med anledning av prop. 1989/90:88 Vissa näringspolitiska frågor

Motion 1989/90:N59 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N59

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:88
Vissa näringspolitiska frågor

Propositionen

I propositionen behandlas vissa frågor om näringspolitiken. Den sägs vara
första steget i ett arbete inom regeringen att utveckla en långsiktig sammanhållen
strategi för att främja näringslivets utveckling och ekonomisk tillväxt.
De åtgärder som föreslås avses verka på medellång sikt. Dessutom redovisar
man områden som sägs vara särskilt angelägna att beakta i en näringspolitik
som skall leda till ökad tillväxt. De områden som behandlas i propositionen
är småföretagsutveckling, teknikpolitik, statligt företagande och internationella
investeringar. Infrastruktur och transportsystem behandlas i en särskild
bilaga till propositionen och kommenteras i en annan motion.

Allmänt

Den politik som regeringen fört under 1980-talet har i flera avseenden varit
framgångsrik. Den har emellertid också varit problematisk på andra väsentliga
samhällsområden. Politiken har inte kunnat förena tillväxt och balans i
ekonomin med utvecklad social rättvisa. Kvinnorna och de offentligt anställda
har blivit 80-talets förlorare. Den svenska ekonomin har blivit allt
mer beroende av ett fåtal stora företag och branscher. Exportberoendet har
ökat. Regional obalans har uppstått. Näringslivets förnyelse har fördröjts
och den offentliga verksamheten har fått stå tillbaka.

Vpks utgångspunkter

En framtidsinriktad näringspolitik måste noggrant avväga kravet på tillväxt
i ekonomin mot andra vitala samhällsintressen, som ekologiska hänsyn, rättvisa,
solidaritet och omsorg. Tillväxt är inget självändamål. Det är endast om
tillväxten är förenlig med de ovan nämnda samhällsintressena och befrämjar
demokratin som den är värdefull.

Småföretagsutveckling

Vi delar regeringens uppfattning om småföretagens centrala roll för förnyelse
och utveckling av näringslivet. Liknande synpunkter har tidigare
framförts av vpk. De avgörande industriella investeringarna är kostsamma

och måste därför av naturliga skäl ske i stor skala. Vpk har föreslagit inrät- Mot. 1989/90

tande av samhällsfonder och uppbyggnad av en stark samhällsstyrd industri- N59

sektor som ett viktigt inslag i en ny näringspolitik. Vi har också betonat utrymmet
för småföretag av olika slag, privata eller i form av produktionskooperativ.

Det är som underleverantörer som småföretagen på sikt hävdar sig bäst
men då måste de samarbeta kring utveckling av nya produkter och produktionsmetoder.
Stora företag kan - genom att de förfogar över betydande resurser
- få effektiv produktion i långa serier. De har ofta större möjligheter
än mindre företag att tillgodogöra sig ny teknik, bygga upp kompetens m.m.

Men småföretagen har också stora fördelar. De har mindre administration.

De har i många fall möjlighet att lägga om produktion med kort varsel och
ta hem order som består av korta serier. För att småföretagen skall kunna
utvecklas måste de kunna tillgodogöra sig ny teknik. Samarbete mellan småföretag
kan innebära fördelar för alla. Samhälleligt stöd kan vara en ovärderlig
hjälp och vi delar regeringens bedömning i många stycken av vilka åtgärder
som främjar småföretagens utveckling.

Vi delar regeringens uppfattning att de regionala utvecklingsfondernas
målgrupp bör utvidgas till att omfatta all småföretagsamhet. Däremot anser
vi inte att fondernas styrelser skall utses på ett nytt sätt. Vi delar landstingens
och utvecklingsfondernas egen uppfattning att den nuvarande ordningen på
ett bra sätt sörjer för regional och lokal anknytning. Därför bör den bibehållas
och vi anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om detta.

Finansieringsfrågor

Det är angeläget att små och medelstora företag garanteras ett jämnt tillflöde
av riskvilligt kapital. Det privata kapitalets strävan efter investeringar
som främst ger hög och snabb avkastning gör att det inte på ett tillfredsställande
sätt kan garantera småföretagen riskkapital. Det kan därför vara befogat
att samhället engagerar sig i kapitalförsörjningen via nya regionala riskkapitalbolag.

