med anledning av prop. 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga

Motion 1988/89:A5 av Sonja Rembo m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A5

av Sonja Rembo m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:109 om ny inriktning
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga

1 Inledning

Några av de mest betydelsefulla besluten för en ung människa rör utbildning
och yrkesval. Kraven på utbildning ökar. Det finns en klyfta mellan
skolsystemet och arbetslivet som en ung människa måste överbrygga.
Arbetslivet ställer andra krav än skolan.

De allra flesta ungdomar klarar utbildningsval och övergången mellan
skolgång och förvärvsarbete bra. För närvarande råder, på grund av
konjunkturen och de mindre ungdomskullarna, ett mycket gynnsamt läge på
arbetsmarknaden. Detta återspeglar sig också beträffande arbetsmarknadsläget
för ungdomar.

Under början och mitten av 1980-talet var ungdomsarbetslösheten, delvis
på grund av konjunkturläget, men inte minst på grund av den s.k.
ungdomspuckeln, omfattande. I dag har ungdomsarbetslösheten betydligt
mindre omfattning. Anledningen till att ungdomsarbetslösheten ändå är
förhållandevis hög och att ett avsevärt antal ungdomar går arbetslösa under
lång tid är att dessa antingen är bosatta på orter med speciella arbetsmarknadsproblem
och har en utbildning som inte ger ett gott utgångsläge på
arbetsmarknaden eller att de har medicinska eller sociala handikapp. Även
invandrarungdomar kan ha särskilda problem.

Andra orsaker till att ungdomar går arbetslösa trots uttalad brist på
arbetskraft på många områden står att finna i den stela arbetsmarknad vi har i
Sverige på grund av de inlåsningseffekter som åstadkommits av lagar och
avtal och det förhållandet att en avsevärd del av arbetsmarknaden domineras
av offentliga monopol. Dessa förhållanden belyses närmare i vår motion
1988/89:A285 om arbetsmarknadspolitiken.

Statsmakternas ansvar för unga människors inträde på arbetsmarknaden
måste i första hand vara att skapa förutsättningar för att ungdomar skall
kunna få och tillgodogöra sig en lämplig utbildning. Vi har i andra
sammanhang föreslagit en annorlunda utformning av den praktiska yrkesutbildningen.
Våra förslag skulle skapa en bättre anknytning mellan skolan och
näringslivet. För den enskilde eleven på de praktiska yrkeslinjerna skulle det
innebära att steget från skola till förvärvsarbete blev lättare att ta. Vårt
förslag till en modern yrkesutbildning återfinns i motion 1988/89:Ub289.

Alltför många väljer en utbildning som inte utgör en inkörsport till
arbetsmarknaden. Andra fullföljer inte en från början lämplig utbildning.
Det är därför nödvändigt att det erbjuds möjligheter till kompletterande
utbildning.

De flesta ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden har förmåga att Mot. 1988/89

på egen hand finna ett arbete. De som, efter egna försök, av olika A5

anledningar inte får anställning bör-i de fall kompletterande utbildning inte
är aktuell - få hjälp i första hand med att söka arbete, i andra hand med att få
praktikplats.

2 Särskilda insatser för ungdomar

Regeringens förslag innebär att det nuvarande systemet med ungdomslag
avskaffas och ersätts med inskolningsplatser. Det är bra att ungdomslagen nu
försvinner. Ungdomslagsplaceringar på deltid har visat sig vara ett olämpligt
sätt att hjälpa ungdomar utan arbete. Systemet leder till inlåsningseffekter.

Eftersom ungdomslagsplaceringarna sker i den offentliga sektorn inriktas de
unga mot en delarbetsmarknad, där formella utbildningsmeriter är förhållandevis
mera betydelsefulla för att kunna erhålla fast anställning. Den
offentliga sektorn utvecklas inte heller på samma sätt som den privata
sektorn. Vi har ett flertal gånger föreslagit att ungdomslagen avskaffas och
ersätts av andra former av utbildning och arbete för unga.

Systemet med inskolningsplatser som regeringen introducerade för några
år sedan är ett steg i rätt riktning. Inskolningsplatserna finns inom den privata
sektorn. Regeringen föreslår nu att inskolningsplatser skall kunna anordnas
även inom den offentliga sektorn.

Vi har, senast i motion 1988/89.A285 och mera utförligt i motion
1987/88: A263 föreslagit ett antal åtgärder för att hjälpa ungdomar att komma
in på arbetsmarknaden.

