Stärkt skydd för vissa polisanställda
Betänkande 2023/24:JuU28
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 24 april 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Polisanställda får stärkt skydd (JuU28)
Poliser som arbetar mot den organiserade brottsligheten ska i vissa situationer kunna använda en annan uppgift än sitt eget namn när de undertecknar beslut och dokumenterar åtgärder. Det kan handla om beslut och dokumentationer kring ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar. Riksdagen sade ja till regeringens förslag på ändringar i polislagen och i offentlighets- och sekretesslagen.
Polismyndigheten har flaggat för att polisanställda som arbetar mot de kriminella nätverken löper ökad risk att utsättas för hot, våld och repressalier. Även anhöriga till polisanställda riskeras att utsättas för angrepp från kriminella.
De nya lagändringarna som gör det möjligt för en polisanställd att använda en annan uppgift än sitt namn är tidsbegränsade och gäller från den 30 april 2024 till och med den 29 april 2029.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionsyrkandena.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Stärkt skydd för vissa polisanställdaProposition 2023/24:102
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-04-23
Trycklov: 2024-04-23
Betänkande 2023/24:JuU28
Alla beredningar i utskottet
Polisanställda får stärkt skydd (JuU28)
Poliser som arbetar mot den organiserade brottsligheten ska i vissa situationer kunna använda en annan uppgift än sitt eget namn när de undertecknar beslut och dokumenterar åtgärder. Det kan handla om beslut och dokumentationer kring ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag på ändringar i polislagen och i offentlighets- och sekretesslagen.
Polismyndigheten har flaggat för att polisanställda som arbetar mot de kriminella nätverken löper ökad risk att utsättas för hot, våld och repressalier. Även anhöriga till polisanställda riskeras att utsättas för angrepp från kriminella.
De nya lagändringarna som gör det möjligt för en polisanställd att använda en annan uppgift än sitt namn är tidsbegränsade och föreslås gälla från den 30 april 2024 till och med den 29 april 2029.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-04-24
Debatt om förslag 2023/24:JuU28
Webb-tv: Stärkt skydd för vissa polisanställda
Dokument från debatten
- Onsdag den 24 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:105
- Protokoll 2023/24:105 Onsdagen den 24 aprilProtokoll 2023/24:105 Stärkt skydd för vissa polisanställda
- Onsdag den 24 april 2024 (preliminär)Talarlista 2023/24:20240424
Protokoll från debatten
Anf. 1 Katja Nyberg (SD)
Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Stärkt skydd för vissa polisanställda. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Polismyndigheten har i dag stora utmaningar att fullfölja sitt uppdrag. Gängbrottsligheten har grävt sig in i samhället och kan i dag anses som systemhotande. Polisen bedömer att 62 000 personer i Sverige är medlemmar i eller har anknytning till kriminella nätverk, och det våldskapital som den organiserade brottsligheten besitter riskerar att påverka de polisanställdas agerande.
I och med det alltmer offensiva och intensiva arbete som Polismyndigheten utför i syfte att bekämpa den organiserade kriminaliteten har de polisanställdas utsatthet ökat. Gränserna för vad de grovt kriminella är kapabla att göra har passerats för länge sedan.
Poliser möts vid ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar av ett enormt våldskapital från dessa kriminella, som inte skyr några medel för att fortsätta sin brottsliga verksamhet. Dessa poliser behöver få ett utökat skydd för att inte behöva röja sin identitet.
Fru talman! Ett stort hot mot polisverksamheten är polisers stora utsatthet för påverkansförsök som otillåten påverkan, kartläggning och trakasserier. Den alltmer otrygga tillvaron att jobba i har lett till att färre poliser vill arbeta i yttre tjänst, och det har blivit svårare att rekrytera polisstudenter.
Polismyndigheten genomförde 2018 och 2021 enkätundersökningar bland poliser, där det framgick att 68 procent av ingripandepoliserna blivit utsatta för minst ett men oftast flera påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Motsvarande utsatthet för poliser i utsatta områden var i vissa fall nästan 100 procent.
Om man specifikt tittar på polisers utsatthet för självcensur, den vill säga när en polis på grund av oro för att råka ut för repressalier mot sig själv eller sin familj inte utför sina arbetsuppgifter eller utför dem felaktigt, kan man se en oroande stor ökning när det gäller poliser i yttre tjänst. Detta är inte ett marginellt problem.
Som jag tidigare nämnde har 68 procent av ingripandepoliserna och nästan 100 procent av poliserna i utsatta områden utsatts för påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Det visar att normaliseringen av hot och trakasserier såväl ur arbetsmiljöperspektiv som ur lagföringsmässigt perspektiv nått en oroväckande nivå.
Blir man som polis rädd och inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för repressalier är vi illa ute, och det är extremt allvarligt. Denna utveckling är mycket bekymmersam, och den riskerar att bli systemhotande, om den inte redan är det. Enligt uppgifter jag har fått från poliser i yttre tjänst är det tyvärr där vi befinner oss i dag. Som orsak till att poliser hamnar i självcensur angavs oro för att utsättas för våld eller hot, underbemanning i ingripandesituationer och risk för eskalerande situation vid ingripanden.
Subtila hot är i dag den vanligaste typen av påverkansförsök. De är svåra att bevisa och är oftast den typ av hot som påverkar den enskilde mest. Hoten är ofta väldigt personliga och går, som jag brukar säga, genom uniformen.
Ett sätt att minska polisanställdas utsatthet är att skydda deras identitet. I de fall det behövs ska de kunna använda en annan beteckning än sitt namn vid dokumentation av åtgärder och beslut. Även uppgifter som kan bidra till att identiteten röjs ska kunna sekretessbeläggas.
Fru talman! Polisen finns där för medborgarna och ska upprätthålla rättsstaten. En särbehandling där man accepterar hot och kränkande handlingar signalerar till poliser, kriminella och allmänheten att det är okej och att villkoren i polisers anställningsavtal medför en skyldighet att acceptera sådant.
