Till innehåll på sidan

med anledning av skr. 1996/97:95 Omstrukturering av AmuGruppen AB

Motion 1996/97:A25 av Per Unckel m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Regeringsskrivelse 1996/97:95
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
1997-02-26
Bordläggning
1997-02-27
Hänvisning
1997-02-28

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Regeringen föreslår att AmuGruppen AB kvarstår som ett av
staten helägt bolag, vilket också framöver skall drivas i form
av en sammanhållen koncern. Något ytterligare ägartillskott
bedöms inte nödvändigt. I stället utgår regeringen från att
koncernledningen anpassar verksamhet och tillgångar till en
minskad efterfrågan på statligt upphandlad
arbetsmarknadsutbildning och en ökad flexibilitet avseende
framtida efterfrågefluktuationer.
Bakgrunden
Fram till 1986 byggde arbetsmarknadsutbildningen på ett
delat huvudmannaskap mellan Arbetsmarknadsverket och
Skolöverstyrelsen. Till följd av den oklara och ologiska
rollfördelningen mellan de inblandade myndigheterna, men
också uppenbara svårigheter att anpassa verksamheten till
förändringar på arbetsmarknaden, övergavs organisationen
1986.
I stället bildades AMU-gruppen som en egen intäktsfinansierad
uppdragsmyndighet. Dess uppgift blev att i konkurrens med andra
utbildningssamordnare sälja utbildning till i första hand länsarbetsnämnderna.
AMV övergick sålunda från att vara producent av utbildningen till köpare av
densamma och gavs därtill frihet att köpa också från andra
utbildningsanordnare.
Den 1 juli 1993 ombildades också AMU-gruppen till ett av staten helägt
aktiebolag. Vid ombildandet bestämdes namnet till AmuGruppen AB.
Bolagiseringen skedde vid en tidpunkt då myndighetsformen inte längre
kunde försvaras. För detta hade AMU-gruppens verksamhet blivit alltför
affärsmässig.
Konkurrensneutralitet mellan den forna uppdragsmyndigheten och övriga
utbildningsanordnare skulle främjas genom bolagiseringen. Syftet var
därutöver att skapa förutsättningar för och ställa krav på intern omställnings-
förmåga. En fungerande utbildningsmarknad skulle skapas och till detta
skulle staten bidra genom en aktiv ägarroll.
Redan under våren 1993, dvs. före bolagsbildningen, mottog AMU-
gruppen signaler om att marknaden för de tjänster man erbjöd skulle vika
efter en längre periods expansion. Arbetsmarknadspolitiken förändrades i en
riktning som minskade AMV:s efterfrågan på arbetsmarknadsutbildning.
Genom att inrätta en särskild avvecklingsmyndighet valde man att i samband
med bolagiseringen reducera personalstyrkan med 2 000 personer, till 3 600.
Fram till 1995 växte emellertid den fasta personalstyrkan ånyo, bl.a. till
följd av att det arbetsrättsliga regelverket omöjliggjorde fortsatt
flexibilitet,
upp till ca 5 200 personer. Huvudorsaken var emellertid att ett starkt
efterfrågetryck - på en bristfälligt utvecklad marknad - drev bolaget att
mycket snabbt utvidga sin kapacitet. Den fasta organisationen växte, med fler
anställda, nya lokaler och dyra maskininvesteringar.
Omfattningen på den fasta organisationen har gjort AmuGruppen mer
känslig för fluktuationer på marknaden för arbetsmarknadsutbildning. Det har
visat sig inte minst i form av en kraftigt försämrad resultatnivå och allmän
ekonomisk utveckling under de senaste två åren, då efterfrågan sjunkit
markant. Enligt den senast rapporterade statistiken från AMS genomgår nu
drygt 40 000 personer någon form av statligt upphandlad
arbetsmarknadsutbildning. Det är nästan 27 000 färre än vid motsvarande
period för två år sedan.
Regeringens skrivelse
Under hösten 1996 gjorde styrelsen och koncernledningen
för AmuGruppen AB bedömningen att tidigare beslutat
förändringsprogram inte skulle vara tillräckligt för att möta
den kraftigt vikande marknaden. Drastiskt sjunkande intäkter
skulle leda till akut likviditetskris redan vid årsskiftet
1996/97 om inte ägaren - staten - beviljade ett
kapitaltillskott om 600 miljoner kronor. Inför det akuta läge
som uppstått förordade Moderata samlingspartiet att bolaget
likviderades under ordnade former, så att livskraftiga delar
av verksamheten kunde drivas vidare i annan regi. Riksdagen
valde emellertid att möta koncernledningens begäran och ett
reservationsanslag om 600 miljoner kronor anvisades inför
årsskiftet (prop. 1996/97:55, bet. 1996/97:AU6, rskr.
1996/97:108).
Efter en intern analys av bolagets förutsättningar, genomförd parallellt med
en extern analys på Riksdagens revisorers uppdrag, återkommer regeringen
nu till riksdagen i fråga om AmuGruppens framtid.
