med anledning av prop. 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen

Motion 1997/98:Jo54 av Göte Jonsson m.fl. (m)

Propositionens syfte är att lägga fast riktlinjerna för Sveriges
agerande när det gäller att förändra jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom EU på lång sikt. Vi anser att
underlaget och analyserna i regeringens förslag är bristfälliga
och på flera punkter inkonsekventa. Från svensk sida råder
det stor uppslutning kring målsättningen att avreglera och
marknadsanpassa EU:s gemensamma jordbrukspolitik. För
att nå framgång i detta arbete krävs ett genomarbetat
underlag och realistiska tidsplaner.

Agenda 2000

Enligt vår mening utgör Agenda 2000 ett realistiskt underlag
för det fortsatta reformarbetet. Vi anser dock att regeringens
agerande under arbetets gång inte varit tillräckligt kraftfullt
när det gällt att tillvarata våra nationella intressen. Det var
bl.a. olyckligt att det från Jordbruksdepartementet i ett
ganska tidigt skede gick ut en skrivelse till kommissionären,
där svenska ståndpunkter, som visade sig vara dåligt
förankrade, redovisades.

EU:s jordbruks- och statsministrar har under hösten 1997 fattat inriktande
beslut kring agendaarbetet. Följande slutsatser drogs vid rådets möte den 12-
13 december:

Europeiska rådet anser att kommissionens förslag i Agenda 2000 utgör en
god utgångspunkt för fortsatta förhandlingar i syfte att nå ett avtal om
unionens politik och den ekonomiska ramen. Det uppmanar kommissionen
att snarast lägga fram sina förslag om samtliga dessa frågor mot bakgrund av
de första diskussionerna och de nuvarande riktlinjerna.

Vidare sägs:

Europeiska rådet noterade resultatet av rådets (jordbruks) arbete. Unionen
har viljan att fortsätta att utveckla den nuvarande europeiska
jordbruksmodellen och att samtidigt eftersträva större intern och extern
konkurrenskraft. Det europeiska jordbruket måste såsom ekonomisk sektor
vara multifunktionellt, hållbart, konkurrenskraftigt och fördelat på hela det
europeiska territoriet, inbegripet de regioner som har särskilda problem. Det
är lämpligt att fortsätta fördjupa, anpassa och komplettera den reformprocess
som inleddes 1992 genom att utvidga den till att omfatta
Medelhavsproduktionen. Reformen bör leda till lösningar som är ekonomiskt
sunda och livskraftiga, socialt acceptabla och som möjliggör rimliga
inkomster samt full balans mellan produktionssektorer, producenter och
regioner och undviker snedvridning av konkurrensen. De ekonomiska medel
som krävs för att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken skall
fastställas på grundval av jordbruksriktlinjen.

Ett viktigt motiv från det svenska jordbrukets sida när det
gällde medlemskapet i EU var konkurrensneutralitet.
Reformarbetet måste bedrivas utifrån de stora skillnader som
finns när det gäller förutsättningarna att bedriva jordbruk
inom gemenskapen, bl.a. beträffande klimat och
odlingsförhållanden. I nu föreliggande förslag missgynnas
Sverige, särskilt när det gäller mjölk- och
nötköttsproduktionen. Obalanser som missgynnar svenska
och även finska bönder måste justeras. Kompensationen för
prissänkningar måste fördelas likvärdigt mellan
medlemsstaterna så att inte svenska bönder missgynnas. Det
är också viktigt att beakta den korta tid svenskt jordbruk haft
på sig när det gäller anpassningen till den gemensamma
politiken. Även andra delar måste beaktas, bl.a. likvärdig och
användbar fördelning av mjölkkvoter, referensår inom
nötköttssektorn, problemen med majsensilage,
oljeväxtodlingen i Sverige, grovfoderarealen m.m.
Regeringen måste med kraft verka för att tillvarata svenska
intressen inom livsmedelssektorn i agendaförhandlingarna.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Konkurrensneutralitet

Det har länge stått klart att det svenska jordbruket och
livsmedelssektorn arbetat under negativa
konkurrensförutsättningar i förhållande till andra EU-länder
och då framför allt i jämförelse med Danmark och Finland.
Från Moderata samlingspartiets sida har vi vid flera tillfällen
påtalat detta. Denna situation har nu ytterligare bestyrkts
genom utredningen "En livsmedelsstrategi för Sverige".

Detta negativa konkurrensförhållande är allvarligt såväl för primär-
produktionen som för livsmedelssektorn i stort. Svensk livsmedelsindustri är
starkt beroende av den svenska primärproduktionen, varför en nedgång på
jordbruksidan också skulle medföra problem och minskade arbetstillfällen
inom sektorn totalt.

Av utredningen framgår att den negativa konkurrenssituationen beror på
flera faktorer. De höga dieselskatterna, elskatterna och avgifterna för
handelsgödsel utgör den absolut största negativa konkurrensbelastningen.
Det är därför angeläget att dessa inhemska kostnader sänks, och att en
sänkning av kostnaderna på dessa tre områden prioriteras.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den framtida
jordbrukspolitiken

Det finns ett stort stöd för en reformering av
jordbrukspolitiken inom EU. Vi moderater anser att Sverige
skall verka för en avreglerad och förenklad jordbrukspolitik.
Vi bedömer att det svenska jordbruket utifrån en hög
rationaliseringsgrad och ett gediget kunnande är
konkurrenskraftigt i ett sådant sammanhang. Detta
förutsätter dock som vi tidigare påpekat, att inhemska
konkurrenshämmande kostnader och regler undanröjs.