Polismyndigheten har genomfört djupintervjuer med poliser, där det har framkommit att poliser som regelmässigt blir föremål för kränkningar blir mer och mer känsliga för hot och andra kränkande beteenden. Tröskeln för att orka mötas med våld och hot och bli behandlad på ett skymfligt sätt nöts ned, kränkning efter kränkning. Detta är en avgörande anledning till att många poliser inte orkar arbeta vidare i yttre tjänst utan i stället söker sig till inre tjänst, där hot och kränkningar inte är lika vanligt förekommande.
Det har till och med gått så långt att kvinnliga poliser undviker att arbeta i vissa områden för att de helt enkelt inte orkar höra glåpord som riktas mot dem dagarna i ända. Detta ska självklart ingen behöva tåla oavsett om man är polis eller inte. Den tuffa arbetsmiljön för poliser har dessutom en avskräckande effekt och kan leda till en minskning av antalet kompetenta sökande till polisutbildningen.
Fru talman! Poliser har normalt sett en stridsvilja utöver det vanliga även när de inte är i tjänst. Medborgarna förväntar sig, med all rätt, att polisen ska göra sitt jobb och inte undvika obehagliga situationer på grund av rädsla för repressalier, för vem ska annars skydda medborgarna och omhänderta de kriminella?
Det är farligt när det blir normaliserat att inte våga ingripa och i stället använda självcensur och undvika situationer eller platser där kriminella vistas. I det läget är rättsstaten hotad. Det är mycket svårt, om inte omöjligt, att vända den utvecklingen.
Även poliser har familj, barn, nära och kära. Vi som politiker och medmänniskor har en moralisk skyldighet att göra allt vi kan för att skydda dem som ska skydda oss. Tyvärr har situationen i Sverige i dag gått så långt att det skyddet måste stärkas.
Att skydda våra poliser och polisanställda genom att de inte ska behöva uppge sin identitet till grovt kriminella är ett litet men ändå viktigt steg för att de ska känna sig tryggare och för att vi ska kunna återskapa rättsstaten.
Anf. 2 Petter Löberg (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har i detta betänkande en reservation. Jag yrkar redan nu bifall till reservation 2, avseende utvärdering av förslaget.
Den här frågan handlar som så ofta om en klassisk målkonflikt. I det här fallet är det konflikten mellan öppenhet och rättssäkerhet visavi en god arbetsmiljö och ett bra skydd för den personal som befinner sig i frontlinjen med väldigt krävande uppgifter. Det är i den skärningspunkten debatten befinner sig, som så ofta.
Om något är riktigt ursvenskt - man skulle kunna kalla det en förvaltningspolitisk kanon, för att använda ett uttryck som är populärt i dessa dagar - är det transparens och öppenhet. Offentlighetsprincipen är inte bara till för medierna eller för medborgarna. Det handlar även i längden om myndighetsutövaren, som inte ska bli misstänkliggjord och anklagad. Man ska kunna veta att den granskning av det offentliga maktutövandet som medier och medborgare har rätt att göra är till gagn även för maktutövaren i sig, för så är det.
Det finns mängder av länder som har mindre öppenhet än Sverige. Egentligen är det alla andra länder på jorden. Men vi har valt den vägen, och vi har gjort det på goda grunder. Öppenheten har tjänat oss väl genom historien. Men påfrestningarna på samhällskroppen är stora i dag. Vi har stått här i kammaren många gånger och pratat om hur de kriminella grupperingarna sakta men säkert flyttar fram sina positioner. De ökar våldsnivån, inte minst mot personal, poliser och åklagare, som upplever ett ökat hot. Då måste vi ta det på yttersta allvar och slå tillbaka med yttersta kraft. Men målkonflikten finns där, och den måste vi ta hänsyn till. Vi måste hålla huvudet kallt.
När samhällets krafter utsätts för dessa påfrestningar måste det kanske inte mötas med ökad slutenhet och ökad repression. Det kanske handlar om att vi ska orka hålla öppenheten just öppen så länge som möjligt.
Med det sagt måste de familjer som drabbas - som utsätts och hotas, i vissa fall med våld - få det berättigade skyddet. Det är här vi socialdemokrater landar i att vi accepterar denna lagprodukt trots att det finns vissa brister. De bristerna handlar inte minst om hur lagen kommer till, och jag ska återkomma lite grann till det.
Det är lite grann detta som belyses av de tre tunga remissinstanserna - Justitiekanslern, Justitieombudsmannen och framför allt Lagrådet. Jag ska snabbt redogöra för vad det handlar om.
Lagrådet kritiserar den bristande beredningen av många skäl, men i huvudsak gör man det av två anledningar som jag ska beskriva här.
Den ena handlar om remisstiden. Precis som när det gäller ett antal andra ärenden som regeringen har arbetat fram till denna kammare har remisstiden varit för kort. Myndigheter, institutioner och organisationer har inte beretts reell möjlighet att bereda ärendet på ett bra sätt. Till exempel har remisstider i viktiga ärenden legat under jullov eller jultider. I det här fallet är det så, bland annat. Lagrådet beskriver att det är en orimligt kort tid.
Den andra anledningen rör SOU 2024:1, som gäller skydd av fler yrkesgrupper än poliser. Lagrådet menar att man borde ha tagit in detta ärende i just den produkten i stället.
De beredningstekniska eller beredningsmässiga synpunkterna är så grava, anser Lagrådet, att man inte ens går in i själva sakfrågan och yttrar sig. Det innebär att vi inte har de synpunkterna på kammarens bord i dag. Det är naturligtvis synnerligen beklagligt.
