med anledning av skr. 1996/97:95 Omstrukturering av AmuGruppen AB
Motion 1996/97:A25 av Per Unckel m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Regeringsskrivelse 1996/97:95
- Tilldelat
- Arbetsmarknadsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1997-02-26
- Bordläggning
- 1997-02-27
- Hänvisning
- 1997-02-28
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Regeringen föreslår att AmuGruppen AB kvarstår som ett av staten helägt bolag, vilket också framöver skall drivas i form av en sammanhållen koncern. Något ytterligare ägartillskott bedöms inte nödvändigt. I stället utgår regeringen från att koncernledningen anpassar verksamhet och tillgångar till en minskad efterfrågan på statligt upphandlad arbetsmarknadsutbildning och en ökad flexibilitet avseende framtida efterfrågefluktuationer.
Bakgrunden
Fram till 1986 byggde arbetsmarknadsutbildningen på ett delat huvudmannaskap mellan Arbetsmarknadsverket och Skolöverstyrelsen. Till följd av den oklara och ologiska rollfördelningen mellan de inblandade myndigheterna, men också uppenbara svårigheter att anpassa verksamheten till förändringar på arbetsmarknaden, övergavs organisationen 1986.
I stället bildades AMU-gruppen som en egen intäktsfinansierad uppdragsmyndighet. Dess uppgift blev att i konkurrens med andra utbildningssamordnare sälja utbildning till i första hand länsarbetsnämnderna. AMV övergick sålunda från att vara producent av utbildningen till köpare av densamma och gavs därtill frihet att köpa också från andra utbildningsanordnare.
Den 1 juli 1993 ombildades också AMU-gruppen till ett av staten helägt aktiebolag. Vid ombildandet bestämdes namnet till AmuGruppen AB. Bolagiseringen skedde vid en tidpunkt då myndighetsformen inte längre kunde försvaras. För detta hade AMU-gruppens verksamhet blivit alltför affärsmässig.
Konkurrensneutralitet mellan den forna uppdragsmyndigheten och övriga utbildningsanordnare skulle främjas genom bolagiseringen. Syftet var därutöver att skapa förutsättningar för och ställa krav på intern omställnings- förmåga. En fungerande utbildningsmarknad skulle skapas och till detta skulle staten bidra genom en aktiv ägarroll.
Redan under våren 1993, dvs. före bolagsbildningen, mottog AMU- gruppen signaler om att marknaden för de tjänster man erbjöd skulle vika efter en längre periods expansion. Arbetsmarknadspolitiken förändrades i en riktning som minskade AMV:s efterfrågan på arbetsmarknadsutbildning. Genom att inrätta en särskild avvecklingsmyndighet valde man att i samband med bolagiseringen reducera personalstyrkan med 2 000 personer, till 3 600.
Fram till 1995 växte emellertid den fasta personalstyrkan ånyo, bl.a. till följd av att det arbetsrättsliga regelverket omöjliggjorde fortsatt flexibilitet, upp till ca 5 200 personer. Huvudorsaken var emellertid att ett starkt efterfrågetryck - på en bristfälligt utvecklad marknad - drev bolaget att mycket snabbt utvidga sin kapacitet. Den fasta organisationen växte, med fler anställda, nya lokaler och dyra maskininvesteringar.
Omfattningen på den fasta organisationen har gjort AmuGruppen mer känslig för fluktuationer på marknaden för arbetsmarknadsutbildning. Det har visat sig inte minst i form av en kraftigt försämrad resultatnivå och allmän ekonomisk utveckling under de senaste två åren, då efterfrågan sjunkit markant. Enligt den senast rapporterade statistiken från AMS genomgår nu drygt 40 000 personer någon form av statligt upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Det är nästan 27 000 färre än vid motsvarande period för två år sedan.
Regeringens skrivelse
Under hösten 1996 gjorde styrelsen och koncernledningen för AmuGruppen AB bedömningen att tidigare beslutat förändringsprogram inte skulle vara tillräckligt för att möta den kraftigt vikande marknaden. Drastiskt sjunkande intäkter skulle leda till akut likviditetskris redan vid årsskiftet 1996/97 om inte ägaren - staten - beviljade ett kapitaltillskott om 600 miljoner kronor. Inför det akuta läge som uppstått förordade Moderata samlingspartiet att bolaget likviderades under ordnade former, så att livskraftiga delar av verksamheten kunde drivas vidare i annan regi. Riksdagen valde emellertid att möta koncernledningens begäran och ett reservationsanslag om 600 miljoner kronor anvisades inför årsskiftet (prop. 1996/97:55, bet. 1996/97:AU6, rskr. 1996/97:108).
