Högskolan

Motion 1990/91:Ub696 av Larz Johansson m.fl. (c)

Inledning

Bakgrund

Sverige är på väg att halka efter omvärlden när det gäller
tillgången på högskoleutbildad arbetskraft. Redan nu är
andelen högskoleutbildade lägre än i flera för Sverige
viktiga konkurrentländer. Detta samtidigt som många av
dessa länder nu ökar dimensioneringen till högre
utbildning.

Allt pekar mot att vi går mot ett samhälle där kunskap
kommer att få en allt större vikt som produktionsfaktor. Det
betyder att humankapitalets betydelse för produktionen av
varor och tjänster växer i förhållande till den betydelse
maskiner och annat realkapital har. Sysselsättningens
tyngdpunkt kommer att förskjutas från den direkta fysiska
hanteringen av varor över mot sysselsättning inom
kunskapsyrken.

En sådan tyngdpunktsförskjutning har redan skett
genom en omfattande strukturomvandling de senaste 25
åren. Idag återfinns vart femte arbete inom den s k
kunskapssektorn, d.v.s inom tjänsteproduktion och
högteknologisk tillverkning. På dessa 25 år har denna
sektors andel fördubblats.

Kunskapssektorn står också för en stor del av den
svenska arbetsmarknadens dynamik. Kunskapens
betydelse för utveckling och förändring inom både offentlig
och privat sektor är oomtvistad. Som drivkraft i den
regionala utvecklingen har kunskap, genom utbildning och
forskning, en central roll. En regions ekonomiska, sociala
och kulturella utveckling avgörs långsiktigt av den regionala
infrastrukturens kapacitet. Kunskap och
kompetensutveckling är utan tvivel ett av de effektivaste
medlen för att öka denna kapacitet och därigenom
åstadkomma en livskraftig infrastruktur. För Sveriges
möjligheter till fortsatt framgång på världsmarknaden är
det viktigaste konkurrensmedlet att ha ett så stort
kunskapsinnehåll som möjligt i produktionen av varor och
tjänster.

Av de skäl som anförts ovan anser centern att en offensiv
satsning på kunskaps- och kompetensuppbyggnad tveklöst
tillhör de viktigaste och mest strategiska uppgifterna inför
framtiden. Vi kan inte acceptera den passiva politik som
regeringen företräder när det gäller högre utbildning.

Den nuvarande utvecklingen

Sverige har i stort sett haft ett oförändrat antal platser
inom högskolan de senaste 20 åren. Samtidigt har
efterfrågan på högskoleutbildning ökat kraftigt vilket
inneburit att alltfler behöriga sökande har utestängts från
högskolan. Det är till och med så att andelen
högskoleutbildade per årskull har sjunkit under senare år.
Enligt SCB har 25 procent av dagens 40-åringar
eftergymnasial utbildning medan andelen bland 30-
åringarna ligger strax över 20 procent.

Den avstannande tillväxten av högskoleutbildade är det
långsiktiga resultatet av en under lång tid oförändrad
dimensionering av högskoleutbildningen. En bit in på nästa
årtionde kommer fler högskoleutbildade att gå i pension än
de som utexamineras från högskolan. Det innebär att
andelen högskoleutbildade som är i yrkesverksam ålder
kommer att minska.

Redan idag har vi inom flera områden brist på
högskoleutbildad arbetskraft. Det gäller framförallt inom
yrken som undervisning, vård/omsorg och ekonomi/teknik.
Det ökande internationella utbytet kräver också en större
satsning på språkutbildning. Enligt en prognos som SCB har
gjort kommer vi totalt sett att få ett underskott på
högskoleutbildade en bit in på 2000-talet. Förutsättningarna
för prognosen var ändå så försiktiga att man utgick från att
behovet av högskoleutbildade endast kommer att öka från
en andel av de yrkesverksamma på 20 procent idag till 32
procent år 2015.

Bedömningar inför framtiden

Det finns, utöver SCB, flera exempel på bedömningar
som visar på ett mycket stort behov av högskoleutbildade i
framtiden. I långtidsutredningens scenario för år 2000
konstaterar man att en fördubbling av
utbildningskapaciteten för civilingenjörer fram till
sekelskiftet är ett nödvändigt villkor för en gynnsam
industriell utveckling i Sverige. I en studie som Lennart
Ohlsson och Lars Vinell har gjort åt Industriförbundet,
''Tillväxtens drivkrafter'', konstateras att utbudet av
civilingenjörer och andra högutbildade tekniker och av
forskarutbildade naturvetare och tekniker måste öka
kraftigt om de önskade produktionsmålen skall kunna
förverkligas. Samma förhållande gäller för yrkesarbetare i
moderna industrier samt specialutbildade inom data och
ekonomi.

Hudson Institutes rapport från 1987 ''Workforce 2000
...'' förutspår en kraftig omstrukturering och en
kontinuerlig tillväxt av den amerikanska ekonomin samt en
ökning av servicenäringarna på bekostnad av
tillverkningsindustrin. Ekonomin blir enligt rapporten
alltmer beroende av humankapitalet och en ökad satsning
på utbildning, både kvalitativt och kvantitativt,
rekommenderas. Man menar att utbildningskraven
kommer att växa dramatiskt fram till sekelskiftet. Från 22
procent med längre akademisk utbildning idag till 30
procent vid sekelskiftet. Jämförelsevis har vi i Sverige
endast 10 procent med en högskoleutbildning om minst tre
år.

