Familjerätt

Anf. 108 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Vi ska nu debattera civilutskottets motionsbetänkande gällande familjerättsfrågor.

Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande gällande bodelning vid skilsmässa. Regeringen bör ta initiativ för att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar. Regeringen bör även se över möjligheten att införa en rimlig bortre tidsgräns då en bodelning ska vara klar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden då regeringen redan arbetar med de frågorna.

Herr talman! Jag säger det självklara: Barnets bästa måste alltid sättas först, i alla frågor - oavsett om det gäller vårdnadstvister, brottslighet eller andra frågor. Det här är svåra bedömningar, men det ska vara självklart att barnets bästa går före föräldrarnas bästa eller andra vuxnas bästa. Så har det inte varit hittills i Sverige, men det tänker den moderatledda regeringen ändra på.

Herr talman! Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag som polis i Göteborg, och i tre år jobbade jag som barnutredare på Barnahus. Jag höll massor av förhör med barn, och vissa barns öden har fastnat i minnet.

Jag minns en liten pojke - han var sisådär sex sju år - vars föräldrar bråkade om vårdnaden. Pappan hade varit våldsam, och barnen var rädda för honom och ville inte åka till honom. Efter förhöret berättade mamman för pojken att han måste åka till pappan. Benen vek sig under pojken. Jag kommer fortfarande ihåg detta och börjar nästan gråta här, för jag tyckte att det var så jobbigt. Benen vek sig under pojken, och han föll ihop i en hög på golvet. Han låg i fosterställning och grät hjärtskärande.

Detta är alltså 15 år sedan, men jag kan fortfarande minnas hur hemskt det var att se den förtvivlade pojken. Och då är det ju inget i jämförelse med hur hemskt det var för pojken och hans mamma.

Jag kände att detta var helt fel. Jag tog socialsekreteraren åt sidan och sa att de måste stoppa umgänget. Hon sa att det var bestämt att pojken skulle till sin pappa och att hon inte kunde göra något åt saken. Jag insisterade på att detta var en akut situation och att besöket måste stoppas. Det stoppades, och pojken behövde inte åka till pappan - i alla fall inte den dagen. Hur det gick sedan vet jag inte.

Det kan vara så att jag begick tjänstefel, för jag blandade mig i socialtjänstens arbete. Men jag struntar faktiskt fullständigt i det, för ibland måste man göra det som känns rätt i hjärtat. Dessa tvångsumgängen måste stoppas, och den moderatledda regeringen kommer att agera i frågan.

Herr talman! Oavsett hur en familj ser ut ska Sverige vara ett av världens bästa länder att leva i. Familjepolitiken ska värna rättigheter och skyldigheter och vara jämställd oavsett människors sexuella läggning. Familjepolitiken ska underlätta för dem som längtar efter barn men också skydda barn genom ett välfungerande socialt nätverk när den biologiska familjen inte finns eller när det inte finns skydd på annat håll.

I det här motionsbetänkandet finns många olika förslag. De gäller tvångsäktenskap, bodelning, föräldraskap, vårdnadsöverflyttningar, framtidsfullmakter med mera. Jag kan inte ta upp allt i mitt anförande, men jag nämner frågan om bodelning i och med att vi får ett tillkännagivande till regeringen om det.

När ett par skiljer sig kan bodelningsprocessen vara besvärlig och ta mycket lång tid om parterna inte kommer överens. Det har nämnts att det i vissa fall har tagit tio tolv år om den ena parten förhalar processen - om den helt enkelt vill jävlas och fördröja processen. Under dessa år kan det vara svårt att till exempel få bolån, och det blir helt omöjligt att gå vidare i livet. Att det tar så lång tid är givetvis helt orimligt.

Justitieminister Strömmer har redan agerat i frågan. Han har bjudit in till ett rundabordssamtal om bodelningsförfarandet. Mötet kommer att äga rum den 3 maj, och alla riksdagspartier samt företrädare för olika intresseorganisationer är inbjudna.

Det är ett enigt civilutskott som står bakom detta tillkännagivande, men här behöver noteras att den socialdemokratiskt ledda regeringen inte gjorde något i frågan på åtta år. Det var också Socialdemokraterna som tog bort den rättshjälp som tidigare fanns för bodelningsprocesser. Detta har lett till att många inte har råd att betala och därför har fått en orättvis bodelning. I vissa lägen kan domstolen besluta om ekonomiskt stöd i bodelningsprocessen, men bara i högst fem timmar. Det räcker inte särskilt långt.

Herr talman! Som jag sa i början av mitt anförande pågår väldigt mycket arbete i Regeringskansliet när det gäller familjerättsfrågor. För att nämna något finns det ett betänkande som heter Tryggare hem för barn. Betänkandet innehåller bland annat förslag på hur skyddet för barnet kan stärkas när det gäller umgänge med förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning.

Detta är mycket viktigt, för inget barn ska svikas av samhället på det hemska sätt som i fallet med pojken jag berättade om tidigare. Vi har tyvärr även ett ganska aktuellt ärende i Luleå - den stackars Tintin. Ni kan ju tänka er: en åttaårig pojke som är livrädd för sin pappa och som tvingas att åka till honom helt ensam. Det är så förfärligt att jag inte vet vad man ska säga. Och pojken blir mördad. Han blev inte dödad, utan han blev mördad med våld.

Samhället kan inte svika barn på det sättet. Det måste bli en ändring. Det är så förfärligt att man knappt vill tänka på hur livrädd den lille pojken måste ha varit.

I betänkandet överväger utredningen bland annat hur man bör se på umgänge i en situation där barnet eller en förälder har skyddade personuppgifter eller befinner sig på ett skyddat boende. Utredningen lämnar också lagförslag när det gäller vårdnadsöverflyttningar. Remisstiden går ut i maj, och därefter börjar regeringen att jobba fram olika lagförslag.

Det finns ett betänkande som heter En uppväxt fri från våld. Uppdraget har varit att lämna förslag om hur man ska förebygga och bekämpa våld mot barn. Betänkandet lämnades i januari i år. Det innehåller många bra förslag, bland annat en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Arbete med detta pågår i Regeringskansliet.

Detta jobbade jag med när jag satt i justitieutskottet och hade erfarenhet från barnahusen. Jag läste i en rapport att det är väldigt olika - i hela Sverige - hur man utreder brott mot barn. På vissa ställen finns det barnahus; på andra ställen finns det inte barnahus. Det var väldigt olika, och det ska det inte vara - alla barn ska ju få samma hjälp oavsett var i landet de bor. Det är väldigt bra att det kommer en nationell strategi så att alla barn får samma hjälp och den hjälp de behöver.

