Utgiftsområde 19 Regional tillväxt

Anf. 115 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater vill göra den regionala utvecklingspolitiken till en central fråga där konsekvenserna för den regionala utvecklingen blir en ständigt närvarande aspekt i utformningen av strategiska politiska beslut. Detta förutsätter i sin tur en väl fungerande samordning mellan olika politikområden och mellan olika politiska nivåer. Den nationella nivån måste aktivt samverka med regioner och kommuner för att skapa bästa möjliga utvecklingsmöjligheter. Herr talman! Vi socialdemokrater accepterar inte att regionalpolitiken reduceras till en politik för gles- och landsbygd med låga ambitioner. En kraftfull regionalpolitik måste anta utmaningen att formulera övergripande tillväxt- och utvecklingsstrategier för hela landet. En landsända kan inte ses isolerad från en annan. Företag, naturresurser och arbetskraft återfinns i alla delar av landet, och de är sinsemellan sammanlänkade i ett komplext system av produktion och transporter som knyter samman Sverige. För oss socialdemokrater är det oerhört angeläget att solidariteten mellan Sveriges regioner vidmakthålls. Vår solidariskt uppbyggda välfärd, där det kommunala skatteutjämningssystemet spelar en viktig roll, bidrar ytterligare till att stärka de ekonomiska banden mellan olika delar av landet. En fortsatt kommunalekonomisk utjämning är därför ett nödvändigt verktyg för att vi fortsatt ska kunna garantera en likvärdig kvalitet i välfärdstjänsterna oavsett var i landet man bor. Herr talman! Det starka ömsesidiga beroendet mellan Sveriges olika landsändar innebär att regionalpolitiken måste söka lösningar på såväl de snabbväxande storstädernas problem som de svåra välfärdsutmaningar som väntar många mindre regioner vilka tampas med kraftigt minskande befolkning, hög strukturell arbetslöshet och skev åldersstruktur. En annan grundläggande slutsats är att varannan svensk faktiskt varken återfinns i storstaden eller i genuin gles- och landsbygd. Halva befolkningen lever i det som alltför länge varit regionalpolitikens blinda fläck: De medelstora regionerna. Här återfinns sannolikt både framtida tillväxtregioner och regioner som utan en kraftfull politik på sikt kan få problem att hantera ett snabbt tilltagande internationellt konkurrenstryck. Herr talman! Vår övergripande regionalpolitiska målsättning ligger fast. Vår utgångspunkt är att den ekonomiska tillväxten är summan av tillväxten i landets alla delar och att de statliga insatserna måste vara inriktade på att regionerna ska få fortsätta att växa och utvecklas efter sina förutsättningar. Den regionala utvecklingspolitiken ska bidra till att skapa tillväxt i hela landet, väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner och en god servicenivå i alla delar av landet. Herr talman! Våren 2009 lade regeringen fram skrivelsen En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder . Detta i allt väsentligt intetsägande dokument, präglat av ett extremt snävt geografiskt perspektiv, är det enda som regeringen åstadkommit på regionalpolitikens område under de tre år man har haft makten. Det räcker naturligtvis inte. I detta dokument finns det inte några skarpa förslag för att förbättra situationen i de olika regionerna. I stället går utvecklingen åt andra hållet. Det senaste exemplet gäller något som vi tog beslut om för 40 minuter sedan. Då beslutade de moderata, folkpartistiska, kristdemokratiska och centerpartistiska ledamöterna att man ska bolagisera flygplatsverksamheterna inom luftfarten. Samtidigt överlämnar de ansvaret för ett antal regionala flygplatser till kommuner, regioner, landsting och privata aktörer - ja, till snart sagt vem som helst förutom dem som har till uppgift att ta ett statligt ansvar. Herr talman! Jag hade i går möjlighet att träffa organisationen Småkoms arbetsutskott. Det är en organisation som består av små kommuner i samverkan. De kommer till riksdagen med jämna mellanrum för att diskutera frågor som de tycker är angelägna med oss riksdagsledamöter från alla partier. På sin höstkonferens gjorde de ett uttalande som hade följande överskrift: Säg nej till statens reträtt från landsbygden. Jag tycker att den rubriken mycket väl beskriver den situation som råder och att den kan användas även när det gäller andra beslut och inom områden som inte är landsbygd. Dagens ärende är ett sådant. För, herr talman, det är det här som det handlar om. Staten ska dra sig tillbaka. Herr talman! Jag vill därför fråga de borgerliga ledamöterna i näringsutskottet: Träffar ni inte dessa företrädare för Småkom? Hör ni inte vad de säger? Om svaret är jo på dessa frågor undrar jag: Varför fortsätter ni på den här vägen, där ni utsätter kommuner och regioner för ökade påfrestningar, oavsett vilka förutsättningar som råder? Herr talman! Jag hade inför gårdagens behandling i kammaren av luftfarten även tittat på många av de remissvar som kommit in till regeringen med anledning av infrastrukturplaneringen. Där kan man se att kommunikationer betraktas som en viktig del i regioners och kommuners förutsättningar för en positiv utveckling. Jag vill därför fråga de borgerliga ledamöterna i näringsutskottet: Har ni inte pratat med era partikamrater på de här platserna? Har ni inte hört vad de säger och sett vilka synpunkter de skickat in i sina remissvar? Om svaret är jo på de här frågorna undrar jag: Varför minskar ni statens engagemang och tvingar på de olika kommunerna och regionerna ett ökat ansvar i stället för att även i fortsättningen anse att staten har ett ansvar i de här områdena och för deras kommunikationer? Herr talman! Vi hade i Sverige en gång ett sätt att beskriva den statliga regionalpolitiken. Vi sade då att hela Sverige ska leva. Under den borgerliga alliansregeringen är det inte längre så. Nu ska varje kommun och region klara sig själv, oavsett behov och förutsättningar. Herr talman! Den regionala utvecklingspolitiken är summan av en rad politikområden. I våra motioner har vi presenterat ett urval av de nu mest aktuella åtgärder som vi anser krävs för att rusta de svenska regionerna för de enorma utmaningar som väntar under det kommande halvseklet. Vi vill skapa en tydlig nationell regionalpolitik, byggd på en vässad samordning mellan politikområdena. Vi vill fortsätta att bygga ut högskolan och satsa offensivt på forskning och utveckling. Vi vill genomföra kraftfulla investeringar i infrastrukturen för att binda ihop landet och skapa större och mer slagkraftiga regionala arbetsmarknader. Storstadsregionernas betydelse för Sveriges tillväxt och välstånd kommer att bli större. Vi vill därför utarbeta en särskild strategi för storstädernas utveckling. De pengar för regional utveckling som finns avsatta inom ramen för EU-programmen måste användas effektivare. Insatser måste i större utsträckning ha karaktären av investeringar. Tillgängligheten till myndighetsutövande statliga funktioner, oavsett var i landet man bor, måste värnas. Vi vill behålla den kommunalekonomiska utjämningen. Bland annat situationen med den åldrande befolkningen kräver en fortsatt omfördelning av skattekraft mellan landets regioner för att målet om en likvärdig välfärdsnivå ska kunna upprätthållas. Arbetslöshetsförsäkringen bidrar på ett påtagligt sätt till att skapa stabila förhållanden i den regionala ekonomin, oavsett regiontyp. Vi vill genomföra en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen som paras med tydliga krav på den arbetssökande. Bostadsmarknaden har en central betydelse för regionernas utveckling. Vi vill införa ett investeringsstöd för byggnation av hyresrätter och ta bort skattekilar som minskar rörligheten på bostadsmarknaden. Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1, 2 och 4.

Anf. 116 Kent Persson (V)