OECDs årliga arbetsmarknadsöversikt ''Employment
Outlook'' tog förra året upp frågan om utbildningsnivån
inom olika industrigrenar. Där visar man att det finns stora
variationer mellan länder och branscher. Den högsta
utbildningsnivån finns inom de snabbt växande
näringsgrenarna, vilket tas som intäkt för betydelsen av
högskoleutbildad arbetskraft för ekonomisk tillväxt.
OECD menar att en utbyggnad av utbildningssystemet
krävs för att säkra fortsatt tillväxt.

Den slutsats som rimligen kan dras utifrån vad dessa
olika bedömare tror om framtiden är att tillgången på
högskoleutbildad arbetskraft kommer att vara avgörande
för vårt lands framtida utveckling.

Centerns förslag

Redan under föregående riksmöte väckte centern ett
antal parti- och kommittémotioner där vi lyfte fram den
grundläggande högskoleutbildningens stora betydelse för
den framtida välståndsutvecklingen i vårt land. Centern
ansåg att den treårsbudget för grundläggande
högskoleutbildning som presenterades förra budgetåret var
alltför svag. Centern menade att den var både kortsiktig och
dåligt underbyggd. Verkligheten har visat att kritiken var
befogad. Vi anser det därför högst angeläget att rätta till
uppenbara brister och även aktualisera frågan om en mer
offensiv satsning på högskolan.

Förändringar krävs på flera viktiga områden. Som
framgått ovan måste en kraftig ökning av antalet
utbildningsplatser till. Det är inte rimligt att tiotusentals
ungdomar varje år hindras från att studera på högskolan.
Den snabba försämringen av arbetsmarknadsläget gör att
alternativet till en högskoleutbildning för många ungdomar
kan vara arbetslöshet. Det måste vara en bättre investering
för både individ och samhälle att låta människor få en
högskoleutbildning än att de ska behöva bli föremål för
dyrbara arbetsmarknadsåtgärder.

Centern anser att det som ett första steg kan vara rimligt
att öka antalet utbildningsplatser med 6 000. Denna
bedömning delas av bl a UHÄ, TCO, SFS och SULF som
på senare år föreslagit en utökning av antalet platser på
högskolan motsvarande minst denna nivå. I första hand
måste en utökning till inom lärarutbildning, vård- och
omsorgsutbildning och utbildning inom ekonomi och
teknik.

Det bör därför ankomma på regeringen att i samband
med kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen
med ett förslag till ökad dimensionering av den
grundläggande högskoleutbildningen i enlighet med
motionens förslag. Förslaget bör förutom ett ökat totalantal
även innehålla förslag till fördelning på de olika
undervisningssektorerna.

Tillgänglighet -- en fri sektor

Innan linjesystemet infördes över hela
högskoleområdet, i och med högskolereformen 1977, fanns
det en fri sektor där alla utbildningar var ospärrade, d.v.s
alla behöriga sökanden fick tillträde till utbildningen. Den
omfattade i första hand det filosofiska fakultetsområdet.
Förutom universitetens utbildningar fanns flera andra
former av högre utbildning som exempelvis
handelshögskolor, tekniska högskolor, lärarseminarier och
socialhögskolor. I och med reformen 1977 sammanfördes
alla dessa utbildningar under begreppet
högskoleutbildning.

Ett viktigt motiv man hade för att spärra alla
utbildningar, vilket innebar en totaldimensionering av
högskolan, var att antalet studerande på de filosofiska
fakulteterna ökade kraftigt. Centern anser, mot bakgrund
av vad som tidigare i denna motion anförts om behovet av
en ökad andel med högskoleutbildning, att spärrarna till
den högre utbildningen måste omprövas.

Grundprincipen bör vara att högskolan skall vara
tillgänglig för alla som har intresse och behörighet att
bedriva högre studier. Antalet utbildningsplatser skulle då
bestämmas av i första hand individernas önskemål. För
vissa utbildningar som är särskilt kostsamma eller där
samhället har ett övergripande ansvar för att se till att
dimensioneringen svarar mot behoven krävs dock beslut på
nationell nivå.

Motiven för att skapa en fri sektor är många. Förutom
självklara motiv som ett ökande behov av
högskoleutbildade och minskande ungdomskullar så
motiveras en sådan sektor av att det troligen är det bästa
instrumentet för att anpassa utbildningsvolymen till
arbetsmarknadens behov. Detta bekräftas i både UHÄs
rapport 1989:17 och långtidsutredningen 1990. Dessutom
skulle en fri sektor vara ett av medlen för att komma tillrätta
med både den sociala och könsmässiga snedrekryteringen
till högskolan.

Regionala högskolor -- en resurs i regionalpolitiken

Det är av stor betydelse för en utvecklad infrastruktur
över hela landet att de mindre och medelstora högskolorna
stärks. Dessa högskolor har betydelsefulla uppgifter för
kompetens- och kunskapsspridning i samarbete med
näringsliv och det övriga samhället i de regioner där de
verkar. Detta bekräftas bl a i en amerikansk analys där
professor Martin J Beckman, Department of Economics
Brown University, slår fast att samhällsekonomiskt,
företagsekonomiskt och pedagogiskt effektiv
högskoleproduktion endast kan uppnås om vanlig
högskoleutbildning, vetenskap och forskarutbildning
utvecklas inom samma miljö, d.v.s i synergi med varandra.

En kraftig utbyggnad av de mindre och medelstora
högskolorna behövs med bl a fasta forskningsresurser och
bättre möjligheter till profilering. Under nittiotalet bör
högskolorna i Växjö, Örebro, Karlstad och
Sundsvall/Härnösand i samverkan med omkringliggande
högskolor utvecklas till fyra nya universitet.

