Ett grönt skattesystem

Motion 1990/91:Sk627 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Innehåll

A Skattesystemet och den ekonomiska politiken3 1

Behovet
av ett grönt skattesystem3 2

Ideologiska
utgångspunkter3 2.1

Hushållning3 2.2

Ekologiska
och sociala ramar3 2.3

Motiv
för ändring av skattesystemet4 2.4

Beskattningens
effekter för miljön5 2.5

Beskattningens
effekter för människor5 2.5.1

Fördelningseffekter5 2.5.2

Dynamiska
effekter av ändrade skatteregler5 2.5.3

Regionala
effekter av ändrade skatteregler6 3

Principer
i miljöpartiets skattepolitik6 3.1

Det
totala skattetrycket6 3.2

Skatt
på arbetsinkomster7 3.3

Skatt
på konsumtion7 3.4

Skatt
på kapitalinkomster7

B Detaljerade förslag, direkta skatter8 4

Skatteskalan,
m.m.8 4.1

Inkomstskatten8 4.1.1

Skatteskala
och grundavdrag8 4.1.2

Indexreglering
av skatteskalan8 4.1.3

Extra
avdrag för ''ej yrkesmässig verksamhet''9 4.2

Skatteregler
för pensionärer10 4.2.1

Den
särskilda löneskatten på vissa
pensionsförmåner10 4.2.2

Pensionärernas
beskattning10 4.3

Speciella
regler för biståndsarbetare11 4.4

Skatterabatt
för glesbygden11 5

Inkomst
av tjänst m.m.11 5.1

Beskattningen
av naturaförmåner11 5.1.1

Bilförmån11 5.2

Avdrag12 5.2.1

Bär-,
svamp- och kottplockning12 5.2.2

Avdrag
för resor mellan bostad och arbetsplats12 5.2.3

Arbetsgivares
kostnader för organisationsverksamhet
samt skattereduktion för fackföreningsavgift13 6

Inkomst
av kapital13 6.1

Kapitalvinstbeskattningen13 6.1.1

Särskilt
avdrag för småsparare13 6.1.2

Ränteavdragsbegränsningar13 6.1.3

Fastighetsbeskattning
i fritidsområden14

C Detaljerade förslag, indirekta skatter15 7

Miljöriktig
profilering av de indirekta skatterna15 7.1

Inflationsskydd
av punktskatter, råvaruskatter och
utsläppsskatter15 8

Energibeskattningen15 8.1

Råvaruskatter
kontra mervärdeskatter15 8.2

Föreslagna
skattesatser16 8.2.1

Fossila
bränslen (olja, kol, naturgas, gasol)16 8.2.2

Torv
och flis16 8.2.3

Vindkraft,
solenergi och biobränslen16 8.3

Sammanställning
av skattesatser16 8.4

Speciella
förhållanden för elintensiv industri17 9

Beskattningen
av trafiken17 9.1

Vägtrafikbeskattningen17 9.2

Skatten
på flygtrafik18 9.3

Mervärdeskatt
på kollektivtrafik18 10

Hushållens
konsumtion18 10.1

Mervärdeskatten
på mat18 10.2

Alkohol
och tobak18 10.3

Reklam19 10.4

TV-reklam19 10.5

Förpackningsskatten19 10.6

Hotell
och restaurang19

D Företagsbeskattning och kommunal beskattning20 11

Sänkta
arbetsgivaravgifter20 12

Företagens
avdragsrätter20 12.1

Avdrag
för reklam20 12.2

Avdrag
för konferenser och kurser20 13

Kvittning
mellan förvärvskällor21 14

Kommunens
beskattningsrätt21 14.1

Småskalighet
och lokal företagsanknytning21 14.2

Det
kommunala skattestoppet21

Hemställan21

A Skattesystemet och den ekonomiska politiken 1
Behovet av ett grönt skattesystem

Vid den reformering av inkomst- och
företagsbeskattningen, som riksdagen beslutat om och som
nu har trätt i kraft, missade utskottets majoritet ett utmärkt
tillfälle att introducera ett skattesystem som kunde ha givit
positiva effekter inom miljöpolitik, fördelningspolitik och
regionalpolitik. Miljöpartiet de gröna anser därför att
nuvarande skattesystem är otillfredsställande och bör
omarbetas radikalt enligt de riktlinjer vi ger i denna motion.
Vi anger först, i avsnitt A, den bakgrund mot vilken den
ekonomiska politiken måste bedömas och föreslår därefter,
i avsnitt B, de aktuella åtgärderna i fråga om ändring av den
direkta beskattningen. I avsnitt C tar vi upp en del förslag
angående den indirekta beskattningen och i avsnitt D ger vi
vår syn på kommunal beskattning relativt statlig
beskattning.

2 Ideologiska utgångspunkter 2.1
Hushållning

Den gröna rörelsen har uppstått som ett resultat av ökad
insikt om världens utveckling. Speciellt arbetar miljöpartiet
de gröna politiskt för ett samhälle som lever i ekologisk
balans med miljön. Partiets konkreta handlingsprogram
kan härledas ur fyra solidaritetsbegrepp: solidaritet med
naturen och de ekologiska systemensolidaritet med
kommande generationersolidaritet med utsatta grupper
inom Sverigesolidaritet med människorna i u-länderna

Vår generation har ansvar för att föra livet vidare, för att
ge kommande generationer minst lika stora möjligheter
som vår egen att leva bra på jorden. Det viktigaste målet för
politiken är att trygga livsförutsättningarna för nuvarande
och kommande generationer inom de ekologiska ramarna.
Särskilt viktigt är det att man har detta mål för ögonen vid
utformandet av den ekonomiska politiken.

I kontrast mot en sådan målsättning har vår generation
misshushållat med resurser, smutsat ner miljön och
prioriterat kortsiktigt ekonomiska värden. Egentligen är
detta en fortsättning av en utveckling som fortgått under
några sekler, men det är först i våra dagar som de allvarliga
konsekvenserna blivit tydliga.

2.2 Ekologiska och sociala ramar

Utgångspunkten för miljöpartiets ekonomiska politik är
att vi människor måste hushålla med resurserna inom
ramarna för vad som är ekologiskt möj- ligt så att
livsvillkoren skall kunna tryggas såväl för nuvarande som
för kommande generationer. Speciellt är följande viktigt
när det gäller beskattningen: Konsumtionen av ändliga
resurser måste avpassas så att vi inte nu förbrukar de
resurser som framtida generationer skall leva av. Även
användning av förnybara resurser måste hållas inom
förnyelsens ramar. Föroreningen av mark, vatten och luft
måste begränsas så att naturen åter kan fungera i balans och
återvinna sin naturliga reningsförmåga. Människors
möjlighet att skapa ett liv med hög livskvalité bör vara så hög
som möjligt; detta gäller även ekonomiskt svaga grupper i
vårt eget och i andra länder.

Därför är miljön det primära när det gäller de indirekta
skatterna och låglöneprofilen det primära när det gäller
inkomstskatten.

2.3 Motiv för ändring av skattesystemet

Det finns två utbredda, men felaktiga uppfattningar om
relationen mellan ekonomisk tillväxt och livskvalité.

Den ena är att ekonomisk tillväxt sådan den avspeglas i
bruttonationalproduktens ökning alltid leder till högre
materiell standard för medborgarna, den andra är att högre
materiell standard leder till högre livskvalité.
Bruttonationalprodukten är ett otillräckligt mått på
välståndet i ett land och hos dess medborgare.

Den andra missuppfattningen, nämligen att livskvalité
kan mätas av materiell standard är ett arv från 1960-talet,
då folk i allmänhet faktiskt trodde detta. Med en allt visare
syn på livets värden, har en omvärdering börjat. Detta
ligger i linje med miljöpartiets ideologi.

Miljöpartiet de gröna anser det mycket angeläget att få
fram förslag på bättre mått än BNP för att mäta vad som
verkligen är viktigt för ett lands och dess medborgares
välbefinnande. Exempelvis inkluderar det av FN:s
utvecklingsprogram föreslagna måttet på mänsklig
utveckling såväl inkomst per capita som läskunnighet och
förväntad livslängd.

