Skogspolitiken

Motion 2000/01:MJ306 av Ingvar Eriksson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogliga konsekvensanalyser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om viltskador.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om katastrofskydd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kalkning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nyckelbiotoper.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogsimpediment.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om certifiering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fornlämningar.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om internationell bevakning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogsbrukets skatter.2

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning och utveckling.
12.
1 Yrkande 8 hänvisat till KrU.

2 Yrkande 10 hänvisat till SkU.

Inledning

Skogspolitiken är viktig ur många aspekter. Skogsbruket och
dess industrier är av mycket väsentlig betydelse för den
svenska samhällsekonomin. Nettoexportvärdet från
skogsindustrin är i storleksordningen 75 miljarder kronor per
år. Rekreationsvärdet är oomtvistat och ökande.

I en målstyrd politik görs utvärderingar efter vissa perioder. Vid nästa
utvärdering 2001 av skogspolitiken kommer skogsbruket att bedömas mot de
övergripande målen produktion och miljö. Detta hindrar inte att staten kan
behöva se över sina skogspolitiska medel mellan utvärderingstillfällena. Den
budgetförstärkning som föreslagits för att täcka statens kostnader för
biotopskydd och naturvårdsavtal, liksom stöd för plantering av ädellövskog
efter den granskog som föll i den senaste svåra stormen i Sydsverige, är
exempel på sådan översyn.

Under innevarande år har Skogsstyrelsen presenterat nya skogliga
konsekvensanalyser (SKA 99). I dessa har man bl.a. presenterat ett antal
scenarier där man varierat dels skogsvårdsinsatser, dels markavsättningar av
miljöskäl. Det visar sig att dagens avverkningsnivå bör kunna upprätthållas
under innevarande sekel även vid relativt omfattande avsättningar av
skogsmark för andra ändamål än skogsbruk. Ett avgörande skäl till detta är
skogsbrukarnas skötsel av skogarna och den skogspolitik som bedrivits under
lång tid, vilket resulterat i nya skogar med mycket god tillväxt. SKA 99 har
emellertid brister. T.ex. kan effekterna för det framtida skogsbruket vid andra
ekonomiska förutsättningar än dagens inte avläsas i SKA 99. Detta behöver
uppmärksammas när skogspolitiken utvärderas. Dessa svagheter planeras nu
elimineras i ett nytt analysverktyg kallat "Heureka". Tillräckliga medel måste
tillföras detta projekt så att framtida, skogliga konsekvensanalyser kan bli än
mer informativa verktyg i skogspolitiken.

Skogsskyddet

En av de viktigaste uppgifterna för Skogsstyrelsen är att
övervaka skogarnas hälsa så att kommande generationer har
tillgång till en frisk skog med kvalitativt god skogsråvara.
Här brister det idag allvarligt i myndigheternas möjligheter
och resultat.

Statsmakterna har t.ex. under lång tid tagit alltför lätt på de skador som
klövviltet gett upphov till både på plant- och ungskogen och på
biodiversiteten. Särskilt bekymmersamt är det att virkeskvaliteten sjunker i
tallskogarna. Man kan jämföra med vårt grannland Finland där man bemästrat
avvägningen mellan skogsbruk och viltvård på ett helt annat sätt. Vi föreslår
mot denna bakgrund att en utredning får utvärdera älgskötselområdena och
föreslå förändringar, som gör att de kan spela den roll för intresseavvägningen
som tidigare avsetts.

Det är en brist att skogspolitiken idag inte innefattar relevanta åtgärder vid
katastrofer. Skogsvårdsorganisationen saknar resurser att inventera och
föranstalta om motåtgärder vid allvarliga insektshärjningar, t.ex. av
granbarkborrar efter stormskador. Kunskaperna saknas om vad som
förorsakar den pågående ekdöden, varför skogsmyndigheten inte kunnat ge
relevanta råd till de skogsbrukare som drabbas. Osäkerheten kan fortplantas
på så sätt att skogsägare blir tveksamma till att satsa på ekproduktion. Vi
föreslår att det införs ett relevant katastrofskydd och att det avsätts
forskningsmedel för att utröna orsakerna till ekdöden.