En intressant form av samverkan mellan högskolor är
utvecklingen av s k nätverksuniversitet. Det innebär att två
eller flera högskolor utformar sina utbildnings- och
forskningsprofiler på ett sådant sätt att de tillsammans kan
erbjuda ett brett utbud som närmast är att likställa med ett
fullständigt universitet. Samverkansdiskussionerna mellan
högskolorna i Kalmar, Växjö och Karlskrona/Ronneby har
denna inriktning och bör därför uppmuntras.

Enligt centerns mening är det också nödvändigt att
lokalisera högskoleutbildning till ytterligare orter. Det blir
särskilt aktuellt i ett läge där platsantalet i högskolan byggs
ut i enlighet med vad vi angivit ovan. Högskoleutbildningen
i södra delen av Stockholms län bör bli en självständig
högskoleenhet. Högskolan i Eskilstuna/Västerås bör delas i
två fristående enheter. Därutöver bör högskolenheter
upprättas i Kiruna och Skellefteå.

När det gäller att skapa förutsättningar för fasta
forskningsresurser vid de mindre och medelstora
högskolorna är det värt att uppmärksamma en positiv
möjlighet som anges i budgetpropositionen. Under anslaget
E 11 s. 199 framgår det att forskarutbildning är möjlig att
anordna även vid andra högskoleenheter än den egna och
att en fakultetsnämnd kan ansvara för forskarutbildning
även om sådan genomförs utanför det egna
fakultetsområdet.

Vid en uppbyggnad av forskningsverksamheten på de
regionala högskolorna krävs resurser för handledning av de
forskarstuderande bl a genom inrättande av nya
professurer. Detta motiveras ytterligare av de allmänna
förstärkningar som krävs för forskarutbildningen. Centern
anser att ett successivt inrättande av nya professurer bör
planeras.

I övrigt hänvisas till den partimotion (1989/90:Fi11) om
forskning och högre utbildning som centern väckte vid
föregående riksmöte. I den redovisar vi bl a en
etableringsmodell för uppbyggnad av fasta
forskningsresurser vid alla högskolor.

Nya resurser för lokaler, inredning och utrustning

I inledningen till denna motion har vi pekat på det stora
behov som föreligger av en kraftig ökning av antalet
utbildningsplatser inom den högre utbildningen. Denna
utökning ställer nya krav på resurser för lokaler, inredning
och utrustning.

Utöver utökningen av grundutbildningen inom
högskolan syftar centerns högskolepolitik till en fortsatt
förstärkning av de regionala högskolorna -- med bl.a. fasta
forskningsresurser -- och en successiv satsning på fyra nya
universitet. Även detta kommer att kräva nya investeringar
i lokaler, inredning och utrustning.

Dessa nya behov skall ses tillsammans med det
uppdämda behov av sådana resurser som föreligger redan
med dagens verksamhet. Som uttryck för detta kan nämnas
den skrivelse som den akademiska rektorskonferensen
tillställde regeringen i september 1989. Redan då
uppskattades högskolans akuta behov av medel för
utrustning, inredning och mindre ombyggnadsarbeten till
500--600 milj.kr. per år.

I mitten av 1980-talet (1986/87--1988/89) var de s.k.
bankmedlen ett välkommet bidrag till de, i övrigt, helt
otillräckliga resurser som regeringen varit beredd att ställa
till högskoleväsendets förfogande för anskaffning av
utrustning. Detta tillskott står inte längre till förfogande.
Därför är det nu hög tid att finna nya möjligheter till
finansiering av såväl utrustning som lokaler och inredning.

I en särskild partimotion från centerpartiet om
framtidsinvesteringar i infrastrukturen -- som finansieras via
utförsäljning av statliga företag -- redovisas 1 miljard kronor
till investeringar i lokaler, inredning och utrustning för
högre utbildning och forskning. Vi anser att dessa resurser
bör användas på följande sätt.

För det första bör 500 milj.kr. anvisas under ett nytt
anslag benämnt Utrustning m.m. för högskolan, för
budgetåret 1991/92. Anslaget som bör disponeras av UHÄ
skall användas till ersättningsanskaffning av inredning,
utrustning för grundutbildning och basutrustning för
forskning. UHÄ bör sedan fördela medlen på anslagen för
grundutbildning och fakulteter för resp. högskoleenhet.
Vidare bör UHÄ inför 1992 års budgetproposition lämna
förslag till fördelning av motsvarande belopp på
ifrågavarande anslag.

Resterande 500 milj.kr. bör disponeras av regeringen för
att i första hand finansiera de ökade lokalkostnader m.m.
som blir följden av de förslag till förstärkningar av
högskolan som redovisas i denna motion. Vidare bör etapp
2 av om- och tillbyggnaden av konsthögskolan som
riksdagen tidigare ansett mycket angelägen av
arbetsmiljöskäl, men som regeringen av ekonomiska skäl
inte ansett sig kunna föra upp på sitt förslag till
investeringsplan för treårsperioden 1991/92--1993/94,
finansieras på detta sätt.

Vetenskaplig grundkurs

Det är mycket betydelsefullt att studenten tidigt
bibringas kunskaper och färdigheter i att praktisera
vetenskapliga metoder och arbetssätt. En förutsättning för
akademiska studier är att man besitter någon kunskap i
källkritik och har förståelse för vetenskapens komplexitet.
Centern anser att dessa krav inte tillfullo tillgodoses i
dagens högskola bl.a. därför att många utbildningslinjer
ofta är snävt yrkesinriktade. Gör vi dessutom en
internationell utblick finner vi att flertalet av de länder som
står på jämförbar utvecklingsnivå med Sverige har en helt
annan vetenskaplig bredd än den vi har. En vetenskaplig
grundkurs har flera syften. Den skall dels vara ett redskap
för fortsatta studier, dels stimulera till kritiskt tänkande och
ett tvärvetenskapligt synsätt och dels till viss del fylla
behovet av humaniora inom högskolan.