Justitiekanslern går om möjligt ännu längre, åtminstone språkligt, och menar att det är förvirrande och betänkligt att dessa långtgående förslag läggs fram samtidigt som andra ärenden som berör i princip samma saker remissbehandlas. Justitiekanslern menar att detta inte har beretts på ett sådant sätt som krävs och säger: Redan av det skälet avstyrker jag att det går vidare till lagstiftning. Detta är tydligt.
Justitieombudsmannen är inne på samma linje. Kort remisstid försämrar kvaliteten i lagstiftningsarbetet. Det är otillfredsställande, säger man, eftersom det handlar om att göra avsteg från viktiga hävdvunna principer för offentlig verksamhet.
Lagrådet, Justitiekanslern och Justitieombudsmannen - stödjebenen i svensk lagstiftningsprocess - sätter således ned foten på ett anmärkningsvärt tydligt sätt i detta ärende.
Nu väljer man att gå vidare med detta, och vi från Socialdemokraterna accepterar det. Jag har ändå lagt tyngdpunkten i detta anförande just på de konstitutionella frågorna, för när samhället är under attack är sådana saker otroligt viktiga. Det handlar om att skärningspunkten balanseras på rätt sätt och att vi orkar att hålla uppe principer, både när det gäller god lagstiftningsprocess och när det gäller de principer som har legat till grund för svensk förvaltningspolitik.
Vi väljer att lägga fram vår reservation om att denna lagstiftning kontinuerligt ska utvärderas. Det kan tyckas vara lite mjäkigt, men det är där vi har hamnat. Vi ställer oss bakom själva sakfrågan om en starkare sekretess för personuppgifter när det gäller poliser.
(Applåder)
Anf. 3 Louise Meijer (M)
Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till alla poliser som just nu står vid fronten mot den grova organiserade brottsligheten. Tack för att ni varje dag upprätthåller det våldsmonopol som tillhör just polisen och ingen annan! Tack för att ni varje dag upprätthåller vår demokrati och vår rättsstat! Tack för att ni varje dag går till jobbet för att se till att andra människor kan göra detsamma utan att riskera livet! Tack för det arbete ni gör! Vi ser er. Vi uppskattar er, och vi kommer att göra allt vi kan för att ni ska vara säkra i ert arbete med att skydda Sverige.
Fru talman! Kampen mot gängen, våldet och brotten måste stärkas, och tryggheten måste återupprättas. Flera åtgärder vidtas just nu på olika områden för att stärka samhällets motståndskraft mot de kriminella gängen och den utbredda brottsligheten.
Den straffrättsliga lagstiftningen är ett viktigt verktyg för att minska kriminella nätverks inflytande och på så sätt öka tryggheten i samhället. Från den 1 januari i år har straffen för de allvarligare formerna av vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor kraftigt skärpts. Det handlar till exempel om när människor har vapen på sig eller använder sprängmedel av olika slag. Vi har kraftigt skärpt straffen för de brotten.
Den 1 februari, alltså en månad senare, trädde lagen om preventiva vistelseförbud i kraft. Syftet med den lagen är att öka tryggheten i det offentliga rummet och att förhindra att brottslig verksamhet utövas där. Till exempel har polisen berättat om hur det är i Rågsved. Där har flera personer bidragit till otrygghet vid tunnelbaneuppgången när de har dealat knark. Dessa personer har polisen nu kunnat flytta på, och det har bidragit till att tryggheten i Rågsved är mycket större nu än vad den var för bara tre månader sedan.
Den 21 december 2023, det vill säga förra året, beslutade regeringen om en lagrådsremiss för att förändra hur man kan ta gängens prylar. Det handlar alltså om förverkandelagstiftningen. Vi vill ge mer effektiva verktyg i brottsbekämpningen och försvåra för kriminella att skörda frukterna av sin brottslighet. De ska inte kunna ha dyra bilar och gå runt med dyra klockor och dyra jackor eftersom det är pengar som kommer från olaglig verksamhet. Vi gör det nu lättare för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter att ta de sakerna från de gängkriminella.
Den 5 mars i år beslutade regeringen om säkerhetszoner, det vi tidigare kallade visitationszoner. Förslagen innebär att Polismyndigheten ska kunna införa säkerhetszoner, och där ska polisen ha särskilda befogenheter att leta efter just vapen eller andra farliga föremål. Syftet är naturligtvis att vi ska motverka sprängningar och skjutningar.
Fru talman! Den synnerligen allvarliga och omfattande brottslighet som just nu pågår är systemhotande. Staten har ett ansvar för att upprätthålla tryggheten för varje enskild medborgare och människa som är här i Sverige. I det ansvaret ligger att säkerställa att det finns en väl fungerande och effektiv brottsbekämpning. Det är angeläget att rättsväsendet - och särskilt i första ledet polisen - förmår möta det hot som den organiserade brottsligheten just nu utgör.
I Brottsförebyggande rådets rapport Hot och våld - Om utsatthet i yrkesgrupper som är viktiga i det demokratiska samhället redovisas att poliser är en utsatt yrkesgrupp. De har i stor utsträckning angett att de utsatts för hot, våld, trakasserier eller liknande under de senaste 18 månaderna. När det gäller poliser är det vanligt att förövarna kan kopplas till organiserad brottslighet. Det uppgavs inte vara lika vanligt när det gäller övriga yrkesgrupper i denna studie.
Enligt en annan rapport, Otillåten påverkan mot myndighetspersoner, var Polismyndigheten den myndighet där störst andel personer uppgav att de utsatts för våld, och det förekom exempel på konkreta hot som framförts vid polisanställdas bostad.
De uppgav också att det inte var ovanligt, det vill säga att det var vanligt, att hot riktats mot polisanställdas anhöriga. 40 procent av de polisanställda uppgav år 2020 att de hade utsatts för ett eller flera påverkansförsök den senaste tiden. Störst andel av dessa poliser fanns i gruppen som jobbar med ingripandeverksamhet, men det var vanligt även bland utredare.