En mycket oroande situation för europeiskt skogsbruk har nyligen inträffat
då den s.k. tallvednematoden utvandrat från Nordamerika och slagit till i
Portugal. Denna nematod kan under vissa förhållanden slå ut vår europeiska
tall. Sverige har agerat kraftfullt i EU, vilket lett till skärpningar i
gällande
skyddsregler och omfattande undersökningar inom hela EU. Det är viktigt att
staten prioriterar bevakningen av denna fråga i EU.

Luftföroreningarna har under det senaste halvseklet lett till försurning och
övergödning i skogsmarken i södra Sverige. Det ligger i Sveriges intresse att
de internationella ansträngningarna att minska utsläppen till luften fortsätter.
I
Sverige har de politiska besluten om motåtgärder inskränkts till sjökalkning
medan skogsmarkskalkning blivit mycket styvmoderligt behandlad. I årets
budgetproposition finns heller inga nya förslag att kalka eller
vitaliseringsgödsla den skadade skogsmarken. Skogsstyrelsen reviderar nu sitt
tidigare åtgärdsprogram och beräknas lägga sitt nya förslag våren 2001. Vi
anser att det är hög tid att staten uppträder mindre vankelmodigt på
hemmaplan och ser mer integrerat på åtgärderna i skog och sjö.

Skog undantagen skogsbruk

Miljömålet i skogspolitiken ska nås genom anpassning av
skogskötseln, hänsyn i driften och avsättning och
undantagande av skogsmark. Denna mix är grundläggande
för den nordiska mångbruksmodellen. Mark som undantas
skogsbruket för naturvårdsändamål avsätts antingen genom
statliga beslut eller frivilligt av ägarna. I enlighet med
internationella definitioner är ca 20 procent av skogsmarken
undantagen skogsbruk genom naturreservat, lagens
bestämmelser om lågproduktiv skogsmark och efter frivilliga
avsättningar. Därutöver kommer de "hänsynsytor" som
avsätts vid avverkningar. Tillkommer gör också de
naturreservat och biotopskyddsområden - totalt över
300 000 hektar - som omfattas av statens nya
reservatstrategi. Dessa tillkommande områden kommer att
beröra tusentals fastigheter och blir huvudsakligen
destinerade till södra Sverige. Genom att staten höjt bl.a.
reservatsanslaget anses dessa områden vara finansierade.

För att rättssäkerhet ska råda och för att få en bred förståelse för
miljöpolitiken behöver staten en komplett och anpassad strategi för
markavsättningarna och hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Vi vill härvid
poängtera att s.k. storreservat bör läggas på allmänt ägd mark. Vidare att
myndigheterna måste använda sig av statens mark för markbyten. För att
undvika att ta över hela brukningsenheter bör staten utveckla nya
arbetsmodeller för områden med många naturvärden och i stället kombinera
mindre reservat och biotopskyddsområden med markägaravtal och
rådgivning. Sådana markägaravtal bör kunna inskrivas i fastighetsregistret.
De personella och ekonomiska resurserna bör i högre grad prioriteras till
denna typ av avtal och rådgivning.

Efter det att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringarna fullföljts har
det på fältet uppstått problem som kräver sina snara lösningar. Det har
nämligen visat sig att samarbetet mellan länsstyrelserna och
skogsmyndigheten om avsättningar av större nyckelbiotoper inte fungerat i
vissa regioner. Skogsägare upplever att myndigheter hänvisar till varandra
och att det saknas en tydlig motpart. Den administrativa hanteringen av
nyckelbiotoper, inklusive information till och samråd med markägare,
behöver också bli mer flexibel. Staten måste ta ansvar för att det
administrativa arbetet förblir rättssäkert.

Frivilliga avsättningar av mark görs definitionsmässigt av ägarna. När
Miljömålskommittén sätter upp sitt mål om att ca 0,5 miljoner hektar
produktiv skogsmark ska vara avsatt frivilligt inom viss tid måste den
praktiska, politiska konsekvensen bli att staten genom utbildning och
rådgivning underlättar för markägaren att fatta beslut om markanvändningen.
Det går inte att få bred förståelse för miljöpolitiken om staten betraktar
frivilligt arbete som något som kan kommenderas fram.