Huvudinnehållet i kursen bör vara densamma för all
högskoleutbildning, men en mindre del kan behöva
anpassas efter utbildningstillhörighet och de enskilda
högskolornas lokala förutsättningar.

Linjesystemet

Bland motiven till att högskolereformen 1977
genomfördes var att man genom inrättande av ett
linjesystem inom den förutvarande fria sektorn skulle öka
genomströmmningshastigheten och att genom en mer
yrkesinriktad utbildning anpassa sig till arbetsmarknadens
behov. I takt med den allt snabbare och mer komplexa
samhällsutvecklingen har det visat sig att arbetsmarknaden
börjat ställa andra krav på dem som genomgått högre
utbildning än dem som kunnat uppfyllas av de stelbent
organiserade utbildningslinjerna.

Ett viktigt steg för att anpassa utbildningssystemet till en
snabbt föränderlig värld är att öka flexibiliteten i
studieorganisationen. Linjesystemet måste luckras upp
inom alla utbildningsområden. Ett system med
rekomenderade studiegångar och ett friare ämnesval inom i
första hand utbildningar för administrativa, ekonomiska
och sociala yrken, kultur- och informationsyrken samt delar
av utbildningen för tekniska yrken skulle skapa
förutsättningar för att bättre anpassa utbildningens innehåll
till både samhällets och individens skiftande behov.

Ett viktigt steg i riktning mot ett friare system är att
kraftigt öka utbudet av fristående kurser. Detta är också väl
motiverat för att tillgodose det ökande kravet på fort- och
vidareutbildning för redan yrkesverksamma. För att uppnå
en hög kvalitet på de fristående kurserna anser centern att
resurserna per årsstudieplats måste ges ett rejält tillskott.
Också ökade insatser för studievägledning behövs i ett
system med friare ämnesval.

Uppdragsutbildning

För att högskolan även i fortsättningen skall vara fri och
obunden måste rågången mellan vanlig högskoleutbildning
och uppdragsutbildning göras mycket tydlig. Det innebär
inte att högskolan skall avskärma sig från omvärlden.
Kontakterna mellan högskola och näringsliv är mycket
värdefull och därför bör etablering av s.k. forskarbyar och
liknande stimuleras.

Uppdragsutbildningens primära uppgift måste vara att
fungera som ett komplement till högskolans reguljära utbud
av fort- och vidareutbildning. Uppdragsutbildning får inte
tillkomma som en följd av att högskolan inte klarar av att
själv tillgodose behovet av högre utbildning.

Centern anser att en viktig princip måste vara att
anslagen till den grundläggande högskoleutbildningen i
huvudsak skall balansera gentemot det behov av både
längre och kortare utbildning som finns. En annan viktig
princip är att uppdragsutbildning aldrig får stjäla resurser
från den reguljära utbildningen. Vi anser därför att all
uppdragsutbildning skall särredovisas i förhållande till övrig
verksamhet. Det är angeläget att det översynsarbete som
UHÄ har inlett snabbt kan leda fram till resultat.

Fort- och vidareutbildning

Med kunskapssamhällets fortsatta tillväxt har också
behovet av fort- och vidareutbildning tilltagit.
Förändringarna i arbetslivet kännetecknas bl.a. av
omställningar i produktionen och snabbare omsättning av
kunskaper. Detta, samt behovet av bredare kompetenser
hos arbetskraften, ökar behovet av fortoch vidareutbildning
inom de flesta samhällssektorer. Av dessa skäl anser centern
att det är ytterligare motiverat att kraftigt öka utbudet av
fristående kurser.

Utbildningskvalitet

För att högskoleutbildning skall ha ett bestående värde
för både individen och samhället är det viktigt att
kvalitetskravet betonas. En analys av utbildningens kvalitet
skall utgå från de mål som är fastställda för utbildningen och
som definieras utifrån kunskapsbehov för kommande
verksamhet ute i samhället. Genom resursmässig
urholkning, ringa pedagogisk utveckling, ett stelbent
linjesystem och minskat intresse för fördjupningsstudier har
den högre utbildningens kvalitet dock försämrats under
senare år.

Begreppet utbildningskvalitet omfattar flera olika
områden inom högskolan. I boken ''Mot en internationellt
konkurrenskraftig akademisk utbildning'' (1990) hävdar Ulf
af Trolle att bland de viktigaste kvaliteterna i ett
utbildningssystem är dess förmåga att ta emot alla som
söker utbildning men också dess förmåga att anpassa sig
efter den vetenskapliga utvecklingen, dess flexibilitet. Han
tar också upp ytterligare några begrepp som kvalitet på
utbildningsprocessen, t.ex. ämnesinriktning och
undervisningsformer, kvalitet på det sätt som
undervisningsprocessen genomförs och kvalitet på de
personer, lärare och forskare, som genomför processen.

Syftet med de olika förslag som förs fram i denna motion
är också först och främst att förbättra utbildningskvaliteten
på den högre utbildningen. Exempel på sådana förslag är
uppbyggnad av fasta forskningsresurser på alla högskolor,
upprustning av lokaler och utrustning, vetenskaplig
grundkurs, en flexibel studieorganisation med friare
ämnesval o.s.v.