Av analysen framgår att det är vanligt att polisanställda till följd av trakasserier, hot eller skadegörelse förändrar sitt beteende i privatlivet, det vill säga att de anpassar sig efter de hot som de möter i sitt arbete när de sedan kommer hem till sin familj. Detta är naturligtvis väldigt allvarligt.
Fru talman! Poliser och andra anställda i Polismyndigheten verkar i ett väldigt hårt samhällsklimat. I detta läge finns det risk för att ytterligare gränser passeras. Genom det alltmer offensiva och intensiva arbete som poliserna utför i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten har risken för att de hamnar i fokus för våldet ökat. Den ökade risken för att utsättas för brott och påverkan gäller särskilt de anställda inom Polismyndigheten som vidtar åtgärder just mot gängkriminella. Vid till exempel ingripanden, visitationer, beslag av vapen, narkotika och pengar möter polisen mycket våldsamma individer som inte skyr några medel för att kunna fortsätta med sin brottsliga verksamhet.
Fru talman! Förslagen i propositionen innebär att anställda vid Polismyndigheten som arbetar mot den organiserade brottsligheten i vissa fall ska kunna använda en annan uppgift än sitt namn, det vill säga att när de fattar beslut om ingripanden kan de använda sig av en annan identitetsuppgift än just sitt namn. Det innebär att de kan vara anonyma och i mindre utsträckning kommer att utsättas för hot om våld eller repressalier.
Den moderatledda regeringen föreslår också att sekretess ska gälla för uppgifter som kan bidra till upplysning om den anställdes identitet, det vill säga att man inte ska kunna begära ut uppgifter om vem det är som har fattat beslutet. Eftersom det är en främmande fågel, kan man väl säga, i svensk rätt att sekretessbelägga offentliganställdas namn och identitet säger regeringen att lagen ska tidsbegränsas i fem år för att därefter se hur väl den fungerat.
Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet om att i vissa fall upprätthålla skyddet för vissa poliser genom att sekretessbelägga deras identitet och uppgifter.
Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag yrkar avslag på propositionen och bifall till reservation 1.
Regeringens förslag innebär att anställda vid Polismyndigheten som arbetar mot den organiserade brottsligheten i vissa fall ska kunna använda en annan uppgift än namn i beslut och andra handlingar som dokumenterar en åtgärd som de varit involverade i. Regeringen föreslår också att uppgifter som kan bidra till att identiteten röjs för den anställde ska sekretessbeläggas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 april, alltså nästa tisdag. De lagändringar som avser möjligheten att använda en annan uppgift än namn ska gälla under en tidsperiod om fem år.
Jag delar i och för sig regeringens bedömning att våld, hot och trakasserier mot offentliganställda riskerar att innebära allvarliga konsekvenser för den som blir utsatt och dessutom är ett allvarligt angrepp på vårt demokratiska system. Därför anser också jag att skyddet för offentliganställda, däribland poliserna som har den kanske mest utsatta positionen, bör övervägas. Jag vill också markera att det är självklart att de som blir utsatta för detta reagerar som brottsoffer i allmänhet. Man tar psykisk skada. Man tar särskilt skada om det är upprepade angrepp mot personen, om det så är hot, fysiskt våld eller trakasserier.
Varför yrkar då Vänsterpartiet ändå avslag på föreliggande förslag? Offentlighetsprincipen får inte avvecklas hur enkelt som helst. Som någon har sagt här i talarstolen är förslaget en främmande fågel i den svenska juridiska kontexten och i våra tankar om rättssystemet. Vi måste kunna upprätthålla rättssäkerhet, insyn och möjlighet till ansvarsutkrävande också för att skydda den som kanske felaktigt i sin offentliga funktion blir anklagad för vissa saker. Det är särskilt viktigt, eftersom den offentliga maktutövningen samtidigt ofta innebär kraftigt ingripande åtgärder för enskilda.
Jag har också fastnat för vad Lagrådet har skrivit i sitt yttrande, och de avstyrker förslaget. De menar att detta genomförs i en ordning som är felaktig. De förordar att förslaget ska samverka med SOU 2024:1, som kom i början av året och som handlar om hur ytterligare grupper, inklusive polisen, kan skyddas och hur man kan minska exponeringen. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling. Den är inte avslutad men avslutas i juni, alltså inom ganska kort tid. Därför delar jag Lagrådets uppfattning att det vore rimligt att behandla förslagen i samma lagstiftningsärende.
Jag vill också relatera till att till och med regeringen tvekar lite grann om att införa den här lagstiftningen. De menar att det finns skäl för att införa den permanent, men att det också finns starka skäl för att göra den tillfällig. Därför menar man att avvikelsen från traditionen i den svenska rättsordningen motiverar att för rättssäkerhetens skull bestämma att prova detta under en period om fem år. Det är inte någon kort tid, men man menar att genom att göra detta skulle vi få underlag för en utvärdering. Man flaggar alltså för att det inte är säkert att detta kommer att fungera väl.
Då kan man återigen kugga i vad flera remissinstanser har framhållit. Domstolsverket anser att man inte tillräckligt har belyst vilka konsekvenser förslaget kan få. Det är inte analyserat. Justitiekanslern avstyrker förslaget kraftfullt och vill också att detta ska sambehandlas med SOU 2024:1. Det som de också har fångat upp - jag har läst på om det - är att den utredningen faktiskt föreslår att man inte i första hand ska gå på detta med namnfrågan. Utredningen lämnar dock ändå ett sådant förslag eftersom man är tvingad till det av direktivet till utredningen.
Här har vi också ett system som är lite anmärkningsvärt, nämligen att regeringen genom direktiv nästan beställer vilken produkt som ska tas fram. Den här utredningen markerade dock att detta inte är det bästa alternativet.