Behovet av
arbetsmarknadsutbildning
Regeringens uppfattning är att det också i framtiden kommer
att finnas ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning.
Moderata samlingspartiet delar den uppfattningen, i så måtto
att vi betraktar den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen
som ett viktigt inslag i den samlade arbetsmarknadspolitiken.
Betydande brister till trots är det ovedersägligen så att
kvalificerad yrkesutbildning, ställd i relation till flertalet av
de övriga verksamheter som bedrivs inom ramen för den
aktiva arbetsmarknadspolitiken, oftare främjar möjligheterna
för den enskilde individen att återkomma till arbetslivet.
Insatser för att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt
och för att stimulera individuell kompetensutveckling (se
motion 1996/97:A277) kan emellertid radikalt minska
omfattningen av den arbetsmarknadsutbildning som årligen
behöver upphandlas av AMV.
För den av myndigheten upphandlade utbildningen bör inriktningen vara
mer fokuserad. Utbildningen skall vara styrd mot ett klart definierat
arbetsmarknadsbehov och i allt väsentligt genomföras tillsammans med
näringslivet. Ökade möjligheter för enskilda medarbetare och företag att
investera i humankapital kommer därtill att utveckla marknaden för
arbetsmarknadsutbildning.
Framtiden för AmuGruppen
AB
Lejonparten av AmuGruppens problem härrör sig från
betydande brister i statens utövande av ägarskapet.
Riksdagens revisor (1996/97:RR8) menar bl.a. att
Arbetsmarknadsdepartementet saknat tillräcklig kunskap om
AmuGruppens verksamhet och därtill uppvisat bristande
kompetens i bolagsfrågor i allmänhet. Det är en allvarlig
kritik.
För den i höstas uppkomna likviditetskrisen är det vidare uppenbart att
regeringen inte fullt ut förstått innebörden av den kraftiga nedskärning av
arbetsmarknadsutbildningen som följde av regeringens eget budgetförslag. I
den händelse regeringen gjorde det underlät den att informera sitt eget bolag.
Mot bakgrund av att AmuGruppen för mellan 80 och 90 procent av sina
intäkter är direkt eller indirekt beroende av beställningar från AMV är ett
sådant handlande anmärkningsvärt.
Moderata samlingspartiet har vid återkommande tillfällen redovisat sin syn
på staten som ägare till affärsdrivande företag. Även om ambitionen är att
företagen skall drivas efter strikt kommersiella principer blir ett statligt
ägarskap svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens.
Ägarförhållandet i ett utbildningsföretag av AmuGruppen AB:s slag utgör i
det avseendet inget undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att
staten dominerar en marknad på vilken staten själv utgör den helt
dominerande köparen är i längden ohållbart. Vi beklagar därför att regeringen
redan inför det fördjupade analysarbetet valde bort de av koncernledningen
redovisade handlingsalternativ som byggde på andra förutsättningar än att
AmuGruppen AB också framgent skall fungera huvudsakligen som ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument för statsmakten.
Det är vidare olyckligt att regeringen slår vakt om rådande struktur på
marknaden med hänvisning till kostsamma maskininvesteringar och bristande
utbildningskapacitet hos fristående utbildningsanordnare. De angivna hindren
är delvis en konsekvens av dagens system och undanröjs enklast av bättre
möjligheter för konkurrens och långsiktighet i planeringen.
En omstrukturering av bolaget kommer inte att till fyllest möta de krav som
ställs på en fungerande utbildningsmarknad med ökad konkurrens, kvalitet
och kostnadseffektivitet. För detta ändamål är det nödvändigt att vidta
åtgärder som berör ägarförhållandet i AmuGruppen AB.
Vår uppfattning är att en avveckling av det statliga ägandet, genom en
stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen och
verka stimulerande på utbildningsmarknadens utveckling. Ett annat ägarskap
av den verksamhet som AmuGruppen AB i dag ansvarar för skulle därtill
erbjuda ett mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver.
Efter en analys av förutsättningarna bör därför regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till en avveckling av det statliga ägandet i
AmuGruppen AB.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.

Stockholm den 24 februari 1997
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)

Patrik Norinder (m)

Christel Anderberg (m)

Anna Åkerhielm (m)

Per Bill (m)

Olle Lindström (m)

Ulf Melin (m)

Jan Backman (m)

Ulf Kristersson (m)

Annika Jonsell (m)


Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.