Regionalpolitiken

Motion 1988/89:A422 av Sonja Rembo m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A422

av Sonja Rembo m.fl. (m)
Regionalpolitiken

Innehållsförteckning

1 Inledning 3

2 Regionalpolitik i olika perspektiv 4

2.1 Den centraliserade statsmakten 4

2.2 Storstäder och regionala tillväxtcentra 5

3 Viktiga faktorer för regional utveckling 5

3.1 Klimat och miljö 6

3.2 Det goda entreprenörklimatets betydelse 6

3.3 Nätverkssamverkan 6

3.4 Näringslivstradition 6

4 Betydelsen av kommunikationer 7

4.1 Vägnät 7

4.2 Järnvägsförbindelser 7

4.3 Flygförbindelser 8

4.4 Sjöfart och hamnar 8

4.5 Tele-, data-och postförbindelser 9

5 Betydelsen av kunskap och utbildning 9

5.1 Regionala högskolor 9

5.2 Yrkesutbildning 10

5.3 Övriga skolor 10

5.4 Teknikcentra 11

5.5 Utvecklingsfonderna 11

6 Betydelsen av stärkt konkurrenskraft 11

6.1 Sänkta arbetsgivaravgifter 11

6.2 Transportkostnader 12

7 Företagens kapitalförsörjning 12

7.1 Bankernas roll 13

7.2 Lokaliseringsstödet 13

7.3 Regionala investmentbolag 14

8 Betydelsen av statens agerande 14

8.1 Utlokalisering 14

8.2 Decentralisering av besluten 15

8.3 Skatteutjämning 15

8.4 Kultur och fritid 15

1

Mot.

1988/89

A422

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. NrA422

9 Ge landsbygden en chans att leva bättre 16 Mot. 1988/89

9.1 Jord-och skogsbruk 16 A422

9.2 Kombinationssysselsättning 17

9.3 Skärgårdsproblemen 17

9.4 Kommunikationerna på landsbygden 17

9.5 Glesbygdsstöd 18

10 Anslagsfrågor 18

11 Hemställan 19

2

1 Inledning Mot. 1988/89

A422

Den enskilde individen känner ofta en stark känslomässig bindning till sin
hemtrakt. Den representerar en trygghetskänsla. Samtidigt väljer allt fler att
flytta till andra delar av landet. Det framställs ibland som ett nederlag för
regionalpolitiken. Så är inte fallet. Varje individ måste själv utifrån hans eller
hennes förutsättningar och intresse avgöra bostadsort och yrke.

Under de senaste decennierna har det skett en omfattande inflyttning till
städerna. För hundra år sedan bröt många upp och utvandrade till Amerika. 1
framtiden kommer många att flytta, inte bara inom Sverige utan inom
Europa.

Under historiens gång har ekonomiska, politiska och värderingsmässiga
förändringar givit upphov till näringsstrukturella och befolkningsmässiga
konsekvenser. Dessa har accepterats av allmänhet och beslutsfattare efterhand
som de mer långsiktiga positiva effekterna blivit uppenbara. Alltför
ofta har dock politiska beslutsfattare försökt motverka förändringarna. Den
ovisshet och otrygghet inför framtiden som stora samhällsomdaningar alltid
föder bland enskilda människor har använts som argument för politikernas
handlande. Detta har alltför ofta fördröjt en utveckling som visat sig vara
positiv för samhället och den enskilde.

En framgångsrik strategi som syftar till att minska de negativa och stärka
de regionala effekterna av näringslivets förändringar fordrar först att
orsakerna till förändringarna klarläggs. Tekniska förändringar och ändrad
efterfrågan på olika produkter har stor betydelse. I debatten glömmer man
ofta att politiken inom ett område kan medföra konsekvenser för den
regionala balansen. Därför måste man kritiskt granska politikens utformning
på många olika områden. Det är ett synsätt som nästan helt saknats i
regionalpolitiken.

Ett annat perspektiv som försummats är marknadsekonomins grundläggande
betydelse för regional utveckling och tillväxt. Skall näringslivet i
Sverige kunna utvecklas positivt krävs ett gott näringslivsklimat som stärker
marknadsekonomin och främjar kreativiteten hos enskilda individer.

Regionalpolitiken måste utformas med hänsyn till förhållanden på andra
politiska områden. Vi föreslår i en särskild motion om Sverige och den
Europeiska Gemenskapen en rad åtgärder för att Sverige inte skall bli en
dåligt utvecklad region i Europas utkant. Den Europeiska Gemenskapen
bygger nu upp en gemensam inre marknad. Sverige bör tillämpa en strategi
av stegvis anslutning som syftar till att svenska medborgare och företag
erhåller samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som medborgare
och företag i andra västeuropeiska länder. En nödvändig faktor för att uppnå
tillväxt i den svenska ekonomin är ett sänkt skattetryck. Vi föreslår i vår
skattepolitiska motion stora skattesänkningar, främst marginalskattesänkningar.

Regeringens kärnkraftsavvecklingsprogram kommer att hota sysselsättning
och välstånd. De mest elintensiva industrierna ligger i regioner som
redan har en svag arbetsmarknad. I vår energipolitiska motion framhåller vi
att de nuvarande kärnkraftsreaktorerna bör nyttjas så länge de uppfyller
säkerhetskraven.

1* Riksdagen 1988/89. 3sami. NrA422

Arbetsmarknadens funktion är av vital betydelse för möjligheterna att nya Mot. 1988/89
arbetsplatser kan tillkomma i utvecklingsmässigt svaga delar av landet. Vi A422
framlägger dels i en arbetsmarknadspolitisk, dels i en arbetsrättslig motion,
förslag som leder till en bättre fungerande arbetsmarknad.

I en situation där den politiska inriktningen förändrats i enlighet med våra
förslag kommer det likväl att behövas åtgärder av regionalpolitisk karaktär i
vissa delar av landet. Det är viktigt att regionalpolitiken utformas efter
verklighetens krav och realiteter. Regionalpolitiska medel måste vara
effektiva och bli föremål för kontinuerlig uppföljning och omvärdering.

Riksdagens behandling av denna motion om regionalpolitiken kommer att
ske samtidigt som den regionalpolitiska kommittén, REK-87, håller på att
avsluta sitt arbete för att kunna redovisa detta under första halvåret
innevarande år.

Vår förhoppning är att det skall gå att nå bred politisk enighet om en ny
regionalpolitik utformad efter de principer som redovisas i denna motion.

2 Regionalpolitik i olika perspektiv

Det är viktigt att betrakta förhållandena i Sverige ur olika geografiska
perspektiv.

