kommer med större risker än fördelar, och därför borde vi avslå den.

Det är klart att vi inte har haft tillgång till Regeringskansliets utredningsapparat för att titta på i detalj exakt hur våra lagstiftningsförslag kan vara utformade, men vi ser den kritik som JO har riktat. Vi tänker därför att man behöver ändra i polislagen så att det blir möjligt att eventuellt titta på dem som är kända sedan tidigare, som har rört sig i eller kan misstänkas ingå i gängkontext. De byggstenarna ska göras tydligare. I Brås rapport pekas sådana möjligheter ut, och det finns även i vårt förslag.

Sedan var det frågan om pandemibekämpning. Det skulle vara på sin plats om vi här i kammaren kunde konstatera att vi är överens om att bryta nyrekrytering, att stärka samhället och att se till att inte en unge lockas in i gängen. Vi ska bryta det som många danska sociologer pratar om, nämligen gängens näringskedja. Vi måste klara både och.

Regeringssidan importerar ett förslag från Danmark, nämligen visitationszoner. Man gör det på ett halvtaffligt sätt, trots att det finns en starkare lagstiftning i Sverige. Men man vägrar konsekvent att se att i Danmark pekar allt fler på att man måste bryta näringskedjan.

Kom till kammaren med förslag om att stärka välfärden, skolan, socialtjänsten och fritiden och om att ge alla unga människor den möjlighet som behövs för att leva ett gott och jämlikt liv. Då kommer vi att rösta för.

Herr talman! I morse gick många hårt arbetande svenskar till jobbet. Vissa har bott här i flera generationer, och andra har kommit hit senare i livet men kommer att bo här i flera generationer framåt. För alla dessa svenskar håller Moderaterna nu på att återupprätta både arbetslinjen och tryggheten.

I dag debatterar vi förslag för tryggheten, för att ta tillbaka kontrollen över lag och ordning i landet. Sverige har mycket allvarliga problem med skjutningar och sprängningar. De kriminella nätverken har ett stort våldskapital och är helt likgiltiga inför hur våldet drabbar oskyldiga.

Under de senaste tio åren har det dödliga skjutvapenvåldet tredubblats. Förra året hade Sverige nio gånger fler dödsskjutningar än Norge, Danmark och Finland tillsammans. Det är en viss minskning från 2022, men det är fortfarande den näst högsta noteringen hittills. Samtidigt var antalet sprängningar 2023 det högsta som har noterats i Sverige. Dessutom har våldet på senare tid blivit alltmer hänsynslöst. Hämndaktioner riktas mot kriminellas anhöriga. Skjutningar och sprängningar drabbar grannar och personer som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Människor dör av förlupna kulor och kraftfulla bomber eller får sina hem söndersprängda.

Herr talman! Inget förslag kommer ensamt att ändra på situationen, men reform för reform ska vi ta tillbaka kontrollen över lag och ordning och pressa tillbaka gängen och den organiserade brottsligheten.

Ett viktigt förslag i pusslet är säkerhetszonerna, det vi tidigare kallade visitationszoner. I dag får polisen inte visitera personer som kan ha koppling till kriminella nätverk bara på grund av riskprofil. Även om polisen befinner sig i en situation där man på grund av tidigare erfarenheter och kunskap om aktuella gängnätverk vill kontrollera vissa personer och fordon kan man alltså inte göra det.

Syftet med zonerna är därför att ge polisen bättre verktyg att kontrollera personer och fordon, just för att kyla ned konflikter, bryta våldsspiraler och hindra hämndaktioner. I en säkerhetszon ska polisen ha utökade befogenheter att kroppsvisitera personer och söka igenom bilar efter till exempel vapen eller sprängmedel. En zon ska få införas i ett visst område under två veckors tid när det finns en påtaglig risk för en skjutning eller en sprängning till följd av en konflikt i eller mellan kriminella nätverk. Åtgärden måste vara nödvändig, och fördelarna ska överväga nackdelarna. Zonen kan förlängas i tid, men för varje förlängning krävs starkare skäl. Så snart en zon inte längre behövs ska polisen upphäva den.

Herr talman! Det kommer inte att krävas en konkret misstanke om brott för exempelvis en kroppsvisitation, men det betyder inte att ett ingripande får ske godtyckligt, utan det krävs fortfarande sakliga skäl. Det kan handla om tid, plats, umgänge, uppträdande och så vidare. Det måste alltid utifrån omständigheterna finnas ett behov av ingripande utifrån syftet med säkerhetszonen. Här vill jag understryka att ett sådant behov aldrig kan motiveras av bara etnicitet, nationalitet eller hudfärg. Vi förbättrar dessutom skyddet mot diskriminering genom att även kroppsvisitationer ska omfattas av dokumentationskravet i polislagen.

Herr talman! Sverige har allvarliga problem med skjutningar och sprängningar, och det finns ett stort behov av att pröva nya åtgärder som kan vara verksamma i kampen mot gängen. Det säger Brå, polisen och Polisförbundet. Vi hade därför hoppats att förslaget om säkerhetszoner skulle röstas igenom med bred majoritet i kammaren. Det lagförslag som nu ligger på bordet har varit och är väl avvägt, men trots detta har Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans meddelat att de kommer att rösta nej. Det är dåligt för Sverige, och det visar än en gång på oppositionens bristande krisinsikt.

Socialdemokraterna har nämligen under lång tid låtit påskina att de minsann är lika måna om att bekämpa gängkriminaliteten som vi moderater är. Men när saker och ting ställs på sin spets visar det sig att det bara var en valstrategi och något som de politiska kommentatorerna och krönikörerna brukar kalla triangulering. Socialdemokraterna saknar faktiskt konkret politik på många av Sveriges mest akuta områden. Det främsta förslaget som har presenterats från dem på området lag och ordning är en vapenamnesti. Jag tror och hoppas att Sveriges största oppositionsparti kan bättre än så.

Om Magdalena Andersson hade varit statsminister skulle det inte ha blivit något systemskifte för brottsligheten och inget systemskifte för politiken mot brottslighet. I stället skulle den naiva politiken med uteblivna resultat ha fortsatt. Men som tur är röstade svenska folket bort Socialdemokraterna.

Herr talman! Låt mig bemöta några av de invändningar som har kommit mot förslaget om säkerhetszoner. En invändning är att zonerna kommer att spä på misstron mot polisen. Om vi tittar på de mätningar som har gjorts angående stödet för zonerna kan vi konstatera att den senaste mätningen från DN/Ipsos visar att en majoritet av väljarna är för visitationszoner. Om vi kompletterar den mätningen med Järvaveckans rapport visar den att boende med utländsk bakgrund i utsatta områden är allra mest positiva till att det införs visitationszoner.

En annan invändning är att zonerna är missriktade eftersom skjutningar kan ske var som helst. Det skriver Socialdemokraterna i sin reservation. Men det här stämmer inte. Forskningssammanställningar av exempelvis Manne Gerell och Mia-Maria Magnusson visar att det finns en prediktabilitet i var någonstans nästa skjutning kommer att äga rum. Om man till det lägger polisens egna underrättelser kan man tänka sig att träffsäkerheten kring var nästa skjutning kommer att äga rum ökar ännu mer.

En tredje invändning är att förslaget riskerar att leda till diskriminering. Det är en berättigad invändning så som vi moderater ser på saken. Alla polisiära verktyg, även förslaget om säkerhetszoner, innebär en risk för diskriminering om de tillämpas på fel sätt. Regeringen tar den risken på största allvar, och vi har därför utformat förslaget om säkerhetszoner på ett sätt som ska minimera risken.

Varje ingripande måste vara proportionerligt, och ett ingripande får aldrig ske enbart eller i huvudsak på grund av en persons faktiska eller förmodade etnicitet eller nationalitet. Systemet har också förenats med kontrollmekanismer som minskar risken för missbruk och godtycke. Det finns en möjlighet att överklaga beslutet om zonen till domstol och en skyldighet att dokumentera varje ingripande i zonen. Dessutom har vi lagt till att regleringen ska utvärderas noggrant när den har varit på plats en tid.

Med detta sagt vill jag understryka att jag har stort förtroende för att polisen kommer att använda detta verktyg på ett ansvarsfullt sätt. Jag vet också att Polismyndigheten själv bedriver ett aktivt utvecklingsarbete för att reducera riskerna för exempelvis etnisk diskriminering.

Man kan se det som att vi har två alternativ här. Det ena är att inte gå vidare med ett kraftfullt verktyg i kampen mot gängen på grund av risk för diskriminering. Det andra är att göra allt vi kan för att pressa tillbaka gängen och samtidigt reducera risken för diskriminering genom rättssäkerhetsgarantier och ett aktivt utvecklingsarbete.

För mig är det ett mycket enkelt val. Vi moderater gör nu allt vi kan för att pressa tillbaka gängen och ta tillbaka kontrollen över lag och ordning i Sverige.

Herr talman! Moderaterna och Ulf Kristersson mobiliserar just nu Sverige och samhället mot brottsligheten. Vi ökar resurserna till rättsväsendet, skärper straffen och ökar polisens befogenheter. Reform för reform trycker vi tillbaka den grova organiserade brottsligheten och återupprättar tryggheten i Sverige.

Nu röstar vi ja till säkerhetszonerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ge en eloge till dig, Louise Meijer. Du är väldigt vältalig. Du pratar om att regeringspartierna och regeringsmakten nu ska rulla fram reform efter reform. Det gör ni också, men frågan är vilka reformer det handlar om. Här står majoriteten och oppositionen på väldigt olika ideologiska grunder.

Det finns många frågor som jag skulle vilja ställa. Louise Meijer nämnde ingenting om resurser till att förverkliga det som man menar skulle vara säkerhetszoner. Däremot hörde jag mycket argumentation om visitationer. Samtidigt säger man att det inte handlar om visitationszoner utan om säkerhetszoner för invånarna i området. Jag får det inte att gå ihop.

Man kan dessutom fundera över polisens inställning. Majoriteten av de poliser som kom till tals i Brås senaste rapport, både anställda och chefer, var kritiska till zonerna. Därtill kommer att det fortfarande inte sägs någonting om hur diskrimineringslagstiftningen ska kunna bidra till skydd och upprättelse om fel begås. Vi vet att fel begås i dag och att fel kommer att begås i morgon.

Jag skulle vara tacksam för svar på dessa frågor.

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt alla frågor. Jag förstod i alla fall att det till viss del handlade om diskriminering, så låt mig börja där.

Det har kommit invändningar om risken för godtyckliga ingripanden, diskriminering och att människor uppfattar att de blir felaktigt visiterade. Denna risk med detta nya verktyg behöver vi ta på allvar. Vi vet ju att väldigt många människor ute i Sverige redan har den upplevelsen av polisen. Därför är jag mycket glad att polisen, med den nya rikspolischefen, är tydlig med att det pågår ett aktivt utvecklingsarbete för att motverka etnisk diskriminering inom polisen.

Detta är ju inte något som bara förekommer inom polisen, utan det förekommer i alla delar av samhället. Därför är det viktigt att jobba emot det och att vi i denna kammare tänker på denna risk och försöker att minimera den när vi presenterar lagförslag.

Det menar vi att vi har gjort med det här förslagets kontrollmekanismer. Det handlar om att man inte får göra ett godtyckligt ingripande och att ett ingripande aldrig får ske enbart på grund av etnicitet, hudfärg eller nationalitet. Det handlar om att man måste kunna överklaga zonen som sådan. Det handlar om att dokumentera alla ingripanden som sker. Det handlar också om att lagen ska utvärderas efter en tid, vilket framgår av propositionen.

Vi menar att de rättssäkerhetsgarantier och de kontrollmekanismer som finns i förslaget kommer att minimera denna risk på ett sätt som gör att det blir acceptabelt att rösta igenom en sådan här produkt.

Detta är mitt svar när det gäller diskrimineringsfrågan.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Jag hörde dock ingenting om diskrimineringslagstiftningen. Om misstag begås måste det finnas åtgärder för upprättelse för den som blir utsatt för diskriminering.

Jag hörde heller ingenting i svaret om resurser. Ska det vara fler poliser i dessa områden, eller ska man satsa mer på sociala åtgärder för att skapa trygghet, så att det verkligen blir en säkerhetszon?

Jag ser fortfarande att Louise Meijer framför allt fokuserar på visitationerna och inte på vad som är trygghetsskapande åtgärder i stort. Där går skiljelinjen mellan å ena sidan majoriteten och regeringsmakten och å andra sidan oppositionen. Varför är man så ensidig från regeringens sida?