Med detta mått ligger Sverige på andra plats bland
världens länder, medan om endast BNP/capita räknas ligger
Sverige på sjätte plats. Vi menar att även tillgångar som
ökad fritid och ökad kontakt inom familjer borde
inkluderas för att mäta livskvalitén hos ett folk.

När vi nu yrkar på en sänkning av skatten på arbete och
samtidigt vill öka beskattningen av kapitalinkomster,
energi, transporter och konsumtion, är det med en
förväntan att människor skall handla på ett ansvarsfullt sätt,
på ett sätt som grundar sig på förståelse av livskvaliténs
förutsättningar. I stället för att öka sitt lönearbete för att
driva upp sin materiella standard, kan många välja ökad
fritid och ökade insatser inom den informella sektorn, dvs
ägna mer tid åt familj, åt att hjälpa medmänniskor och åt
andra obetalda sysselsättningar. Detta minskar
penningekonomins betydelse till förmån för ökad livskvalité
och ökad självtillit. Miljöpartiet de gröna anser att friheten
för den enskilde att välja ett resurssnålt
konsumtionsmönster inte skall missgynnas skattemässigt.

2.4 Beskattningens effekter för miljön

Skatter skall användas som styrmedel för att motverka
misshushållning med resurser och miljö. Skatter på ändliga
råvaruresurser måste höjas kraftigt för att minska
överflödskonsumtionen av dessa. Miljöskatter och avgifter
på miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i större
utsträckning och på ett mer konsekvent sätt. Den del av
inkomsterna från sådana skatter som förväntas bestå under
lång tid framåt bör användas till att sänka skatter på
arbetsinkomster, både den direkta inkomstskatten och
arbetsgivaravgifterna. En sådan överflyttning av
skattebördan från skatt på arbete till skatt på naturresurser
och miljöutsläpp gynnar en miljö- och resursvänlig
konsumtion.

Det skall kosta att smutsa ner miljön eller att utarma
resurserna. Det skall kosta så mycket att nedsmutsningen
minskar drastiskt och att ett hushållande samhälle skapas.

En betydande del av inkomsterna från höjda skatter på
ändliga råvaror och på miljöutsläpp ger emellertid endast
intäkter i ett kort tidsperspektiv. Eftersom syftet med
skatterna är att minska resursförbrukning och utsläpp,
kommer en del av skatteinkomsterna att falla bort i takt
med att detta verkligen sker. Den delen av
skatteinkomsterna kan inte användas för den långsiktiga
budgeten utan bör i stället utnyttjas för nya investeringar i
miljövänlig teknik. Sådana satsningar bör avse
järnvägsinvesteringar, utveckling av teknik för
energisparande samt utnyttjade av förnybara energikällor.

2.5 Beskattningens effekter för människor 2.5.1
Fördelningseffekter

Skatterna bör användas som fördelningspolitiskt
instrument. Detta har även tidigare varit syftet, men
metoderna för att få fram ett utjämnande skattesystem har
inte varit optimala. Det krävs för det första ett regelsystem
som försvårar skatteundandragande. För det andra skall
skatteskalan ha en god låglönestruktur, dvs de som har höga
inkomster skall betala hög skatt och de som har små
inkomster skall ha lägre skatt och därtill eventuellt bidrag.
Det skall finnas valfrihet att leva med en låg formell
arbetsinsats för den som är beredd att acceptera låg
materiell standard.

Enligt de riktlinjer för beskattning som miljöpartiet de
gröna antagit skall kapitalvinster beskattas minst lika hårt
som arbetsinkomster. Detta är särskilt viktigt ur
fördelningspolitisk synpunkt. Hittills gällande skatteregler
har gjort det alltför lätt för personer med stora
kapitalvinster att undvika eller minska sin beskattning.
Löntagare som inte har samma möjligheter har fått bära en
orättvist stor del av skattebördan. Detta är inte endast
orättvist, det är också omoraliskt att skatteundandragande
skall vara en lönande sysselsättning.

2.5.2 Dynamiska effekter av ändrade skatteregler

När vi nu yrkar på en sänkning av den direkta skatten på
arbete och samtidigt vill öka beskattningen av
kapitalinkomster, energi, transporter och konsumtion, är
det för att ge människor valfriheten att handla på ett
ansvarsfullt sätt,
på ett sätt som grundar sig på förståelse av livskvaliténs
förutsättningar. I stället för att öka sitt lönearbete och
därigenom driva upp sin materiella standard, skall man
kunna välja ökad fritid och ökade insatser inom den
informella sektorn, dvs ägna mer tid åt familj, åt att hjälpa
medmänniskor och åt andra obetalda sysselsättningar.
Detta minskar penningekonomins betydelse till förmån för
ökad livskvalité och ökad självtillit.

Det kan alltså väntas att människors handlingsmönster
ändras vid en reform. Man räknar med två motverkande
dynamiska effekter av en sänkning av marginalskatten:

Inkomsteffekten: människor kan välja mer fritid genom
att en kortare arbetstid ger oförändrad nettoinkomst
samtidigt som man själv kan minska effekten av höjningen
av indirekta skatter genom en livsföring som hushållar med
knappa resurser.

Substitutionseffekten: människor kan anse det lönt att
öka sin insats av lönearbete eftersom de får behålla mer av
extraförtjänsten. De kan därvid öka sin konsumtion.

Bägge dessa effekter är dynamiska, dvs de är ändringar
som sker som en reaktion på förändringarna av
skattereglerna. Där den första effekten överväger, får man
en ökning av livskvalitén, där den andra effekten överväger,
ökas den materiella förbrukningen.

Medan de för skattereformen ansvariga partierna ansåg
att substitutionseffekten överväger är det miljöpartiets
uppfattning att människors ökande förståelse för livets
värden innebär att inkomsteffekten i själva verket
överväger.

2.5.3 Regionala effekter av ändrade skatteregler

Miljöpartiet de gröna har målsättningen att människor
skall kunna leva med hög livskvalité såväl på landsbygden
som i tätorterna. Denna målsättning måste dock
kombineras med de miljömässigt motiverade kraven att
minska den industriella överhettningen och det totala
transportarbetet. Skattepolitiken bör medföra en ökad
belastning på bilismen i både tätort och glesbygd samt en
minskning av de skattemässiga subventionerna av boendet.
Den avvägning vi syftar till i våra detaljerade förslag skall
vara både rättvis och konsumtionsbegränsande.

3 Principer i miljöpartiets skattepolitik 3.1
Det totala skattetrycket

Höga skatter betyder stark centralstyrning och
maktkoncentration. Detta strider mot miljöpartiets krav på
decentralisering, gräsrotsdemokrati och stor frihet för
enskilda medborgare. Ett lägre skattetryck möjliggörs på
sikt av de positiva effekterna av den gröna politiken: ökad
informell omsorg, minskat vårdbehov, minskat behov av
miljöåtgärder.

En höjning av det totala skattetrycket på kort sikt kan
endast accepteras om avsikten är att förbättra miljön och
hushållningen med resurser. Strävan på lång sikt skall vara
att sänka det totala skattetrycket.

Angående fördelningen av skatterna mellan kommunal
skatt och statsskatt anser vi att det kommunala
skatteuttaget borde spela större roll än det statliga eftersom
ett mer lokalt ansvarstagande är nödvändigt. Av samma
anledning anser vi att staten inte skall genom skattestopp
och liknande reglera den kommunala handlingsfriheten.

3.2 Skatt på arbetsinkomster

Beskattningen skall ge en jämnare fördelning av
disponibla inkomster än idag. Målet för den ekonomiska
politiken bör dock vara att främja en jämnare fördelning
redan av bruttoinkomster.

Miljöpartiet de gröna anser att arbetsgivaravgifterna
skall sänkas. Samtidigt skall energi- och råvaruskatter
höjas. Detta innebär delvis en skatteväxling där skatten i
vårt förslag tas på råvaror och andra ändliga resurser i stället
för på arbete.