- Det globala perspektivet handlar om Europas roll i världen och hur
Europa i framtiden skall kunna stärka och hävda sin ekonomiska och
kulturella position visavi omvärlden.

- Det europeiska perspektivet som rör Sveriges roll i Västeuropas ekonomiska
och kulturella gemenskap och som bl.a. innefattar hur vårt land
skall kunna samverka och konkurrera med andra länder inom ramen för
ett växande europeiskt samarbete.

- Det nationella perspektivet rör regional utveckling och måste innefatta
hur vi skall skapa långsiktiga förutsättningar för regioner att utvecklas på
ett positivt sätt.

- Det inomregionala perspektivet rör balansen inom en region.

2.1 Den centraliserade statsmakten

Sverige är i dag mera centraliserat än någonsin. Trots att decentralisering
sedan 1970-talet har varit ett vanligen förekommande uttryck i politiken har
utvecklingen drivits i motsatt riktning.

Den socialistiska ideologin med krav på likformighet kräver standardiserade
lösningar. Därigenom kan makt och inflytande i samhället centraliseras.

Ett av resultaten är en kraftig tillväxt av den offentliga sektorn. De offentliga
utgifternas andel av BNP uppgick för 30 år sedan till ca 29 procent - nu är den
ca 63 procent. Det har inneburit att allt fler avgörande ekonomiska beslut
fattas av ett relativt fåtal personer i departement och riksdag.

Successivt har det offentliga inflytandet över individer och företag ökat.

Företag och kommuner styrs av lagar och bestämmelser som oftast förskjuter
makten till Stockholm. Enskilda lagar har ofta förefallit motiverade och
relativt harmlösa. Det sammanlagda resultatet har emellertid blivit svåröverskådliga
lagkomplex, vilkas centraliserande konsekvenser endast ett fåtal
experter kan överblicka.

Den centraliserande effekten förstärks också av de stora organisationerna Mot. 1988/89

som strävar efter likformiga lösningar. Behovet av kontakter med beslutsfat- A422

tare har också inneburit att de centrala organisationerna nästan utan
undantag etablerat sina kanslier i Stockholm.

För att styra eller stimulera kommuner och landsting har det skapats ett
stort antal s.k. specialdestinerade statsbidrag. Staten delar ut stora bidrag till
kommunerna om dessa utformar service m.m. på det sätt som staten vill. I
realiteten har kommunernas självstyre därmed kraftigt reducerats. Socialdemokraternas
ambition har varit att Sveriges kommuner skall se likartade ut
oavsett om det är Göteborg eller Åsele, om det är Pajala eller Ystad.

En annan centraliserande effekt av statens bidragsgivning är att befolkningen
i små kommuner många gånger betalar in mera i skatter och avgifter
till staten än vad som återgår i form av statsbidrag. Invånarna i de små
glesbygdskommunerna kan i flera fall sägas betala för den offentliga sektorns
tillväxt i storstäderna.

Reglerna för verksamheten inom den offentliga sektorn, t.ex. sjukvården
och barnomsorgen, är utformade så att verksamheten måste utföras i
offentlig regi. Därför ser vi sällan några privata alternativ utanför storstäderna.
I stället är det storskaliga lösningar som tillämpas. Även små offentliga
sjukvårdsenheter blir dyra, eftersom de förväntas se ut och arbeta som stora
sjukvårdsenheter.

När socialdemokraterna genomdrev Dagmar-reformen hävdade de att den
skulle gynna glesbygdslän - så blev det inte. Däremot utsträcktes politikernas
makt över sjukvårdssektorn.

2.2 Storstäder och regionala tillväxtcentra

Tillväxten i storstadsregionerna är inte ett hot mot utvecklingen i andra
regioner, utan snarare en motor för tillväxt i hela landet. Tillväxten i
områden som Stockholm, Göteborg och västra Skåne innebär inte att all
befolkning och alla företag kommer att koncentreras dit i framtiden. Den
mycket avancerade teknikutveckling som i dag sker i storstadsområdena
utgör i själva verket förutsättningen för att vi i Sverige skall kunna utveckla
framtidens arbetsinstrument. Dessa ger radikalt ändrade förutsättningar för
decentralisering av produktion och service. Detta gagnar långsiktigt våra
möjligheter att skapa en balanserad regional utveckling.

Flera av de mellanstora städerna uppvisar i dag en dynamisk tillväxt. Det
är en viktig positiv faktor för mera avlägset belägna delar av landet om de
större städerna i dessa regioner utvecklas. Genom att näringslivet i mellanstora
städer utvecklas växer en servicestruktur upp som även hjälper
företagen i deras omland.

3 Viktiga faktorer för regional utveckling

Utvecklingskraften i olika regioner påverkas i hög grad av faktorer som inte
kan styras genom politiska beslut.

5

3.1 Klimat och miljö Mot. 1988/89

A422

Klimatet i det norrländska inlandet är hårdare än i resten av landet. Detta
leder till högre kostnader, främst för uppvärmning och för byggnadsinvesteringar.
Klimatfaktorn bidrar också till att skapa en mindre positiv bild av det
norrländska inlandet hos personer från andra delar av landet. Dessa
nackdelar kompenseras bäst genom en generell kostnadsdämpande regionalpolitik.

Samtidigt har den goda miljön i bl.a. Norrland en betydelsefull attraktionskraft.
Efter hand som medvetenheten om miljöproblemen ökar kommer
säkerligen de delar av vårt land som kan erbjuda en fin naturmiljö att framstå
som mera attraktiva för allt fler människor.

3.2 Det goda entreprenörklimatets betydelse

En framgångsrik regionalpolitik måste utgå från de enskilda människornas
idérikedom, entreprenöranda och vilja att bidra till utvecklingen. Det är
nödvändigt att utnyttja de teknologiska landvinningar som gör det möjligt att
i en del sammanhang bortse från geografiska avstånd, liksom möjligheten att
skapa nya arbets- och företagsformer. Kunskap och kompetensutveckling
kommer att bli allt viktigare. Den centrala styrningen av lokala utvecklingsprojekt
är hindrande och bör upphöra.

Den praktiska politiken måste utformas så att den främjar förståelse för
och satsningar på individuellt entreprenörskap och företagande. Alternativet
till socialdemokraternas tilltro till politikersamhället och den sociala ingenjörskonsten
är en politik som mobiliserar utvecklingskraften hos enskilda
människor. Politikern i en dynamisk ekonomi måste vara inriktad på
avreglering, skattesänkning och decentralisering.