Förslaget är enligt JK för långtgående för att vi ska kunna hantera det på ett rättssäkert sätt. JO instämmer i stort med Justitiekanslern. Svea hovrätt menar att den utsatthet som poliser möter inte framför allt uppstår när de sätter en namnteckning på ett beslut utan att den uppstår i det konkreta mötet med enskilda, ute i den patrullerande verksamheten. Frågan är därför om man riktar in sig rätt i hanteringen av skydd för poliser.
Advokatsamfundet, som vi brukar luta oss mot, avstyrker inte men markerar att sekretessen kommer att brytas om polisen blir kallad till domstol för att vittna. Det är inte heller bara Advokatsamfundet som markerar det här, och det är också en viktig aspekt: Vi kan inte skydda hela vägen.
Stockholms universitet avstår från att yttra sig utan att motivera varför. Umeå universitet menar att det vore fel att svara på remissen nu och vill avvakta den större utredningen, det vill säga SOU:n. Uppsala universitet avstyrker. Flera andra remissorgan gör det också.
Jag hör till dem som tycker att det här blir ad hoc. Vi har en process som snart skulle komma igång och ta ett större, samlat grepp kring olika offentliganställdas säkerhet och möjlighet till sekretesskydd och som skulle kunna bli lagstiftning snart. Men i stället hastar man fram någonting här.
Jag vill också säga att regeringen har en väldigt annorlunda syn på vad som är brådskande och inte - vi väntar fortfarande på exempelvis kompletterande lagstiftning gällande diskriminering. Vi väntar även sedan länge på lagstiftning gällande psykiskt våld, vilket egentligen också ingår i det vi har pratat om och pratar om här i dag.
Jag yrkar därför avslag på propositionen och väntar på en helhetsbild som ger oss en mer seriös möjlighet att ta ställning.
Anf. 5 Louise Meijer (M)
Fru talman! Vänsterpartiet har röstat nej till de flesta av de senaste förslagen om brottskämpning som den moderatledda regeringen har presenterat och gått fram med. Man undrar ju hur ett regeringsunderlag med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och inte minst Vänsterpartiet skulle hantera brottsbekämpningsfrågorna i och med att vissa partier i den konstellationen ständigt motsätter sig de nya brottsbekämpande verktyg som den moderatledda regeringen presenterar, men det återstår väl att se om det skulle bli aktuellt.
Jag skulle vilja bemöta det som Vänsterpartiet säger är anledningen till att de yrkar avslag på propositionen, nämligen att det finns en annan utredning - en SOU - som behandlar liknande frågor. Men faktum är att den utredningen inte föreslår ett skydd för poliser så att deras namn inte kan begäras ut i ett senare skede. Den utredningen har inga förslag om att det, efter att en annan identitetsuppgift har använts vid ett beslut, inte ska gå att få ut identifikationsuppgiften för polisen. Det här är alltså en annan lagstiftningsprodukt.
Mina frågor till Vänsterpartiet är därför för det första om Vänsterpartiet tycker att namnen på poliser som är i behov av skydd ska kunna begäras ut i ett senare skede. För det andra undrar jag, mot bakgrund av det Vänsterpartiet anför om tiden, om Vänsterpartiet tycker att vi kan avvakta med skyddet för dem av våra poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av grov organiserad brottslighet. Tycker Vänsterpartiet att det inte är särskilt brådskande? Det är mina två frågor till Vänsterpartiet.
Anf. 6 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack för frågorna, Louise Meijer! När det gäller det första du tog upp, alltså hur en sådan regeringskonstellation skulle kunna fungera, tror jag att de partier du nämner skulle kunna göra en större satsning på det som verkligen skulle göra skillnad, nämligen det förebyggande arbetet. Det arbetet är eftersatt i dag. Från regeringspartiernas sida satsar man inga extra resurser alls på välfärden i stort och framför allt inte på skolan, vilket hade varit extremt viktigt för att motverka den nyrekrytering som vi måste hantera med stort allvar.
Svaret på frågan om vi kan avvakta är: ja, kanske en kort tid. Jag menar inte att man ska avvakta länge, men remissbehandlingen av den större SOU:n är snart genomförd. Därefter skulle Regeringskansliet kunna arbeta så att vi har ett lagförslag kanske redan i början av hösten.
Jag håller med om att vi behöver se över skyddet för offentliganställda. Polisernas insatser i de här ytterst farliga situationerna är absolut väldigt hedervärda, men det finns även andra yrkesgrupper som tar likartade risker. De finns inom socialtjänsten, på kronofogden - ja, vi kan räkna upp många. Poliserna ska dock absolut ha ett ökat skydd, och det kommer de troligen att få på tisdag. Sedan får vi vänta i fem år på en utvärdering innan vi kan se om det här har fungerat eller om det finns aspekter som inte har beaktats i den begränsade departementspromemorian men som har hanterats på ett annat sätt i SOU:n.
Anf. 7 Louise Meijer (M)
Fru talman! Det jag hör är följande: Om Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet hade bildat regering i stället för det vi nu har, det vill säga den moderatledda regeringen, hade en ny diskrimineringslagstiftning prioriterats framför det akuta skydd som behövs för de poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. Det tror jag är ett väldigt bra klargörande för väljarna.
Jag fick inte helt svar på frågan om Vänsterpartiet tycker att polisers namn ska kunna begäras ut i efterhand av grovt kriminella eller inte. Det är nämligen det den här lagstiftningsprodukten handlar om: Ska polisers namn, utöver det som skrivs i den utredning som Gudrun hänvisar till, kunna skyddas även efter att ett sådant beslut har fattats? Ska kriminella alltså inte kunna begära ut identitetsuppgifter för poliser?
Det är vad vi tycker, och det är därför vi yrkar bifall till den här lagstiftningsprodukten. Vänsterpartiet röstar dock nej. Jag är därför lite nyfiken på om Vänsterpartiet tycker att grovt kriminella ska kunna begära ut polisers identitet i efterhand. Det är min första fråga, som jag återigen ställer och skulle vilja ha besvarad.