Vi slog fast en turordning för olika åtgärder:

I första hand skall varje ung persons vilja och möjligheter att på egen hand
skaffa ett arbete uppmuntras och tas till vara. Om hon eller han inte fått något
arbete inom rimlig tid, skall det finnas ett utvidgat uppföljningsansvar som
innebär:

- Vägledning för elever som inte vet vad de skall läsa i gymnasieskolan eller
inom den företagsförlagda yrkesutbildningen. Möjligheter till yrkesorienterad
praktik.

- Komplettering av ett eller flera ämnen för elever som alltför sent upptäcker
att de borde gjort ett annorlunda tillval på högstadiet.

- Komplettering för elev som har för lågt betyg i ett förkunskapsämne eller
för lågt betygsgenomsnitt för att komma in på önskad linje för vidareutbildning.

- Hjälp till studietrötta elever att få en plats i arbetslivet genom speciell
arbetsförmedlingsinsats eller arbetspraktikplats. Dessa arbetspraktikplatser
skall erbjudas till ungdomar som varit arbetssökande i tre månader.
Arbetspraktikplatserna skall vara i upp till sex månader och i första hand
anordnas inom den privata sektorn.

Våra förslag överensstämmer med dessa principer. Regeringens förslag
innebär att den i vissa avseenden anammat våra tidigare förslag.

9

2.1 Utbildning för arbetslivet

Av avgörande betydelse för en ung människas framtid på arbetsmarknaden
är att hon eller han när det är dags att lämna grundskolan får möjlighet att
välja en utbildning som motsvarar hennes eller hans intresse och förutsättningar.
Det är också nödvändigt att den unge får en realistisk bild av
arbetsmarknaden. I dag finns det, som bl a AMS påpekat, problem med att
vissa utbildningslinjer inte ger kunskaper och färdigheter som motsvarar
efterfrågan på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. i stora delar kontorsutbildningen.
Resultatet är att efter två års yrkesinriktad utbildning står många
med kvalifikationer som inte är efterfrågade på arbetsmarknaden.

På andra platser finns det stor efterfrågan på utbildad arbetskraft samtidigt
som alla platser inte kan fyllas vid passande utbildningslinjer. Det gäller
verkstadsutbildningar i t.ex. Göteborgsregionen.

Även med en reformerad praktisk yrkesutbildning finns det risk för att
tillströmningen till vissa utbildningar överstiger arbetsmarknadens behov.
Detta bör i första hand angripas genom studie- och yrkesvägledning som ger
en realistisk bild av arbetsmarknaden och som visar fördelarna med att välja
utbildningar där stor arbetskraftsefterfrågan kan förutses.

Det är också väsentligt att en ung person som är arbetslös får möjlighet att
komplettera sin utbildning med längre eller kortare kurser. För personer
under 20 års ålder bör dessa utbildningsinslag normalt genomföras inom
ramen för skolsystemet.

3 Inskolningsplatser

Regeringens nya förslag innebär på flera punkter att den tagit intryck av de
förslag som vi tidigare framfört. Bl.a. föreslår regeringen att den unge
arbetslöse skall ha tid att söka arbete på egen hand. Regeringen föreslår en
treveckorsperiod. Därefter skall intensifierade arbetsförmedlingsinsatser
med jobbsökaraktiviteter insättas under fyra veckor. Ungdomar som deltar i
jobbsökaraktiviteter skall få samma ersättning som om de deltog i arbetsmarknadsutbildning.

Regeringen föreslår att den unge redan efter 7 veckors arbetslöshet skall få
en inskolningsplats. Ungdomar som går ut skolan på vårterminen skall dock
inte anvisas inskolningsplats före den 1 november samma år.

Så kallade avtalade inskolningsplatser skall ge arbetsgivaren rätt till
statsbidrag om högst 50 procent av den totala lönekostnaden under sex
månaders tid. Denna tid skall kunna förlängas om det finns särskilda skäl.
Tanken bakom förslaget är enligt regeringen att under det aktuella halvåret
skall staten står för inskolnings- och handledningskostnader och att arbetsgivaren
skall stå för en lönekostnad som motsvarar den unges produktiva
insats. Avtal förutsätts mellan arbetsmarknadens parter. Avsikten är att den
unge skall fortsätta på arbetsplatsen även efter att den stödberättigade
perioden avslutats. Avtalade inskolningsplatser skall kunna finnas både
inom privat och offentlig sektor.