3.3 Nätverkssamverkan

En mycket viktig faktor i strävan att stärka utvecklingskrafterna i en region är
därför att främja samarbete mellan företagare. Det kan röra sig om allt från
rådgivning och samverkan vid företagsstarter till gemensamma kundkontakter
eller samarbete med lokala och regionala myndigheter.

Insikten om det lokala näringslivssamarbetets stora betydelse ökar. Det
finns numera flera praktiska exempel: Moragruppen, Söderhamnsmodellen,

Laxåföretagens etableringscenter etc., som visar på nya medel att främja
företagsutveckling och tillväxt.

Nätverk kan inte skapas genom politiska beslut. Däremot bör SIND, STU,
utvecklingsfonderna etc. ha som främsta uppgift att skapa nätverk och
samarbete inom lokalt näringsliv. Näringslivets egna initiativ bör ges stort
utrymme, eftersom dessa många gånger kan visa på nya och framgångsrika
metoder som medverkar till växande företagsamhet, bl.a. i utsatta regioner.

3.4 Näringslivstradition

Svenskt näringsliv förknippas vanligen med ett tjugotal stora, internationellt
inriktade företagsgrupper. Småföretagen, som i den förda politiken "setts
över axeln, är och kommer i framtiden än mer att vara en omistlig tillgång

för den svenska ekonomin. Förekomsten av småföretag varierar kraftigt Mot. 1988/89

mellan olika delar av vårt land. 1 vissa områden finns det en stark A422

småföretagartradition.

I andra delar av landet - främst i anslutning till de gamla bruksorterna finns
det få småföretag. Arbetsmarknaden har under lång tid dominerats av
en, eller några få, arbetsgivare.

Den differentierade och dynamiska småföretagstraditionen i Gnosjö är
eftersträvansvärd. Där finns det naturliga relationer och nätverk som främjar
företagens tillväxt och uppkomsten av nya företag. Praktiskt taget alla har
genom släktingar och vänner en förståelse för vad det innebär att driva ett
företag. Det gör steget att starta ett företag lättare. Det innebär även att
företagaren lätt kan få kontakt med andra företagare. I sådana områden ser
man, generellt sett, inte andra företag främst som konkurrenter, utan som ett
slags partners. De förutsättningar som möjliggjort denna utveckling måste
vara utgångspunkten för en viktig del av den framtida regionalpolitiken.

4 Betydelsen av kommunikationer

Goda kommunikationer har alltid påverkat olika regioners utvecklingsmöjligheter
och näringslivsstruktur.I dag skärps kraven på ytterligare kommunikationer,
såväl inom landet som till utlandet. I Sverige fördyras och försvåras
kommunikationerna av att vi har en liten befolkning utspridd över en stor
yta.

4.1 Vägnät

Både för företagens transporter och för privatbilismen är ett vägnät av hög
och god standard av avgörande betydelse för utvecklingen. Underhållet på
stora delar av det svenska vägnätet är eftersatt. Stora resurser kommer att
krävas enbart för att vidmakthålla existerande vägstandard.

Det är väsentligt att väganslagen inriktas på att undanröja flaskhalsar på
de mest trafikerade vägarna. Goda vägar mellan de tre storstadsregionerna
är nödvändiga. Standarden på de övriga stora Europavägarna måste höjas.

Det är nödvändigt med goda förbindelser i Norrland och Bergslagen. En
stor del av vägtrafiken mellan Mellansverige och Norrland koncentreras till
E 4:an och därmed kanaliseras tung trafik genom Stockholmsregionen. Vi
har tidigare föreslagit en Bergslagsdiagonal mellan Örebro- och Gävleområdena.
Denna väg skulle också stimulera tillväxt i delar av Bergslagen.

4.2 Järnvägsförbindelser

Järnvägen är och kommer under överskådlig framtid att vara det mest
fördelaktiga transportsättet för en rad olika slags transporter. Järnvägens
styrka ligger i dess förutsättningar att vara ett masstransportmedel för såväl
gods som passagerare.

SJ är i dag ett företag med betydande problem. Förlusterna är oacceptabelt
stora. Den förändring av SJ som nu pågår är positiv och kan, om den utförs på
rätt sätt, leda till att SJ stärker sin konkurrensförmåga och attraherar
ytterligare passagerare och godstransportkunder.

För att möjliggöra goda kommunikationer i glest befolkade delar av landet Mot. 1988/89
kan det av regionalpolitiska skäl finnas anledning att bedriva passagerartra- A422
fik även på en del sträckor där passagerarunderlaget är så dåligt att SJ inte
kan få full kostnadstäckning. I sådana fall är det väsentligt att underskotten
för denna trafik tydligt redovisas.

Uppdelningen av SJ i ett s.k. banverk och ett trafikföretag ger också
möjligheter för andra än SJ att bedriva trafik på vissa sträckor. Denna
konkurrens kan medverka till att kostnaderna för att upprätthålla trafiken på
olönsamma sträckor kan minska.

4.3 Flygförbindelser

Det svenska inrikesflyget befinner sig i en kraftig expansionsfas. Från att
tidigare ha varit en transportform som huvudsakligen utnyttjats av affärsresenärer
ökar antalet privatresenärer. Det är dock väsentligt att konkurrensen
ökar. Det kan bl a ske genom att koncessionstvånget slopas för linjer som
trafikeras med mindre flygplan. Fler bolag bör få lov att flyga på de sträckor
som i dag enbart trafikeras av SAS/LIN. En avreglering kan medverka till att
priserna på flygresor sjunker i förhållande till andra transportsätt.

En väl fungerande flygplats i en region är en viktig tillväxtskapande faktor.

De flesta större och många medelstora städer har redan i dag flygplatser inom
rimligt avstånd, men inom vissa regioner kan det vara motiverat att anlägga
nya flygplatser eller utöka existerande flygfält. En mer avreglerad lufttrafik
ger möjlighet till ett mera finmaskigt nät av flygförbindelser. Härigenom
skapas också möjligheten att i större utsträckning nyttja flyget för transport
av högvärdigt gods, vilket kan bidra till ett mera differentierat näringsliv
också i geografiskt avlägsna regioner.

Nya flygplansgenerationer kräver kortare startbanor. Det innebär att
kostnaderna för nya flygplatser i t.ex. det norrländska inlandet kan bli
mindre än vad som gäller de flygplatser som SAS/LIN i dag trafikerar med
sina större flygplan. Regeringen bör pröva möjligheter att stödja nyanläggning
av en eller flera flygplatser i områden med dåliga kommunikationer.