Herr talman! Jag vill påpeka för dem som lyssnar - kanske inte främst för dem som befinner sig här i kammaren utan mer för dem som lyssnar hemma - att skiljelinjen mellan den moderatledda regeringen och oppositionen inte är det som är i fokus i den här debatten. Skiljelinjen är att delar av oppositionen inte vill ha hemlig avlyssning. Man röstar nej till vistelseförbud. Man vill inte ha anonyma vittnen. Man vill inte ha dubbla straff för gängkriminella. Man vill inte ha visitationszoner. Man vill inte ha vräkning av gängkriminella från hyresrätter. Man vill heller inte fokusera på att bekämpa, motarbeta och trycka tillbaka gängen i den utsträckning som den moderatledda regeringen vill. Där går skiljelinjen mellan den moderatledda regeringen och oppositionen.

När det gäller diskrimineringslagen har vi, precis som tidigare konstaterats, haft jämställdhetsministern i utskottet under beredningsperioden. Hon har också berättat för oss att regeringen bereder ett förslag om att utöka diskrimineringslagen så att den också omfattar ingripanden av polis. Detta bereds just nu i Regeringskansliet, och vi får se vad regeringen återkommer med på det området.

Hur polisen kommer att organisera sig i de områden som, i alla fall tillfälligt, kommer att utgöra säkerhetszoner kan inte jag svara på. Det är en fråga om hur polisen själv väljer att agera. Om man upprättar en säkerhetszon är det väl tänkbart att fler poliser dras till platsen för att man ska kunna upprätthålla säkerheten inom zonen, men jag är fel person att fråga exakt hur detta ska gå till. Jag kan i stället svara på frågor om själva lagstiftningsprodukten, som Gudrun Nordborg redan har framfört frågor om.

Herr talman! Moderaterna, justitieministern och regeringen har kallat förslaget om visitationszoner mönsterbrytande. De har gjort det under denna mandatperiod och under valrörelsen.

Liberalernas talesperson, som kommer att delta senare i debatten, har i en intervju sagt något annat, nämligen att detta inte kommer att ha någon effekt alls och att de kriminella inte ens kommer att märka av det.

Herr talman! Jag vill fråga Louise Meijer vilken sida hon ställer sig på. Är det här mönsterbrytande eller någonting som de kriminella inte kommer att märka av över huvud taget?

Herr talman! Det är en semantisk debatt som i viss utsträckning pågår i den här kammaren, men låt oss ta den debatten.

Den moderatledda regeringen menar att på grund av den nivå som den grova organiserade brottsligheten just nu ligger på krävs det mönsterbrytande reformer för att trycka tillbaka den. Det handlar inte bara om sprängningarna och skjutningarna utan också om infiltration i politiska partier, offentlig verksamhet och företag, om hur man tvättar pengar och om de över hundra miljarder som den organiserade brottsligheten omsätter varje år.

För att pressa tillbaka detta behöver vi mönsterbrytande reformer. Med detta sagt betyder det inte att varje enskild reform kommer att vara ett alexanderhugg, den enda mönsterbrytande reformen som gör att situationen löser sig. Om det vore så enkelt hade det ju varit toppen. Men tyvärr är det inte så, utan våra förslag måste ses som ett paket, som en helhet. Och varje enskilt förslag måste ses som en pusselbit i den stora bilden och i det stora paketet för att just pressa tillbaka gängen med mönsterbrytande reformer. Det är därför som vi kallar detta för ett systemskifte inom kriminalpolitiken.

Jag skulle vilja säga att nej, säkerhetszoner kommer inte att vara ett alexanderhugg och den reform som löser Sveriges situation, och det är det inte någon som har påstått. Men de är en viktig pusselbit för att polisen steg för steg ska kunna ta tillbaka kontrollen över lag och ordning och se till att svensk lag gäller, inte bara utanför den här kammaren utan i alla delar av Sverige. I alla Sveriges utanförskapsområden ska lika lag gälla för alla.

Herr talman! Jag tycker inte att det är semantik att å ena sidan kalla något för mönsterbrytande och å andra sidan säga att det inte har någon effekt över huvud taget. Jag tycker att det är helt olika saker.

Jag noterar att Louise Meijer ställer sig någonstans i mitten och säger att detta är en pusselbit bland andra. Men regeringen har trots allt haft en retorik där man har kallat det för mönsterbrytande och sagt att det kommer att få väldigt stor effekt.

Louise Meijer tog i sitt anförande upp att polisen i många fall saknar möjligheter att visitera. Jag delar inte den bilden. Men om det nu är så som Louise Meijer påstår i sitt anförande, vad gör då säkerhetszonerna för nytta? Om man vill kolla en bil och tycker att man med befintlig lagstiftning inte har rätt att göra det. tror inte Louise Meijer att den bilen då kommer att flyttas utanför zonen?

Om problemet verkligen är på det sätt som Louise Meijer säger måste man ju ändra lagstiftningen generellt. Polisen och regeringen säger att zonerna kommer att användas i exceptionella fall, när man vill kyla av en våldsvåg, hindra skjutningar, sprängningar etcetera. Om det här problemet finns måste man hantera det på ett annat sätt än med visitationszonerna.

Jag delar som sagt inte den bilden, herr talman. Det svenska regelverket skiljer sig markant från det danska. De svenska poliserna har betydligt större möjligheter än de danska poliserna att visitera, så jag delar inte den uppfattningen. Men om det är som Louise Meijer säger borde hon inte lägga fram ett sådant här förslag. Då borde hon se över visitationsreglerna generellt.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Den var mycket bra. Låt mig därför klargöra.

I dag kan polisen inte visitera enbart på grund av en riskprofil. I de kommande säkerhetszonerna kommer det att tillåtas. Det kommer alltså att vara enklare för polisen att genomföra en visitation i säkerhetszonerna än vad det är med befintlig lagstiftning. Det i sig kommer att få en handlingsdirigerande effekt, om man får uttrycka sig på det sättet. Förhoppningsvis, som Katja Nyberg tidigare här redogjorde för och precis som Rasmus Ling också talar om här, kan man därför tänka sig att med den vetskapen kommer inte vapen att transporteras på samma sätt inom de här zonerna. Man skulle också kunna tänka sig att det därmed i ett andra led leder till att inte heller skjutningar kommer att ske i samma utsträckning i de här zonerna. Därmed kommer zonerna att bli mer säkra.

Med detta sagt finns det fortfarande en möjlighet för svensk polis att visitera utan brottsmisstanke på alla platser i hela Sverige. Det är ett viktigt komplement till säkerhetszonerna. Vi har kvar den befintliga lagstiftningen och de befintliga reglerna för hur visitationer kan göras i hela riket och samtidigt särskilda säkerhetszoner i ett avgränsat område under en begränsad tid. Detta tillsammans med kontrollmekanismer för hur detta ska få gå till sänker ribban ytterligare för polisen att få ingripa för att man kan tänka sig att just den zonen kommer att kunna vara föremål för hämndaktioner i en pågående gängkonflikt, och det vill man stävja. Med den lägre ribban för visitationer kan man också tänka sig att den effekten uppnås, antingen genom att personerna flyttar ut ur zonen eller genom att polisen plockar in och visiterar dem. Ungefär så är tanken.

Herr talman! Det här är en snabb lagstiftningsprocess med en ganska avancerad och komplicerad juridik med flera nya rekvisit som ska vara uppfyllda. Visitationszoner kommer att kunna användas redan om 14 dagar. Då ska polisväsendet och domstolsväsendet vara redo för beslut om och hantering av dessa. Skyndsamheten motiveras med att de snabbt förväntas användas.

Mina frågor är: Vilka är ledamotens farhågor med den snabba implementeringen av säkerhetszonerna? Vad ser ledamoten som den största risken med den användning som vi inom kort kommer att se?

Herr talman! Den största risken jag ser med detta är att vi är lite för långsamma på bollen, att vi har kommit in lite för sent.

Moderaterna har ju drivit frågorna om visitationszoner under lång tid. Vi har drivit andra mönsterbrytande reformer under lång tid under föregående mandatperioder. Då har också justitieutskottets majoritet riktat ett flertal tillkännagivanden till den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen om att införa till exempel anonyma vittnen och dubbla straff för gängkriminella, att avskaffa dagens mängdrabatt och slopa straffrabatten för myndiga.

Min största farhåga är att många av de åtgärder som vi presenterar nu kommer alldeles för sent. Med det sagt delar jag inte ledamotens uppfattning, som jag uppfattar att det finns en värdering i, att det har gått alldeles för snabbt. Jag tycker inte att det har gått alldeles för snabbt. Jag delar Lagrådets bedömning när det kommer till att den förhållandevis korta remisstiden på fem veckor över jul- och nyårshelgerna i sig inte motiverar att lagstiftningsprodukten över huvud taget inte läggs fram.

Min största farhåga är väl att den föregående socialdemokratiska regeringen inte gjorde tillräckligt mycket tillräckligt snabbt för att bryta den våldsspiral som vi nu ser. Det har i sin tur lett till att nivån på och digniteten av den organiserade brottsligheten inte stannar vid skjutningar och sprängningar utan fortsätter in i infiltration, penningtvätt, utpressningar och så vidare på ett systemhotande sätt. Det är en väldigt stor farhåga hos mig.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten har svårt att se några farhågor med det här. Ändå måste vi vara medvetna om att det inte är ett instrument för att till exempel kolla någons körkort eller liknande. Vi måste vara medvetna om att det rör grundläggande fri- och rättigheter som skyddas i regeringsformen, ett skydd mot kroppsvisitation.

Jag har noterat det som har framförts både i anförandet och i svar här att detta noga måste utvärderas, att polisen arbetar intensivt för att motverka etnisk diskriminering och att man måste jobba för att detta inte ska användas godtyckligt. Samtidigt kan man här inte ange några risker med den snabba implementeringen. Vi pratar två veckor, så dessa lagar kan alltså användas på helgen om två och en halv vecka.

Jag vänder mig lite mot bilden av en samlad opposition som har varit emot i stort sett allt. Centerpartiet var för vistelseförbudet, de preventiva tvångsmedel som nu används framgångsrikt och de ökade resurserna. Vi är för mycket av detta, men vi tycker att gränsen går här. Jag vill bara kolla igen att ledamoten inte har några farhågor för att den snabba implementeringen kan göra att detta används på ett sätt som inte är avsett.

Herr talman! Låt mig understryka att Moderaterna under åren har haft ett mycket gott samarbete med Centerpartiet när det gäller att bilda utskottsmajoritet för olika typer av mönsterbrytande reformer.

Så till den snabba implementeringen och eventuella farhågor. När det gäller hemlig avlyssning och vistelseförbud hade vi också kort implementeringstid, och båda dessa verktyg har gjort att polisen kan bedriva sitt arbete på ett bättre och mer effektivt sätt för att stoppa skjutningar och till viss del även sprängningar och för att plocka bort personer som skapar stor otrygghet på offentliga platser runt om i landet. Det hörde vi också i ett tidigare anförande. När det gäller verktyget säkerhetszoner hoppas jag att polisen kommer att vara redo att använda det från dag ett, precis som de stod redo att använda hemlig preventiv avlyssning och vistelseförbud från dag ett. Det visade sig vara mycket bra och kraftfulla verktyg, och jag hoppas på detsamma nu.

Herr talman! Jag tackar Louise Meijer för ett intressant anförande och intressanta replikskiften.

Jag fastnade för meningen "Vi gör allt vi kan". Sverigedemokraterna och regeringspartierna gör alltså allt de kan för att bekämpa gängkriminaliteten. Det finns ett reformprogram i Tidöavtalet, ett antal lagförslag har presenterats, några utredningar är tillsatta och vi har kunnat stifta ett antal lagar sedan regeringsskiftet. Men "allt vi kan" måste handla om att både bryta nyrekryteringen och gängens näringstillförsel och, i andra änden, ge de rättsvårdande myndigheterna alla de verktyg som krävs för att de ska kunna göra sitt jobb effektivt och gripa dem som begår grova brott.

Låt mig vända mig mot att regeringen gör allt man kan för att klara denna uppgift. I de budgetar som har röstats igenom har man dragit ned på det brottsförebyggande arbetet och sänkt anslaget till likvärdig skola - ett anslag som verkligen gjorde nytta i de mest utsatta och eftersatta områdena och skolorna. Samtidigt har man tryckt ja på en knapp som gav de allra rikaste möjlighet till fördubblad rut och rot. I en Stockholmskontext skulle man kunna sammanfatta det med att man tar från Järva och ger till Danderyd. Jag tänker att det inte är att göra allt man kan.

Vi delar uppfattningen att det är utomordentligt viktigt att bryta gängens makt. Järvaveckan har listat trygghetszonerna på plats sju av åtta. På plats ett, två och tre finns ökad polisnärvaro, mycket mer förebyggande arbete och minskade ekonomiska klyftor. När ska regeringen lägga fram dessa reformförslag och börja lyssna på dem som bor i de mest eftersatta områdena i vårt land?

Herr talman! Nu debatterar vi förslaget om säkerhetszoner. Men Mattias Vepsä vill vidga debatten, så låt oss göra det.

