med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

Motion 2001/02:L22 av Christel Anderberg m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Vuxna har inte rätt till barn – men barn har rätt till goda uppväxtvillkor. Därför måste frågan huruvida registrerade partner skall ges rätt att prövas som adoptivföräldrar avgöras med utgångspunkt i principen om barnens bästa och adoptivbarns speciella behov.

Separationen från de biologiska föräldrarna påverkar ett barn genom hela livet. Adopterade barns identitetsbyggande är således mer komplicerat än andra barns. De allra flesta adoptivbarn klarar sig bra, men de som inte gör det får ofta mycket stora problem.

Kunskapen om adoptioner och adoptivbarns utveckling är ännu ofullständig. Detta gäller särskilt adopterade barn i homosexuella familjer. Det saknas studier om viktiga delområden som familjebildning och utvecklingen av den sexuella identiteten.

Forskningen har visat att det finns en överrisk för självmord och psykologiska komplikationer hos adopterade barn. Med beaktande av detta, samt att kunskapen om adopterade barn i homosexuella familjer ännu är ofullständig, vet vi i dag inte hur stora adoptivbarns marginaler är. Klarar adopterade ännu en livsuppgift att förhålla sig till?

Regeringen är inte intresserad av kunskap om adopterade och adopterade i homosexuella familjer. Vi anser att man måste ha kunskap för att med gott samvete kunna säga att man fattat beslut som utgår från barnens bästa. Vi anser att man måste avvakta ny forskning som kan ge oss en bredare kunskapsgrund att stå på för att kunna besluta i frågan. Därför är vi inte nu beredda att stödja förslaget att ge registrerade partner rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Vi stödjer förslaget att medge närståendeadoptioner för registrerade partner. För de barn som då berörs är det biologiska ursprunget klart, vilket väsentligt underlättar identitetsbyggandet jämfört med andra adoptivbarn.

Det förekommer i inte obetydlig omfattning att lesbiska registrerade partner genomgår befruktning privat eller på utländska sjukhus. Om en möjlighet för dem införs att få assisterad befruktning utförd på svenskt sjukhus skulle de medicinska riskerna för mor och barn minska och barnets möjlighet att få reda på sitt biologiska ursprung säkerställas. Vi anser därför att en sådan lagändring bör komma till stånd. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag till erforderlig reglering av det rättsliga föräldraskapet för barnet i sådana fall.

Vi vill avslutningsvis framhålla vikten av att en översyn av dagens adoptionslagstiftning i dess helhet kommer till stånd. I avvaktan härpå bör inga delreformer göras i regelverket.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 18

2 Innehållsförteckning 20

3 Förslag till riksdagsbeslut 21

4 Inledning 21

5 Bakgrund 21

5.1 Vägen till adoption 21

5.2 Växande medvetenhet 22

5.3 Adoptivbarns speciella situation 22

5.4 Kliniska erfarenheter 24

5.5 Homosexuella familjer och internationella adoptioner 25

5.5.1 Biologiska barn i homosexuella familjer 25

5.5.2 Obefintlig kunskap om adoptivbarn i homosexuella familjer  26

5.6 Ny forskning 26

6 Regeringens förslag 27

6.1 Allmänna synpunkter 27

6.2 Adoption 28

6.2.1 Barnets bästa 28

6.3 Internationella åtaganden 29

6.4 Assisterad befruktning 29

7 Det moderata ställningstagandet 29

7.1 Allmänna synpunkter 29

7.2 Adoption 30

7.3 Närståendeadoption 31

7.4 Internationella åtaganden 31

7.5 Assisterad befruktning 32

7.6 En översyn av adoptionslagstiftningen 32

3 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag att registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram ett lagförslag som gör att dagens regler för internationella adoptioner inte kan kringgås i syfte att efter ensamadoption låta en registrerad partner närståendeadoptera barnet.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag att frånträda 1967 års europeiska konvention om adoption av barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en snar översyn av adoptionslagstiftningen i dess helhet.

4 Inledning

Ingen vuxen har rätt till barn. Däremot har barn rätt till goda uppväxtvillkor.

Adoption är ett löfte som staten ger till ett barn. Det är ett löfte inte bara om ett bättre liv utan även om bästa tänkbara förutsättningar för det berörda barnet. Det unika vid adoption är att staten officiellt välsignar ett föräldraskap och slår fast att en viss familjesituation är den bästa för ett barn. Det finns under vanliga förhållanden inga regler om vem som får skaffa barn. Men när man aktivt förflyttar ett barn från sin kultur och sitt land för att ge det till en utvald familj måste man ställa höga krav. Adoption är ett ansvarstagande från statens sida och kräver således stor ödmjukhet och försiktighet.