Herr talman! Dagens debatt handlar om regionalpolitik. Man brukar dela upp den i den stora regionalpolitiken och den lilla. Den stora regionalpolitiken handlar mycket om de olika transfereringssystem som vi har i samhället. De är ofta lika för alla oberoende var man bor och har betytt mycket för att hålla uppe standarden, även i regioner med problem. Vi kan se att många av de sociala trygghetssystem som vi har i dag är utsatta för neddragningar. Det betyder att Sverige sakta men säkert håller på att spricka i sina sömmar. Regionalpolitiken handlar också om utbildning och infrastruktur i allmän mening. Vi kan se att regeringens politik leder till att kommunerna får ta ett större ansvar när det gäller vägsatsningar. Även skatteutjämningen är under debatt från framför allt borgerligt håll i storstäderna, men än så länge har vi lyckats motstå alla attacker. Till den lilla regionalpolitiken kan föras olika typer av EU-stöd och vissa nationella stöd som går till olika verksamheter. Jag har i dag inte tänkt stanna upp vid dessa olika regionalpolitiska perspektiv och stöd utan fokusera på en fråga som är aktuell och som blivit alltmer prekär för varje år, oftast beroende på statsmakternas oförmåga. Det är frågan om lokal service och statsmaktens agerande. I den utredning som kom i dagarna som heter Se medborgarna - för bättre offentlig service har utredaren Lars Högdahl på ett förtjänstfullt sätt pekat på de problem som de mer utsatta regionerna upplever men också de lösningar som måste till om devisen Hela Sverige ska leva fortfarande ska vara aktuell. Vänsterpartiet har i motion under allmänna motionstiden ägnat stor uppmärksamhet åt problemen med den lokala servicen. Jag vill här ta upp några av de frågor som måste lösas och där utredaren Lars Högdahl och Vänsterpartiet är helt eniga. De genomgripande nedskärningar av servicen som Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen har genomfört de senaste åren har i hög grad drabbat landsbygdens tre miljoner invånare. Det är en utveckling som ska ses mot bakgrunden av bristande polisiär närvaro i många kommuner, nedläggningen av Svensk Kassaservice, SJ:s prioritering av storstadstrafiken, nedläggningen av många apotek i mindre kommuner och infrastrukturens sämre utveckling utanför storstäderna. Men även storstädernas ytterområden har drabbats på ett negativt sätt. En anledning till att större delen av Sverige har fått en allt sämre i första hand statlig service är att regeringen via bolagsbildning har gjort företagsekonomin viktigare än huvudmålet bra service till alla medborgare. Ekonomin är viktigare än verksamheten. En annan orsak är att regeringen har glömt eller struntat i att via ägardirektiv och regleringsbrev se till att den statliga servicen och infrastrukturen har en hög kvalitet i hela riket. Vanföreställningar om effektivitet, kvalitet och kompetens i de statliga verkens ledningar spelar också roll när vi ska försöka förklara varför det som nu sker tillåts att fortsätta. Resultatet visar sig genom att till exempel ett sämre serviceutbud minskar en orts attraktionskraft och i förlängningen påverkar flyttströmmarna. Det blir svårare att behålla personal som man har och att nyanställa blir nästan omöjligt. I en postenkät som Glesbygdsmyndigheten gjorde 2007 säger åtta av tio företagare att service har viss eller stor betydelse för deras möjlighet att utveckla och driva företag. Många säger sig också uppleva att de är tvungna att ta av sin arbetstid för att bevara bygdens serviceutbud. Vänsterpartiet menar att det nedifrånperspektiv som partiet står för direkt motsvarar det krav som förs fram i den statliga utredningen Se medborgarna - för bättre offentlig service som handlar om att sätta medborgarna i centrum. I sin programförklaring pekar utredaren precis på det som det handlar om: Titeln på betänkandet har jag valt därför att jag anser att medborgarna måste bli synliga för myndigheterna. Vi medborgare och våra organisationer ute i landet ska i demokratisk ordning vara med och redogöra för vilken service vi behöver och hur vi vill att myndigheterna ska leverera den. Myndigheterna, både kommunala och statliga, ska anpassa servicen efter våra behov, inte sina egna. Reglerna ska underlätta, inte göra det svårare, skriver han. Det kan väl ändå inte vara tydligare än så vad det egentligen handlar om. Utredningen pekar också på ett antal andra villkor som måste uppfyllas för att den negativa utvecklingen ska vändas. Dessa står väl i samklang med Vänsterpartiets regionala politik. I utredningen förs fram krav på att myndigheter ska ha en skyldighet att samverka. Ingen tar i dag ansvar för helheten. Saker trillar mellan stolarna. Enskilda medborgare men även kommuner råkar illa ut. Detta faktum måste förändras genom tydliga direktiv från regeringen. Samverkan, herr talman, ska vara det normala, inte undantag som det är i dag. Det kan verka förvånande att ett land som Sverige med månghundraårig förvaltningstradition ännu inte har lyckats skapa en statlig service som i högre utsträckning fått ett medborgarperspektiv. Eller kan det vara grundorsaken till att vi inte har kommit längre? Fortfarande är det stuprörsprincipen som är normen. De initiativ som har funnits har antingen varit halvhjärtade eller drivits fram av eldsjälar. Eldsjälar är viktiga, men det skapar en sårbarhet som inte bör råda på detta område. Hela samverkansmodellen har förblivit ad hoc-lösningar. Offentliga och privata resurser ska kunna agera tillsammans, och de ideella organisationernas resurser ska tillvaratas. Den rena landsbygdens serviceproblem måste få en särskild uppmärksamhet, vilket de i realiteten inte har. I dag fungerar samordning och samverkan mellan statliga och kommunala serviceleverantörer mycket ojämnt eller inte alls. Kommuner har kunskapen om vårt dagliga liv och vår verksamhet på ett sätt som staten inte har. Man har därför en överlägsen möjlighet att analysera vilka behov den enskilde medborgaren har. Länsstyrelsen kan sedan vara den länk till staten som så väl behövs. En sådan framtida ordning skulle betyda att planerings- och styrprocessen skulle utgå från kommunernas analyser och förbättra regeringens beslutsunderlag på ett påtagligt sätt. Medborgarkontor är i många kommuner ett inarbetat begrepp. Nu skapas statliga servicekontor men endast med tre av de statliga aktörerna som medlemmar, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan. I en ny anda av samverkan mellan stat och kommun ska naturligtvis dessa verksamheter samverka. Men de ska också samordnas, och eventuella problem med huvudmannaskap måste undanröjas. På denna punkt vill vi ha ett utvidgat servicekontor på samma sätt som utredningen föreslår. Det är förslag där också ideella och privata servicegivare kan delta i samverkan. Enligt Vänsterpartiet har medborgarna och företagen rätt att förvänta sig att på ett likvärdigt sätt erhålla offentligt organiserad service. Det ska inte ha någon betydelse om man är ung eller gammal eller har svårt eller lätt att ta till sig information. Det ska inte heller ha någon som helst betydelse om man bor i tätort eller på landsbygden. En sådan politik betyder att människor i små tätorter och på landsbygden kan förvänta sig fysiska kontor som kombineras med IT-service av hög kvalitet. Men även här fordras att regeringen tar ett fastare tag om verksamheten och tydliggör myndigheternas roll i denna utveckling. Viss kompensation kan nås genom att Internet kan användas och jämna ut bristen på service. I de mest glesa och perifera områdena är vinsterna som störst. Det betyder att fungerande bredband är ännu viktigare i dessa områden. För att effektivisera regeringsutövandet bör en permanent statssekreterargrupp tillsättas, där de departement som berörs mest i dessa frågor samverkar. Erfarenheten från de senaste 20 årens samhällsutveckling på särskilt landsbygden visar att aktiva kommuner med ett brett program för samverkan med kommunmedborgarna uppnår en rad fördelar i sin dagliga verksamhet och framtidsplanering. Vi kan ta kommuner som Åre, Malung-Sälen, Årjäng, Orsa och Kalix som exempel. Det finns fler. Dessa kommuner har och har haft ett aktivt medborgarengagemang. Det har lett till att den lokala servicen har kunnat räddas kvar eller utvecklas, att nya småföretag har kunnat etableras och att den kommunala ekonomin har kunnat hantera de ständiga utmaningar som den lokala demokratin ständigt utsätts för. Vi i Vänsterpartiet ser det som ytterst väsentligt att vi kan utveckla fler vägar för kommunmedborgare att delta i den lokala utvecklingen på alla väsentliga områden. Vi har områden där sådana processer har vuxit fram under senare decennier och där fler invånare har blivit mer samhällsintresserade och stärkt den lokala demokratin. Fler människor har satsat på mer kvalificerad utbildning, och en del av dem har också blivit entreprenörer inom olika branscher samt bidragit till att kommunerna förändrats och blivit mer framtidsorienterade inom en rad områden. Herr talman! Att jag koncentrerar mig på den lokala servicen beror på att det kanske är den del i regionalpolitiken och samhällsbygget som har tagit mest stryk under de senaste åren. Utvecklingen har varit accelererande. Den statliga utredningen Se medborgarna är för ovanlighetens skull en handfast instruktionsbok i hur man ökar inflytande och service för den enskilda medborgaren och detta oavsett ålder, kön eller bostadsort. Vi som bor i de glesare bygderna både vill och kan. Men törs regeringen? Herr talman! Det är bara att sätta spaden i marken eller snarare slå ordförandeklubban i bordet och sätta i gång detta förändringsarbete. Jag har med det här anförandet berört de motioner som Vänsterpartiet har lagt fram under den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 4.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 117 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag kan börja med att glädja åhörarna med att jag inte tror att jag kommer att utnyttja mina tio minuter i dag. När det gäller regionalpolitik och regional tillväxt har Miljöpartiet inga andra siffror i anslaget till utgiftsområde 19 än dem regeringen har föreslagit. Det innebär dock inte att vi inte har andra idéer och förslag på politikområden som berör regionernas tillväxtmöjligheter. Miljöpartiet har också en mycket god politik för både landsbygd och region. Vi vill nämligen ha ett hållbart samhälle, och det är också det hållbara samhället som skapar bärkraft och långsiktighet. Vi har en politik för företagande som fått uppmärksamhet eftersom den är bra, och det är framför allt de små och medelstora företagen som växer underifrån som skapar de nya möjligheter som i mångt och mycket bär upp många regioner. Vi ser hur viktigt detta är där jag själv kommer ifrån. Trakterna runt Uddevalla fick storstryk, kan man säga, när varvet lades ned, regementet försvann och flera andra saker hände samtidigt. I dag finns ett annat aktivt näringsliv med en annan struktur. Det här är ett bra exempel på att det är möjligt och att Sverige behöver mer av det. Jag besökte Färgelanda i förra veckan. Det är en kommun som drabbades hårt när det stora företaget som var underleverantör till bilindustrin försvann. Kvar stod kommunen med en jättelokal som var tom. I dag är man i full färd med att skapa ett matkluster med flera olika livsmedelsföretag i ett hus. Det är förvisso inte gratis för Färgelanda kommun och även ifrågasatt av en del, men det är ganska intressant, och mat äter vi ju alla dygnet runt. Även om det finns en mycket negativ utveckling på många håll händer det också en del saker med ett sjudande näringsliv och en hoppfull utveckling på andra håll. Det tas dock fortfarande en del beslut som leder till en fortsatt sämre service på landsbygden. Ett av dem är något som jag tog upp förra året i denna debatt och som jag fortsätter att upprepa som ett mantra, och det är de externa köpcentra som fortfarande är aktuella och som anses vara bra för oss människor i våra stressade liv. Så länge vi vill planera för mer biltrafik och mindre lokalt liv är det bra, men det är egentligen inte det vi vill ha, sägs det. Miljöpartiet visar med sin politik att vi menar vad vi säger. Vi satsar hårt på att utveckla kollektivt resande, och vi vill även ha regioner och kommuner som utvecklas på ett klimatsmart sätt till gagn för alla. Ett varierat utbud av service och handel är en grundläggande förutsättning när det gäller en orts förmåga att locka till sig investeringar och arbetskraft. Men utvecklingen av den kommersiella servicen och handeln i Sverige och i flertalet OECD-länder går dess värre mot en mer bilorienterad dagligvaruhandel, eftersom fler och fler externa handelscentra etableras utanför tätorternas stadskärnor. Denna trend medför att mindre butiker i förorter, i stadskärnor och på landsbygden tvingas lägga ned sin verksamhet. Det här är en oroande utveckling med flera negativa konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt. Jag tror att jag hänvisade till en studie från Chalmers i debatten i fjol, och jag gör det igen. Den är från 2003, så den har några år på nacken, men den är ganska aktuell fortfarande. Den visar att externhandelsetableringen på kort sikt har lett till en ökad bilanvändning vid matinköp på bekostnad av cykling och gående. Denna slutsats styrks entydigt av den forskning som bedrivs på området. Studien från Chalmers visar att koldioxidutsläppen för de 29 procent av befolkningen som bytt från närbutik till extern stormarknad ökat med 200-1 100 procent. Enligt den kända SOU-utredningen Bilen, biffen och bostaden fanns det 2005 ca 320 köpcentra som tillsammans stod för en tredjedel av all detaljhandelsförsäljning. Utredningen visade också att 59 av landets kommuner hade planer på etablering av ny externhandel och/eller utökning av befintliga anläggningar. Vi ser hur detta pågår på många ställen. Den offentliga servicen måste finnas i hela landet och kännas trygg. Den kan variera i form, men det måste finnas ett slags grundnivå om vi ska förvänta oss att människor ska våga och orka leva kvar. Liksom Kent Persson har jag träffat Lars Högdahl. I går hade riksdagens nätverk för landsbygden en träff med utredaren Lars Högdahl som har gjort den här utredningen om en utveckling av lokal service i samverkan. Den verkar i stort vara positivt mottagen av dem som jag har pratat med i alla fall. Den redovisning han gjorde var otroligt intressant. Jag har inte själv läst igenom utredningen, men jag har förstått att den sammantaget svarar på många av de frågor vi ställer. Om man blandar den här utredningen med den landsbygdsutredning, Se landsbygden , som vi hade på bordet för ungefär två år sedan kan vi notera att det finns ett koncentrat av konkreta förslag och åtgärder som behövs för att hela landet ska växa, men det behövs förståelse för att man måste få växa på olika sätt. I dag har vi städer som blir allt större med fler och fler människor som flyttar in. Samtidigt har vi platser som töms på folk. Det finns trender där återflyttningen är kraftig och det finns trender där en del platser får en allt större invasion av folk endast vissa årstider. Alla har sina specifika möjligheter och sina specifika problem. Ett nyckelord är samarbete, men kanske med ny teknik och på nya sätt. Mycket av det finns faktiskt i den här utredningen. Regeringen ändrade förra året myndighetsstrukturen. Man lade ned Glesbygdsverket, ITPS och Nutek. I stället inrättade man två nya myndigheter, den ena för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser och den andra var Tillväxtverket. Det är väl för tidigt att säga vad det har blivit för resultat av det men det är intressant att följa. Jag tänkte också lite grann kommentera de reservationer som vi har i dag. En reservation handlar om den regionala tillväxtpolitikens inriktning och mål. Det är riktigt, precis som tidigare talare har sagt, att just regional utvecklingspolitik är summan av en rad politikområden. Man kan inte se det som endast en politik för lands- och glesbygd. Vi vet ju att vi är beroende av varandra. Vi känner alla till de små stegens tyranni, om en, två, tre eller flera verksamheter slås ut rinner bägaren över, då flyttar folk, kan man säga. Jag skulle också vilja yrka bifall till den gemensamma reservationen, nr 1, i sammanhanget. Den reservation som handlar om den kommersiella offentliga servicen på landsbygden omfattar en del av det som tas upp i den utredning som jag nämnde. Det är nyckelord om samarbete mellan aktörer som är gällande. Att hitta den balansen, att både samarbeta och vara självständig, är en utmaning förstås. Det är just mångfalden som behövs och inte likriktning. Att konsekvent sälja ut det som är statligt är definitivt inte en lösning som kommer att passa alla ändamål. Jag vill också yrka bifall till reservation 4. Sedan finns det en reservation från Vänsterpartiet om återföring av medel från vatten, vindkraft och andra naturresurser. Den är viktig att kommentera. Det förs ju en mångårig diskussion om att återföra pengar från vattenkraften till de här kommunerna. Jag och Miljöpartiet anser att någonting behövs för att överblicka det här. Om det ska vara en direkt återbäring eller en ersättning för den förstörelse som har skett genom vattenkraftsutbyggnaden i något slags bygdepeng, om det ska gå via den kommunala skatteutjämningen eller via fastighetsskatten är däremot inget som jag tycker att det finns ett klart svar på. Det behövs i så fall en ny ordentlig utredning. Dagens reservation får inte vårt bifall i dag, men den får ett slags medhåll i ambitionerna, skulle jag nog vilja säga.