Det krävs också en pedagogisk utveckling inom hela
högskolan för att förbättra undervisningen. Forskningen
ges ofta prioritet framför undervisningsuppgifterna. En av
orsakerna är att undervisningsinsatser sällan ger något
påtagligt meritvärde t.ex. vid tjänstetillsättning.
Pedagogiska meriter måste få en ordentlig uppvärdering i
förhållande till forskning och annan verksamhet och
samtidigt måste en ordentlig satsning göras på pedagogisk
utbildning av lärare inom högskolan. En sådan utbildning
bör också bli ett behörighetskrav för lärartjänst inom
högskolan.

Det finns också behov av ett samlande forum för
undervisningsfrågor -- ett pedagogiskt råd eller liknande --
vid varje högskoleenhet. Resurser måste till för att sådana
råd skall kunna tillskapas. Det finns också anledning att
förstärka de pedagogiska utvecklingsenheternas roll och att
förbättra deras resurser på de högskolor som redan har
sådana. Vi anser också att det behövs ett samlat
måldokument för undervisningen vid en högskola.
Kursutvärderingarna är ett viktigt instrument för att ge
studenternas syn på utbildningen och dra nytta av deras
erfarenheter. De är också ett medel för att stimulera
studenterna till ställningstagande till sin utbildning och dess
innehåll.

Jämställdhet

Den bristande jämställdhet mellan män och kvinnor som
fortfarande präglar de flesta samhällsområden är ett
påtagligt faktum också på högskolan. Inom
grundutbildningen är könsfördelningen jämn som helhet
sett, men ojämnheten är stor om man ser till olika
utbildningslinjer. Inom forskarutbildningen är skillnaderna
stora. Endast en mindre andel av dem som genomgår
forskarutbildning är kvinnor.

Förhållandet att kvinnorna blir allt mer sällsynta ju
högre upp i den akademiska karriären man når är givetvis
helt oacceptabelt. Det innebär att den akademiska världen
är starkt mansdominerad vilket kan ha betydelse för både
utbildningens och forskningens inriktning. Den
könsmässiga snedfördelningen innebär också att för vårt
land viktiga begåvningsresurser inte tas tillvara.

Att åstadkomma bättre jämställdhet inom högskolan
måste därför vara en viktig uppgift för statsmakterna.

Internationalisering

Vetenskapen är till sin karaktär internationell. En
intensiv samverkan mellan de svenska högskolorna och
annan svensk vetenskaplig verksamhet och liknande
institutioner i vår omvärld är därför av allra största
betydelse. Detta behov av omfattande internationella
kontakter gäller såväl forskare som studenter inom
grundutbildningen.

Att Sverige nu sannolikt kommer att få möjlighet att
delta i EGs ERASMUS-projekt innebär ett viktigt framsteg
för internationaliseringen. Det betyder att svenska
studenter kommer att få stor frihet att välja studieort inom
hela det område som omfattas av ERASMUS-projektet.
Detta får inte innebära att det internationella utbytet
stannar vid EG. Sverige måste eftersträva att bygga upp ett
system med bilaterala avtal som underlättar studentutbyte
med exempelvis Östeuropa, USA, Japan och länder i
Tredje världen.

Det nordiska utbytet bl a genom
studentutbytesprogrammet NORDPLUS är av särskilt stor
betydelse för oss. Vi närmar oss nu en situation där det
råder full frihet för nordiska studerande att bedriva studier
vid vilken nordisk läroanstalt som helst. För närvarande är
dessvärre informationen om studier i andra nordiska länder
ofta bristfällig. Sverige bör i Nordiska rådet och Nordiska
ministerrådet verka för en förbättrad information.

Ett viktigt syfte med internationaliseringsåtgärder inom
högskolan måste vara att internationalisera själva
utbildningen och dess innehåll. Målet bör vara att få
studenten att se sin utbildning, dess funktion och betydelse
i ett internationellt perspektiv. Studenterna måste få
kunskaper om globala förhållanden och internationella
skeenden. Det kan bl a ske genom ett utökat användande av
utländsk facklitteratur. Denna bör hämtas från flera olika
språkområden så att den anglosaxiska idétraditionen inte
blir allenarådande som idag ofta är fallet. Detta kräver att
litteratur från smala språkområden översätts till svenska i
större omfattning än idag. Ytterligare ett sätt att
internationalisera utbildningen är att införa en vetenskaplig
grundkurs med den inriktning som vi redovisat för tidigare
i denna motion.

Centern har sedan länge varit tveksam till Sveriges
deltagande i EGs forskningsprojekt på fusionsområdet. Vi
anser det inte troligt att fusionskraften, om den
överhuvudtaget visar sig realiserbar, kan bli en ekologiskt
godtagbar energikälla. Vi finner det därför omotiverat att
satsa resurser på detta forskningsområde. Sverige bör
därför avveckla sitt deltagande i detta forskningssamarbete.

De inbesparade medlen bör överföras till LIF-anslaget.
I övrigt hänvisas till vad centerpartiet anfört i frågan om
internationalisering i högskolan i motion 1989/90:A9.

Studiemedel

Från centerns sida riktade vi stark kritik mot de
förändringar av studiemedelssystemet som riksdagen beslöt
om våren 1988. De löste inte ett av de grundläggande
problemen i studiemedelssystemet -- skuldbördan. Det är
fortfarande så att en normal högskoleutbildning på tre år
ger en mycket stor studieskuld. För många grupper med
förhållandevis låg lön efter utbildningen kommer
skulduppräkningen att överstiga avbetalningarna på lånen.

Redan under våren 1990 behandlade riksdagen krav om
att en ny studiemedelsutredning bör tillsättas. Ett krav som
vi från centerns sida stödde men som då inte fick majoritet
i riksdagen. Vi kan bara konstatera att behovet av en ny
utredning ytterligare har ökat genom regeringens beslut om
kraftigt höjda procentsatser för skulduppräkningen. Till
detta kommer de negativa effekter som skattereformen
innebär för studenternas ekonomi.