Den andra formen av inskolningsplatser - så kallade särskilda inskolningsplatser
- anknyter i hög utsträckning till de tidigare ungdomslagsplatserna.
Särskilda inskolningsplatser skall ordnas inom den offentliga sektorn. De

särskilda inskolningsplatserna är avsedda för de unga som av olika skäl inte Mot. 1988/89

kan placeras på avtalade inskolningsplatser. Om inte arbetsförmedlingen A5

kan få fram tillräckligt många särskilda inskolningsplatser från offentliga
arbetsgivare på frivillig basis kan arbetsförmedlingen rekvirera en plats från
den arbetslöses hemkommun.

Särskilda inskolningsplatser skall omprövas varannan månad och är
således inte avsedda att leda till en permanent anställning hos den aktuella
arbetsgivaren. Snarare är dessa platser avsedda att ge den unge arbetslöse en
tillvänjning till arbetslivet. Det är ur social synvinkel viktigt att unga
människor inte går sysslolösa. Särskilda mer generösa regler föreslås för
handikappade ungdomar.

För särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare, platser som
ytterst av länsarbetsnämnden skall kunna rekvireras från den unges hemkommun,
föreslås statsbidrag utgå med 100 procent av lönekostnaden vartill
lämnas ett administrationsbidrag med 5 procent av den totala lönekostnaden.

Inriktningen i regeringens förslag är positiv. Likväl finns det anledning att
på väsentliga punkter resa invändningar.

3.1 Generell anställningssubvention

Det normala måste vara att varje ung människa själv söker sig ut på
arbetsmarknaden och utvecklar sin egen självständighet och kreativitet.

Detta är ett viktigt moment för den unges självkänsla och fortsatta vuxenliv.

Regeringens förslag riskerar att styra in ungdomarna mot myndighets- och
bidragsberoende.

Det finns risk för att de avtalade inskolningsplatserna utvecklas till
generella subventioner till företag som anställer ungdomar. Möjligheterna
till statsbidrag kan medföra att såväl privata som offentliga arbetsgivare blir
mindre benägna att på normalt sätt fylla sitt personalbehov med ungdomar.

Därigenom kan det bli svårare för ungdomar att på egen hand finna ett
arbete. Det kan innebära att den fas av intensifierat arbetssökande i
arbetsförmedlingarnas regi som inleds efter tre veckors arbetslöshet inte
heller leder till arbete, eftersom arbetsgivaren har ett ekonomiskt incitament
att förhala anställningen någon tid för att kunna komma i åtnjutande av
lönesubventionen.

En sådan utveckling skulle kunna innebära att stödet inte får den
nödvändiga inriktningen mot de ungdomar som har verkliga problem.

Den tid under vilken en ungdom väntas aktivt söka arbete, dels helt på
egen hand, dels genom så kallad jobbsökaraktivitet, bör därför inte
understiga tio veckor. Först därefter bör han eller hon kunna få en avtalad
inskolningsplats. Om inte detta är möjligt skall särskild inskolningsplats
anordnas. För ett fåtal ungdomar med sociala problem kan det vara
motiverat att de får en särskild inskolningplats redan efter kortare arbetslöshetstid.

Det förslag innebärande möjligheter till provanställning upp till ett år som
vi framför i annan motion, A1988/89:A753, skulle ge bl.a. ungdomar ökade
möjligheter att på vanligt sätt få arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Ett flexibelt lönebidrag enligt den modell vi föreslagit och den utvidgning Mot. 1988/89

av AMS försöksverksamhet med flexibla lönebidrag som vi ställt oss bakom i A5

AU1988/89:12, skulle avsevärt underlätta möjligheterna för arbetshandikappade
ungdomar att komma in på den öppna arbetsmarknaden.

Om dessa möjligheter utnyttjades, skulle antalet platser i inskolning och
särskild inskolning kunna reduceras.

3.2 Regional avgränsning

Det kan starkt ifrågasättas om särskilda stöd till arbetsgivare som anställer
ungdomar över huvud taget skall utgå i den arbetsmarknadssituation som nu
gäller. Bristen på arbetskraft är påtaglig. Ungdomar har nu och under
kommande år bättre möjligheter än på mycket länge att på egen hand få
arbete.

Det finns emellertid påtagliga regionala problem. Det avtalade inskolningsbidraget
borde därför begränsas till de regioner där sådana problem
finns och kan väntas bestå under de närmaste åren. Sådant bidrag bör inte
utgå i storstadsregionerna. Däremot kan det av sociala skäl finnas anledning
att låta det särskilda inskolningsbidraget utgå i hela landet.