Anf. 118 Maria Plass (M)

Herr talman! Målet för den regionala tillväxtpolitik som regeringen föreslår är utvecklingskraft i alla delar av landet med stark lokal och regional konkurrenskraft. Politiken för regional tillväxt ger de olika regionerna både inflytande och ansvar och innebär möjlighet att växa utifrån deras egna förutsättningar. Här för alliansregeringen en aktiv politik som ger alla delar av landet möjligheter att utvecklas av egen kraft och bidra till hela Sveriges tillväxt. Genom att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften och skapa bra förutsättningar för företagande, innovationer, investeringar och infrastruktur kan tillväxtpotentialen i hela landet stärkas. Regeringen svarar för helhetsstrategin för den regionala tillväxten och ger regionerna de resurser och det inflytande som med lokal styrning ger de bästa möjligheterna att växa av egen kraft och utifrån egna förutsättningar, det vill säga ett nedifrån-och-uppåt-perspektiv. Den regionala tillväxtpolitiken ska bland annat inriktas på ytterligare stärkt lokalt och regionalt inflytande och ansvar över statliga medel, tillvaratagande av unika förutsättningar för individens utvecklingskraft och företags konkurrenskraft, som finns i olika typer av regioner såsom gles- och landsbygd, små och medelstora städer samt storstadsområdena, samt ett tvärsektoriellt arbetssätt och en mer samordnad statlig förvaltning i samverkan med lokala och regionala aktörer. Insatser inom flertalet utgifts- och politikområden ska samordnas. Strategiska statliga insatser och åtgärder för hållbar tillväxt ska vidtas i samspel med aktörer på lokal, regional, europeisk och global nivå. Det ska finnas en god tillgång till kommersiell offentlig service för medborgare och näringsliv i alla delar av landet och ett ökat arbetskraftsutbud genom regionförstoring och ökad rörlighet inom och mellan regionerna. I detta sammanhang vill jag också understryka att regional tillväxtpolitik är mer än bara detta utgiftsområde och att regionalt hänsynstagande bör tas även i andra utgiftsområden samt att en samordning mellan statlig, regional och kommunal nivå måste finnas för att uppnå ett bra resultat av beslutade åtgärder. Småföretagen spelar en viktig roll för utvecklingen av landsbygden. Generella åtgärder inom näringspolitiken påverkar även dessa företag gynnsamt. Flera insatser inom området näringsliv, såsom att förbättra villkoren för företag och företagande kommer alla till del, oavsett om man befinner sig i en storstad, i en tätort, på landsbygden eller i glesbygd. Exempel på en typ av riktade åtgärder som främjar regional tillväxt är insatser för kvinnligt företagande, invandrares företagande och socialt företagande. Just nu befinner vi oss i en tid då mycket talar för landsbygdens affärsmöjligheter. Det kan handla om förädling av skogsråvara, mat och måltid, upplevelseindustri, hästverksamhet eller hälsa och omsorg. Detta är branscher där andelen kvinnor är högre än i många andra branscher och där lönsamma företag kan bildas. Här kan våra myndigheter visa på möjligheter men också hjälpa till att sänka trösklar. Låt oss dock komma ihåg att det inte är myndigheter som skapar företag utan människor med vilja och stark drivkraft. För programperioden 2007-2013 har Sverige tilldelats medel från EU:s strukturfonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Medel från Regionala utvecklingsfonden fördelas till ett antal program inom de två målen Regional konkurrenskraft och sysselsättning samt Europeiskt territoriellt samarbete. Strukturprogrammen för dessa två mål täcker geografiskt hela Sverige. Det är en självklarhet att dessa medel från fonderna ska användas på ett effektivt sätt och till största nytta. Under programperioden utvärderas strukturfondsprogrammen kontinuerligt, bland annat med syftet att skapa förutsättningar för ständigt och fortlöpande lärande. En första utvärdering visar att genomförandet sker i hög takt. Hittills har mest medel beviljats till innovativa miljöer och entreprenörskap, medan insatsområdena Utvecklat informationssamhälle och Regionförstoring haft ett svagare intresse. Vissa förbättringsområden finns. Det har efterlysts en högre grad av näringssamverkan för att strukturprojekten ska generera långsiktigt beständig ekonomisk tillväxt och regional utveckling. Det är viktigt att knyta forsknings- och utvecklingsinsatser närmare näringslivet och till den marknad som de är riktade mot. Att det finns en grundläggande service för såväl personer som företag är en förutsättning för tillväxt i alla delar av landet. Därför är det viktigt att säkerställa tillgången till service så att man skapar en miljö där det är attraktivt att bo men även att starta, utveckla och driva livskraftiga företag. Befolkningsförändringar, omvandlingen inom dagligvaru- och drivmedelsbranscherna samt att vi i dag handlar och konsumerar på ett annat sätt än tidigare påverkar vår tillgång till service. Ett regelverk finns om stöd till kommersiell service, vilket innebär att stöd kan lämnas till kommuner och näringsidkare i områden där servicen är gles. Regeringen har också avsatt 30 miljoner extra för att stärka tillgången på drivmedel i gles- och landsbygden. Man har också gett ett uppdrag till Tillväxtverket att ta fram lokala lösningar och initiativ för service, till exempel för drivmedel, inom dessa områden. Det här kommer att kräva fortsatta insatser nu och i framtiden, bland annat genom att stärka förutsättningarna för butiker och drivmedelsstationer med strategisk betydelse för varuförsörjningen. Detta behövs för att underlätta för dem som verkar och bor på landsbygden. Om vi ska få en ökad tillgänglighet till offentlig service i hela landet måste samordnade lösningar utvecklas. Vi måste öka samordningen både mellan offentliga servicegivare och mellan offentlig och kommersiell service. Här kan refereras - som har gjorts tidigare - till Högdahls utredning om att stödja de statliga myndigheterna i deras arbete med att inrätta lokala servicekontor och stödja samverkansinitiativ. Ett enkelt exempel på samordning är lanthandeln, som är en viktig servicepunkt på landsbygden, i skärgården och i glesbygden. Många gånger har lanthandeln fler uppgifter än att bara sälja mat och ibland drivmedel. Det kan handla om att vara ombud för Posten och kanske Systembolaget eller att ha hand om kommunala servicetjänster. Många gånger är det fråga om lokala lösningar där det offentliga näringslivet och föreningar samverkar. Herr talman! Det kan vara viktigt att poängtera att decentralisering och ökad samverkan i tillväxtarbetet stärker regionens möjlighet till lokalt förankrat och samtidigt effektivt utvecklingsarbete samt att ingen region missgynnas av att en annan region utvecklas. Tvärtom kan en region få kraft av andra regioners goda utveckling. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionen. I detta anförande instämde Marie Weibull Kornias (m).

Anf. 119 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Är det så att det finns en verklighet i riksdagen och en annan utanför väggarna? Vi brukar ofta säga att vi företräder dem som finns utanför dessa väggar. Men när man lyssnar på Maria Plass kan man inte tro att det stämmer. Jag ställde en fråga i mitt anförande, och jag hade inte räknat med att man från den borgerliga sidan skulle svara på frågan. Men jag ska ge en möjlighet till. Som jag nämnde i mitt anförande har jag träffat representanter från Småkom. Jag förutsätter att Maria Plass vet vad det är för organisation. Jag vill ställa två frågor till Maria Plass. Har Maria Plass träffat företrädarna från Småkom och hört vad de har för åsikter och vilka behov de framför? Om hon har det, hur kommer det sig att ni fortsätter på den vägen där ni inte tillgodoser de behov som de ger uttryck för?

