Utgiftsområde 8 Migration

Anf. 1 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Sverige har fått en ny regering som på allvar tänker ta itu med vårt lands problem. Det gäller inte minst den förra regeringens misslyckade migrationspolitik. Sverige har en integrationskris med ett omfattande utanförskap där alltför många människor saknar egen försörjning och därmed inte kommer in i samhället, liksom ett regelrätt skuggsamhälle med människor som inte har rätt att vistas här enligt beslut men som ändå blir kvar i landet. I båda fallen är följden att människor far illa och att tilltron till migrationspolitiken förloras.

Det kommer att ta tid att vända utvecklingen, och vi måste arbeta på flera fronter. Men helt uppenbart är att vi behöver ett paradigmskifte inom migrationspolitiken och i synnerhet när det gäller synen på asylmottagande. Ska de som kommer till Sverige kunna integreras behövs helt enkelt en minskad invandring.

Tidöavtalet mellan de fyra samarbetspartierna Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna innehåller ett omfattande reformprogram på migrationsområdet. Jag tänker därför göra några nedslag i regeringens prioriteringar framåt.

För det första: Vi ska genomföra ett paradigmskifte inom migrationspolitiken.

Det är uppenbart att Sverige under väldigt lång tid har tagit ett oproportionerligt stort ansvar i relation till andra länder - ett ansvar som vi inte lyckats hantera utan som har skapat stora problem med integrationen. Som exempel har Sverige de senaste tio åren tagit emot dubbelt så många asylsökande som våra nordiska grannländer tillsammans.

År 2015 kom 150 000 asylsökande genom hela Europa för att ta sig till lilla Sverige, och en tredjedel av världens ensamkommande barn kom just till vårt land. Det är inte en rimlig ordning, och det är uppenbart att vårt regelverk måste anpassas till övriga Europas.

Därför ska Sverige inte vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer av förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktat. Utgångspunkten är att skydd ska vara tillfälligt. Asylrelaterade uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade, och permanenta uppehållstillstånd ska utmönstras till förmån för ett nytt system som utgår från berörd invandrares skyddsstatus.

Herr talman! Sverige har länge stuckit ut genom mer förmånliga regler och villkor än andra länder. Regeringen kommer därför att tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå en modell för successiv kvalificering till välfärden och svenska välfärdsförmåner. Möjligheten att ta bort rätten till ekonomiskt bistånd för den som vistas olovligen i landet ska utredas, liksom möjligheten att ställa högre aktivitetskrav för försörjningsstöd eller etableringsstöd. Utredningen kommer även att ges i uppdrag att analysera och överväga i vilken utsträckning det är förenligt med EU-rätten att låta kvalificering till välfärdsförmåner utgå från medborgarskap snarare än var man bor.

Den nya regeringen kommer att prioritera arbetet med att få bättre ordning i mottagandet av asylsökande. Regeringen kommer att ta initiativ till att analysera och ta fram förslag om hur transitcenter kan införas i enlighet med asylprocedurdirektivets artikel 43.

Eftersom vi kommer att jobba på alla fronter kommer vi också under mandatperioden att ta emot färre kvotflyktingar än vad vi gjort tidigare år. Liksom andra länder har gjort under lång tid kommer vi också att ställa krav till FN-organet UNHCR gällande vilket underlag kvotflyktingar ska hämtas från. Urvalet ska utgå från kriterier som ger en välgrundad prognos för god integration i det svenska samhället. Kvinnor och flickor samt utsatta grupper som hbtqi-personer ska prioriteras i det arbetet.

För det andra, herr talman: Skuggsamhället ska minska och återvändandet öka.

För att upprätthålla förtroendet för den reglerade invandringen och för att förhindra ett skuggsamhälle är det helt avgörande att den som får ett ja får stanna men att den som får ett nej måste lämna landet. Människor som vistas här olagligen riskerar också att fara väldigt illa eller dras in i kriminalitet.

Regeringen kommer att vidta flera åtgärder för att få bukt med skuggsamhället. Bland annat kommer vi att ta fram förslag som rör informationsutbyte mellan myndigheter, till exempel en anmälningsplikt mellan polisen och myndigheter som kan komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Vi kommer att förstärka möjligheterna till inre utlänningskontroll och ge berörda myndigheter möjlighet att använda fler verktyg. Antalet förvarsplatser behöver också öka.

Avgörande i sammanhanget för ett ökat återvändande är också att andra länder respekterar och följer folkrätten, det vill säga tar emot sina egna medborgare i de fall dessa nekas asyl i vårt land. Därför kommer regeringen att intensifiera den politiska dialogen med länder som det kan handla om. Om länder vägrar att ta emot sina medborgare kan det få påverkan på viseringsregler. Ytterst kan det handla om att vi villkorar delar av det svenska biståndet med kravet att mottagarlandet tar ansvar enligt folkrätten och tar emot sina egna medborgare.

Vi kommer också att återkomma med resursförstärkningar för att finansiera insatser som ökar återvändandet, inklusive insatser i ursprungsländerna, för att etablera samarbeten om återtaganden.

För det tredje: Vi måste få till ändringar när det gäller arbetskraftsinvandringen, så att vi prioriterar den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen samtidigt som vi förhindrar det fusk och missbruk som är vanligt förekommande inom den lågkvalificerade.

Vi vet att den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen berikar Sverige på många sätt och är otroligt viktig för att företag ska kunna hitta rätt kompetens och för att stärka Sverige som kunskapsnation. Vi kommer att se över och förbättra reglerna. Vi kommer också att titta på särskilda bestämmelser för doktorander och forskare vad gäller möjlighet till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning.

Lika viktigt är det dock som sagt att komma till rätta med det fusk och missbruk som i stor omfattning förekommer inom den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Vi har i dag en situation med ett stort utanförskap. Väldigt många människor lever i Sverige utan försörjning, människor som skulle kunna ta många av de här jobben. I stället åker människor från andra sidan jorden för att komma hit och diska och städa. Det är inte rimligt. Vi vet också att missbruket av systemet är ett av de största brottsområdena inom den grova ekonomiska brottsligheten, där människor utsätts för exploatering.

Regeringen kommer därför att skärpa villkoren för den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Försörjningskravet ska höjas från dagens 13 000 kronor. Det beslutet tog riksdagen häromveckan. Utgångspunkten ska vara att arbetstillstånd som huvudregel endast ska beviljas om det arbete till vilket arbetskraftsinvandring sker i normalfallet har en lönenivå motsvarande medianlönen.

Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om Ukraina. Sedan februari i år pågår ett brutalt krig, och vi ser ett oerhört mänskligt lidande. Det är också den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Efter Rysslands invasion aktiverade EU det så kallade massflyktsdirektivet, som ger människor från Ukraina rätt till tillfälligt skydd. Sedan dess har 8 miljoner människor lämnat Ukraina. Migrationsverket uppskattar att 55 000 människor kommer att beviljas skydd i Sverige under 2022. Många svenskar har öppnat sina hem på ett helt fantastiskt sätt. Jag är stolt dels över det varma mottagandet från svenska folket, dels över regeringens stödinsatser, nu senast med ett rekordstort vinterpaket med både militärt och humanitärt stöd och i dagarna ett utökat stöd för återuppbyggnad.

Migrationsverket har på väldigt kort tid växlat upp mottagningssystemet och ställt om hela sin prövningsverksamhet för att kunna hantera denna stora tillströmning. Vi ser också att kriget fortsätter. Aktiveringen av massflyktsdirektivet har förlängts. Regeringen förstärker därför anslagen till Migrationsverket för bland annat boende och personal. Därutöver anslår regeringen mer pengar för att korta handläggningstiderna, som är alltför långa i migrationsdomstolarna och som riskerar att bli än längre med ett ökat antal asylsökande från Ukraina. Jag hoppas att det snart blir fred i Europa och att människor då har möjlighet att återvända till sina hem, men till dess har både vi och andra länder en skyldighet att hjälpa till i vårt närområde. Det bidrar regeringens budget till.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till regeringens budgetproposition och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Anf. 2 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jessica Rosencrantz lyfter i sitt anförande stora delar av Tidöavtalet. Men jag är faktiskt mer intresserad av de delar som hon inte lyfter i debatten här i dag.

För mig är Moderaterna kända för att vara ett parti som står för grundläggande rättsprinciper. Vi kan tycka olika om mycket, men jag hoppas att Moderaterna fortfarande tycker att man ska kunna lita på att de myndighets- och rättsbeslut som man fått gäller.

Det finns just nu otroligt många människor i Sverige som känner väldigt stark oro över delar av Tidöavtalet. Många människor som har flytt för sina liv, fått skyddsstatus och beviljats uppehållstillstånd och i dag lever i vårt land precis som vem som helst här inne riskerar nu utvisning.

Jag citerar ur Tidöavtalet: "En utredning ska se över under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas." Att man ska kunna riva upp ett för individen positivt beslut står helt i strid med de förvaltningsrättsliga principer som gäller nu.

I den här frågan har vi inte fått många svar från regeringen. Jag tycker att regeringen är svaret skyldig. Det är många människor som just nu känner oro. Jag undrar: Vilka är det som ska kunna utvisas? Hur ska det gå till? När kan vi få ett klarare besked från regeringen?

Anf. 3 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato för frågan. Jag nämnde faktiskt detta kort i mitt huvudanförande som en del av Tidöavtalet. Då beskrev jag också att det handlar om en utredning som ska titta på möjligheten att utmönstra permanenta uppehållstillstånd. Inte minst tar detta sikte på en framtida situation där vi tycker att det är rimligt att skydd snarare beviljas tillfälligt med utgångspunkten att människor därefter ska återvända till sina hemländer om situationen förändras. Det är alltså fråga om ett skifte från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Det är det framtida perspektivet, och det tycker jag är fullt rimligt. Ambitionen är att människor ska bli medborgare i det här landet eller lämna det efter tillräckligt skydd.

På samma sätt kan man se på de människor som befinner sig här i dag. Jonny Cato har helt rätt i att det inte är oproblematiskt. Vi behöver titta på hur detta ska gå till i praktiken. Har man fått tillstånd att vara i det här landet är det ett beslut som måste respekteras, precis som Jonny Cato säger. Men utgångspunkten är att vi vill försöka se till att de människor som har permanenta uppehållstillstånd och lever upp till villkoren för medborgarskap ska uppmuntras att bli medborgare. Vi vill titta på de faktorerna, så att inte en massa människor fastnar i kategorin permanenta uppehållstillstånd. Om man inte har avsikten eller viljan att bli medborgare i det här landet bör man kanske återvända till sitt hemland om tillståndet förändras där.

Men vi får återkomma till detaljerna. En utredning måste titta på exakt hur det ska gå till, och givetvis måste det ske på ett rättssäkert sätt.

(Applåder)

Anf. 4 Jonny Cato (C)

Herr talman! Det är väldigt stor skillnad på att utmönstra permanenta uppehållstillstånd och att omvandla permanenta uppehållstillstånd till något helt annat.

Vi fick i samband med januariavtalet otroligt mycket kritik från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att allt skulle utredas. Men jag konstaterar att det enda svaret från regeringen just nu är att allting ska utredas. För två veckor sedan stod vi här och pratade om arbetskraftsinvandring och vilka grupper som kan undantas. Då skulle det också utredas.

Det finns otroligt många riktiga människor som känner oro över om de ska bli av med arbetstillståndet eller inte. Detta fick vi inget svar på från regeringen. De som riskerar att utvisas kan vara människor som har bott i Sverige en längre tid, som i morse lämnade barnen på skolan eller förskolan och gick till arbetet och som i kväll kanske ska lämna pojken eller flickan på fotbollsträningen. De känner oro över att de inte kan få svar på om deras permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas eller inte.

Jag tycker att man som statsbärande parti är svaret skyldig till alla de människor som just nu känner oro. Vad kan de förvänta sig av regeringen? Kommer de att omfattas av utredningen eller inte? Där skulle jag vilja ha tydligare svar. Och det är skillnad på att permanenta uppehållstillstånd utmönstras och att ett positivt beslut man fått av en myndighet eller i vissa fall en domstol ska kunna omvandlas.

Anf. 5 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jonny Cato borde vara mer orolig om jag hade alla detaljerade svar i dag, innan vi ens antagit den första statsbudgeten från den nya regeringen. Det här är komplicerade frågor. Jag tycker att det är ett fullt rimligt svar att en seriös utredning måste titta på den här frågan, liksom en mängd andra frågor. Det är ett omfattande reformprogram som presenteras i Tidöavtalet och från regeringens sida. Flera av de saker som står i Tidöavtalet är beskrivna utifrån att en seriös utredning måste titta på hur de kan göras på ett seriöst sätt med respekt för rättsstatens grundläggande principer.

Jag håller med Jonny Cato om att det är viktigt att förhålla sig till att människor fått positiva rättsbeslut. Det ska självklart väga väldigt tungt. Det är därför jag också betonar att det under punkten om permanenta uppehållstillstånd finns en del om att omvandla dem, som Jonny Cato beskriver, men inte minst även en del om att utmönstra dem, det vill säga gå från ett system till ett annat. Det är huvudmålet, skulle jag säga. I ett framtida system bör målet vara medborgarskap eller tillfälligt uppehållstillstånd. Antingen vill man bara vara här tillfälligt med ambitionen att lämna landet så fort saker ser bättre ut i ens hemland eller så bör man sträva efter fullgod integration och ytterst medborgarskap. Det är målbilden.

Jag hoppas och tror att många av de människor som redan är här vill bli medborgare i det här landet. Vi måste intensifiera arbetet för att få fler att bli medborgare. Men när det gäller dem som redan befinner sig här måste vi fullt ut respektera vad det innebär att ha fått ett positivt rättsbeslut. Det handlar om respekt för de grundläggande principerna. En utredning får titta närmare på exakt hur detta ska gå till.

Anf. 6 Ola Möller (S)

Herr talman! Jag väljer att inte göra något yrkande i den här debatten, men jag står givetvis bakom vårt särskilda yttrande.

År 2015 var jag kommunalråd i Helsingborg. Jag var med och hanterade den extrema situation som uppstod när över 10 000 människor i veckan kom till framför allt Trelleborg och Malmö. Vi fick ta gympasalar och avställda äldreboenden i anspråk för att kunna få plats med alla asylsökande. Stora ansträngningar gjordes såväl i Helsingborg som i resten av landet.

Denna situation uppstod på grund av att vi i princip hade de mest liberala migrationslagarna i hela Europa. Dessa lagar hade Sverige infört med Moderaterna i spetsen under alliansregeringen. Därför lade regeringen Löfven om migrationspolitiken i oktober och november 2015. En ohållbar och liberal migrationspolitisk genomgick ett paradigmskifte.

Vi gick från liberala högeridéer till ordning och reda, från en politik som syftade till att slå sönder vår svenska arbetsmarknad och vår svenska modell till en politik som värnar vårt land och vår modell, som värnar folklig förankring för migrationspolitiken och som värnar välfärden.

Den här historien vill inte Moderaterna kännas vid. Borta är de glada tonerna från de orangeklädda allianspartister som dansade på konventen. In har en annan färg på historierevisionismen kommit. Allt är numera sossarnas fel.

Att den tillfälliga lagen permanentades och att det var genom den socialdemokratiskt ledda regeringens migrationskommitté som det skedde vill inte Moderaterna heller kännas vid. För Sverigedemokraterna är såklart ett historiskt lågt asylmottagande ett hårt slag. Hur ska de beskriva en socialdemokrati som gör det som socialdemokratin alltid har stått för, nämligen ordning och reda i migrationspolitiken?

Svaret har vi i slottsavtalet. I ren desperation över att Sverige numera tar sin, och bara sin, del av asylansvaret i Europa läggs förslag som bryter mot såväl rättsstatens principer som demokratins grunder fram. Människor som inte har brutit mot en enda lag ska kunna utvisas. Prostituerade, missbrukare, den som "missaktar det svenska folket" eller som i övrigt anses klandervärda av slottspartierna ska kunna utvisas.

Vi socialdemokrater har upprepade gånger i denna kammare försökt att få fram något vettigt svar, något enda exempel på vad som menas med att folk som följer gällande lag ska kunna utvisas. I replikskiftet tidigare hörde vi också att om man har fått ett gynnande beslut så ska det såklart inte rivas upp. Då blir ju frågan: Om man inte kan ge exempel och man inte ska riva upp gynnande förslag, varför står det med i slottsavtalet?

