med anledning av prop. 2001/02:51 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m.

Motion 2001/02:So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att systemet med högkostnadsskydd bör utredas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förtydliganden avseende kostnaderna för vissa material.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsekvensbeskrivningar av införandet av karensbelopp per behandlingsomgång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förhandsprövning av priset.

Motivering

Kristdemokraternas utgångspunkt i tandvårdsfrågor är att tänderna är en del av kroppen. Ett mål med förändringar av tandvårdsförsäkringen bör, enkelt uttryckt, vara att det inte ska kosta mer att gå till tandläkaren än till läkaren. Historiskt sett har tandvården haft sin egen försäkringslösning, vilken alltid varit betydligt dyrare för den enskilde än annan hälso- och sjukvård.

Tandvårdsförsäkringen är – som en del av välfärdssystemet – mycket viktig. Ur ett hälso- och samhällsekonomiskt perspektiv måste tandvårdsstödet vara konstruerat så att tandvårdsbehoven minskar. Dessutom ska detta kombineras med rimliga kostnader för samhället och patienterna.

Regeringen framhåller att ett högkostnadsskydd för tandvård på sikt bör införas för alla. Detta är, enligt kristdemokratisk uppfattning, en bra inriktning vid förändringar av tandvårdsstödet. Det är betydelsefullt att denna intention också ges prioritet då förändringar av tandvårdsstödet diskuteras framöver. Regeringen bör därför tydligare ange inriktning och avsikter i detta avseende. Hur detta ska ske bör bli föremål för en utredning som omfattar övergripande frågor kring dagens högkostnadsskydd för sjukvård, läkemedel och tandvård.

Kristdemokraterna yrkar inte avslag på propositionen – däremot anförs, på några punkter, kritik mot förslag och skrivningar.

Högkostnadsskyddets utformning

Regeringen föreslår att den så kallade bastandvården ska förbättras för personer som kalenderåret fyller 65 år eller mer. Det är en rimlig åtgärd – åtminstone om man jämför med andra tänkbara förslag. Regelbunden bastandvård är utan tvekan grunden för en god tandhälsa långt upp i åren. Det finns dock en oklarhet i propositionen vad gäller den ersättning som lämnas via försäkringen för bastandvård. I den utredning som ligger till grund för propositionen föreslogs en ersättningsnivå på två basbelopp. I nuvarande förslag ges en ersättning på ett och ett halvt basbelopp, vilket sannolikt är en för låg nivå för vissa pensionärer.

I propositionen föreslås att ett högkostnadsskydd införs för personer som kalenderåret fyller 65 år eller mer. I högkostnadsskyddet ingår kostnaden för protetiska ersättningar över ett karensbelopp som i förslaget är 7 700 kronor – per behandlingsomgång. Kostnaden för gjutmetaller och ädelmetaller ersätts inte via högkostnadsskyddet. Det innebär att patientens kostnader för protetik kan bli betydligt högre än 7 700 kronor per behandlingsomgång.

Man kan dessutom betvivla att antalet behandlingsomgångar, för vissa patienter, inte blir fler än en per år. Propositionen är otydlig på denna punkt, och regeringen borde ha övervägt en annan lösning. Det högkostnadsskydd som gäller i den övriga hälso- och sjukvården begränsar kostnaderna under ett år från första behandlingstillfället. Det finns anledning att överväga om inte samma princip bör gälla för högkostnadsskyddet för protetik.

Mot denna bakgrund anser vi kristdemokrater att det är högst osäkert huruvida regeringens förslag till högkostnadsskydd är tillräckligt för att garantera att den enskilde inte drabbas av orimliga kostnader. En del patienter som är äldre än 65 år kommer, även framöver, sannolikt avstå från nödvändig tandvård. Vi avser därför att återkomma i frågan om högkostnadsskyddets utformning när effekterna av förslaget blir tydliga.

Förhandsprövning av priset

Det är nödvändigt att föreliggande förslag till ett förbättrat tandvårdsstöd kombineras med någon form av prisreglering. Risken är annars att försäkringen belastas med alltför höga kostnader. Regeringen föreslår att priskontrollen utövas av försäkringskassan som gör en skälighetsbedömning av vårdgivarens ersättningsanspråk och behandlingsförslag.

Priskontrollen är nödvändig men samtidigt riskabel. Bristen på både tandläkare och tandtekniker skapar köer som i sig utgör ett stort problem för patienterna. En förhandsprövning av priset utan noggrann uppföljning kan ytterligare förvärra läget när det gäller tillgången på tandvårdspersonal. Oavsett vilka förbättringar som föreslås för patienterna måste det finnas personal som kan utföra tandvården.

Regeringen föreslår att Riksförsäkringsverket ska analysera prisutvecklingen för tandvården. Allmänhetens intressen vad gäller oacceptabla prisökningar är väl tillgodosedda i propositionen. Det ligger även i allmänhetens intresse att tillgången på tandvårdspersonal är god. Det är således viktigt att försäkringskassans förhandsprövning av priset inte försämrar patienternas tillgång till en god och regelbunden tandvård.

Stockholm den 7 februari 2002
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Davidson (kd)	Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)	Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Fanny Rizell (kd)
Magda Ayoub (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Désirée Pethrus Engström (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Erling Wälivaara (kd)	Ulla-Britt Hagström (kd)
Maria Larsson (kd)