Arbetsgivaravgifterna skall differentieras regionalt för
att ge glesbygden en bättre konkurrenssituation.

Löneförmåner bör beskattas till verkliga värdet. Att som
nu ge en förtäckt lönedel, exempelvis i form av lågt
beskattade firmabilar gynnar endast en konsumtion som
annars kanske skulle ha betraktats som onödig.

Miljöpartiet de gröna föreslår minskade
avdragsmöjligheter bl.a. för bilresor. Avdraget föreslås vara
oberoende av vilket transportmedel man i själva verket
använder. Det kan aldrig vara rätt att gynna valet av bil
jämfört med kollektivtrafik. Dock har vi i våra förslag även
beaktat förhållandena i sådana bygder som saknar underlag
för kollektivtrafik.

3.3 Skatt på konsumtion

Tanken bakom beskattningen av konsumtion är att
skatten dels skall vara en inkomstkälla för staten, dels ha
en styrande verkan. Nödvändig konsumtion skall beskattas
lågt medan för umbärliga varor skatten skall höjas i
motsvarande mån. Speciellt i fråga om mervärdeskatten vill
vi att basmat skall vara befriad från sådan. Detta skall
kompenseras med höjning av skatten på övriga varor.
Kultur bör inte beskattas.

3.4 Skatt på kapitalinkomster

Skatten på kapitalinkomster skall vara minst lika hög
som på arbetsinkomster. Detta villkor uppfylls vid normal
inflation av en 30-procentig skatt på kapitalvinster. Den
alltför frikostiga avdragsrätten för realisationsförluster och
räntor föreslås dock begränsad. Härvidlag måste
ränteavdragen för boende fasas ut i långsam takt eftersom
många blivit beroende av de direkta och indirekta
subventioner som hittills understött bostadssektorn.

B Detaljerade förslag, direkta skatter 4
Skatteskalan, m.m.

4.1 Inkomstskatten 4.1.1
Skatteskala och grundavdrag

För att uppfylla de krav som motiveras av den önskade
låglöneprofilen, måste skatteskalan innehålla ett väsentligt
höjt grundavdrag samt en progressivitet i de högre
inkomstlägena.

Den av folkpartiet och socialdemokraterna genomförda
sänkningen av den statliga inkomstskatten kommer
huvudsakligen höginkomsttagare till godo. Även de allra
högsta inkomsttagarna har fått en marginalskatt av endast
50% (under förutsättning av en kommunalskatt om 30%).
Detta kommer att innebära en kraftig höjning av den
materiella konsumtionen för en grupp som redan levt
mycket väl. Vi föreslår att detta misstag korrigeras genom
att den högsta marginalskatten blir 60%. Samtidigt yrkar vi
på en höjning av grundavdraget från 10 000
till 20 000
kronor.

Miljöpartiet de gröna föreslår följande skatteskala att
införas från 1 januari 1992:

Grundavdrag: 20 000
kronor

För taxerade inkomster mellan 70 000
och 90 000
kronor skall grundavdraget trappas upp med 20% av
inkomsten inom detta skikt till maximalt 24 000
kronor. För inkomster över 100 000
kronor trappas sedan grundavdraget åter ned med en
sjättedel (16,67%) av den del av inkomsten som ligger över
100 000
kronor tills det åter blir 20 000 kronor vid en inkomst
av 124 000
kronor.

Statlig skatt utgår på marginalen med följande
procentsatser i skikten:

Beskattningsbar inkomst
Taxerad inkomst
Statlig skatt, %

0--104 000
20 000--124 000
0
104 000--150 000
124 000--170 000
5
150 000--210 000
190 000--230 000
20
210 000--
230 000--
30

En jämförelse mellan miljöpartiets förslag och det från
1 januari 1991 gällande systemet i olika inkomstlägen ges i
nedanstående tabell:

Taxerad inkomst
50
000
100 000
150 000
200 000
250 000
300 000mp:s förslag:

lägre skatt
2 100
1 050
50
--
--
--
högre skatt
--
--
--
2 200
5 200
10 200 4.1.2.
Indexreglering av skatteskalan

Miljöpartiet de gröna anser av principiella skäl att den
automatiska indexregleringen av skatteskalan bör tas bort.
En omfattande indexreglering av löner, skatter och bidrag
skapar lätt spiraleffekter som försvårar ett aktivt
bekämpande av inflationen. Om t ex arbetsmarknadens
parter kommit överens om större löneökningar än
samhällsekonomin tål skall de inte automatiskt kunna vara
säkra på att skatteskalorna justeras efter detta. Sannolikt
kommer det att bli nödvändigt att då och då justera
skatteskalorna om vi får en fortsatt inflation, men detta är
beslut som riksdagen bör fatta för varje tillfälle med
beaktande av den då aktuella finanspolitiska situationen.

4.1.3 Extra avdrag för ''ej yrkesmässig verksamhet''

Miljöpartiet de gröna föreslår att ett extra avdrag på 10
000 kronor införs för ''ej yrkesmässig verksamhet'' enligt
nedanstående riktlinjer. Regeringen bör låta RSV utarbeta
detaljerade förslag till den exakta utformningen av ett
sådant avdrag och återkomma till riksdagen i denna fråga.

Avdraget syftar till att uppmuntra olika slags aktiviteter
som ligger utanför normalt förvärvsarbete. Miljöpartiet
anser att det är positivt om människor utnyttjar sin fritid på
ett aktivt och skapande sätt som berikar både dem själva
och medför ett ansvarstagande för närmiljö och
medmänniskor.

Exempel på sådana verksamheter kan vara aktiviteter
som faller inom den skattemässiga definitionen för
hobbyverksamhet, dvs verksamhet som bedrivs
självständigt och varaktigt men saknar vinstsyfte. Även
andra liknande aktiviteter som inte skattemässigt räknas
som hobbyverksamhet kan ingå i begreppet ''ej yrkesmässig
verksamhet''. Exempel på aktiviteter för vilka extra avdrag
bör få göras är olika slag av hobbyaktiviteter, plockning av
bär, svamp och kottar, biodling som sidoverksamhet,
uppdrag som idrottsledare på fritid eller uppdrag som
anhörigvårdare. Också olika slags kulturella insatser bör
täckas av avdraget, t ex viss konstnärlig verksamhet,
uppdrag som studiecirkelledare i liten skala, arvoden från
tillfälligt författarskap, debattinlägg i tidningar, etc.

Problemet med beskattning av bär-, svamp- och
kottplockning får härigenom en mer generell lösning än det
nuvarande speciella undantaget.

Gemensamt för denna typ av aktiviteter är att de i
allmänhet inte ersätter någon annans arbete. Däremot
innebär det ett mycket värdefullt tillskott för samhället om
många människor är beredda att på detta sätt skapa en ökad
mångfald och att på fritiden utföra uppgifter till gagn också
för miljö och andra människor.

För närvarande hamnar de här aktiviteterna vid
beskattning i endera av två kategorier. Antingen, och det är
kanske det vanligaste fallet, tar utövarna emot pengar eller
bytestjänster ''utan kvitto'' och handlar då olagligt. Eller
också tar de emot ersättning som inkomst av
uppdragsverksamhet eller registrerar sig som företagare och
redovisar inkomst av rörelse. Efter avdrag för socialavgifter
och marginalskatt blir det ofta inte mycket kvar.

Inget av de här alternativen är särskilt lockande för de
säkerligen ganska många personer som bedriver eller skulle
vilja bedriva sådan här verksamhet i liten skala. Med stor
säkerhet är det mycken nyttig verksamhet som aldrig blir
utförd därför att folk inte gillar att vara olagliga och därför
att verksamheten ger alldeles för litet om den redovisas
lagligt. Detta kommer att gälla även med de nya lägre
inkomstskattesatser som blir en följd av skattereformen.

