med anledning av prop. 2000/01:47 Ändringar i bilskrotningslagen

Motion 2000/01:MJ9 av Göte Jonsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar avslå propositionen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen beslutar begära att regeringen skall återkomma med ett
fullständigt, remissbehandlat förslag till genomförande av EG-direktiv
2000/53/EG om uttjänta fordon som är förenligt med RF 2:10 och 11,
och samtidigt faller inom ramarna för det tolkningsutrymme som EG-
direktivet ger vad gäller hanteringen av kostnaderna för ett miljöriktigt
omhändertagande av uttjänta fordon.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att genomförandet
i svensk rätt av EG-direktivet om uttjänta fordon bör bygga på de
principer som anförs i motionen om borttagande av bilskrotningsavgiften
för alla fordon utom de privatimporterade, ett fullständigt borttagande av
bilskrotningspremien och att bilskrotningsfondens medel skall användas
för att täcka skrotningskostnaderna för de bilar som inte omfattas av det
svenska producentansvaret.

4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att i enlighet med
vad som anförs i motionen införa ett system som för den siste bilägaren
innebär kostnadsfri inlämning för samtliga fordon redan den 1 juli 2002.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att bilägarnas
ansvar för att lämna in uttjänta bilar till ett miljöriktigt omhändertagande
måste skärpas samtidigt som reglerna för avställning och administrativ
skrotning ses över med syfte att få bort problemet med dumpade bilar.

Inledning

I propositionen föreslås förändringar i bilskrotningslagen
som innebär att endast auktoriserade bilskrotare får sköta
skrotning av bil, buss eller lastbil om fordonets totalvikt är
mindre än 3500 kg samt att skrotningsintyg under vissa
förutsättningar skall få utfärdas av den som yrkesmässigt i
Sverige tillverkar eller till Sverige för in bilar. Vidare
föreslås att skrotningsavgift skall betalas för alla personbilar,
bussar och lastbilar som är registrerade i bilregistret om
fordonets totalvikt inte överstiger 3500 kg samt att
bilskrotningspremie skall kunna betalas också för bilar som
blivit administrativt avregistrerade.

I propositionen aviserar regeringen ett antal förordningsändringar om det
ekonomiska producentansvaret för bilar samt om höjning av
skrotningsavgiften och skrotningspremien.

Genom förslaget till förändringar av bilskrotningslagen och de i
propositionen aviserade förordningsändringarna avser regeringen att
genomföra delar av EG-direktivet, (2000/53/EG) av den 18 september 2000
om uttjänta fordon, i svensk lag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Bakgrund

Det behövs en uppdatering av reglerna som reglerar
bilskrotningsverksamheten eftersom såväl det svenska
producentansvaret för bilar som infördes 1998 och det nu
aktuella EG-direktivet innebär att förutsättningarna för
verksamheten förändras. Bilskrotningslagen och
bilskrotningsförordningen tillkom 1975. Den svenska
förordningen om producentansvar för bilar (1997:788)
började gälla den 1 januari 1998. Bilproducenterna är sedan
införandet av producentansvaret skyldiga att för skrotning ta
emot uttjänta bilar som producenten tillverkat eller fört in i
Sverige. För de bilar som registrerats för första gången efter
den 31 december 1997 har producenterna dessutom ett
ekonomiskt ansvar för omhändertagandet. Producenterna har
för dessa bilar inte rätt att begära ersättning av bilägaren för
skrotningskostnaderna.

Bilar inregistrerade före den 1 januari 1998 och privatimporterade bilar
omfattas inte av det ekonomiska producentansvaret. Däremot omfattas alla
bilar inregistrerade efter införandet av bilskrotninglagen (1975) av systemet
med bilskrotningsavgift respektive bilskrotningspremie. För närvarande utgår
en bilskrotningsavgift på 700 kronor vid nyregistering av en bil. Avgiften
sätts in i den så kallade bilskrotningsfonden. Vid skrotning tas medel från
fonden till en bilskrotningspremie som för närvarande uppgår till 500 kronor.
Avsikten med systemet är att ge ekonomiska incitament för den siste ägaren
av ett fordon att lämna in det till skrotning vid en auktoriserad
bilskrotningsfirma.