Det finns också ett betänkande som heter Alla tiders föräldraskap - ett stärkt skydd för barns familjeliv. Uppdraget var att se över föräldrabalkens regler och ta hänsyn till olika familjekonstellationer. Även med detta pågår arbete i Regeringskansliet.

Det finns ett betänkande som heter Gode män och förvaltare. Där har olika förslag lämnats, till exempel att framtidsfullmakter ska kunna undertecknas digitalt. Arbete pågår i Regeringskansliet också när det gäller detta.

Utöver dessa betänkanden tas flera familjerättsliga frågor upp i Tidöavtalet. Det gäller kusinäktenskap, månggifte, fullmaktsäktenskap samt arv och testamente. Där kommer det att ske skärpningar.

Det framgår av mitt anförande att den moderatledda regeringen anser att familjerättsfrågor är mycket viktiga och arbetar hårt för att komma med lagförslag så fort som det någonsin går. Justitieministern har sagt att han ska se till att det sker utbildning av personer som på olika sätt jobbar med familjerättsfrågor, till exempel i domstolar eller inom socialtjänsten. Vem det än må vara måste det bli fler och bättre utbildningar med högre kvalitet för att höja kunskapen.

Det är en självklarhet för den moderatledda regeringen att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling.

Till sist, herr talman: Barnets bästa ska alltid vara viktigast - inte föräldrarnas bästa. Ofta får man höra att alla barn behöver sina föräldrar. Jag hörde det tusen miljoner gånger när jag jobbade med barnutredningar och när jag under många år utredde grova kvinnofridskränkningar. Då brukar jag säga: Nej, det finns massor av dåliga föräldrar. Det kan låta hårt att säga så, men så är det. De flesta är bra, och de flesta av oss är good enough, som man säger - vi gör vårt bästa och är hyfsat bra föräldrar. Det finns dock väldigt många dåliga föräldrar, och det måste man också våga säga. Man kan mycket väl älska sina barn och ändå vara en dålig förälder. Många har jag hört att föräldrarna älskar sina barn, men de kan ändå vara dåliga föräldrar. Man kan älska hur mycket man vill, men man kanske inte tar hand om sina barn.

Det kan som sagt låta hårt, men jag kommer alltid att stå på barnens sida. Inget barn ska behöva växa upp med våld. Inga barn ska heller tvingas ha umgänge med en förälder som de är rädda för.

(Applåder)

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Anf. 109 Martina Johansson (C)

Herr talman! Alltför många barn drabbas av våld och upplever våld och död. Det är någonting som inte får hända; det tror jag att vi alla kan skriva under på.

För att det inte ska hända krävs det tidiga insatser från många olika delar. Det handlar om stöd till små barn och deras familjer där behövs hjälp. Vi behöver ha bra evidensbaserade metoder både inom familjerätten och inom socialtjänsten för att detta ska fungera på ett bra sätt.

Men det kan också vara så att det värsta händer och ett barn drabbas av att se våld eller av sådant som det vi kan läsa om i Dagens Nyheter i dag. Pappan till tre barn dödade barnens mamma. Efter fyra års strid från familjehemmet flyttades vårdnaden över från pappan till familjehemmet. Jag och Centerpartiet anser att en förälder som dödar den andra föräldern per automatik ska förlora vårdnaden. Det är inte rimligt att den föräldern får behålla vårdnaden.

I dagens betänkande finns en reservation där det föreslås att en förälder som har dödat den andra föräldern automatiskt ska förlora vårdnaden om barnen och att detta ska tillkännages för regeringen. Jag kommer att yrka bifall till denna reservation senare under kvällen.

Eftersom ledamoten säger att detta är en viktig fråga för regeringen vill jag fråga: Kommer Moderaterna att kunna rösta på ett sådant förslag för att motverka att barn får ha en vårdnadshavare som har dödat den andra föräldern?

Anf. 110 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag tycker personligen att det är förfärligt att en förälder som har mördat den andra föräldern fortfarande ska kunna ha vårdnaden.

För ett par år sedan infördes det tillfälliga vårdnadsöverflyttningar just i lägen där den ena parten hade dödat den andra. Jag läste dock i en artikel i tidningen att denna bedömning ändå inte hade gjorts av socialtjänsten, så det verkar som att socialtjänsten inte riktigt har förstått. De hade tydligen trott att det måste bli en dom först, men det ska inte behöva bli en dom, utan de kan gå in direkt och se till att mördaren inte ska kunna ha vårdnaden av barnen.

Det tycker jag verkligen inte att mördaren ska ha, men jag är ju inte ensam om att besluta detta. Jag hänvisar till det betänkande som jag pratade om, som heter Tryggare hem för barn. I detta arbete kommer även vårdnadsöverflyttningar att behandlas. Remisstiden går ut den 8 maj. Jag tycker att vi får avvakta och se vilka förslag regeringen kommer med.

En sak är dock säker: Vi kommer att komma med skärpningar. Vi moderater och vår statsminister Ulf Kristersson brinner faktiskt för dessa frågor, så jag kan lova att skärpningar är på väg.

Anf. 111 Martina Johansson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Det ligger ett stort och tungt ansvar på Moderaterna och regeringen att se till att barnens rättigheter är det som kommer i första rummet. Många pratar om det, men när mediernas rapportering minskar tenderar även intresset för dessa frågor att minska. Regeringen har ett ansvar för att detta inte händer igen.

Dessa skärpningar behövs. Det som ledamoten var inne på om hur socialtjänsten arbetar är också en viktig fråga. Det är viktigt att få till stärkta risk- och skyddsbedömningar, så att man gör bättre bedömningar och så att vi får en kompetensförstärkning i hela landet. Det handlar om många olika delar.

Ledamoten var också inne på samtal med barn, som hon själv har jobbat med. Inom socialtjänsten finns ingen utbildning som motsvarar den som sker hos barnahusen och inom polisen. Detta är verkligen någonting som skulle behövas för att stärka barns rättigheter och för att höra barnets ord. Vad är det barnet vill, och vad är det som eventuellt kan komma från en vuxen?

Jag tycker att det är synd att Moderaterna inte kan överväga att följa upp ett sådant här tydligt förslag, som oavsett socialtjänstens bedömningar i praktiken skulle innebära att föräldern i det här fallet inte skulle ha kvar vårdnaden. Jag har inte sett motsvarande förslag i de olika utredningar som ligger på bordet och som bereds inom Regeringskansliet.

