med anledning av prop. 1989/90:89 om ny 1989/90

Motion 1989/90:L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) m

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L14

av Rolf Dahlberg m.fl. (m) m

med anledning av prop. 1989/90:89 om ny 1989/90

konsumentköplag L14-16

I propositionen läggs fram förslag till en ny konsumentköplag. I vissa viktiga
avseenden finner vi de föreslagna lösningarna olämpliga. I flera fall rimmar
propositionens förslag illa med hittills rådande rättsliga principer inom köprätten.
Detta medför inte endast att ena parten i ett avtalsförhållande belastas
på ett omotiverat sätt, utan också att rättsosäkerheten kan öka inom handeln.

Skadestånd

Enligt propositionen skall vid säljarens dröjsmål och fel i varan säljaren vara
skadeståndsansvarig för sådant som ligger inom hans kontrollsfär (kontrollansvar).
Detta innebär en förändring jämfört med nu gällande konsumentköplag,
vilken föreskriver ett så kallat exculpationsansvar för säljaren. Såsom
bl.a. juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekar kommer
resultatet i allmänhet dock att bli detsamma. Även i propositionen om
ny allmän köplag har skadeståndsansvaret byggts på ett s.k. kontrollansvar,
vilket överensstämmer med reglerna i 1980 års FN-konvention. Mot denna
bakgrund är vi beredda att godta att principen kommer till användning även
i en ny konsumentköplag.

Vi finner dock anledning att reagera mot propositionens förslag vad gäller
skadeståndsskyldighetens omfattning. Enligt propositionen skall säljarens
skadeståndsskyldighet vid dröjsmål och fel i varan i princip omfatta köparens
alla förluster till följd av säljarens avtalsbrott. Enligt vår mening finns
det anledning att förbättra konsumentens ställning vad gäller rätt till skadestånd.
I likhet med ett flertal remissinstanser, exempelvis allmänna reklamationsnämnden,
anser vi emellertid att skadeståndsskyldigheten har gjorts väl
omfattande.

Enligt propositionen skall köparen kunna erhålla ersättning för bl.a. kostnad
för täckningsköp och förlorad arbetsförtjänst. Såsom framgår av ett flertal
remissyttranden är detta att lägga en omotiverat tung börda på säljaren.
Det kommer vidare att uppstå svårigheter i den praktiska rättstillämpningen
då det blir fråga om att bestämma vilken ersättning köparen är berättigad
till.

Det finns mot denna bakgrund starka skäl att begränsa säljarens skadeståndsskyldighet.
Det kan ske, såsom allmänna reklamationsnämnden fram

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr L14-16

hållit, genom att man i lagtexten (30 §) anger att skadeståndet skall omfatta Mot. 1989/90

skälig ersättning för de olika slagen av förlust. Detta leder inte endast till att L14

säljarens skadeståndsansvar hålls på en rimlig nivå. Det vidgar även möjligheterna
till att parterna kommer överens om lämplig ersättning utan att
rättsliga åtgärder behöver tillgripas från någondera partens sida. Motsvarande
ändring bör göras i kommunaltjänstlagen.

Produktansvar

Enligt propositionen skall säljarens ansvar för skador på grund av fel i varan
omfatta även skador som på grund av fel i den sålda varan uppkommer på
annan egendom som tillhör köparen eller någon medlem i dennes hushåll
och är avsedd huvudsakligen för enskilt ändamål.

Det saknas för närvarande särskilda lagregler om produktansvar. Förslaget
till ny allmän köplag omfattar inte heller sådana skador. I justitiedepartementet
förbereds emellertid för närvarande lagstiftning om produktansvar.

Enligt departementschefen är det ”mest praktiskt att säljarens skadeståndsansvar
för sådana produktskador inordnas i det köprättsliga ansvaret”. Ersättningsrätten
skall dock icke omfatta personskador till följd av skadebringande
egenskaper hos en såld produkt.

Vissa remissinstanser har riktat kritik mot förslaget. Fakultetsstyrelsen vid
Uppsala universitet framhåller att det är en mycket stor risk för att detaljister
kommer att komma i kläm, därför att de inte kommer att kunna återföra
ansvaret på tillverkaren eller leverantören av produkten. Leverantörerna
har nämligen ofta friskrivit sig från skyldigheten att ersätta indirekt skada.

Styrelsen avstyrker därför att säljaren görs strikt ansvarig för produktskador.