Anf. 120 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag ska svara på frågorna. Jag träffade representanter för Småkom i går. Jag fick möjlighet att prata med dem om de regionala frågorna och diskutera Högdahlsutredningen. Vi hade ett bra samtal. Jag tycker att de var positiva till den politik vi för. Nu kom de från små kommuner. Jag har själv erfarenhet av att bo i en större kommun med 50 000 invånare men där delar av denna kommun vill bilda en egen liten kommun. Vi diskuterade de problem som kan uppkomma i en liten kommun med kanske 2 000 invånare. Jag uppfattar inte att deras åsikter gick så stick i stäv med våra som Krister Örnfjäder vill säga med sina frågor. Jag tyckte att vi var överens. Om de hade tyckt att vi för en dålig politik tror jag faktiskt att de hade sagt det, och de sade inte det. Jag vill också ta upp frågan om verkligheten. Det är nog så att vi har två verkligheter. Det finns en verklighet här inne, och det finns en annan verklighet där ute. Men både Krister Örnfjäder och jag är ute i verkligheten ofta och vi tar med oss de frågor som finns. Jag har också försökt att belysa dem i mitt anförande.

Anf. 121 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag tycker att det låter sensationellt att Maria Plass säger att hon har träffat Småkom och att de var överens med henne och förmodligen andra borgerliga ledamöter om den verklighetsbild och de satsningar som hon hävdar görs i olika delar av Sverige. Jag hänvisade till uttalandet som man antog vid Småkoms höstkonferens den 19 november. Man säger nej till statens reträtt från landsbygden. Jag förutsätter att Maria Plass också fick materialet. Det står i uttalandet att de senaste årens nedmontering av den statliga servicen till hushåll och småföretag på landsbygden hotar befolkningens grundläggande välfärd. Uppfattar Maria Plass det budskapet som att man är överens om de insatser och den politik som förs? Ger det här uttalandet uttryck för att man har den åsikten? Jag tycker att det låter helt sensationellt. Jag har möjlighet - vi har fortlöpande kontakter - att ställa frågan om de är överens, men då finns det ingen anledning att ge oss i oppositionen ett sådant material. Det kan inte vara så att de ger två olika bilder. Det vore helt fantastiskt. Det var företrädare från de olika politiska partierna som var närvarande, och det var inte färgat på det sättet. Det var företrädare för organisationen som lämnade över materialet. Där står det så. Jag tror inte att det är så som Maria Plass ger uttryck för. Jag tror att man framförde det som står i materialet och att man inte alls var speciellt överens.

Anf. 122 Maria Plass (M)

Herr talman! Vi upplever tydligen olika verkligheter. Jag upplevde den verklighet jag såg i går, och jag hörde vad Småkom sade. En del av dem kommer från Västra Götaland, socialiststyrt, och de är kanske färgade av det. Vi pratade bland annat om kommunikationer, och de sade att de inte var så där jättebra. Jag har träffat fiskare på mina resor. Jag utgår från att Krister Örnfjäder inte har gjort det, men han har kanske varit ute i skärgården och träffat andra. Fiskarna bor och arbetar där. I den politik som Socialdemokraterna vill föra skulle det vara nästan omöjligt. Det kan vara fråga om att höja förmögenhetsskatten och återinföra fastighetsskatten, över huvud taget göra det svårt för människor som bor vid kusten. De blir plötsligt förmögna och kan inte bo kvar. Är det en regional utveckling? Jag tycker inte det.

Anf. 123 Kent Persson (V)

Herr talman! Det var intressant att höra Maria Plass prata om de satsningar som regeringen gör som ska vara till stöd för den regionala utvecklingen, bland annat för småföretag. Det måste finnas en grundläggande struktur för att få satsningarna och möjligheterna. Det måste finnas bra och fungerande telekommunikationer samt vägar, och det bör finnas en statlig service. Jag återgår till den utredning som jag nämnde i mitt anförande som kom från glesbygdsmyndigheterna 2007. Det framkom att för åtta av tio företag var det mycket eller mycket viktigt att det fanns en statlig service för att de skulle kunna utveckla sitt företagande. I dag är det precis tvärtom med utvecklingen. På område efter område har staten övergett glesbygdskommunerna genom att dra ned på eller minska verksamheterna i många av dem. Vi ser också att man från staten - och detta har regeringen medverkat till - har lagt över än mer ansvar på kommunerna när det gäller medfinansiering av vägar. Det är inte rimligt att många gånger redan utsatta kommuner ska ta ett ännu större ansvar för det som ingår i den stora regionalpolitiken och som är det statliga ansvaret. Det är att upprätta en god service, bra vägnät och bra telekommunikationer, och där är det en reträtt som har gått mycket fortare de senaste tre åren än vad vi har sett tidigare. Det är regeringens ansvar. Att påstå att ni ger förutsättningar för företag att växa genom att ge olika bidrag till företagen hjälper inte när ni med andra handen drar bort grundförutsättningarna.

Anf. 124 Maria Plass (M)

Herr talman! Om jag uppfattade Kent Persson rätt skulle åtta av tio företag säga sig behöva statligt stöd för att kunna utvecklas. (KENT PERSSON (v): Statlig service.) Förlåt mig - statlig service. När jag lyssnade på Kent Persson tyckte jag att det var väldigt mycket statligt och mycket ett ovanifrånperspektiv. Det jag såg framför mig var den politik man förde i den gamla, socialdemokratiskt styrda regeringen där det var mycket bidrag. Man gjorde företag och människor bidragsberoende. Den politiken för inte vi. Vi tror på att människor kan utvecklas av egen kraft, och det var precis vad jag sade: Regioner kan utvecklas av egen kraft, människor kan utvecklas av egen kraft och företag kan utvecklas av egen kraft. När det gäller infrastrukturen undrar jag: Vad är alternativet? Alternativet är att det inte byggs något. Är det bättre än att man ger kommunerna eller regionerna möjlighet att medfinansiera den typen av projekt?

Anf. 125 Kent Persson (V)

Herr talman! Maria Plass kan inte ha lyssnat på vad jag sade. Det finns ett uppifrånperspektiv i dag där myndigheterna agerar utifrån den egna verksamhetens ekonomi i stället för att se medborgarna och kommunerna, som man säger i utredningen Se medborgarna - för bättre offentlig service . Det var det som var poängen med hela mitt anförande, och det är det som brister i dag. Självklart är den grundläggande service som arbetsförmedling, försäkringskassa och Skatteverket ska stå för viktigt för företagarna och för den enskilda medborgaren. Det borde finnas åtminstone ett sådant kontor i varje kommun. I dag finns det i 190 av 290 kommuner. Det borde finnas åtminstone ett i varje kommun. Jag säger inte att det ska finnas på varenda ort, överallt, men det ska åtminstone finnas en grundläggande statlig service som är lika för alla oavsett var man bor. Det ska inte vara så att en företagare på grund av att Posten har ändrat sina öppettider eller när de tömmer brevlådan behöver åka till grannkommunen på arbetstid för att posta sitt företagspaket för att det ska nå till nästa kommun. Det är orimligt. Jag träffar på detta inte dagligen men ganska ofta när jag är i min hemkommun eller de kommuner som ligger i närheten. Det är fullständigt oacceptabelt, och när jag hör Maria Plass prata om Småkom är jag oerhört förvånad att ni inte uppfattar deras budskap. Det är väldigt klart och tydligt: Sätt stopp för denna utveckling! Ge oss förutsättningar! Lita på oss, men se till att det finns en grundläggande service som är lika för alla! Sedan sköter vi resten.

Anf. 126 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag kan som sagt helt hålla med om att det inte är meningen att man ska åka till en annan kommun för att posta ett paket eller ett brev. Det finns i och för sig möjlighet att som företag få andra tjänster, men jag tror att vi är helt överens om detta. Det är inte så att regeringen har gått in och sagt det heller, utan regeringen har sagt att det ska finnas en grundläggande service. Man ger också både stöd till den grundläggande servicen och tillsätter ett antal utredningar och projekt just för att se till att det blir en bra service. Vi är helt överens om detta. Jag tror inte att det är någon skiljelinje i det egentligen. När det gäller de servicekontor av vilka det skulle finnas ett i varje kommun kan jag inte låta bli att tänka på tidigare projekt, som i och för sig har varit i ett antal kommuner. Man hade typ Socsamprojekt där Västra Götalandsregionen eller landstinget tillsammans med kommunen och Försäkringskassan hade gemensamma projekt med hängavtal till Arbetsförmedlingen. Det var egentligen lite grann samma sak, vilket den gamla regeringen tyvärr tog bort. Det är mycket tråkigt, för det var faktiskt ganska fungerande och bra projekt. Servicekontoren kanske blir det nya Socsam, fast på ett lite annorlunda sätt. Min tanke när jag har läst och hört om detta är: Hur kommer medborgarkontoren att fungera tillsammans med servicekontoren? Det viktiga är ju att man inte bygger upp två parallella strukturer utan att man får dem att samverka och att man samordnar den service som riktar sig till företagen och till medborgarna. Jag håller helt med om detta - medborgaren i centrum. Jag säger inte emot det på något sätt. Snarare ska vi väl försöka att jobba för att medborgarna ska få en bättre service, speciellt i glesbygd.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 127 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tänkte faktiskt ställa en fråga om saker som inte är specifika, så jag kanske blir tillrättavisad av talmannen. Det är också möjligt att Maria Plass inte kan ge ett konkret svar, men kanske kan hon föra ett resonemang runt det hela. När vi träffade Småkom, som gör sin presentation här i riksdagen - och det tycker jag är väldigt bra - tog man upp att de odemokratiska krafter vi har i samhället gärna etablerar sig ute i periferin. Där hittar de nämligen många möjligheter att ställa människor mot människor och resurser mot resurser. Man sade också att de kanske kommer att få större underlag för sina väljare om vi inte lyckas bryta trenden att service försvinner från landsbygd och regioner och att det urholkas. Jag känner att det finns vissa moderata uttalanden ute i landet som också bidrar till dessa krafters möjlighet att utvecklas, och därför skulle jag tycka att det var härligt att höra Maria Plass resonera runt denna fråga.