Moderaterna har med hjälp av riksdagens utredningstjänst gått igenom de socialpreventiva reformer som den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde under sina senaste åtta år vid makten. Resultatet visade sig vara mycket magert. Ni fokuserade i högre utsträckning på att genomföra de tillkännagivanden om straffskärpningar som Moderaterna drev igenom med majoritetsstöd i kammaren. Ledamoten sa själv att ni genomförde 80 stycken. Men det genomfördes inte 80 socialpreventiva reformer.

Jag ställer mig därför lite frågande till att Socialdemokraterna gång på gång har så högt självförtroende i frågan om hur man bryter nyrekryteringen. Den debatten är vi moderater beredda att ta alla dygnets timmar alla dagar i veckan, för vi kan ha gott självförtroende när det gäller även den sidan av myntet.

Givetvis är det som ledamoten påpekade: De straffskärpande och brottsbekämpande reformerna är ena sidan av myntet, och den andra sidan av myntet är ett Sverige som håller ihop och som ser till att barn och unga inte väljer gängkriminalitet utan väljer skola och sedan arbete och att stånka och stöna på morgonen, lämna och hämta barn, betala skatt och bidra till vårt gemensamma. Här gör vi massor. Vi återupprättar arbetslinjen, stärker socialtjänsten i och med en ny preventiv socialtjänstlag, utvidgar ungdomsövervakningen, satsar på föräldrastödsprogram, minskar på sekretessen och satsar på bättre skolor. Vi har alltså många reformer även på detta område.

Herr talman! Jag tackar Louise Meijer för ett eldigt inlägg.

Utifrån enskilda rubriker i en budget kan de få satsningar Louise Meijer pekar på verka fler än den socialdemokratiskt ledda regeringens. Men man måste också titta på hur anslagen till landets kommuner och regioner har sett ut. Historiskt sett satsade vi enorma resurser för att de skulle kunna klara vård, skola och omsorg, det vill säga vår välfärd. Det handlade om att fler skulle komma i arbete och att dessa verksamheter inte skulle behöva spara och gå på knäna i en svår tid.

Jag vet inte vilken verklighet den SD-ledda regeringen lever i. Allt fler vittnar om att välfärdsverksamheterna går på knäna. Det är tufft att få personal till skolan, och det är tufft för socialtjänsten. Barn- och ungdomspsykiatrin har enorma köer. Vi ser hur allt fler delar av Sverige hamnar på efterkälken för att det gjordes prioriteringar i denna kammare. Vi lade fram ett förslag om en bankskatt så att bankernas övervinster skulle kunna användas för att förstärka landets kommuner och regioner och hjälpa till att bryta nyrekryteringen till gängen. Regeringen har inte gjort allt och har inte testat alla vägar.

Min bredare ansats i debatten handlar också om erfarenheterna från Danmark. I mitt anförande och i tidigare replikskiften tog jag upp att de rättsvårdande myndigheternas möjligheter, till exempel visitation, är en sak men att man i Danmark också jobbat med att bryta gängens näringskedja. En ny rapport visar att en stor del av Sveriges barnfamiljer har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet och många ensamstående har inte råd med fritidsaktiviteter för sina barn. Men regeringen skjuter år efter år fram fritidskortet. Det är inga snabbspår. När kommer reformerna för att bryta nyrekryteringen?

Herr talman! Det är inte så att S-MP-oppositionens riktade statsbidrag kommer att bryta nyrekryteringen till gängen. Nyrekryteringen av barn är ett symtom på det utanförskap vi har fått i våra utsatta områden till följd av en väldigt stor migration och en kravlös integrationspolitik. Det som kommer att lösa detta och göra Sverige till ett land som åter håller ihop och känner gemenskap är att människor blir självförsörjande, kan svenska språket och delar våra svenska och västerländska värderingar. Två av dessa verkar ni i Socialdemokraterna dock inte ställa upp på, och vad gäller det tredje, det som gäller språket, verkar ni i partiet inte helt ha bestämt er för om ni fullt ut tycker så eller inte.

För Moderaterna och för den moderatledda regeringen är det hundra procent klart och tydligt vad som gäller när det kommer till att bryta nyrekryteringen. Den är en följd av en hög migration under lång tid tillsammans med en kravlös integrationspolitik där man inte har vågat tala öppet om många av problemen utan har sopat dem under mattan.

Detta måste mötas med krav på full sysselsättning, och därmed bidragstak, och med att styra mot att fler arbetar. Det går oppositionen inte med på.

Det måste också handla om språkkrav och att uppvärdera det svenska medborgarskapet för att hålla fast vid en gemenskap här i Sverige. Det är oklart om oppositionen, med Miljöpartiet i spetsen, går med på detta.

När det kommer till de svenska och västerländska värderingarna är det också oklart om oppositionen tycker att det är rasistiskt att tala om detta och vill ha en semantisk diskussion om vad svenska och västerländska värderingar egentligen är och om man verkligen kan säga så eller om det innebär att säga "vi och dom".

Det finns alltså många utestående frågor när det gäller det recept som den moderatledda regeringen har för att bryta nyrekryteringen av unga till gängkriminaliteten.

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens proposition och bifall till reservation 1 och 8.

Det är lätt att ställa upp på regeringens slutsats att det behövs kraftfulla åtgärder för att öka tryggheten i samhället. Vänsterpartiet motsätter sig däremot regeringens bedömning av hur det målet ska nås. Vi har andra och mer effektiva alternativ.

Regeringens förslag är en falsk kopia av de danska visitationszonerna, men inte ens det danska originalet om visitationer är värt att följa. Det är inte utvärderat, trots att det har gällt sedan 2004.

Dansk rätt saknar varje annan laglig grund för att genomföra visitering. Där är zonen exklusiv. Så är det inte i Sverige. Vänsterpartiet anser att Sveriges befintliga lagstiftning är tillräcklig för att kunna visitera personer och göra husrannsakan i syfte att bland annat söka efter vapen och sprängmedel.

För att stärka tryggheten i samhället är det helt andra åtgärder som krävs, inte visitationszoner, eller säkerhetszoner som regeringen valt att kalla dem - en förskönande skillnad mot det danska originalet. Dansk polis markerar att ett beslut om zon ska kombineras med extra resurser såväl till polisen som till olika sociala insatser. Tillräckliga resurser markeras som helt centrala för att en visitationszon ska kunna fungera. Liknande satsningar på bredd och samverkan lyser med sin totala frånvaro i propositionen.

Högerregeringens förslag bygger på Sverigedemokraternas repressiva politik som genomsyrar Tidöavtalet. Det paradigmskifte som högersidan lovordar är ineffektivt och riskerar att få motsatta effekter så att brottsligheten ökar.

Hur ser då Vänsterpartiets alternativ ut? Vårt förslag för att på allvar stärka tryggheten i samhället och i politiskt eftersatta områden är att skapa trygghetszoner - det är att bryta ut det finaste i det danska alternativet. I en trygghetszon ska skolor, socialtjänst, polis och andra myndigheter liksom sociala och civila organisationer få extra resurser under en längre period. Syftet ska vara att stärka det brottsförebyggande arbetet genom ökad närvaro och ökat socialt engagemang för att bygga förtroende och tillit, och det ska ske tillsammans med och för människorna i området.

Detta är alltså den centrala delen av det danska exemplet. Vi kan ta ytterligare dimensioner från Danmark. Man har implementerat ungdomsbostäder, fritidsgårdar och mentorsprogram som ska vara extra stöd för unga.

De svenska zonerna kommer främst att upprättas i socialt utsatta områden. Utredningen utgår från att säkerhetszoner skulle leda till ökad trygghet för dem som vistas där. Flera remissinstanser markerar att säkerhetszonerna riskerar att få motsatt effekt. Det gäller inte minst för de utrikes födda, som sannolikt kommer att utsättas för upprepade kroppsvisitationer.

Jag besökte nyligen Skärholmen och fick höra en mamma beskriva hur hennes tolvårige son redan vid upprepade tillfällen har blivit utsatt för visitationer, utan att det har gett något resultat - han har släppts och man har inte hittat någonting. Men hon hävdade alltså att detta med visitationszoner i princip redan är infört av svensk polis, trots att lagstiftningen inte är på plats.

Detta kommer att riskera tilliten. På många håll har kommuner i samarbete med polisen och andra över tid byggt upp lokala samarbetsformer för att arbeta effektivt med tidigt brottsförebyggande arbete. Flera kommuner, bland annat Göteborg och den kommun som jag själv kommer från, Umeå, markerar nu att det arbetet kommer att skadas om projektet med zoner kommer att genomföras. Då spricker den tillit som man har byggt upp, och det underminerar tilliten och förtroendet som har varit oerhört viktigt.

Vem är det som ska bli föremål för visitation? Man säger i propositionen att det ska ha kopplingar till de rivaliserande nätverken och att man "bör" göra detta på grundval av gjorda iakttagelser, underrättelser, polisiär erfarenhet eller liknande. Och det ska - tack och lov, som ett enda positivt moment - kunna gå att i efterhand uppge vilka omständigheter som låg till grund för ingripandet.

Men det finns farhågor med detta. Man markerar att det inte ska få göras visitationer enbart eller i huvudsak på grund av faktisk eller förmodad etnicitet eller nationalitet. Här har vi redan i dag stora problem med etnisk profilering och diskriminering från polisens sida liksom i samhället i stort. Detta är ett strukturellt problem.

Förslaget som nu läggs innebär att polisen kommer att få visitera människor baserat på subjektiva bedömningar av klädsel och utseende, och det riskerar att förvärra situationen och underminera människors förtroende generellt för polisen. Diskrimineringsombudsmannen har markerat att om man ensidigt utökar polisens befogenheter att ingripa utan att samtidigt säkerställa att oskyldiga som blir drabbade kan få upprättelse i efterhand är det absolut inte förenligt med vad som kännetecknar en rättsstat. Jag håller verkligen med.

Det finns ett förslag om lagstiftning sedan 2021, och ansvarig minister har kallats till justitieutskottet av oppositionen för att förklara varför ingenting har skett. Man pratar vagt om att beredning pågår.

Jag vill säga att majoriteten av de poliser som tillfrågats i Brås senaste rapport inte uppfattar visitationszoner som ett viktigt verktyg. Detta gäller både tjänstgörande poliser på marken och chefer.

Det finns ytterligare en rapport som Civil Rights Defenders har utarbetat i samarbete med Stockholms universitet och som har titeln Slumpvis utvald, vilket är träffande. Där pekas på att mycket förekommer i människors vardag och att misstag och enskilda tillkortakommanden i vissa fall kan förklaras med enskilda individer, så kallade rötägg, men då plockar vi bort den strukturella risken att diskriminering förekommer på sätt som inte alltid är tydliga men som ändå blir väldigt kännbara för dem som påverkas.

Det som är positivt är att både poliser och andra som har intervjuats och som har utsatts på ett sätt som de uppfattar som diskriminerande har en rättvis rättskipning som gemensam målsättning. Där har polisen själva tagit initiativ till att ge ett uppdrag till Brå, vars rapport Polisens arbete med profilering och likabehandling publicerades i oktober. Där framkommer en del positivt om vad som pågår inom polisväsendet, men det är en del i paketet.

Det som markeras i Brås rapport är att det är särskilt viktigt att polisen har en fingertoppskänsla när det handlar om barn och ungdomar, inte minst därför att de är sårbara för att hamna i händerna på nätverkskriminella, som är skickliga på att använda dåliga erfarenheter av polisens arbete för egna syften.

Också Rädda Barnen markerar riskerna för barn, som är utsatta för mycket övervakning redan i dag. Det handlar om övervakningskameror, många sorters vakter, drönare och så kallade drogskrämmor. Barn är redan vana att bli övervakade, misstänkliggjorda och granskade. Att införa ännu en övervakningsmekanism menar Rädda Barnen är farligt, och de frågar vilket samhälle vi vill erbjuda barn.

Vänsterpartiet är alltså stark motståndare till regeringens zoner. För att markera vårt allvar i detta vill jag avslutningsvis nämna att vi har agerat för möjligheten att vilandeförklara förslaget i ett år, vilket regeringsformen öppnar för. Våra kontakter med övriga partier inom oppositionen har dock inte lett till att en vilandeförklaring kan bli möjlig. Därför stannar vi i dag vid att yrka avslag på propositionen och bifall till reservationerna 1 och 8.

(Applåder)

Herr talman! Vi är alla berörda av den exceptionella våldsbrottslighet som drabbat Sverige under senare år. Organiserad brottslighet och gängkriminalitet har fått fotfäste i vårt land, och det finns även kopplingar till våldsbejakande extremism, vilket sammantaget innebär att vi har en förstärkt hotbild.

Brottsligheten präglas av pågående konflikter mellan olika konstellationer som har sin grund i maktkamper och strid om en lukrativ narkotikahandel och andra former av brottslighet som genererar miljardbelopp, men många gånger handlar det även om osämja och personrelaterade konflikter som resulterar i en blodig och dödlig våldsspiral som i många fall drabbar helt oskyldiga.