Det får inte hända att fler barn dör eller ser en förälder mördas, och här ligger det som sagt ett tungt ansvar på Moderaterna och regeringen.

Därför ställer jag frågan igen: Skulle Moderaterna kunna överväga att bifalla denna reservation vid voteringen nästa vecka?

Anf. 112 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Martina Johansson sa att det ligger ett tungt ansvar på Moderaterna och regeringen i denna fråga. Vi är beredda att axla detta ansvar, för vi känner oss mogna för det och är verkligen inne på att det måste bli skärpningar. Hittills har föräldrarnas rätt gått före barnets bästa. Det måste bli ett slut på det; det får inte fortsätta.

Att göra ett tillkännagivande i detta läge är ganska meningslöst i den bemärkelsen att det då kommer att ta mycket längre tid innan regeringen kommer med förslag. Det pågår redan ett arbete, och remisstiden går som sagt ut i maj. Därefter kommer regeringen att arbeta fram lagförslag, och det kommer att bli skärpningar. I dessa lagförslag ingår även vårdnadsöverflyttningar.

Vi anser att det är bättre att avvakta regeringens lagförslag. Sedan får vi se om det räcker till eller om det behöver skärpas ytterligare. Vi kommer att se till att barnets bästa ska gälla, till skillnad från nu.

Jag har jobbat ganska mycket parallellt med socialtjänsten, och ibland blev jag rent ut sagt tokig på hur naiva de var där. Syftet var gott, och de ville väl. Men många gånger var socialsekreterarna unga och ville tro gott om alla. Om en pappa som var misstänkt för att ha slagit sitt barn sa att han älskade sitt barn lät de ungen åka hem igen. Man måste ha bra utbildning, och det får gärna finnas lite äldre socialsekreterare som har lite mer rutin.

Anf. 113 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag tackar Ellen Juntti för anförandet.

Låt mig gå rakt på sak och ta upp det ledamoten sa om det justitieminister Gunnar Strömmer nyligen anförde i ett interpellationssvar om ett stärkt barnrättsperspektiv i lagstiftningen när det gäller umgänge och vårdnad. Han menade att det är en självklarhet för den moderatledda regeringen att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktig i frågor som rör honom eller henne.

I samma interpellationssvar förband justitieministern sig att bidra till att det genomförs utbildningar för att höja kunskapen hos domstolar och andra som på ett konkret sätt ska ta till vara barnets intresse. Enligt justitieministern är det också helt oundgängligt att de som dömer och ytterst avgör dessa frågor har en ordentlig kunskap om de fall de ska ta ställning till.

Vi i Vänsterpartiet instämmer helt och hållet i detta, och därför motionerade vi om att regeringen skulle återkomma med ett förslag till ändring i lagstiftningen som innebär att de domare som ska döma i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat en särskild barnkompetens.

Hur kommer det sig att regeringen inte nådde en överenskommelse med oss i Vänsterpartiet och andra oppositionspartier som stöder vår motion om att införa ett juridiskt biträde för barn och om att de domare som dömer i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat särskild barnkompetens? Varför avstyrker ni dessa yrkanden?

Det får mig att undra om ni inte hellre väntar in regeringens proposition än ser till att civilutskottet och därmed riksdagen kommer överens om något så viktigt som en förstärkning och ett säkerställande av domares barnkompetens.

Anf. 114 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Svaret på frågan varför är att detta ingår i betänkandet Tryggare hem för barn. Här ingår frågor om vårdnad, boende, umgänge, vårdnadsöverflyttningar och juridiskt biträde för barn. Det pågår redan arbete, och remisstiden går ut i maj. Sedan sätter regeringen igång. Jag kan lova att man inte kommer att dra ut på det, för alla regeringspartier och Sverigedemokraterna tycker att detta är otroligt viktiga frågor. Jag kan därför lova att regeringen sätter full fart när remisstiden har gått ut, för man vill verkligen se till att barnets bästa gäller. Hittills har det mest varit tomma ord, men nu ska hänsyn till barnets bästa bli verklighet.

Gör vi ett tillkännagivande nu tar det ganska lång tid innan detta blir verklighet. Det går snabbare att få fram lagförslag om vi avvaktar till efter att remisstiden för betänkandet har gått ut och regeringen börjat jobba med frågorna.

Jag noterade också att justitieminister Strömmer uppgav att han förbinder sig att bidra till att utbildning sker i högre grad och av högre kvalitet än i dag. Jag kan lova att det inte är tomma ord utan att det kommer att ske. Det finns även med i betänkandet.

Anf. 115 Nadja Awad (V)

Herr talman! Det stämmer att det i betänkandet Tryggare hem för barn nämns att barnkompetensen hos domare ska höjas och att barn ska ha tillgång till juridiskt biträde, och jag ser fram emot att regeringen tar detta vidare.

Det som inte nämns och inte tydliggörs när det gäller vårdnad, umgänge och boende är att tvångsumgänge inte ska få ske. Man pratar om att det ska göras en helhetsbedömning av barnets bästa, vilket gör lagstiftningen ännu luddigare. Detta har mött hård kritik av civilsamhället. Kvinnoorganisationer och barnorganisationer har i medier uttalat att det är orimligt att förslagen i betänkandet inte preciserar när umgänge, vårdnad och boende inte ska få ske. Men i betänkandet menar man att det är olämpligt att precisera när det inte är passande att en förälder har exempelvis vårdnad.

I förslaget i betänkandet ingår inte att precisera att tvångsumgänge inte får ske vid våld eller andra kränkningar, men tycker ledamoten att det är något regeringen borde gå vidare med? Annars går det ju helt emot det Ellen Juntti lyfte upp i sitt anförande om att tvångsumgänge är orimligt och bör stoppas.

Kommer regeringen att precisera när vårdnad, umgänge och boende inte får ske trots att betänkandet Tryggare hem för barn är emot det?

Anf. 116 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Tvångsumgänge ska inte ske. Barn ska inte behöva åka till en förälder, oavsett om det är mamman eller pappan, om de är rädda eller verkligen visar att de mår dåligt, som den där pojken som ramlade ihop. Jag har honom fortfarande på näthinnan, för det var så hemskt. Jag grät inombords, för jag fick inte gråta i min yrkesroll.