Frågan om registrerade partner skall ges rätten att prövas som adoptivföräldrar måste avgöras med utgångspunkt i vad som utgör barnets bästa och med fokusering på adoptivbarnens speciella förutsättningar. Det är inte en fråga om människovärde eller homosexuellas rättigheter. Det är en fråga om barns behov.

5 Bakgrund

5.1 Vägen till adoption

Varje adoption börjar med en tragedi för barnet. Gemensamt för alla adoptivbarn är att de tidigt separeras från sina biologiska föräldrar, vilket undantagslöst är ett trauma. Det är dramatiskt för ett barn att byta land, kultur, språk och omgivning. Adoption är en av de största och mest svårförklarliga förändringar som ett litet barn kan genomgå.

Via barnhem, sjukhus, fosterföräldrar och lokala myndigheter kommer barn i varierande åldrar så småningom till nya familjer i främmande länder. Där väntar i de allra flesta fall väl utvalda och starkt motiverade familjer på barnen.

För det stora flertalet adopterade går det bra. De anknyts till sina nya familjer och klarar sig utan några problem. Men för en liten del adopterade går det sämre – och dessa riskerar att råka riktigt illa ut. När de väl faller har de inget mentalt skyddsnät. Det är dessa fall vi måste ägna speciell eftertanke.

5.2 Växande medvetenhet

Under 1960- och 1970-talen var synen på internationella adoptioner välvillig, men kanske också naiv. Tron att adoption var ett sätt att hjälpa både barn och blivande föräldrar var stark. Det förekom att par adopterade av ideella motiv. Få problem diskuterades. De första föräldragenerationerna fick ta emot adoptivbarn relativt oförberedda på deras speciella behov. Då fanns det få invandrare i Sverige, och internationella adoptivbarn med annorlunda utseende identifierades ofta just som adopterade.

I dag kan det konstateras att de första internationella adoptionerna var något av ett socialt experiment om än med de bästa ambitioner. Forskningen, diskussionen och medvetenheten om adoptivbarns speciella situation och behov har kommit först i efterhand.

Den medicinska behandlingen av de första generationernas adoptivbarn kan ge ett exempel. Många barn som kom till Sverige led av undernäring och infektioner. Sjukvården inriktades på att snabbt bota sjukdomarna och öka barnens kroppsvikt. Resultaten av dessa goda ambitioner blev att barnen först utsattes för undernäring och sedan för övergödning. Detta kunde medföra att barnen nådde puberteten för tidigt och att kroppslängdtillväxten stannade av i förtid. I takt med att kunskaperna har ökat, har vi lärt oss hantera detta och andra problem.

5.3 Adoptivbarns speciella situation

Gemensamt för alla adoptivbarn är att de tidigt separerats från sina biologiska föräldrar. De har genomgått ett antal separationer redan innan de kommer till Sverige. Ibland har detta skett genom att barnet överlämnats till ett barnhem, sjukhus eller fosterfamilj. Ibland har barnen kommit till barnhem som hittebarn eller gatubarn och i vissa speciella fall efter tvångsomhändertaganden eller andra trauman.

Barnen kan sedan ha bott på flera barnhem under kortare eller längre perioder innan de kommer till sin nya familj. Detta har stor betydelse för barnens utveckling eftersom det lilla barnet varje gång det sökt knyta an till och bygga en nära relation till någon vuxen snabbt separerats från denne. Under perioder kanske det lilla barnet inte ens har haft någon vuxen att relatera till. Barnen kan under långa perioder helt ha saknat kroppskontakt. Detta påverkar förmågan att bygga nära relationer senare i livet. Det påverkar och formar också barnets trygghetskänsla. Vissa barn ger helt enkelt upp försöken att knyta an till vuxna. I avsaknad av tillräckliga språkkunskaper och förmåga att kommunicera om sina känslor inför den enorma förändring som adoptionen innebär kan lite äldre barn efter ankomsten till adoptivfamiljen uppvisa olika symptom på psykiska anpassningsproblem.

Barnets ålder vid adoptionen spelar stor roll. För de flesta barn går den inledande och riktigt jobbiga fasen över. Men ju äldre barnet är när det kommer till adoptivfamiljen, desto svårare verkar övergången och risken för senare komplikationer vara. 18 månader verkar vara något av en vattendelare. Också kliniska erfarenheter tyder på att hög ålder vid adoptionen är en riskfaktor.