Skrotningspremien har sannolikt medfört att benägenheten att lämna in
uttjänta bilar för ett miljömässigt riktigt omhändertagande har ökat, men det
har inte helt löst problemet med att bilar dumpas. Tvärtom finns det under
senare år tydliga tecken på att fler och fler uttjänta bilar överges i
skogsområden eller exempelvis på parkeringar. Miljön tar skada av detta
samtidigt som det för samhället innebär merkostnader att ta hand om de
dumpade bilarna. Att fenomenet med dumpade bilar ökar beror sannolikt på
att kostnaden för ett miljömässigt omhändertagande av en uttjänt bil är
betydligt högre än bilskrotningspremien. Det vill säga att den siste ägaren i
normalfallet, trots premien, får betala ett antal hundra kronor för att lämna in
bilen på en bilskrotningsfirma. Detta gäller naturligtvis inte de bilar som
inregistrerats efter den 31 december 1997 och som omfattas av det
ekonomiska producentansvaret.

EG-direktivet (2000/53/EG) om uttjänta bilar måste genomföras i
medlemsstaternas lagar och andra författningar senast den 21 april 2002.
Enligt direktivet skall det från och med den 1 juli 2002 vara kostnadsfritt för
den siste ägaren att lämna in sitt uttjänta fordon för omhändertagande, under
förutsättning att bilen släppts ut på marknaden efter detta datum. Från och
med den 1 januari 2007 skall samma regel omfatta alla bilar som släppts ut på
marknaden, det vill säga även bilar inregistrerade eller utsläppta på
marknaden före den 1 juli 2002. Direktivet säger samtidigt att
medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
producenterna står för alla kostnader för genomförandet av denna åtgärd eller
en betydande del av dem, och/eller tar tillbaka uttjänta fordon utan kostnader
för den siste innehavaren eller ägaren.

Det redan befintliga svenska producentansvaret gör att vi, med undantag
för de privatimporterade bilarna, i huvudsak redan uppfyller den del av
direktivet som skall börja gälla från och med den 1 juli 2002. En rimlig
tolkning av direktivet är dock att också bilar som privatimporterats efter detta
datum skall kunna lämnas till en auktoriserad skrotningsfirma utan kostnad
för den siste ägaren.

Den andra delen av direktivet, som säger att samtliga bilar på marknaden
efter den 1 januari 2007 skall kunna lämnas in för skrotning kostnadsfritt,
kräver en större förändring av det svenska regelverket. Medlemsstaterna blir
genom denna del av direktivet skyldiga att se till att samtliga bilar kan lämnas
in kostnadsfritt. Men det lämnar ett tolkningsutrymme för hur kostnaderna för
omhändertagandet av de uttjänta fordonen skall finansieras.

Direktivet anger för övrigt att uttjänta bilar måste lämnas till auktoriserade
bilskrotare och att medlemsstaterna skall upprätta ett system enligt vilket
uppvisande av ett skrotningsintyg är ett villkor för avregistrering av fordon.

Regeringens förslag

Det är bra att regeringen i propositionen förslår att endast
auktoriserade bilskrotare yrkesmässigt får skrota uttjänta
fordon och att reglerna om vem som får utfärda
skrotningsintyg anpassas till EG-direktivet. Det är vidare
viktigt att miljökraven skärps för de auktoriserade
bilskrotarna samtidigt som tillsynen förbättras.

En stor brist i propositionen är däremot att endast delar av EG-direktivet
föreslås genomföras. Exempelvis sägs ingenting om hur man skall förändra
regelverket så att uppvisande av ett skrotningsintyg blir ett villkor för
avregistrering av fordon. Dagens system med administrativ avregistrering
som Vägverket tillämpar måste enligt direktivet förändras.