Anf. 128 Maria Plass (M)

Herr talman! Jag beklagar att mitt möte med Småkom inte var så långt att vi kom in på den frågan. Vi diskuterade andra frågor. Jag måste alltså säga att jag inte är riktigt förberedd på frågan. Däremot tar jag definitivt avstånd från alla former av denna odemokratiska rörelse som Tina Ehn pratar om. Jag har kanske inte sett kopplingen mellan den regionala utvecklingen eller tillväxten och dessa odemokratiska krafter, men om det skulle vara som Tina Ehn säger är det verkligen bekymmersamt.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 129 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tror att det finns skäl att återkomma. I dag har det också varit en lång diskussion om dessa frågor, så vi kanske inte ska fortsätta med det. Jag har en annan fråga som handlar mer konkret om ämnet, och det är något som kom upp under diskussionerna. Vi säger att vi är eniga om att företagarna är väldigt viktiga för landsbygd och regioner. Det är på något sätt de som skapar möjligheter och arbetstillfällen och verkligen är kraften i landsbygd och regioner runt om i landet. Samtidigt finns det brister. Det finns till exempel brister i det vanliga vägunderhållet, eftersom det satsas otroligt mycket pengar på stora vägar i stället för att underhålla de vägar vi har. De påtalade också att det behövs bredband. Över två miljoner människor har inte tillgång till den digitala tekniken på ett bra sätt, och många av dem är företagare. När man läser i regeringens budgetproposition ser man att regeringen säger att man överlag har god tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Men när väldigt många företagare klagar på att de inte har det utan behöver det undrar jag vad man tänker göra. Det är en brist.

Anf. 130 Maria Plass (M)

Herr talman! Bristen ser antagligen olika ut beroende på var man befinner sig. På vissa ställen är det en brist, det kan jag hålla med om. Man har inte lagt ned fiber i marken och inte grävt ned på något sätt, och det kanske skulle behövas. Man tittar även på andra typer av tekniska lösningar. Det får inte bli så att man från statligt håll pekar med hela handen och säger: Nu ska det göras här och nu. Då blir det ett offentligt grepp som kanske blir felriktat. Däremot har jag full förståelse för att företagare i glesbygd vill ha en snabb bredbandsuppkoppling, självklart. Man ska se till att det utvecklas, men frågan är vem som ska utveckla det. När det gäller till exempel vägunderhåll har regeringen lagt ganska mycket pengar där. Det finns ett stort behov. Både Tina Ehn och jag vet att det i Dalsland till exempel är stora gropar i vägen som definitivt behöver åtgärdas. Nu blir det åtgärdat. Tyvärr blev det inte åtgärdat under den gamla regeringens tid, utan det var mer snack och ingen verkstad. Jag tror att vi med tillförsikt kan se detta an.

Anf. 131 Åke Sandström (C)

Herr talman! Tänk att så här i adventstider få tala om någonting så intressant och viktigt som regional tillväxt och utveckling. Det är synd att vi är så få kolleger här. Det här är ett jätteområde och ett hjärteområde för många. Jag vill börja med att yrka bifall till föreliggande förslag och avslag på reservationerna, även om jag kan se i reservationerna flera punkter som vi i stort sett är överens om. Det har sagts här att vi möjligen lever i skilda världar här i kammaren och i verkligheten. Får jag bara i all stillsamhet säga att vi är tre talare i rad som kommer från ren landsbygd, så vi vet med övertygelse hur verkligheten ser ut. Regional tillväxt och utveckling är summan av den lokala utvecklingen i vårt land och beroende av en lång rad politikområden, det är vi helt överens om. Jag brukar kalla det, beträffande de alla olika politikområdena, att vi har för många stuprör och inga bra hängrännor när det gäller myndighetsstrukturen. Det gör att vi har brist på samverkan i den regionala och lokala utvecklingen. Det är jätteintressant att så många är engagerade i regional och lokal tillväxt, både i partier och övriga medborgare. Det är en viktig demokratisk fråga också. Personligen har jag varit engagerad under en lång tid i dessa frågor, och jag vet med bestämdhet att det inte alltid var bättre förr. Vi behöver bara gå en bit tillbaka, så där 20 år. Det hade varit en väldigt negativ utveckling inom många områden. Det blev inte bättre av att under förförra perioden, alltså 1998-2002 genomfördes en regionalpolitisk utredning. Där tog man för första gången bort begreppet utjämning. Det hette förut regional utveckling och utjämning, alltså att utjämna skillnaderna i att bygga och bo, arbeta och driva företag. Det togs alltså bort i den utredningen, och jag vet att det uppmärksammades till en del. Jag var som vanligt stillsam i min kritik, men då var vi i opposition. Den utredningen gjordes som sagt under den förrförra perioden. Regionernas talan, herr talman, behövs i parlamentet. Jag är personligen oroad på den punkten inför framtiden. Från och med nästa mandatperiod kommer vi att ha den situationen här i kammaren att ledamöterna från de tre storstadsområdena är flera än alla övriga tillsammans utifrån landet. Det kommer att ställa prov på helhetsperspektiv och vidsynthet hos den kommande riksdagen, oavsett vilken sammansättning den kommer att ha. Herr talman! Det har nämnts om EU:s strukturfondsprogram, och även landsbygdsprogrammet nämns i detta betänkande. De har stor betydelse för regional tillväxt. Jag delar i stort meningen som framförs i reservation 2 om kravet på ändamålsenlig användning, bättre samordning och minskat regelkrångel. Det sistnämnda blir särskilt tydligt vid deltagandet i de så kallade Leaderprogrammen. Just Leaderprogrammen omgärdas av en otroligt omfattande administration. På dessa punkter har vi en samsyn. Statliga verks och myndigheters placering, verksamhet och ansvar har varit ett diskussionsämne länge. Jag har själv deltagit i den debatten från 1998. Den förordning som antogs för två år sedan om krav på samråd med andra statliga myndigheter, kommuner och företag kan möjligen vara en bit på vägen. Förvaltningskommittén kräver också uppföljning och genomlysning av de problem som uppstår särskilt vid minskning av verksamheter. Tyvärr är det som vanligt de mindre kommunerna och orterna som drabbas mest vid neddragningen av statlig verksamhet. Herr talman! Kommersiell service på landsbygd och i glesbygd är en utomordentligt svår fråga. Den demografiska förändringen är här, och vi kan inte göra så mycket åt den, i varje fall inte kortsiktigt. Det ger en sviktande köpkraft och därmed försämrad lönsamhet, och det märks på dagligvaruhandel och drivmedelshandel. Det är många eldsjälar som lokalt har fått i gång lyckade projekt där samverkan har varit utgångspunkten, och medel från landsbygdsprogrammet har kunnat utgå. Som de flesta säkert känner till finns det i dag statsbidrag för kommersiell service både när det gäller dagligvaror, där kommunerna är medfinansiärer, och på drivmedelsområdet. Jag anser att vi måste arbeta för en ökad samverkan, ofta över kommungränserna, och det kan vara ett sätt att möjligen lösa denna svåra fråga. Personligen anser jag att omställningen till nya mer lokalt producerade drivmedel är en utmaning för framtiden som vi hoppas kan ge en förbättrad situation. Jag har en liten fråga, och jag ska också svara på en fråga som Krister Örnfjäder ställde om jag får svar på min fråga. Det står i vårt vackra betänkande i reservation 1 att politiken inte får reduceras till en politik för gles- och landsbygd med låga ambitioner. Jag måste få en språklig förklaring till detta. Menar man att det är vi som bor i gles- och landsbygd som har låga ambitioner för bygdens utveckling, eller vad menar man? Det måste förklaras. Jag hoppas få svar på den frågan. Beträffande Småkom ska jag erkänna att jag inte kunde träffa dem i går. Jag har arbetat i 35 år som förtroendevald i en kommun med 8 800 invånare, så jag tror att jag vet ungefär vad det handlar om. I mitt hemlän har vi fem av landets sex minsta kommuner, och självklart är det jättestora problem för de allra minsta kommunerna. Samtidigt är det orättfärdigt att påstå att kommunerna inte har fått förstärkningar. Trots denna finansiella kris och lågkonjunktur har sänkningen av arbetsgivaravgifterna generellt, sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga och för de äldre och de extra statsbidragen för 2010 gett en ökning av tillgångarna för kommunerna. Avslutningsvis vill jag konstatera att trots starka formuleringar och tidvis ett högt tonläge i debatten, handlar de ökade satsningar som Socialdemokraterna vill göra för hela vårt fosterland för nästa år om 50 miljoner. Om det står rätt har jag uppfattat det så. Därmed vill jag tacka för mig. Det är min sista debatt i de här sammanhangen, och regionalpolitiken är fortsatt ett väldigt intressant område. Tack för mig!

Anf. 132 Kent Persson (V)

Herr talman! Det är intressant att det är en av de sista replikerna med dig, Åke Sandström. Jag kommer att sakna dig. Du har ett engagemang när det gäller landsbygdsfrågor och regionalpolitik, och det ska du ha uppskattning för. Jag har två frågor till dig. Den ena gäller vattenkraften. Vänsterpartiet har i en motion föreslagit att en viss del av de vinster som genereras av vattenkraftsel i de sju skogslänen ska återföras på något sätt i det hela. Delar Åke Sandström den uppfattning som vi framför i vår motion? Den andra frågan handlar om de statliga myndigheterna och skyldigheterna. Du var inne på dem i ditt anförande. Det står så här i betänkandet från utskottet: Enligt 16 § förordningen 2007:713 om regionalt tillväxtarbete ska de statliga myndigheterna beakta möjligheten till decentralisering av sina verksamheter. När verksamhetsminskningar övervägs ska de samråda med andra berörda statliga myndigheter, kommuner, landsting, näringsliv och organisationer om möjligheter att genom samordning eller samverkan upprätta eller utveckla verksamheten. Anser Åke Sandström att regeringen lever upp till den förordningen?

Anf. 133 Åke Sandström (C)

Herr talman! Fråga ett kan jag svara ja på. Jag kan inte förneka att jag sedan 1998 har motionerat om att man ska utreda förutsättningarna för en återföring av medel från vattenkraften, och nu också aktuellt med vindkraften, till de regioner som har producerat el. Jag vet att det kan vara en del tekniska svårigheter, men det borde ändå kunna utredas. Norge har ett väl fungerande system för detta. Med tanke på hur den här regeringen och den förra regeringen har höjt fastighetsskatten för vattenkraften från i stort sett 580 miljoner till 2 miljarder borde det finnas en möjlighet. När det gäller fråga två är det en föreskrift för myndigheterna att leva upp till. Det är inte sådant som regeringen direkt kan göra. Men om frågan är hur myndigheten har levt upp till kravet på samverkan, om de har undersökt alla möjligheter till samlokalisering och så vidare är mitt personliga svar: Nej, de har inte klarat det särskilt bra.