I många ärenden pratar man om barnets bästa men tänker ändå att det är viktigt för föräldrarna att träffa sina barn. Jag tycker att många som jobbar med dessa frågor är ganska blåögda. Det kan låta hårt att säga "du får inte träffa ditt barn, för det är inte bra för barnet", men vi måste våga vara modiga och säga det. Vi kan inte hålla på och jamsa med och offra barns välmående.

Enligt betänkandet Tryggare hem för barn ska det göras en helhetsbedömning utifrån barnets bästa, och det säger sig självt att tvångsumgänge med en förälder barnet är rädd för inte är barnets bästa. Ingen i hela världen kan säga att det är barnets bästa att bli skickad helt ensam till en pappa man är rädd för där det händer hemska saker.

Jag är säker på att regeringen kommer att komma med bra förslag. Det blir skärpningar. Det ser jag väldigt mycket fram emot, för det är hög tid att göra något åt detta. Det är alldeles för många barn som far illa. Vi måste sluta blunda. Vi måste sluta vara naiva.

Anf. 117 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Ärade ledamöter! Denna debatt handlar om civilutskottets betänkande 6 Familjerätt. Det spänner över en lång rad frågor. Vi socialdemokrater vill här lyfta två av dem - båda handlar om våld i nära relation.

Alla som utsätts för våld i nära relationer ska få hjälp och stöttning av samhället. Det gäller alla, oavsett kön. Eftersom det allra vanligaste är mäns våld mot kvinnor är det främst på det sättet vi beskriver samhällsproblemet när vi formulerar våra förslag till lösningar.

I regeringsställning bedrev vi ett systematiskt arbete för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Vi genomdrev eller initierade en rad viktiga förslag, till exempel samtyckeslagstiftningen, stärkt skydd för våldsutsatta kvinnor att bo kvar i sitt hem och principen att det är förövaren som ska flytta.

Vi arbetade utifrån ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor. Vi tog också viktiga steg för att stärka barns rättigheter, för ett liv fritt från våld. Det finns tyvärr mycket kvar att göra, och vi fortsätter detta systematiska arbete nu i riksdagen.

Herr talman! Den första fråga jag vill lyfta gäller bodelning. När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att få stöd. Lika viktigt är att få till en långsiktighet för att kunna börja ett nytt liv. Det finns kvinnor som har lämnat en våldsam relation men känt sig tvingade att gå tillbaka när de inte har kunnat få till en bra bostadssituation för sig och barnen. Till exempel handlar det om kvinnor som inte fått till stånd en bodelning och därmed inte har ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation.

Expartnern har vägrat medverka till en bodelning, och det har till slut tvingat brottsoffren, kvinnan och barnen, tillbaka till förövaren. Det är en del av mannens eftervåld mot kvinnan. Det är en typ av ekonomiskt våld för att fortsatt kunna kontrollera och skada kvinnans och barnens psykiska och fysiska mående.

Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar behandlas fyra kommittémotioner där förslag om förbättrade bodelningsprocesser lyfts. De är från Socialdemokraterna och från SD, Centern och Vänstern. Det socialdemokratiska yrkandet var konkret och handlar om att införa en tidsgräns för när bodelningsförfarandet ska vara klart.

Vid första beredningstillfället i mars yrkade samtliga dessa fyra partier bifall till sina motioner, och MP yrkade också på vårt socialdemokratiska förslag. Som framgår i de offentliga handlingarna innebar det att vi socialdemokrater inför den fortsatta beredningen hade utskottsmajoritet för vårt förslag om att införa en tidsgräns.

Vid nästa möte blev vi därför väldigt glada när regeringspartierna yrkade på SD:s förslag och utskottet därmed senare kunde nå en samskrivning och enighet. Det är självklart bättre att ett enigt utskott står bakom vår motion om att införa en tidsgräns i bodelningsprocesser än att en smal majoritet enbart bestående av S och MP gör det. Vi vill därför här ta tillfället i akt att tacka för det goda samarbetet på utskottssammanträdena i denna fråga.

Nu, herr talman, går alltså ett enigt utskott fram med förslaget om att se över möjligheten att införa en bortre tidsgräns, och det blir ett tillkännagivande till regeringen, precis som min moderata utskottskollega har sagt. Vi kommer att noga följa regeringens arbete. Vi vill erinra regeringen om vad konstitutionsutskottet återkommande har slagit fast, det vill säga vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. I detta ärende är mycket av beredningsarbetet redan gjort och enighet finns här i riksdagen.

Vi utgår från att det blir en skyndsam återkoppling från justitieministern, så att lagen snarast möjligt kan träda i kraft och våldsamma mäns användning av bodelningsprocesser mot våldsutsatta kvinnor och barn kan få ett slut.

Herr talman! Den andra fråga vi socialdemokrater vill lyfta här i dag är frågan om mäns våld mot barn och kvinnor i ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge. Barn är de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare.

Tidigare i år dog en pojke i Luleå, dödad av sin pappa under umgänge - mördad. Pojken i Luleå tvingades till umgänge med pappan trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var medvetna om riskerna. Pojken hittades sedan död.

Nio av tio barn som har umgänge med sin eller en närståendes förövare upplever ångest, rädsla, sorg och frustration av umgänget. Nio av tio får bestående psykiska men.

Jämställdhetsmyndighetens rapport Uppgifter om våld är inget undantag granskar över 800 tingsrättsdomar gällande vårdnad, boende och umgänge. Granskningen visar att det i 64 procent av fallen framkom uppgifter om våld och övergrepp. Trots detta har domstolarna inte vägt in det i sina beslut. Det är inte till barnens bästa.

Förra året kom också forskningsrapporten Utan mig är du helt ensam, som handlar om kvinnors levda erfarenheter av omgivningens och samhällets ensamgörande i spåren av mäns våld och eftervåld. Rapporten är utgiven av Högskolan i Gävle och Svenska kyrkan. Både denna forskningsrapport och Jämställdhetsmyndighetens rapport visar att våldsutsatta mammor ofta lämnas helt ensamma att skydda sina barn från våldsutövande pappor.

Det handlar inte om enstaka fall eller undantag, där vissa omskrivs i medierna. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja och skydda sig mot våldet.

Herr talman! Vi socialdemokrater menar att inget barn ska behöva ha oskyddat umgänge där risk för våld föreligger med en förälder som utövat våld mot barnet eller andra familjemedlemmar. Vi menar också att mäns våld mot barn och kvinnor måste få konsekvenser för frågor om vårdnad och boende. Vi vill därför yrka bifall till vår reservation nummer 26.