Miljöpartiet de gröna anser att det skulle skapas starka,
ur samhällets synpunkt positiva, ''dynamiska effekter'' i
form av ökade informella aktiviteter av ovannämnda slag
om det var möjligt att på ett lagligt sätt få motta vissa
inkomster utan skatt och sociala avgifter. Detta kan ske
genom rätt att göra ett extra avdrag för ''ej yrkesmässig
verksamhet'' på 10 000 kronor.

Den exakta lagdefinitionen på vad som skall få räknas
in under denna rubrik bör utarbetas av riksskatteverket på
regeringens uppdrag och föreläggas riksdagen i form av ett
särskilt förslag. En möjlighet när det gäller de aktiviteter
som har klar karaktär av näringsverksamhet skulle
eventuellt kunna vara att anknyta till ett nytt
företagsbegrepp, ''miniföretag'', som bland annat
föreslagits av Lars Ingelstam i boken ''arbetets värde och
tidens bruk''.

Skattebortfallet till följd av ett avdrag för ''ej
yrkesmässig verksamhet'' är givetvis mycket svårt att
uppskatta. Troligen är det mindre än väntat på grund av att
en betydande del av de aktiviteter som föreslås ingå idag
bedrivs ''svart''. Vi har i vår sammanställning över
skattereformens finansiering uppskattat skattebortfallet till
1 miljard kronor.

4.2 Skatteregler för pensionärer 4.2.1
Den särskilda löneskatten på vissa
pensionsförmåner

Vi noterar att tekniska problem med den särskilda
löneskatten nödvändiggjorde en senareläggning av denna
till 1 juli 1991. Av finansieringsskäl är det ytterst viktigt att
tidsförskjutningen blir så kort som möjligt. Vi vill i det
sammanhanget påpeka det olämpliga i att besluta att de
stora skattesänkningarna till höginkomsttagare skall träda i
kraft redan vid årsskiftet, dvs innan finansieringen är klar.
Miljöpartiet lade våren 1990 fram ett fullt finansierat
skatteförslag och anser att det var ansvarslöst av
socialdemokraterna och folkpartiet att driva genom sitt
förslag att göra detta utan att full kostnadstäckning fanns.

Den höjning av arbetsgivaravgiften som
socialdemokraterna och vänsterpartiet nu drivit igenom är
ett speciellt olyckligt försök att lösa finansieringen i en
situation när arbetslösheten är stigande. Som vi påpekar
nedan bör arbetsgivaravgifterna i stället sänkas.

4.2.2 Pensionärernas beskattning

Målet för skattereformen bör vara att pensionärer så
långt möjligt behandlas på samma sätt som löntagare och
att de ekonomiska effekterna av reformen för pensionärer i
olika inkomstlägen ungefär skall överensstämma med
löntagarnas. Regeringens förslag till teknisk lösning
uppfyller inte dessa krav och missgynnar kraftigt en grupp
av pensionärer med låg ATP. Det gäller de pensionärer som
har mellan ca 0,83 och 1,5 ATP-poäng. De får inte del av
det höjda pensionstillskottet enligt regeringens förslag.
Samtidigt betalar de så låg skatt att de får mycket obetydliga
skattesänkningar. Eftersom basbeloppet enligt riksdagens
beslut inte skall räknas upp med de prisökningar som följer
av höjda indirekta skatter, mm i skattereformen kommer
dessa pensionärer att under 1991 få en real minskning av sin
inkomst.

Miljöpartiet de gröna kan inte acceptera de nu beslutade
reglerna för pensionärernas beskattning och begär att
regeringen återkommer med ett nytt förslag till teknisk
lösning som tillgodoser det uppställda målet av neutralitet.
En möjlig teknisk lösning skulle vara att i stället för en
höjning av pensionstillskottet höja folkpensionen med
motsvarande procenttal.

För att då inte hög-ATP-pensionärerna skall bli
överkompenserade kunde i stället den procentsats av lön
under aktiv tid med vilken ATP utgår (f n 60%) sänkas
något.

4.3 Speciella regler för biståndsarbetare

Vissa biståndsarbetare erhåller speciella förmåner av
tveeggad karaktär. Frånvaron av skatt och
arbetsgivaravgifter gör det möjligt att anställa
biståndsarbetare för en lägre summa än som annars skulle
varit fallet. Som vi påpekar i vår motion angående
socialförsäkringssystemet, har dessa personer emellertid
inte det skydd som samhället erbjuder andra löntagare. I de
fall inte redan internationella avtal tillämpas, föreslår vi
därför att biståndsarbetare betraktas som skattskyldiga
utlandssvenskar, dvs betalar skatt för gemensamt
kommunalt ändamål.

4.4 Skatterabatt för glesbygden

För att transportsektorn skall betala sina
samhällskostnader är det ofrånkomligt att
levnadskostnaderna i glesbygd ökar mer än i tätorter.
Speciellt är detta fallet som resultat av de internationellt
framdrivna höjningarna av drivmedelskostnader och de
höjningar av energiskatterna som vi föreslår. Miljöpartiet
de gröna föreslår att en kompensation till glesbygdsboende
görs i form av en skatterabatt om 2000 kr per person mellan
18 och 65 år och 1000 kr för övriga. För den som inte är
skattebetalare, skall möjligheter finnas att få
kompensationen kontant utbetald. Glesbygd bör i detta fall
definieras enligt industridepartmentets definition.

5 Inkomst av tjänst mm 5.1
Beskattningen av naturaförmåner 5.1.1
Bilförmån

Den genom skattereformen införda differentierade
förmånsbeskattningen av fri bil innebär att billigare bilar
beskattas procentuellt hårdare än dyrare bilar. Eftersom
billigare bilar i allmänhet är mindre och oftast mer
bränslesnåla, innebär regeringens förslag i praktiken ett
gynnande av större och mer bränsleförbrukande bilar.
Detta är helt felaktigt mot bakgrund av de miljöpolitiska
målen att minska energiförbrukning och luftföroreningar
och kan endast uppfattas som ett förtäckt konkurrensstöd
till svensk produktion av stora bilar.

Miljöpartiet de gröna föreslår därför som en akut åtgärd
att förmånsvärdet av fri bil som inte är äldre än tre år sätts
till 40% av nybilspriset. För äldre förmånsbilar bör
procentsatsen sättas ned med 2% per år.

För att få en permanent lösning på problemet föreslår
miljöpartiet de gröna att en översyn görs av hela
tjänstebilssystemet och av beskattningen av förmånsbilar.
Syftet med översynen skall vara att finna former för
värdering av bilförmån som är riktig ur miljösynpunkt.
Exempelvis bör bilar utrustade med katalysatorer gynnas
relativt andra bilar.

En viktig princip skall vara att beskattningen av
förmånen skall vara proportionell mot det privata
användandet. Det torde exempelvis vara både enkelt och
billigt att installera färdskrivare i de bilar det här är fråga
om.

Principen för beskattning skulle då kunna utgå från att
körning i tjänsten registreras på färdskrivaren och övrig
körning räknas som privat, dvs utgör underlag för
beräkningen av förmånsvärdet. Riksskatteverket bör få i
uppgift att närmare utreda och föreslå regler av denna
karaktär.

5.2 Avdrag 5.2.1
Bär-, svamp- och kottplockning

Miljöpartiet de gröna föreslår, som framgått av
ovanstående, att frågan om bär-, svamp- och kottplockning
får en mer generell lösning inom ramen för ett extra avdrag
för ''ej yrkesmässig verksamhet'' varvid ett avdrag om 10 000
kr skulle kunna göras. Den nuvarande skattefriheten
för inkomster under 5 000
kronor för bär-, svamp- och kottplockning är en
viktig, om än tillfällig lösning som måste behållas tills frågan
fått en mer permanent lösning. Det är viktigt att skogens
naturtillgångar blir tillvaratagna. Skattefriheten har också
en regionalpolitisk betydelse då den underlättar
försörjningen i glesbygder.

5.2.2 Avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats

Miljöpartiet de gröna anser att RINK:s ursprungliga
förslag till förändrade regler för avdrag för kostnader för
resor mellan bostad och arbetsplats skulle ha medfört
betydande förenklingar för både skattskyldiga och
skatteadministration. RINK:s förslag hade också den stora
fördelen att avdraget skulle varit oberoende av vilket
färdsätt man väljer för resan till arbetet.