Regeringen bör bemyndigas att besluta om en sådan geografisk avgränsning.

3.3 Stödnivån

Regeringens förslag innebär att ungdomar som deltar i arbetssökaraktiviteter
skall få samma ersättning som om de deltog i arbetsmarknadsutbildning.

Enligt vår mening är jobbsökaraktiviteterna, som normalt pågår maximalt
fyra timmar per dag, inte jämförbara med arbetsmarknadsutbildning.

Ersättningsnivån bör därför, för de ungdomar som inte täcks av arbetslöshetsförsäkringen,
vara lika med KAS-ersättning.

3.4 Kommunernas uppgift

Regeringens förslag innebär att kommunerna har en plikt att ställa upp med
särskilda inskolningsplatser för de ungdomar som inte kan placeras på annat
sätt. Statsbidragen till de särskilda inskolningsplatserna som ordnas inom
den offentliga sektorn skall utgå med 105% av lönekostnaden.

1 de delar av landet där arbetsmarknadsläget är besvärligt kommer det
troligen att finnas en del ungdomar som inte kan få arbete på den vanliga
arbetsmarknaden. I de allra flesta fall torde det finnas förutsättningar att
finna kortvariga arbetsuppgifter inom den offentliga sektorn. Strävan måste
vara att snarast möjligt överföra dessa till avtalade inskolningsplatser eller
ytterligare utbildning.

Regeringen föreslår att statsbidraget skall motsvara hela lönekostnaden.

Enligt vår mening bör länsarbetsnämnderna kunna komma överens med
upplåtare av särskilda inskolningsplatser om ersättningens storlek, vilken
dock ej skall få överskrida 100% av lönekostnaden, varjämte bör kunna utgå
5% administrationsbidrag.

Det kommer emellertid att finnas ungdomar som är särskilt svåra att 12

placera. I många fall har de sociala problem. Kommunens socialtjänst måste Mot. 1988/89

aktivt medverka för att en ung person i samband med inskolningsplatsplace- A5

ringen skall kunna ändra socialt beteendemönster. Det är en besvärlig

uppgift och det ställer därför också höga krav på lämpliga inskolningsplatser

för dessa ungdomar. Många enskilda personer i företag och organisationer är

väl lämpade för och beredda att åta sig sådana uppgifter.

Enligt vår mening finns det därför ingen anledning att begränsa de
särskilda inskolningsplatserna till den offentliga sektorn. Även andra
arbetsgivare bör kunna komma överens med arbetsförmedlingen om att ta
hand om en ung, svårplacerad arbetslös under begränsad tid. Även om en
arbetsgivare inte har möjlighet att bereda en arbetslös ungdom fast
anställning, behöver det inte innebära att den unge inte kan göra någon
nytta. Arbetsförmedlingarna skall i samarbete med kommunen kunna
komma överens med privata företag eller organisationer att de skall kunna ta
emot unga personer på en särskild inskolningsplats. I sådana fall får
statsbidragets nivå anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall upp till
den tidigare angivna övre gränsen.

Det är angeläget att de särskilda inskolningsplatserna följs upp särskilt
noga.

Hemställan

Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion anförs om förutsättningarna för ungdomars inträde på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen beslutar att tiden, innan anvisning av avtalad
inskolningsplats sker, skall vara tio veckor, i enlighet med vad som i
motionen anförs,

3. att riksdagen beslutar att tiden, innan anvisning av särskild
inskolningsplats sker, skall vara tio veckor, om inte särskilda sociala
skäl föreligger, i enlighet med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om i vilka
regioner statsbidrag skall utgå till avtalade inskolningsplatser i enlighet
med vad som i motionen anförs,

5. att riksdagen beslutar att ersättning till ungdomar i så kallade
jobbsökaraktiviteter skall utgå med samma belopp som kontant
arbetsmarknadsstöd i enlighet med vad som i motionen anförs,

6. att riksdagen beslutar att statsbidraget till särskilda inskolningsplatser
maximalt skall kunna uppgå till 100% av lönekostnaden jämte
ett administrationsbidrag motsvarande 5% av lönekostnaden i enlighet
med vad som i motionen anförs samt

7. att riksdagen beslutar att även privata företag och organisationer
skall kunna ordna särskilda inskolningsplatser i enlighet med vad som i
motionen anförs.

13

Stockholm den 22 mars 1989
Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m)
Mona Saint Cyr (m)

Erik Holmkvist (m)

Mot. 1988/89
A5

Ulf Melin (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Lars Ahlström (m)

14