4.4 Sjöfart och hamnar

Goda sjöförbindelser och effektiva hamnar har varit av avgörande betydelse
för svensk industris konkurrenskraft och en förutsättning för stora delar av
våra basindustriers utveckling. Ur regionalpolitisk synvinkel är sjöfarten
betydelsefull, inte minst för basindustrierna i bl.a. Norrland. För näringslivet
är det av stor betydelse att åretrunttrafik kan upprätthållas till rimliga
kostnader.

I takt med industrins ökande krav på snabba och tillförlitliga transporter
har emellertid godsströmmarna under det senaste decenniet i stigande
utsträckning sökt sig till ett fåtal hamnar i södra och västra Sverige, där främst
tillgången till goda färjeförbindelser drar till sig landburet gods.

Sjöfarten och järnvägen konkurrerar i stor utsträckning om samma
godsmängder. Medan järnvägstransporterna har vissa kostnadsfördelar till
följd av den statliga trafikpolitiken, måste sjöfarten och hamnarna bära sina
egna kostnader.

4.5 Tele-, data- och postförbindelser

Tele- och datatrafiken har under senare år fått ökad betydelse. För några år
sedan var telekommunikationen i stort sett begränsad till telefonsamtal. Nu
utväxlas telefax, telex och framför allt datatrafik över telenätet. Telenätet är
den fysiska länken mellan tiotusentals datorer - och därmed mellan
människor - enbart i Sverige och mellan ett ännu mycket större antal i den
övriga världen.

Datatrafik kräver god ledningskvalitet. Snabba och säkra optiska förbindelser
måste installeras i snabb takt, vilket ökar utvecklingsförutsättningarna
för en del företag i olika delar av landet.

Även om datatrafik och telefax får allt större betydelse för företagen
understryker detta snarast kraven på snabb och tillförlitlig postbefordran. En
ritning som ankommer sent en offert som inte ligger i den potentielle kundens
brevlåda påföljande morgon är exempel på dålig postgång som är speciellt
besvärande för företag i regioner där man på grund av de geografiska
avstånden har svårare att hålla personliga kontakter. Även för privatpersoner
är det viktigt med en god postservice.

Som ett statligt monopolföretag, som på stora delar av sitt arbetsområde
helt saknar konkurrens, har postverket ett särskilt ansvar att tillse att den
grundläggande servicenivån kan upprätthållas i hela landet.

5 Betydelsen av kunskap och utbildning

Den geografiska förläggningen av utbildningsinstitutioner har stor betydelse
för olika orters och regioners utvecklingsmöjligheter. Såväl nationella som
internationella studier visar detta mycket klart. Det innebär emellertid inte
att man i första hand skall ta regionalpolitiska hänsyn inom det utbildningspolitiska
området. Sverige måste ha forsknings- och utbildningsinstitutioner
som kan konkurrera med de främsta i världen. För att stärka eller
upprätthålla kvaliteten vid de svenska universiteten kan man inte utan
allvarliga följder förändra verksamhetens förutsättningar i syfte att uppnå en
eller annan regionalpolitisk fördel.

5.1 Regionala högskolor

De mindre högskolornas - de regionala högskolornas - roll i utbildningssystemet
måste klargöras på ett bättre sätt.

Vid tillkomsten av de s k mindre högskolorna i samband med högskolereformen
1977 tillmättes dessa stor betydelse av de berörda kommunerna.

Dessa förhoppningar har i varierande utsträckning infriats. Krav har rests på
inrättande av fler utbildningslinjer och fasta forskningsresurser vid de mindre
högskolorna. Riksdagen måste emellertid ta sitt ansvar och tydligt fastställa
vilken roll högskolorna skall spela.

I dag ställs allt högre krav på utbildning inom de flesta yrkesområden.

Både näringslivet och den offentliga sektorn behöver rekrytera personer med
goda underliggande kunskaper och med förmåga att praktiskt applicera
dessa. Kvalitetsbegreppet får aldrig urholkas. Sverige måste kunna utbilda 9

Mot. 1988/89
A422

högt kvalificerade akademiker som kan mäta sig med dem som utbildats vid Mot. 1988/89
välrenommerade utländska universitet. Den typen av utbildning måste ske i A422

direkt kontakt med traditionell forskning.

Forskningsverksamhet kräver vitala forskningsinstitutioner. Dessa kan
inte vara för små. Med dagens starka specialisering krävs flera forskare inom
varje delområde för att det skall uppstå en intellektuell "kritisk massa som
främjar nya idéer. Beträffande forskning och forskarkompetens hänvisar vi
till vår motion om utbildningspolitiken.

Utbildningen vid de mindre högskolorna bör inriktas på att fylla det (till
stor del eftersatta) behovet av väl kvalificerade personer med särskild
förmåga att praktiskt applicera sina kunskaper. Det betyder att de mindre
högskolorna bör ges frihet att utveckla utbildningar som kan tillfredsställa
den lokala och regionala arbetsmarknadens behov utan att bindas av
traditionell akademisk inriktning. Detta bör kunna ske främst inom områden
som teknik och ekonomi/administration. Humanistiska och samhällsvetenskapliga
ämnen är viktiga stödjande inslag i dessa utbildningar. Den inom
alla utbildningsområden väsentliga undervisningen inom språk bör således
läggas upp för att främja aktiv språkanvändning, inte för att utgöra grunden
för långvariga akademiska språkstudier.

Med denna inriktning av verksamheten vid de mindre högskolorna bör
dessa kunna bli mer attraktiva för studenterna. De regionala högskolorna
kan verksamt bidra till att lösa en del av regionens behov av kvalificerad
arbetskraft. För den medelålders arbetskraftens växande behov av fort- och
vidareutbildning kan dessa högskolor också spela en viktig roll.

5.2 Yrkesutbildning

Den praktiska yrkesutbildningen i Sverige befinner sig i dag i en allvarlig kris.

I allt för stor utsträckning saknar eleverna kontakt med och kunskap om den
miljö i vilken de sedan skall arbeta. Vidare har skolväsendet inte kunnat
hänga med i den snabba och kostnadskrävande tekniska utvecklingen på
maskinområdet. Den pågående försöksverksamheten med yrkesutbildning
enligt den s.k. ÖGY-modellen kommer inte att lösa dessa problem.

Den praktiska yrkesutbildningen måste ske i samarbete mellan arbetsplats
och skola, där eleverna genom en lärlingsanställning är fast knutna till
arbetsplatsen, på vilken de också får sin praktiska handledning, medan
skolan svarar för den teoretiska undervisningen.