Tidigare fanns en tanke om att våldet var en uppgörelse mellan kriminella och att det av detta skäl inte fanns någon anledning för gemene man att oroa sig. Denna tanke har nu bytts mot en insikt om att helt oskyldiga människor drabbas när kriminella inte skyr några medel för att nå sina mål.

Ett antal oskyldiga har dödats eller skadats då de råkat befinna sig på en plats där skottlossning äger rum eller rent av mördats då gärningsmannen tagit fel på person eller för att offret är anhörig till en kriminell.

Sprängningar har orsakat död och förödelse med stort lidande och omfattande materiella och ekonomiska skador för dem som drabbats - collateral damage, för att använda krigets terminologi.

Herr talman! Den nuvarande regeringen har alltsedan tillträdet arbetat hårt för att trycka tillbaka brottsligheten och öka tryggheten i allmänhet, men speciellt för boende i områden som är särskilt utsatta för det grova våldet. Ny lagstiftning har kommit på plats, och mer är på väg. Polisen har fått nya verktyg som nu ger resultat. Uppklaringen av grova brott har ökat från knappt 20 procent till drygt 70 procent i Stockholm och från 15 procent till 85 procent i Uppsala, och det finns goda resultat också i andra polisregioner.

Trots de goda resultaten ligger våldsbrottsligheten med skjutningar och sprängningar på en fortsatt hög och oacceptabel nivå. Det nu liggande lagförslaget om säkerhetszoner ska ses i ljuset av detta. Polisen behöver ett verktyg för att förebygga och förhindra brott i det fall man på goda grunder kan befara att det i ett visst område finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning.

Om det finns en sådan risk ska polisen med stöd av nämnda lag om säkerhetszoner ges möjlighet att genomsöka ett fordon eller kroppsvisitera en person utan konkret brottsmisstanke.

Beslut om säkerhetszon fattas av Polismyndigheten och är tidsbegränsat, och åtgärden ska dokumenteras. Kravet på proportionalitet ska vara uppfyllt.

Sammantaget bedömer vi att en möjlighet att kombinera Polismyndighetens nuvarande trygghetsskapande åtgärder med utvidgade befogenheter i särskilda zoner kan förväntas öka effektiviteten i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet och minska antalet vapen på gatan.

Herr talman! Kritik har framförts mot lagförslaget. Bland annat har det anförts att det saknas forskning som styrker att denna typ av zoner har någon effekt på brottsligheten. Detta kanske är korrekt, men å andra sidan finns heller ingen forskning som tyder på det motsatta. Vad som däremot är visat är att den danska polisen har använt metoden sedan 2004 med, enligt egen uppgift, goda resultat.

Om man tittar på den danska polisens arbete, som har nämnts här under debatten vid ett antal tillfällen, ser man att över 200 visitationszoner har införts sedan 2004, varav 14 stycken 2022.

Dansk polis anser att visitationszonerna har bidragit till att förhindra upptrappning av gängkonflikter och spontana skjutningar. Framför allt anses zonerna öka tryggheten för allmänheten. Den danska polisen har upplevt en klar förbättring i relationen till boende i de områden som omfattas av visitationszoner sedan man börjat arbeta mer intensivt med informationsinsatser. Det är ett viktigt meddelande att förmedla till den svenska polisen att det inte räcker med visitationszoner eller säkerhetszoner i sig, utan de måste kombineras med andra saker. Detta är heller inte bortglömt.

Andra farhågor som framförts är risken för stigmatisering och diskriminering i utsatta områden. Riskerna för diskriminering ska inte förringas, men liknande risker finns även vid användning av nuvarande befogenheter. Jag anser att denna risk varken ökar eller minskar genom att lagstiftningen kommer på plats.

Polismyndigheten arbetar aktivt med frågorna. Ett ingripande måste vara proportionerligt i varje enskilt fall och får inte ske enbart eller i huvudsak på grund av personens faktiska eller förmodade etnicitet eller nationalitet. Lagförslaget innehåller som sagt även krav på dokumentation av en genomförd husrannsakan eller kroppsvisitation, vilket är ett krav som inte finns i nuvarande polislag.

Jag kan även nämna att opinionsmätningar genomförda i våldsutsatta områden tyder på att säkerhetszoner är något som ses som positivt av en majoritet av de boende. Det är något att ta till sig.

Herr talman! Sammantaget är en husrannsakan eller kroppsvisitation ett intrång i den enskildes personliga integritet och privatliv. Men detta måste vägas mot det övergrepp mot människors säkerhet, trygghet och människovärde som våldsbrotten innebär.

Som har nämnts här har Lagrådet i sitt yttrande kritiserat den korta remisstiden. Man har dock även visat förståelse för förslaget och anfört följande: "Mot bakgrund av problemets allvar kan nya trygghetsskapande metoder behöva prövas som komplement till befintliga åtgärder, även om det är oklart om de får avsedd effekt." Sammanfattningsvis skriver man: "Lagrådet anser att den tid som erbjudits remissinstanserna har varit alltför kort men anser dock att den omständigheten inte utgör skäl nog för att i detta fall avstyrka förslaget."

Herr talman! Säkerhetszonerna är i sig brottsförebyggande, men de måste balanseras med andra brottsförebyggande insatser för att stärka förtroendet mellan polis och lokalsamhälle. Ytterst är våldet ett resultat av en urgröpt moral. När goda värderingar har monterats ned har tomrummet snabbt fyllts av en destruktiv gangsterkultur.

Som parti har vi kristdemokrater bland annat gått fram med förslag om att knyta en polis till varje skola. I regeringen ser vi även till att kraftigt bygga ut socialtjänsten och stärka föräldrastödet så att föräldrar kan få stöd i ett tidigare skede. Regeringen har även presenterat en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet, kallad Barriärer mot brott, som är ett samordnat grepp över politikområdenas gränser för att utveckla det förebyggande arbetet mot brott i hela landet.

Avslutningsvis, herr talman: Säkerhetszoner är ytterligare ett verktyg i den polisiära verktygslådan som kan användas när det är fara å färde. Det är alltså ett akut instrument som ska användas restriktivt, och åtgärden ska vara proportionerlig. Används verktyget rätt förhindrar det våldsbrott och ger ökad trygghet för boende i berörda säkerhetszoner.

Med detta yrkar jag bifall till regeringens proposition om säkerhetszoner.

Herr talman! Jag tänkte fråga Torsten Elofsson lite om den överklagandemöjlighet som finns i lagförslaget. Det finns nämligen en sådan, inte kring enskilda visitationer i sig men kring själva zonerna och deras inrättande.

Alla som någon gång har överklagat ett förvaltningsbeslut vet att man inte får svar på överklagandet samma eftermiddag utan att det kan ta ganska lång tid. Regeringen har i propositionen skrivit att det ska hanteras skyndsamt, men Lagrådets kritik i denna del är faktiskt så hård som den kan bli: "Enligt Lagrådets mening är den föreslagna ordningen med överklagande av zonbeslut behäftad med sådana brister att förslaget i denna del inte bör läggas till grund för lagstiftning i sin nuvarande utformning."

Förvaltningsdomstolarna i Göteborg och Stockholm säger att detta nog kommer att leda till kostnadsökningar då man väntar sig att många kommer att överklaga när sådana här zoner inrättas. Regeringen skriver dock att man inte kommer att tillföra några medel till förvaltningsdomstolarna för detta. Innebörden av det, herr talman, är att man kan förvänta sig att överklagandetiderna kommer att förlängas i andra fall som inte har en särskild skyndsamhet men även att det i de här fallen kommer att ta sin tid.

Jag skulle vilja fråga Torsten Elofsson hur man egentligen ser på den kritik som Lagrådet har lagt fram i denna del, herr talman. Varför har man inte lagt till medel till domstolarna för kostnadsökningarna gällande detta?

Herr talman! Det framförs många farhågor om än det ena, än det andra när det gäller detta. Det är väl som med all lagstiftning som vi genomför, det vill säga att den måste prövas och utvärderas när den väl är i kraft.

När det gäller överklaganden till förvaltningsrätten är det ett problem som finns även i andra frågor, det vill säga det skyndsamhetskrav som man måste beakta. När det gäller anslagen till förvaltningsrätten är det någonting som finansministeriet hanterar; det hanteras inte av utskotten eller Justitiedepartementet över huvud taget. Frågan hur man har resonerat när det gäller finansieringen av förvaltningsrätten kan jag alltså faktiskt inte besvara. Det överlåter jag åt någon som är mer bevandrad i den delen.

Herr talman! Jag tycker inte att det duger att säga att man hänvisar problemet med finansieringen av domstolsväsendet till någon annan. Justitiedepartementet måste ansvara för sina myndigheter, och vi som justitieutskott måste bevaka att domstolarna har rimliga förutsättningar att bedriva sitt arbete.

Det är två stora och viktiga förvaltningsdomstolar - Göteborgs och Stockholms, alltså de två största - som säger att det här kommer att kosta mer och efterfrågar mer medel för den ökade verksamheten. Torsten Elofsson borde känna till att det i propositioner där man lägger fram förslag som innebär att kostnader ökar är vanligt att regeringens departement har pratat med varandra så att man finansierar de reformer som läggs fram.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man rycker på axlarna åt att det här kommer att göra en redan pressad situation med långa handläggningstider ännu värre, herr talman, och inte ser till att faktiskt finansiera domstolarna mer när det finns farhågor om att det kommer att bli väldigt många överklaganden kring dessa zonbeslut.

Herr talman! Man kan också konstatera att zonerna kommer att inrättas för två veckor i taget. Det står tydligt både i den utredning och departementspromemoria som ligger till grund för detta och i det Lagrådet skriver att det under alla omständigheter kommer att ta längre tid än två veckor, det vill säga lika lång tid som zonbeslutet gäller, att få ett överklagande prövat. Saken kommer alltså att vara överspelad i de fall där den som överklagar får rätt. Zonbeslutet kommer att ha gällt även i de fall då polisen fattade ett felaktigt beslut.

Detta hade man kunnat förändra genom att ha ett domstolsförfarande redan vid inrättandet av visitationszoner, men det valde regeringen väldigt aktivt att inte ha. Jag tycker att det är fel, herr talman.

Herr talman! Vad gäller domstolarna och anslagen till dem är det så att anslagen till domstolarna har ökat. Nu talar Rasmus Ling om befarade kostnadsökningar som vi egentligen inte vet någonting om. Det är ju så att man får ett anslag och att det ska fördelas och prioriteras utifrån de förutsättningar som man har.

Rasmus Ling förmodar att det kommer att hagla in överklaganden, vilket vi egentligen inte vet om det kommer att göra. Det blir i stället en mer akademisk diskussion kring detta just nu, för vi vet inte om det kommer att inträffa. Men om det gör det får man ju prioritera och diskutera med regeringen i vilken utsträckning man behöver ökade anslag. Det är då i en budgetprocess som den frågan får hanteras.

Herr talman! Torsten Elofsson pratade varmt om de danska visitationszonerna. I mitt anförande markerade jag de stora skillnaderna mellan Danmark och Sverige när det handlar om zonerna. Danmark har inga andra lagliga grunder än visitationszoner för att kunna genomföra visitation över huvud taget. I Sverige har vi flera alternativ. När dansk polis lyfter betydelsen av zoner lyfter de också samtidigt väldigt tydligt behovet av resurser både till polisen och till olika sociala insatser.

Vi vet inte vad det är som har burit frukt i Danmark - är det själva visitationerna eller insatserna på den sociala arenan? Man gör starka brottsförebyggande insatser och samverkar brett i samhället när man inrättar en sådan här zon. Mycket annan forskning visar på att det är det här andra benet, starka brottsförebyggande insatser på den sociala arenan gällande skola, fritidsaktiviteter och stöd till unga, som är det som räddar oss ur en allvarlig situation med kriminalitet.

Jag undrar hur Torsten Elofsson förhåller sig till de här två benen i dag. Varför har man inte argumenterat i den svenska propositionen för även det andra benet, som verkar vara det starkaste?

Herr talman! Det är två olika bitar i det här, tycker jag. I dag debatterar vi säkerhetszoner och lagstiftningen kring dem. Det brottsförebyggande arbete som måste kopplas till de utsatta områdena är en annan fråga. Jag berörde i mitt anförande att dansk polis har dragit slutsatsen att man om man inför den här typen av säkerhetszoner måste kombinera dem med ökade insatser på det brottsförebyggande området. Jag nämnde också att regeringen har tagit fram en strategi som man kommer att tillämpa för det brottsförebyggande arbetet. Det handlar väldigt mycket om hur man arbetar både rent operativt och brottsförebyggande i de här områdena.