När ska en prostituerad som säljer sex, och bara säljer sex, kunna utvisas? När ska en spelmissbrukare eller en alkoholist som riskerar att skickas till förföljelse eller tortyr utvisas av den enda anledningen att de är sjuka? WHO klassar ju alkoholism och spelmissbruk som sjukdomar. Vad är det att missakta den svenska befolkningen? Det har vi stått här och försökt att få reda på. Vilken domstol ska hålla husförhör med människor och utvisa de klandervärda? Inga svar ges. Det ska utredas. I den ena ändan ska det inte göras. I den andra ändan ska det utredas. Om det inte ska göras, varför står det då med? Det är ju slöseri med skattepengar.

Vänner! Paradigmskiftet inom asylinvandringen har skett. Det som nu håller på att hända är ett paradigmskifte inom rättsstaten. Det är något som är mycket, mycket allvarligt.

Det var tack vare att vi avskaffade tokliberala lagar som Moderaterna hade infört och införde socialdemokratisk ordning och reda i migrationspolitiken som det här paradigmskiftet skedde. Allt annat är historierevisionism.

Herr talman! Det finns dock en fråga som inte är lika debatterad inom migrationspolitiken som asylinvandringen, och det är arbetskraftsinvandringen. Skälet till det är ganska enkelt: Starka ekonomiska intressen, alltså högerns uppdragsgivare, tjänar hiskeliga summor, här och nu, på att kunna exploatera fattiga och utsatta människor.

Där den liberala asylinvandringens långsiktiga mål var att sänka reservationslönerna på sikt kan arbetskraftsinvandringen användas här och nu för att pressa ned löner och villkor på arbetsplatserna. Det försvagar facket, snedvrider konkurrensen och skapar dessutom en högre arbetslöshet bland dem som bor och vistas i landet som medborgare eller med uppehållstillstånd.

Därför har också Sverigedemokraterna en väldigt ambivalent syn på arbetskraftsinvandringen. Ena dagen är man för arbetsmarknadsprövning. Nästa dag är man beredd att kompromissa om det för att komma överens med Moderaterna. Moderaterna i sin tur är stressade över att de nu helt plötsligt har fått makten att sätta ett lönegolv via förordningar.

Regeringen skulle alltså redan ha kunnat höja golvet. Det beslutet skulle man kunna ta. Men här har Moderaterna än så länge inte agerat, vilket beror på att de vill göra undantag framför allt i de branscher där exploateringen är som högst. Det är ett dilemma.

Ska man prata om behovet av ett paradigmskifte inom migrationspolitiken är det på arbetskraftsinvandringens område som det ska göras. Det är här paradigmskiftet faktiskt behöver ske. Även här har den socialdemokratiska regeringen lagt grunden, dels genom propositionen om höjt lönegolv, dels med den i somras tillsatta utredningen om just arbetsmarknadsprövning.

Det återstår att se om högern med Sverigedemokraterna i spetsen kommer att fullfölja detta paradigmskifte och skydda den svenska arbetsmarknaden och den svenska modellen från sänkta reservationslöner och sönderslagna villkor och framför allt, såklart, stoppa den hutlösa exploateringen av människor. Det är vad det handlar om.

Jag tillåter mig att tvivla, för arbetskraftsinvandringen fyller en annan funktion för högern genom att hålla uppe arbetslösheten bland asylinvandrarna. Med importerad arbetskraft från tredjeland, till exempel Bangladesh och Pakistan, trängs många på svensk arbetsmarknad undan. Då kan högern köra sitt race om att människor inte vill integreras, att de inte vill ta jobb, att de har bristande vandel. Men det hela handlar ju om att människor som bor stadigvarande i Sverige behöver och kräver högre löner, både för att de har bättre insikt och kunskap om den svenska arbetsmarknaden och av det enkla skälet att kostnadsläget för den som bor mer stadigvarande i landet är mycket högre än för den som inte gör det. Då krävs också högre löner. Det är klart att högerns uppdragsgivare som vill ha en liberal arbetskraftsinvandring inte tycker att det är en bra idé, för då måste de ju betala högre löner.

Det här är såklart en perfekt cocktail för en SD-driven agenda där flyktingar och människor som flyr från IS, talibanerna eller regimen i Iran är oönskade här i landet och där de som tillåts komma hit kan bo på smutsiga madrasser i ett restaurangkök eller i en byggbod med dragiga väggar.

Herr talman! Avslutningsvis måste jag bara nämna något om kvotflyktingarna - yazidier som tvingats bli sexslavar hos IS, barnsoldater som slåss för miliser i Kongo, människor som haft oturen att födas som funktionsvarierade i ett flyktingläger i ett krigshärjat område eller för den delen homosexuella som flyr förföljelse och riskerar dödsstraff. Dessa människor tycker högern att vi ska hjälpa i mindre utsträckning.

I sammanhanget är det intressant, för regeringen åker till EU och driver en agenda om att det bästa sättet att stoppa flöden av människor till Europa är att länderna i regionen - i Afrika och i Mellanöstern - blir mer stabila. Jag förstår inte riktigt hur länder med redan svaga institutioner skulle bli stärkta av att världens mest utsatta ska bo i flyktingläger i de länderna. Det är inte att hjälpa dessa länder att bli mer stabila. Det är ju att öka deras bördor. Där kan vi göra en insats. Men det vill inte högern.

Herr talman! Högern talar alltså gång på gång med kluven tunga när det gäller migrationspolitiken. I ren desperation över att de inte lyckats göra ett paradigmskifte inom asylinvandringen lägger högern fram alltmer extrema förslag.

Jag ska dock avsluta positivt, herr talman. Det finns en öppning för ett paradigmskifte. Det handlar om arbetskraftsinvandringen. Om högern med Sverigedemokraterna och Moderaterna i spetsen väljer att fullfölja det som Socialdemokraterna påbörjade förra mandatperioden finns det en möjlighet att genomföra ett paradigmskifte när det gäller arbetskraftsinvandringen och skydda vår välfärd och den svenska modellen. Ta den chansen!

(Applåder)

Anf. 7 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Ola Möller påstår att paradigmskiftet är någonting som Socialdemokraterna bjöd på under den förra mandatperioden. Låt oss därför snabbt syna detta.

Efter att Socialdemokraterna stått helt handlingsförlamade medan hundratusentals personer som inte behövde komma till Sverige tilläts promenera in i landet 2015 genomförde man ett år senare den så kallade tillfälliga lagen, vilket innebar ett par mindre begränsningar av rätten till anhöriginvandring, permanenta uppehållstillstånd och den humanitära säkerhetsventilen.

Efter detta genomfördes en reform 2017 som skapade möjlighet till uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier, även om personen inte hade några skyddsskäl eller andra skäl att vara i Sverige.

På detta följde 2018 en reform som möjliggjorde för personer som inte hade skyddsskäl, som inte kunde göra sin identitet sannolik och som dessutom var vuxna att stanna på grund av gymnasiestudier fast de inte hade några andra skäl till att vara här.

På detta följde en reform 2019 som utökade rätten till anhöriginvandring och tog bort delar av försörjningskravet. Det gjorde att fler personer fick permanent uppehållstillstånd snabbare.

Till sist kom Migrationskommitténs betänkande, som utökade rätten till anhöriginvandring igen. Det gäller personer som har för avsikt att bilda en relation, den så kallade Tinderlagen. Det gäller stadgade undantag från försörjningskrav för kvotflyktingar och utökad rätt att stanna för personer som inte har några skyddsskäl men som helt enkelt inte vill åka hem därför att de tycker att det är bekvämt att stanna i Sverige.

På vilket sätt kan man kalla detta ett paradigmskifte? Skälen till att vi har färre asylsökande i dag är ju helt och hållet dels Turkietavtalet, dels Europeiska unionens externa arbete, dels pandemin. När den här mandatperioden började var vi i stort sett tillbaka på ruta ett, med ett regelverk som i delar var mer generöst än det var 2015.

Anf. 8 Ola Möller (S)

Herr talman! Tack, Ludvig Aspling, för frågan! Problemet för Sverigedemokraterna är att verkligheten och statistiken visar att det här har fungerat.

Det är här någonstans Sverigedemokraternas politik blir ett problem för Sverigedemokraterna själva. De uppnår målet, våra regler nu, med att sänka asylinvandringen. Sverige tar sin andel av de asylsökande i Europa, och det tycker jag är rimligt. Där kan vi ha olika uppfattningar. Jag vet att SD driver att de vill skicka ut folk, alltså nettonollinvandring. Men enligt min uppfattning - och jag har alltså inga problem med att vi har olika uppfattningar - ska vi ta vår andel av de asylsökande. Det är därför vi har drivit asyl- och migrationspakten i Europa.

Det är också rimligt att lösa de här frågorna internationellt, med andra länder. Det handlar alltså inte bara om att Sverige har lagt om sin politik, utan givetvis finns det europeiska faktorer som påverkar också detta.

Men det är de facto så att antalet asylsökande förra året var historiskt litet. Det var det lägsta på 20 år, och det minskade stadigt förra mandatperioden. Det var alltså inte bara pandemin som hade den effekten, utan antalet minskade stadigt.

Det är någonstans där Sverigedemokraternas politik blir ett problem. Sverigedemokraterna vill skicka ut folk. Det ska gå hårt till. Väck med dem! Vill de inte bli medborgare ska de ut. De är här för att det är bekvämt, inte för att de bor här, har familj här och har rotat sig här. Och kvotflyktingar, människor som inte kan vara nyttiga för den svenska nationen, ska inte komma hit! Så låter det, och så fortsätter det.

Det här handlar om att Sverigedemokraterna vill bygga ett annat land där rättsstatens principer i den form vi känner dem inte ska gälla. Det är nämligen inte bara asylinvandringen det handlar om, utan det är en omstöpning av hela nationen.

Om man pratar asylinvandring har ett paradigmskifte alltså skett. Det är bara att titta på siffrorna. Verkligheten berättar att så är fallet, oavsett hur mycket Sverigedemokraterna argumenterar för något annat.

(Applåder)

Anf. 9 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Det finns ingen seriös bedömare som inte drar slutsatsen att den största påverkan på volymerna som har skett under de senaste åren är dels EU:s externa arbete, dels pandemin, dels Turkietavtalet. Det är fullständigt uppenbart.

De små justeringarna av det svenska regelverket är en fjäder som den förra regeringen nu försöker göra en höna av. De har som mest haft marginell påverkan. Det är fullständigt uppenbart. Jag vet det, Ola Möller vet det och alla som följer det här med något mått av noggrannhet vet att så är fallet.

Det som jag tänkte fråga härnäst har lite grann att göra med det som hände tidigare. Det gäller framför allt hur Socialdemokraterna ser på ansvarstagande och lite grann på sin egen roll.

Det finns migrationspolitiska regler som är mer eller mindre ogenomtänkta. Vi kan prata om att införskaffa helt nya grunder för uppehållstillstånd, till exempel gymnasiestudier eller femsexan som den ser ut i dag. Det är det som brukar kallas den humanitära skyddsgrunden. I dag kan man i princip vänta sig till ett uppehållstillstånd. Skälet för att få ett uppehållstillstånd är alltså att man en gång har kommit till Sverige. Det är helt oförenligt med principen om en reglerad invandring.

Min fråga är: Finns det någon regel som Socialdemokraterna inte skulle vara beredda att införa i utbyte mot att kunna ta eller behålla makten?

Anf. 10 Ola Möller (S)

Herr talman! När det gäller den tidigare diskussionen om Turkietavtalet är det andelen som är det viktigaste här. Det är ju det jag säger! Det är klart att det har skett förändringar av flödena in i Europa, och det påverkar förstås Sverige. Vi är en del av EU. Men andelen asylsökande som kommer till Sverige är nu i paritet med vårt ansvar beroende på vår ekonomiska och befolkningsmässiga storlek. Det är fakta.

Men det är otvetydigt så att flödena in i Europa har förändrats. Det intressanta är att vi har större flöden in av asylsökande nu än vi har haft under många, många år. Turkietavtalet har alltså inte lett till ett minskat antal asylsökande in till EU, utan rutterna har förändrats.

Dessutom är det oerhört pinsamt att Sverigedemokraterna nu äntligen efter tolv år i den här kammaren har lyckats få vara med och styra och ändå pratar om att det är sossarnas fel. Vad har sossarna gjort, och vad sägs om lite självkritik hit och dit? Så låter det.

Jag kan stå här och tycka att Sverigedemokraterna borde idka rätt mycket självkritik när det gäller frågan om vinster i välfärden, som de har stoppat, eller allt kring järnrör och sådana grejer. Vi kan prata historia hur mycket som helst.

Men Sverigedemokraterna älskar att prata om sossarna, för det är sossarnas fel, alltihop. Då slipper ni ta ansvar för att ni till exempel vill ta bort gynnande förvaltningsbeslut från folk, att ni vill skicka ut prostituerade och att ni vill skicka ut sjuka som missbrukar, Ludvig Aspling. Då är det bra att kunna prata om sossarna i stället.

I stället för att vara pinsam och stå här gång på gång och prata om att allt är sossarnas fel och om vår historia - prata om er egen framtid! Vad är det ni vill göra? Det får vi inga svar på.

Nu står till och med er partner Moderaterna här och säger: När det gäller det där med att skicka ut folk med permanenta uppehållstillstånd nu och omvandla dem får vi se. Det kan vi ju inte göra, utan det måste vi utreda. Ni är ju inte ens överens! I den delen låter det på Moderaterna som att ni faktiskt är lurade.

Fokusera lite på framtiden i stället för att prata om Socialdemokraternas historia!

Anf. 11 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Ola Möller, för anförandet! Det riktades mycket kritik mot tidigare borgerliga regeringar. Jag kan konstatera att det är rätt många partier i den här kammaren som har ett historiskt ansvar för att vi har hamnat i den situation vi i dag befinner oss med en hög invandring och misslyckad integrationspolitik.

Men det som Ola Möller inte sa var att det är Socialdemokraterna som längst av alla krampaktigt har hållit fast vid den orimliga linje som Sverige hade under lång tid. Därför vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när Ola Möller påstår att det var Socialdemokraterna som genomförde ett paradigmskifte.

Det var ju Stefan Löfven som 2015 sa: Mitt Europa bygger inga murar. Ingen kommun ska kunna smita undan sitt ansvar, sa han också, apropå det stora mottagandet i Trelleborg. Låt oss därför konstatera att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet under väldigt lång tid har hållit i en migrationspolitik som inte har fungerat.

Det var så många förvanskningar i Ola Möllers inlägg att jag inte riktigt vet vad jag ska kommentera först. Men jag kan konstatera att jag tycker att det är rimligt att man ska utreda om människor ska kunna utvisas om de till exempel har samröre med kriminella klaner och gäng. Jag tycker att det är orimligt att Sverige tog emot 45 procent av EU:s samlade kvotflyktingar under 2021. Då är det rimligt att se över nivåerna.

Det är alltså vi som har drivit på för skärpningar kring arbetskraftsinvandring, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet har haft åtta år på sig.

Min huvudsakliga fråga efter Ola Möllers anförande blir denna: Ska jag konstatera att Socialdemokraterna anser att det inte behövs några förändringar i svensk migrationspolitik framöver? Så låter det ju på Ola Möller. Allt är redan gjort, och allt är redan bra. Det enda som återstår är några marginella justeringar i arbetskraftsinvandringen. Så har det inte låtit på Magdalena Andersson när hon har kommenterat till exempel förslagen i Tidöavtalet.

Är det Socialdemokraternas uppfattning att det inte behövs några ytterligare justeringar i den svenska migrationspolitiken?

(Applåder)

Anf. 12 Ola Möller (S)

Herr talman! Jessica Rosencrantz har väl ändå hört talas om bosättningslagen - den där lagen som Socialdemokraterna införde mot stackars moderatkommuner som Lidingö, Täby och Danderyd som vägrade ta sin andel av Sveriges mottagande? Detta var alltså motsatsen till att Sverige tog en för stor andel av Europas mottagande. De här kommunerna var motsvarigheten till Ungern i Sverige. Då införde vi bosättningslagen. När det gäller att fördela flyktingar i landet har alltså Socialdemokraterna antagit den lagen.

Likaså var det Löfven som lade om migrationspolitiken. Han genomförde paradigmskiftet. Det är Löfvens lagstiftning som har pressat ned siffrorna. Om vi nu ska citera gamla partiledare har vi "Öppna era hjärtan" från Reinfeldt, vilket också sades i en annan tid och en annan kontext.