En sådan uppläggning vore viktig inte minst med hänsyn till de många
mindre orterna, där det i dag sällan finns ordentliga möjligheter till praktisk
yrkesutbildning. Med vårt förslag finns det förutsättningar för många fler
ungdomar att kunna lära sig ett yrke i anslutning till bostadsorten. I detta
sammanhang bör även den medelålders arbetskraftens vidareutbildningsoch
fortbildningsbehov uppmärksammas.

5.3 Övriga skolor

I mångå mindre byar har den lokala låg- eller mellanstadieskolan stor
betydelse, inte minst psykologiskt. Att det finns en skola innebär att orten
blir mer attraktiv. Den utgör ofta en förenande faktor för befolkningen. Allt

fler skolor på små orter har stängts. Vi har föreslagit ändrade statsbidragsreg- Mot. 1988/89

ler som bl.a. skulle innebära att vissa skolor som nu läggs ner skulle kunna A422

drivas vidare.

5.4 Teknikcentra

Ett inslag i regionalpolitiken under de senaste åren är uppbyggnaden av s.k.
teknikcentra. Tanken är att dessa skall sprida nyttjandet av modern teknik
till mindre företag.

För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att de kan
hålla hög kvalitet. Detta uppnås bl.a. genom nära samverkan med kompetenta
högskolor och genom att det regionala näringslivet tar ett aktivt ansvar
för verksamheten. Regering och riksdag bör ställa krav på sådan samverkan
som villkor för statligt stöd till uppbyggnaden av teknikcentra.

5.5 Utvecklingsfonderna

Det omfattande lag- och regelkomplex som småföretagare tvingas arbeta
inom medför svårigheter. Ofta har de inte heller tillräckliga förutsättningar
att tillgodogöra sig fördelarna av den tekniska utvecklingen på såväl det
tillverkningsmässiga området som inom marknadsföring och ekonomiadministration.
Utvecklingsfonderna har därför en viktig kunskapsspridande
uppgift.

Utvecklingsfonderna bör i framtiden struktureras så att de kan koncentrera
sig dels på allmänt kompetenshöjande åtgärder, dels på att i samarbete
med lokalt näringsliv skapa rådgivningsverksamhet som stöd för nystartande
företagare. I framtiden bör utvecklingsfonderna kunna hjälpa alla sorters
företag. Fondernas kreditgivning bör upphöra.

Utvecklingsfonderna skall vara ett komplement till, inte en konkurrent
till, de kommersiellt arbetande konsultföretagen samt till den verksamhet
företagarnas egna organisationer bedriver. För en del av verksamheten bör
de ta ut avgifter.

6 Betydelsen av stärkt konkurrenskraft

Offentliga stödåtgärder kan, oavsett hur generöst reglerna utformas, bara
vara en tillfällig hjälp till företag. Det går inte i längden att genom
subventioner hålla igång företag. All erfarenhet visar att denna verksamhet
då blir ännu mera ineffektiv och förlustbringande. Företagets egna intäkter
måste vara tillräckligt stora för att säkra en långsiktig verksamhet.

Många företag i områden med dålig utvecklingskraft har lönsamhetsproblem.
För att komma till rätta med dessa problem är det nödvändigt att stärka
dessa företags konkurrenskraft. Vi har därför under lång tid framhållit vikten
av att använda generella kostnadssänkande åtgärder i regionalpolitiken.

6.1 Sänkta arbetsgivaravgifter

Kostnaderna för att driva ett företag i Norrlands inland är högre än i de södra
delarna av Sverige. Det beror på hårdare klimat, sämre infrastruktur och
dåligt utvecklad servicesektor i dessa regioner i kombination med bristen på

kvalificerad arbetskraft. Det är rimligt att företagen kompenseras för Mot. 1988/89
kostnadsnackdelarna. A422

Ett sätt att utforma en sådan kompensation är att sänka lönekostnaderna
för näringslivet. Genom att sänka socialavgifterna, d.v.s. arbetsgivar- och
egenavgifter, får alla företag i regionen lägre kostnader och därmed stärkt
konkurrensförmåga. En sådan generell metod har flera fördelar jämfört med
selektiva åtgärder. Det kräver ingen särskild byråkrati och innefattar inte
politiska beslut beträffande varje företag. Även existerande företag får
bättre tillväxtmöjligheter och den potentiella utvecklingskraften i dessa tas
bättre till vara.

Våren 1982 tog riksdagen beslut om den första generella sänkningen av
socialavgifterna i Norrbotten. Denna gällde fyra särskilt utsatta kommuner.

Senare har regeringen utökat området med nedsatta avgifter och t.o.m helt
avskaffat socialavgifterna i gruvbyn Svappavaara.

Erfarenheterna från den generella nedsättningen av socialavgifterna i
Norrbottens län är positiva. Företagens marginaler och soliditet har ökat.

Därigenom har deras förmåga att konkurrera med företag i andra delar av
landet också förbättrats. Därmed har möjligheterna att erbjuda varaktig
sysselsättning ökat.

Även i andra delar av landet med stora regionala problem bör socialavgifterna
sänkas. De områden som har de största problemen bör prioriteras.

Därför bör uttaget av de sociala avgifterna minskas med tio procentenheter
inom stödområde A och med tre procentenheter inom stödområde B. Denna
nedsättning bör gälla samtliga näringsgrenar inklusive de affärsdrivande
statliga verken. Däremot bör nedsättningen inte gälla övriga delar av den
offentliga sektorn.

6.2 Transportkostnader

Kostnaderna för de långa transporterna från stödområdet medför naturligtvis
en konkurrensnackdel för regionens företag. I dag finns ett godstransportstöd
som möjliggör en reduktion av fraktkostnaderna. Stödet utgår med
mellan 10% och 50% av transportkostnaden vid järnvägs- eller landsvägstransporter
som överstiger 250 km, samt vid transporter till vissa hamnar.

Det finns också persontransportstöd för att sänka reskostnaderna för
företagares kontakter med södra Sverige.

Företagen i norra Sverige måste få sådana konkurrensvillkor att transportkostnaderna
inte blir ett handikapp. Det är viktigt att det råder konkurrensneutralitet
mellan olika trafikslag.

7 Företagens kapitalförsörjning

Företagens kapitalförsörjning är en central fråga för att utveckla näringslivet
- självfallet gäller detta också företagen i regioner med sämre tillväxt.

Grunden för varje företags kapitalbas är det egna kapitalet. Det nuvarande
skattesystemet med de höga marginalskatterna försvårar emellertid
betydligt möjligheterna att bygga upp tillräckligt mycket kapital för att kunna
starta ett företag. Särskilt problematiska är begränsningarna av möjligheterna
att vid beskattningen göra avdrag för förluster i en annan förvärvskälla.