Vi beklagar att vi inte redan nu i utskottet vid detta riksmöte har kunnat nå enighet i dessa frågor, men vi har goda förhoppningar framåt. Såvitt vi har kunnat se har de flesta partier uttalat sig för en förändrad lagstiftning, så att barn inte ska behöva ha oskyddat umgänge där risk för våld föreligger. Vi hade också hoppats på ett konkret tillkännagivande här.

Vi socialdemokrater har varit tydliga, och vi upprepar det i dag igen: Barn ska inte behöva ha oskyddat umgänge där risk för våld föreligger.

Tydliga har också regeringspartiet Liberalerna varit, som sagt, och det är ledamoten Juno Blom jag nu citerar. Jag ser henne sitta här i kammaren. Hon sa i en debatt för Liberalernas räkning: "Jag har mött så många barn som tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa. Jag har träffat så många mammor som är helt förtvivlade för att rätten ger den våldsutövande pappan rätt till vårdnad i vissa fall och umgänge i andra fall. Jag har mött mammor som helt förlorat vårdnaden för att rätten inte anser att de är samarbetsvilliga med den våldsutövande kriminella pappan som försatt hela familjen i skräck. Hur kan vi politiker acceptera att barn är de enda brottsoffer som tvingas möta sin förövare ensamma, helt oskyddade, helt utlämnade?"

Juno Blom sa också: "Umgänge ska vara till för barnet, inte för föräldrarna. Och barns rätt till skydd måste alltid gå före föräldrars rättigheter." Vi välkomnar Liberalernas tydlighet. Den förpliktar i regeringen.

Herr talman! Var står vi då nu? Vi socialdemokrater har varit och fortsätter att vara tydliga. Lagen måste ändras. Tydliga är också regeringspartiet Liberalerna. Det är också Centerpartiet, som i sin motion, som behandlas här i dag, säger: "I de fall ett umgänge medför risk för våld, hot eller fridskränkningar ska inte heller umgänge fastställas i dom eller beslut."

Också Vänsterpartiet och Miljöpartiet är tydliga i denna fråga. Även SD har uttalat sig tydligt. När ledamoten Carita Boulwén nyligen stod i denna talarstol och talade om flickan som kallades Lilla Hjärtat och pojken som dödades i Luleå sa hon att dessa två barn tyvärr inte är de enda som har fallit offer som en direkt konsekvens av att samhället brustit i sitt skydd av utsatta barn. Hon sa: "Barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga måste stärkas på riktigt."

Herr talman! Ärade ledamöter! Jag konstaterar att vi socialdemokrater inte är ensamma om att anse att lagen måste ändras. Det finns en enighet bland en majoritet av riksdagens partier här i kammaren. Låt oss ta fasta på denna samsyn. Barn ska inte behöva ha umgänge där risk för våld föreligger.

Jag vill verkligen välkomna Moderaternas och Ellen Junttis tydliga besked här i kammaren i dag, att tvångsumgänge måste stoppas.

Jag hade faktiskt förberett detta och skrivit att det skulle vara välkommet om Moderaterna ville tydliggöra sin position, eftersom vi inte har hört något tydligt från regeringen tidigare. Därför är det fantastiskt bra att vi får dessa besked i dag.

Vi uppskattar att den nuvarande regeringen följer upp det arbete som vi inledde under den förra regeringen. Det gäller de utredningar som tillsattes och som nu, precis som Ellen Juntti beskrev, är ute på remiss. Nu gäller det att vi verkligen följer upp detta.

Herr talman! Vi välkomnar att utskottet kunde nå enighet i den viktiga frågan kring en tidsgräns för bodelningsprocesser. Men, herr talman, vi beklagar att utskottet inte lyckades i frågan om vårdnad, boende och umgänge vid våld. Det hade behövts här och nu för alla de barn som är utsatta och rädda och som tvingas till umgänge i dag, i morgon och i övermorgon - varje dag - runt om i vårt land.

Utifrån vad en majoritet av riksdagens partier har sagt utgår vi socialdemokrater från att vi allra senast i nästa motionsbetänkande om familjerätt, under nästa riksmöte, gemensamt ska kunna tillskapa en förändring i den lagstiftning som rör vårdnad, boende och umgänge vid våld. De vackra och starka orden förpliktar.

Men nu yrkar vi bifall till vår reservation nummer 26. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning prioriterar vi denna. Alla som vill stärka barnrättsperspektivet redan nu är självklart välkomna att rösta med oss. För barnens skull behövs det beslutet här och nu. Barn ska skyddas från våld.

(Applåder)

Anf. 118 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! Jag vill ta vid när det gäller frågan om bodelningar. Bodelningar som drar ut på tiden kan innebära stora problem, framför allt för den ekonomiskt svagare parten, som ofta är kvinnan. Inte sällan används bodelningsprocessen som en del i ett ekonomiskt våld, och det kan orsaka mycket lidande och stress för den som blir utsatt.

Den förra socialdemokratiska regeringen, som satt vid makten i åtta år och som påstod sig vara en feministisk regering, lyfte inte ett finger under dessa åtta år för att förbättra bodelningsprocessen, trots att det är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv.

Frågan har behandlats av civilutskottet tidigare. Socialdemokraterna valde då att säga nej till förändringar på detta område trots att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans utgjorde en majoritet - det gör vi också nu. Vi hade alltså kunnat driva igenom denna fråga mycket tidigare.

Att man nu tycks ha vänt i denna fråga är absolut väldigt välkommet och jättebra. Jag delar uppfattningen att det är starkt och att det sänder en bra signal att vi är ett enigt utskott bakom detta tillkännagivande. Men jag skulle ändå vilja ställa en fråga till ledamoten: Finns det fler förslag på familjerättens område som Socialdemokraterna inte drev under åtta år i regering men som man nu i opposition kan tänka sig att stödja?

Anf. 119 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Lundberg, för repliken! Låt mig säga att vi bedriver ett systematiskt arbete kring detta, och vi har sett resultat av det. Som jag nämnde i mitt anförande genomdrev vi flera reformer och initiativ. Vi har också kunnat se hur detta systematiska arbete har gett effekt. Till exempel har olika myndigheter i regleringsbrev fått i uppdrag att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor inom sina områden. Ett konkret exempel, när vi pratar om ekonomiskt våld, är hur Kronofogdens hemsida har uppdaterats kring mäns våld mot kvinnor och ekonomiskt våld och om vart man kan vända sig om man utsätts för ekonomiskt våld.