Med hänsyn till att en stor del av taxeringsnämndernas,
skattemyndigheternas och skattedomstolarnas arbete går åt
till att pröva bl a tvåtimmarsregeln i det nuvarande avdraget
skulle vårt förslag innebära en betydande administrativ
förenkling och ge berörda myndigheter möjlighet att
koncentrera sitt arbete på viktigare uppgifter.

De i skattereformen beslutade reglerna är även till
nackdel ur miljösynpunkt då de uppmuntrar till bilåkande
även där kollektiva färdalternativ finns och då de inte
uppmuntrar samåkning.

I RINK-förslagets anda anser vi att följande
modifikationer av reglerna är motiverade:

1/ avdraget skall endast gälla de delar som avståndet
överstiger 1,5 mil (enkel resa) eftersom det är angeläget att
inte uppmuntra tätortsbilismen. Någon prövning av
tidsvinsten skall inte göras.

2/ det skall finnas ett maxbelopp av 30 000 kr för
avdragets storlek.

3/ avdraget skall medges oberoende av vilket
transportmedel som egentligen använts och oberoende av
om samåkning förekommit. Denna regel torde vara
fundamental för god miljöpolitik inom transportområdet.

Angående den sistnämnda regeln kan det påpekas att
många skattebetalare i praktiken uppger att de använt egen
bil även om samåkning förekommit. Sådan småskalig
ohederlighet är inte till gagn för respekten för
skattesystemet.

Om våra ovanstående förslag inte skulle accepteras av
riksdagens majoritet på detta stadium, hemställer vi att
förslaget ingår i underlaget för den utredare som i
propositionen föreslås tillsättas med uppgift att se över
reglerna för framtida utformning av avdraget.

5.2.3 Arbetsgivares kostnader för
organisationsverksamhet samt skattereduktion för
fackföreningsavgift

Avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i
vilka den skattskyldige är medlem är i princip inte
avdragsgilla. Av likformighetsskäl anser vi att
skattereduktionen för fackföreningsavgift skall begränsas.
Avdraget är ett omotiverat avsteg från den princip som i
övrigt varit vägledande vid beskattningen av
arbetsinkomster. I konsekvens därmed bör också
avdragsrätten för arbetsgivarens medlemsavgifter
begränsas. Den avdragsgilla delen bör sättas till 40%.

6 Inkomst av kapital 6.1
Kapitalvinstbeskattningen 6.1.1
Särskilt avdrag för småsparare

Miljöpartiet de gröna vill verka för ett aktivt
hushållssparande och ett breddat ägande i samhället. Vi
anser därför att det var fel att i skattereformen helt ta bort
grundavdrag och sparavdrag inom inkomstslaget kapital.
Speciellt slog slopandet av avdraget om 1 600
kr från inkomst av kapital enligt vår mening alltför
hårt mot småsparare. Det borde vara möjligt att hitta en
metod som ger rimlig uppmuntran till småsparare utan att
lämna möjlighet till skattearbitrage.

Vi föreslår ett sparavdrag om 30% av den del av
kapitalinkomsterna (brutto, dvs före eventuella avdrag i
detta inkomstslag) som understiger 6 000
kr. Tabellen visar utfallet av denna regel vid 8%
ränta och 30% marginalskatt:

Kapital
Ränta
Avdrag
Skatteminskning 20
000
1 600
480
144
50 000
4 000
1 200
360
80 000
6 400
1 800
540
100 000
8 000
1 800
540 6.1.2
Ränteavdragsbegränsningar

Miljöpartiet de gröna anser att ett tak för ränteavdrag
bör finnas. Detta bör göras så högt att vanliga människors
lån för rimligt boende inte försvåras, men inte så högt att
det för välbärgade människor utgör en väsentlig möjlighet
till skatteundandragande. Det i skattereformen beslutade
beloppet om 100 000
kr per person, oberoende av boende, kommer enligt
vår mening att å ena sidan vara så högt att det uppmuntrar
konsumtion av dyrbara kapitalvaror, å andra sidan så lågt
att det exempelvis drabbar ensamstående med barn som bor
i genomsnittsvillor i större tätorter.

Miljöpartiet de gröna anser att på längre sikt bör räntor
för privat konsumtion över huvudtaget inte vara
avdragsgilla. I detta inräknas också räntor på bostadslån.
Detta kan dock inte genomföras förrän efter en mycket lång
övergångsperiod, sannolikt 10 år eller mer. Det fordrar
också bättre bostadsfinansierings- och skattesystem som på
ett rimligt sätt kan omfördela kostnaderna mellan nybyggda
och äldre bostäder.

I avvaktan härpå bör avdragsreglerna för räntor vara så
restriktiva som möjligt. Hänsyn måste dock tas till
människor som under senare tid tagit lån; dessa får inte
drabbas av alltför abrupta övergångar. Hänsynstagande till
bostadslånen måste väga särskilt tungt. Utgångspunkten
bör vara att även de som nyligen köpt ett äldre småhus i
någon av de dyraste delarna av landet inte skall drabbas,
ifall köpet avser ett någorlunda normalt hus.

Vårt förslag är därför att varje inkomsttagare medges ett
avdrag om maximalt 30 000
kr för ränteutgifter Dessutom får ett hushåll dra av
maximalt 90 000
kr för räntor på lån mot säkerhet i egenägd
permanentbostad eller för räntor på privat lån med säkerhet
i bostadsrätt för permanentboende. Med vårt förslag
kommer alltså en ensam familjeförsörjare i en villa eller
bostadsrätt att kunna göra ett avdrag om 120 000
kr medan ett par får dra av maximalt 150 000
kronor.

För boende i hyreshus blir avdraget maximalt 30 000
kr per person. Skillnaden motiveras av att för lån till
hyreshus liksom gemensamma lån i en bostadsrättsförening
gäller mer generösa regler för räntebidrag än när det gäller
villor. Det av oss föreslagna ränteavdragstaket blir därför
neutralt mellan boendeformerna medan nu gällande regler i
realiteten innebär ett omotiverat gynnande av personer som
bor i hyresrätt och delvis bostadsrätt.

Vi anser också att den nu införda regeln att räntor skall
få dras till 70% över avdragstaket är dåligt motiverad. De
farhågor som tidigare framförts om bl a svårigheter för
riskkapitalförsörjning till mindre företag synes ju
tillgodosedda genom de förslag om undantag för
avdragstaket för aktieägartillskott till fåmansföretag som
genomförts. Mot bakgrund härav föreslår miljöpartiet de
gröna att inga ränteavdrag skall få ske över det ovan
föreslagna avdragstaket.

Genom att man har ett nominellt belopp som avdragstak
kommer inflationen att gradvis göra ränteavdragen mindre
värdefulla. Därigenom blir de inte längre styrande för
bostadspolitiken. Detta kommer också att ha en
fördelningsmässigt positiv effekt eftersom höga
avdragsmöjligheter oftast gynnar dem som har högst
inkomster. Enligt vår uppfattning är det stötande att
höginkomsttagare skall kunna ha större skattesubventioner
än låginkomsttagare för sitt boende.

6.1.3 Fastighetsbeskattning i fritidsområden

Den nyligen beslutade fastighetstaxeringen ger särskilda
problem i skärgårdar och andra områden, som är
intressanta för fritidsbebyggelse. Vi anser att problemet är
ytterst allvarligt för dem som berörs och att man måste
beakta det faktum att varje hus har två olika
marknadsvärden, ett högt värde som eftertraktat fritidshus
och ett lägre värde som ortsbor har råd med; det finns ju
också två distinkt olika marknader för sådana fastigheter.
Taxeringsvärdet skall alltså vara annorlunda för ett hus som
bebos av ortsbor än om det är ett fritidshus. Förhållandet
mellan de två värdena bör fastställas för varje kommun och
grundas på verkliga försäljningar. Regeringen bör snarast
återkomma med förslag om hur denna fråga skall lösas.