Men låt oss fokusera framåt. Det talas om justeringar. Ja, det behövs absolut justeringar - det gör det alltid. Men om vi pratar om nivåerna tycker jag att de är rimliga när vi tar vår andel i Europa. Det tycker Socialdemokraterna. Det tycker min partiledare också. Däremot behöver vi förstärka återvändandet. Vi behöver bli bättre där. Å andra sidan är det så att vi både numerärt och andelsmässigt skickar tillbaka fler än till exempel Danmark, som ofta lyfts fram som ett exempel av högern.

När det gäller arbetsmarknadsfrågan har ju Moderaterna stoppat arbetsmarknadsprövningen. Hade Moderaterna gått med på det och långt tidigare sagt att vi kör på detta, då hade vi infört den. Men det var inte förrän i våras när vi såg att det fanns möjligheter att göra något som vi kunde tillsätta utredningen - att tillsätta utredningar som inte ska genomföras är nämligen något som ingen ansvarsfull regering gör. Tidöavtalet visar dock att den nya regeringen har en något slappare hållning när det gäller att tillsätta utredningar och använda skattemedel till att utreda saker som man ändå inte är intresserad av eller som man ändå inte tror är möjliga att genomföra.

Anf. 13 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jag fick nog inte riktigt svar på mina frågor.

Alla kunde nog ta till sig av det förra replikskiftet, så jag behöver inte upprepa allting. Det är dock uppenbart att det är omvärldsfaktorer snarare än den socialdemokratiska omprövningen som har medfört att vi har ett minskat tryck mot Sverige i dag.

Jag noterar att man öppnar för vissa justeringar. Då borde man snarare välkomna det som står i Tidöavtalet, som ju handlar om att vi i Sverige själva ska ta ansvar för att vi har en reglerad invandring och för att vi inte fortsätter att bygga upp den integrationskris som Socialdemokraterna har låtit fortgå under åtta år.

När det gäller arbetskraftsinvandring, vilket verkar vara det enda som Socialdemokraterna tycker att vi ska titta på framöver, kan jag konstatera att Moderaterna redan för ett och ett halvt år sedan krävde skärpningar vad gäller arbetskraftsinvandringen, till exempel ett höjt lönegolv. Nu, fem över tolv, fick vi till slut en proposition på riksdagens bord som möjliggör för regeringen att sätta ett höjt lönekrav, vilket regeringen också kommer att göra.

Jag tycker också att det är fullt rimligt att diskutera vissa undantag, till exempel om det är några kategorier som över huvud taget inte ska komma i fråga för arbetskraftsinvandring, kategorier där vi vet att det finns ett omfattande fusk, till exempel personliga assistenter. Kan det också vara rimligt att se det från andra hållet: att några näringar ska undantas för att det helt enkelt skulle ha en alltför långtgående effekt för de näringarna om man satte lönegolvet där?

Vad är alltså Ola Möllers svar på varför regeringen inte har gjort någonting på åtta år om det nu brådskade så himla mycket? Är det verkligen rimligt, apropå Ola Möllers inlägg, att det bara är fack och myndigheter som ska få avgöra vilka yrken vi ska ha arbetskraftsinvandring till? Nej, det tycker inte Moderaterna. Vi vill ha en ordning där svenska företag också får vara med och avgöra när de behöver den här kompetensen. Men vi ska ha höga lönekrav, och vi ska ha krav på goda villkor.

Anf. 14 Ola Möller (S)

Herr talman! Det är ju intressant att det inom migrationspolitiken skulle vara omvärlden som har löst allting medan det inom energipolitiken däremot bara är sossarnas fel alltihop. Från Moderaternas och högerns sida verkar det vara lite beroende på vad som passar när det handlar om vems fel det är, men det slutar alltid med att det är sossarnas fel.

Det är en intressant frågeställning med lönegolv kontra arbetsmarknadsprövning. Arbetsmarknadsprövning tycker jag är det som gäller. Det är det som vi har velat ha, och det är vad vi fortfarande vill ha. Lönegolvet var det som var möjligt att komma fram till för att Moderaterna plötsligt tyckte att det kan vi väl köra på. Det är ju ett sätt för er att slippa arbetsmarknadsprövningen, Jessica Rosencrantz. Ni har även fått med Sverigedemokraterna på att slippa arbetsmarknadsprövningen. Så Moderaterna är väl tämligen nöjda just nu och borde väl bara tillämpa makten de har fått genom förordningen och höja det där lönegolvet snarast möjligt utan en massa undantag.

När det alltså gäller arbetsmarknadsprövningen tycker jag att det är rimligt att facket och myndigheterna har stort inflytande, men jag tycker givetvis att båda parterna på arbetsmarknaden ska ha något att säga till om. I den delen är vi alltså överens, och det sa vi även när vi debatterade den här frågan i kammaren.

Till sist vill jag också ta upp kvotflyktingarna. Moderaterna och Sverigedemokraterna tycker att vi ska hålla på med cherry picking och plocka ut fler av kvotflyktingarna.

När jag sitter med våldtäktsoffer som har blivit sålda som sexslavar av Daish till muslimska schejker nere i Mellanöstern och de flickorna har lyckats fly, först till ett läger och sedan för att komma till Sverige, spelar det för mig ingen roll om de integreras eller ej. För mig handlar det om att dessa flickor faktiskt behöver hjälp i en sådan utsträckning att Sverige ska kunna ge dem det. Att ledamoten Rosencrantz tänker titta dem i ögonen och säga "Du ska inte vara här", det köper jag inte.

Anf. 15 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Det är lite spännande att lyssna till Ola Möller i den här debatten. Man kan få intrycket att det är den borgerliga nya regeringen som har haft makten i åtta år och att Socialdemokraterna har tillträtt för åtta veckor sedan. Det är faktiskt tvärtom, Ola Möller. Det är ert parti som har haft ansvaret de senaste åtta åren.

Vi kan konstatera att det partiet inte har haft majoritet i riksdagen utan har varit tvunget att anpassa sin politik på många områden och kanske ta beslut som man inte tyckte om. Men vi kan också konstatera att Sverige i dag har en situation där integrationen inte har fungerat. Vill Ola Möller flytta också det bakåt ytterligare åtta år och säga att vi som då hade makten står för den situation som vi har i dag? Vi kan bara titta på påskhelgens kravaller. Var det en lyckad integration vi såg hända där?

Vi kan konstatera att i snitt hundratusen personer har fått uppehållstillstånd i Sverige varje år under det senaste decenniet. Trots det har också ett tusental personer gått under jorden. Är det en lyckad migrationspolitik?

Vi ser resultatet i dag av de åtta gångna åren vid makten. Precis som föregående talare har sagt konstaterade den före detta statsministern Magdalena Andersson att hon inte såg några stora problem med migrationspolitiken. På Ola Möller låter det däremot som att det problematiska är de förslag som lagts fram av partier som har haft makten i åtta veckor och som kanske inte riktigt hunnit sjösätta alla förslag eftersom vi vill utreda dem först.

Jag vill fråga Ola Möller om han är nöjd med den integration som har skett under de åtta år vi har bakom oss.

Anf. 16 Ola Möller (S)

Herr talman! Härligt att ledamoten Kihlström tycker att det är spännande att lyssna på mig! Jag talar gärna fler gånger inför både ledamoten och hans kollegor i resten av högergänget. Det behövs folkbildning här.

Det är också intressant att just Kristdemokraternas ledamot försöker ge sken av att de är så hårda, de som är löftessvekets parti: Vad hände med biståndet och kvotflyktingarna, ledamoten Kihlström?

Dessutom är det bra att ledamoten Kihlström också lyfter fram att Socialdemokraterna när den här mandatperioden är slut inte sedan 2006 har haft majoritet i kammaren med partier som står på samma sida i politiken. Av de senaste 17 budgetarna som har lagts fram i kammaren är 12 moderatbudgetar, vilka har fått stöd av antingen enkom borgerliga partier eller också av Sverigedemokraterna. Det säger en del om varför Socialdemokraternas politik inte har gått att genomföra. Jag önskar att vi hade haft full makt under åtta år att bedriva vår politik, för då hade det sett bättre ut.

Det som händer när Moderaterna och deras allierade kommer till makten är att de skär ned på arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken får ju storstryk i den budget som nu läggs fram. I andra änden klagar man sedan på att asylinvandrarna inte kommer in på arbetsmarknaden, vilket inte heller stämmer eftersom vi har den högsta sysselsättningsgraden som någonsin uppmätts i EU och har haft det under en längre tid. Detta beror väldigt mycket på att till exempel utrikes födda kvinnor i högre utsträckning kommer in på arbetsmarknaden i Sverige än vad många inrikes födda kvinnor gör i andra europeiska länder. Det är alltså ett högre arbetskraftsdeltagande bland utrikes födda kvinnor i Sverige än bland många inhemskt födda i andra länder. Integrationen är alltså både god och i vissa fall absolut bristfällig.

Anf. 17 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar Ola Möller, som låter diskussionen flöda utanför migrationens område.

Jag kan passa på att upplysa Ola Möller om att trots att våra partier inte har samma mål för biståndet har Sverige fortfarande det näst frikostigaste biståndet i Europa. Det är bara Luxemburg som ger mer. Vi vill även fokusera biståndet så att det verkligen gör nytta, något som den tidigare regeringen var ganska kallsinnig till att utvärdera.

Vad gäller kvotflyktingar ska kvotflyktingsystemet vara det huvudsakliga. Vi kan väl vara ärliga: Är det verkligen de migranter som Ola Möller lyfter fram, som är behjärtansvärda och som ska ha en fristad, som har fått en fristad i Sverige?

Migrationsverkets chef sa för bara någon vecka sedan att vi i Sverige fortfarande tar emot mellan fem och tio gånger fler än övriga nordiska länder. Det är en situation som inte är hållbar. Av de som har kommit till Sverige är det dessutom endast 50 procent av de som har kommit från Mellanöstern som är självförsörjande efter 20 år i Sverige. Cirka 1,3 miljoner invånare i arbetsför ålder kan inte försörja sig själva. Merparten är personer som har invandrat till Sverige.

Om Ola Möller tycker att det är lyckad integrationspolitik är det okej. Men det är det inte för oss. Vi ser att det behöver ske förändringar. Och i Tidöavtalet har vi pekat ut ett antal förändringar som behöver utredas.

Ola Möller ska kanske också få reda på att många av de förändringar som har skett under de här åtta åren har skett på grund av tillkännagivanden från riksdagen. Det var i många fall några andra som talade om vad regeringen skulle göra.

Jag hoppas att vi kan föra en debatt vidare på området.

(Applåder)

Anf. 18 Ola Möller (S)

Herr talman! Härligt! Nu ger Kihlström alltså beskedet att det inte är sossarnas fel att riksdagen har röstat igenom en politik som inte har lett till lyckad migration. Det var ju riksdagen som gjorde tillkännagivandena och som har drivit politiken. Nu finns det en konfliktyta inom högern. Enligt Moderaterna och SD är allt sossarnas fel. Kihlström är ändå ärlig. Det måste jag ge ledamoten, och jag tackar för det. Vi socialdemokrater har inte haft majoritet i kammaren sedan 2006, och det är riksdagen som har kört med tillkännagivanden så att det har gått åt pipsvängen, enligt Kihlström. Tack för det!

Jag kan konstatera att det var ledamoten Kihlström som ställde frågan om integrationen. Integrationen ligger inte inom vårt utskottsområde. Det är korrekt. Men då borde ledamoten Kihlström inte anklaga ledamoten Möller för att sväva ut. Ledamoten Kihlström borde fundera över sina frågor.

Det är patetiskt med de här siffrorna som kommer, till exempel att 1,3 miljoner inte är självförsörjande. De sifforna kördes det ju med i valrörelsen. Enligt Moderaterna var det 700 000. Sedan granskade fristående medier det, och då visade det sig att man hade bakat in studiestöd och allt möjligt i siffrorna. I stället för att fokusera på hittepåsiffror och baka in allt som passar vore det bättre att titta på att det finns delar i integrationspolitiken som fungerar väldigt bra och delar som fungerar väldigt dåligt.

När det gäller den bristande integrationen lyftes påskhelgens kravaller fram som exempel. Polisledningen sa i veckan att de också var bidragande till eskaleringen. Jag tror inte att lösningen är att göra som Kristdemokraterna tycker, det vill säga att skjuta mer. Kristdemokraternas partiledares förslag på lösning var faktiskt: Varför blev inte fler skjutna?

Oavsett hur dålig den socialdemokratiska integrationspolitiken är, enligt Kristdemokraterna, kan jag tycka att alternativet att fler ska bli skjutna borde vara en mycket sämre lösning på integrationsproblemen. Blir man skjuten har man knappast blivit integrerad.

Anf. 19 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! I september valde svenska folket ett migrationspolitiskt paradigmskifte, men trots att det begreppet ofta uppfattas som en hastig förändring är det en process som måste få ta sin tid. Det som väljarna ställde sig bakom var nämligen ett politiskt alternativ som inte bara tar de frågorna på det allvar de förtjänar utan också arbetar genomtänkt och långsiktigt.

En viktig skillnad mellan denna mandatperiod och den förra kommer att bli att Sverige nu slipper hastigt hopkokade nödlösningar för att blidka riksdagens extremister. När Lagrådet dömde ut en av Socialdemokraternas minst genomtänkta reformer med de berömda orden om att gränsen hade nåtts var det många med oss som drog slutsatsen att det helt enkelt inte kunde fortsätta på det sättet.

Herr talman! Jag skulle vilja säga något kort om paradigmskiftet, eftersom det har uppstått lite av en dragkamp om det begreppet. Vem är det egentligen som har stått för eller står för paradigmskiftet i svensk migrationspolitik?

I verkligheten genomförde den förra regeringen en mindre reform av reglerna om permanenta uppehållstillstånd, reglerna för anhöriginvandring och den humanitära säkerhetsventilen, eller femsexan som den också kallas, genom den så kallade tillfälliga lagen.

Till att börja med kan vi väl vara överens om att ifall man syftar till att åstadkomma ett paradigmskifte ska man kanske inte börja med att göra regeländringarna tillfälliga och tidsbegränsade i ett par år. Reformerna var i och för sig välkomna. Men de var inte i närheten av tillräckliga. Dessutom rullades de tillbaka steg för steg genom i huvudsak fyra betänkanden mellan 2017 och 2020. Det handlar bland annat om den berömda gymnasielagen och Migrationskommitténs betänkande. Efter den sista reformen var delar av det svenska regelverket mer generöst än det var 2015, då krisen var ett faktum. Vid den här mandatperiodens början var vi i princip tillbaka på ruta ett. Man måste ha väldigt låga förväntningar för att kalla det ett paradigmskifte.

Herr talman! Den nya regeringens väg framåt är klar, tydlig och vilar på ett par ganska enkla principer. Europakonventionen, flyktingkonventionen och den europeiska asyllagstiftningen ska upprätthållas. Men de regler som går längre och som gör Sverige särskilt attraktivt och har gjort att vi har haft ett mottagande långt bortom dels vår egen proportionella storlek inom unionen, dels vår integrationspotential kommer att tas bort. Den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten ska gälla, kort och gott.

Jag vill göra ett tillägg. Om man vill bo i Sverige med uppehållstillstånd, vilket man absolut ska ha möjlighet att göra - många med mig har nära och kära som gör det - ska man också ha ett bra skäl, till exempel arbete, familj eller internationellt skydd. Att bara hänga kvar trots att man varken har asylskäl eller klarar sin egen försörjning, för att det är bekvämt, kommer inte längre att vara okej.

Varför gör vi då detta? Det frågar sig många. Är det på grund av hat? Är det för att sprida oro, eller vad vänstern nu påstår den här veckan? Om det händelsevis finns någon i den här kammaren som funderat på detta, speciellt bland de partier som haft makten under de förra mandatperioderna, har jag ett tips. Titta er själva i spegeln!

Anledningen till att vi nu måste ha en miniminivå, herr talman, är helt enkelt att vänsterpartierna knappt ville ha några begränsningar alls när de styrde landet. Och vi fick ett resultat därefter. Om jag hade kunnat backa bandet 30-40 år och genomföra en långsiktigt hållbar migrationspolitik, vilket skulle möjliggöra ett något mer generöst regelverk i dag, hade jag naturligtvis gjort det. Det hade självklart varit att föredra. Men det var inte den vägen som vänstern valde.