Detta är inget som har kommit av sig självt. Det är ett systematiskt arbete som har kommit av att vi har haft en feministisk socialdemokratiskt ledd regering som har sett till att alla statens verktyg, alla statens verk, förhoppningsvis ska jobba med dessa frågor inom sina respektive tårtbitar av statens verksamhet. Jag vill bara nämna det.

Jag uppfattade den konkreta frågan och ska svara på den. Vi är beredda att titta på alla frågor i vårt systematiska arbete. Vi tittar på och läser alla de förslag som kommer - absolut.

Men nu när jag har svarat på frågan vill jag passa på att ställa en fråga. Vi anser att regeringen snabbt bör kunna återkomma till riksdagen i denna fråga. Det är ett enigt utskott, och mycket av beredningen är redan gjord i den departementsskrivelse som nämns i Sverigedemokraternas motion: Några bodelningsfrågor.

Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget - det är det största partiet, och väldigt avgörande. Min fråga till Sverigedemokraterna är: När anser ni att regeringen bör kunna komma tillbaka till riksdagen med ett konkret förslag så att vi kan få till denna lagändring snarast möjligt?

Anf. 120 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! Den utredning som ledamoten nämner lades på bordet 2005. Ville Socialdemokraterna att någonting skulle hända snabbt när det gällde den utredningen hade man kunnat göra någonting under de åtta år då man satt i regering.

Jag hörde även ledamoten prata om att det är synd att vi i dag inte får ett tillkännagivande gällande vårdnad, boende och umgänge. Där är det egentligen samma sak. Det är lite sent att nu komma med ett tillkännagivande till den nya regeringen när man har suttit i regering i åtta år och haft möjlighet att göra precis vilka lagändringar som man har velat när man har haft majoritet.

Ett annat förslag som skulle kunna förbättra för våldsutsatta kvinnor men som Socialdemokraterna i dag säger nej till är förslaget om slopad betänketid när det till exempel förekommit våld eller liknande brott mot person inom äktenskapet. Dagens regelverk säger att äktenskapsskillnad ska föregås av en betänketid på minst sex månader om den ena maken begär det eller om någon av makarna bor varaktigt med och har vårdnaden om barn under 16 år.

Detta blir väldigt problematiskt i de fall där det förekommer våld i relationen. I dessa fall bör det vara möjligt att skilja sig omgående. Därför vill Sverigedemokraterna utreda hur fler situationer kan undantas från kravet på betänketid. Jag vill fråga ledamoten här i dag: Är detta något som vi kan hoppas få stöd för från Socialdemokraterna nästa gång som frågan behandlas?

Anf. 121 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Det var flera frågor. Jag ska försöka använda min tid väl. Vi får fortsätta diskutera i utskottet om jag inte hinner med allt.

Du nämner frågan om vårdnad, boende och umgänge vid våld. Det är inte för inte som det var vår regering som tillsatte de utredningar som den moderata kollegan i utskottet förtjänstfullt redogjorde för. Det är en lång rad utredningar, en lång rad produkter, som den nuvarande regeringen har tagit över och jobbar med. Det uppskattar vi. Vi tror verkligen att vi i detta land är betjänta av enighet i dessa frågor. Vi vill verkligen rikta ett tack till regeringen för att man fortsätter jobba med detta. Det är ju inte partiskiljande.

Detta gjorde vi alltså i regeringsställning.

Sedan hörde jag inte riktigt att jag fick svar på min fråga om när Sverigedemokraterna anser att regeringen ska komma tillbaka till riksdagen i denna fråga.

Vi tar gärna fasta på att vi nu är eniga. Visst kan vi blicka bakåt - absolut. Det gör vi när vi granskar arbetet, och det gör vi i våra årsberättelser. Men nu talar vi om här och nu. Vi har en enighet. Min fråga till ledamoten Lundberg är fortfarande: När anser ni att det är rimligt att regeringen kommer tillbaka? Eller är Sverigedemokraterna inte beredda att ge ett besked om det? Nu är det ändå ni som är regeringsunderlag.

Apropå att vi styrde vill jag säga: Vi hade absolut regeringsmakten, men vi vet att vi inte alltid styrde med våra budgetar. Vi vet också hur det såg ut här i kammaren.

Jag har säkert glömt någon av alla de frågor jag fick, men då hoppas jag att vi kan fortsätta med diskussionen i utskottet. Jag menar inte något annat än att jag hoppas att vi ska kunna ha goda och konstruktiva diskussioner för att nå samsyn i viktiga frågor.

Juno Blom (L)

Anf. 122 Juno Blom (L)

Herr talman! Eftersom Laila Naraghi i sitt anförande apostroferade mig tänker jag att det är viktigt att försöka förklara hur vi resonerar.

Under förra mandatperioden införde vi till exempel ett barnfridsbrott inom ramen för januarisamarbetet. Jag är glad att Morgan Johansson, som då var statsråd, och jag hade den pressträffen ihop, för Liberalerna låg verkligen bakom att detta skulle ske.

Innan det skedde var Liberalerna tydliga med att när vi nu inför ett barnfridsbrott som innebär att barn i juridisk mening blir brottsoffer är det ju oerhört viktigt att man parallellt med det direkt tillsätter en utredning för att det inte ska hamna i det läge som ledamoten tog upp här, nämligen att barn tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och att mammor är förtvivlade och rädda för att lämna en relation.

Efter fyra år av kamp för att våga ta fasta på centralt viktiga frågor blev det ändå inte det gehör som jag hade önskat, även om vi lyckades genomföra många viktiga reformer. Jag uppfattade också att ledamoten från Vänsterpartiet sa att det i den utredning som nu ligger inte är riktigt tydligt när det gäller åtgärder kring tvångsumgänge.

Det här handlade också om frågan om barnets bästa, där Socialdemokraterna inte ville delta och inte ville driva på, så när vi då har dels statsrådet Camilla Waltersson Grönvall som är supertydlig, dels justitieminister Gunnar Strömmer som också är tydlig med det här känner jag att det verkar dumt att gå över ån efter vatten. Då är det bättre att aktivt jobba med dem som tydligt uttrycker att de vill göra det som jag önskade göra under hela den förra mandatperioden.

Men jag är glad att även ni har bytt fot nu.

Anf. 123 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tack, Juno Blom, för att du deltar i den här debatten! Det är väldigt uppskattat. Jag hade tänkt citera dig oavsett, eftersom du så tydligt för Liberalernas räkning har gett besked i den här frågan.