Säkerhetszonerna är en akut åtgärd som man beslutar om när det finns en påtaglig akut risk för att det ska inträffa skjutningar eller sprängningar i ett visst område. Då gäller det att säkra och trygga det området i ett akut skede. Det är ju därför man också har tidsbegränsat besluten till två veckor, givetvis med möjlighet till förlängning. Det är inte så att man inför säkerhetszoner bara så där rent allmänt för att man tycker att man bör ha dem, utan det finns ett underlag som man baserar sitt beslut på. Det brottsförebyggande arbetet med skola, socialtjänst, polis och så vidare i området är en fråga som är sammankopplad med detta men som inte direkt berör lagstiftningen om säkerhetszoner som den är utformad nu.

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag tycker att det blir en väldig obalans. Man åberopar det danska systemet och tar ut den mest osäkra biten för att implementera den i Sverige. Man ser inte sambanden med hur oerhört viktigt det generellt brottsförebyggande arbetet är. Det är naturligtvis också möjligt att gå in mer individuellt.

Jag ser stora risker med det här. Som polisen, många kommuner med flera markerar underminerar man genom att gå vidare med det här förslaget förtroendet för polisen och de möjligheter till samarbete som behövs för att klara upp brott, för att få uppgifter från allmänheten och för att människor ska våga vittna. Har man raserat en del av grunden är det oerhört svårt att bygga upp ett sådant förtroende igen. Jag ser väldigt allvarliga risker för att polisen kan tappa i respekt och förtroende. Min nästa fråga till Torsten Elofsson blir om inte även han ser sådana risker, särskilt utifrån att vi också vet att diskriminering förekommer.

Herr talman! Man måste alltid beakta de här faktorerna. Jag tycker att man ska ta till vara de erfarenheter som gjorts av dansk polis, som har använt det här verktyget i 20 år. Man konstaterar att tryggheten har ökat i områdena och att man har fått en bättre relation med de boende, som är tacksamma för att det blivit tryggt och säkert. Man har också i Danmark lyckats trycka tillbaka gängkriminaliteten på ett helt annat sätt än vad vi har förmått här. Säkerhetszonerna, eller visitationszonerna som de kallas där, utgör ett instrument och ett verktyg i den totala verktygslådan. Det är inget universalverktyg som löser det hela.

Om vi hanterar detta på ett bra och rätt sätt tror jag inte att det finns skäl till farhågor för ökad diskriminering, ökad otrygghet och ökad polarisering. Det handlar om att bygga relationer mellan poliserna som verkar i området och de boende i området. Som jag sa kan man i och med den här opinionsundersökningen konstatera att en majoritet av de boende i de utsatta områdena stöder det här.

Det är också intressant att se att de kommuner som de facto har tillstyrkt lagförslaget är sådana som varit särskilt utsatta för grova våldsbrott under lång tid, till exempel Eskilstuna, Helsingborg, Norrköping och Linköping. De tycker att detta är ett bra förslag, och det finns fog för det - är man särskilt drabbad vill man ha den här åtgärden.

Jag tror och hoppas att de farhågor som Gudrun Nordborg framför saknar grund. Som sades här tidigare jobbar polisen aktivt med att motverka diskriminering. Jag värjer mig mot att det skulle finnas någon strukturell främlingsfientlighet eller rasism i polisleden - det är inte fallet enligt min erfarenhet.

Herr talman! Jag yrkar avslag på regeringens proposition om att införa visitationszoner, eller säkerhetszoner som det numera kallas. Jag yrkar också bifall till reservation 1.

Det råder inget tvivel om att vi har ett allvarligt läge med organiserad brottslighet, skjutningar och sprängningar i vårt land och att det finns behov av skarpa åtgärder. Men åtgärderna behöver vara både effektiva och rättssäkra. De föreslagna visitationszonerna, säkerhetszonerna, är varken effektiva, rättssäkra eller för den delen rimliga eller proportionerliga.

Centerpartiet är inte emot kroppsvisitationer eller husrannsakningar i sig. Det är tvångsmedel som redan finns och som är viktiga när de används på ett rimligt och proportionerligt sätt vid misstanke om brott eller förebyggande. Men inget av det är fallet med dagens förslag.

Ett av våra främsta argument mot förslaget är att det saknas stöd för att visitationszonerna skulle vara effektiva och ha en förebyggande effekt. I stället ser vi att de riskerar att leda till ökad diskriminering och minskat förtroende för polisen.

Regeringen hänvisar primärt till Danmark. I Danmark finns, som vi hört, visitationszoner sedan 2004. Där hade inte polisen de möjligheter till kroppsvisitation som svensk polis har och länge har haft. De danska visitationszonerna har enligt uppgift inte utvärderats. Men såväl i propositionen som av en dansk forskare som skrev på DN Debatt häromdagen och av andra framhålls att det avgörande för de danska framstegen med stor sannolikhet inte var möjligheten till kroppsvisitation utan en stor och konstant polisiär närvaro med tillräckliga resurser samt närvaro av andra resurser från övriga samhället, både från det offentliga i form av andra myndigheter, kommuner och bostadsbolag och från civilsamhället i form av näringsliv och föreningsliv.

I propositionen refereras också till en Brårapport från 2010 där det framgår att det är viktigt att polisens arbete riktas mot brottsintensiva platser, vilket är fallet i detta förslag. Men i rapporten står det inget om visitationszoner eller liknande, utan även där är fokus på en stark polisiär närvaro.

Det står även: "Om allmänheten samtidigt tar avstånd från polisen blir det svårt att betrakta ett platsbaserat polisarbete som framgångsrikt." Det är alltså inte visat att de föreslagna säkerhetszonerna är effektiva. De skapar i stället en stor risk för diskriminering och godtycke. Dessutom behöver man vara oerhört försiktig med att införa lagstiftning som medger en sådan inskränkning i grundläggande fri- och rättigheter som kroppsvisitation är.

Vad ser vi då som lösningen på det problem vi är överens om finns? Redan i dag har polisen enligt polislagen rätt att kroppsvisitera personer vid en låg grad av misstanke och i vissa fall även förebyggande, just i syfte att få bort vapen och sprängmedel från de kriminella. Den nuvarande lagstiftningen tillsammans med en stark polisiär offentlig närvaro där förskola, skola, bostadsbolag och myndigheter tillsammans med polisen samarbetar med lokalt närings- och föreningsliv är det som vi ser som den effektiva vägen.

Är säkerhetszonerna verkligen brottsförebyggande? Jag har här under debattens gång hört att de av majoriteten har beskrivits som brottsförebyggande, brottsbekämpande och ibland brottsutredande. Men det som står i betänkandet är att de är brottsförebyggande. Låt oss då prata om brottsförebyggande!

Vi pratar också ofta om barnen. Där behöver vi ha brottsförebyggande fritidsverksamhet. Vi behöver ha vuxna och ibland även de baktalade saften och bullarna. En ond kraft behöver nämligen mötas av en god kraft och inte av ett tomrum eller, för den delen, av en visitationszon.

Vi ser stora risker för att zonerna leder till ökad stigmatisering av vissa områden. Polisens, kommunernas och andra aktörers förebyggande och förtroendeskapande arbete riskerar att raseras utan att vi ser någon brottsförebyggande effekt i andra ändan.

Trots regeringens bild av att zonerna i sig skapar trygghet är det svårt att se det positiva för ett område att få en säkerhetszon inrättad. Det är svårt att se att det skulle locka till sig näringsliv och företagare i form av butiker, kontor och service när man vet att det finns en risk för medarbetare, besökare och boende att bli slumpmässigt utsatta för kroppsvisitation och få fordon genomsökta. Och är det något de här områdena behöver är det jobb, service och förtroende för samhället.

Jag vill också säga någonting om beredningen av lagförslaget. Beredningsförfarandet har fått omfattande och allvarlig kritik från remissinstanserna för såväl sitt innehåll som för de former under vilka förslaget tagits fram. Vi behöver här åter konstatera att förslaget rör grundläggande rättigheter till privatliv och integritet. Förslaget hanterar frågor om gränserna för den statliga maktutövningens och rättsstatens kärna.

Av direktiven till den utredning som ligger till grund för dagens förslag framgår att uppdraget var att ta fram ett förslag på hur ett system med visitationszoner kan införas, inte att utreda huruvida ett system med zoner kan anses vara en effektiv lösning på de problem som finns. Med ett sådant upplägg finns en uppenbar risk för att problemet blir bristfälligt belyst och analyserat. Detta har också framförts av bland annat JO, Stockholms universitet och Svea hovrätt i deras remissvar.

En viktig faktor när det gäller tvångsmedel är att de måste omgärdas av effektiva kontrollmekanismer. Lagrådet säger i sitt yttrande att förslaget såvitt det avser möjligheten att överklaga inte kan läggas till grund för lagstiftning. Det saknas rättssäkerhetsgarantier.

Vi anser i likhet med Lagrådet att ett system med underställande av polisens beslut hade varit bättre, och vi kommer noga att följa upp enskildas och rättsväsendets möjligheter och förmåga att kontrollera och överpröva beslut om de här zonerna. Vi kommer också att granska och noga följa regeringens arbete med en ny diskrimineringslag som även behöver omfatta polisens myndighetsutövning.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att vi har ett allvarligt läge i Sverige nu med en grov organiserad brottslighet på frammarsch. Det är viktigt att staten agerar. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Centerpartiet har stått bakom de straffskärpningar som har införts. Vi har stått bakom vistelseförbud. Vi har stått bakom de utökade befogenheter för polisen när det gäller hemliga preventiva tvångsmedel som nu är på plats, och vi har stått bakom de stora resursförstärkningarna till hela rättsväsendet. Vi anser att staten behöver agera kraftfullt, effektivt och rättssäkert. Men visitationszonerna är inget av detta.

Vi kan konstatera att förslaget har mött kritik i sällan skådad omfattning vad gäller syfte, effekt, beredning, skydd av grundlagsskyddade fri- och rättigheter, proportionalitet, risk för diskriminering och avsaknad av rättssäkerhetsgarantier. Att i det läget införa lagar som på allmän plats inskränker grundläggande fri- och rättigheter med argumenten att vi måste pröva allt, att de som har med rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig eller, som jag hört nu i dag, att det inte är visat att det är dåligt, tycker jag inte är värdigt. Det finns ett skäl till att det finns ett skydd mot kroppsvisitationer i grundlagen.

Vi är för kroppsvisitation vid misstanke om brott eller om det finns skäl att anta att personen i fråga har vapen eller sprängmedel. De lagarna finns redan.

Jag har insett att detta med tvångsmedel är lite som med antibiotika. När penicillinet kom var det revolutionerande - det botade sjuka och fick folk att överleva. På samma sätt är det med tvångsmedel. Vi behöver absolut kunna avlyssna, kroppsvisitera och göra husrannsakan för att kunna förebygga och utreda brott. Men, vi vet numera att när antibiotika överanvänds uppstår en resistens, och den biter inte längre på vare sig enkla eller svåra sjukdomstillstånd. Risken är densamma om tvångsmedel överanvänds.

Det förtroende som polis och övriga rättsväsendet har från allmänhetens sida är avgörande, både för det förebyggande och för det brottsutredande arbetet. Men om den breda allmänheten antar att man oskyldigt kommer att kunna bli kroppsvisiterad eller avlyssnad är risken att man inte längre ser polisen som en trygghet utan som ett hot. Samtidigt har den grova brottsligheten både resurser och drivkrafter att hitta nya sätt att kringgå de nuvarande tvångsmedlen. Då har vi gått för långt. ´

Det är en balansgång med tvångsmedel, precis som med antibiotika. Rätt använt är det oerhört positivt och livsavgörande, men överanvänt blir det till slut verkningslöst. Därför drar Centerpartiet gränsen här.

Herr talman! Den här debatten handlar egentligen inte om visitationer - den handlar om någonting annat, och jag kommer att återkomma till det.

Den kommande 22 § polislagen, i folkmun även kallad lagen om säkerhetszoner, är egentligen bara en liten skärpning av den befintliga lagstiftningen, nämligen 19 § andra stycket polislagen. Den nya lagen om säkerhetszonerna tycker jag har fått alldeles för stor uppmärksamhet och alldeles för mycket kritik. Det är en lag som kommer att vara en liten pusselbit i det stora pussel som vi kallar för brottsbekämpande arbete eller varför inte brottsförebyggande arbete. Säkerhetszoner är ett brottsförebyggande verktyg, och det är ett verktyg som Polismyndigheten har efterfrågat, särskilt som den andra lagstiftningen, 19 § andra stycket polislagen, har varit otydlig.

När jag har följt debatten både här och i medier har jag märkt att det finns en stor okunskap om hur lagen om säkerhetszoner är tänkt att användas. Låt mig därför, herr talman, få ta ett exempel på hur den här lagen är avsedd att användas. Det är alltså ett exempel:

Polisen får genom spaning och underrättelse indikationer på att en gruppering kommer att skjuta, spränga eller begå ett attentat i ett visst område. Det kan till exempel handla om att man är ute efter att hämnas en person eller att man vill ta över en drogmarknad. Polisen sätter då in resurser i det aktuella området där den eller de som är måltavlor bor eller vistas. En kväll får polisen plötsligt syn på en bil, och i den bilen färdas flera personer. En av dem känner polisen igen som en person som är kopplad till ett kriminellt nätverk och dömd för ett grovt brott.