En annan fråga gäller var beskattningen av fritidshus
skall ske. Vi anser det helt naturligt att den kommun i vilken
fritidshuset är beläget också får uppbära skatten. Det är där
utgifter relaterade till den tillfälliga bosättningen
uppkommer och det är där som myndigheterna gör
investeringar till gagn för ägaren av fritidshuset.

C Detaljerade förslag, indirekta skatter 7
Miljöriktig profilering av de indirekta skatterna 7.1
Inflationsskydd av punktskatter, råvaruskatter och
utsläppsskatter

Förutom mervärdeskatt föreslår vi på en rad områden
punktskatter på råvaror, utsläppsskatter etc. som inte utgör
en viss procent av ett marknadspris. Det är viktigt att dessa
årligen automatiskt uppräknas med inflationen eftersom de
annars kommer att urholkas. Så har exempelvis skett med
bensinskatten under nästan hela 80-talet.
Inflationsuppräkningen på de av oss föreslagna
skattesatserna bör göras från och med år 1992.

8 Energibeskattningen 8.1
Råvaruskatter kontra mervärdeskatter

I en separat motion har vi redogjort för miljöpartiets syn
på energibeskattningen. Denna innebär i korthet att energi
bör beskattas med råvaruskatter på icke förnyelsebar energi
samt med miljöskatter. En sådan energibeskattning drabbar
all användning av icke förnyelsebara energiråvaror och
sådan energianvändning som medför miljöproblem. Den
uppmuntrar till utvecklande av teknik för effektiv
energiomvandling och minskande utsläpp. Alla
verksamheter som förbrukar energi drabbas lika och måste
få samma sparincitament.

I samband med beslutet om mervärdeskatt sänkte
riksdagen punktskatterna på el utan att införa råvaruskatter
på energi, vilket innebär att incitamentet för elsparande
inom industrin minskar. Vi anser detta helt ansvarslöst i
rådande energisituation. Mervärdeskatt drabbar dessutom
hushåll snarare än industrin, som ju får lyfta av sin
mervärdeskatt.

Det vore rimligare om bördorna och sparincitamenten
fördelades lika. Miljöpartiet de gröna anser att energi skall
beskattas med råvaruskatter och inte med mervärdeskatt.
Vi yrkar att regeringen utreder möjligheter till att lägga om
beskattningen sålunda.

Om det skulle befinnas omöjligt för riksdagen att
upphäva beslutet om mervärdeskatt på energi yrkar vi att i
varje fall förnybara energikällor bör undantas. Det är
viktigt att uppmuntra användning av biobränslen,
vindkraft, solfångare m.m. Vi föreslår, och motiverar
närmare, följande skatter i vår partimotion angående
energipolitiken.

8.2 Föreslagna skattesatser 8.2.1
Fossila bränslen (olja, kol, naturgas, gasol)

De nuvarande punktskatterna avskaffas och ersätts av
råvaruskatt 5,9 öre per kWh av bränslets energiinnehåll
koldioxidskatt 25 öre/kg koldioxid från och med 1 juli 1991
(höjs med 10 öre per kg och år från och med 1992)
svavelavgift 50 kr/kg svavelkväveavgift 40 kr/kg räknat
som kvävedioxid

Utsläppsskatterna är räknade per kg utsläpp; deras
inflytande på energipriser framgår för olika energikällor ur
nedanstående tabell. Självklart skall även i fråga om
utsläppsskatter neutralitet råda, dvs näringsliv och
privatkonsumenter skall ha samma skattesatser.

Skatterna/avgifterna skall utgå även på fossila bränslen
som används för elproduktion.

8.2.2 Torv och flis

För torv och flis uttas svavel- och kväveavgifter på
samma sätt som för fossila bränslen. På längre sikt (ca 10 år)
bör även torven betala koldioxidskatt.

8.2.3 Vindkraft, solenergi och biobränslen

För dessa ekologiska energislag bör ingen skatt uttas och
restitution ges på inbetalad mervärdeskatt.

8.3 Sammanställning av skattesatser

Nedanstående tabell visar de totalt föreslagna
punktskatterna på olika energislag från den 1 juli 1991
uttryckta i öre/kWh (exklusive kväveavgiften, eftersom
intäkterna av denna föreslås fördelas tillbaka till
producenterna samt exklusive svavelavgiften, eftersom
denna varierar beroende på svavelinnehållet i bränslet). En
tabell över föreslagna skatter för 1992 finns i miljöpartiets
motion om energi.

Energiskatter, alla uttryckta i öre/kWh, 1 juli 1991:

Energislag
Råvaruskatt
Koldioxidskatt
Totalskatt

Kol
5,9
8,0
13,9
Olja, EO5
5,9
7,2
13,1
Olja, EO1
5,9
7,2
13,1
Naturgas
5,9
5,0
10,9
Uran
9,0 9,0
Vattenkraft,
äldre
8,0 8,0
Vattenkraft,
nyare
7,0 7,0
Biobränslen
0
0
0
Vindkraft
0
0
0

8.4
Speciella förhållanden för elintensiv industri

Elintensiv industri har i dag nedsatta energiskatter enligt
den så kallade 1,7%-regeln, dvs skatten får aldrig överstiga
1,7% av företagets försäljningssiffror. Miljöpartiet de gröna
har tidigare kritiserat denna begränsning som, när väl en
viss konsumtion uppnåtts, inte gynnar energisparande. Det
är positivt att notera att en utredare nu tillsatts som skall
redovisa sina överväganden senast 31 maj innevarande år.
Vi lägger därför inte i dagens läge fram något förslag till
skärpta regler.

Vi vill dock påpeka att den energiintensiva industrins
förmåga att spara på energi är av vikt för den globala
energikonsumtionen och den globala miljön. Regeringen
bör därför bedriva ett aktivt arbete för att i internationella
organ förmå andra länder att också överväga slopandet av
subventioner till energikrävande industri. Detta bör
framför allt framföras via FN, GATT och EFTA, där
Sverige har inflytande.

9 Beskattningen av trafiken 9.1
Vägtrafikbeskattningen

I en särskild partimotion från miljöpartiet de gröna har
vi diskuterat de miljömässiga problemen med bilismen och
krävt att ekonomiska styrmedel används för att minska den.
Här kan refereras att vi för vägtrafikens del från och med
1/1 1992 föreslåren koldioxidskatt på 35 öre/kg (vilket
betyder 81 öre/liter bensin och 70 öre/liter diesel),en
kväveoxidskatt på 60 kr/kg (vilket betyder 18 öre/liter
bensin, motsvarande på kilometerskatten),en
kolväteskatt på 36 kr/kg (vilket betyder 6 öre/liter bensin,
motsvarande på kilometerskatten),en blyskatt på 50
öre/liter blyad bensin,en bensinskatt (kostnadsansvaret)
på 2,66 kr/liter bensin och motsvarande uppjustering av
kilometerskatten,en råvaruskatt på 5,9 öre/kWh för
fossila bränslen (vilket betyder 59 öre/ liter bensin och 55
öre/liter diesel).

Därtill kommer den mervärdeskatt som riksdagen redan
har beslutat och som utgick från och med 1 mars 1990.

Vi har ovan föreslagit en höjning av koldioxidskatten
med 10 öre/kg. Vi anser att den bör höjas med ytterligare
10 öre per kg och år tills önskvärd styreffekt uppnås.
Uppjusteringar av kolväteavgiften torde också kunna bli
aktuella bl.a. med hänsyn till de tilltagande astmatiska
besvären i städerna.

Vi har bedömt att dessa pålagor i sig kommer att
medföra en minskad biltrafik med ca 15% till 1995. Det
förutsätter dock en samtidig utbyggnad av kollektivtrafik
som kommer att ta över denna trafik. Genom ytterligare
åtgärder, bl.a. restriktioner mot bilism i storstäder, ändrade
avdragsregler och ytterligare satsningar på järnväg och
miljövänlig kollektivtrafik, kan man hoppas på att kunna
minska biltrafikarbetet med 25 % till 1995.