Centern anser att en ny studiefinansieringsutredning
skall tillsättas. Ett viktigt krav är att utredningsarbetet
bedrivs skyndsamt.

I övrigt hänvisas till den motion som centerpartiet har
väckt vid årets riksmöte angående en ny
studiemedelsutredning.

Kårobligatoriet

Kårobligatoriet innebär att samtliga högskolestuderande
måste tillhöra en studentkår vid den högskoleenhet där de
studerar. Syftet med kårobligatoriet var ursprungligen att
garantera de studerande vissa sociala förmåner. Senare blev
studentkårerna även ett instrument för att ge de studerande
inflytande över och representation i högskolornas olika
beslutande organ. Denna organisation fungerar idag inte
tillfredsställande.

Vi har tidigare i riksdagen medverkat till att en
utredning kommit till som skulle belysa konsekvenserna av
ett avskaffande av kårobligatoriet. Nyligen presenterades
rapporten, men den innehåller inga förslag om obligatoriet
skall avvecklas eller ej.

Centern anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag med anledning av utredningen.

De kommunala högskoleutbildningarna

Vårdutbildningarna har till största delen vuxit fram
under landstingskommunalt huvudmannaskap. Även när
de genom reformen 1977 fick högskolestatus behöll de sitt
tidigare huvudmannaskap. Det delade huvudmannaskapet
för högskoleutbildning mellan landstingen och staten har
under många år kritiserats med utgångspunkt från bristande
samordning för praktiktjänstgöring och mindre möjligheter
till forskningsanknytning.

I en rapport från högskoleutredningens arbetsgrupp för
kommunal högskoleutbildning framhålls att
vårdhögskolorna behöver få en tydligare identitet i
landstingets organisation, om de skall kunna utvecklas på
jämlika villkor med de statliga högskolorna. Man föreslår bl
a att särskilda högskolestyrelser inrättas och att de
administrativa funktionerna förläggs till respektive
högskola. Ett mer intimt samarbete med universitetens
forskningsorganisation är enligt arbetsgruppen en
förutsättning för vårdhögskolans fortsatta utveckling.
Samtidigt måste uppbyggnaden av resurser för forskning
och forskarutbildning i vårdutbildningarnas
karaktärsämnen intensifieras.

Enligt centerns mening får inte det kommunala
huvudmannaskapet hindra utvecklingen av en nära
anknytning mellan forskning och utbildning inom denna
samhällssektor. Det är angeläget att vårdhögskolans
tjänstestruktur snarast utformas på samma sätt som inom
den statliga högskolan. Utvecklingen av en tjänstestruktur
där forskning normalt ingår i tjänsten är också ett viktigt
medel för att möta det stora behovet av forsknings- och
utvecklingsinsatser inom omvårdnadssektorn.

För ett effektivare resursutnyttjande, en bättre
forskningsanknytning och ett enhetligare utbildningssystem
bör ett gemensamt statligt huvudmannaskap för all
högskoleutbildning övervägas. Centerpartiet förordar
därför att riksdagen hos regeringen begär att ett gemensamt
statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning utreds.

Forskarutbildningen

Behovet av forskarutbildade kommer att öka både inom
och utanför högskolan. Det beror dels på åldersstrukturen
inom högskolan som innebär kraftigt tilltagande
pensionsavgångar, dels på det allt större behovet av
forskning och utveckling inom både privat och offentlig
sektor. Till detta kommer målsättningen att samtliga
högskolelärare skall ha forskarutbildning.

Redan i samband med att förslaget till treårsbudget
presenterades markerade centern att de föreslagna anslagen
för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster
var otillräckliga. För att den av föregående riksmöte
beslutade omvandlingen av utbildningsbidrag till
doktorandtjänster skall kunna fullföljas och intensifieras
anser vi att ytterligare 45 milj.kr. per år behöver avsättas
under de kommande två budgetåren.

Omfattningen av högskolelektorernas forskning

Enligt centerns mening är det angeläget att alla lärare i
högskolan deltar i forskning. Det är bl.a. därför vi föreslår
en kraftig utbyggnad av forskningsresurserna vid de mindre
och medelstora högskolorna. Vi anser att denna för
högskolan så centrala princip bör läggas fast i
högskoleförordningen. Forskningsandelen i tjänsten bör
uppgå till minst en tredjedel. Det är dock angeläget att
understryka att denna forskningsandel måste kunna
organiseras på ett mycket flexibelt sätt. Det bör kunna bli
fråga om allt från att avsätta vissa timmar per vecka till att
koncentrerat arbeta med forskning två till tre år efter fem
till sex års undervisning. Riksdagen bör ge regeringen detta
tillkänna.

Allmänna utbildningsfrågor inom högskolan

I inledningen till högskoleavsnittet anför
utbildningsministern med anledning av riksdagens beslut att
utöka antalet utbildningsplatser att detta medfört kostnader
utöver det av regeringen beräknade resursutrymmet med
18,8 milj.kr. Detta behov av anslagsökningar kompenseras
nu genom motsvarande besparingar.

Detta är närmast att betrakta som en obstruktion mot
riksdagens beslut och vi föreslår att 18,8 milj.kr. återförs till
de olika utbildningsanslagen att fördelas på samma sätt som
besparingarna genomförts, dvs proportionellt.

Riksdagen har på likartat sätt fattat beslut om vissa
förstärkningar inom forskningsområdet med ett
resurstillskott om 10 137 000 kr. Även här har regeringen
satt sig över riksdagsbeslutet och vi föreslår att summan
(10 137 000 kr.) återförs till anslaget.