På just den punkten - varför vi sitter i den här situationen - är det kanske lite av ödets ironi att en av de offentliga personer som var bland dem som var först ut med att prata om detta är tillbaka i Sveriges riksdag och deltar i den här debatten. Det är en både modig och klartänkt akademiker. Jättekul att han är här!

Med andra ord har väljarna satt de vuxna i rummet för att städa upp efter vänsterns barnkalas. Det är inte kul att städa. Barnen blir arga ibland. Men det måste göras.

Herr talman! Jag vill också säga något om hur Tidöavtalet förhåller sig till asylrätten. Den frågan verkar komma upp egentligen varje gång vi diskuterar migrationspolitik här i kammaren. När vi pratar om asylrätten pratar vi om reglerna i FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning. Dessa regler tillämpas sällan direkt av svensk domstol eller EU-domstolen. Det beror på att de är implementerade genom ett antal rättsakter på EU-nivå, som i sin tur är implementerade i den svenska utlänningslagen.

Det innebär att det i och för sig inte finns särskilt mycket praxis kring just hur konventionen ska tolkas. Däremot finns en del uttalanden, handböcker från exempelvis UNHCR och uttalanden från EU-kommissionen plus lite annat material. Flyktingkonventionen är relativt kortfattad och ställer upp ett par ganska enkla principer. Den mest grundläggande är artikel 33 om non-refoulement.

Denna princip innebär lite förenklat att en undertecknande stat inte får skicka tillbaka eller avvisa en asylsökande till ett land där den riskerar skyddsgrundande behandling, alltså att personen råkar illa ut på lite olika sätt. Däremot går det i konventionens mening alldeles utmärkt att skicka tillbaka eller avvisa vid gräns till ett land där personen inte riskerar någon skyddsgrundande behandling.

Det är denna regel som ger upphov till den så kallade första-säkra-land-principen, som innebär att man som asylsökande har rätt att bli insläppt och få kvarstanna i det första säkra land man kommer till. Men söker man sig vidare därifrån till nästa säkra land har man ingen rätt att bli insläppt.

Något som brukar hävdas från vänstern och som i och för sig är sant är att det inte finns någon skyldighet att söka asyl i första säkra land. Det är helt korrekt, men det är att missuppfatta själva rättsfrågan. Flyktingkonventionen är nämligen inte uppbyggd kring skyldigheter för enskilda utan kring rättigheter för enskilda. Poängen är att man inte har någon rätt att söka sig vidare från det första säkra landet. Så är det med det. Det finns också ett antal rättskällor som bekräftar detta, bland annat uttalanden från UNHCR, EU-kommissionen och så vidare.

I stort sett har allt asylmottagande som vi har haft de senaste 30 åren egentligen inte vilat på flyktingkonventionen utan på reglerna i EU-rätten och nationell rätt. Vi skulle ha kunnat neka nästan varje person som har passerat in genom landgränsen till Sverige utan att bryta mot flyktingkonventionen. Det är nämligen så den fungerar.

Svaret på om reformerna som föreslås i Tidöavtalet ligger i linje med flyktingkonventionen är alltså ett klart ja. Det är ingen tvekan om den saken.

Men vad sjutton har detta med utgiftsområde 8 att göra, kan man ju fråga sig. Den här debatten brukar alltid sväva ut och handla om asylpolitik och utlänningsrätt generellt. Det tycker jag är helt okej.

Man kan väl säga både allt och inget. Utgiftsområdet reglerar ju framför allt lagstadgade utgifter. Reformerna måste komma först; besparingarna kommer sedan. Detta gör att det inte blir så dramatiska förändringar just detta första år. Men som sagt: Den här regeringen kommer att göra systematiska, genomtänkta och långsiktiga förändringar av den svenska utlänningsrätten. Resultatet kommer så småningom.

(Applåder)

Anf. 20 Jonny Cato (C)

Herr talman! Man får väl börja med att gratulera Sverigedemokraterna. Ni har ju på punkt efter punkt fått igenom hela er migrationspolitik genom Tidöavtalet, Ludvig Aspling. Många av punkterna i Tidöavtalet är också Sverigedemokraternas.

Med tanke på att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna inte verkar kunna förklara vissa av punkterna i Tidöavtalet hoppas jag att ledamoten Aspling kan göra det i stället.

Jag är fortfarande intresserad av vilka permanenta uppehållstillstånd som ska kunna omvandlas och hur det ska gå till. Ska exempelvis permanenta uppehållstillstånd som har prövats i Migrationsöverdomstolen kunna omvandlas till tillfälliga? Och hur många personer rör det sig om när vi talar om personer som ska utvisas och som i dag har permanent uppehållstillstånd?

Detta är frågor som jag har försökt att få svar på både tidigare och i dag. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna - regeringspartierna - kan inte svara. Men jag förutsätter att just detta är Sverigedemokraternas punkt, eftersom inget av regeringspartierna ens verkar vilja ta i den med tång. Då hoppas jag att ledamoten kan ge lite tydligare besked.

Anf. 21 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Tack, Jonny Cato, för frågan! Jag ska absolut hjälpa Jonny Cato med detta. Det är inga problem.

Först och främst är det ingen skillnad på ett uppehållstillstånd som har prövats av en domstol eller som har utfärdats av Migrationsverket. Det är precis samma sak. Det är ingen skillnad i status mellan dem.

När det gäller omvandling av permanenta uppehållstillstånd finns det någonting som kallas för positiv rättskraft. Detta nämnde Jonny Cato i ett tidigare anförande. Positiv rättskraft innebär som huvudregel att en myndighet själv inte får ta tillbaka ett gynnande förvaltningsbeslut. Om du har fått en fördel av en myndighet kan myndigheten inte bara hipp som happ ta tillbaka den. Det är huvudregeln. Sedan finns det ett antal undantag.

Det finns i svensk rättspraxis tre undantag: tvingande säkerhetsskäl, oärlighet - alltså att man har ljugit - och jag minns inte exakt vad det tredje undantaget var. Sedan finns det också ett fjärde undantag som har uppkommit genom domstolspraxis men som är av lite senare datum, nämligen det så kallade återtagandeförbehållet, som kommer genom lagstiftning. Det innebär helt enkelt att även om det i dag står i lagen att ett gynnande förvaltningsbeslut får tas tillbaka kan man ändra lagen och införa det retroaktivt.

Retroaktiv lagstiftning i Sverige är förbjuden i straff- och skatterätt men inte inom förvaltningsrätt. Det är alltså fullt tillåtet och också helt normalt i svensk rättspraxis med ett retroaktivt återtagandeförbehåll för gynnande förvaltningsbeslut.

Jonny Cato tillhör ett grönt parti och måste känna till detta. Inom till exempel miljörätten är detta jättevanligt. Hela den svenska miljörätten bygger ju på principen att lagar kan ändras, och det gör då att gynnande förvaltningsbeslut kan tas tillbaka.

Jonny Cato vill till exempel lägga ned kärnkraften. Detta är bara ett exempel. Det går inte att lägga ned kärnkraften om man aldrig kan ändra ett gynnande myndighetsbeslut, för ett tillstånd för att bedriva kärnkraft är ett gynnande myndighetsbeslut. Det är alltså inte svårare än så.

Anf. 22 Jonny Cato (C)

Herr talman! Det var faktiskt ett väldigt tydligt besked. Jag uppskattar verkligen att ledamoten kan vara så tydlig.

Då kan jag konstatera att så länge du inte är svensk medborgare, även om du har permanent uppehållstillstånd, ska din status kunna omvandlas. Då ska du kunna bli hemskickad till det land du kom ifrån.

Det är inte detta som Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har sagt. Men här har vi fått svaret. Alla som just nu har permanent uppehållstillstånd riskerar utvisning. Det är ett paradigmskifte. Där kan vi vara helt överens. Det är något helt nytt.

Att jämföra detta med ett miljötillstånd tycker jag också är rätt anmärkningsvärt. Här pratar vi om människor av kött av blod. Det är människor som i morse, precis som alla vi här inne, vaknade när väckarklockan ringde. En del gick till jobbet och lämnade barnen på skolan. Som jag sa tidigare kanske de ska hämta eller lämna pojken eller flickan på fotbollsträningen, dansträningen eller hockeyträningen i kväll.

Det handlar om människor som har flytt undan situationer som ingen av oss ens kan föreställa sig. De har fått en trygghet - ett positivt beslut av en myndighet eller en domstol. De ska kunna känna trygghet i Sverige och bygga upp sina liv här.

Vi har sagt välkommen hem, och nu ska vi skicka tillbaka dem. Tack för svaret, Ludvig Aspling! Det var inte det svar jag önskade höra.

(Applåder)

Anf. 23 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Jag tror att förvirringen beror på att Jonny Cato inte vet någonting om vare sig förvaltningsrätt eller utlänningsrätt.

På den här punkten är det absolut inget paradigmskifte. Permanenta uppehållstillstånd kan dras tillbaka redan i dag, och då inte bara på grund av brott, alltså utvisning på grund av brottslighet. Det finns en regel i utlänningslagen som säger att ett permanent uppehållstillstånd kan dras tillbaka. Det är alltså absolut inget paradigmskifte, utan vi kommer att jobba mer med detta regelverk och utveckla det. Men möjligheten finns alltså redan i dag. Det är inget konstigt.

I den europeiska asyllagstiftningen, som jag vet att Jonny Cato står bakom, finns också en uttrycklig regel som säger att medlemsstaterna ska återkalla uppehållstillstånd som är utfärdade på grund av internationellt skydd om det internationella skyddet inte längre behövs. Det står uttryckligen så.

Det som Jonny Cato inte heller förstår är vad detta syftar till. Regeländringarna syftar till att personer som inte har ett bra skäl att vara i Sverige inte ska vara i Sverige, till skillnad från hur det ser ut i dag. Ett sådant skäl kan till exempel vara att man behöver internationellt skydd.

Det som Jonny Cato säger här, att vi skulle utvisa personer som behöver internationellt skydd, stämmer inte. Det är precis tvärtom. De som eventuellt skulle kunna komma i fråga är personer som inte längre behöver detta skydd, om de inte kan få uppehållstillstånd på någon annan grund, till exempel arbete eller familj.

Den skillnad som kommer i och med Tidöavtalet är att vi kommer att se att personer som vill bo med uppehållstillstånd i Sverige måste ha ett bra skäl till det. Man ska inte kunna hänga kvar bara för att man vill eller för att man tycker att man har en bättre levnadsstandard generellt, utan det ska finnas ett skäl. Men har man skäl, som i det exempel som Jonny Cato tar upp - alltså en person som fortfarande har skyddsskäl gentemot sitt hemland - är det detta som gäller. Då ska det uppehållstillståndet inte dras tillbaka. Det är fullständigt självklart.

Jag vet inte om Jonny Cato faktiskt har läst Tidöavtalet och om han verkligen är så här dåligt insatt eller om det vi får se här är något slags dramatik. Vi får väl se.

(Applåder)

Tony Haddou (V)

Anf. 24 Tony Haddou (V)

Herr talman! I går fick kvinnor och flickor från Afghanistan avslag på sin asylansökan med motiveringen att det går att återvända. I dag beviljas kvinnor och flickor från Afghanistan uppehållstillstånd med exakt samma underlag som i går men med motsatt slutsats - från den ena dagen till den andra.

Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan det skuggsamhälle som regeringen, som talar så cyniskt om människor, skulle utrota. Den andra dagen var de inte det.

Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan utvisningsbara, trots skäl att stanna, trots pågående folkmord och trots brutala sharialagar. Andra dagen var de inte utvisningsbara.

Den ena dagen skulle kvinnor och flickor från Afghanistan helt enkelt acceptera regeringens "Ett nej är ett nej" och kastas i händerna på talibanerna. Den andra dagen blev ett nej till ett ja.

Herr talman! Det är ett bra tillfälle, tycker jag, att fundera över svensk flyktingpolitik. Det är ett bra tillfälle att fundera över kvinnors och flickors fri- och rättigheter och hur en majoritet i denna kammare behandlar dessa samt över vad "strama åt" kan innebära. Vi kan väl nu konstatera att Sverigedemokraternas och regeringens signalpolitik om att ett nej är ett nej i asylprocessen inte alltid stämmer överens med verkligheten. Ett nej kan naturligtvis bli ett ja, och många gånger borde det ha varit ett ja från första början.

Men att det ska behöva gå så långt mellan otrygghet, avslagsbeslut och limbo för att Sverige ska erkänna kvinnors och flickors mänskliga rättigheter - att de är på flykt och behöver trygghet och skydd - är ovärdigt och rättsosäkert. Det är ju samma talibaner där nu som för ett och ett halvt år sedan, och landet kan mer eller mindre beskrivas som helvetet på jorden. Det kommer inte heller att vara möjligt att utvisa människor dit under överskådlig tid.

Låt asylsökande därifrån få stanna! Det är en grupp som har rotat sig i Sverige under lång tid. Detta behöver ses över. Att man fortsätter att lämna avslagsbeslut till en grupp som inte kan utvisas gör inte människorna i gruppen mer utvisningsbara eller besluten mer verkställbara. Man låter juridiska beslut som inte går att genomföra fattas. Detta riskerar att underminera den redan bristande rättssäkerheten och legitimiteten i asylprocessen.

Det enda som detta leder till, herr talman, är att fler pressas ut i limbo - ut i det skuggsamhälle som partierna här inne har talat om och säger sig vilja bekämpa. Det är en politik som har prövats i flera steg och alltid fått samma resultat, nämligen att utsattheten och rättslösheten hos denna grupp ökar. Sedan görs de till syndabockar för politikernas misslyckanden.

Herr talman! Sammantaget innebär detta tillsammans med Sverigedemokraternas och regeringens ambitioner för migrationspolitiken en politik som är närmast perfekt utformad för att göra integration omöjlig och för att skapa en rättslös grupp som i högre grad än i dag kommer att tvingas till otrygghet och svartarbete för att försörja sig. På så vis blir angreppen på asylsökande och flyktingar också ett direkt angrepp mot den svenska modellen och trygga jobb, mot välfärden och mot de principer om gemenskap och sammanhållning som vi har byggt upp i Sverige.

Det är här de fyra partier som står bakom denna regering möts, säkert avskärmade inom slottsmurarna, långt ifrån vanliga människors verklighet. Från ena hållet kommer de traditionella högerpartierna, som är ute efter att begränsa den svenska välfärden och ser detta som en bra början. Från andra hållet kommer Sverigedemokraterna, som tar sin chans att ge sig på människor med utländsk bakgrund.

Genom att människor som söker skydd här utmålas som ett hot och en belastning blir det möjligt att neka människor grundläggande rättigheter och tillgång till välfärd. Högern vill ju skära ned trygghetssystemen för alla. Sverigedemokraterna erbjuder dem en syndabock för att påbörja det projektet, där välfärd och mänskliga rättigheter villkoras.

Resultatet av slottsavtalet blir alltså ett samhälle där högerns gamla vanliga nedskärningar och urholkningar av trygghetssystem rättfärdigas med etniska förtecken. I förlängningen kommer den här nedmonteringen av välfärden naturligtvis att drabba oss alla.

Samhällsbygge i form av investeringar i bostäder och infrastruktur samt satsningar på jobb, skola och välfärd lyser helt med sin frånvaro i det framtidens Sverige som högernationalisterna har suttit på slottet och skissat på. När människor sedan drabbas av bostadsbrist eller det saknas personal i välfärden är det, återigen, en viss grupp som ska göras till syndabock.

Vänsterpartiets politiska projekt är i grunden något annat. Vi vet att materiell trygghet och mänskliga rättigheter går hand i hand. Vi kommer aldrig att acceptera lögner och uppochnedvända argument om att man bäst bekämpar trångboddhet eller barnfattigdom eller fixar arbetsmarknaden genom att splittra familjer eller låta barn vänta i överfulla flyktingläger för att sedan neka dem att återförenas med sina föräldrar.

I stället vill Vänsterpartiet investera i vårt samhälle och i människorna som lever här. Vänsterpartiet ser asylrätten som en internationell försäkring för den av oss som måste fly. Dessa två idéer står inte i konflikt med varandra. Vi kommer alltid att försvara en framtid som rymmer båda delarna, för en stark och robust välfärd som ger alla invånare goda förutsättningar att lyckas i samhället är helt nödvändig för att skapa en fungerande integration.

Den som söker skydd i Sverige ska få sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. Den som söker skydd ska få det och ha rätt att återförenas med sin familj och ges trygga uppehållstillstånd som det går att bygga en framtid på i Sverige.