Efter en intern analys av bolagets förutsättningar, genomförd parallellt med en extern analys på Riksdagens revisorers uppdrag, återkommer regeringen nu till riksdagen i fråga om AmuGruppens framtid.
Behovet av arbetsmarknadsutbildning
Regeringens uppfattning är att det också i framtiden kommer att finnas ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning. Moderata samlingspartiet delar den uppfattningen, i så måtto att vi betraktar den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen som ett viktigt inslag i den samlade arbetsmarknadspolitiken. Betydande brister till trots är det ovedersägligen så att kvalificerad yrkesutbildning, ställd i relation till flertalet av de övriga verksamheter som bedrivs inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken, oftare främjar möjligheterna för den enskilde individen att återkomma till arbetslivet. Insatser för att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt och för att stimulera individuell kompetensutveckling (se motion 1996/97:A277) kan emellertid radikalt minska omfattningen av den arbetsmarknadsutbildning som årligen behöver upphandlas av AMV.
För den av myndigheten upphandlade utbildningen bör inriktningen vara mer fokuserad. Utbildningen skall vara styrd mot ett klart definierat arbetsmarknadsbehov och i allt väsentligt genomföras tillsammans med näringslivet. Ökade möjligheter för enskilda medarbetare och företag att investera i humankapital kommer därtill att utveckla marknaden för arbetsmarknadsutbildning.
Framtiden för AmuGruppen AB
Lejonparten av AmuGruppens problem härrör sig från betydande brister i statens utövande av ägarskapet. Riksdagens revisor (1996/97:RR8) menar bl.a. att Arbetsmarknadsdepartementet saknat tillräcklig kunskap om AmuGruppens verksamhet och därtill uppvisat bristande kompetens i bolagsfrågor i allmänhet. Det är en allvarlig kritik.
För den i höstas uppkomna likviditetskrisen är det vidare uppenbart att regeringen inte fullt ut förstått innebörden av den kraftiga nedskärning av arbetsmarknadsutbildningen som följde av regeringens eget budgetförslag. I den händelse regeringen gjorde det underlät den att informera sitt eget bolag. Mot bakgrund av att AmuGruppen för mellan 80 och 90 procent av sina intäkter är direkt eller indirekt beroende av beställningar från AMV är ett sådant handlande anmärkningsvärt.
Moderata samlingspartiet har vid återkommande tillfällen redovisat sin syn på staten som ägare till affärsdrivande företag. Även om ambitionen är att företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer blir ett statligt ägarskap svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens.
Ägarförhållandet i ett utbildningsföretag av AmuGruppen AB:s slag utgör i det avseendet inget undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en marknad på vilken staten själv utgör den helt dominerande köparen är i längden ohållbart. Vi beklagar därför att regeringen redan inför det fördjupade analysarbetet valde bort de av koncernledningen redovisade handlingsalternativ som byggde på andra förutsättningar än att AmuGruppen AB också framgent skall fungera huvudsakligen som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument för statsmakten.
Det är vidare olyckligt att regeringen slår vakt om rådande struktur på marknaden med hänvisning till kostsamma maskininvesteringar och bristande utbildningskapacitet hos fristående utbildningsanordnare. De angivna hindren är delvis en konsekvens av dagens system och undanröjs enklast av bättre möjligheter för konkurrens och långsiktighet i planeringen.
En omstrukturering av bolaget kommer inte att till fyllest möta de krav som ställs på en fungerande utbildningsmarknad med ökad konkurrens, kvalitet och kostnadseffektivitet. För detta ändamål är det nödvändigt att vidta åtgärder som berör ägarförhållandet i AmuGruppen AB.
Vår uppfattning är att en avveckling av det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen och verka stimulerande på utbildningsmarknadens utveckling. Ett annat ägarskap av den verksamhet som AmuGruppen AB i dag ansvarar för skulle därtill erbjuda ett mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver.
Efter en analys av förutsättningarna bör därför regeringen återkomma till riksdagen med förslag till en avveckling av det statliga ägandet i AmuGruppen AB.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.
Stockholm den 24 februari 1997
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m) Patrik Norinder (m) Christel Anderberg (m) Anna Åkerhielm (m) Per Bill (m) Olle Lindström (m) Ulf Melin (m) Jan Backman (m) Ulf Kristersson (m) Annika Jonsell (m)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.