Samtidigt väljer regeringen att på ett mycket väsentligt område, nämligen
frågan om ett retroaktivt ekonomiskt ansvar för producenterna, göra en
tolkning av direktivet som innebär att producenter verksamma i Sverige
drabbas mycket negativt. Det är dessutom sannolikt att propositionen i denna
del strider mot det lagskyddade retroaktivitetsförbudet som uttrycks i RF 2:10
och 11.

För att på ett rimligt sätt belysa och pröva det svenska genomförandet av
EG-direktivet borde det behandlas i riksdagen först när det finns ett komplett
förslag som dessutom remissbehandlats. Flera av de andra medlemsstaterna
förbereder en process med remissbehandling av hur man nationellt skall
genomföra EG-direktivet. Det rimliga vore att göra detsamma också i Sverige
i synnerhet som direktivet ger medlemsstaterna en ganska stor tolkningsfrihet
när det gäller finansieringen av ett system för omhändertagande av uttjänta
bilar. Kommissionens ursprungliga förslag till direktiv har visserligen
remissbehandlats 1998 men inte den slutliga versionen, och förslaget till
svenskt genomförande av EG-direktivet har överhuvudtaget inte
remissbehandlats.

Riksdagen bör därför besluta att avslå propositionen och begära att
regeringen återkommer med ett komplett, remissbehandlat förslag till
genomförande av EG-direktivet. Eftersom direktivet inte behöver vara
genomfört i svensk rätt förrän den 21 april 2002 finns ingen anledning för
riksdagen att redan nu besluta om ett genomförande av vissa delar som varken
är remissbehandlade eller kompletta. En ytterligare fördel med att skjuta upp
riksdagens behandling av det svenska genomförandet är att man då kan ta
hänsyn till det betänkande som Producentansvarsutredningen skall presentera
den 31 juli 2001. Vidare ger det regeringen möjlighet att samråda med övriga
medlemsstater om hur de avser implementera direktivet i nationell rätt samt
att utreda hur man skall förändra systemet med administrativ skrotning så att
avregistrering endast kan ske mot uppvisande av skrotningsintyg.

EG-direktivet bör genomföras i svensk rätt på ett sätt som är förenligt med
svensk rättstradition när det gäller retroaktivitet samtidigt som det är viktigt
att vi får ett genomtänkt och väl fungerande omhändertagande av uttjänta
bilar. I regeringens förslag saknas bland annat en analys av hur producent-
ansvaret förändrar bilskrotningsverksamheten och den förändrade roll de
olika aktörerna därmed får. I det följande föreslår Moderata samlingspartiet
en principiell modell för hur EG-direktivet bör införas i svensk rätt på ett
sätt
som gör att vi får ett genomtänkt och väl fungerande system för
omhändertagande av uttjänta bilar.

En principiell modell

Det svenska producentansvaret som trädde i kraft den 1
januari 1998 ger producenterna det ekonomiska ansvaret för
omhändertagandet av uttjänta bilar inregistrerade efter detta
datum. Det betyder att det inte skall kosta den siste bilägaren
någonting att lämna in bilen för slutligt omhändertagande.
Ansvaret ligger därmed på producenterna att för varje såld
bil avsätta en viss summa pengar för bilens framtida
skrotning. Trots detta tas fortfarande en så kallad
bilskrotningsavgift ut vid inregistrering av nya fordon. Detta
innebär att köparen av en ny bil i praktiken får betala såväl
vad producenterna avsätter för den framtida skrotningen av
den enskilda bilen som den så kallade skrotningsavgiften.
Denna går dels till en framtida skrotningspremie, dels till att
finansiera skrotningen av äldre bilar. Regeringen föreslår att
bilskrotningsavgiften skall vara kvar vilket inte kan vara
rimligt eftersom det gör att det blir en dubbel kostnad för
nybilsköparen. Detta medför i sin tur en ekonomisk styrning
som gör att en ur miljösynpunkt önskvärd utveckling mot en
föryngring av bilparken försvåras.

