med anledning av prop. 1997/98:71 Förstärkt tillsyn över börser

Motion 1997/98:Fi11 av Lars Tobisson m.fl. (m)

Handel med värdepapper är en global verksamhet som präglas av snabb utveckling vad avser såväl innehållet som den tekniska utvecklingen. En väl fungerande finansmarknad är en viktig del av samhällsekonomin, och det är av stor vikt att den svenska finansmarknaden utvecklas positivt.

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993, lagen (1992:543) om börs- och clearingsverksamhet (LBC). Den nya lagstiftningen innebar flera viktiga förändringar. Det legala monopol på att organisera handel med fondpapper – främst aktier och obligationer – som legat hos Stockholms fondbörs avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt till att inbegripa handel med alla slags finansiella instrument. Därigenom kom bl.a. derivatinstrument såsom optioner och terminer att omfattas av lagstiftningen.

Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan börser är två grundprinciper i LBC. Kännetecknande är också att det är frivilligt att söka börsauktorisation. Detsamma gäller också den något mindre reglerade auktorisationsformen, auktoriserad marknadsplats, som infördes som ett alternativ till börsauktorisation. Börsreformen innebar vidare att det öppnades möjlighet för utländska banker och värdepappersföretag att bli börsmedlemmar. Ett annat väsentligt inslag var att det skedde en harmonisering med EU:s regler inom börsområdet.

LBC kan beskrivas som ett ramverk där de viktigare principerna finns i lagen. I flera frågor har den närmare regleringen överlämnats till Finansinspektionen. Detta avser bl.a. kraven för att fondpapper skall få registreras vid en börs och vilken information som skall finnas med i ett börsprospekt. Lagen förutsätter även att en del av den regelskapande verksamheten sker genom självreglering hos börserna.

Efter LBC:s tillkomst har reglerna om ägarprövning och prövning av företagsledning utvecklats och förtydligats för kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag. Ändringarna har gjorts för att anpassa det svenska regelverket till EU:s bestämmelser för nämnda institut.

Under hösten 1996 meddelade Fondbörsen och OM att de sedan våren samma år fört diskussioner om ett samarbete och en eventuell sammanslagning av börsverksamheterna. Diskussionerna tog sin utgångspunkt i en gemensam omvärldsanalys enligt vilken den internationella konkurrensen om värdepappershandeln kommer att öka varför det i framtiden kommer att finnas utrymme för endast ett mindre antal finansiella centra i Europa. OM offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Fondbörsen. Om budet accepteras av Fondbörsens nuvarande ägare, kommer detta att innebära att börsen blir ett dotterbolag till OM.

Om OM fullföljer uppköpserbjudandet, kommer detta att innebära en koncentration av börsverksamheten i Sverige. OM har ett intresse som emittent vid Fondbörsen. Dessutom kommer flera av de större ägarna i OM att ha intressen som emittenter eller medlemmar vid någon av de två börser – Fondbörsen och OM Stockholm – som ägs av OM. I ljuset av denna utveckling finns det anledning att se över bestämmelserna i LBC i syfte att stärka börsers integritet och upprätthålla förtroendet för svensk börsverksamhet.

Från moderat synpunkt är en sammanslagning av Fondbörsen och OM positiv, men det är viktigt att en sådan sammanslagning dels vinner allmän acceptans, dels att det statliga ägandet avvecklas. Det är därför angeläget att regelverket successivt anpassas till förändringarna på marknaden. Merparten av förslagen i regeringens proposition är både rimliga och välkomna.

I ett avseende är dock regeringens förslag alltför långtgående. Regeringen föreslår en utvidgning av den krets av aktörer som av en börs kan tillåtas delta i handeln vid börsen. Även andra än värdepappersinstitut skall kunna tillåtas att delta i börshandeln, om det bara gäller handel för egen räkning.

Enligt 3 kap. 1 § lagen (1992:543) om börs- och clearingsverksamhet (LBC) får en börs som medlemmar ha endast Riksbanken och värdepappersinstitut som bedriver kommissionsverksamhet, förmedlingsverksamhet eller handel för egen räkning samt utländska företag som har tillstånd att bedriva motsvarande verksamhet i sitt hemland. För utländska företag som inte har sitt säte i ett land inom EES krävs dessutom att de står under betryggande tillsyn i hemlandet. Ett generellt krav på börsmedlemmar är att de har tillräckliga finansiella resurser och att de även i övrigt är lämpliga att delta i handel vid en börs.

Flera remissinstanser, däribland Finansinspektionen, Stockholms Fondbörs, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund, avstyrker förslaget. I likhet med ovan nämnda remissinstanser anser vi att förslaget leder till ökade motparts- och systemrisker, eftersom aktörer som inte står under tillsyn och som inte är underkastade bl.a. krav på kapitaltäckning samt sundhets- och uppföranderegler tillåts bli medlemmar vid en börs. Det kan heller inte uteslutas att förslaget leder till kostnadsfördelar för sådana börsmedlemmar som inte står under tillsyn.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag att andra aktörer än värdepappersinstitut skall kunna delta i handeln vid börsen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 februari 1998
Lars Tobisson (m)
Lennart Hedquist (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Per Bill (m)	Göran Lindblad (m)
Anna Åkerhielm (m)	Stig Rindborg (m)
Tom Heyman (m)	Margit Gennser (m)
Bo Lundgren (m)	Rune Rydén (m)

Elanders Gotab, Stockholm 2002