Barnets tidiga erfarenheter försvinner inte, utan ligger kvar och kan göra sig påminda senare i livet. Det gäller för alla barn. Frågorna om utseende, annorlundaskap, identitet och biologiskt ursprung kommer att finnas där och de måste kunna hanteras både av barnet och omgivningen. Adoptionen är inte bara en enstaka händelse i barndomen, utan en process som pågår hela livet. Processen är olika intensiv i olika perioder och det är förstås olika för olika personer, men den finns där. Man kan aldrig växa ifrån att man är adopterad, bara in i det och göra det till en del av identiteten.

Man kan konstatera att det är nödvändigt att de svenska adoptivfamiljerna är väl utvalda och stabila. Det är viktigt att de nya föräldrarna är väl medvetna om det speciella i barnets ursprung och hur det bäst kan bemötas och hanteras.

En del barn känner till vilka de biologiska föräldrarna är och orsaken till att de lämnades bort. Tankarna kan kretsa kring hur livet skulle blivit om man fått vara kvar hos den biologiska familjen. De flesta barn känner inte sitt ursprung. Många barn ägnar många, långa funderingar åt vilka föräldrarna var och varför man lämnades bort för adoption. Detta är naturligt och gäller också om relationen till den svenska familjen är bra.

Att vara adopterad är att vara utvald för en svensk familj, men det är också att vara övergiven av sina biologiska föräldrar. Ursprunget är viktigt för det egna identitetsbyggandet. Frågor som: Vem är jag, var kommer jag ifrån, hur kommer jag att se ut, vad vill jag? präglar tankarna. Under tonårstiden är denna process som starkast, men kan fortsätta att påverka individen under de tidiga vuxenåren och hela livet. Frågorna kan aktualiseras och accentueras under vissa perioder, som när egen familjebildning börjar bli aktuell.

Adoptivbarn från andra länder har ofta också att hantera ett annorlunda utseende än majoriteten. Alla former av avvikelser är känsliga, särskilt under tonåren och speciellt de man inte valt själv. Man ser inte ut som sina föräldrar eller kompisar fast man känner sig lika. Många barn förnekar under perioder det egna ursprunget. Man känner sig som svensk, men kan ändå bli behandlad som vore man invandrare. Den inre och den yttre identiteten kolliderar.

Adoptivbarnets identitetsbyggande är mer komplicerat än andra barns. Man har fler, svårare och annorlunda frågor och faktorer att hantera. Man skall få ihop känslan av att vara svensk med vetskapen om att vara utländsk. Man skall få ihop sin familj med vetskapen om att det funnits – och kanske fortfarande finns – en annan familj. Man skall fundera över det egna livet i Sverige, och det som kunde ha blivit i ett annat land. Adoptivbarn kan ha behov av, men också en skräck för nära relationer. Det finns också uppgifter om att utvecklingen av sexualiteten kan kompliceras.

Det har framförts olika förklaringar till detta. Adoptivbarn är inte sällan födda som ett resultat av i ursprungsländerna otillåtet sexuellt umgänge. De kommer till svenska familjer på grund av de nya föräldrarnas ofrivilliga barnlöshet. Frågan är om detta kan påverka den egna synen på kropp och sexualitet.

Erfarenheterna från särskilda ungdomshem ger indikationer på att mer forskning behövs. Personalen på § 12-hem upplever att utlandsadopterade barn oftare än andra omhändertagna barn visar tecken på att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det är också vanligare med promiskuitet och annan sexuell problematik i den adopterade gruppen i jämförelse med andra omhändertagna på särskilt ungdomshem skriver Statens institutionsstyrelse (SiS) i rapporten Behandling av adopterade barn på särskilt ungdomshem. Vidare skriver SiS: ”De utlandsadopterade barnen på institutionerna uppvisar ofta ett gränslöst beteende som leder till att de utsätter sig för risker och situationer som är direkt farliga, såsom våld och sexuellt utnyttjande. Adoptivbarnen har bra grunduppfostran och gott socialt uppträdande men har svårt för djupare kontakter.”

Till detta skall vidare läggas effekterna av de ofta många och svåra separationerna som många adoptivbarn gått igenom som små, med allt vad de kan innebära för förmågan till nära relationer senare i livet. För många blir resultatet ett livslångt sökande, för andra en känsla av tomhet och identitetslöshet. Andra klarar att hantera situationen utan större problem.

5.4 Kliniska erfarenheter

Att situationen för internationella adoptivbarn kan vara svår att hantera indikeras av att de är överrepresenterade som patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin. Enligt undersökningar finns det ungefär dubbelt så många adoptivbarn som det skulle vara fråga om, satt i relation till antalet adoptivbarn, inom barn- och ungdomspsykiatrin. En tredjedel av dessa barn hade så svåra problem att de varit inlagda på klinik.