Den andra frågan besvarades, och jag tycker att även det var ett glädjande klargörande. I stället för att det här blir gällande lagstiftning, det vill säga att vi stärker skyddet för polisernas identitet redan nu på tisdag, skulle detta vänta till i höst om Vänsterpartiet fick bestämma. Det beslutet skulle då också innebära ett svagare skydd, får man väl anta eftersom Gudrun Nordborg hänvisar till den andra utredningens förslag, än den lagstiftningsprodukt som vi nu röstar igenom.
Det var alltså också ett glädjande klargörande: Det skulle dröja ända till i höst, och det skulle innebära ett svagare skydd för poliser. Det tycker jag är dåligt. De poliser som just nu arbetar längst fram behöver sitt skydd just nu. De gör ovärderliga insatser för tryggheten i Sverige.
Anf. 8 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag markerar med att vi anser, som även andra starka remissinstanser markerar, att de två förslagen ska hanteras tillsammans. Det skulle innebära att vi ska överväga behovet av sekretesskydd för polisers namn. Det ingick inte i uppdraget för SOU:n, men det ingår i den här utredningen. Men det skulle bli en annan bredd och mer seriöst om vi hanterar de två utredningarna tillsammans.
Jag vet att regeringen lanserar det ena repressiva förslaget efter det andra, och jag är inte alls säker på att det alla gånger är rätt väg att hantera den pågående grova kriminella brottsligheten, med gäng och andra organisationer som utgör allvarliga hot.
Jag tror att vi behöver strängare straff i vissa avseenden, men jag är inte säker på att de repressiva åtgärderna fungerar. Risken är att de blir kontraproduktiva, att de skapar ett förakt och en misstro mot samhället i stället för att visa på att vi ska hjälpas åt över olika gränser. Det är inte bara polis och repression som ska stå i frontlinjen, utan hela samhället ska agera starkt tillsammans mot kriminaliteten, från det lilla till de större sakerna. Vi kan se sambanden mellan mycket av det våld som pågår i samhället. Av den anledningen nämnde jag diskriminering, som utgör allvarliga kränkningar, och jag nämnde psykiskt våld, som utgör oerhörda kränkningar både i det privata och för de yrkesgrupper som vi diskuterar nu - inklusive poliser.
Anf. 9 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Det finns en grov organiserad brottslighet i vårt land som vi behöver förebygga, bekämpa, utreda och lagföra. Det behövs många olika verktyg för att göra detta; exempelvis ny lagstiftning, utökade samarbeten och mer resurser. Men de anställda inom polisen och övriga rättsväsendet kommer alltid att vara helt avgörande i arbetet. Vi behöver därför värna och skydda de poliser och polisanställda som arbetar mot den grova organiserade brottsligheten: för deras och deras anhörigas personliga säkerhets skull, för att vi ska kunna bedriva en effektiv verksamhet och för att kunna säkerställa att vi kan rekrytera fler och genomföra den välbehövliga utbyggnaden av svensk polis som nu pågår.
Men vi behöver samtidigt värna den öppenhet och transparens i offentligt beslutsfattande som gör vårt samhälle robust och rättssäkert. Att veta vem som fattar ett visst myndighetsbeslut är viktigt både för den som beslutet berör och även för till exempel granskande medier. Det är viktigt för att kunna utesluta och undvika jäv eller andra otillbörliga hänsyn. Men Centerpartiet anser ändå att det är skäligt att i detta läge med rådande brottslighet göra ett undantag och införa en särlösning för polisanställda på så sätt som föreslås i propositionen.
Det hade dock varit att föredra att behandla polisanställdas skydd samlat och gemensamt med andra grupper av offentligt anställda, detta då det finns många andra yrkesgrupper som gör viktiga och avgörande insatser för samhället och mot grov organiserad brottslighet där även hot och trakasserier förekommer. Förutom inom polisen är det självklart inom rättsväsendet med åklagare och domare, inom kriminalvården och även tullen och kronofogden. Vi ska inte heller glömma den utsatthet som många upplever inom socialtjänsten, vården och skolan.
I vårt särskilda yttrande anför vi att vi därför kommer att verka för att även polisanställda inkluderas i det kommande lagstiftningsarbetet med anledning av betänkande SOU 2024:1 från Utredningen om åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen, men jag hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.
Anf. 10 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Polisens uppgift är att upprätthålla ordning och säkerhet och tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. Polisen har rätt att använda tvång och våld i den mån det krävs för att lösa sin uppgift. Polisen ska gripa eller omhänderta personer som begår brott eller utgör en fara för ordningen och säkerheten. Polisen kan aldrig backa även om ett ingripande medför stora risker.
Ett ingripande innebär att poliser i många fall måste konfrontera personer som är omvittnat farliga och har ett stort våldskapital. Alla och envar inser att polisarbetet är riskfyllt och förenat med fara för den enskilde polismannen, även i det fall polisen i sig har såväl utbildning och träning som utrustning för att hantera farliga situationer.
Polisarbetet har alltid varit förenat med risker, men i takt med att vi har sett gängkriminalitet och organiserad brottslighet växa sig starkare i vårt land har även utsattheten och risken för enskilda poliser som ingriper ökat väsentligt. Aggressivt beteende, filmning och förtäckta hot med antydningar mot poliser om vad som kan hända dem och deras anhöriga är numera vardag. Med tanke på våldsutvecklingen och den hänsynslöshet med dödsskjutningar och sprängningar som numera präglar många polisers vardag, och med tanke på det våldskapital som innehas av gängkriminella, finns det anledning att ta hoten på allvar och lyssna på de poliser i frontlinjen som uttrycker oro för sin egen och familjens säkerhet.