Vi är övertygade om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.

Herr talman! Asylrätten, som vi hörde Ludvig Aspling tala om tidigare, skapades inte för dagar av fred och frihet utan för svåra tider då mänskligheten visar upp sina värsta sidor. I ruinerna av andra världskrigets förintelse och faror, som då hade drivit 60 miljoner människor på flykt, kom insikten att det krävs ett löfte mellan stater för att i framtiden kunna garantera människor en fristad undan krig, förföljelse och tortyr.

Historiskt har vi sett - från misslyckade internationella försök att enas om att rädda judar undan den då kommande Förintelsen till nutidens misslyckade försök att hitta gemensamma ansvarstaganden - att det är mycket lättare för stater att enas om att stänga gränser, militarisera och skärpa lagstiftningar än att besluta om system som räddar liv.

Varje gång löftet prövas hörs samma sak; jag har hört det i många år i denna kammare: "Vi kan inte ta emot dem." "De är för många." "Det leder till integrationsproblem." "Det är någon annans ansvar - vi har redan tagit ett stort ansvar."

Vi vet vad det har inneburit historiskt, herr talman. Därför är asylrätten - flyktingskapets särskilda status - och därav följande rättigheter i samhället grundläggande rättigheter som måste försvaras både i vårt samhälle och internationellt i dag och i morgon.

Anf. 25 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till regeringens förslag till budget för utgiftsområdet migration.

För oss kristdemokrater är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, rättssäker, human och överblickbar. De senaste åren har dock visat på motsatsen. Sverige har tagit emot fler asylsökande än man klarat av att integrera. Sverige har inte heller tagit krafttag mot utnyttjandet av asylsystemet och framväxten av parallellsamhällen.

Kristdemokraterna ser därför behovet av att ha en stram migrationspolitik för att kunna hantera den brist på integration och andra problem som vi på många sätt och platser ser i vårt land. Kristdemokraterna ser ett behov av att minska den totala migrationen till Sverige med ett mål om att den ska vara på de nivåer som gäller för våra nordiska grannländer. Inom dessa nivåer är det rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna.

Säkra och lagliga vägar, såsom kvotflyktingsystemet, bör därför vara den huvudsakliga metoden för människor som söker asyl i Sverige.

Herr talman! Det senaste året har i stor utsträckning präglats av Rysslands invasion av Ukraina. Kriget har drivit miljontals på flykt och föranlett den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Europeiska rådet beslutade att aktivera det så kallade massflyktsdirektivet, som innebär att personer på flykt från Ukraina ges tillfälligt skydd. Enligt statistik från Migrationsverket har myndigheten till och med november 2022 tagit emot 49 000 ansökningar från skyddssökande från Ukraina. Under samma period har Migrationsverket fått in cirka 15 400 asylansökningar som inte rör massflyktsdirektivet.

Det är svårt att bedöma hur kriget kommer att utvecklas. Det kommer att vara avgörande för hur flyktingsituationen i Europa och Sverige påverkas och för hur länge massflyktsdirektivet kommer att vara aktiverat. Det i sin tur kommer att ha betydelse för omfattningen av Migrationsverkets prövnings- och mottagningsverksamhet.

Vi kristdemokrater delar därför bedömningen att medel måste tillföras för att hantera en hög belastning inom verksamheterna för prövning och mottagande med anledning av ett kraftigt ökat antal skyddssökande till följd av kriget i Ukraina. Tillskottet till budgeten bidrar också till att korta handläggningstiderna, att äldre ärenden kan betas av och att författningsstyrda handläggningstider uppnås under prognostiden.

Herr talman! Vidare anser Kristdemokraterna att en viktig del i en långsiktigt hållbar migrationspolitik är att de som fått avslag på sin asylansökan lämnar Sverige. Ett nej är ett nej, och det är viktigt att upprätthålla denna linje. För att möjliggöra att personer återvänder och återvandrar till sina hemländer tillförs därför extra medel i den budget som nu ligger på riksdagens bord.

Man kan undra var S står i den frågan. Ola Möller tillstyrker att man ska återvandra, men trots det drar S bort det anslaget i sitt budgetförslag. Man kan undra vad gällande politik är.

Mot bakgrund av en omfattande invandring till Sverige under en längre tid behöver förtroendet för den reglerade invandringen återupprättas. Det krävs en ansvarsfull, stram och långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Asylrätten ska upprätthållas, men utgångspunkten ska vara att den som flyr en konflikt eller kris ska erbjudas tillfälligt skydd, liksom den som flyr från Sveriges närområde. Kristdemokraterna ger sitt stöd till att budgetpropositionen aviserar att komma tillbaka med förslag till reviderade mål och delmål inom utgiftsområdet migration.

Herr talman! Som många talare redan sagt behöver Sverige få en ny inriktning för migrationspolitiken. I Tidöavtalet har regeringspartierna tillsammans med SD gett migrationspolitiken en ny inriktning, och det gäller som vi tidigare talat om ett antal förslag för att förändra den i Sverige.

Det handlar om att ändra synen på asylmottagande. Det ska naturligtvis ske enligt EU-rätt och andra juridiskt bindande internationella traktat, men ansvarsfullt och med kravbaserad integrationspolitik. Det handlar om att komma till rätta med skuggsamhället.

Herr talman! Förändringarna som redogjorts för handlar om ett antal förslag, och jag kan konstatera att de förslag som nämnts här och som nämns i Tidöavtalet inte har vållat några stora problem för tidigare statsminister Magdalena Andersson, medan Ola Möller i denna debatt tidigare sa att han inte ser något stort behov av de förändringar som görs. Frågan är vad Socialdemokraternas linje är.

Herr talman! För några veckor sedan debatterade vi och beslutade om ett första steg i en förändring av arbetskraftsinvandringen. Det svenska regelverket har pekats ut som unikt. Till skillnad från i princip alla andra länder i Europa, som specifikt riktar sig till högutbildade, accepterar Sverige alla oavsett utbildning och yrke.

Det beslut som nu togs för att förändra det nuvarande systemet är ett första steg, men det behöver följas upp av ytterligare definitioner och regler, vilket regeringen aviserat kommer att komma.

Sverige har historiskt skilt ut sig i västvärlden genom att erbjuda stora möjligheter för personer att arbetskraftsinvandra också för att utföra relativt okvalificerade arbetsuppgifter. Men det handlar om att även ha möjlighet att säkerställa kompetens för de företag som behövs för Sveriges vidare utveckling.

Herr talman! När man analyserar de förslag som oppositionspartierna lägger inom detta budgetområde kan man konstatera att prioriteringarna och resursfördelningen skiljer sig åt. Man kan fråga sig vilken samsyn som hade funnits i en alternativ regering.

De partier som sitter i regeringen nu gjorde även i opposition sin hemläxa och förhandlade fram giltiga budgetförslag, som debatten också visat gick igenom i kammaren. Så är inte fallet med dagens opposition.

Miljöpartiet och Vänstern satsar som vanligt frikostigt medan Centern och Socialdemokraterna faktiskt satsar mindre än regeringen på detta område. Det finns alltså ingen helhetssyn, utan en brokig oppositionsskara.

Inte heller inom de politiska ställningstagandena har man samsyn. S säger sig vara de som genomförde paradigmskiftet medan Centern, Miljöpartiet och Vänstern fortsätter att förespråka en linje som ger en fortsatt större möjlighet till migration in i vårt land. Man kan undra vad en sådan regering hade beslutat om.

Sveriges medborgare har i det senaste valet visat vilken väg som vårt land ska välja. Det är också det som den nya regeringen nu inleder arbetet med att genomföra.

Herr talman! Kristdemokraterna ger sitt stöd till den budget för 2023 som är framförhandlad mellan fyra partier. Dessa partier har tillsammans enats om ett politiskt handlingsprogram inom många områden och en ny inriktning för Sverige även vad gäller migration, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till budget.

(Applåder)

Anf. 26 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna ledamoten Kihlström till den migrationspolitiska debatten. Jag och ledamotens företrädare Hans Eklind hade många väldigt bra diskussioner och spänstiga debatter här inne i kammaren.

En sak som Kristdemokraterna ofta har lyft fram, och som jag har uppskattat, har varit rättssäkerheten inom migrationspolitiken. Vi har haft en väldigt bra dialog om det kopplat till den parlamentariska migrationskommitté som arbetade under ett par års tid.

Jag saknar det perspektivet lite i ledamotens anförande, och skulle vilja fråga om en specifik sak i Tidöavtalet. Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är bra att Sverige har en säkra länder-lista som gör att man kan få en smidigare och bättre handläggning i asylprocessen och snabbt hantera vissa uppenbart ogrundade asylansökningar.

Vi har en lång tradition i Sverige av att Migrationsverket tar fram landinformation om länder och bedömer deras säkerhet. På samma sätt är det Migrationsverket som utifrån sin myndighetsutövning bedömer vilka länder som anses klara de kriterier som politiken satt upp för listan över säkra länder.

Nu vill Tidöpartierna, regeringen och Kristdemokraterna flytta den bedömningen från myndigheter, experter och sakkunniga till Rosenbad. I stället för opolitiska tjänstemän och experter är det Sverigedemokraterna, politiska tjänstemän och politiker som ska fatta beslut om vilka länder som ska upptas på säkra länder-listan.

Jag undrar på vilket sätt Kristdemokraterna menar att det leder till ökad rättssäkerhet.

Anf. 27 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato. Det är trevligt att ses igen. Vi har ju setts i utskottet, och nu får vi samarbeta här.

Jonny Cato har lång erfarenhet på området, och jag vet inte riktigt vad Hans har sagt i alla ärenden. Dock kan jag konstatera att vi stärker rättssäkerheten på migrationsområdet.

Jag vill särskilt lyfta fram att det står i Tidöavtalet att rättssäkerheten ska öka, bland annat vad gäller ett ärende som jag vet att Hans har engagerat sig väldigt mycket i, nämligen konvertitfrågan. Vi har sett en brist på både kunskap och engagemang som upplevts hos en del av de tjänstemän som har hanterat den. Det är bra att genomlysa frågan så att det blir rätt. Den inkluderar naturligtvis också hbtq-personer.

Jag kan referera till det migrationsministern svarade på den frågan i en artikel i går i Dagens Nyheter: Ibland finns behov av att göra en snabb förändring av säkra länder-listan.

Utan att ha varit delaktig i alla diskussioner in i Tidöavtalet kan jag personligen se att i det som lyftes fram av bland andra Tony Haddou görs det bedömningar som kan skilja från en dag till en annan. Jag tror att det är viktigt för rättssäkerheten att man kan göra de bedömningarna.

Det är nu regeringen som gör bedömningen, och jag ska upplysa Jonny Cato om att i regeringen sitter Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - med ett nära samarbete med Sverigedemokraterna. Det är alltså inte riktigt korrekt att säga att det är Sverigedemokraternas bedömning som kommer att gälla. Det kommer att vara regeringen som gör bedömningen, och det är en fråga som vi kommer att jobba med i fortsättningen i Tidöavtalets anda.

Anf. 28 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret, men med anledning av att det är Sverigedemokraternas migrationspolitik som gäller i och med Tidöavtalet förväntar jag mig ändå att Sverigedemokraterna kommer att ha stort inflytande även på den här punkten.

Även Migrationsverket kan ju fatta snabba beslut. Det har vi sett flera gånger när situationen i ett område har förändrats. Afghanistan är ett sådant exempel i närtid. Man behöver alltså inte flytta bedömningen från experter och sakkunniga till Rosenbad och politiker för att kunna ha snabba bedömningar.

Men jag fastnade på något annat som ledamoten sa, nämligen att det står i Tidöavtalet att man ska öka rättssäkerheten. Det är jättebra att man med ord beskriver att man ska öka rättssäkerheten. Men man behöver också politisk handling som ökar rättssäkerheten, inte bara tomma ord och tom retorik.

Den som tittar på vad Tidöavtalet faktiskt innebär ser att det innebär att rätten till tolk ska minskas. Hur ska minskad rätt till tolk leda till ökad rättssäkerhet? Hur ska möjligheten att i större utsträckning återkalla permanenta uppehållstillstånd leda till ökad rättssäkerhet?

Det är jättefint och jättebra att man skriver ned att vi ska öka rättssäkerheten, men hur ska det gå till i praktiken? Hur kommer förslagen i Tidöavtalet och i budgeten att leda till ökad rättssäkerhet?

Anf. 29 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato för engagemanget.

Jag tror att om jag skulle stå här och ge alla svar på alla frågor som Jonny Cato har behövs det inte utredningar, och det är väldigt viktigt att man utreder.

Precis som jag sa i det tidigare replikskiftet gällande upphävande av permanenta uppehållstillstånd handlar det om att utreda rättsprinciperna. Tidöavtalet tar en historisk utgångspunkt i att göra ett antal förändringar av migrationspolitik som inte är fullt i funktion just nu.

Vi kan konstatera att det är många partier som har lett fram till den situation som är just nu. Vi behöver göra förändringar, och det är viktigt att rättssäkerheten kommer.

Det är nämligen så att vad gäller permanenta uppehållstillstånd finns det i alla fall från vårt parti inte ett ögonblick en tanke att det är de som har skyddsskäl, de som har flytt från våld och förtryck och som hotas till livet, vars uppehållstillstånd ska omvandlas. Det handlar om att ge skydd för personer. Men vi kan samtidigt konstatera att vi har ett skuggsamhälle i vårt land. Vi har också personer som det är viktigt att utreda.

Är det rättssäkert att kunna pröva permanenta uppehållstillstånd? Utredningen kommer att visa det. På samma sätt behöver andra frågor som ligger här utredas. Vi kommer att sätta till alla krafter vi kan för att komma tillbaka med exakta svar på de frågor som Jonny Cato har, för vi kan konstatera att den migrationspolitik som rått den senaste tiden inte har lett till en lyckad integration. Vi behöver vända skeppet, och det lovar vi att göra.

(Applåder)

Anf. 30 Ola Möller (S)

Herr talman! Det var intressant att lyssna på ledamoten Asplings föredragning om förvaltningsrätt här tidigare. Det var faktiskt kul.

En fråga som uppstår där är frågan om återkallelseförbehållet. Det måste ju stå med i beslutet. Det har JO fastslagit. Det ska explicit uttryckas när beslutet ges att det här återkallandebeslutet finns. Det har JO fastslagit i sin ämbetsberättelse 2005/06.

Det gäller i till exempel studiestödslagen att man anger detta uttryckligen. Men i de permanenta uppehållstillstånden har inte den grund som nu anges, alltså en ovilja att bli medborgare, explicit uttryckts. Då är min fråga till ledamoten Kihlström om han delar ledamoten Asplings uppfattning att det här inte är ett problem eftersom den grunden, som måste införas, inte fanns med i det gynnande beslutet från första början.

Anf. 31 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag kan konstatera att i Tidöavtalet finns det ett antal förslagspunkter. Det talas om en stram migrationspolitik. Vi behöver förändra den. Vi ska ha en inspektion för migrationsfrågor. Vi föreslår asylansökningsområden, inre utlänningskontroll, elektronisk övervakning och sådant.

När det gäller permanenta uppehållstillstånd vill jag läsa upp hur det uttrycks i avtalet. Det står så här: "En utredning ska se över under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas, till exempel genom att med en tidsfrist ge berörda uppehållstillståndsinnehavare realistiska möjligheter att erhålla medborgarskap. Sådana förändringar ska ske inom ramen för grundläggande juridiska rättssäkerhetsprinciper."

Jag har full respekt för min kollega Asplings juridiska kunskaper, men jag vilar i det som står i Tidöavtalet - att en utredning ska se över under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas.

Att stå här och definiera detta till punkt och pricka är som jag ser det att gå före denna utredning. Och precis som jag sa tidigare handlar det inte ett ögonblick om att mönstra ut permanenta uppehållstillstånd för dem som har skyddsskäl. En person som har skyddsskäl får stanna även om det tidsbegränsade uppehållstillståndet inte kan omvandlas till ett permanent. Det handlar alltså om en utredning för att se under vilka förutsättningar det kan ske om det kan ske.

Anf. 32 Ola Möller (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Kihlström för svaret, även om det inte var svar på frågan.

Det är intressant att det ska utredas eftersom ledamoten Aspling redan har berättat hur det ska gå till. Man undrar ju vilken linje regeringen har. Det är väldigt mycket utredningar som Sverigedemokraterna redan vet svaret på medan regeringen hela tiden landar i detta.