Enligt SiS finns det uppgifter om att adoptivbarn behandlas av psykolog 2–5 gånger så ofta som övriga barn. Adoptivbarn är också överrepresenterade på § 12-hem. Där finns det 2,6 gånger fler adopterade barn än vad som statistiskt kunde förväntas.

Det förefaller – vilket också kunde förväntas – att tonårsperioden är svår för många adoptivbarn. I dygnsvård för tonåringar är adoptivbarnen överrepresenterade jämfört med en normalpopulation. Skälen till att de är där skiljer sig också från icke-adopterade ungdomar. Psykiska skäl dominerar, snarare än familjeförhållanden.

De flesta adoptivbarn klarar av att med hjälp av väl utvalda och stabila familjer hantera den ökade belastning det innebär att vara adopterad. Men de adoptivbarn som inte klarar av situationen riskerar enligt forskarrönen att få mycket allvarliga problem. När situationen blir svår blir den i det närmaste ohanterbar.

SiS-institutionen Folåsa har specialiserat sig på att behandla utlandsadopterade problembarn. Erfarenheterna där, som vi tog del av under ett studiebesök, ger vid handen att de adopterade ungdomarna har en god grunduppfostran, ordnad skolgång och ett bra nätverk. De uppvisar emellertid en infekterad relation till sina föräldrar, rotlöshet, hög orosnivå och gränslöst beteende. Deras föräldrar är ofta slutkörda på grund av situationen. Problembilden kännetecknas av sorg efter separationen från de biologiska föräldrarna, anknytningssvårigheter, språksvårigheter och annorlundaskap.

Till de uppräknade riskfaktorerna skulle, enligt personalen på Folåsa, homosexuella föräldrar ytterligare förstärka annorlundaskapet. Då adoptivbarnen redan nu har så stora problem borde det därför vara uteslutet att addera ytterligare riskfaktorer.

5.5 Homosexuella familjer och internationella adoptioner

5.5.1 Biologiska barn i homosexuella familjer

Undersökningar visar att homosexuellas föräldrar omvårdnadsmässigt är lika goda föräldrar som heterosexuella föräldrar. Föräldrarnas homosexualitet är dock något som barnen måste förhålla sig till. I de allra flesta fall klarar barnen att hantera detta på ett bra sätt. Identitetsutvecklingen kompliceras dock.

Det har visat sig att tecken på en viss reservation inför omgivningen finns hos en del berörda barn. Andra är rädda för att bli retade eller att deras egen sexuella läggning skall komma att diskuteras. Man är rädd för att avvika från gruppen. Tonåringar vill äga informationen om föräldrarnas sexualitet. Vissa vuxna som växt upp i homosexuella familjer berättar i en undersökning att de blivit retade som barn. Barn i homosexuella familjer måste gå igenom en egen komma-ut-process. Enligt experten Torgny Gustavsson kompliceras den egna identitetsutvecklingen genom frågor om den egna sexualiteten och om annorlundaskap.

De barn som i dag finns i homosexuella familjer är i det närmaste uteslutande den ena partens biologiska barn. De befinner sig i en helt annan situation än internationella adoptivbarn och kan identifiera sig med en förälder. De känner sitt ursprung och har ofta den andre biologiske föräldern kvar i sitt liv.

Forskningen om barn i homosexuella familjer är nästan uteslutande utländsk. I de svenska studier som trots allt genomförts är de undersökta populationerna små och icke slumpmässigt utvalda. Studierna om manliga homosexuella familjer är få – forskningen berör nästan uteslutande biologiska barn i lesbiska parförhållanden. Endast enstaka studier är longitudinella och de behandlar inte barnens psykologiska och sociala utveckling.

5.5.2 Obefintlig kunskap om adoptivbarn i homosexuella familjer

Ovan konstaterades att det saknas tillfredsställande kunskap om internationellt adopterades situation och behov. Framför allt gäller denna kunskapsbrist barn som adopterats i homosexuella familjer.

I vissa av USA:s delstater kan det förekomma att homosexuella tillåts adoptera. Det gör att man kan förvänta sig att det kommer forskning som stärker kunskapsläget på området. Det är alltså möjligt att invänta ny kunskap, för att senare på en betydligt mer stabil kunskapsgrund kunna ta ställning till frågan om huruvida registrerade partner skall få prövas som adoptivföräldrar.