Vi socialdemokrater är tydliga. Vi har gett ett tydligt besked, och vi anser att det här är oerhört viktigt.

Om det nu är det som sägs och om jag förstår ledamoten rätt vill jag säga att jag delar uppfattningen att det finns en hel del att göra med det förslag som kommit från utredaren. Precis som Vänsterpartiets ledamot lyfte fram har det ju kommit allvarlig kritik mot utredarens förslag, så nog finns det en hel del att göra. Men jag uppskattar verkligen Moderaternas tydliga besked om tvångsumgänge.

Sedan tror jag att det är lite viktigt att vi håller tungan rätt i mun. Jag hade tänkt att vi kanske skulle spara det här till beredningen i utskottet, men eftersom jag ser att jag har tid vill jag ändå ta tillfället i akt och säga att ja - alla talar om barnets bästa. Men bekymret är ju att lagstiftningen som en del av barnets bästa beskriver den här nödvändigheten som trumfar allting annat, som trumfar rätten till ett liv fritt från våld, som i princip trumfar rätten till liv. Det har vi sett i de här fallen. Det handlar om att under alla omständigheter ha detta umgänge, även om det finns risk för våld, precis som Moderaterna har beskrivit.

Här gäller det att titta noga på remissvaren och på vad som kommer från regeringen och att också inse att det här gäller många fler barn än dem där det finns personer som är dömda för de här brotten. Det gäller väldigt många barn.

Juno Blom (L)

Anf. 124 Juno Blom (L)

Herr talman! Jag tror att man ska hålla isär begreppen. Socialtjänstlagen är en ramlag, så det finns barn som inte tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa, och det finns även barn som tvingas till sådant umgänge. Det handlar alltså också om en attitydfråga.

Vi har en väldigt stark föräldrarätt, och ett perspektivskifte måste till. Det är exakt det som regeringen aviserar. Jag saknade det under den förra mandatperioden även om jag här i kammaren, precis som ledamoten var inne på, var tydlig med att det måste ske.

När det gällde just tvångsumgänge men även, som ledamoten var inne på, barnets bästa var det en diskussion som gällde barn som är placerade och där vården ska upphöra. Då ansåg inte Socialdemokraterna och till en början inte heller Miljöpartiet - när man sedan lämnade regeringen ställde man sig på övriga partiers sida - att man måste ha barns bästa som ett eget rekvisit i lagstiftningen för att kunna lyssna på barn. Det som skiljer vår lagstiftning från barnkonventionen när den blev lag är ju barns rätt att komma till tals.

Det är alltså oerhört viktigt att detta går igenom alla delar. Därför blir det märkligt för mig att Socialdemokraterna i det här läget säger att de är tacksamma för att vi ställer oss på deras sida, när det som faktiskt har skett är att Socialdemokraterna inte har vågat fatta de här avgörande besluten. Att utredningen är otydlig beror ju på att direktiven inte har haft den tydlighet som krävs för att man fullt ut verkligen ska ställa sig på det lilla utsatta barnets sida.

Däremot tror jag att allvaret i de konflikter som finns för utsatta barn är så mycket större och viktigare än våra partipolitiska konflikter. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att vi är ärliga mot varandra, att ni kan säga att ni har insett att det är på det här viset och har väckt en motion och att vi nu, tillsammans med en regering som vill, kan göra en förändring.

(Applåder)

Anf. 125 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Jag tror att de som möjligtvis följer debatten denna timma är intresserade av att veta vad riksdag och regering ska göra här och nu. Jag instämmer i det. Vi har haft ett tydligt anförande. Vi har två tydliga kommittémotioner väckta både i justitieutskottet och här, där vi är tydliga i dessa frågor.

Det är väl fantastiskt om vi kan få den här enigheten, oavsett var den kommer ifrån. Jag tror att de våldsutsatta barnen, mammorna, anhöriga och alla som kämpar i de här frågorna - eftersom jag citerade Juno Blom förstår jag att även hon har mött dem - nog mest vill att detta ska komma på plats. Jag tänker därför att vi kan väl ta fasta på den enigheten.

Vi hörde också hur vår moderata kollega talade om att det kommer att gå snabbare så här, utan ett tillkännagivande. Det är ju ett löfte till oss här i riksdagen att regeringen kommer att vara snabb. Vi får väl hålla utkik på propositionslistan och se att vi får bra förslag som gör skillnad på riktigt.

Jag uppskattar alltså enigheten. Sedan kan vi säkert ha en särskild övning där vi diskuterar bakåt i tiden. Men det viktiga är ju vad som sker framåt.

Magnus Berntsson (KD)

Anf. 126 Magnus Berntsson (KD)

Herr talman! I detta betänkande föreslår civilutskottet att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden om bodelning. Utskottet anser att regeringen bör ta de initiativ som krävs för att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar. I det sammanhanget bör regeringen bland annat se över möjligheten att införa en rimlig bortre tidsgräns för när en bodelningsförrättning ska vara klar. Vi kristdemokrater står bakom hela betänkandet och därmed också detta tillkännagivande.

Om ett gift par inte kan komma överens om en bodelning ska en domstol på ansökan av en parterna utse någon till bodelningsförrättare. För den av de båda med den sämsta ekonomiska situationen har fastställandet av bodelningen vanligtvis mycket stor finansiell betydelse. Det är därför av stor vikt att det finns ett välfungerande och rättvist system.

I departementspromemorian Några bodelningsfrågor uppmärksammas bodelningsfrågor att tänka på för framtiden. Bland annat konstateras att flera verksamma jurister vittnat om stora handläggningsproblem på grund av passivitet eller frånvaro från sammanträden av den part som vinner på att ärendet drar ut på tiden. För att komma till rätta med detta lyfte utredaren fram flera förslag till åtgärder att överväga eller att utredas vidare, exempelvis en rättighet för en bodelningsförrättare att utdöma vite om någon av parterna inte skulle dyka upp till ett kallat sammanträde.

Justitieminister Gunnar Strömmer har berättat att det snart går ut en inbjudan till ett rundabordssamtal för att inleda en kartläggning om orsaker till utdragna bodelningsprocesser och hur ofta förekommande dessa är, vilket är mycket positivt. När regeringen i enlighet med detta tar initiativ ska den också överväga det som nämndes innan om en rimlig bortre tidsgräns för när en bodelningsförrättning ska vara klar.