Högskolans lokaler

En av de viktigaste åtgärderna när det gäller att finna nya
vägar till ett effektivt och rationellt utnyttjande av de
resurser som ställs till högskolans förfogande för lokaler och
därmed sammanhängande driftkostnader är att öka det
lokala inflytandet. Enligt vår uppfattning bör varje
högskola disponera över egna anslag för lokaler -- såväl för
driftkostnader som för investeringar. Med en sådan ordning
skulle man, vid varje tillfälle, kunna söka den mest
ekonomiska lösningen för sina lokalbehov.

Eftersom detta innebär mycket genomgripande
förändringar såväl för högskolorna som för den nuvarande
lokalhållaren, byggnadsstyrelsen, föreslår vi att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om dessa frågor.
Utredningsarbetet bör bedrivas i en sådan takt att beslut
kan fattas inför den kommande treåriga budgetperioden.

Utbildning för tekniska yrken (D 5)

Utbildning på miljöområdet

Vid behandlingen av frågor om miljö- och
hälsoskyddsutbildningen för två år sedan (1988/89:UbU19)
utgick riksdagen från att en skyndsam översyn skulle
komma till stånd om utbildningsbehovet på högskolenivå
för miljövårdens personal. Det gäller såväl grundutbildning
som fort- och vidareutbildning samt frågan om
utbildningarnas lokalisering.

Vi kan nu konstatera att regeringen inte heller i denna
budgetproposition förmått presentera något förslag utan
beslutet fördröjs ytterligare till en kommande
miljöproposition. Centerns tidigare krav ligger fast.

Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala
yrken (D 6)

Ekonomlinjen

Föregående riksmöte beslöts om en neddragning av
antalet platser på ekonomlinjen. Från centerns sida
motsatte vi oss detta beslut. Ekonomlinjens dimensionering
måste ses i ett sammanhang med övrig
utbildningsdimensionering. Vi har tidigare i denna motion
ställt krav om ett utökat platsantal inom högskolan och
slagit fast att på sikt bör i princip alla som är behöriga få
tillträde till högskolan. I ett läge där efterfrågan på
ekonomutbildningen är mycket stor och med en
arbetsmarknad som hittills har kunnat ta emot dem som
genomgått utbildningen anser centern att också denna
utbildning bör få del av den dimensioneringsökning om
6000 platser som vi tidigare föreslagit i denna motion.

Utbildningar för vårdyrken m.m. (D 7)

En
samlad översyn av de medellånga vårdutbildningarna

Vid föregående års beredning i utbildningsutskottet
konstaterades att det krävs en samlad översyn av de
medellånga vårdutbilningarnas längd och behovet av
påbyggnadsutbildningar. Riksdagen begärde att regeringen
skulle genomföra en sådan översyn. Inom vissa områden
har nu detta krav tillgodosetts, men centern saknar
fortfarande en samlad översyn för alla medellånga
vårdutbildningar. I propositionen (1990:100 bil. 10, s. 151)
säger föredraganden att han ''..utgår ifrån att UHÄ under
budgetperioden även ser över de övriga medellånga
vårdutbildningarna ...'' Centern anser inte att utskottets
krav om en samlad översyn är tillgodosett på detta sätt.

Centern kräver att den samlade översyn av de
medellånga vårdutbildningarna som riksdagen beslutade
om vid föregående riksmöte snarast skall fullföljas.

Apotekarlinjen och receptarielinjen

Under 1989/90 års riksmöte beslöt riksdagen att under
treårsperioden öka antalet platser på apotekar- och
receptarielinjerna med vardera 40 nybörjarplatser. 20
platser på vardera linje har inrättats under budgetåret
1990/91. I den nu föreliggande budgetpropositionen föreslås
inga nya platser. Centern förutsätter därför att regeringen
återkommer inför 1992/93 års riksmöte med förslag om
inrättande av resterande platser.

Utbildning för undervisningsyrken (D 8)

Lärarrekrytering

I inledningen till denna motion konstaterar vi att
behovet av högskoleutbildade kommer att öka kraftigt. Vi
kunde också slå fast att situationen är särskilt allvarlig inom
vissa yrkesområden. Situationen är kanske allvarligast inom
undervisningsområdet. Vi upplever redan idag en brist på
lärare och efter sekelskiftet kommer situationen att vara
akut om ingenting görs. Enligt en prognos som SCB gjort
om tillgången på högskoleutbildade i förhållande till
behovet på arbetsmarknaden så kommer tillgången på
lärare endast att uppgå till 70--74 procent av behovet år 2015
med nuvarande dimensionering av utbildningen.

I en partimotion om utbildningsfrågor (1989/90:Jo749)
och i en kommittémotion (1989/90:Fi608) om vissa
lärarrekryteringsfrågor ställde vi krav på en utökad
lärarutbildning. De olika förslag till åtgärder som vi
framförde i dessa motioner är minst lika aktuella idag, inte
minst mot bakgrund av att födelsetalen för de senaste åren
vida överstigit de tal som tidigare har utgjort underlag för
dimensioneringsberäkningarna.

Vi har tidigare i denna motion krävt att det totala antalet
platser på högskolan skall utökas med 6 000. En stor andel
av dessa nya platser måste tillföras utbildningen för
undervisningssektorn.

I övrigt vad gäller krav om åtgärder inom
undervisningssektorn hänvisas till de båda ovan nämnda
motionerna från 1989/90.

Engelska för lärare 1--7

I vår kommittemotion om det offentliga skolväsendet
har vi föreslagit att ämnet engelska skall läsas redan från
årskurs 1 på lågstadiet i grundskolan. Redan idag gäller den
huvudregeln att engelska skall läsas på lågstadiet såvida det
inte föreligger särskilda skäl att flytta starten till
mellanstadiet.