5.6 Ny forskning

Den 6 mars i år redovisade docenten i barnpsykiatri Frank Lindblad studien Suicide, psychiatric illness and social maladjustment in intercountry adoptees in Sweden på Dagens Nyheters debattsida. Han har tillsammans med två andra forskare utnyttjat de svenska befolkningsregistren för att följa upp delar av internationellt adopterades psykiatriska och sociala utveckling. Cirka 11 000 adopterade födda i slutet av 60-talet och under 70-talet har med hjälp av registren kunnat följas fram till i mitten eller slutet av 90-talet. Resultaten återspeglar de adopterades utveckling genom tonåren och upp i tidiga vuxenår. Forskarna har jämfört dem med bland annat personer som vuxit upp i Sverige under liknande sociala förhållanden och med syskon, det vill säga biologiska barn till adoptivföräldrarna.

Enligt studien är risken för självmordsförsök eller fullbordade självmord tre till fyra gånger högre för internationellt adopterade än för andra jämförbara grupper i Sverige. Samma överrisk gäller för psykisk sjukdom, allvarlig kriminalitet (brott som givit annan påföljd än böter) och missbruk av droger och/eller alkohol.

Studien är viktig av två anledningar. Dels är den undersökta gruppen så stor att man fått statististiskt säkerställda resultat. Dels kullkastar den uttalanden i propositionen om att det inte finns någon överrisk för adopterade barn. Uppenbarligen finns det högre risk att adoptivbarn än andra barn drabbas av allvarliga psykologiska och psykosociala problem.

Det saknas fortfarande studier om viktiga delområden som familjebildning och utveckling av den sexuella identiteten. Vi vet inte ännu hur familjebildningssituationen och föräldraskap fungerar. Att dra slutsatser om hur internationella adoptivbarn klarar av att hantera ytterligare livsuppgifter utan tillgång till mer fullständig kunskap är inte ansvarsfullt ur ett barnperspektiv.

Fortfarande gäller bilden från tidigare studier att för den stora majoriteten adopterade är utvecklingen positiv. Men för vissa allvarliga följder, såsom självmord och självmordsförsök, är riskerna betydligt större än vad de flesta bedömare trott. Vi är skyldiga barnen att ta dessa rön på allvar när vi fattar beslut som påverkar deras framtid.

6 Regeringens förslag

6.1 Allmänna synpunkter

Till grund för regeringens proposition ligger betänkandet (SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer. Betänkandet var inte enhälligt. Bland annat hade experterna i kommittén allvarliga invändningar mot kommitténs förslag om homosexuellas rätt att prövas vid internationella adoptioner.

Nästan alla ur ett barnperspektiv tunga remissinstanser, som till exempel Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA), Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Psykologförbund, Forum för adopterade, Adoptioncentrum, Riksförbundet Barnens rätt i samhället (BRIS) och Rädda barnen, har avstyrkt kommitténs förslag att registrerade partner ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Kritiken går bland annat ut på att förslaget helt utgår från ett vuxenperspektiv och inte från principen om barnets bästa.

Lagrådet har kraftigt ifrågasatt förslaget. Man anser att det inte är lämpligt att stifta en lag som inte kan förväntas få några praktiska konsekvenser. Lagrådet tror nämligen inte att det är sannolikt att homosexuella kommer att kunna adoptera barn från utlandet inom överskådlig tid. Man går så långt att man begär att förslagets begränsningar skall framgå så tydligt att de som berörs inte bibringas förväntningar som inte kan infrias. Vidare påtalas att regeringens förslag går längre än vad som gäller i andra länder med liknande lagstiftning. Om Sverige väljer en annan väg uppstår haltande rättsförhållanden mellan Sverige och övriga länder. Ytterligare en följd av förslaget, menar Lagrådet, är att förslag av detta slag kan göra myndigheter i andra länder mindre benägna att över huvud taget medverka till att barn från dessa länder adopteras i Sverige.

Regeringen har valt att helt bortse från den massiva kritiken mot förslaget. Propositionen är dessutom full av motsägelser. Regeringen säger å ena sidan att registrerade partner är lika goda föräldrar som heterosexuella par – men å andra sidan kräver man att adoptivbarn garanteras både manliga och kvinnliga förebilder. Regeringen säger å ena sidan att barn behöver adoptivföräldrar, varför gruppen presumtiva sådana skall utökas till registrerade partner – men å andra sidan kvarstår förbudet att adoptera för heterosexuella sambor. Regeringen säger å ena sidan att risken för negativa konsekvenser för makars möjlighet att adoptera från utlandet inte är så stor – men å andra sidan säger man att risken motiverar kontinuerlig uppföljning av konsekvenserna.