Livsmedelsproduktionen är en viktig del av EU:s näringsliv och av dess
kultur. Det är därför viktigt att såväl primärproduktion som industri finns
kvar efter en reform och kan dra nytta av den öppnade världsmarknad som
kommer att bli följden av såväl redan genomförda som kommande
förhandlingar i WTO. Ambitionen skall vara att europeiska livsmedel skall
vara vinnare på världsmarknaden efter ytterligare avregleringar.

En annan viktig utgångspunkt är att EU:s livsmedelsförsörjning inte får
riskeras. Om avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda samma takt
i samtliga större producentområden finns enligt vår mening ingen större risk
att EU s produktion drastiskt skulle minska. Om däremot en snabb och
ensidig avreglering genomförs är risken uppenbar att andra världsdelars
jordbrukare och industrier blir de enda vinnarna. Någon form av korrektiv
bör dock alltid finnas om produktionen skulle nå en kritiskt nedre gräns.

En tredje utgångspunkt är att CAP i första hand och primärt skall omfatta
livsmedelsproduktionen. Särskilda satsningar såsom miljöersättningar och
regionalt baserade ersättningar skall ses som komplement till CAP.
Erfarenheterna från andra områden visar att måluppfyllelsen blir dålig om
många mål ska lösas inom samma politik. Det betyder att särskild
miljöpolitik och regionalpolitik skall ligga utanför CAP. Självklart skall
jordbruk bedrivas inom ramen för en hållbar utveckling och omfattas av
samma miljöhänsyn som andra verksamheter och lika självklart skall
regionalpolitiken (strukturfonderna) också omfatta jordbruksföretag.

Miljöfrågorna är viktiga såväl för jordbruket som för andra verksamheter.
Det finns i detta sammanhang anledning att understryka det positiva i det
miljöarbete som bedrivs inom den svenska jordbruksnäringen. Vi anser att
detta värderas i alltför liten omfattning. Samtidigt som denna höga miljö-
ambition kan utgöra konkurrensfördelar så innebär det givetvis också
kostnader för de svenska producenterna. Vi förutsätter att detta positiva
miljöarbete fortsätter inom ramen för näringens ansvar.

Som tidigare angivits så anser vi att frågor som gäller särskilt bevarande av
miljövärden, och som inte kan rymmas inom ramen för den normala
konkurrensutsatta jordbruksdriften, skall ligga vid sidan av CAP och därmed
också ersättas på särskilda grunder. Från moderat sida har vi tidigt hävdat
utnyttjandet av de särskilda miljöersättningar, som Sverige förhandlat sig till
i samband med EU-anslutningen. Vi anser att dessa ersättningar är bra, och
det har visat sig att utnyttjandet av dessa ersättningar gett mycket positiva
effekter för bevarande av miljö och naturvärden samt biologisk mångfald i
det öppna kultur och odlingslandskapet. Dessa medel skall ses som ersättning
till brukarna för utfört miljöarbete baserat på gemensamma intressen. Vi har
samtidigt starkt kritiserat det komplicerade inhemska regelverket, som enligt
vår uppfattning måste bli föremål för omfattande förenklingar.

Beträffande djurskyddsfrågorna så delar vi de synpunkter som redovisas
i propositionen. Det är angeläget att djurskyddsfrågorna drivs målmedvetet
inom EU och att acceptabla minimiregler kan komma till stånd så fort som
möjligt. Detsamma gäller synen på kadavermjöl och antibiotika.

I propositionen tas frågan om östutvidgningen upp till belysning. Vi har
den uppfattningen att frågan om östutvidgningen måste ses och bedömas i ett
vidare perspektiv. Den gemensamma jordbrukspolitiken är en viktig fråga i
detta sammanhang, men samtidigt får inte frågan om östutvidgningen helt
knytas till frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken och CAP-
diskussionen. Vi anser att en sådan ensidig koppling kan försvåra arbetet
med östutvidgningen.

Vi delar regeringens uppfattning att den gemensamma jordbrukspolitiken
skall ligga fast och att en renationalisering av jordbrukspolitiken skulle vara
olycklig för EU-samarbetet. I regeringens förslag saknar vi dock långsiktiga
mål för jordbrukspolitiken och likaså hållbara konsekvensberäkningar.
Slutsatserna är också på viktiga punkter motsägelsefulla. Detta gäller t.ex.
frågor som om huruvida speciellt höga miljökrav skall ställas på den
europeiska produktionen inklusive den svenska samtidigt som konkurrerande
producentländer t.ex. USA inte belastas med samma krav. Detta är ett
exempel på brister i regeringens konsekvensanalyser. Om vi på ett positivt
sätt skall kunna bidra till avreglering och marknadsanpassning av EU:s
jordbrukspolitik är det viktigt att våra analyser och förslag är hållbara och
välgrundade, detta inte minst utifrån den historiska bakgrund som de tidigare
medlemsländerna har i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken.

Med anledning av det arbete som nu pågår inom ramen för Agenda 2000-
förslaget, och som skall vara klart hösten 1999, och med anledning av de
brister som finns i propositionen så anser vi att frågan får tas upp till
förnyad
behandling efter det att slutligt beslut har fattats utifrån Agenda 2000-
förslaget. Riksdagen har då ett bättre utgångsläge för mera konkreta
diskussioner vad gäller den fortsatta reformeringen av EU:s jordbruks-
politik. Fram till dess får den här berörda jordbrukspolitiken bedrivas utifrån
de riktlinjer som anges i motionen.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet med Agenda 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutralitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan får tas upp till förnyad behandling efter det att EU
fattat
beslut utifrån förslagen i Agenda 2000.

Stockholm den 25 mars 1998

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Eva Björne (m)

Ola Sundell (m)

Peter Weibull Bernström (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Lars Björkman (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Patrik Norinder (m)