Jag ska försöka i ett varv till med en annan sak som jag funderat mycket på. Det är det här när man ska utvisa prostituerade och missbrukare.

När vi pratar med migrationsministern i den här kammaren kan vi inte få ett enda ett enda exempel på när en prostituerad eller en sjuk människa ska utvisas, vilket det ju står i Tidöavtalet att de ska. Då vill jag ge ledamoten Kihlström chansen att berätta när han tycker att endast det faktum att man säljer sex eller att man är sjuk i till exempel spelmissbruk eller alkoholism ska utgöra grund för utvisning.

Om det är så att ledamoten Kihlström säger att det ska utredas, det ska utredas, det ska utredas undrar jag: Kan ledamoten - eftersom han inte sitter i regeringen och därför är något friare än statsrådet - ange någon form av politisk riktning, resonemang eller ideologisk grund för att utvisa någon som bara säljer sex, vilket är helt lagligt i Sverige?

Om det inte går att ge ett enda exempel, är det då verkligen rimligt att utreda det? Jag har verkligen respekt för ledamoten Kihlströms förmåga att tänka fritt. Jag tror att ledamoten Kihlström har ett exempel om det ska stå med. Han är ju trots allt sitt partis ansvarige i riksdagen för de här frågorna. Ge mig ett exempel på när någon ska kunna utvisas bara för att den sålt sex eller bara för att den är sjuk!

Anf. 33 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar Ola Möller för den enorma tilltron till den makt och kunskap som jag besitter - högre än den ministers som är tillsatt att vara här.

Man kan konstatera att ordet vandel inte är ett nytt ord. Det är Ola Möller säkert medveten om. Det finns som rättsprincip redan i dag även om det inte används. Att det finns med tycker jag är vettigt att utreda.

Ola Möller efterfrågar exempel. Där får jag nog göra Ola Möller lika besviken som jag blev över uteblivna svar i mitt replikskifte med honom. Jag tycker att det är att föregå en utredning.

Vi har satt ned foten på ett antal områden. Vi har också konstaterat att den regering som i åtta år haft ansvaret för migrationspolitiken inte har satt ned foten för att göra förändringar som gör att vi skapar en integration som fungerar i Sverige.

Vi kommer i Tidöavtalets anda att utreda och komma tillbaka så snart vi kan, men det ska naturligtvis ske utifrån ett rättssäkert perspektiv där vi inte godtyckligt fattar beslut. Jag har full tilltro till Regeringskansliet, där vi sitter.

Jag kanske också ska upplysa Ola Möller om att det är tre partier som utgör regeringen. Även om Sverigedemokraterna har en klar linje är det faktiskt så att det finns en minister och att en utredning ska göras, naturligtvis i nära samarbete med Sverigedemokraterna. Vi kommer att genomföra den politik vi har slagit fast, men vi kommer att göra det på ett rättssäkert och väl utrett sätt. Jag kommer tillbaka till Ola Möller med exempel när sådana finns på bordet.

(Applåder)

Anf. 34 Jonny Cato (C)

Herr talman! Vi är inte överens om jättemycket här i dag. Men vi kan vara överens om att svensk migrationspolitik står inför ett paradigmskifte när Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna på punkt efter punkt ska förverkliga Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Sverige är ett land som i decennier har tagit ett stort ansvar för människor som flyr undan krig och förtryck - som flyr undan situationer som vi kanske inte ens kan föreställa oss. Nu ska politiken ställas om. Så få som möjligt ska få komma hit; så få som möjligt ska få skydd och trygghet i Sverige. Och kommer du väl hit ska dina rättigheter vara minimala.

Jag hade hoppats att en ny regering skulle innebära ett ökat fokus på en fungerande integration. I stället väljer den nya regeringen att fokusera på att så många som möjligt ska återvända till det de en gång flydde från. Det är ett paradigmskifte till en historiskt konservativ och nationalistisk migrationspolitik - till en historiskt dålig migrationspolitik.

Migrationspolitik är en otroligt svår och komplex fråga, av många anledningar - framför allt för att vi här inne inte styr hur stora skyddsbehoven är, utan det sker hemskheter runt om i vår omvärld som påverkar huruvida människor behöver fly för sina liv eller inte. Nu senast har Putins olagliga och fruktansvärda invasion av Ukraina lett till stora flyktingströmmar i vår absoluta närhet.

Det jag försöker säga är att migrationspolitik är oberäknelig så länge man står upp för asylrätten. Och låt mig vara tydlig: För Centerpartiet är asylrätten okränkbar. Den som kommer till Sverige ska få sina skyddsskäl prövade. Har man inte skyddsskäl ska man återvända, men har man skyddsskäl ska man mötas av "välkommen hem!" och få bästa möjliga förutsättningar att lära sig det svenska språket och komma in i och bli en del av vårt gemensamma svenska samhälle.

Det är just detta den svenska debatten bör handla om: hur integrationen ska fungera, hur man ska komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle och lära sig det svenska språket, få det första jobbet och se sina barn växa upp och bli sitt bästa jag. Det är där det politiska fokuset ska vara - på att alla som har skyddsskäl ska få bästa möjliga integration och de bästa möjligheterna att lyckas utifrån sina unika förutsättningar.

Herr talman! Vi i Sverige kan på många sätt i en internationell och europeisk kontext vara mycket stolta över vårt asylsystem, som är ett av världens mest robusta och rättssäkra. Men även det som är bra kan bli ännu bättre. Vissa handläggningstider behöver kortas, liksom tiden för överklagandeprocessen. Vi behöver även en bred och gedigen utredning som ser över hur rättssäkerheten i asylprocessen kan bli ännu bättre än i dag, framför allt i särskilt svåra ärenden såsom hbtqi-ärenden och ärenden som gäller konvertiter.

I samband med att riksdagen tog beslut om en ny migrationspolitik fick Centerpartiet igenom vårt förslag om en bred utredning om att öka återvändandet för personer som fått sina asylskäl prövade och fått avslag. Ska Sverige kunna vara ett öppet land för människor på flykt som har skyddsskäl måste den som fått avslag på sin ansökan också återvända.

Herr talman! Den nya regeringens politik är ett hårt slag för alla som tvingas på flykt, men framför allt för några av vår tids allra mest utsatta. Det är mycket i den nya migrationspolitiska inriktningen för Sverige som är direkt dåligt. Det blir svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Det blir en smalare humanitär grund. Permanenta uppehållstillstånd ska försvinna, vilket är otroligt anmärkningsvärt.

I dag är tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel när man kommer till Sverige. Men möjligheten att få ett permanent uppehållstillstånd är helt avgörande för integrationen och tryggheten, och inte minst är det anständigt att någon som bott i Sverige länge, arbetat och kommit in i och blivit en del av vårt gemensamma samhälle också får stanna här permanent. Dessutom vill regeringen att när man har fått den där tryggheten, det permanenta uppehållstillståndet, ska beslutet kunna återkallas.

Herr talman! Allt vi har pratat om här i dag och allt jag har nämnt tidigare hamnar i skymundan av en helt annan fråga. Sedan 1950-talet, i över 70 år, har Sverige varit ett stolt mottagarland för kvotflyktingar. Vilka är då kvotflyktingar? Jo, genom UNHCR:s verksamheter i flyktingläger runt om i världen identifieras kvotflyktingar i enlighet med väl etablerade riktlinjer. Kriterierna baseras på skyddsrisk, utsatthet och särskilda behov. Bland dem som identifieras som kvotflyktingar finns utsatta kvinnor och flickor, krigsskadade och torterade, utsatta barn och flyktingar med juridiska, medicinska eller fysiska skyddsbehov som inte kan tillgodoses i deras nuvarande asylland.

Förra året tog Sverige emot 6 421 kvotflyktingar. Av dessa var 46 procent barn och 49 procent kvinnor och flickor. Regeringen har aviserat att man inom ramen för Sveriges kvotflyktingmottagande ska prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar. Det är mycket bra. Men det är retorik som ekar tomt.

Problemet är nämligen att regeringen har bestämt att vi bara ska ta emot totalt 900 kvotflyktingar varje år. I och med att Sverige tog emot närmare 3 200 kvinnor och flickor förra året innebär det alltså att antalet tjejer och kvinnor som får komma till Sverige kommer att minska drastiskt de kommande åren. Därför vänder det sig på riktigt i min mage när jag hör ledande företrädare för Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna säga sig vilja prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar, för man gör precis tvärtom.

Herr talman! Här hade jag tänkt sluta. Men i går fick jag ett meddelande som påminde mig om hur viktig debatten om kvotflyktingar faktiskt är - att detta är på riktigt. Och innan jag skulle somna började jag fundera på varför detta är så viktigt.

För knappt tre år sedan befann jag mig i ett av UNHCR:s flyktingläger för kvotflyktingar i Tunisien, nära gränsen till Libyen. Där vistas personer som fått ett beslut om vidarebosättning, om ett tryggare och säkrare liv. De inväntar att någon ska komma dit och säga: Du får följa med hem. Lägret är den absolut värsta boendemiljö jag någonsin sett, men för många av barnen var miljön den bästa de någonsin upplevt.

I barnens ögon och berättelser mötte jag ljus och hopp. I de vuxnas, mestadels utsatta kvinnors, ögon mötte jag mörker och rädsla. Det finns en berättelse som alltid kommer att finnas med mig. Det var en kvinna som flytt med sina två barn. Mannen hade dött; hon hade flytt för sitt liv. När hon kom in i Tunisien möttes hon av en polis och kände trygghet. Hon våldtogs av polisen och blev gravid. Detta är en historia jag alltid kommer att bära med mig.

Bakom varje kvotflykting, även bakom de 4 100 kvotflyktingar som regeringen ska minska antalet med, finns ofta en historia lik den jag precis berättade. Därför blir det ännu mer absurt när vi ska ta emot 900 att vi ska ta emot dem med bäst integrationsförmåga. För mig handlar kvotflyktingar om exakt det motsatta: Vi ska hjälpa dem som behöver skydd allra mest. Regeringen drar alltså inte bara ned antalet drastiskt, utan man förändrar också behovet så att de som behöver allra minst hjälp ska få komma hit. Det är ett paradigmskifte, och det här är en mörk dag för Sverige.

Vi ska vara stolta över att vi tar emot kvotflyktingar, och jag vet att det finns många, framför allt liberaler, som tycker att detta är riktigt jobbigt. Till er vill jag säga att lika enkelt som det är att dra ned på antalet, lika enkelt är det att åter öka antalet. Den dagen ni är redo att göra det står Centerpartiets dörr alltid öppen.

Anf. 35 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Jag upplever att skiljelinjen mellan våra alternativ är att vi tycker att det ska finnas ett skäl för personer som vill bo med uppehållstillstånd i Sverige medan Centerpartiet är väldigt otydligt med om det ska krävas ett skäl eller inte.

I sitt anförande sa Jonny Cato att ett nej ska vara ett nej och ett ja ett ja. Så långt är vi överens. Men världen är inte så enkel, för det händer ju saker. Det vi syftar på när vi pratar om att öka möjligheten att återta och omvandla uppehållstillstånd är framför allt i en situation när förutsättningarna förändrats.

Låt mig ta ett exempel: En person kommer till Sverige för att söka asyl. Vi bedömer att personen har skyddsskäl och därför ska få stanna. Sedan händer något i personens hemland som gör att dessa skäl inte längre finns vid handen. Under denna tid, nästan oavsett hur lång den är, har personen inte kommit i egen försörjning, inte lärt sig någon svenska, inte skaffat sig ett nätverk utanför vad som ofta, tyvärr, är utanförskapsområden. Personen har alltså mestadels umgåtts med landsmän och inte riktigt kommit in i det svenska samhället. När situationen förändras så att det inte längre finns något hinder för personen att resa tillbaka till sitt hemland, varför ska personen fortfarande bo kvar i Sverige om det inte finns något vettigt skäl för det? Personen har som sagt kanske inget arbete, ingen familj och har inte integrerats. Personen har en gång kommit hit för att söka asyl, men skyddet behövs inte längre.

Skiljelinjen är att vi tycker att i denna situation ska personen åka hem igen. Man ska vara här så länge man behöver skydd, men behöver man det inte ska man åka hem.

Jonny Catos linje är att dessa personer ska stanna i Sverige trots att detta bygger upp utanförskapet och gör alla de problem vi har diskuterat här än värre. Varför, Jonny Cato?

Anf. 36 Jonny Cato (C)

Herr talman! Tillfälliga uppehållstillstånd är nu huvudregel, och när de omprövas får nästan 99 procent ett positivt besked om att de får stanna. Det ska med andra ord väldigt mycket till för att skyddsbehovet ska ändras för den som har fått skydd i Sverige.

Jag tycker att det är rätt enkelt. Har man fått ett permanent uppehållstillstånd ska man få lov att stanna. Det positiva beslut man har fått ska gälla.

Sverigedemokraterna pratar om människor som att de inte vill komma in i samhället, inte vill integreras, inte vill lära sig svenska språket och inte vill få det första jobbet. Men jag tror att de allra flesta vill exakt det.

Vi ska ställa krav på människor som kommer hit, men vi behöver också ställa krav på oss själva som politiker att skapa förutsättningar och möjligheter för människor att komma in i samhället. Jag har inte en enda gång i denna kammare under snart fem års tid hört ett enda integrationsförslag från Sverigedemokraterna förutom att folk ska återvandra och att vi ska stänga gränsen. Vi måste skapa förutsättningar för människor att integreras och bli en del av det svenska gemensamma samhället.

Har ledamoten några gedigna svar på reformer som krävs för att människor ska få bättre möjlighet att lära sig svenska språket och komma in på arbetsmarknaden och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle?

Anf. 37 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! En väldigt enkel grej är att kräva prov i svenska för att få ett medborgarskap - något som vi har tjatat om och där Centerpartiet sent omsider hoppade på tåget. Men jag vet inte om ni stöder det i dag.

Det är sant att de flesta som får sina tillfälliga uppehållstillstånd omprövade får det förnyat. Men det är ju för att det inte sker någon ordentlig prövning. Migrationsverket har i dag inget uppdrag att undersöka detta på riktigt. Det sker i praktiken alltså ingen ordentlig prövning av om skyddsskälen fortfarande består.

Jonny Cato säger att även om man inte har kommit i försörjning, inte lärt sig språket, inte skaffat sig ett nätverk utanför sin egen diaspora och alltså inte kommit in i Sverige så kanske man vill det. Ja, men när vi pratar om förvaltningsrätt och det offentligas förhållande till enskilda brukar man inte basera det på spekulationer om vad människor vill utan vad människor faktiskt gör. Det är fullständigt orimligt, Jonny Cato, att bygga en utlänningslagstiftning som grundar sig på vad människor säger att de vill göra.

Om Centerpartiet nu stöder förslaget om ett språktest för medborgarskap, tycker ni då att alla personer som vill klara detta test per automatik också ska klara det? Det är enkel fråga. Detta faller på sin egen orimlighet, vilket till och med Jonny Cato borde förstå.

Det är precis samma sak med de andra materiella kriterierna för att få stanna kvar i Sverige. Bara för att man vill stanna kvar, vill lära sig svenska och vill skaffa sig ett jobb betyder det inte att man kan det. Om man inte kan göra det och inte har andra skäl för att vara kvar - man har ingen familj, inget skyddsskäl, inget jobb och ingen svenska, alltså det man bör skaffa sig när man flyttat till ett annat land - då är det rimligt att man åker tillbaka, om det är möjligt.

Anf. 38 Jonny Cato (C)

Herr talman! Sverigedemokraterna har presenterat sin integrationspolitik, och det är att införa ett prov i svenska språket. Men man säger inget om vad man ska göra för att folk ska bli bättre på att lära sig svenska språket för att klara detta prov. Det intressanta är ju hur vi ska göra så att fler lär sig svenska. Provet i sig är faktiskt sekundärt.

När vi pratar om permanent uppehållstillstånd måste vi också prata om vilka regler som gäller för att få det. Redan i dag ställs krav på egenförsörjning. Sverigedemokraterna vill också införa språkkrav och krav på samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd, och det kommer troligen att införas. Det innebär att den som får permanent uppehållstillstånd måste ha egenförsörjning och ha klarat språkprov och prov i samhällskunskap.

Varför ska man då återkalla permanenta uppehållstillstånd? Är det för dem där det tidigare regelverket gällde, för då pratar vi om personer som har varit i Sverige i decennier som ska bli av med sina permanenta uppehållstillstånd?