För privatimporterade bilar finns dock skäl att ha kvar
bilskrotningsavgiften eftersom inte någon producent avsatt pengar för bilens
framtida omhändertagande. Avgiften för dessa bilar bör sättas i relation till
vad omhändertagandet kommer att kosta, troligtvis i storleksordningen 1 000-
1 500 kronor beroende på när utskrotning sker och de då gällande kraven på
återanvändning/återvinning.

Riksdagen bör därför besluta ge regeringen i uppdrag att återkomma med
förslag om borttagande av skrotningsavgiften för alla bilar utom de
privatimporterade bilarna som bör ha en avgift som motsvarar deras framtida
beräknade skrotnings- och omhändertagandekostnad.

Genom att använda de privatimporterade bilarnas bilskrotningsavgifter till
att finansiera kostnaderna för deras omhändertagande kan ett system skapas
där också de privatimporterade bilarna kan lämnas till en auktoriserad
bilskrotningsfirma utan kostnad för den siste ägaren. EG-direktivets krav om
kostnadsfri inlämning av bilar från och med den 1 juli 2002 skulle därmed
vara uppfyllt.

För att uppfylla EG-direktivets krav om att alla bilar från och med den 1
januari 2007 skall kunna lämnas in för skrotning och behandling utan kostnad
för den siste ägaren vore det lämpligt att använda de pengar som under årens
lopp betalats in till bilskrotningsfonden. Riksdagen bör därför begära att
regeringen återkommer med förslag om slopande av bilskrotningspremien till
förmån för ett system där fondens pengar används till att täcka
bilskrotningskostnaderna för de gamla bilarna, dvs. alla bilar inregistrerade
före den 1 januari 1998, inklusive samtliga privatimporterade bilar.

En kostnadsfri inlämning borde vara ett tillräckligt incitament för de sista
bilägarna att lämna in sin uttjänta bil till ett miljöriktigt omhändertagande.
Utöver detta bör dock regeringen återkomma med förslag till riksdagen om
hur bilägarnas ansvar kan skärpas för att uttjänta bilar verkligen lämnas in.
Bland annat måste reglerna för avställning och administrativ skrotning ses
över.

Det finns flera fördelar med den här modellen för hantering av uttjänta
fordon. Ansvaret tydliggörs för de olika aktörerna. Bilägaren blir skyldig att
lämna in sin uttjänta bil men kan göra det kostnadsfritt. Slopandet av
bilskrotningsavgiften för alla bilar utom de som privatimporteras gör att det
ges ekonomiska incitament för att förnya Sveriges i dag mycket gamla
bilpark.

Den kanske största fördelen är dock att modellen skulle ge ett utrymme
för att vi i Sverige tar ytterligare ett steg och redan från och med den 1 juli
2002 inför ett system där alla bilar utan kostnad för den siste ägaren kan
lämnas in för skrotning. Enligt överslagsberäkningar av tillgångarna i
bilskrotningsfonden, utskrotningstakten och kostnaderna för ett miljöriktigt
omhändertagande skulle pengarna i fonden räcka för en sådan lösning. Detta
bygger på att bilskrotningsfondens medel blir räntebärande och att systemet
med bilskrotningspremier tas bort. Fondens medel skulle därmed enbart
användas till att täcka de gamla och privatimporterade bilarnas
skrotningskostnader. Riksdagen bör besluta att regeringen skall återkomma
med förslag för hur denna principiella modell skulle kunna införas som en del
i en helhetslösning av hanteringen av uttjänta fordon. Regeringen bör
återkomma med ett kom-
plett förslag som är remissbehandlat och i tillräckligt god tid för att
genomföra EG-direktivet i svensk lag före den 21 april 2002.

Stockholm den 19 januari 2001

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Lars Lindblad (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Berit Adolfsson (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Björkman (m)

Ola Sundell (m)