Anf. 134 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag tackar Åke för hans uppriktiga svar. Jag är glad att vi har samma uppfattning när det gäller vattenkraften och även vindkraften, som vi också har nämnt i vår motion. När det gäller de statliga myndigheterna, jovisst kan regeringen göra någonting. Det gör man ju via regleringsbrev om det är så att man bryr sig. Det är väl det som är problemet. Och jag tror dig när du säger att du har samma uppfattning som jag och Vänsterpartiet i den här frågan, att myndigheterna inte lever upp till ansvaret. Men det är just via regleringsbrev som man ska tydliggöra myndigheternas ansvar. Och är det så att de - nu höll jag på att svära - struntar i det, då måste man ta i med hårdhandskarna här, agera och se till att det fungerar utifrån regeringens ambitioner. Annars blir det inte trovärdigt. Det är det som är problemet. Vi har sett det, och det har accelererat under året. Skatteverkets agerande i Norrland är ett ypperligt exempel på hur en myndighet missköter sitt uppdrag. Man ser till myndighetens roll och myndighetens väl i stället för att ha ett medborgarperspektiv. Man har inte ens den mest elementära kunskapen om hur det fungerar i ett samhälle. Och när en statlig myndighet inte fungerar på det sättet, då måste faktiskt regeringen agera och inte sitta vid sidan om och säga att det där är myndigheternas ansvar. Det är brist på politik, det är brist på ansvar och det är brist på respekt för alla de människor som bor i glesbygdsområdena.

Anf. 135 Åke Sandström (C)

Herr talman! Jag förstår Kent Perssons fråga. Det är klart att det inte är särskilt enkelt att å ena sidan ha självständiga myndigheter och att å andra sidan kunna styra enbart genom regleringsbrev. Jag ska föra frågan vidare. Samtidigt ska vi kräva, i en tid av begränsade resurser, att myndigheten är effektiv. Jag deltog själv i kampen, som hade koppling till Skatteverket, mot nedläggning i vårt län och kunde i alla fall rädda ett kontor. Som sagt har vi här en utveckling där man hävdar att det ska gå bra att lösa en del sådana här frågor utan att vara placerad ute. Samtidigt är det min personliga uppfattning att tillgängligheten för medborgarna ska väga tungt. Jag har stor förståelse för frågan, och jag är beredd att föra den vidare och göra vad jag kan.

Anf. 136 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag ska börja med att ge en förklaring till texten där vi hänvisar till låga ambitioner. Det står helt enkelt så här: Vi socialdemokrater accepterar inte att regionalpolitiken reduceras till en politik för gles- och landsbygd med låga ambitioner. Det är alltså regionalpolitiken som inte får ha låga ambitioner. (ÅKE SANDSTRÖM (c): Ja, men det går att uppfatta på ett annat sätt.) Sedan får jag väl hälsa Åke Sandström välkommen i det socialistiska gänget. Som Maria Plass sade styrs ju Västra Götaland av socialister, och det känns väl skönt. Centerpartiet är ju också med och styr, så välkommen! Åke Sandström nämnde att det har skett saker och ting under resans gång från både tidigare regeringar och nuvarande regering. Det stämmer. Så är det. Han nämnde exempelvis att ordet utjämning togs bort i en tidigare utredning. Då undrar jag hur Åke Sandström reagerar nu när utjämningsbidragen förändras, så att ekonomiskt svagare regioner och kommuner får minskade bidrag. Upplever han det som ett problem, eller är det okej? Sedan är jag ledsen att jag kanske missade svaret på min fråga som du sade att du skulle svara på. Jag vet inte om det var för att jag letade efter den där meningen i betänkandet, för jag upplevde inte att du gav något svar. Men nu har du möjligheten igen, så att jag vet vad du har sagt och slipper läsa protokollet i morgon.

Anf. 137 Åke Sandström (C)

Herr talman! Först är det bra att vi får en förklaring till texten, för den går faktiskt att läsa på ett negativt sätt för landsbygden. Vi får se upp när vi justerar betänkanden så att de inte kan misstolkas. Beträffande kostnads- och intäktsutjämningen för kommunerna står jag upp för den och har gjort det i alla år, och som sagt kommer jag att bevaka den väldigt mycket. Det ska tillsättas en parlamentarisk utredning för att se över detta - den kanske redan är tillsatt. Det ska komma ett förslag efter valet 2010, såvitt jag vet. Det kommunala utjämningssystemet har mycket stor betydelse ur regional synpunkt. Jag kan absolut inte säga annat. Jag har inte träffat Småkom vid detta tillfälle, men känner väl till deras företrädare och problematiken eftersom jag själv är verksam i en liten kommun. Jag har förstått deras budskap. Samtidigt sade jag i mitt inlägg - Krister Örnfjäder kanske letade efter den formuleringen - att kommunsektorn har fått ett tillskott med ett antal miljarder som i varje fall kortsiktigt har hjälpt upp situationen. Jag vet mycket väl att situationen är svår för de allra minsta kommunerna.

Anf. 138 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Det är en händelse som ser ut som en tanke. Vi föreslog på våren att det skulle behövas ett tillskott med 17 miljarder till kommunerna. Regeringen sade att det var fullständigt huvudlöst och oansvarigt och att man förstörde statens ekonomi. Det var på just den summan som man hamnade sedan. Det är ännu ett exempel på hur vi fick dra fram regeringen till ett klokt beslut, men trägen vinner. Det finns andra exempel på sådant som jag inte tycker är så jättestrålande. Man pratar om satsningar på infrastruktur, och Småkom har yttrat sig även i det sammanhanget. De säger att kommunerna känner sig tvingade att förskottera kostnader och vara med och medfinansiera. I det infrastrukturförslag som man nu har lagt fram som ska fastställas av regeringen efter nyår förutsätter man 30 miljarder i medfinansiering. Om man tittar på planerna ser man att mycket av de pengarna i dag tas från de pengar som normalt skulle gå till det regionala vägnätet, det som regionerna har ansvar för. Man lägger över det på det statliga vägnätet. Man får alltså vara med och plocka från de kommunala budgetarna. Småkom säger: För de ekonomiskt mindre gynnade landsbygdskommunerna är de här lösningarna en stor belastning. Vad tycker Åke om det förslaget? Är det ett bra sätt att finansiera framtida infrastruktursatsningar?

Anf. 139 Åke Sandström (C)

Herr talman! Infrastrukturfrågan skulle vi kunna tala länge om. Vi hade att möta ett gigantiskt berg av krav på underhållsåtgärder. Det är rätt många år sedan det eftersläpande underhållet på vägar var 30 miljarder. Det har stigit betydligt. Med det budgeteringssystem som riksdagen har - jag har en del synpunkter på det - är det inte möjligt att klara av att få fram pengar till det om vi inte får ha någon form av annan finansiering. Med vetskap om de projekt det är fråga om är det, vad jag vet, inga Småkomkommuner som behöver delta med finansiering i de stora trafikledscentrumen vid de stora tätorterna. Det är där det har varit aktuellt med kommunal medfinansiering. Jag utgår ifrån att det med den kommunala demokratin ska avgöras med kommunala beslut. Ingen tvingar någon till detta. Kommunerna måste överväga detta själva. Det är en tvingande omständighet att ha olika former av medfinansiering. I min närmaste stad, Umeå, har ett stort företag gått in med tillfälliga lån för att man ska klara en viktig förbifartslänk.

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 140 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Det har nu gått ett år sedan förra gången vi debatterade detta ämne - det var en annan budget då förstås. Vid den tidpunkten var stämningen dyster. I alla sammanhang talades det om den globala ekonomiska krisen. Sedan dess har mycket hänt. Det har lagts fram en rad förslag som är till fördel för människor i olika delar av landet. Utvecklingen bygger ju på människors möjlighet att utveckla sina förmågor, viljor, lust och så vidare. Vi har under hösten presenterat den budget som vi nu debatterar bit för bit. Oppositionen har presenterat sina alternativa budgetar. I vissa fall blir det tydligare och tydligare hur de politiska alternativen ser ut. Inom det område som vi nu debatterar, utgiftsområde 19 Regional tillväxt, är skillnaderna i pengar inte särskilt stora. Ett av oppositionens tre partier föreslår en beloppsmässig förändring inom utgiftsområdet. För Folkpartiet och alliansregeringen är det viktigt att stärka den utvecklingskraft som finns i alla delar av vårt avlånga land. Det är bra för Sverige på kort och på lång sikt. Det finns heller ingen motsättning mellan utveckling i storstadsregionerna och i landsbygdsregionerna. Politiken för regional tillväxt bygger på att varje region ges ansvar och inflytande som innebär möjligheter att växa utifrån sina egna förutsättningar. Regional tillväxt handlar om många olika typer av insatser. Folkpartiets och regeringens synsätt vad gäller tillväxt handlar bland annat om fler i arbete, färre i utanförskap, fungerande infrastruktur och bättre kvalitet i utbildningen. Många av de insatserna ryms inte inom utgiftsområdet, men de är inte mindre betydelsefulla för det. Fler ekonomiskt starka regioner är bra för Sverige och för landets svagare regioner. Liksom regeringen konstaterar vi i utskottet att de strukturella förutsättningarna skiljer sig åt i Sveriges olika delar, vilket gör att utvecklingsmöjligheter och problem varierar mellan landets regioner. Det blir naturligtvis särskilt tydligt i svåra ekonomiska kriser. Det är helt klart att en politik för tillväxt i hela landet måste innehålla politiska insatser som bidrar till att skapa ett långsiktigt hållbart näringsliv. En avgörande del i den regionala tillväxtpolitiken är att ytterligare stärka lokalt och regionalt ansvar och inflytande över statliga tillväxtresurser. Den regionala tillväxtpolitiken ska bedrivas i alla delar av landet, såväl i glesbygd och landsbygd som i små och medelstora städer samt i storstadsområden för att bidra till den samlade nationella tillväxten. Det kan behövas olika verktyg i olika delar av landet. Det finns ett fortsatt behov av insatser för vissa geografiskt avgränsade områden som ur ett europeiskt och nationellt perspektiv bedöms behöva särskilda åtgärder för att stärka sina förutsättningar för en hållbar tillväxt. Så sent som i april i år ställde vi i utskottet oss bakom regeringens förslag till strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder. I det som handlar om det här området i den socialdemokratiska partimotionen står det att det finns en vilja att göra den regionala utvecklingspolitiken till en central fråga där konsekvenserna för den regionala utvecklingen blir en ständigt närvarande aspekt i utformningen av strategiska politiska beslut. Enligt Socialdemokraterna själva innebär detta en omprövning av den tidigare förda regionalpolitiken. Det gäller inte bara det här området. Det har omprövats inom en rad områden, vilket inte kan betraktas på något annat sätt än som ett erkännande av att den politik som fördes tidigare var mindre lyckad. Flera motioner i det betänkande som vi nu debatterar handlar om samordning. Ett tvärsektoriellt arbetssätt och en mer samordnad stat i samverkan med lokala och regionala aktörer är grunden för regeringens regionala tillväxtpolitik. Vi har ingen annan uppfattning. En annan fråga som lyfts fram handlar om storstädernas roll. Jag kan rekommendera en genomläsning av regeringens nationella strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007-2013. Vi står bakom regeringens uppfattning att tillgång till offentlig service över hela landet är ett viktigt inslag i den regionala tillväxtpolitiken. Detta har Folkpartiet slagit fast i olika rapporter och motioner genom åren. Vad man kan konstatera när man läser de förslag som har presenterats av oppositionen - jag ska inte gå in i detalj på varje förslag - är att de antingen slår in redan öppna dörrar eller går på tvärs med den politik som regeringen för. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 141 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag får hälsa även Liselott Hagberg välkommen till det socialistiska gänget, som Folkpartiet enligt Moderaterna tillhör, åtminstone i Västra Götaland. Liselott Hagberg använde en stor del av sin talartid till att prata om våra förslag och kanske också brist på förslag. Bland annat nämnde hon att vi skrivit en motion som innebär en omprövning av tidigare ställningstagande. Hon sade också att det måste bero på att det tidigare var mindre lyckat. Jag vill inte hålla med om det. Men saker förändras. Var tid har sina lösningar. Om vi ska gå in på mindre lyckad regionalpolitik undrar jag när vi får se omprövningen av regeringens politik. Den är inte speciellt lyckad, åtminstone inte om man lyssnar på dem som "drabbas" av den. Jag tog i ett tidigare replikskifte med Åke Sandström upp frågan om finansiering av infrastruktur. Då sade han ungefär att när det inte finns tillräckligt mycket pengar måste man hitta andra sätt att lösa finansieringen av infrastruktur. Men om man inte hade sänkt de statliga skatterna med ca 100 miljarder om året, anser Liselott Hagberg att det då hade funnits ett större ekonomiskt utrymme att göra infrastruktursatsningar i stället för den lösning som man har i dag att kommunerna ska använda sina skattemedel för att finansiera satsningar på det statliga väg- och järnvägsnätet?