Det är förutsättningarna.

Här finns två skolor för vad man vill att polisen ska göra. Vi kan kalla den ena för oppositionens skola. Oppositionen tycker inte att poliserna ska göra någonting. De ska avvakta och vänta tills en skälig misstanke har byggts upp så att de kan göra en husrannsakan i bilen och visitera och kontrollera personerna med stöd av rättegångsbalken. I princip vill oppositionen att poliserna ska vänta tills personerna har vevat ned bilrutan och med automateld skjutit rakt in i en bostad. Då ska poliserna kliva fram och göra visitationer.

I den andra skolan, som vi kan kalla för Tidöpartiernas skola, tycker man att när det finns ett konkret hot och indikationer på att det kommer att ske ett attentat i ett visst område - då beslutar polisen om en säkerhetszon.

Med den nya lagen får poliserna i detta exempel rätt att ingripa innan någonting händer. När polisen har identifierat en person och genom spaning, underrättelse, personliga kontakter och personliga kunskaper har fått skäl att stoppa och kontrollera bilen och söka efter de vapen som finns kan man göra detta och förhoppningsvis förhindra att ett attentat sker. Så här är det tänkt att säkerhetszonerna ska användas. Det är upp till var och en att avgöra om man tycker att det ska vara som oppositionen vill eller som Tidöpartierna vill.

I propositionen om lagen om säkerhetszoner framgår klart och tydligt hur tanken är att lagen ska användas: inom ett begränsat område och en begränsad tid. Poliserna ska jobba med underrättelse, tips och egna erfarenheter. Det är tid och plats som avgör. Poliserna kommer på så sätt att kunna jobba mer offensivt, mer effektivt och mer förebyggande. Förhoppningen är att det ska ge effekten att de som planerar att utföra ett våldsdåd drar sig för att göra det. Med denna lag kommer polisen att kunna agera innan någonting händer.

Det har framförts här, framför allt av oppositionen, vilket jag tycker är bra, att allt detta ska dokumenteras. Det är viktigt att det dokumenteras vem som har gjort visitationen och varför visitationen har gjorts. Tid, plats och anledning ska dokumenteras. Allt detta är viktigt, och det är något som lagen kommer att medföra. Man kan alltså i efterhand kontrollera vem som har gjort vad.

Herr talman! Tillbaka till debatten och vad den egentligen handlar om, nämligen förtroendet för svensk polis eller snarare avsaknaden av förtroende för svensk polis.

Vi har i dag fyra partier i Sveriges riksdag som inte litar på svensk polis. Det är fyra partier som är tydliga med att de är oroliga för att svensk polis kommer att börja trakassera och diskriminera oskyldiga människor och att svensk polis kommer att börja rasprofilera människor. Oppositionen säger inte att svensk polis gör detta i dag, men man säger att man hyser stora farhågor för att det kommer att börja ske om lagen blir verklighet. Oppositionen tror att svensk polis då kommer att börja trakassera, diskriminera och rasprofilera; det har man varit tydlig med i både medierna och debatten.

År 2024 står vi alltså och pratar om rasprofilering, och vi har höga politiska företrädare i Sveriges riksdag som på allvar menar att svensk polis kommer att välja ut vilka de ska visitera utifrån hur en person ser ut eller varifrån en person kommer. Det är en väldigt mörk bild av svensk polis som oppositionen målar upp. Som polis blir jag både upprörd och ledsen över att politiska företrädare i Sveriges riksdag har denna bild. Jag har faktiskt lite svårt att sätta ord på vad jag tycker om detta.

Herr talman! Många poliser jobbar i dag under väldigt svåra förhållanden. De är underbemannade, de är underbetalda och de får stå ut med hot och våld. De blir bespottade och påhoppade, och deras ingripanden filmas. De kartläggs, och de får sina personliga uppgifter utlagda på nätet. I vissa områden finns starka krafter som motarbetar en närvarande polis. Det är krafter som inte vill ha poliser i närheten. Jag undrar varför polisen även ska motarbetas av ledande politiker i Sveriges riksdag. Vad tjänar vi på det? Blir det bättre?

Det handlar om poliser som dagligen jobbar i de utsatta områdena. Det här är områden som finns på grund av oss politiker. Vi kan inte skylla dem på polisen, utan det är dålig politik som har lett till att vi har fått de här områdena och att vi har dem än i dag. Poliserna i dessa områden försöker medla, bygga relationer och skapa förtroenden. De försöker bli en del av vardagen för de skötsamma invånarna, majoriteten, som bor där. Dessa människor vill inte leva med hot och våld, skjutningar och sprängningar och kriminella gäng som tar över gator och torg.

Tror ni på allvar att ni hjälper till när ni pekar ut poliserna och säger att man inte kan lita på dem? Tror ni att ni hjälper poliserna i arbetet mot de kriminella nätverken? Tror ni att ni underlättar för dem?

Jag känner flera av de här poliserna. De brinner för att jobba med att skydda dem som bor i de här områdena. De vill att barnen ska kunna leka på lekplatserna utan att riskera att bli skjutna. De vill att de skötsamma och hederliga familjerna inte ska riskera att få sina lägenheter sprängda i bitar. De vill att näringsidkare ska kunna ha öppet utan att riskera att kriminella gäng tar över butiken, utpressar dem eller ser till att ha en öppen drogmarknad precis utanför butiken så att kunderna inte vågar komma dit.

De här poliserna vill väl. De tjänar ingenting på att hålla på och trakassera eller diskriminera de boende eller, för den delen, syssla med rasprofilering. Förklara gärna för mig varför de skulle göra det och vad ni grundar era påståenden på! Berätta det för mig!

Jag tycker att det är tråkigt, herr talman, att vi ens behöver diskutera det här, och jag tycker att det är tragiskt att vissa använder svensk polis som ett slagträ i debatten.

Svensk polis försvarar demokratin. Svensk polis försvarar yttrandefriheten, demonstrationsrätten och det fria ordet. Svensk polis är professionell. Svensk polis tar inte ställning. Svensk polis försvarar envar som vill göra sin röst hörd; det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån. Svensk polis gör inte skillnad på person.

Svensk polis förtjänar bättre. Svensk polis förtjänar att Sveriges riksdag och dess representanter står upp för den.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att Martin Melins kollega i samarbetet, Louise Meijer, hade en högre intellektuell höjd i sitt anförande gällande beskrivningen av ärendet.

Jag tänkte prata med Martin Melin om det som rör diskriminering. Martin Melin ger i sitt anförande tydligt uttryck för att han inte ser detta som någonting viktigt, men jag vill ändå ställa ett antal frågor.

Det finns ett utredningsförslag som är remitterat och färdigt sedan flera år tillbaka, från 2021, som kan läggas fram till riksdagen om regeringen så vill. Det skulle innebära att polisen, tullen och andra myndigheter skulle omfattas av diskrimineringslagen fullt ut. Ansvarig för lagstiftningen i regeringen är statsrådet Paulina Brandberg, som var i justitieutskottet under beredningen. Regeringen har bråttom i vissa frågor, men i den här frågan har man uppenbarligen inte haft det. Frågan bereds inom Regeringskansliet, och regeringen har inte kunnat ge något besked om när en proposition ska kunna läggas fram till riksdagen.

Herr talman! Jag frågade tidigare Sverigedemokraternas företrädare om de skulle motsätta sig detta. De kunde inte svara på frågan om de skulle släppa igenom det. Jag skulle gärna vilja höra Martin Melins besked i frågan. Kommer regeringen att lägga fram ett förslag till riksdagen om en förändring i diskrimineringslagen?

Herr talman! Tack för frågan, Rasmus Ling!

Jag tycker att detta är en viktig fråga, även om Rasmus Ling säger att jag inte gör det. Jag tycker att det är väldigt allvarligt när poliser på individnivå diskriminerar, trakasserar eller på annat sätt beter sig olämpligt. Detta är väldigt viktigt.

Nu känner Rasmus Ling inte mig, men jag har under alla mina år hos polisen jobbat mot detta genom facket. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Men att klumpa ihop polisen som grupp och säga att alla poliser kommer att börja med trakasserier, diskriminering och rasprofilering tycker jag är fel. På individnivå har jag inga problem med det, men klumpa inte ihop polisen som grupp! Jag tycker att man ska vara försiktig med det, oavsett vilket sammanhang det gäller.

Vad gäller diskrimineringslagen är jag glad att man tittar på detta inom regeringen. Jag visste inte om att det var så här förrän jag blev uppmärksammad på det i utskottet för ett par veckor sedan. Jag tycker att jämställdhetsministern gav ett bra svar, så jag hänvisar till det och hoppas att Rasmus Ling är nöjd med det.

Herr talman! Nej, jag är verkligen inte nöjd med beskedet att man har en förhoppning om att lägga fram detta. Medan man i andra frågor förkortar motionstiden till några dagar, har en remissrunda över jul- och nyårshelgerna och forcerar fram lagstiftning som ska vara permanent är detta en fråga som har legat i tre år, och man kan inte ens säga med säkerhet att man kommer att lägga fram någonting under mandatperioden. Det är inte ett svar som jag är nöjd med.

Martin Melin säger att diskriminering är en viktig fråga, samtidigt som han har stått och raljerat om rasprofilering och sagt att det inte förekommer. Det är ingen som har påstått att detta är någonting som Polismyndigheten som myndighet ägnar sig åt. Dock är det ett omfattande antal remissinstanser som varnar för att detta kommer att öka och att förtroendet för Polismyndigheten som myndighet riskeras. Detta viftar Martin Melin bort.

Herr talman! Att Martin Melin säger att man inte ska gå på utseende, kläder eller liknande blir lite konstigt när Martin Melin själv stod på presskonferensen och uttryckligen sa att folk ska kunna väljas ut just på grund av sin klädsel.

Herr talman! Nu kan tyvärr inte Rasmus Ling stå till svars för detta, men han kommer att få göra det sedan. Jag har aldrig någonsin sagt att en person ska kunna visiteras enbart på grund av utseende eller klädsel. Om Rasmus Ling påstår att jag sa det under presskonferensen vill jag att Rasmus Ling plockar fram exakt det klippet och talar om för mig var jag säger det. Jag har aldrig sagt det - aldrig någonsin!

Tvärtom förklarade jag väldigt tydligt i en intervju i P1 en timme efter presskonferensen att enbart klädsel eller utseende inte ska vara skäl för visitation. Samma kväll sa jag detsamma i TV4. Jag förstår inte var Rasmus Ling har fått detta ifrån. Jag kommer faktiskt att kräva att Rasmus Ling plockar fram klippet och talar om för mig var jag säger detta.

Jag har väldigt svårt att ta lögner. Jag kan ta vad som helst men inte när folk påstår att jag gjort saker som jag inte har gjort. Då blir jag faktiskt riktigt förbannad.

Herr talman! Tack för anförandet, Martin Melin!

Jag begärde ordet eftersom jag är väldigt nyfiken på hur det kan komma sig att Liberalerna har släppt fram denna lagstiftning som så uppenbart riskerar att öka diskrimineringen i samhället. Liberalerna är ju ett parti som brukar stå upp mot diskriminering i alla lägen, men nu släpper man alltså fram denna lagstiftning där det finns en överhängande risk att visitationszonerna kommer att upplevas som diskriminerande och stigmatiserande.

Förslaget ger polisen obegränsad möjlighet att kroppsvisitera människor utan konkret brottsmisstanke. Redan i dag finns det problem med etnisk profilering och diskriminering inom polisen. Det betyder inte att alla poliser är diskriminerande, men det finns sådana inslag inom polisen och det är ett problem. Det säger också Brås rapport, som visar att polisens arbete är förenat med risk för diskriminerande etnisk profilering.

Detta finns alltså, och när det finns tycker jag att det är väldigt märkligt att man släpper fram denna lagstiftning som riskerar att öka diskrimineringen, förvärra situationen och underminera förtroendet för både myndigheten i sig och polisen i synnerhet.

Dessa områden kommer inte att bli tryggare av vetskapen om att barn och andra anhöriga när som helst kan visiteras på oklara grunder. Detta är också någonting som en rad tunga remissinstanser har yttrat sig om, till exempel Diskrimineringsombudsmannen och Rädda Barnen.

Hur kan ni släppa fram denna lagstiftning som så uppenbart riskerar att diskriminera?

Herr talman! Jag tackar för frågorna och för påståendena.

Låt mig börja med påståendena. Det är väldigt mycket "om", "risk för" och så vidare. Spåkulan är väldigt stor. Vi vet inte hur lagen kommer att falla ut, och jag tycker att vi ska vänta med att döma ut den tills den har använts. Om tre år kommer den att utredas, och har vi tur står vi här om tre år kan då prata om det.