Vidare föreslås att kilometerskatten räknas upp så att
dels kostnadsansvaret för vägslitage m.m. täcks till 100 %,
dels så att kostnadsanvaret för utsläpp av luftföroreningar
ges samma värde som miljöskatterna ovan. Vi beräknar att
detta medför att kilometerskatten behöver höjas med drygt
30 % och att detta för staten ger en skatteintäkt på ca 700
miljoner kronor.

Skattesystemet kan också användas till att direkt gynna
de alternativ som behöver utvecklas särskilt snabbt. Vi
anser därför att eldrift, biobränsledrift och vätgasdrift för
motorfordon bör vara skattebefriad.

9.2 Skatten på flygtrafik

Det är nödvändigt att också flyget betalar sina miljö- och
samhällskostnader både när det gäller resursförbrukning
och i fråga om utsläpp.

Den nuvarande miljöskatten på flygets utsläpp av
koldioxid, kväveoxider och kolväten bör skärpas till 35
öre/kg, 40 kr/kg respektive 24 kr/kg. Detta motsvarar vad vi
ovan föreslagit för energisektorn. Flyget bör också belastas
med skatt motsvarande den energibeskattning som de andra
trafikslagen betalar på sitt bränsle. Med hänsyn till gällande
internationella konventioner på luftfartens områden kan
det vara nödvändigt att utforma denna beskattning på annat
sätt än som direkt bränsleskatt. Vi anser att det är önskvärt
att den föreslagna miljö- och energibeskattningen av flyg i
första hand kommer till uttryck i differentierade
landningsavgifter. Dessa landningsavgifter bör också
differentieras så att regionalpolitiskt motiverat flyg i
Norrland och på Gotland relativt sett gynnas i förhållande
till annat flyg.

9.3 Mervärdeskatt på kollektivtrafik

Det var ett ytterst märkligt beslut som togs av folkpartiet
och socialdemokraterna när mervärdeskatten breddades till
att även omfatta kollektivtrafik. Negativa effekter gäller
såväl miljöpolitiken som fördelningspolitiken och
trafikpolitiken. Beslutet bör snarast hävas och
mervärdeskatten avskaffas från och med 1 juli 1991. Flyget,
som är gynnat både investeringsmässigt och skattemässigt,
bör dock inte undantas från mervärdeskatt.

10 Hushållens konsumtion 10.1
Mervärdeskatten på mat

Som vi framhåller i en separat motion bör
mervärdeskatten på basmat slopas. Samtidigt skall momsen
på övriga varor höjas så att de totala momsintäkterna blir
oförändrade.

10.2 Alkohol och tobak

Med hänsyn till de stora sociala problem och
sjukvårdskostnader som orsakas av alkohol- och
tobakskonsumtion bör en real skattehöjning ske på detta
område. Vi föreslår att gällande skattesats för tobak höjs
med 40%, skattesatsen för spritdrycker höjs med 20% samt
skatten på vin, malt- och läskedrycker höjs med 10% allt
från den 1/7 1991. Detta beräknas ge ca 2,2 miljarder kronor
med en antagen konsumtionsminskning i storleksordningen
5--15%.

10.3 Reklam

Den kraftiga ökningen av reklamen i samhället innebär
ett onödigt resursslöseri både direkt i form av arbetskraft,
papper, mm för reklamproduktion och indirekt genom att
den ytterligare driver på en ohejdad
konsumtionsutveckling. Miljöpartiet de gröna har i en
parallell motion utvecklat sin syn på hur beskattningen av
reklamen bör ändras och samtidigt skärpas kraftigt. Vi
föreslår att den nuvarande reklamskatten fördubblas från
och med 1 juli 1991. Skattesatsen blir således 22% utom för
annonser i tidningar, där den blir 8%. Skatten beräknas ge
ökade intäkter med ca 0,8 miljarder vid en med ca 10%
minskad reklammängd.

10.4 TV-reklam

Ett märkligt förhållande är att reklamen i de nyligen
startade reklamkanalerna i TV inte beläggs med
reklamskatt. För några år sedan föreslog reklamnämnden
att reklam som förekommer i satellitkanaler som
vidaresänds i kabelnät i Sverige skulle beläggas med
reklamskatt. En särskilt utsedd person skulle svara för
skattskyldigheten här i landet. Vi föreslår att så sker från 1
juli 1991 och att procentsatsen sätts till 22% i analogi med
den av oss föreslagna generella reklamskatten.

10.5 Förpackningsskatten

Engångsförpackningar är en del av det system som
utvecklats i industrisamhället enligt vilket råvaror
förvandlas till avfall efter endast kortvarig nytta. Teknik
finns att återanvända förpackningar och material i sådana,
men metoderna måste göras ekonomiskt lönsamma. När
det speciellt gäller dryckesförpackningar har ett
delbetänkande av förpackningsutredningen avlämnats i
oktober 1990. I detta har en tabell presenterats som ger
förslag till olika skattesatser för olika stora förpackningar.
Det tycks vara syftet att skatten per liter skall vara ungefär
densamma. Vi ser snarare en resursbesparing i att ge större
förpackningar en relativt sett lindrigare beskattning än små
förpackningar. Miljöpartiet de gröna föreslår en skatt om en
krona och tjugo öre per engångsförpackning av plast eller
aluminium.

Vi anser dessutom att behovet av styrande skatter på
pappoch pappersförpackningar skall diskuteras med
målsättningen att även för dessa material sparsamhet skall
uppmuntras. Det är viktigt att själva systemet för
distribution av mejeriprodukter ändras i resursbesparande
riktning.

10.6 Hotell och restaurang

Åtgärden att i skattereformen införa full mervärdeskatt
för hotell- och restaurangtjänster var olycklig. Det har blivit
alltmer så att familjer och turister undviker att äta på
restauranger på grund av priset. Affärsfolk och andra som
inte betalar sina måltider själva och vars företag har
möjligheter att lyfta av mervärdeskatten kommer alltmer
att dominera restaurangerna. Detta är olyckligt inte minst
av sociala skäl.

Det skall också framhållas att priset på serverad mat till
största delen består av arbetskostnad och endast i ringa grad
representerar verklig resursförbrukning. Miljöpartiet de
gröna yrkar på återinförandet av den reducerade momsen
för hotell- och restaurangtjänster.

D Företagsbeskattning och kommunal beskattning 11
Sänkta arbetsgivaravgifter

Huvuddelen av de medel som inflyter genom höjda
energiskatter, mm på icke momspliktiga användare föreslås
användas till sänkta arbetsgivaravgifter.

Vi föreslår en sänkning av arbetsgivaravgiften med 10
procentenheter i hela Norrland, vissa kommuner i Dalarna
och Värmland samt på Gotland. Denna sänkning motiveras
också av regionalpolitiska skäl. Ett annat argument är att
energiintensiv industri i huvudsak är lokaliserad utanför
storstadsområdena och med en särskild koncentration till
Norrland.

Vi föreslår också en sänkning av arbetsgivaravgifter i
övriga Sverige utom storstadsområdena med 4
procentenheter. Detta skall ses som en skatteväxling mot de
höjda energiskatterna. Utan denna skulle industrin drabbas
alltför hårt. Värdet av en skatteväxling ligger i att
energisparsamheten lönar sig bättre än om energiskatterna
vore lägre och arbetsgivaravgifterna högre. I
storstadsområdena genomförs samma sänkning för
sjukvård, handikapp- och äldreomsorg.

12 Företagens avdragsrätter 12.1
Avdrag för reklam

I motiveringen ovan för höjd reklamskatt samt i en
separat motion i ämnet har vi påpekat den enorma
resursslöseri som vår tids reklamintensitet innebär. Detta
uppmuntras inte minst av de frikostiga
avdragsbestämmelser som företagen kan utnyttja.
Miljöpartiet de gröna anser att frågan behöver utredas,
varvid också den svåra gränsdragningen mellan
konsumentinformation och konsumentpåverkan bör
diskuteras.