Fru talman! Det är vi i riksdag och regering som ger polisen uppdrag och mandat att värna vår trygghet. Vi förväntar oss att polisen utgör samhällets spjutspets mot kriminella och våldsverkare. Med det följer även ett ansvar där vi som uppdragsgivare står upp för dem som är satta att utföra det riskfyllda uppdraget. I vårt öppna samhälle är det relativt lätt att leta fram adresser och uppgifter om såväl poliser som deras anhöriga, vilket givetvis skapar oro och ytterst kan innebära att man drar sig för att konfrontera dokumenterat farliga personer.
Det finns en möjlighet att ge polismän och deras anhöriga skyddad identitet, men det är en ganska omständlig procedur och innebär även stora praktiska problem i vardagslivet. I det här fallet bedöms en sådan åtgärd som mindre lämplig.
Det förslag som nu ligger om att stärka skyddet för vissa polisanställda innebär kort att namnet och identiteten på den enskilde polismannen i vissa fall byts ut mot ett tjänstenummer på anmälningar, beslagsprotokoll och andra dokument som upprättas i samband med ett ingripande. Men det förtjänar också att påpekas att ett upprättat dokument även i fortsättningen kommer att utgöra en allmän handling och kan lämnas ut efter sedvanlig sekretessprövning eller utgöra en bilaga i ett förundersökningsprotokoll. Sakinnehållet kan således fortfarande prövas, och det enda som är sekretessbelagt är namnet.
Jag vill också nämna att så sent som i dag gick Säkerhetspolisen ut med en uppmaning: "Det är hög tid att anonymisera offentliga beslut och ersätta namn med tjänstebeteckning."
Säpo påpekar i en skrivelse till regeringen att anonyma beslut skyddar stat och kommuner mot otillbörlig påverkan, självcensur, korruption och gängkriminalitet.
Att vi nu går före med polisen beror på att Polismyndigheten har lyft upp att detta är ett akut problem i nuläget med den situation som råder i samhället.
Med detta sagt, fru talman, anser jag att betänkandet visar att regeringen tar riskerna för polismännen på stort allvar, och förslaget bidrar till att stärka skyddet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 11 Martin Melin (L)
Fru talman! Tänk dig att få din bil sprängd i bitar när den står parkerad på uppfarten till ditt hus eller att någon skjuter med automateld in genom ytterdörren till hemmet, där du och din familj bor och där dina barn sover. Kulorna viner genom huset, bara någon meter från där du sitter, och försvinner ut genom fönstret på baksidan. Tänk dig att få stenar inkastade genom rutan och att glassplitter faller ned över vardagsrummet, bara centimeter från där dina barn sitter och leker, eller att få hakkors målade på din dörr eller din husfasad nedsprejad med orden "Döda alla poliser".
Tänk dig att få däcken på din bil punkterade, få hotfulla mejl, få ta emot slag och spott när du går och handlar, få handskrivna brev med hot om att du ska knivhuggas till döds eller att få bilder till din telefon från ett okänt nummer på ditt barn när hon leker på förskolan och texten "Vilken fin dotter du har". Tänk att det är din vardag, bara för att du har valt att bli polis.
Jag skulle kunna fortsätta länge och förklara hur det är att jobba som polis mot den organiserade brottsligheten. Det jag nyss nämnde är bara ett axplock av vad poliser i Sverige i dag får vara med om på grund av att de har valt att vara poliser och jobba mot den organiserade brottsligheten. Jag skulle kunna fortsätta prata om hur svenska poliser kartläggs, hur hemadresser och registreringsnummer delas på nätet, hur passbilder cirkulerar på olika forum och i grupper och hur anhöriga åker med på samma gång.
Men jag tror tyvärr inte att det gör någon skillnad för vad vissa personer tycker om polisen och polisernas arbetssituation. Om man brydde sig på riktigt skulle vi inte ens behöva debattera den här lagen. Då skulle man förstå att den skulle göra skillnad.
Att bli polis är i dag förenat med att bli utsatt för hot och våld i jobbet. Det är något som man är förberedd på och som man tränar inför. Det får man lära sig på polisutbildningen. Alla poliser vet att hot och våld ingår i jobbet, men det är inte detsamma som att man accepterar det. Men man vet att det är en del av yrket.
Vad som dock inte lärs ut på polisutbildningen är hur det känns att få ett dödshot utanför jobbet, hur det känns i magen att veta att det finns någon där ute som vill döda dig eller din familj och som är så pass sjuk i huvudet att han eller hon faktiskt är kapabel att genomföra hotet. Det är ingenting man kan tränas för.
Poliser är inte rädda av sig. Poliser vet att de har majoriteten av befolkningen i ryggen och de flesta svenskars stöd. De vet att de allra flesta har förståelse för yrkets uppdrag och hur svårt det kan vara, att beslut som du som polis fattar, kanske bara under någon sekund, kan vara avgörande för om du lever eller är död i slutet av dagen.
Att vara polis är inte bara att gå på torg och prata med handlarna, att spela pingis med ungdomarna på fritidsgården, att tillrättavisa fortkörare eller att ta snattare i örat. Att vara polis innebär också att brottas med påtända missbrukare i smutsiga kvartar, att springa efter beväpnade rånare i skogen, att stå öga mot öga med psykotiska, anabolstinna tvåmeterspersoner och att behöva stå emot demonstranter som kastar sten och flaskor, sparkar dig i ryggen och försöker slita ned dig på marken för att sedan i någon form av masspsykos hoppa på dig och på ditt huvud för att försöka skada dig, helt utan förståelse för konsekvenserna.
Som polis får du också hantera oberäkneliga personer som har noll förtroende för polisen, noll respekt för polisen och som i vissa fall hatar polisen. Det handlar om unga män med illusioner om att gangsterlivet är något bra, unga män som knaprar Tramadol och poserar med automatvapen på sociala medier, unga män som mördar för småpengar och för att få respekt. Det är unga män som inte förstår att de utnyttjas av individer som sitter tusen mil därifrån, unga män som är utan spärrar eller konsekvenstänk, unga män som vill ha respekt och en position i det kriminella nätverket.