Sverigedemokraternas politik hänger inte ihop. Men framför allt saknar jag fortfarande svar på vad Sverigedemokraterna har för integrationspolitik. Nästa vecka kommer jag att för första gången delta i integrationsdebatten, och då hoppas jag få svar. Annars har ni faktiskt fyra år till på er.

Anf. 39 Jessica Rosencrantz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Fru talman! Det var väldigt mycket hjärta i Jonny Catos inlägg, och jag håller med om att det finns så många öden runt om på denna jord och så mycket mänskligt lidande, där Sverige och andra länder vill och behöver hjälpa till. Men denna debatt och dessa frågor behöver både hjärta och hjärna för att se hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna ta emot och hjälpa människor men också få en fungerande integration.

Om vi kombinerar hjärta och hjärna leder det mig till slutsatsen att vi inte kan ha en invandring som är större än att vi förmår integrera dessa människor i det svenska samhället. Det handlar om Sverige i stort men också om vilken tillvaro som möter de människor som kommer till vårt land.

Flera vittnesmål i medierna har gjort gällande att människor inte lämnade sina hemländer för att mötas av nya moralpoliser i Sverige eller komma till ett nytt utsatt område där de hamnar i ett utanförskap utan möjlighet att komma i arbete.

Vi behöver alltså en balans här. Det låter på Jonny Cato som att det inte finns någon koppling mellan invandringsnivåer och integration. Jag menar att det visst gör det.

Detta leder mig till en diskussion om kvotflyktingar, som är ett område där vi säger att Sverige har tagit ett historiskt stort ansvar men där vi kanske måste se över nivåerna. År 2021 tog Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler kvotflyktingar, inte per capita utan nominellt, än alla andra EU-länder. Är detta rimligt?

Jonny Cato säger att vi kan återgå till att ta emot 5 000-6 000 människor per år, men då måste jag fråga honom: Behoven stannar ju inte där - vad har Centerpartiet för förslag när det gäller antalet kvotflyktingar? Ska vi ta emot 10 000, 20 000 eller 30 000? Behoven är oändliga. Det blir en rak fråga eftersom Jonny Cato ägnade så mycket tid i sitt inlägg åt detta: Vilken nivå på kvotflyktingar anser Jonny Cato är rimlig framöver?

Anf. 40 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag tror att man behöver titta lite på vad som händer runt om i Europa nu. För Sverige innebar 2015 och 2016 en ohållbar situation. Vi ställde om vår migrationspolitik, men nu ser vi runt om i Europa att länder står inför liknande situationer som Sverige stod inför 2015 och 2016. Österrike är ett sådant land och har just nu har ett högt tryck på sig i mottagandet. Sverige har faktiskt ställt om sin migrationspolitik i många delar.

Jag tycker att om det är något vi ska prioritera är det säkra och lagliga vägar och kvotflyktingar, så att människor inte behöver riskera sina liv på Medelhavet utan i stället kan komma hit säkert och lagligt. Det stämmer att Centerpartiet vill öka antalet kvotflyktingar, men jag inser också att vi inte kommer att få stöd för detta här i kammaren. Vi hade troligtvis inte fått det med en annan regering heller, om jag ska vara ärlig.

Man kan inte prata om både hjärta och hjärna och sedan inte, enligt mitt sätt att se på det, ha något hjärta alls. Det finns inte ett enda förslag i Tidöavtalet som gör det bättre för flyktingar, utan det gör det bara svårare att komma hit. Och det gör det bara svårare att komma in i och bli en del av det svenska samhället.

Jag är väl medveten om att allt i Tidöavtalet inte är Moderaternas politik, och jag förstår att man ibland behöver kompromissa. Men när det gäller 900 kvotflyktingar - och det ska vara de som är lättast att integrera - får det mig att undra: Vad är det för typ av integrationskrav som regeringen vill att man ska ställa när urvalet av kvotflyktingar görs enligt UNHCR:s kvotflyktingsystem?

Anf. 41 Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Det var bra med ett ärligt svar, Jonny Cato, åtminstone gällande kvotflyktingar, även om jag inte fick svar om nivån. Jag ställer frågan därför att jag vill illustrera det svåra i dessa diskussioner. Vi kommer aldrig att kunna hjälpa alla som behöver vår hjälp, oavsett hur mycket vi försöker. Det kan inte ett litet land som Sverige mäkta med, och det är heller inte rimligt.

Återigen: År 2021 tog alltså Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler än något annat land, inte bara per capita utan totalt, nominellt. Jag är jättenyfiken på att få höra vilken nivå Jonny Cato tycker är lämplig och rimlig för Sverige när det gäller mottagande. Jag menar att vi måste ta hänsyn till det historiska mottagande som Sverige har haft och att vi har tagit emot många fler människor än andra länder. Som sagt har vi de senaste tio åren tagit emot dubbelt så många jämfört med alla andra nordiska länder tillsammans, och vi har tagit emot en stor andel av Europas kvotflyktingar.

Jag tycker, precis som det står i Tidöavtalet, att vi ska prioritera särskilt utsatta grupper, till exempel kvinnor, flickor och hbtq-personer. Jag tycker att det är rimligt att Sverige, när vi väljer vilka kvotflyktingar vi ska ta emot, tittar på den typen av särskilt utsatta grupper. Detta om något tycker jag är hjärta - att titta på vilka grupper som verkligen behöver få komma till Sverige.

Men låt mig ställa frågan igen: Finns det någon exakt siffra för antalet kvotflyktingar som Jonny Cato menar är tillräckligt humant för Sverige att ta emot? Min andra fråga blir: Anser Jonny Cato att det finns någon koppling över huvud taget mellan storleken på invandringen och möjligheten till integration i det här landet, eller vill Jonny Cato erkänna att vi, om vi tar emot väldigt många människor som inte har möjlighet att integreras, bygger upp skuggsamhällen och utsatta områden där människor inte kommer i försörjning, inte lär sig svenska språket och dras in i kriminalitet?

Erkänner Jonny Cato att det finns ett sådant samband och en sådan problematik? I så fall borde man erkänna att vi inte, hur mycket hjärta vi än har, kan ha hur höga nivåer av invandring som helst.

(Applåder)

Anf. 42 Jonny Cato (C)

Fru talman! Bara för att vi inte kan hjälpa alla ska vi inte hjälpa så få som möjligt.

Det är klart att det finns en koppling, men framför allt finns det en koppling till att vi har haft en integrationspolitik som är alldeles för dålig. Centerpartiet vill också ha en reglerad invandring. Centerpartiet vill inte heller tillbaka till den situation vi hade 2015 och 2016. Det är därför jag välkomnar att regeringen satsar på fler förvarsplatser exempelvis.

Men om det nu är så himla viktigt och bra med kvotflyktingar är det bra att Moderaterna nu ska ta över ordförandeskapet i EU och att Maria Malmer Stenergard, när hon ska driva igenom migrationspakten, kan sätta press på de andra europeiska länderna att ta emot fler kvotflyktingar. Men detta har jag inte hört Moderaterna nämna en enda gång.

Vi kan absolut sätta en siffra. Jag tycker att vi kan ta emot 6 000 eller 7 000, men det viktigaste för mig är att vi i alla fall inte minskar antalet med 4 100. Jag inser också att Sverige inte kommer att kunna hjälpa alla de miljontals kvotflyktingar som behöver hjälp, men jag kan i alla fall konstatera att om vi ska hjälpa 900 tycker jag att det ska vara de som har absolut störst skyddsskäl och behöver hjälp allra mest, inte de som har lättast att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle.

Det är inte Centerpartiet som blir svaret skyldiga om hur många kvotflyktingar vi vill ta emot. Det är Moderaterna som blir svaret skyldiga om hur de ska göra integrationen bättre så att vi återigen kan bli ett stolt mottagarland för kvotflyktingar och förhoppningsvis en dag återuppleva att Sverige kan ta emot en hög nivå av kvotflyktingar.

Mauricio Rojas (L)

Anf. 43 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Budgetpropositionens utgiftsområde 8 handlar om det som är det mest omdebatterade och känsliga ämnet inom svensk politik, nämligen migrationen.

I propositionen definieras den nya regeringens både kortsiktiga och långsiktiga mål på området, och detta förtjänar en fördjupad analys men också en påminnelse om hur vi hamnade i det läge där vi befinner oss i dag.

Fru talman! Redan i början av 2000-talet lyfte vi liberaler, som enda riksdagsparti, fram integrationsproblematiken och det utanförskap som höll på att klyva landet på ett sätt som hotade samhällssammanhållningen i stort. Vi var övertygade om att om inte integrationen fungerade på ett tillfredsställande sätt skulle ett omslag mot en mer restriktiv migrationspolitik bli ofrånkomligt, något som vi liberaler inte på något sätt önskade eller pläderade för.

En friare internationell rörlighet och en generös asylpolitik var och är alltjämt för oss centrala inslag i det liberala perspektivet. Men, fru talman, detta förutsätter att de människor som söker sig till vårt land integreras i en stark demokratisk och jämställd gemenskap där alla som kan bidra till vår gemensamma välfärd med sitt arbete och sin kreativitet också gör detta.

Vi ville, och vill alltjämt, se mångfalden växa, eftersom en växande mångfald är en naturlig beståndsdel i ett fritt och öppet samhälle. Men för att mångfalden inte ska omvandlas till en destruktiv kraft fordras ett gemensamt fundament som håller ihop samhället och som alla respekterar. Därför lyfte vi för 20 år sedan fram det svenska språkets och den demokratiska kulturens betydelse men också en tydlig arbetslinje och inte minst invandrarnas egenansvar i integrationsprocessen.

Fru talman! Samhället bör röja hinder, med kraft bekämpa all diskriminering och ge möjligheter, både materiella och kulturella, som underlättar integrationsprocessen. Men samhället kan och bör aldrig ersätta människans avgörande ansvar vare sig i detta eller andra sammanhang.

Förmynderiet är inte något som vi liberaler uppskattar eftersom vi tror på människans förmåga att ta ansvar för sig själv och för sina närmastes välgång oavsett födelseort, etnicitet eller religion.

Därför föreslog vi kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med det integrationsunderskott som redan på den tiden var påtagligt och som vi på ett utförligt sätt dokumenterade i Utanförskapets karta och presenterade i december 2004.

Hotet mot samhällssammanhållningen var uppenbart men också - och detta måste understrykas - mot den personliga friheten och mot livschanserna för de drygt 500 000 personer som redan då befolkade det som vi kallade för utanförskapsområden. Parallella mikrosamhällen höll på att växa runt om i Sverige, med egna maktstrukturer och värderingar som stred mot det öppna, demokratiska och jämställda samhällets fundament.

Unga kvinnor var de mest dramatiska offren för det förtryck och den ofrihet som vi hade låtit slå rot i vårt land. Morden på Pela Atroshi i juni 1999 och på Fadime Sahindal i september 2002 visade med all tydlighet det ofattbara pris som unga kvinnor kunde få betala för det klanvälde och det hedersförtryck som hade rotat sig i vårt, åtminstone för så många andra men inte för dessa kvinnor, fria och jämställda land.

Fru talman! Vi liberaler kunde inte på något sätt acceptera denna utveckling, och därför pläderade vi, tämligen ensamma bland riksdagspartierna då, för en radikal omläggning av den förda integrationspolitiken.

I en riksdagsmotion som Folkpartiet liberalerna väckte i oktober 2005 kan exempelvis följande läsas om den integrationspolitik som den socialdemokratiska regeringen, ledd av Göran Persson, förde fram: Regeringens misslyckade integrationspolitik ger förödande konsekvenser för samhället, inte minst för de allra mest utsatta. Betydande öar av utanförskap återfinns i dag i nästan alla stora och medelstora svenska städer. Även i många mindre städer är miljöer präglade av utanförskap inte helt ovanliga. Det kan uppskattas att kring 10 procent av Sveriges stadsbefolkning lever i sådana miljöer i dag. Folkpartiet liberalerna har länge hävdat att det behövs en radikal förändring, ett perspektivskifte som bryter med den segregerande integrationspolitiken som hittills förts och öppnar vägen för en inkluderande utvecklingspolitik baserad på egenmakt i stället för omhändertagande och arbete i stället för bidrag.

På den tiden blev vi stämplade som alarmister, främlingsfientliga, rasister och mycket annat därtill. Att säga sanningen hade då, precis som det har i dag, ett högt pris.

Fru talman! Tyvärr blev det inte mycket som i grunden skulle förändras under de 17 år som har gått sedan detta stycke skrevs i en motion. Konsekvenserna av denna politiska handlingsförlamning blev med åren alltmer uppenbara.

De våldsamma kravaller som bröt ut både i maj 2013 och nyligen, under påsken i april 2022, är påtagliga bevis på att något väsentligt har gått snett.

Men dessa spektakulära och djupt oroväckande händelser var bara toppen på ett växande isberg av utanförskap, frustration, klanvälde, gängkriminalitet och våldsbejakande islamism som numera hotar grunderna för rättssamhället och splittrar vårt land på ett sätt som väldigt få kunde föreställa sig för 20 år sedan.

Därför fortsatte vi liberaler att ihärdigt jobba med frågan, och i maj 2021 presenterade Nyamko Sabuni Förortslyftet, som är det mest omfattande åtgärdspaket som ett politiskt parti har lagt fram i syfte att vända utvecklingen mot ett alltmer tudelat Sverige.

Fru talman! En i grunden misslyckad integrationspolitik och en mycket omfattande invandring går givetvis inte ihop.

Till och med Socialdemokraterna har insett denna självklarhet, men vägen dit har varit lång och krokig.

I september 2020 gjorde statsminister Stefan Löfven några deklarationer i Aktuellt som, med tanke på en lång historia av förnekelse, kom att betraktas som nära nog sensationella. Statsministern kopplade ihop migrationen med brottslighetens bekymmersamma utveckling. Han sa bland annat: Om man har en migration som innebär i storleksordning att man inte klarar av integrationen då blir det så att vi får sociala spänningar i ett samhälle, och det är inte bra.

Han gick vidare och erkände att det inte bara handlade om migrationens omfattning eller volym utan likaså om en misslyckad integrationspolitik: Om det inte är tillräckligt många som kommer i arbete av de vuxna, då ser barnen att de vuxna inte är i arbete, och då tror man kanske att det är det normala.

Han sa vidare: Och ja, det är ett problem. Därför lade den regering som jag leder om migrationspolitiken, så nu tar vi emot betydligt färre.

Tidigare hade Magdalena Andersson, som första socialdemokrat på en ledande ministerpost, gjort liknande konstaterande. I december 2017 publicerades följande intervju i Dagens Nyheter: "Integrationen fungerar inte som den ska. Det gjorde den inte före hösten 2015 heller, men för mig är det uppenbart att vi inte kan ha ett större asylmottagande än vi klarar av att integrera. Det blir inte bra för de människor som kommer hit och det blir inte bra för samhället i stort heller, säger Magdalena Andersson. Det finns anledning för oss Socialdemokrater att vara självkritiska."

Fru talman! Det är just denna så självklara övertygelse, att det ska finnas en balans mellan integration och migration, som är grunden till den nya regeringens migrationspolitiska ansats så som den har kommit till uttryck i både Tidöavtalet och den budgetproposition som vi diskuterar i dag.

För att återställa balansen mellan integration och migration är det nödvändigt att samtidigt ta sig an såväl integrations- som migrationsområdet. Därför driver den nya regeringen en linje som kombinerar en stram migrationspolitik med en kravbaserad integrationspolitik som bygger på egenansvar. Det ska givetvis göras med full respekt för asylrätten och inom ramen för EU-rätten samt de internationella konventioner som Sverige har åtagit sig att följa. Allt annat vore fullständigt oacceptabelt för oss liberaler.

Fru talman! Under de kommande åren kommer mycket av Sveriges framtid att avgöras. Om vi inte här och nu bromsar parallellsamhällenas framväxt, brottslighetens dödliga framfart, hedersförtryckets och klanväldets grepp över hundratusentals människors liv samt islamismens och separatismens maktanspråk kommer vårt gemensamma öde att präglas av ännu svårare konflikter och en politisk utveckling som kan komma att få ödesdigra konsekvenser.

Fru talman! I dag måste vi tänka nytt och förändra allt, så att allt det vi älskar och högaktar inte går förlorat.