Som understryks i andra moderata motioner är det nödvändigt att
generellt sänka skattetrycket. I flera andra motioner framläggs ett stort antal
förslag som skulle förbättra de mindre företagens möjligheter till långsiktig
kapitaluppbyggnad.

7.1 Bankernas roll

Bankerna spelar en mycket viktig roll för företagens kapitalförsörjning. Från
att tidigare ha varit mycket obenägna att låna ut medel utan fullgod säkerhet
har bankerna nu större möjligheter att ge krediter utan formell säkerhet,
även till småföretag. Många banker har fått erfara att småföretag kan vara
riskfyllda utlåningsobjekt. Detta kommer att innebära att bankerna i
framtiden försöker stärka sin kompetens för att kunna bedöma hur ett
företag arbetar. Bankerna måste i ökad utsträckning fungera som rådgivare
och kunskapskälla vid företagsstarter.

7.2 Lokaliseringsstödet

Det viktigaste instrumentet för regionalpolitiker har under lång tid varit
lokaliseringsstödet. Under årens lopp har detta kommit att utvecklas till en
yvig flora med bl.a. lokaliseringsbidrag, lokaliseringsstöd, offertstöd,
sysselsättningsstöd, glesbygdsstöd, kreditgivning från utvecklingsfonder och
Norrlandsfonden, krediter eller ägarandelar från regionala investmentbolag,
utvecklingsbidrag från STU, projektbidrag från SIND etc. Varken myndigheter
eller företag kan få någon klar överblick över stödstrukturen.
Riskerna för missbruk och felsatsningar är stora.

Stöd- och bidragsformerna är också förhållandevis ensidigt inriktade på
investeringar i hårdvaror. Den senaste tidens allt större behov av s.k.
mjukvaruinvesteringar har blivit svårare att finansiera med hjälp av de
gamla stödformerna.

Moderata samlingspartiet har sedan flera år riktat kritik mot det nuvarande
systemet för regionalpolitisk! stöd. Vi har pekat på ett par av de stora
svagheterna i systemet - främst svåröverskådligheten och politiseringen, som
ofta medfört bristande realism i bedömningen av olika projekt.

Studier av ett antal projekt som erhållit lokaliseringsstöd stöder vår kritik.
Andelen företag som några år efter starten gått i konkurs eller på annat sätt
drabbats av betalningssvårigheter har varit oacceptabelt hög. Trots att
uppsåtet varit gott - att skapa ny sysselsättning - har alltför många
orealistiska projekt finansierats genom lokaliseringsstöd.

Uppföljningsverksamheten har inte fungerat. Ansvarsfördelningen mellan
projektens finansiärer har varit oklar. Företaget, företagaren och de
anställda har drabbats av dessa brister.

Med tanke på de många nya kraven på de regionalpolitiska medlen,
exempelvis avvägningen mellan hård- och mjukvaruinvesteringar och de
kunskapsintensiva tjänsteföretagens behov, finns det skäl att i den nu
sittande regionalpolitiska utredningen göra en översyn av stödens framtida
utformning.

Under de närmast föregående åren har vi redovisat vårt alternativ till ett
antal av de regionalpolitiska stödformerna, riskgarantilån. Dessa bör

Mot.

A422

hanteras på regional nivå i nära samverkan med berörda banker, vilka vi Mot. 1988/89

förutsätter därmed också tar en än mer aktiv del i den totala finansieringen av A422

affärsmässigt sunda projekt inom stödområdet. Tillsammans med sänkta
arbetsgivar-/egenavgifter och det samlade länsanslaget ser vi vårt förslag med
riskgarantilån som en fungerande helhet.

I avvaktan på den ovannämnda översynen upprepar vi tidigare års förslag
om riskgarantilån. I den regionalpolitiska motionen 1987/88 A484 har vi mer
utförligt redovisat dess syfte och konstruktion och hur dessa lån skall kunna
utgå.

Utvecklingsfondernas mer konventionella kreditgivning bör avvecklas.
Länsmyndigheterna har goda förutsättningar att förstå de speciella regionala
problemen inom varje län. Det samlade länsanslaget ger länsmyndigheterna
resurser till olika utvecklingsinsatser. Detta anslag bör öka i betydelse.

7.3 Regionala investmentbolag

På flera håll i landet skapas nu regionala investmentbolag. Det är positivt att
det existerande näringslivet i flera regioner varit villigt att satsa kapital i
investmentbolagen. Det är viktigt att de privata intressenterna inte upplever
att de är passiva partners till staten. Därför bör enligt vår mening statens
medverkan begränsas tidsmässigt och ej ske i form av ägarandelar utan i form
av ränte- och amorteringsfria lån.

8 Betydelsen av statens agerande

Statens agerande, både som övergripande beslutsfattare och som aktör på
olika områden, påverkar den regionala utvecklingen.

8.1 Utlokalisering

Under 1970-talet genomfördes en utlokaliseringsomgång, när ett stort antal
myndigheter flyttades från Stockholm till andra orter i landet. Därefter
upphörde utlokaliseringarna nästan helt. Ett antal nyinrättade verk placerades
dock utanför Stockholm. Under 1988 inledde regeringen en ny utlokalisering.
Det sammanslagna planverket och bostadsstyrelsen placerades i
Karlskrona. Delar av riksskatteverket flyttades till Ludvika. Vattenfall
tvingades förlägga en del av sin verksamhet i Ludvika och Luleå. Det
nyinrättade banverket, som bildades ur delar av SJ, placerades trots
protester från anställda och verksledning i Borlänge.

Moderata samlingspartiet var kritiskt när den socialdemokratiska regeringen
genomförde den förra utlokaliseringsomgången. Vi har även ifrågasatt
de senaste besluten. Utvärderingarna av de tidigare utlokaliseringarna
visar att resultatet i form av minskad effektivitet och ökade kostnader
varierat mellan olika verk. I viss mån har utlokaliseringar bidragit till att ge
de orter som fick del av utlokaliseringarna en mera mångfasetterad
arbetsmarknad. Samtidigt innebar utlokaliseringarna påfrestningar för enskilda
människor. För ämbetsverkens del har utlokalisering i flera fall
inneburit svårigheter att rekrytera kvalificerad personal. I fallet med

14

banverket kan detta menligt påverka järnvägstrafikens utvecklingsmöj- Mot. 1988/89
ligheter. A422

Starka skäl talar för att centrala ämbetsverk med stora kontaktytor bör
ligga i landets huvudstadsregion. Det hindrar inte att det kan finnas
myndigheter eller delar av myndigheter som utan förfång kan flyttas till
andra orter. Ett sådant beslut måste dock vara noggrant förberett.