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 142 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Jag kan säga, som har sagts i många av de debatter som har förts tidigare i den här salen, att jag i de förslag som tidigare har lagts fram av Socialdemokraterna inte har sett att det har funnits tankar på skattehöjningar. Vad jag vet har Socialdemokraterna gått med på regeringens tre steg i jobbskatteavdraget i den meningen att de inte har föreslagit något som har gått i motsatt riktning. Jag ska inte säga att frågan är fel ställd. Men på något vis måste väl Krister Örnfjäder på ett tydligare sätt förklara vad han menar. Frågan är ställd på ett sådant sätt att den egentligen inte går att besvara, utan den studsar nog tillbaka till Krister Örnfjäder själv.

Anf. 143 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Då måste jag upplysa Liselott Hagberg om att vi i vårt alternativ till infrastrukturplan för 2010-2021 hade i storleksordningen 40 miljarder mer under motsvarande period. Dessutom krävde vi inte någon medfinansiering från regionerna och kommunerna. Vi har vid dessa tillfällen sagt nej till de skattesänkningar som vid varje enskilt tillfälle har varit uppe till debatt. Så ligger det till med den saken. Med hjälp av den informationen kanske Liselott Hagberg kan göra ett försök att svara på min fråga. Om man hade haft ytterligare skatteintäkter på ca 100 miljarder, hade det då funnits ett utrymme för ökade satsningar på infrastrukturen utan att kommuner och regioner hade behövt använda sina skattepengar?

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 144 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Man kan lösa detta med pengar på olika sätt. Jag noterar att Krister Örnfjäders parti har höjt nivån på utgiftstaket i budgeten, och det kanske är ett sätt att lösa problematiken från Socialdemokraternas sida. När det gäller medfinansiering från regionerna tycker jag att det är aktuellt att i sammanhanget lyfta fram exempel som visar att det finns en stark vilja och ett starkt engagemang när det gäller medfinansiering av infrastruktur. Jag tror att jag tog upp detta exempel förra året. Det känns därför som en déjà vu-upplevelse eftersom frågorna är ungefär desamma, och svaren blir också desamma eftersom situationen ser likadan ut när det gäller medfinansiering och inställningen till den från regionernas sida. I mitt eget län, Södermanland, och i Östergötland finns det en stark vilja att vara med och medfinansiera en kommande höghastighetsbana. Regeringen har också tagit initiativ till att utreda just frågan om en höghastighetsbana när vi talar om kommande behov och att tider förändras, som Krister Örnfjäder själv sade tidigare. Den viljan finns kvar därför att man tycker att det är så angeläget att få till stånd en höghastighetsbana och en bansträckning av detta slag. Det finns alltså en vilja och en beredskap, och det har gjorts stora förberedelser just för att få till stånd en sådan satsning i framtiden. Man kan möjligtvis säga att fler delar av södra Sverige skulle ha varit med i den satsningen eftersom den gynnar alla som vill ta sig in till Stockholm på ett smidigt sätt.

Anf. 145 Eva Johnsson (Kd)

Herr talman! Vi debatterar i kväll näringsutskottets betänkande om regional tillväxt. Hela Sverige ska leva är ett utrop som ofta hörs i debatten. Det finns också en organisation som heter så och som vi i alliansen nu satsar 41 miljoner på. Jag vill för en liten stund fokusera på själva uttrycket: Hela Sverige ska leva. Vad betyder det egentligen? Det handlar om att man ska kunna bo, jobba och leva även i ett litet samhälle i Värmland, i en småstad i Norrlands inland eller i min egen by Vederslöv. Att leva innebär ofta att ta sig till jobbet, till fritidsintressen, till barnens aktiviteter och så vidare. Utanför storstäderna finns som bekant inte tunnelbana, storstadens spårvagn eller förortens pendeltåg. Där står, vare sig man vill eller inte, bilen i centrum för människors möjligheter till ett bra liv. Det kan man beklaga eftersom det naturligtvis vore oerhört bra om vi hade en infrastruktur som var lite mer tillgänglig för oss som bor rakt ut i skogen. Vi kristdemokrater menar emellertid att om man på allvar ger uttryck för begreppet hela Sverige ska leva måste det ändå få vissa politiska konsekvenser. Då kan man inte rakt av, som något parti i oppositionen här gör, föreslå en bensinskattehöjning på 2 kronor och sedan inte tro att det får några konsekvenser för dem som kör till jobbet i Burträsk, för dem som åker till studiecirkeln i Bengtsfors eller för dem som skjutsar barnen till fotbollsträningen i Bankeryd. Då kan man inte driva igenom en pumplag, som något parti i oppositionen gjorde 2005, och sedan inte tro att det får konsekvenser för dem som bor utanför tullarna i Stockholm. Sverige slutar nämligen inte vid tullarna. Jag är glad över att kunna konstatera att alliansregeringen nu satsar 50 miljoner på kommersiell service, där 30 miljoner specifikt går till drivmedelsområdet. Vi gav också för ett år sedan länsstyrelserna i Värmlands och Dalarnas län 3 miljoner för att under 2009 utreda, sprida kunskap och hitta modeller för att öka tillgängligheten till drivmedel. Det finns flera positiva exempel på hur kommuner, regionförbund och länsstyrelser samarbetar för att tillgodose bygdens behov av drivmedel. Det är viktigt för vår landsbygd. De höga krav som ställts har visat sig få förödande konsekvenser på många håll i landet. För att landsbygden ska kunna överleva är drivmedelsförsörjningen en basal och viktig del av helhetslösningen. I en kommun i Värmland har man så stora problem med att få drivmedel till kommunens tjänstebilar i hemtjänsten att kommunen nu överväger att starta en egen bensinmack för att lösa problemen. I mitt hemlän, Kronobergs län, driver man projektet Rädda landsbygdens bensinstationer. Man besöker nedläggningshotade mackar och diskuterar med mackägarna hur man på bästa sätt kan hjälpa till. Men det är inte bara myndigheterna som gör något. Det finns en kreativitet på landsbygden som, i vanlig ordning, är fantastisk. I byn Brunna i Härnösands kommun har sex familjer gått samman och tagit över både lanthandel och bensinmack. Macken är ofta inte bara ett ställe där man tankar bilen utan också ett nav i det lokala samhället, och ofta handlar man i den närbelägna lanthandeln. Man hämtar ut sin medicin på det lokala apoteksutlämningsstället och träffas och talar om nyheter. Kreativiteten på landsbygden är omvittnad och bekräftas gång på gång av initiativrika medborgare runt om i landet. Herr talman! Det är alldeles uppenbart att både drivmedel och lanthandel är viktiga ingredienser i en levande landsbygd. Exempel på en annan typ av innovativ kreativitet hittar jag i grannbyn Kalvsvik. Där räddades lanthandeln genom att de boende gick samman och bildade en ekonomisk förening. Sedan köpte de andelar i lanthandeln och räddade därmed denna. Genom de nya regelverken rörande distribution av receptfria varor kunde också både apotek och förbättrad service med utlämning från Systembolaget räddas. Detta är ett resultat av alliansregeringens beslut. Herr talman! Jag tycker att man skulle kunna likna Sverige vid ett cykeldäck. Om man ser Stockholm som hjulets nav är landsbygden ekrarna. Utan navet rör sig inte hjulet, men utan ekrar snurrar hjulet över huvud taget inte. Stockholm behövs, men även landsbygden behövs för att Sverigehjulet ska rulla på. Vi behöver varandra. För att underlätta för ekrarna, för landsbygden, måste Stockholm och vi politiker här i riksdagen i Stockholm sätta oss in i frågan om landsbygdens behov även nästa mandatperiod när en majoritet av ledamöterna kommer att ha storstäderna som sin egen valkrets. Jag har tidigare lyft fram bilens betydelse för landsbygden. Men utan jobb och pengar blir det ingen bil. Vi är dessutom mitt i en kris. Landsbygden har drabbats hårt. Alla vet vi det. Det behövs fler jobb också på landsbygden, och det skapas fler jobb bland annat genom utlokalisering av myndigheter. Fler jobb kan också skapas för landsbygdens folk genom alliansens politik med lägre skatter för företagen, med jobbskatteavdrag och med ett minskat regelkrångel. Men ofta glömmer vi att landsbygden i sig skapar jobb. Jag tänker bland annat på turismen. Turismen som industri ökar för varje år. År 1995 omsattes inom turismen i Sverige 113 miljarder kronor, och år 2006 omsattes 215 miljarder kronor. År 1995 sysselsatte turismen 102 000 helårsarbetare, och år 2006 sysselsattes 151 000 helårsarbetare. Faktum är att turismens exportvärde är större än den svenska personbilsexportens värde, vilket är ganska intressant. Många turister väljer att åka till en storstad, men det finns en stor outnyttjad potential också på landsbygden. För att få den svenska turismen och den svenska landsbygden att blomstra ännu mer, också i en lågkonjunktur, behövs det naturligtvis stöd. Vi kristdemokrater har föreslagit ett nationellt handlingsprogram som vi tror kan vara en del av lösningen. Landsbygden har naturligtvis en del utmaningar att möta. Alla vet vi att landsbygden står inför utmaningar i och med utflyttningen till storstäderna. Det handlar om tillgänglighet till kommersiell och offentlig service, om infrastruktur, om möjligheter till försörjning och arbete och om företagens förutsättningar. Myndigheten Tillväxtanalys ska bistå Regeringskansliet i arbetet med strategiska satsningar för att stärka utvecklingskraften på landsbygden. Detta är ett viktigt arbete. Herr talman! Avslutningsvis vill jag slå fast att Sverige har en levande landsbygd. Sverige har en kreativ befolkning på landsbygden. Svensk landsbygd lever och kommer att fortsätta att leva! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Anf. 146 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Inledningsvis var det en hel del diskuterande om pumplagen och om att en sådan inte skulle införas därför att den inte skulle ge ett gott resultat. Det är väl kontentan av det resonemanget. Vad vi och en stor majoritet vid det aktuella tillfället ansåg var att någon form av åtgärder behövde vidtas för att se till att allt fler av fordonen på vägarna drevs med biobränslen eller med alternativ utöver de vanliga oljebaserade. Jag uppfattade att det rådde stor enighet om det. Men om nu Kristdemokraterna anser att det inte blev bra därför att enskilda, näringsidkare och drivmedelsförsäljare ute på landsbygden drabbades vill jag fråga: Varför medverkade då Kristdemokraterna till ett borttagande av klimatpengarna - pengar som kunde användas till medfinansiering beträffande de merkostnader som den nya pumpen skulle föra med sig? Också det låg ju med i paketet, men det där togs bort när man kom med i den nuvarande regeringen. Hade det inte varit bättre att låta de pengarna vara kvar för att öka förutsättningarna för en bra investering? Alla vill vi ju bli mindre oljeberoende, eller hur?