Jag är medveten om, som Sören Kierkegaard en gång så riktigt påpekade, att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Men jag fruktar i detta fall att inte våga kan innebära att förlora sig för alltid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 44 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag vill nästan börja med att be utskottet om ursäkt för att jag har begärt många repliker och tagit upp mycket tid här i dag, men det här är en otroligt viktig fråga för mig. Det är ett paradigmskifte som vi för första gången har fått möjlighet att diskutera, så jag hoppas att det är okej för den här gången.

Att vara liberal är något som förpliktar. Sverige har i många år haft en human, medmänsklig och inte minst liberal migrationspolitik som hjälper människor på flykt. Även om Centerpartiet och Liberalerna ibland har haft olika syn på migrationspolitiken - inte minst det senaste året - har vi delat ett genuint engagemang för några av vår tids absolut mest utsatta flyktingar.

På Liberalernas hemsida står det i detta nu: "Det behövs fler lagliga vägar till Europa. Fler kvotflyktingar måste få skydd, vilket skulle gynna kvinnor och barn." Det blir därmed uppenbart att Liberalerna har valt ministerposter före sin egen politik. Förra året kom 3 200 kvinnor till Sverige som kvotflyktingar, och nästa år ska det vara totalt 900 kvotflyktingar. Att kalla sig liberal förpliktar, och jag tycker att Liberalerna har förbrukat rätten att kalla sin migrationspolitik just liberal.

Jag har en uppriktig fråga. När jag lyssnade på Mauricio Rojas anförande lät det som att ledamoten står bakom migrationspolitiken i Tidöavtalet till punkt och pricka. Min fråga är därför: Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna som parti att Sverige ska ta emot?

Mauricio Rojas (L)

Anf. 45 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Tack, Jonny Cato, för frågan och inlägget!

Du berör ett ämne som för oss är väldigt viktigt. Det är inte med glatt hjärta vi har gått med på att minska antalet kvotflyktingar - inte alls. Men det finns en verklighet som gör att man måste ta beslut som gör ont i det liberala hjärtat.

Mellan 2012 och 2021 var Sverige det land i hela västvärlden som tog emot flest flyktingar per capita. Det finns inget land i västvärlden som tog emot ens tillnärmelsevis lika många flyktingar som vi gjorde under den tiden. Det är en verklighet vi måste ta hänsyn till när integrationen inte fungerar, när det samlas tusentals människor i utanförskapsområden och när vi ser kriminalitet, islamism och våldsbejakande extremism växa.

Vi tog emot flyktingar motsvarande 2,6 procent av vår befolkning. Efter oss kommer Malta med 2,5 procent, och resten ligger långt från de nivåerna. Vi borde därför hjälpa varandra att ordna integrationen så fort som möjligt, Jonny Cato. Vi borde förändra den verklighet som drabbar så många av dem som tog sig hit och återställa rättssamhällets principer. Då kan vi nämligen återgå till en politik som gör att många fler som behöver skydd kan komma hit. Jag skulle vara mycket glad om det hände så fort som möjligt.

Anf. 46 Jonny Cato (C)

Fru talman! Vi är givetvis överens om att vi behöver göra mer för att förbättra integrationen i Sverige. Men ledamoten svarar inte på min fråga: Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna som parti att Sverige ska ta emot?

Efterspelet efter Tidöavtalet kan välvilligt tolkas som en kompromiss - att Liberalerna har varit tvungna att gå med på någonting de i grunden inte tror på för att få nycklarna till Rosenbad och ministerposter. Jag vill genuint tro att Liberalerna som parti fortfarande vill att vi ska ta emot kvotflyktingar, det vill säga några av vår tids mest utsatta människor. Så tolkar jag Liberalernas företrädare runt om i landet när vi pratar om kvotflyktingar.

Därför blir jag förundrad när det låter som att ledamoten försvarar minskningen av antalet kvotflyktingar. Jag hoppas att jag bara misstolkar honom. Därför vill jag återigen ha svar på frågan om det är Liberalernas politik att minska antalet kvotflyktingar med 4 100. Eller är det en kompromiss med SD? Hur många kvotflyktingar vill Liberalerna ta emot?

Om ni nu vill öka antalet kvotflyktingar, Mauricio Rojas, vilket ni skriver på er hemsida - är det 6 000, 7 000 eller 900 som Liberalerna vill ta emot?

Mauricio Rojas (L)

Anf. 47 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Vi vill att Sverige ska ta emot 900 kvotflyktingar. Det står klart och tydligt skrivet i Tidöavtalet och budgetpropositionen. Jag vet alltså inte varför du undrar över det, Jonny Cato; det står klart och tydligt.

Om alla länder i Europeiska unionen skulle ta emot ett antal flyktingar per capita motsvarande det som för Sverige betyder 900 människor skulle Europa ta emot mer än vad Förenta nationerna har sagt att vi behöver ta emot som region. Det är viktigt att påminna sig om.

Du tar upp vad vi skriver på vår hemsida, Jonny Cato, och det gäller Europa. Det står Europa, inte Sverige. Vi säger alltså: Om hela Europa - alla länder - tog samma ansvar som Sverige nästa år kommer att ta genom att ta emot 900 kvotflyktingar skulle vi klara det krav som Förenta nationerna ställer på vår region galant. Jag tycker dessutom att det är ett helt befogat krav. Det står alltså Europa på vår hemsida, men jag kanske missuppfattade det du sa.

Om du i stället frågar hur många vi skulle vilja ta emot om integrationen fungerade, om islamismen inte hade slagit rot i Sverige och om kriminaliteten inte såg ut som den gör är svaret att vi skulle diskutera många tusental. Då skulle vi kunna tävla med antal som 10 000, 12 000 eller 13 000 - ja, många olika siffror. Men vi måste klara de problem vi har här och nu, för annars kommer detta bara att handla om förhoppningar och utopier.

Jag vill ha en verklighet där vi tar emot många, men då måste vi klara integrationen.

(Applåder)

Ulrika Westerlund (MP)

Anf. 48 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Aldrig förr har så många människor varit på flykt i världen som nu.

Miljöpartiets vision är en värld där alla människor har möjlighet att flytta men ingen tvingas fly. Där är vi inte i dag. Krig och konflikter ökar när kampen om de otillräckliga resurserna hårdnar. Klimatförändringarna skapar också nya orsaker till att människor måste fly.

Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet och måste försvaras. Fler länder måste ta ett större ansvar för att ta emot flyktingar, och vi vill att Sverige tillsammans med andra EU-länder förbinder sig att öka antalet kvotflyktingar. Vi vill att Sverige omedelbart ska gå tillbaka till att ta emot 5 000 kvotflyktingar per år för att sedan öka antalet till 7 500 per år.

En av den nuvarande regeringens första åtgärder var att minska Sveriges mottagande av kvotflyktingar. Kvotflyktingar är de flyktingar som länder tillsammans med FN väljer ut i flyktingläger och som därmed ges möjlighet att flytta till ett land där de kan leva i trygghet. Det har diskuterats här i dag hur stor andel av världens flyktingar som Europa tar emot, men de allra flesta flyktingar i världen befinner sig på flykt i sitt eget land eller i grannländer - det vill säga oftast inte i Europa. Många befinner sig i flyktingläger och lever under extremt svåra villkor.

Att minska Sveriges åtagande från 5 000 till 900 per år är ett svek mot världens allra mest utsatta. Det är också stötande att man låter påskina att förändringen skulle leda till att situationen blev bättre för vissa grupper av flyktingar. När man gör så här dramatiska förändringar totalt sett är risken stor att många färre personer - även hbtqi-flyktingar, kvinnor och barn - kommer att få komma hit, vilket bland annat Jonny Cato har framhållit här tidigare.

Att komma till Sverige genom FN:s kvotflyktingsystem är ett av få sätt att ta sig lagligt och säkert till Sverige. Tusentals flyktingar har i ren desperation redan riskerat sina liv i livsfarliga färder över Medelhavet i gummibåtar. Vi i Miljöpartiet har länge verkat för fler säkra och lagliga vägar för flyktingar att söka skydd. Att öka mottagandet av kvotflyktingar till 7 500 per år i stället för att minska vore ett viktigt steg i rätt riktning.

Fru talman! Handläggningstiderna på Migrationsverket har länge kritiserats för att vara för långa. Till exempel är handläggningstiden igenomsnitt 8,6 månader i asylärenden i första instans. Sedan tillkommer domstolarnas handläggningstider. Riksrevisionen har konstaterat att hanteringen av asylmål på migrationsdomstolarna har effektivitetsbrister. Miljöpartiet noterar med oro att tre av fyra migrationsdomstolar aldrig har varit i närheten av att nå regeringens mål att 90 procent av asylmålen ska avgöras inom fyra månader. Dessutom är skillnaderna mellan landets fyra migrationsdomstolar anmärkningsvärda.

Utöver ökade ekonomiska kostnader kan för långa handläggningstider leda till psykiskt lidande och brister i rättssäkerheten. Tiden i ovisshet kan i värsta fall göra att viktig vård inte kan påbörjas, exempelvis traumavård som behövs för personer som utsatts för tortyr.

Att behöva vänta i ett år på att få återförenas med sitt barn är en outhärdlig situation för varje förälder, men verklighet för många som flyttat eller flytt till Sverige. Att få leva med sin familj är en grundläggande mänsklig rättighet. Att snabbt få återförenas med sin familj är också en framgångsfaktor för integration av flyktingar som fått skydd i Sverige. Eftersom anhöriga oftast inte får ansöka om familjeåterförening i Sverige innebär regelverket ihop med alltför långa handläggningstider att familjer splittras under lång tid. Regelverket och de långa handläggningstiderna orsakar också familjesplittring för många svenska familjer när de vill flytta tillbaka till Sverige.

Även svenska företag drabbas negativt av Migrationsverkets långa handläggningstider. I dag råder det brist på arbetskraft i väldigt många branscher. När ett företag lyckas anställa en person från utlandet är det viktigt att processerna inte drar ut på tiden hos Migrationsverket.

Det finns sammantaget mycket starka skäl att öka anslagen till Migrationsverket och migrationsdomstolarna för att korta handläggningstiderna. Vi i Miljöpartiet föreslår en sådan ökning.

Miljöpartiet vill också höja dagersättningen för asylsökande. Den har inte höjts sedan 1994, medan hyrorna och priserna på varor stigit. Dagens ersättning, 71 kronor per dag för en ensamstående vuxen, är orimligt låg. Asylsökande måste ha möjlighet att leva ett drägligt liv under tiden de väntar på beslut. Det går inte att äta sig mätt på 71 kronor om dagen och dessutom ha råd med vinterkläder.

Nyligen rapporterade P4 Malmöhus om en alarmerande ökning av antalet ukrainska flyktingar som utnyttjas i prostitution. Ukrainska kvinnor utgör nu den enskilt största gruppen kvinnor som utnyttjas i prostitution bland dem som Jämställdhetsmyndigheten har fått kännedom om. Jämställdhetsmyndigheten påtalar att den utsatta situation som det innebär att ha skydd enligt massflyktsdirektivet är en faktor.

De ukrainska flyktingar som får skydd i Sverige i enlighet med massflyktsdirektivet har i dag inte samma rättigheter som andra som får uppehållstillstånd i Sverige för att de är flyktingar. De har inte rätt till sfi, all sjukvård, etableringsinsatser eller etableringsersättning. Miljöpartiet anser att det är fel och att de ska ha samma rättigheter.

Ukrainska flyktingar har rätt att arbeta i Sverige, men många har svårt att få arbete. En viktig orsak är såklart att de i regel inte kan någon svenska och att man måste kunna grundläggande svenska på de allra flesta jobb i Sverige. Samtidigt har de lägre ersättning än andra flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige, eftersom de inte får etableringsersättning utan i stället den låga dagersättningen på 71 kronor. Utöver att Miljöpartiet föreslår att dagersättningen ska höjas anser vi att alla flyktingar som fått skydd i enlighet med massflyktsdirektivet ska få samma etableringsersättning som andra flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige.

Miljöpartiet krävde redan i våras genom ett förslag till utskottsinitiativ i utbildningsutskottet att ukrainska flyktingar skulle få rätt till svenska för invandrare. Utskottets majoritet avslog då förslaget. Vid en paneldebatt den 19 augusti som Nordic Ukraine Forum arrangerade ställde sig dock företrädare för samtliga riksdagspartier bakom kravet om att ge flyktingar från Ukraina rätt till sfi på samma villkor som andra flyktingar. Det är varken humant eller hållbart att skjuta upp möjligheten för ukrainska flyktingar att få undervisning i sfi.

Fru talman! En tredjedel av Sverigedemokraternas, Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas gemensamma projekt den här mandatperioden handlar om att göra livet så svårt som möjligt för människor som har flytt till Sverige. Samtidigt bedriver man totalt sett en politik som kommer att leda till att det blir fler flyktingar i världen. Kristdemokraterna och Liberalerna sviker sina vallöften om att försvara enprocentsmålet i biståndet. Regeringens och Sverigedemokraternas budget innebär i stället nedskärningar i biståndet. Samtidigt gör regeringen en 180-graderssväng i klimatpolitiken. Klimatmålen kommer inte att nås med regeringens politik. I stället innebär de största satsningarna i budgeten ökningar av klimatutsläppen. Det här är någonting som kommer att leda till fler flyktingar i världen.

Sammantaget är detta en politik som går tvärtemot Miljöpartiets. Vår politik handlar om att skapa en värld där ingen människa tvingas fly och där global solidaritet innebär att rika länder tar sitt ansvar för att förhindra krig, konflikter och naturkatastrofer i klimatförändringarnas spår. Med vår budget visar vi att det går att klara klimatmålen, stärka välfärden och stärka Sveriges förmåga att integrera människor som får skydd i Sverige från krig och förföljelse. Vi visar att man inte måste ställa samhällets svagaste mot varandra.

Anf. 49 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! När vi har debatterat det här området förut har ofta en diskussion uppkommit om asylrätten och den så kallade första säkra land-principen. Där skiljer sig Miljöpartiet och Sverigedemokraterna väldigt mycket åt.

Vi hävdar att den här principen är högst verklig. Den innebär att man som asylsökande inte har rätt att resa vidare från det första säkra land man kommer till.

Miljöpartiet hävdar för sin del att man absolut har en sådan rätt. Man har rätt att söka sig från land till land tills man hittar en plats där man tycker sig höra hemma.

Till stöd för vår uppfattning har vi bland annat FN:s flyktingkonvention, som inte stadgar en rätt att slippa bli avvisad eller utvisad till ett land där man inte riskerar skyddsgrundande behandling. Vi har också uttalanden från UNHCR:s exekutiva kommitté och från EU-kommissionen som bekräftar att det är precis så de här reglerna ska tolkas. Vi har även till exempel asylprocedurdirektivets artikel 33, som stadgar att en asylansökan kan avvisas om "ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland för sökanden" eller "som ett säkert tredjeland för sökanden". Det finns med andra ord en uppsjö av rättskällor som säger att principen om första säkra land är högst verklig och finns inom den internationella rätten.

Jag skulle nu vilja veta vilka källor Miljöpartiet har när de påstår att den här principen inte existerar utan är någonting som vi har hittat på. Skulle Ulrika Westerlund kunna ge mig ett par exempel på avgöranden eller uttalanden som kommit från EU-domstolen eller annorledes och som stöder hennes ståndpunkt?

Ulrika Westerlund (MP)

Anf. 50 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Nu vill ledamoten Aspling debattera någonting annat än det som jag just talade om i talarstolen. Men på ett möte som vi hade alldeles nyligen med anledning av Sveriges kommande ordförandeskap i EU var det här en av de största diskussionerna. Det kom gäster från EU - ledande personer från den del av EU-administrationen som har hand om just asylrätten och situationen i EU när det gäller flyktingar i stort. Vi konstaterade att den stora knäckfrågan när det gäller att kunna komma överens är att det är problem med solidariteten mellan EU:s olika länder.

Jag vet inte exakt vad det är ledamoten Aspling hänvisar till som tidigare sagts av andra representanter från Miljöpartiet, men ett problem i EU är uppenbarligen att vi inte är solidariska inbördes. Det finns vissa länder i EU som gränsar till länder varifrån det kommer många flyktingar och asylsökande och andra länder i EU som inte gör det. Det är det som skapar det här skavet. Det som det handlar om är väl hänvisningar till den inbördes solidariteten i EU och hur vi ska avlasta de medlemsländer som ligger väldigt nära länder varifrån många flyktingar kommer. Jag antar att det är någonting sådant som ledamoten Aspling hänvisar till i sin replik.