Inledningsvis har vi slagit fast att ingen vuxen har rätt till barn men att alla barn har rätt till goda uppväxtvillkor. Frågan är känslig därför att den av vissa intressegrupper har uppfattats som ett ställningstagande inte om vad adopterade barn mår bäst av, utan om vad man anser om homosexuella. Även regeringen ger uttryck för denna syn, bland annat när den anför att en svensk öppenhet i frågan om homosexuella och deras föräldraskap på sikt kan medföra att inställningen till dessa frågor kan förändras i positiv riktning även i andra länder.

Viljan att använda barn som verktyg för att förändra samhällens och kulturers värderingar ställer vi oss direkt avvisande till. Arbetet med att förändra värderingar är en uppgift för oss vuxna, inte för barn.

6.2 Adoption

6.2.1 Barnets bästa

Regeringen gör bedömningen att det är till barnens bästa att registrerade partner kan adoptera och att det inte är motiverat att i lagen upprätthålla ett generellt hinder mot adoption. Den anför att forskningen med tillräcklig säkerhet talar för att registrerade partner allmänt sett kan erbjuda adoptivbarn en god uppväxtmiljö och tillgodose adoptivbarns särskilda behov.

Faktum är dock att det inte finns någon forskning avseende adopterade barn i homosexuella familjer. Det finns ett antal barn i Sverige som adopterats innan föräldern kom ut som homosexuell, som i något fall adopterats utomlands eller som i enstaka fall adopterats utan att riktiga uppgifter har lämnats till socialnämnden om den personliga livssituationen. Här är kunskapsläget obefintligt.

Regeringen anför också att kommittén gått igenom forskning rörande adopterade barn och tagit del av den kunskap som finns rörande adoptivbarns särskilda behov. Detta är inte helt med sanningen överensstämmande. Kommittén bortsåg bland annat från holländsk forskning som hade kunnat belysa problematiken ytterligare. Det finns en rad viktiga studier om adopterade som saknas och som direkt strider mot propositionens slutsatser. Studier av barn i homosexuella familjer är inte relevanta i det här fallet, eftersom studierna avser icke-adopterade barn.

När regeringen bedömer barnets bästa talar man om att det inte finns några skäl att anta att homosexuella partner inte skulle kunna tillgodose de särskilda behov av omsorg som adopterade har. Frågan gäller dock inte homosexuellas kapacitet att ge god omvårdnad. Denna kapacitet är inte ifrågasatt. Vad som är centralt är adopterades identitetsbygge och huruvida detta är mer komplicerat än andra barns.

Det har visats att adopterade ställs inför fler, svårare och annorlunda frågor och faktorer att hantera. Sedan utredningen presenterades har ytterligare forskning redogjort för internationella adoptivbarns överrepresentation både vad gäller självmord och olika former av barnpsykiatrisk vård. Barnens särskilda behov kräver försiktighet, kunskap och respekt. När det gäller reformer som påverkar barns livssituation måste man iaktta försiktighetsprincipen. Om det finns tvekan rörande barnens utveckling skall man förfara försiktigt med lagstiftning som kan lägga ytterligare sten på börda. Det är ett mycket stort ansvar regeringen tar på sig när den på nuvarande kunskapsgrund avfärdar invändningarna från landets samlade barnexpertis.

6.3 Internationella åtaganden

Regeringen föreslår att Sverige skall frånträda 1967 års europeiska konvention om adoption av barn.

Principiellt sett är det, som regeringen också konstaterar i propositionen, olämpligt att en konvention sägs upp bara för att en stat vill införa bestämmelser som står i strid med densamma. Ett sådant agerande riskerar att underminera det folkrättsliga systemet och det internationella samarbetet i övrigt.

Vi anser det anmärkningsvärt att regeringen visar ett sådant förakt för internationella åtaganden att man bestämmer sig för att överge en konvention man åtagit sig att följa, därför att man gjort bedömningen att den inte passar ett visst politiskt syfte. Det öppnar för en mycket märklig praxis i det fortsatta internationella samarbetet, där konventioner stater emellan bara gäller så länge en stat finner det inrikespolitiskt motiverat. Folkrätten bygger på långsiktighet, reciprocitet och visshet om att avtal respekteras. Sverige har inte varit sena att kritisera exempelvis USA för att vägra underteckna Kyotoavtalet, därför att detta har gynnat USA.

Sverige, som respekterad medlem av världssamfundet, skulle göra klokt i att inte bryta ny mark i detta avseende.

6.4 Assisterad befruktning

Regeringen föreslår nu inte någon lagändring som skulle ge möjlighet till assisterad befruktning vid sjukhus för lesbiska par. Frågan om hur det rättsliga föräldraskapet skall regleras måste först lösas. Regeringen säger sig ha för avsikt att ta ställning till frågan senare.