I likhet med tidigare år föreslår vi därför att lärare som
utbildas för att undervisa i årskurserna 1--7 också ges
kompetens att undervisa i engelska. Tidigare har vi
föreslagit att detta skulle möjliggöras genom en förlängning
av utbildningen med 20 poäng. Dessa förslag har
regelmässigt avvisats av riksdagsmajoriteten.

Vi föreslår nu att regeringen ger UHÄ i uppdrag att
förutsättningslöst pröva möjligheterna att med eller utan
förlängning av utbildningstiden ge lärare med utbildning för
undervisning mot tidigare årskurser kompetens att
undervisa i engelska.

Lokala och individuella linjer samt fristående kurs
(D 10)

Som vi många gånger tidigare påpekat, och så även i
denna motion, krävs en rejäl satsning för att öka utbudet av
fristående kurser. De mindre och medelstora högskolorna
måste ges möjlighet att kunna erbjuda ett större utbud av
kurser inom exempelvis språk och humaniora. Den allt
snabbare förändringstakten inom arbetslivet kräver en
bättre tillgång på kurser för fort- och vidareutbildning. Vårt
förslag om ny studieorganisation med friare ämnesval
förutsätter också att det finns ett brett utbud av
ämneskurser av välja bland.

Centern föreslår att ytterligare 55 milj.kr. tillförs
anslaget Lokala och individuella linjer och fristående
kurser.

Hemställan

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den högre utbildningens
strategiska roll för Sveriges framtida utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en kraftig
dimensioneringsökning av den högre utbildningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ökad
dimensionering av högskolan med 6 000 nya platser i
enlighet med motionens förslag,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättandet av en fri sektor inom i första hand utbildningar
för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, kultur-
och informationsyrken samt vissa delar av utbildningen
inom teknisk sektor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kraftig utbyggnad av de
mindre och medelstora högskolorna med bl.a. fasta
forskningsresurser samt att högskolorna i Örebro, Växjö,
Karlstad och Sundsvall--Härnösand i samverkan med
omkringliggande högskolor utvecklas till fyra nya
universitet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av
nätverksuniversitet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av nya högskolor till
Kiruna och Skellefteå, tillskapande av en självständig
högskoleenhet för högskoleutbildningen i södra delen av
Stockholms län samt en delning av högskolan i Eskilstuna--
Västerås till två fristående enheter,

8. att riksdagen hos regeringen begär en plan för
inrättande av nya professurer,

9. att riksdagen till ett nytt anslag Utrustning m.m. för
högskolan för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 000 kr. i
enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

10. att riksdagen anvisar 500 000 000 kr. att disponeras
för att i första hand finansiera de ökade lokalkostnader
m.m. som blir följden av de förslag till förstärkningar av
högskolan som redovisas i denna motion och för att
finansiera etapp 2 av om- och tillbyggnaden av
konsthögskolan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en vetenskaplig grundkurs,

12. att riksdagen hos regeringen begär en snabb översyn
av linjesystemet enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principer för
uppdragsutbildning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det ökande behovet av fort- och
vidareutbildning,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förbättring av
utbildningskvaliteten, med bl.a. en uppvärdering av
pedagogiska meriter vid tjänstetillsättning, pedagogisk
utbildning för högskolelärare och betydelsen av
kursutvärderingar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationalisering,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny
studiemedelsutredning,1]

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag med
anledning av kårobligatorieutredningens rapport,

19. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
ett gemensamt statligt huvudmannaskap för all
högskoleutbildning,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskarutbildning för samtliga
högskolelärare,

21. att riksdagen till Forskarutbildning för budgetåret
1991/92 anvisar ytterligare 45 000 000 kr. utöver
regeringens förslag för att möjliggöra den omvandling av
utbildningsbidrag till doktorandtjänster som beslöts av
föregående riksmöte,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av
högskolelektorers forskning i tjänsten,

23. att riksdagen till Europeisk forskningssamverkan för
budgetåret 1991/92 anvisar ett med 63 000 000 kr. reducerat
belopp jämfört med regeringens förslag, vilket motsvarar
det som avsatts för fusionssamarbete, eller således
240 680 000 kr.,

24. att riksdagen till utbildningsanslagen tillför
18 800 000 kr. utöver regeringens förslag att fördelas så att
de kompenserar de av regeringen vidtagna besparingarna,

25. att riksdagen till Forskning och forskarutbildning
anvisar 10 137 000 kr. utöver regeringens förslag att
fördelas så att de kompenserar de av regeringen vidtagna
besparingarna,

26. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att klarlägga konsekvenserna av ett
decentraliserat lokalansvar inom högskoleväsendet,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbildning inom
miljöområdet,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en
dimensioneringsökning av ekonomlinjen,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett fullföljande av föregående
riksmötes beslut om en samlad översyn av de medellånga
vårdutbildningarna,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dimensioneringen av
apotekarlinjen och receptarielinjen,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en kraftfull
dimensioneringsökning av lärarutbildningen,

32. att riksdagen hos regeringen begär att UHÄ får i
uppdrag att förutsättningslöst pröva möjligheterna att ge
lärare med utbildning för undervisning av tidigare årskurser
kompetens att undervisa i engelska,

33. att riksdagen till Lokala och individuella linjer och
fristående kurser för budgetåret 1991/92 anvisar 55 000 000
kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
794 826 000 kr.

Stockholm den 25 januari 1991

Larz Johansson (c)

Marianne Jönsson (c)

Jan Hyttring (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Stina Gustavsson (c)

1 1990/91:Sf523