Även produktåterkallelsekommittén avråder från förslaget. Kommittén
understryker att ett strängt produktansvar ger tillverkare och importörer
starka motiv för att öka produktsäkerheten och för att, när en farlig produkt
har kommit ut på marknaden, vidta effektiva återkallelseåtgärder. Enligt
kommittén kan den särreglering som nu föreslås på ett olyckligt sätt bryta
mot tendensen att placera ansvaret i första hand på tillverkare och importörer.

Vi menar att den ovan anförda kritiken har fog för sig. Det finns vidare
starka skäl att avvakta med reglering om produktansvar tills nuvarande arbete
om produktansvar avslutats i justitiedepartementet. Självfallet måste
vidare hänsyn tas till det arbete på produktansvarsområdet som bedrivs
inom EG.

Avbeställning

Enligt propositionen skall konsumenten ha en i princip ovillkorlig möjlighet
att avbeställa en vara innan den har avlämnats. Detta förslag innebär en nyhet.
Varken 1905 års allmänna köplag eller den gällande konsumentköplagen
innehåller några bestämmelser om avbeställning. Enligt förslaget till ny
allmän köplag skall köparen ha möjlighet att under vissa förutsättningar avbeställa
en vara som skall tillverkas eller skaffas särskilt för honom. Propositionens
förslag innebär att det införs en generell möjlighet för konsumenten
att alltid avbeställa en vara innan den har avlämnats. 2

Enligt propositionen skall säljaren ha rätt till ersättning för de särskilda Mot. 1989/90

kostnader som kan hänföras till avtalet och avbeställningen eller en hävning L14

samt med ett ”skäligt” belopp för förlust i övrigt. Det innebär bl.a. att säljaren
endast får viss kompensation för utebliven vinst på affären. Ersättningen
skall således normalt inte motsvara hela det överskott som skulle ha uppstått
för säljaren om köpet hade fullgjorts. T.o.m. om säljaren har hävt köpet med
anledning av att köparen kommit i dröjsmål med betalningen skall säljarens
ersättning bestämmas på motsvarande sätt.

Vi motsätter oss propositionens förslag i denna del. Flera remissinstanser
har kritiserat förslaget. Exempelvis Sveriges domareförbund, kommerskollegium
och vissa näringslivsorganisationer framhåller att det är fråga om ett
avsteg från principen att avtal skall hållas. Vi hävdar att denna princip torde
ha stark förankring i det allmänna rättsmedvetandet.

Kritik kan också riktas mot de ersättningsregler som propositionen innehåller.
Exempelvis juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet tar
avstånd från tanken att säljaren inte normalt, inte ens då han vidtagit alla de
åtgärder som ankommer på honom för att avtalet skall kunna fullgöras, bör
vara berättigad till ersättning för hela sin förlust. Styrelsen påpekar också att
inga kostnader av oöverlagda köp bör övervältras på andra konsumenter,
vilket blir fallet om säljaren inte får ta ut sin normala vinst när han utfört alla
åtgärder på vilka vinstpåslaget baseras. Vi vill erinra om att den allmänna
huvudprincipen är att skadestånd skall utgå för det s.k. positiva kontraktsintresset,
dvs. den som drabbas av avtalsbrott skall i princip försättas i samma
ekonomiska ställning som han hade haft om han hade fått avtalsenlig fullgörelse.
Det är således en grundläggande avtalsrättslig princip som frångås i
propositionen. Mot denna bakgrund bör propositionens förslag i denna del
avslås.

Anspråk mot näringsidkare i tidigare led

Enligt propositionen skall köparen kunna rikta anspråk på grund av fel i varan
mot en näringsidkare i tidigare säljled som har överlåtit varan för vidareförsäljning
om säljaren är på obestånd, har upphört med sin näringsverksamhet
eller inte kan anträffas. Köparen skall kunna rikta sådana krav till
alla tidigare led i säljkedjan, från tillverkaren till säljarens leverantör. Reklamationsfristen
kommer i dessa fall att räknas från konsumentens förvärv av
varan från säljaren.