Den skogklädda mark som producerar mindre än 1 skogskubikmeter per
hektar och år klassas som impediment. Dessa är i praktiken enligt skogsvårds-
lagen skyddade mot avverkning. Vi anser att vid redovisning av för
avverkning skyddade arealer i Sverige bör dessa impediment ingå.

Skogscertifiering

Skogscertifiering är och böra vara en marknadsdriven
process. Det är viktigt att certifieringen fungerar som en
drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri
marknad. Men staten har ett övergripande ansvar för att det
finns ett institutionellt ramverk, som kan säkerställa att
marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett
certifieringssystem måste vara frivillig och de som väljer att
stå utanför diskrimineras. Det ska finnas frihet att etablera
certifieringssystem, och ramverket får inte medverka till eller
tillåta ett monopolliknande system. Skogscertifiering får
heller inte leda till förtäckta handelshinder.

Kulturmiljövård i skogen

Kulturmiljövärdena i skogen har väckt ökat intresse under
senare år genom bl.a. nya och omfattande inventeringar, men
tyvärr också genom en del "olycksfall i arbetet" vid
skogsavverkningar. Miljömålskommittén har föreslagit
delmål till miljökvalitetsmålet "Levande skogar", som är
mycket högt ställda.

De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i
skogen är en stor tillgång. Men deras engagemang är också beroende av den
attityd som staten intar till markägaren och dennes förfoganderätt till marken.
Dagens brukare måste på samma sätt som tidigare generationer ha rätten att
bruka sin mark effektivt. För att nå högt ställda mål för kulturmiljövården i
skogen är det en första förutsättning att inventerade lämningar finns
registrerade och att uppgifterna om fornlämningarna är lätt åtkomliga för
markägarna. Registrering och redovisning av befintliga fornlämningar måste
därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna.

Med nya tolkningar av begreppen "fornlämning" och "fornlämnings-
områden" kan enskilda skogsbrukare komma att beröras av stora lagskyddade
områden. Även om en markägare skulle få tillstånd till en brukningsåtgärd
kan den rättsliga situationen lätt uppfattas som orimlig. Det behövs nu en
översyn av lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för
inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och
fornlämningsområden.

Skogsbruket och EU

Fastän det inte finns någon gemensam skogspolitik är EU-
politiken högst påtaglig för skogsnäringen i Sverige. Det
gäller särskilt EU:s miljöpolitik.

EU manar nu medlemsländerna att fullfölja förslagen till områden som ska
ingå i nätverket Natura 2000. Sverige har hittills anmält närmare 5 milj.
hektar mark och vatten. Eftersom kommissionen ändå konstaterat brister i
Sveriges arbete och i regelverket, som ska säkra de svenska objekten i
nätverket, har staten hamnat i tidsnöd. Man har övergivit tidigare sätt att
först
lösa avsättningsfrågor på hemmaplan innan objekten anmälts till EU och man
har snabbutrett frågan om skärpt lagstiftning. Vi anser att det är ett allmänt
intresse att Sverige genomför åtagandena på ett sätt som länkar till vårt lands
miljöpolitik och till mångbruket av skogen. Vi förutsätter vidare att det blir
samma rättsregler och rättsprinciper för objekt i nätverket som vid andra
statliga avsättningar av skogsmark.

Kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador ska
behandlas av EU:s parlament. Vitboken innefattar i skadebegreppet även
"skada på biologisk mångfald", men begränsar sanktionssystemet till objekt i
Natura 2000. Eftersom detta begrepp skulle bädda för subjektiva och
svårförutsebara bedömningar i domstol är det nödvändigt att ett sådant
ersättningsansvar bara kan bli tillämpligt vid betydande skador inom Natura
2000-objekt och inte på vanligt skogsbruk.

Andra högaktuella internationella frågor med bäring på skogsbruk som
kräver svensk bevakning är EU:s vattendirektiv, frågan om sänkor i
klimatpolitiken, skogsskyddsfrågor, internationella konventioner m.m. Med
många för skogsnäringen och äganderätten viktiga frågor ständigt aktuella i
Bryssel är det stor risk för att många inte hinner bearbetas tillräckligt väl av
regeringen och att frågor och ärenden inte får den nödvändiga
genomlysningen i det svenska parlamentet. Vi vill upprepa tidigare krav om
regeringens skyldighet att avsätta tillräckliga resurser för att kraftfullt
kunna
företräda svenska intressen i internationella sammanhang. Vårt grannland
Finland framstår här som ett föredömligt exempel. Internationell acceptans
för vårt skogsbruk är grunden för en fortsatt framgångsrik svensk
skogsindustriexport med bibehållen respekt för våra miljömål.