8.2 Decentralisering av besluten

I stället för utlokalisering av centrala verk och myndigheter finns det
anledning att decentralisera genom att sprida beslutsfattandet i olika frågor.

Den viktigaste decentraliseringen är givetvis att i högre utsträckning ge de
enskilda människorna ökat inflytande över sina egna aktiviter. En decentralisering
inom den offentliga förvaltningen, som innebär att fler beslut kan
fattas på lägre nivå, bidrar till att minska avståndet mellan beslutsfattande
myndighetspersoner och de enskilda individerna. Utlokaliseringen inom
AMS och AMU är bra exempel på hur en effektiv statlig lokaliseringspolitik
bör utformas. De centrala verken blir mindre, och förhoppningsvis effektivare,
samtidigt som den regionala nivåns beslutskraft stärks, vilket gynnar den
regionala kompetensen.

8.3 Skatteutjämning

Höga kommunalskatter försämrar utvecklingsmöjligheterna i en kommun
genom att ge ökade incitament att flytta från orten och genom att minska
investeringsvilligheten. Därför är det särskilt viktigt att kommunerna i de
regioner som har en sämre utveckling håller nere den kommunala utdebiteringen.

För att möjliggöra detta måste det finnas ett väl avvägt skatteutjämningssystem
som inte systematiskt gynnar högskattekommunerna.

Vi vill minska de specialdestinerade statsbidragen och införa ett skatteutjämningssystem
som tar hänsyn i första hand till skillnader i den kommunala
skattekraften och åldersstrukturen. Ett sådant förslag skulle gynna många
kommuner med en i dag förhållandevis svag utveckling.

8.4 Kultur och fritid

Tillsammans med staten har kommunerna ett ansvar för att stödja olika
kulturella aktiviter. I första hand bör de intresserade själva svara för
finansieringen, men det ringa publikunderlaget utanför storstadsregionerna
gör det ibland nödvändigt att stat och kommuner bidrar till verksamheten.

Det statliga kulturstödet bör delvis förändras för att bättre överensstämma
med målsättningen bakom regionalpolitiken. Därvid bör övervägas om inte
det statliga stödet till kommunal kulturverksamhet kan göras mera generellt.

Vidare måste de nationella kulturinstitutionerna genom bl.a. turnéer visa sitt
ansvar för regional spridning av kultur.

Kulturutbudet är inte bara ett viktigt inslag i det totala serviceutbudet. För
många människor är tillgången på kommersiell service väl så viktig, liksom
det allmänna nöjesutbudet. En stor del av det kommersiella utbudet har 15

kommunen svårt att påverka, men den kan bl.a. genom tillståndsgivning Mot. 1988/89
underlätta för vissa verksamheter. A422

9 Ge landsbygden en chans att leva bättre

Stora delar av de utvecklingsmässigt svaga regionerna består av landsbygd.
Genom jord- och skogsbrukets strukturrationalisering har det skett en
betydande avfolkning. Även i framtiden kan man förvänta sig att sysselsättningen
inom jord- och skogsbruket kommer att minska. Det betyder
emellertid inte att landsbygden ytterligare måste avfolkas.

Många människor vill bo på landsbygden. De anser att man där kan skapa
en tryggare miljö för sig själv och sin familj. En politik som underlättar
bosättning på landsbygden är väsentlig inte bara för dem som bor där utan
även för resten av befolkningen. En avfolkad landsbygd innebär inte bara att
landskapsbilden radikalt förändras utan även att vår bild av Sverige ändras.

Den socialdemokratiska politiken har medverkat till att avfolka landsbygden.
Inom den sociala sektorn har de kommunala monopolen medfört att
servicefunktioner koncentrerats till centralorterna.

En stor andel av befolkningen på landsbygden är pensionärer. För dem är
det väsentligt att det finns en väl fungerande social service även på
landsbygden. Men minst lika väsentligt är att den informella hjälp och det
stöd som landsbygdsbefolkningen ofta lämnar varandra kan vidmakthållas.
Även av den anledningen är det väsentligt att yngre människor ges möjlighet
att bo på landsbygden.

En levande landsbygd måste baseras på samspel mellan åretruntboende
och dem som söker rekreation på landsbygden. Fritidshus och turism bidrar
till en levande landsbygd. Därför bör byggnation underlättas, bl a genom
generösare byggnadslovsregler.

9.1 Jord-och skogsbruk

Jordbruksproduktionen på marginella jordar i glesbygder är viktig främst
från syselsättningssynpunkt. Även från beredskaps- och försvarssynpunkt
har jordbruksproduktionen emellertid viss betydelse.

Det är väsentligt att lantbrukarna i Norrland kompenseras för de, i
förhållande till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna för att
bedriva jordbruk. Detta sker genom det s.k. Norrlandsstödet. Stödet är av
regionalpolitisk karaktär.

I stora delar av vårt land är skogsbruket och de till skogen knutna
förädlingsindustrierna de viktigaste näringsgrenarna. Dessa företag hotas nu
av elenergibristen vid kärnkraftsnedläggningen.

De enskilda skogsägarnas ställning bör stärkas. För närvarande missgynnas
de bl.a. av skattesystemets utformning. Resultatet har blivit att många av
de enskilda skogsägarna avverkar mindre virke än vad skogens tillväxt
möjliggör. Vi föreslår förbättrade villkor för skogsbrukare i den skogspolitiska
motionen. I en gemensam trepartimotion föreslår vi att domänverket
säljer skog och annan mark i första hand till sina arrendatorer.

16

9.2Kombinationssysselsättning Mot. 1988/89

A422

Jordbrukspolitiken har under lång tid varit inriktad på att stödja enbart
heltidsarbetande jordbrukare. En sådan inställning missgynnar landsbygden.
I dag är kombinationssysselsättning det normala för huvuddelen av
lantbrukarna. I norra Sverige har ca 78% av lantbrukarna arbete utanför den
egna gården och arbetar mindre än 1 600 timmar per år med sitt jordbruk.

Att kombinera jordbruk med annan sysselsättning är oftast förutsättningen
för att en familj skall kunna bo kvar på landsbygden och bruka jorden. Det
är därför viktigt att de regler som diskriminerar kombinationssysselsatta
lantbrukare snarast undanröjs.