Flera remissinstanser har framhållit att förslaget är oklart och att frågor
står obesvarade. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekar
att förslaget medför att exempelvis en tillverkare får sin rättsställning i
hög grad påverkad av vad som händer i senare led, som han inte kan råda
över. Styrelsen ifrågasätter om det är så angeläget att ett bakre led blir ansvarigt
mot konsumenten då det inte finns någon direkt affärsgemenskap mellan
detta led och säljaren. Såsom även framgår av propositionen blir det för ett
bakre led osäkert när ett ansvar för sålda varor slutligt upphör, eftersom den
saken blir beroende av hur lång tid varan befinner sig hos olika näringsidkare
i senare led innan den slutligen förvärvas av en konsument.

Sammantagna talar dessa skäl för att någon sådan möjlighet som proposi

tionen föreslår inte bör öppnas för köparen. I konsekvens med detta ställ- Mot. 1989/90

ningstagande bör därmed inte heller propositionens förslag vad gäller änd- L14

ring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande
genomföras.

Särskilda frågor

I 17 § regleras vad som skall gälla om en vara har sålts i ”befintligt skick”.

Enligt förslaget skall en sådan vara anses felaktig om den ”är i sämre skick”
än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog
har kunnat förutsätta. I konsumentköpsutredningens lagförslag (12 §) föreskrevs
att godset skulle anses felaktigt "om det är i väsentligt sämre skick”
än köparen haft anledning att förutsätta. Denna lydelse överensstämde med
vad som skall gälla enligt köplagen.

Enligt vår mening är det olyckligt att väsentlighetsrekvisitet inte finns med
i förslag till konsumentköplag. Att ett och samma uttryck skall tolkas på
olika sätt beroende på om det är köplagen eller konsumentköplagen som gäller
måste skapa förvirring och rättsosäkerhet. Riksdagen bör därför besluta
att då en vara sålts i ”befintligt skick” skall den anses felaktig endast om den
är i väsentligt sämre skick än vad köparen haft anledning att utgå ifrån.

Enligt propositionens lagförslag (20 §) skall frågan om varan är felaktig
bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Den avgörande
tidpunkten är således inte när risken för varan går över på köparen,
utan när varan avlämnas.

Bl.a. Sveriges advokatsamfund riktade kritik mot denna lösning under remissbehandlingen.
Samfundet anförde bl.a.: ”Samfundet vill påpeka att det
är tveksamt om det överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet att
säljaren skall stå fara för godset även om köparen är i dröjsmål med att avhämta
detta.”

Även lagrådet har kritiserat förslaget. Lagrådet har bl.a. anfört: "Det
finns inte någon anledning att bedöma frågan om varan är behäftad med fel
med utgångspunkt i förhållandena vid annan tidpunkt än då risken för varan
går över på köparen.” Lagrådet har föreslagit att orden ”när den avlämnas”
i första stycket 20 § byts ut mot ”när risken för varan går över på köparen”.

Vi delar denna uppfattning. Riksdagen bör därför besluta att ändra det aktuella
lagrummet på det sätt vi föreslagit.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext
i de fall sådan krävs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att köparen skall ha rätt till skälig ersättning
för den skada han lider genom att en vara är felaktig,

2. att riksdagen beslutar att köparen skall ha rätt till skälig ersättning
för den skada han lider genom att en tjänst är felaktig,

3. att riksdagen beslutar att frågan om produktansvar inte skall regleras
i ny konsumentköplag,

4

4. att riksdagen avslår propositionens förslag gällande konsumentens
ovillkorliga möjlighet att avbeställa en vara,

5. att riksdagen beslutar att säljaren skall ha rätt till ersättning för
vinst som han förlorar på grund av avbeställning från köparens sida
eller hävning då köparen kommit i betalningsdröjsmål,

6. att riksdagen avslår propositionens förslag i vad gäller att en köpare
skall kunna rikta anspråk på grund av fel i vara mot en näringsidkare
i tidigare sälj led,

7. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller ändring i
lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

8. att riksdagen beslutar att då en vara sålts i befintligt skick skall
den anses felaktig endast om den är i väsentligt sämre skick än vad
köparen haft anledning att utgå ifrån,

9. att riksdagen beslutar att frågan om huruvida en vara är felaktig
skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när risken för varan
går över på köparen.

Stockholm den 20 mars 1990

Mot. 1989/90
L14

Rolf Dahlberg (m)

Jerry Mart inger (m)

Allan Ekström (m)

Göthe Knutson (m)

Ewy Möller (m)

Birgit Henriksson (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Göran Ericsson (m)

Filip Fridolfsson (m)

Inger Koch (m)

Eva Björne (m)

Carl G Nilsson (m)

5