Anf. 147 Eva Johnsson (Kd)

Herr talman! Naturligtvis vill vi kristdemokrater precis som våra allianskolleger och, tror jag, Krister Örnfjäder och hans oppositionskolleger verka för minskade koldioxidutsläpp och för ett ökat antal miljöbilar. Det måste göras på ett klokt sätt. Om vi är riktigt ärliga mot varandra kan nog till och med Krister Örnfjäder säga att han sett att den pumplag som drevs fram har en baksida. Den lagen har fått konsekvenser för de små tankställena ute på landsbygden. Vi vet ju att tankställen i ganska stor omfattning lagts ned på landsbygden. Den nedläggningen påbörjades inte 2006, utan den påbörjades dessförinnan. Jag tror att det hade varit klokt med en mjukare omställning och att man inte hade varit så rigid när det gäller det lilla tankstället som ofta är kopplat till en lanthandel. Ekonomiskt har man helt enkelt inte klarat av detta. Under de 15 sekunder som är kvar av min talartid skulle jag vilja ställa en följdfråga till Krister Örnfjäder. Ni kommer om ni får makten att regera tillsammans med Miljöpartiet. 2 kronor mer per liter räknar vi med att bensinen kommer att kosta om de fortsätter att öka och ni fortsätter att minska och deras förhandlingar med er är framgångsrika. Tycker ni i Socialdemokraterna att det är en bra satsning för landsbygden att öka bensinpriserna i den omfattningen?

Anf. 148 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska uppfatta detta. Är det så att man från Kristdemokraternas sida försöker sätta upp en ny nivå för hur det framtida bensinpriset ska vara, precis som man gjorde inför förra valet? Då sade man att det inte fick överstiga en viss summa. Man skulle inte höja någon bensinskatt, men så har man ändå varit med och gjort det. Är det detta besked som Eva Johnsson är ute efter? Jag kan bara säga så här: Vi har inte tagit ställning för att det ska höjas med några 2 kronor 2010. Jag kan tyvärr inte läsa i stjärnorna. Jag tänker inte göra samma misstag som Kristdemokraterna gjorde och gå ut och säga saker i förväg och tro att man kan spå i händer. Det är så mycket som kan hända. Priset kan stiga med 2 kronor på grund av att världsmarknadspriset sticker i väg. Jag tycker att man ska försöka rätta sig efter den situation som råder och de alternativ som finns vid just det tillfället. Jag vill avsluta min frågestund med att konstatera att de önskemål som Eva Johnsson hade när det handlar om infrastrukturen och turismen stämmer ganska väl överens med det budgetförslag som vi har lagt fram. Jag ser fram emot att Eva Johnsson ställer upp på det som hon själv har sagt i talarstolen och röstar på våra motioner och vårt ekonomiska alternativ. Vi vill gärna att fler ska göra det, så att vi får majoritet för det. Det skiljer bara sju röster. Jag hälsar henne välkommen!

Anf. 149 Eva Johnsson (Kd)

Herr talman! Naturligtvis spår vi inte i stjärnorna. Vi läser handlingar, valmanifest och sådana saker. Det räcker så gott för vår del när det gäller att se hur en alternativ politik skulle kunna se ut. Naturligtvis kan mycket hända på det knappa år som är kvar till nästa val. Förhoppningsvis har vi samma regering efter valet som vi har nu. Det är väl den stora förhoppningen. Hur som helst tycker jag att det var ett trivsamt påstående från Krister Örnfjäder. Han konstaterar ganska villigt och glatt att skillnaderna inte är så stora. Jag konstaterar att det skiljer 50 miljoner i det här betänkandet. Det är i princip inga skillnader. I detta sammanhang är det knappast någon skillnad alls. Jag vill gärna rent retoriskt överlämna påståendet tillbaka till Krister Örnfjäder. Ni är väldigt välkomna att stödja vår politik. Skillnaden är obefintlig i siffror, men en yvig retorik kan ni tillåta er att ha i alla fall.

Anf. 150 Kent Persson (V)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Eva Johnsson när hon pratar om pumplagen som om den skulle vara orsaken till att de små drivmedelstappställena lagts ned. Det är inte sant! Det finns inga som helst bevis för det. Trafikutskottet håller nu på med en utredning som de har beställt från RUT och som också pekar på att det inte finns någon koppling däremellan. Det är viktigt att man är noga med sina påståenden när man uttalar sig så kategoriskt som du gjorde vid detta tillfälle angående pumplagen. Sanningen är att Klimp:en, som ni har tagit bort, har större betydelse för glesbygdskommunerna när det gäller att utveckla bland annat alternativa tappställen. En annan sak som gjorde mig väldigt förvånad var Eva Johnssons påstående att jobben har utvecklats i glesbygdskommunerna genom statlig utlokalisering. Ja, det var långt före den här regeringens tid. Sanningen är att det som sker i dag är det alldeles motsatta. Man kan ta Skatteverkets verksamhet i Norrland som exempel. Den har funnits över hela Norrland, men utvecklingen går stick i stäv med vad Eva Johnsson säger. Det går inte att bara komma med påståenden. Man måste försöka hålla sig någorlunda till sanningen och hur det ser ut i verkligheten. Det är precis tvärtom när det gäller de statliga myndigheterna. De centraliseras från glesbygdskommuner och de små tätorterna till regionala centrum. Det är precis tvärtemot vad ni påstår.

Anf. 151 Eva Johnsson (Kd)

Herr talman! Historia är, precis som politik, det möjligas konst. Man kan läsa statistik lite hur man vill ibland. Jag vet med bestämdhet att om vi skulle låta historien gå en bra bit tillbaka, inte bara de senaste två tre fyra åren utan ännu längre tillbaka, har vi haft en centralisering av ganska stora mått, och på så sätt också ett slags utsugning av landsbygden, långt före och i större omfattning än vad alliansregeringen någonsin har gjort. Alliansregeringen har också utlokaliserat ett antal statliga myndigheter, till exempel Försäkringskassans kontor och Arbetsförmedlingen, till mindre orter. Jag har trivsamma exempel från flera delar av landet där man, precis som efterfrågats tidigare här i debatten, har utlokaliserat kontoren och där det också har skett en samverkan mellan myndigheterna på ett mycket bra sätt. Jag menar inte alls på något sätt att allt vore gjort när det gäller detta. Allt är inte gjort, och vi behöver fortfarande ha fokus på detta och utveckla det ytterligare. Men man har börjat en samverkan. Stuprören är fortfarande lite för "stupa" och lite för många. Men de har börjat bli lite mjukare i kanterna. Det är en positiv utveckling.

Anf. 152 Kent Persson (V)

Herr talman! Statistik kan man läsa hur man vill, påstår Eva Johnsson. Nej, det är väldigt noga hur man läser statistik så att det inte blir tolkningar hur som helst. När det gäller pumplagen är det på det sättet att det inte finns några belägg för att den skulle vara orsak till att mindre tappställen lagts ned. Statliga myndigheters decentralisering har inte skett, som ni påstår. Det har skett en centralisering de senaste åren, under er regeringsperiod. Eva Johnsson sade i sitt anförande att det har skapats arbetstillfällen tack vare en decentralisering av statliga myndigheter. Det är inte heller sant. Det är precis tvärtom. Det är det Lars Högdahl skriver i sin senaste utredning som presenterades för några dagar sedan: Se människan - människan i centrum. Man har presenterat sina idéer och varit hos samtliga riksdagspartier och fört dialoger, tror jag. Det går stick i stäv med vad Eva Johnsson påstår. Jag vet inte vilken verklighet ni lever i. Jag, som kommer från en glesbygdskommun i Bergslagen, känner detta inpå mig varje dag när jag är ute och träffar vänner och bekanta, både företagare och löneanställda. Vi har inte samma upplevelse av verkligheten, Eva Johnsson. När vi diskuterar regionalpolitik måste vi se vad som faktiskt händer och inte bara komma med påståenden som det inte finns belägg för.