När det gäller remissinstanserna är det tunga remissinstanser som haft många "om" och "ifall". Det är också många tunga remissinstanser som är positiva till lagen, vilket någonstans tycks glömmas bort. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på remissinstanser och att ta till sig av vad de säger - sedan kan det finnas olika infallsvinklar, olika agendor och så vidare.

Jag har hört i debatten att det redan finns en lagstiftning. Då pratar vi om 19 § andra stycket polislagen, där det står att polisen kan kontrollera en person utan att det finns skälig misstanke om brott. Problemet är att Justitieombudsmannen har slagit ned på flera av dessa kontroller och menat att de inte har varit underbyggda. Det har inte funnits rätt att göra visitationerna med stöd av den lagen.

Senast i höstas gjorde JO en undersökning där man tittade på drygt 650 sådana kontroller och kom fram till att det var några, rent av flertalet, som inte var okej. Däremot fanns det inget underlag för att det hade skett några trakasserier eller någon diskriminering. JO fann inget underlag för att kritisera polisen för något sådant.

Detta är en av anledningarna till att den nya lagen har kommit till. Här får poliserna klara direktiv: I dessa områden får man visitera folk - tid och plats. Detta saknas i den andra lagen, vilket JO slagit ned på.

Det är svaret på varför vi står bakom lagen. Vi vill att poliserna ska kunna jobba förebyggande och förhindra brott innan någonting händer. Vi tänker också - och detta är viktigt - på dem som bor där. Det pratas ingenting om dem här i dag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Om man verkligen vill satsa på dem som bor i dessa politiskt eftersatta områden borde man satsa på förebyggande åtgärder som betyder någonting - satsa på välfärden, satsa på skolan, satsa på fritidsverksamheter - och inte på att öka otryggheten och minska tilliten till polis och myndigheter. Det är precis det man gör med det här systemet.

Tunga och viktiga remissinstanser, till exempel Diskrimineringsombudsmannen, avstyrker lagförslaget. Enligt DO kommer möjligheten att införa säkerhetszoner oundvikligen att medföra klara och oacceptabla risker för diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Även Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Civil Rights Defenders, Barnombudsmannen och Rädda Barnen avstyrker regeringens förslag. Detta är tunga instanser som har massor med kunskap och erfarenhet på området, och dem avvisar man. Varför gör man det?

Herr talman! Nej, regeringen avvisar inte detta. Regeringen tar till sig av deras farhågor - för det är fortfarande farhågor vi pratar om och ingenting konkret. Remissinstanserna kan inte peka konkret på att detta kommer att hända när lagen införs, utan man har farhågor.

Regeringen har tagit till sig detta. Framför allt har man gett klara direktiv till Polismyndigheten - för det är ändå Polismyndigheten som ska utföra åtgärderna, inte regeringen - om att detta är vad som gäller. Det får inte ske någon visitering enbart på grund av etnicitet, kläder och så vidare. Man har varit jättetydlig med det.

Det ledamoten och övriga nu gör är att man misstror polisens förmåga att hantera detta. Det är min kritik mot vissa ledande politiker. Man säger: Nej, vi litar inte på att svensk polis kan hantera detta.

I övrigt tycker jag fortfarande att man glömmer bort de boende. 63 procent av de boende i de områdena är positiva till säkerhetszoner. De är positiva till att poliserna äntligen ska se de problem som finns i deras områden. De är positiva till att poliserna äntligen kommer att finnas på plats innan någonting händer. Det är vad de eftersöker.

Jag träffar boende som säger: "Ni struntar i oss". Men när polisen finns på plats i de utsatta områdena under en längre period skapas relationer och förtroende byggs. Min erfarenhet, förvisso bara från 33 år som polis, visar att så länge polisen finns närvarande ökar förtroendet för polisen - inte tvärtom, som ledamoten sa lite fint här.

Herr talman! Ledamoten Melin och jag har ganska mycket gemensamt. Vi tillhör båda liberala partier, och vi är båda tjänstlediga från olika myndigheter inom rättsväsendet för att kunna arbeta som folkvalda här i riksdagen. Jag tror att vi båda är stolta över alla rollerna vi har.

Men det kom ganska skarpa ord från ledamoten om min och Centerpartiets syn, om att vi inte skulle ha respekt för, lita på eller ha förtroende för polisen. Jag vill verkligen ta tillfället i akt och säga att jag värjer mig mot den beskrivningen. Jag har den största respekt för polisen.

Jag är däremot inte naiv. Vi har i tidigare replikskifte hört att det inte finns några farhågor när det gäller den här lagstiftningen, men sedan hörde vi en annan ledamot säga att vi inte vet hur denna lag kommer att falla ut.

Jag undrar därför varför det, enligt ledamoten och Liberalerna, ens behövs en möjlighet att överklaga de här besluten.

Herr talman! Med att överklaga beslutet menas alltså att överklaga att det införs en säkerhetszon i ett visst område. Den möjligheten kommer att finnas. Men vi har hört andra säga här att det förmodligen kommer att ta tid, att domstolen kanske inte kommer att kunna hantera det på dagen och att det kan innebära att säkerhetszonen implementeras och används innan överklagandet har hanterats i domstol.

Jag vet inte riktigt hur man har planerat att det ska ske. Men i min värld kan ett överklagande hanteras på dagen; vi ser ju att folk blir häktade och så vidare. Min förhoppning är alltså att ett överklagande ska kunna göras samma dag som beslutet kommer om att en säkerhetszon ska inrättas. Det är vad jag hoppas och tror ska ske. Jag har inga andra åsikter om det.

Svaret på frågan är alltså att jag tycker att det är bra att det kan överklagas. Jag tycker att alla beslut som myndigheter fattar på ett eller annat sätt ska kunna kontrolleras, utredas och i vissa fall också överklagas.

Herr talman! Det jag vill lyfta fram är att jag inte tycker om när ledamoten framställer det som att det ska kunna prövas. Det handlar ändå om en grundläggande fri- och rättighet som är inskriven i grundlagen. Det behövs rättssäkerhetsgarantier. Det behövs möjlighet att kontrollera och överklaga. Där finns det farhågor när det gäller detta beslut.

Att utifrån det dra slutsatsen att vi inte skulle lita på svensk polis och svenskt rättsväsen är att dra det alldeles för långt. Därför menar jag att det är en större fara att få det att framstå som att vi har system som är ofelbara, på det sätt som ledamoten har sagt. Att vi måste lita blint på alla tror jag är en större fara än lagstiftningen i sig.

Herr talman! Min kritik gäller att vissa politiker inte litar på svensk polis. Jag har läst en debattartikel, som bland annat ledamoten har ställt sig bakom, om att det finns överhängande farhågor om att svensk polis kommer att börja diskriminera, trakassera och använda sig av rasprofilering om lagen införs. Jag tycker att det var starka ord. De kunde ha uttryckt det som att de hoppas att Polismyndigheten tar till sig vad remissinstanserna skriver, att man pratar om det inom Polismyndigheten och att poliserna pratar om det.

De poliser jag känner som jobbar i de utsatta områdena är bra människor. De är väldigt humana. Vissa av dem kommer från andra kulturer. De har förståelse för problematiken och jobbar faktiskt mer brottsförebyggande än repressivt.

Jag blir bekymrad när jag hör att det finns en sådan negativ bild av polisen. Jag hoppas att polisen kan bevisa att det som stod i till exempel en debattartikel häromdagen inte stämmer, att de farhågorna inte kommer att besannas. Jag hoppas verkligen det.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att ledamotens förberedda inlägg handlar om att skaffa lite material, content, till sociala medier. Visst passar det alldeles utmärkt att måla ut alla frågeställare och invändningar mot propositionen här som att vi tycker illa om svensk polis. Det framställs som att vi inte vill ha polisen där eller att det skulle finnas något illasinnat och ondskefullt bakom våra frågeställningar. De är djupt relevanta, och som jag uppfattar det ledamoten Martin Melin säger mellan raderna håller han ändå med.

Jag kunde inte låta bli att reagera och trycka på knappen för att begära replik, trots möjligheten att få ett fint klipp till sociala medier. Ledamoten Martin Melin tog upp ett exempel. Det blir lite svårt, eftersom man måste rekapitulera det han sa. Men jag tittade på ett uttalande från JO som faktiskt gällde lite det som Martin Melin pekar på.

En person som fanns i en kriminell krets hade återkommande blivit stoppad i en bil; jag tror att det var åtta gånger. Det fanns risk för en gängkriminell konflikt och för att polisen skulle kunna hitta vapen eller sprängmedel, alltså koppla personerna till de grova våldsbrotten. Men det fanns också en dimension när det gäller den geografiska platsen.

Detta är en av alla JO-rapporter. Men här fann JO att det enligt polislagen fanns skäl för att göra ett ingripande, stanna och gå igenom bilen och genomföra en husrannsakan. Jag uppfattar alltså inte riktigt att Martin Melins exempel stämmer.

Det finns också andra problem som vi vill täppa till genom de förslag som jag har presenterat i debatten.

Jag har tre korta frågor. Tycker ledamoten att det är fel att man pratar om diskriminering, att man genomför en uppföljning och att man agerar mot poliser som har betett sig illa?

Herr talman! Jag börjar med att svara på det sista. Nej, jag tycker att det är bra. Poliser ska granskas. Alla ingripanden som poliser gör ska granskas. Det är viktigt. Det är också viktigt att de poliser som gör fel bestraffas och i vissa fall faktiskt avskedas. Det är bra, och det är viktigt. Vi måste ha en poliskår som man kan lita på och ha förtroende för. Det är jätteviktigt. Det ska inte finnas några tvivel om det.

När det gäller diskriminering och trakasserier är det jätteviktigt att man pratar om det inom polisen, vilket man också gör. Det ska inte förekomma. Och i det fall det förekommer ska det åtgärdas på en gång. För mig är det jätteviktigt.

Ledamoten hänvisar till JO:s utlåtande om ett ärende från 2019. Jag tror att det var nere i Malmö som en person hade stoppats ett flertal gånger. JO hade inga problem med att man hade stoppat och kontrollerat. Men han skriver också i utlåtandet att det inte får förekomma i ett större geografiskt område bara för att det finns en konflikt i området, utan han menar att det måste vara mer kopplat till personen i bilen och till en direkt händelse. Om det har varit en skjutning en timme tidigare, ett signalement har gått ut och det har kommit in ett tips till polisen om att den här personen kan ha gjort det är det okej att stoppa bilen, som i det här fallet.

Men säkerhetszonerna är tänkta att användas i ett bredare syfte, för att poliserna ska kunna jobba mycket mer förebyggande, innan någonting har hänt. Det är problemet. I polislagen 19 § andra stycket är det egentligen mer kopplat till att någonting har hänt de senaste timmarna. Säkerhetszonerna breder ut det mycket mer. Polisen får verktyg för att kunna jobba mer effektivt. Det är egentligen skillnaden mellan de här paragraferna.

Herr talman! Tack för svaret! Jag är glad över att ledamoten och jag ändå är helt överens om ett ja till de tre punkterna som gäller att prata om diskriminering, genomföra uppföljning och agera mot poliser som har betett sig illa, för det var också det resultat som Brårapporten som initierades av polisen pekade på. Jag blev alltså lite förvånad över jämförelsen och att all kritik, alla invändningar och allt arbete med att ta tag i de problem som finns utmålades som att man inte har tilltro till svensk polis. Så är det ju inte! Jag är glad över att den attacken vändes till att man kan ställa upp på att göra en insats för att hjälpa polisen. Det är en yrkeskår som upprätthåller lag och ordning och trygghet i samhället - det kan jag skriva under på varje dag i veckan - men vi pekar på att det behöver kraftsamlas för att hela samhället ska göra detta arbete.

Ledamoten sa i ett tidigare replikskifte att mycket pekar på att om man ska lyckas handlar det väldigt lite om den repressiva sidan och väldigt mycket om lokal förankring. Det var därför Socialdemokraterna byggde ut polisutbildningarna och såg till att det blev fler poliser. Vi är helt överens om att de ska vara lokalt förankrade och finnas på områdesnivå. Det ska finnas möjligheter att nå polisen dygnets alla timmar. Polisen ska inte minst vara ute och röra sig i hela samhället. Man ska inte ha en känsla av, som jag läste i en insändare från Skärholmen, att man trots att det har skjutits där aldrig ser en polis på gatan. Man ser bara helikoptern eller den blåmålade bilen köra förbi.

Det man vill ha är precis det Martin Melin säger: Fler poliser som man känner vid namn på gatan. Den här debatten har väl handlat om att vi ser ett ensidigt fokus från SD-regeringen på det repressiva. Vi vill att polisen ska ha en stark förankring i hela samhället.