Regeringen har haft alla möjligheter att framställa ett förslag till hur frågan skall lösas. Att så inte skett i denna del får anses som anmärkningsvärt och reser frågan om vilka prioriteringar regeringen egentligen har gjort.

7 Det moderata ställningstagandet

7.1 Allmänna synpunkter

Det hävdas i debatten kring homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar att alla par har rätt till barn. Så är det ju inte. Ingen kan sägas ha rätt till en annan människas liv eller existens. Ingen existerar för någon annans skull.

Att bestämma över ett barns framtid ställer krav på stort ansvarstagande. Barn får aldrig bli ett medel att förverkliga sig själv eller nå sina livsmål. Barn är mer än accessoarer i ett vuxenliv – de är individer med olika möjligheter och förutsättningar att utvecklas. Oftast vet vi väldigt lite om dessa förutsättningar. Men när vi gör det har vi en skyldighet att ta hänsyn till dem.

Riskerna för adopterade barn att utveckla vissa problem har visat sig vara större än för andra barn. Dessa forskningsresultat är en utmaning att gå vidare med kunskapssökandet – vi måste förstå mer för att kunna förebygga och stödja på ett effektivt sätt.

7.2 Adoption

Ett stort antal remissinstanser motsätter sig lagförslaget att ge homosexuella rätten att prövas som adoptivförälder vid internationella adoptioner. Remissinstanserna representerar både barnorganisationer och juridiska instanser. En grundläggande invändning är att förslaget inte är förenligt med principen om barnets bästa. Det framhålls att förslaget i alltför hög grad är präglat av de vuxnas behov och perspektiv. Det är främst vuxna som har fått komma till tals, och för lite vikt har lagts vid de åsikter rörande barns perspektiv som har kommit från adoptivbarn, barnexperter och barnorganisationer.

Försiktighetsprincipen säger oss att beslut som rör barn måste baseras på god kunskap om konsekvenserna av besluten. Beslut om utvidgning av adoptionslagstiftningen bör därför inte fattas innan kunskapsläget om de adoptioner som hittills accepterats är mer fullständigt. Beslut om en utvidgning av adoptionslagstiftningen bör heller inte fattas förrän nödvändig forskning om existerande adoptivbarn i homosexuella familjer genomförts internationellt.

Barnets bästa skall vara grunden för de beslut vi fattar. När kunskap saknas är det inte möjligt att avgöra om möjligheten till internationell adoption för registrerade partner skulle vara till barnets bästa. Det finns heller ingen anledning att hasta fram en lagändring i Sverige. Vi har alla möjligheter att avvakta forskning om barn som adopterats i homosexuella familjer. Först då sådan forskning finns kan vi ta ställning på en stabil kunskapsgrund.

Föräldrarna är barnets primära förebilder. Intill dess att motsatsen bevisats genom forskning måste utgångspunkten vara att se det som särskilt viktigt för adopterade barn att så mycket som möjligt av deras särskilda behov kan mötas i barnets omedelbara närhet – inom familjen. Ett utsatt barn skall i så liten utsträckning som möjligt tvingas söka sig utanför familjen för att finna förebilder. Ett barn skall söka sig utanför familjen inte för att det måste, utan för att det vill. För en domstol är det omöjligt att besluta vem som barnet vill välja som förebild när det växer upp.

Det finns en risk att adopterade barn i homosexuella familjer skulle, som en följd av dagens samhällsvärderingar, uppleva ett ökat tryck från omgivningen. Detta är emellertid inte en anledning att nu avvisa lagförslaget. Det centrala är den bristande kunskapen om hur barnens identitetsutveckling i relation till föräldrarna skulle påverkas i homosexuella familjer samt den forskning som finns angående riskfaktorer för internationellt adopterade barn.

Förslaget skulle som Lagrådet påpekat leda till haltande rättsförhållanden internationellt sett, eftersom Sverige skulle stå isolerat i denna adoptionsmöjlighet. Det går heller inte att bortse från attityder och kulturella skillnader i andra länder. Mycket tyder på att givarländerna skulle ha kraftiga invändningar mot att sända barn till homosexuella familjer. Det går inte heller att ignorera risken att givarländerna som en följd av den svenska lagändringen helt skulle avstå från att sända barn för adoption i Sverige.

Mot bakgrund av de ställningstaganden vi redovisat ovan är vi nu inte beredda att stödja regeringens förslag i denna del.

7.3 Närståendeadoption

Vi tillstyrker förslaget att närståendeadoption skall tillåtas för registrerade partner.