Vägar

Under senaste året har stor uppmärsamhet och stark kritik
riktats mot vägar i allmänhet men mot det s.k. sekundära
vägnätet i synnerhet. Underhållet av dessa sistnämnda vägar
har varit under all kritik och avstängningarna för tung trafik
har varit omfattande. Sådana förhållanden får naturligtvis
förödande konsekvenser för skogsbruket som i högsta grad är
beroende av just lastbilstransporter. Vi moderater föreslår i
annat sammanhang betydande resursförstärkningar till
vägbyggnad och vägunderhåll men vill här betona vikten av
att även med befintliga anslag måste en rimlig del användas
för förstärkning och underhåll av såväl det sekundära som det
enskilda vägnätet.

Skatter

På det skattepolitiska området finns det flera för skogsbruket
orimliga förhållanden som snedvrider det svenska
skogsbrukets konkurrensförmåga i förhållande till våra
grannländer. Här kan nämnas dieselskatt och skatt på s.k.
miljöbensin för motorsågar. Vi motsätter oss regeringens
förslag att höja dessa skatter och föreslår i stället en
betydande sänkning. De skatter som belastar
generationsskiften av skogsfastigheter är orimliga och till
stort förfång för ett värnande av familjeskogsbruket. Vi
föreslår en radikal förändring av dessa skatter.

Forskning och utveckling

Skogsnäringen kännetecknas generellt av att en
förhållandevis liten andel av näringens omsättning går till
FoU. Självfallet finns enstaka undantag från denna regel.

Från moderat sida har vi vid flera tillfällen markerat vikten av att FoU-
arbetet än mer står i förgrunden. Framgångsrikt FoU-arbete ger goda
förutsättningar för att höja mervärdet och förädlingsgraden på den ingående
skogsråvaran. Angeläget är också att i detta FoU-arbete identifiera nya och
nygamla sätt att använda trä ensamt, eller i kombination med andra material,
för att på så sätt öka konsumtionen av trä - den förnybara råvaran.

På flera håll i landet, t.ex. i Skellefteå och Växjö, har avtal ingåtts om en
omfattande samverkan mellan näringslivet, staten samt universitet eller
forskningsinstitut.

Denna samverkan och kraftsamling är välkommen, men bör nu följas av en
hög arbetstakt från alla parters sida för att verkligen få igång de olika FoU-
projekten. Samtliga parter har ett ansvar för detta.

Det är också angeläget att denna ökade satsning på FoU bedrivs i nära
samverkan med grundutbildningen vid våra akademiska lärosäten.

Vi anser att det fortfarande avdelas alltför lite resurser inom bl.a. SLU för
den mer marknadsinriktade FoU som den samlade skogsnäringen efterfrågar.

Från skogsnäringens sida har under flera år framförts önskemål om en
grundläggande översyn av skogsutbildningen. Enligt vad vi erfar, pågår nu
denna översyn som bäst med direktiv att redovisa sina överväganden vid
årsskiftet.

Vi förutsätter att frågan om skogsfakultetens koppling till SLU ingående
prövas. Vidare anser vi att frågan om en sammanhållen skogsfakultet på goda
grunder bör ifrågasättas. Med flera separata fakulteter vid flera lärosäten,
t.ex.
Umeå/Ulltuna, Växjö/Alnarp, bör den eftersträvansvärda akademiska
mångfalden gynnas. Var och en av dessa skogsfakulteter får sedan bygga sin
verksamhet och sina nätverk enligt de intressen och förutsättningar de
besitter. Vi utgår ifrån att dessa frågeställningar noga och öppet analyseras
och övervägs i den pågående utredningen.

Stockholm den 29 september 2000

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Ulf Melin (m)

Lars Lindblad (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Berit Adolfsson (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Björkman (m)

Ola Sundell (m)