Herr talman! Ja, det behövs fler poliser, och det behövs fler så kallade områdespoliser som jobbar lokalt förankrat och blir ett naturligt inslag i gatubilden. Det är det som behövs - alltså poliser som finns på plats innan någonting händer. Men som situationen ser ut i dag behöver dessa poliser också verktyg för att ingripa mot dem som försöker ta över områdena med hjälp av våld, skjutningar och sprängningar. Därför behövs säkerhetszoner, och därför pratar vi om det.

I den bästa av världar skulle säkerhetszoner inte behövas. Där skulle poliser inte behöva visitera och kontrollera folk. Den världen är inte verklig. Jag är ledsen. Det ser inte ut så i dag. Det finns mycket jobb att göra där ute, och jag vet att våra poliser också gör det.

Jag gillar inte att säga detta, framför allt inte till en socialdemokrat som säger att de har gjort att det blivit fler poliser och så vidare. Men det stämmer inte. I Stockholm är man färre poliser i dag än vad man var 2015. Men vi behöver inte gå in på den debatten nu. Det finns också andra regeringar som faktiskt inte kan se sig i spegeln när det kommer till det.

Jag tycker att det är bra att ledamoten säger att vi ska stötta våra poliser, men faktum är att när man skriver en debattartikel som den som kom häromveckan ställer det till problem för poliserna. Det var många poliser som hörde av sig till mig och frågade: "Vad menar de?" Helt plötsligt får boende i de här områdena vatten på sin kvarn när de säger att politikerna säger att man inte kan lita på polisen och att de kommer att börja trakassera och diskriminera de boende nu. Det är inget bra sätt att stötta svensk polis! Peka gärna på när någonting har gått fel, men säg inte att någonting nog kommer att hända. Då blir det fel. Det tycker i alla fall jag.

Herr talman! Regeringen har lagt fram ett förslag till riksdagen om att införa visitationszoner. Miljöpartiet kommer i eftermiddag att rösta nej till propositionen tillsammans med de andra oppositionspartierna. Det här är ett förslag som borde slängas i papperskorgen. Vi borde satsa på riktiga lösningar som kan hantera den grova kriminalitet vi ser i dag och som inte riskerar att sänka förtroendet för polisen och andra rättsvårdande myndigheter.

Visitationszoner behövs inte i Sverige. Möjligheterna för polisen att visitera någon är stor med dagens regelverk. Det ser inte ut så i alla andra länder. Flera som har visitationszoner har ett annat regelverk i grunden. Under förmiddagen har Danmark lyfts fram som exempel. De danska polisernas möjligheter att visitera är mycket mer begränsade. Det måste ske inom ramen för en förundersökning. I Sverige är den nuvarande ordningen bra när det gäller själva visitationsdelen.

Många har också lyft fram vikten av den polisiära närvaron. Den är naturligtvis jätteviktig men har ingenting med den här lagstiftningen att göra. Vi har patrullerande poliser och skulle behöva ännu fler. Det kräver att utbyggnaden av Polismyndigheten fortsätter. Den har pågått ett antal år och behöver fortsätta. Det krävs fler poliser, både som utredare och i yttre tjänst ute på gator och torg, men det har ingenting med visitationszoner att göra. Det behövs poliser som har möjlighet att agera enligt gällande lagstiftning kring visitationer. Polisen har fått omfattande nya verktyg bara den senaste tiden vad gäller tvångsmedelsanvändning och annat. Det har vi i riksdagen i väldigt bred enighet gett polisen mandat att använda.

Herr talman! Varför är då detta ett dåligt förslag? Jo, för att det innebär stora risker. Det är inte bara Miljöpartiet och de andra oppositionspartierna som har lyft fram det utan även en rad remissinstanser som på den väldigt korta tid de fick på sig faktiskt sagt samma sak. Risken för att diskrimineringen ökar och förtroendet för polisen minskar ytterligare i områden där det i stället skulle behöva öka är påtaglig. Det säger diskrimineringsbyråer, Justitiekanslern, en rad kommuner, Rädda Barnen och Civil Rights Defenders. Det, herr talman, kan inte bara viftas bort på det sätt som Tidöpartierna har gjort i den här debatten.

Lagrådet riktar skarp kritik mot förslaget. Man förordar att lagstiftningen skulle göras tidsbegränsad. Möjligheten som finns att överklaga zonbeslut menar Lagrådet inte kan ligga till grund för lagstiftningen i sin nuvarande form. Men regeringen kör över Lagrådet ytterligare en gång.

Vad gäller överklagandemöjligheten finns det en sådan, men det konstateras att den mest är ett slag i luften. En visitationszon kommer att kunna inrättas av Polismyndigheten omedelbart. Ett överklagande som lämnas in ska hanteras skyndsamt, men alla räknar med att det inte kommer att vara under den tid som zonen faktiskt gäller. Den prövningen kommer att ske när giltighetstiden för visitationszonen har löpt ut. Det är naturligtvis oerhört problematiskt.

Jag nämnde tidigare i ett replikskifte att man från regeringens sida inte heller har tagit höjd för kostnadsökningar på förvaltningsdomstolarna. Det här kommer att skapa ännu längre köer och längre handläggningstider, inte bara för detta utan för allt som förvaltningsdomstolarna har att besluta om.

Herr talman! Beredningen av det här ärendet lämnar i likhet med flera andra förslag från Justitiedepartementet mycket att önska. Det är illa berett. Man tog inte ens fram en vanlig SOU, och remisstiden sattes till fem veckor över jul- och nyårshelgerna. Det gjorde att ett flertal remissinstanser inte hade möjlighet att svara, vilket naturligtvis är mycket allvarligt. Vi har beredningstvång i grundlagen, och det är väldigt tveksamt om man har uppnått det genom den här hanteringen. Regeringen ville ju också ha förkortad motionstid i ärendet, vilket man inte fick. Justitiedepartementets chefs slafsiga hantering lämnar som sagt mycket att önska.

Detta har kallats mönsterbrytande men har modifierats under förmiddagens debatt till att vara en liten pusselbit bland andra. Det är värt att notera att man negligerar riskerna och inte kan ge svar på frågan när man kommer att lägga fram en förändrad diskrimineringslagstiftning.

Liberalerna viftar bort det och väljer att bli arga i stället för att svara på frågor. Jag tycker att man är svaret skyldig. När kommer en förändrad diskrimineringslag som också innefattar polisen, tullen och andra myndigheter?

Departementspromemorian som låg till grund för propositionen pekar på att detta behöver komma till. Men i den här frågan har regeringen ingen som helst brådska, utan man säger att man har en förhoppning om att lägga fram något under mandatperioden. Vi får väl se hur det blir. Sverigedemokraterna kan stoppa även detta. Man kunde inte heller svara på det i dag.

Herr talman! Det är också flera som säger att man inte har förtroende för polisen om man är emot en sådan här lagstiftning. Jag vänder mig skarpt mot det resonemanget. Jag och Miljöpartiet har förtroende för alla Sveriges myndigheter. Att det finns kritik mot en lagstiftning innebär inte att man saknar förtroende.

Vi har en polislag - jag utgår från att alla står bakom den - att vi ska ha en reglering av hur polisens mandat ser ut.

Vi har en skollag som gäller för hur det ska se ut i skolan, och det är inte för att vi misstror några lärare utan för att vi som samhälle och stat har regleringar av hur det ska se ut.

Att säga att man inte har förtroende om man är emot en lagstiftning är faktiskt ovärdigt, herr talman.

Visitationszoner är signalpolitik som splittrar samhället och symbolpolitik som regeringen hastar fram på ett ogenomtänkt sätt. Man beaktar inte de farhågor och risker som finns. Det här kommer att skada mer än det kommer att göra nytta.

Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1 och 8, vilket alltså innebär avslag på den här propositionen.

Herr talman! Självklart måste vi göra allt för att kraftigt minska kriminaliteten i vårt samhälle och stoppa nyrekryteringen av unga till gängen. Vi ska inte ge oss förrän vi fått bort våldet från våra gator och torg och från våra hem. Men i stället för att göra det som behövs lägger regeringen fram förslag efter förslag som inte kommer att få bukt med problemen på allvar.

Ett sådant förslag är det som vi nu debatterar om säkerhetszoner - eller visitationszoner, som jag tycker är en mer passande benämning.

Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel har antalet gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat nämnvärt. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Samtidigt är det kris i stora delar av kriminalvården med överfulla häkten och anstalter, bland annat därför att fängelsestraffen generellt blivit längre.

För att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka tryggheten i politiskt eftersatta områden krävs i stället för längre och hårdare straff, vistelseförbud och avlyssning utan brottsmisstanke en gemensam politisk vilja att minska de ekonomiska klyftorna i samhället. Det krävs en stor satsning på brottsförebyggande arbete som verkligen fungerar, och det börjar med en väl utbyggd välfärd. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet.

Regeringen hänvisar ofta till Danmark när det gäller brottsbekämpning men glömmer att se på vad som verkligen haft effekt i Danmark. Det blir alltmer tydligt och uppenbart att det inte är de förlängda fängelsestraffen eller visitationszonerna som haft störst effekt i Danmark. Det blir alltmer tydligt och uppenbart att det som haft störst effekt i vårt grannland i stället är det förebyggande arbetet och de förebyggande åtgärderna - att lokala företrädare gått ihop och i samarbete med polis och myndigheter byggt upp ett förtroende bland barn och unga och visat på en annan väg.

Det vi borde lära oss av Danmark är att för att det förebyggande arbetet ska fungera väl krävs det att vi bygger upp ett förtroende mellan medborgare och samhälle. Risken är överhängande att säkerhetszonerna i stället spär på och ökar misstroendet mot myndigheter i allmänhet och polisen i synnerhet. Det kan i värsta fall leda till att fler unga vänder sig bort från samhället, med förödande konsekvenser.

Det finns också en överhängande risk att visitationszonerna kommer att upplevas som diskriminerande och stigmatiserande. Förslaget ger polisen obegränsad möjlighet att kroppsvisitera människor utan konkret brottsmisstanke. Redan i dag finns det problem med etnisk profilering och diskriminering inom polisen. Det betyder inte att vi inte ser att majoriteten av polisen gör ett mycket bra arbete, men de här problemen finns.

Förslaget om säkerhetszoner innebär att polisen kommer att visitera människor baserat på subjektiva bedömningar av till exempel deras klädsel och utseende. Det riskerar att förvärra situationer och underminera människors förtroende för polisen. De boende i politiskt eftersatta områden som behöver polisen som allra mest kommer inte att bli tryggare av vetskapen att deras barn och andra anhöriga när som helst kan visiteras på oklara grunder.

Redan i dag finns det stora möjligheter för polis att visitera personer och göra husrannsakan i brottsförebyggande syfte. Enligt polislagen får en polis kroppsvisitera personer och genomsöka fordon och båtar i den utsträckning som behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa.

Vi i Vänsterpartiet anser att den befintliga lagstiftningen är tillräcklig för att polisen ska kunna visitera personer och göra husrannsakan i syfte att bland annat söka efter vapen. För att stärka tryggheten i samhället är det andra åtgärder som krävs och inte visitationszoner eller, som regeringen valt att kalla dem, säkerhetszoner.

Flera tunga remissinstanser har som vi hört avslagit förslaget eller är starkt kritiska.

Lagrådet ifrågasätter om remisstiden har varit tillräcklig för att tillgodose beredningskravet med särskilt avseende på att det är fråga om en lagändring av komplex natur som berör grundläggande fri- och rättigheter och rättssäkerhet.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Ett system med visitationszoner kan enligt samfundet inte anses vara behövligt eller nödvändigt.

Även Diskrimineringsombudsmannen, DO, avstyrker lagförslaget. Enligt DO kommer möjligheten att införa säkerhetszoner oundvikligen att medföra klara och oacceptabla risker för diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet eller religion eller annan trosuppfattning.

Även Riksdagens ombudsmän, JO, såväl som Justitiekanslern, JK, och Civil Rights Defenders, Barnombudsmannen och Rädda Barnen avstyrker regeringens förslag.

Rädda Barnen betonar särskilt förslagets inverkan på barn och unga. Barn i politiskt eftersatta områden är redan vana att bli övervakade och granskade, och det påverkar i hög grad deras livsvillkor och deras rätt till utveckling. Att införa ytterligare en övervakningsmekanism som säkerhetszoner kommer att ytterligare försvåra för barn och påverka deras psykiska mående negativt. I grund och botten handlar det, enligt Rädda Barnen, om vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i.

Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Regeringens förslag är djupt rättsosäkert och oproportionerligt och saknar grund i forskningen. Det är ytterst beklagligt att regeringen inte har tagit remissinstansernas befogade oro på allvar.

Vi är också djupt oroade över det repressiva övervakningssamhälle och det paradigmskifte som bryter mot rättsstatens principer som regeringen tillsammans med SD nu driver fram.

Med det yrkar jag avslag på propositionen och bifall till reservationerna 1 och 8.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)