För dessa barn är det biologiska ursprunget klart, vilket väsentligt underlättar deras identitetsbyggande. Barnen lever i många fall före adoptionen i samma familjekonstellation som efter adoptionen. Närståendeadoptionen blir ett sätt att ge ett barn med en förälder två föräldrar. Det kan också vara ett sätt att ge ett barn två fungerande föräldrar. I andra situationer blir närståendeadoption ett sätt att ge barnet tryggare långsiktiga villkor i form av två föräldrar som är juridiskt sanktionerade.

En närståendeadoption ger ett barn nya rättigheter, men det kostar samtidigt barnet andra rättigheter. Banden till en biologisk förälder klipps av, liksom till denne biologiske förälders släktingar. Arvsrätten påverkas. Det är långt ifrån självklart att en närståendeadoption är till barnets fördel i det enskilda fallet.

Närståendeadoption för registrerade partner bör komma i fråga i situationer som är parallella till när gifta par i dag kan närståendeadoptera, eller när det annars finns en särskild relation, såsom nära släktskap mellan adoptanten och barnet.

Regeringen bör utforma förslaget till riksdagen på ett sådant sätt att inte reglerna för närståendeadoption kan användas för att kringgå dagens regler för internationella adoptioner. Det skall alltså inte vara möjligt att ensamadoptera ett barn med avsikt att sedan, inom kort tid, låta en registrerad partner genomföra en närståendeadoption.

7.4 Internationella åtaganden

Internationell adoptionsverksamhet bygger på förtroende mellan de parter som företräder barnen i utlandet och alla inblandade i Sverige – myndigheter och blivande föräldrar. Det är ett annat land som lämnar över en av sina medborgare till Sverige. Ömsesidighet och respekt är utgångspunkten för samarbetet.

Denna ömsesidighet och respekt tar sig uttryck i de internationella konventioner vi skrivit under. Europarådskonventionen, Haagkonventionen och barnkonventionen bygger alla på principen om barnets bästa. Att säga upp eller kringgå dessa konventioner är liktydligt med en förklaring att barnets bästa inte längre är ledstjärnan i svensk familjerätt. Detta kan vi inte acceptera.

Vi motsätter oss därför regeringens förslag i denna del.

Vi vill i stället poängtera vikten av att följa de konventioner som finns om barns rätt och om möjligt stärka dessa. Ett sätt vore att införliva FN:s barnkonvention i svensk rätt genom lagstiftning.

7.5 Assisterad befruktning

Insemination vid sjukhus bör tillåtas för lesbiska kvinnor som lever i registrerade partnerskap och som varaktigt sammanbor. Detta skulle stärka barnets möjligheter att få kännedom om sitt biologiska ursprung samt minska de medicinska riskerna för både mammor och barn.

Vi anser att riksdagen skall uppdra åt regeringen att snarast återkomma med ett lagförslag som löser frågan om föräldraskapet vid assisterad befruktning av lesbiska registrerade partner.

7.6 En översyn av adoptionslagstiftningen

Adoptionslagstiftningen är i stort behov av en översyn. En utredning lades fram redan 1989, men har sedan dess legat i träda hos Justitiedepartementet. Justitieministern har medgivit att en del av dagens regler är underliga, men inte visat sig beredd att medverka till någon översyn. Att så inte skett ens i samband med det nu föreliggande förslaget är märkligt.

I dag tillåts en adoptivförälder gifta sig med sitt adoptivbarn. Detta utgör en väsentlig och helt oacceptabel skillnad mellan biologiska och adopterade barns förhållanden, som knappast kan anses vara motiverad.

I dag får heterosexuella sambor inte adoptera. Detta är ytterligare en regel som knappast kan anses vara motiverad i dag då erfarenheten av samboförhållanden ger vid handen att samlevnad i denna form kan vara minst lika varaktig som i äktenskap. Förbudet för heterosexuella sambor att adoptera bör därför avskaffas vid en översyn av adoptionslagstiftningen, allrahelst som regeringen ständigt pekar på att ett utvidgat antal presumtiva adoptivföräldrar är till barns bästa.

Avseende ensamståendes adoptioner är den enda motivtext som finns något enstaka stycke i förarbetena till 1917 års adoptionslag, då internationella adoptioner över huvud taget inte var aktuella.

Dagens adoptionsregler är skrivna för en annan tid och ett annat system. Regeringens främsta prioritet borde vara att se över dessa, innan några mer genomgripande reformer genomförs. Vi hemställer därför att regeringen omedelbart skall företa denna översyn, med beaktande av vad som ovan anförts.

Stockholm den 27 mars 2002
Christel Anderberg (m)
Henrik S Järrel (m)	Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)	Petra Gardos (m)
Anders Sjölund (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Lennart Bolander (m)	Stig Rindborg (m)