Vi avvisar däremot förslagen att dra in en miljard av utvecklingsfondernas
medel till staten och begränsa deras verksamhetsformer. Här delar vi bl.a.
Landsorganisationens uppfattning och argument. Även detta bör ges regeringen
till känna.

Kompetensutveckling

Kompetensutveckling inom småföretagen är viktig. Här delar vi regeringens
allmänna uppfattning.

Beträffande tekoindustrins utveckling har vpk senast vid allmänna motionstiden
1989/90 i motion N:334 utförligt behandlat frågan och vi hänvisar
till motionen. Detsamma gäller den träbearbetande industrin som vpk tagit
upp i motion 1987/88:N294 där vi begärde nya insatser för att öka förädlingsgraden
inom svensk sågverksindustri. Vi hänvisar till bl.a. denna motion.

16

Standardisering Mot. 1989/90

N59

Standardisering är inte enbart en fråga om tekniska och rationella lösningar.
Standardiseringens innehåll berör också frågor om demokrati och nationellt
självbestämmande, frihandel kontra arbetsmiljö. Den berör säkerhet och
mycket annat.

Bakgrunden till de aktuella förslagen om standardisering är utvecklingen
inom EG med anledning av upprättandet av EG:s inre marknad vid utgången
av 1992 samt förändringar i Romfördraget i och med antagandet av
Enhetsakten från 1987. Förändringen av EG:s regler innebär dels att det
överstatliga inslaget stärkts och dels att ökad makt överlämnats åt de privaträttsliga
standardiseringsorganen, organ som behärskas av de stora transnationella
bolagen. De europeiska standardiseringsorganens beslut blir normbildande
och ersätter i praktiken de nationella arbetarskyddsföreskrifterna,
som avser olika produkter och tekniska anordningar. Även Sverige, som bestämt
sig för att anpassa sig till EG:s inre marknad, tvingas underordna sig
standardiseringen.

Grundläggande för standardiseringen är varornas fria rörlighet över gränserna,
och om ett företag sätter sin prägel på en teknisk standard så innebär
detta ett oerhört försprång framför konkurrenterna. Inget land kan efter att
standardiseringsorganen har sagt sitt lägga ytterligare krav på maskiners
konstruktion, t.ex. på nya manöverdon eller nödstopp. Därmed uppstår en
konflikt mellan frihandel och arbetsmiljökrav.

Efter de nya bestämmelserna i EG har den europeiska standardiseringsprocessen
gått mycket fort och blivit mycket omfattande. Den är så omfattande
att de fackliga organisationerna i praktiken inte har någon möjlighet
att påverka utvecklingen, trots att deras medlemmar är i högsta grad berörda.
Språksvårigheterna är ett allvarligt hinder. Den svenska regeringens
vilja att engagera sig i frågan har hittills varit begränsad.

Det är en allvarlig brist att de europeiska standardiseringsorganen enbart
omfattar Västeuropa. De övriga länderna tvingas därmed att ensidigt och
utan inflytande anpassa sina bestämmelser till vad standardiseringsorganen
bestämt. Vpk anser att FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE, där
även de östeuropeiska staterna finns representerade, borde ha det övergripande
ansvaret för standardiseringen och att Sverige bör ta initiativ till detta.

Standardiseringskommissionen i Sverige, SIS, domineras genom sin uppbyggnad
av stora och rika företag, medan de fackliga organisationerna har
svårt att göra sig gällande. I propositionen föreslås att det statliga stödet till
standardiseringen även i fortsättningen skall utformas enligt företagens prioriteringar.
Detta finner vi mycket olyckligt. Det finns enligt vår uppfattning
starka skäl för att öka det demokratiska inflytandet över SIS verksamhet.

Det kan ske genom ett statligt avtal som ger fackföreningsrörelsen, miljörörelsen
och konsumentrörelsen ökat inflytande i SIS styrelse och som preciserar
och övervakar det föreslagna målrelaterade bidraget. Avtalet bör också
innehålla bestämmelser som löser fackets utbildningsproblem, frågan om reskostnader
m.m. Det statliga avtalet kan med fördel anknyta till den danska
modellen med arbetsmiljöråd.