Jag vet hur det känns att bli pistolhotad och knivhotad, få ta emot sparkar och slag och känna sig trängd, så trängd att det till och med krävs att vapen avfyras för att jag eller en annan polis inte ska bli skadad. Men det är inte alltid de situationerna som du som polis ligger och tänker oroligt på innan du ska somna. Det är i stället det okända, det som du inte kan kontrollera eller göra någonting åt: de förtäckta hoten, de anonyma hoten. Du vet inte om dessa hot kommer att genomföras i verkligheten. Det är de hoten som är de otäcka. Det är de hoten som gör att du som polis inte kan sova. Det är de hoten som kan skapa passiva poliser.
Jag vet det här av egen erfarenhet. Mitt namn stod på en lista hemma hos en person som var känd rättshaverist, polishatare och med psykisk ohälsa. Det var inte speciellt roligt.
Att som polis stoppa en bil med kriminella unga individer i, de som är utan konsekvenstänk och har ett stort våldskapital, är alltid förenat med viss fara. När du som polis väljer att trycka på knappen för att få bilen framför att stanna vet du inte vad som kommer att hända. Du vet ofta inte vilka som sitter i bilen. Är de desperata, påtända eller på flykt? Vad finns i bilen? Finns det vapen? Du vet ingenting om personerna i bilen framför dig.
Det enda du vet när du går fram mot bilen är att vad som helst kan hända. Det är du mentalt förberedd på. Det har du nämligen tränat för i olika scenarier. Men så händer det; i bilen finns narkotika och vapen värda miljoner. Och det är du som polis som ska fatta beslut om att det ska tas i beslag, att det ska tas ifrån de här individerna.
Då förändras personerna i bilen. De blir aggressiva, kanske passivt aggressiva. En av dem kanske viskar: "Rör du pengarna är det det sista du gör i livet. Tar du de pengarna är det du som kommer att bli skyldig mig dem." Han säger det som att han menar det. Kanske hintar han något om tidigare polisanställda som råkat illa ut. Kanske känner du som polis till personen sedan tidigare och vet att han brukar anlita yngre förmågor för att undanröja personer och att han inte drar sig för att göra det. Kanske är han en av dem som är markerade som farliga hos polisen. Kanske är han en av de där individerna som många poliser tycker att det är obehagligt att hantera. Kanske är han just den där personen som saknar konsekvenstänk, och kanske är han känd för att ha gett sig på poliser tidigare.
Du ser när han förs bort, vänder sig om och möter din blick, drar med fingret över halsen och pekar på dig. Det är då du ska åka in till polisstationen och avrapportera. Det är då du ska skriva in beslaget, pengarna och narkotikan. Och i fältet för den som har beslutat om åtgärden ska du skriva ditt namn. Du vet att ditt namn i och med det kommer att bli offentligt, och du vet att den gripne kommer att få ta del av ditt namn och få veta vem du är.
Den här situationen är inte ovanlig. Det händer nästan varje dag att svenska poliser beslagtar både gods och pengar och griper folk. I de allra flesta fall händer inget efteråt. De flesta kriminella vet att om de hämnas eller jävlas med poliserna på gatan leder det ofta till att de blir än mer kontrollerade och får sin brottsliga verksamhet störd. Det är de inte intresserade av. Men som polis vet du aldrig när du ger dig på fel person. Och när du gör det vill du inte skylta med ditt namn.
Kritiken mot lagen handlar om att poliser nu kommer att bli anonyma och om att i de fall en person som är föremål för ett ingripande vill anmäla polisen kommer man inte att kunna göra det, eftersom man inte har ett namn på den polis som man vill anmäla utan bara ett nummer. Det där är fel. Jag tror att de som tror det är felunderrättade eller inte är pålästa.
Ingen polis som genomför eller beslutar om en åtgärd kommer att vara anonym. Den enda skillnaden är att det i stället för ett namn kommer att stå ett nummer, som enkelt kan kopplas till en fysisk person, till den polis som har genomfört eller beslutat om en åtgärd. Det kommer även att framgå på ett separat dokument varför namnet har ersatts av ett nummer, och det dokumentet kommer att finnas tillgängligt för den som har behov av att få veta det.
Fru talman! Samhället förändras, och vi lagstiftare måste följa med i utvecklingen. Vi kan inte om fem år ha politiker som står här i kammaren och säger att de har varit naiva och att de inte såg saker och ting komma. Vi kan inte ha det så igen; vi måste lära oss.
Det grova våldet och hoten mot svenska poliser ökar. Vi har därför, tycker jag, en skyldighet att se till att poliser i dag får det skydd de behöver. Just möjligheten att ersätta ett namn med ett nummer är en sådan åtgärd som Polismyndigheten själv har efterfrågat. Jag tycker att det också ska bli så.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2023/24:JuU28
Webb-tv: Beslut: Stärkt skydd för vissa polisanställda
Protokoll med beslut
- Protokoll 2023/24:105 Onsdagen den 24 aprilProtokoll 2023/24:105 Stärkt skydd för vissa polisanställda
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i polislagen (1984:387),
2. lag om ändring i polislagen (1984:387),
3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:102 punkterna 1-4 och avslår motion
2023/24:2848 av Gudrun Nordborg m.fl. (V).- Reservation 1 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 92 0 0 14 SD 63 0 0 9 M 59 0 0 9 C 22 0 0 2 V 0 21 0 3 KD 17 0 0 2 MP 16 0 0 2 L 14 0 0 2 - 2 0 0 0 Totalt 285 21 0 43 Utvärdering
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2023/24:2850 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S).- Reservation 2 (S)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 92 0 14 SD 63 0 0 9 M 59 0 0 9 C 22 0 0 2 V 10 0 11 3 KD 17 0 0 2 MP 16 0 0 2 L 14 0 0 2 - 1 1 0 0 Totalt 202 93 11 43