9.3 Skärgårdsproblemen

Bara några kilometer från några av våra största städer börjar en speciell sorts
landsbygd. På skärgårdsöarna är förhållandena speciella, bl a vad gäller
kommunikationer och skolor. De saknar motsvarighet i de flesta delar av den
svenska landsbygden.

Det är väsentligt att de svenska skärgårdarna inte avfolkas när sommarstugeägarna
åker hem. Det är viktigt bl.a. för sjöräddningen, försvaret och
naturvården att det finns människor i alla delar av skärgårdarna under hela
året.

Dessvärre blir det allt besvärligare att bo i skärgården. Socialdemokraternas
och kommunisternas konfiskation av delar av kustbefolkningens fiskerätt
i Östersjön berövade skärgårdsbefolkningen tillgångar som den hade kunnat
utveckla, bl.a. genom att hyra ut fiskeplatser. Bestämmelserna om båtregister
bidrar till att öka byråkratin och besväret för en skärgårdsbefolkning som
ofta är tvungen att hålla sig med flera båtar.

Den mycket restriktiva inställningen till nybyggnad av fritidshus i skärgårdsområden
gör att den fasta befolkningen undandras såväl en del
arbetstillfällen som välbehövliga inkomster från tomtförsäljning.

Den förändring av skattesystemet som socialdemokraterna förbereder
kommer ytterligare att öka bördan för skärgårdens fasta befolkning. Höga
taxeringsvärden i kombination med hög beskattning leder till att skärgårdsbefolkningen
kan komma att få ännu sämre skattevillkor.

9.4 Kommunikationerna på landsbygden

Väl fungerande, individuella transportsystem är en förutsättning för att
människor ska kunna bo och verka i alla delar av Sverige. Bilen ger en
rörelsefrihet som inget annat kommunikationsmedel kan ge en så stor grupp
invånare. De som har särskilt stor nytta av bilen är människor som bor på
landsbygden. Att underlätta bilinnehav är därför viktigt ur regionalpolitisk
synvinkel.

Bilen är viktig för det stora flertalet svenskar som bor i glesbygd.

Barnfamiljerna är mest beroende av att ha bil. 88% av barnfamiljerna äger
eller har tillgång till bil. I glesbygden är andelen barnfamiljer utan bil endast
5%. Det är landsbygdsbefolkningen som har svårast att klara av kostnaden

17

för att ha bil och som drabbas hårdast av höjda bilkostnader, t.ex. höjd Mot. 1988/89
bensinskatt. A422

Sedan 1982 har skatteuttaget från bilismen ökat betydligt. Bensin- och
vägskatterna har höjts vid flera tillfällen. Accisen, d.v.s. försäljningsskatten
på bilar, har höjts med över 200%. Avdragsbegränsningarna för bilresor
mellan bostad och arbetsplat har skärpts. Detta har medfört att det har blivit
kostsammare för landsbygdsbefolkningen att åka in till tätorterna för att
arbeta. Höjda avgifter och skatter på bilismen i glesbygden måste därför
avvisas.

9.5 Glesbygdsstöd

Det finns tillväxtkraft på den svenska landsbygden. I vissa fall har dock
utflyttningen gått så långt att det är nödvändigt att med skattemedel
subventionera viss verksamhet. För detta ändamål har det s.k. glesbygdsstödet
inrättats. Denna stödform är flexibel och syftar till att främja sysselsättning
och upprätthålla en god servicenivå. Stödformen har trots förhållandevis
låga kostnader varit framgångsrik. Genom glesbygdsstödet kan t.ex. ett
antal lanthandlare fortsätta sin verksamhet, samtidigt som pensionärer kan
få varor hemsända och affären vara ett serviceorgan för t .ex. systembolag och
apotek.

Glesbygdsstödet har emellertid framför allt betydelse för tillkomsten av
sysselsättningsmöjligheter som ett komplement till skogs- och jordbruk.

10 Anslagsfrågor

De nuvarande anslagen Lokaliseringsbidrag och Lokaliseringslån bör utgå
och ersättas med ett system med riskgarantilån i enlighet med vad som
anfördes i motion 1987/88 A484. Vi yrkar på att det till ett nyinrättat anslag,

Riskgarantilån, anvisas 120 miljoner kronor.

Det samlade länsanslaget har visat sig vara ett effektivt sätt att stödja
utvecklingen i regioner och orter med svag utvecklingskraft. Den typ av stöd
som innefattas i det samlade länsanslaget vänder sig huvudsakligen till
småföretag. Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen medverkat till
att detta anslag kunnat höjas. Den av regeringen föreslagna ambitionsnivån
är alltför låg. Vi föreslår därför att anslaget Regional utveckling ökas med
50 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag.

Det s k sysselsättningsstödet är en kvarleva från en period då det
industripolitiska och regionalpolitiska stödet var mer inriktat på att bevara
arbetsplatser än att utveckla nya. Vi har under flera års tid föreslagit att
sysselsättningsstödet skall avvecklas. Regeringen har hittills enbart accepterat
att sysselsättningsstödet avvecklas inom stödområde C. Vi föreslår att
anslaget Sysselsättningsstöd utgår.

Vårt ovannämnda förslag till stärkt konkurrenskraft för företagen i
Norrlands inland innebär att de sociala avgifterna inom stödområde A
respektive B skall nedsättas med 10 respektive 3 procentenheter. Detta bör
ske redan från årsskiftet 1989-1990. Detta beräknas för det kommande
budgetåret innebära att anslaget Nedsättning av sociala avgifter behöver ökas
med 180 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

11 Hemställan Mot. 1988/89

A422

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om regionalpolitikens förutsättningar och inriktning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förutsättningarna för statligt stöd till
teknikcentra,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nedsättning av
sociala avgifter i enlighet med vad som i motionen anförs,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om riskgarantilån i
enlighet med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om regionala investmentbolag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till D2 Lokaliseringsbidrag
m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av
362 000 000 kronor,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till D3 Lokaliseringslån
för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000
kronor,

8. att riksdagen till D4 Regional utveckling för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag av 740 000 000 kronor,

9. att riksdagen till D6 Ersättning för nedsättning av socialavgifter
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 575 000 000
kronor,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att till D7 Sysselsättningsstöd
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av
165 000 000 kronor,

11. att riksdagen till ett nytt anslag Riskgarantilån för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 120 000 000 kronor.

Stockholm den 23 januari 1989

Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m) Ulf Melin (m)

Mona Saint Cyr (m) Charlotte Cederschiöld (m)

Erik Holmkvist (m) Lars Ahlström (m)

1 1988/89:N257

19