17

FFV Mot. 1989/90

N59

Vi anser inte tiden vara mogen för överförande av FFV till aktiebolag. Vi
anser att både ur försvarspolitisk och ekonomisk synvinkel bör produkter av
vitalt försvarsintresse ligga inom ett affärsverk. Affärsverkformen ger regering
och riksdag möjlighet till insyn och styrning. Insyn och möjlighet att påverka
borde vara en självklarhet för landets kontroll av vitala försvarsprodukter.
Riksdagen bör därför avslå regeringens begäran att affärsverket FFV
upphör som affärsdrivande verk m.m.

Statliga företag

Regeringen ger uttryck för behovet av en mera aktiv statlig ägarpolitik för
att främja tillväxten i landet. En sådan behövs också av andra skäl. Ett aktivt
och framgångsrikt statligt ägande förutsätter att staten som ägare kan agera
på ungefär samma villkor som andra ägare. Vi ser bildandet av ett statligt
förvaltningsbolag som ett sätt att effektivisera det statliga ägandet. Det bör
också öppna möjligheter för ett utvidgat statligt ägande men för att vpk skall
acceptera den nya ägandeformen krävs en utformning som garanterar riksdagen
god insyn i verksamheten och beslutsrätt vid viktiga förändringar av
ägandet. Det innebär bl.a. att formuleringar om insyn och beslutsrätt skall
vara tvingande och t.ex. lyda: Regeringen, som genom sitt ombud representerar
staten på förvaltningsbolagets bolagsstämma, skall kontinuerligt informera
riksdagen om förändringar i förvaltningsbolagets aktieinnehav. Vidare
skall regeringen höra riksdagen innan beslut fattas som innebär att förvaltningsbolaget
inte längre innehar röstmajoriteten i något av de nu helägda
företagen.

Internationalisering

I propositionen redogörs för omfattningen och utvecklingen av näringslivets
investeringar i utlandet och för utländska investeringar i Sverige. Regeringen
hänvisar till tidigare positiva bedömningar av internationalisering av
ägandet och hänvisar dessutom till internationella regler som begränsar den
svenska handlingsfriheten vad beträffar reglering av ägandet. Det enda regeringen
föreslår är intensifierat samråd med de internationellt inriktade storföretagen
om frågekomplexet. Reglerna måste anpassas till internationella
principer, och man säger att de fackliga organisationernas möjlighet till information
och förhandlingar i samband med företagsförvärv måste öka.

Riksdagen bör begära förslag av regeringen om nya regler för utländskt
förvärv av svenska företag.

LO har beträffande utländskt ägande starkt ifrågasatt om detta tillfört något
positivt förutom ett bidrag till pluralism. LO anser att de utländska aktieägarna
visat osedvanlig instabilitet. TCO anser å sin sida att det ligger i nationens
intresse att de största företagen förblir i svensk ägo. Vpk delar de fackliga
organisationernas syn på internationaliseringen av ägandet och anser att
regeringen bör ta fram förslag som gör det möjligt att bevara de största och
viktigaste företagen i svensk ägo och som garanterar de fackliga organisatio

18

nema stort inflytande vid företagsköp och försäljning. Regeringen bör också Mot. 1989/90

återkomma till riksdagen med förslag som begränsar möjligheterna att fritt N59

investera utomlands.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för
val av styrelse till de regionala utvecklingsfonderna,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för
de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens
verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt initiativ till alleuropeisk lösning av standardiseringen
i Europa,

4. att riksdagen begär att regeringen skall utarbeta ett statligt avtal
som demokratiserar SIS verksamhet i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen avslår regeringens begäran att ombilda FFV till aktiebolag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt ägande,

7. att riksdagen av regeringen begär förslag om nya regler för utländskt
förvärv av svenska företag,

8. att riksdagen av regeringen begär förslag som begränsar möjligheten
att fritt investera utomlands.

Stockholm den 26 mars 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Rolf L Nilson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

19

,