12.2 Avdrag för konferenser och kurser

Även när det gäller konferenser och kurser har
avdragsrätten varit alldeles för generell. Vi delar
uppfattningen att informationsutbyte och utbildning hör till
de aktiviteter för vilka ett företag borde få göra vissa
avdrag. Dock anser vi att nuvarande system ofta
uppmuntrar till slöseri med medel för att åtnjuta avdragsrätt
inom företagsbeskattningen. Även i detta fall anser vi att
frågan behöver utredas och klara gränslinjer definieras för
vad som bör vara avdragsberättigade aktiviteter.
Exempelvis anordnas ofta kurser i utlandet av svenska
organisationer för svenska delegater och med svenska
instruktörer. Detta innebär ett flagrant och omfattande
energislöseri.

13 Kvittning mellan förvärvskällor

Ett särskilt problem uppkommer i fråga om kvittning
mellan förvärvskällor, där behovet av att skydda mot
skatteflykt måste vägas mot det behov som finns för små och
för nystartade företag att en förlust i en sådan förvärvskälla
skall kunna kvittas mot vinst i annan förvärvskälla. Vi anser
att kvittningsrätt skall finnas upp till en viss gräns; speciellt
är detta viktigt för glesbygden där småföretag är en ytterst
viktig del av samhällsmönstret.

14 Kommunens beskattningsrätt 14.1
Småskalighet och lokal företagsanknytning

Dagens företagspolitik har ett grundläggande problem:
den är för storskalig. Därutav följer ett antal konkreta
delproblem, av vilka det viktigaste är att kommunerna får
stora kostnader för de miljöproblem som industrierna
förorsakar. Miljöpartiet de gröna anser att detta måste tas
hänsyn till när det gäller närings- och skattepolitik. I fråga
om näringspolitik skulle våra förslag, som presenterats i en
särskild motion angående närfonder, ge en helt annan lokal
anknytning för företag. När det gäller skattepolitiken anser
vi att det är väsentligt att företagen ska betala skatt även
till primärkommuner där man har verksamhet. Dessa
kommunalskatter ska ersätta kommunerna för de kostnader
man får på grund av företagets läge och verksamhet och
dess anställdas utnyttjande av kommunala resurser. Sådan
skatt skall inte baseras på vinst utan på företagets
fastighetsinnehav och eventuellt antalet anställda. Vid
införandet skall den statliga skatten minskas så att den
totala skatten inte ökar. Sådana skatter kan motiveras av:

a) Fastighetsinnehav eller utnyttjande av mark och ev
andra naturresurser, t.ex. vatten b)
Utsläpp som drabbar kommunens innevånare och
miljö

c) Den ökade trafikbelastning och motsvarande
miljöförstöring och förslitning av naturresurser som
företaget orsakar 14.2
Det kommunala skattestoppet

Miljöpartiet de gröna arbetar för en stärkt kommunal
självstyrelse med egen beskattningsrätt. Vi räknar med att
man kan lita på omdömet hos kommunernas väljare och
ansvarsmedvetandet hos de förtroendevalda i
kommunerna. Dessutom fordrar flexibiliteten i ekonomin
att man vid omläggningar av kommuners och landstings
aktiviteter kan variera beskattninguttaget.

Av princip anser vi alltså att det kommunala
skattestoppet omedelbart skall hävas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattens funktion i
miljöpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattens funktion i
fördelningspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dynamiska effekter av
skattepolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionala effekter av
skattepolitiken,

5. att riksdagen beslutar att grundavdraget för inkomst av
tjänst skall vara 20

000 kr.,

6. att riksdagen beslutar om ett förhöjt grundavdrag för
taxerade inkomster mellan 70

000 kr. och 124

000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen fastställer de i motionen angivna
procenttalen och brytpunkterna för statlig skatt fr. o. m. år
1992,

8. att riksdagen beslutar att skatteskalans brytpunkter ej
skall vara indexreglerade,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utformning av ett extra avdrag för ''ej yrkesmässig
verksamhet'' i enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om
skatteregler och kompletterande åtgärder för pensionärer i
enlighet med vad som anförts i motionen,1]

10. att riksdagen beslutar att sådana biståndsarbetare
vilkas tjänstesituation inte regleras av internationella avtal
skall jämställas med andra utlandssvenskar vad gäller
skatter och sociala förmåner,

11. att riksdagen beslutar om skatterabatter till
glesbygdsbor i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen beslutar om skattemässig värdering av
bilförmån i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
principerna för värdering av bilförmån i enlighet med vad
som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar om regler för avdrag för resor
till och från arbete i enlighet med vad som anförts i
motionen,

15. att riksdagen, vid avslag på moment 14, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående direktiv för utredningen om framtida bilavdrag,

16. att riksdagen beslutar att reducera avdragen för
arbetsgivares kostnader för organisationsverksamhet samt
skattereduktionen för fackföreningsavgifter i enlighet med
vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för
småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar i avdragsrätten för
ränteutgifter,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
annorlunda principer för beskattning av fastigheter för
permanentboende i områden med fritidsbebyggelse i
enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att fritidshus bör beskattas i den kommun där de är
belägna,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
automatisk inflationsuppräkning av råvaruskatter och
utsläppsskatter fr. o. m. år 1992 i enlighet med vad som
anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att
ersätta mervärdeskatten på energi med en enhetlig
råvarubeskattning i enlighet med vad som anförts i
motionen,

23. att riksdagen beslutar om borttagande av nuvarande
punktskatter på fossila bränslen från den 1 juli 1991,

24. att riksdagen beslutar införa en råvaruskatt på fossila
bränslen motsvarande bränslets energiinnehåll samt
koldioxidskatt enligt i motionen angivna skattesatser,

25. att riksdagen beslutar att den nuvarande skatten på
elektricitet tas bort från den 1 juli 1991,

26. att riksdagen beslutar höja vattenkraftsskatten med 6
öre/kWh från den 1 juli 1991,

27. att riksdagen beslutar att det införs en skatt på uran
motsvarande uranets energiinnehåll enligt i motionen
angiven skattesats,

28. att riksdagen vid avslag på momenten 23--27 beslutar
att förnybara energikällor undantas från mervärdeskatt på
energi,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att, i internationella organ,
Sverige bör verka för slopande av subventioner till
elintensiv industri,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda
miljöskatter och energibeskattning av flyg från den 1
januari 1992 i enlighet med vad som anförts i motionen,

31. att riksdagen beslutar höja kilometerskatten från den
1 juli 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen,

32. att riksdagen beslutar att momsbeläggningen av
kollektivtrafiken snarast skall upphöra utom i fråga om
flygtrafik,

33. att riksdagen beslutar om höjning av skattesatserna
för sprit och tobak med 20

% resp. 40

% och på vin, malt- och läskedrycker med 10

% från den 1 juli 1991,

34. att riksdagen beslutar om fördubbling av
reklamskatten från den 1 juli 1991,

35. att riksdagen beslutar att även TV-reklam skall
omfattas av reklamskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,

36. att riksdagen beslutar att en skatt av 1 krona 20 öre
per förpackning skall tas ut på engångsförpackningar av
plast eller aluminium utom på förpackningar för flytande
mejeriprodukter,

37. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
beskattning av papp- och pappersförpackningar,

38. att riksdagen beslutar återinföra reduceringen av
mervärdeskatt för hotell- och restaurangtjänster,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkning av
arbetsgivaravgifterna i vissa områden samt inom vården,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för
reklamkostnader,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för kostnader för
konferenser och kurser,

42. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en
begränsad kvittningsrätt skall kunna genomföras i enlighet
med vad som anförts i motionen,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal företagsbeskattning,

[att riksdagen beslutar upphäva det kommunala
skattestoppet.2]

Stockholm den 17 januari 1991

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Åsa Domeij (mp)

Lars Norberg (mp)

Kjell Dahlström (mp)

Krister Skånberg (mp)

Carl Frick (mp)

Roy Ottosson (mp)

1 1990/91:Sf240

2 1990/91:Fi302