Även frågor om vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar diskuteras i betänkandet, och på detta område har det riktats tillkännagivanden till den tidigare regeringen. Bland annat har de gällt att regeringen ska återkomma med lagförslag som kan säkerställa att barns bästa alltid går före alla andra intressen när det gäller vårdnadsöverflyttning och adoption vid familjehemsplaceringar. Vidare ska prövningen av en fråga om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar göras på det mest ändamålsenliga sättet.

Som resultat av detta tillsattes en utredning som fick namnet Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer, som skulle göra en översyn av reglerna i föräldrabalken. Utredningen redovisade sitt förslag i januari i år i betänkandet Tryggare hem för barn. Utredningen har sett över reglerna i föräldrabalken om bland annat vårdnadsöverflyttning och adoption i syfte att skapa bättre förutsättningar för kontinuitet, stabilitet och trygghet för familjehemsplacerade barn. Detta betänkande är nu på remiss, och remisstiden närmar sig sitt slut - vilket innebär att frågorna snart kommer tillbaka för beredning i Regeringskansliet.

Vidare behandlar betänkandet även frågor om tvångsäktenskap, månggiften och kusinäktenskap. Riksdagen har under senare år beslutat om en rad lagändringar och andra åtgärder som riktar sig mot bland annat tvångsäktenskap, månggiften och släktskapsäktenskap. Riksdagen riktade även under våren 2021 ett tillkännagivande till regeringen om en ventil i fråga om månggiften. I Tidöavtalet mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna talas det dessutom om ytterligare åtgärder mot tvångsäktenskap, månggiften och kusinäktenskap som är helt i linje med flera av motionsönskemålen.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkande CU6.

Anf. 127 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! Ungefär hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa.

När par som är sammanboende eller gifta bestämmer sig för att gå skilda vägar ska de också skiljas ekonomiskt. Det kan vara en enkel process om de är eniga, men det kan också vara mycket långdraget och svårt om de inte är överens.

Om separationen varit oönskad av den ena maken, eller om det förekommer våld i nära relation, finns en risk att den ena parten förhindrar bodelningen och förhalar processen. Tingsrätten kan utse en bodelningsförrättare för att hjälpa till med delningen, men det bekostas med hälften var av parterna och kan vara väldigt kostsamt. Arvodet ligger på ungefär 2 000 kronor, och ofta vill bodelningsförrättaren ha betalt i förskott. Ju längre tid bodelningen tar, desto mer tjänar juristen på den. Det finns således inga incitament för en snabb process. Den rättshjälp som tidigare fanns för bodelningar togs mycket olyckligt bort av Socialdemokraterna i slutet av 90-talet, vilket innebär att den som inte har råd att betala inte får möjlighet till en rättvis bodelning om den andra parten inte samarbetar.

I dag finns inga regler för hur lång tid en bodelning får ta och inte heller tillräckligt kraftfulla konsekvenser för den som medvetet lämnar in fel dokument, vägrar att dyka upp på sammanträden eller på annat sätt gör att processen drar ut onödigt länge på tiden. Det finns ett stöd för fem timmars bodelning som tingsrätten kan besluta om i särskilda fall, men det är inte alls säkert att fem timmar räcker.

När ett par som varit sambo ska bodela är det enbart bostaden och bohaget som ska bodelas. Trots det kan bodelningen pågå mycket länge och kosta ofantliga summor. I ett fall som jag känner till tog det bodelningsförrättaren ett år att komma fram till att parterna ägde halva bostaden var, något de såklart redan visste. Processen får nu fortsätta genom lagen om samäganderätt. Det här har hittills kostat dem 138 000 kronor.

Har paret varit gifta är processen ännu mer komplicerad. Det finns exempel på bodelningar som har pågått i tolv år. Tolv år! Det är ju helt galet. "Karin", som hon kallades i reportaget i TV4 som handlade om bodelningar, bodelade i sex år till en kostnad av en halv miljon kronor. Exemplen och artiklarna är tyvärr många, och många av dem är helt horribla.

Herr talman! Bodelningsprocesser som drar ut på tiden kan innebära stora problem, framför allt för den ekonomiskt svagare parten. I relationer där det förekommer våld är det extra viktigt att det går snabbt att lämna förhållandet när man väl har bestämt sig för det. Men faktum är att bodelningsprocessen i stället kan bli en del i eftervåldet.

Ekonomiskt våld är i regel en förlängning av annat våld och utövas oftast av en man mot en kvinna genom manipulation, fysiskt våld, psykiskt våld eller hot. Syftet är att få makt över kvinnan genom hennes ekonomi. Det kan handla om att till exempel ta kontroll över någons bank-id, flytta pengar från kvinnans konto till sitt eget konto, att skaffa nya kreditkort i hennes namn som bara han har tillgång till eller att helt enkelt skriva över fordon eller andra tillgångar på sig själv. Det kan också handla om att försvåra för kvinnan att få eller behålla ett jobb genom att till exempel stänga av väckarklockan på morgonen så att hon försover sig, skära sönder däcken på bilen så att hon inte kan ta sig till jobbet eller besöka arbetsplatsen och uppträda hotfullt.

Övergreppen resulterar i att offret blir ekonomiskt låst till sin partner och beroende av honom, vilket försvårar en separation. Den här situationen begränsar självklart kvinnans möjlighet till en nystart när hon väl har lyckats lämna den destruktiva relationen.

Här kan tyvärr dagens regelverk för bodelning användas som ett våldsverktyg. Den som är fast i en långdragen bodelning har betydligt svårare att gå vidare från ett sådant övergrepp, och gärningsmannen behåller offret i sitt grepp mycket längre.

Även betänketiden vid skilsmässa måste utredas så att fler situationer kan undantas från betänketiden, till exempel när det har förekommit våld eller liknande brott mot person inom äktenskapet. Jag vill därför yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 5.

Herr talman! Glädjande nog kommer riksdagen att ställa sig bakom Sverigedemokraternas förslag om att med utgångspunkt i promemorian Några bodelningsfrågor från 2005 utreda möjligheterna till en effektivare bodelningsprocess med en rimlig bortre tidsgräns. Regeringen har också uppmärksammat problemen och uttryckt en vilja att se över lagstiftningen. Det är bra. Men eftersom frågan är så oerhört viktig går civilutskottet fram med det här förslaget till tillkännagivande för att tydliggöra hur angelägen vi anser att en förändring är och för att sätta kvinnors trygghet högre upp på dagordningen.

Det måste bli enklare för den som vill ta sig ur ett destruktivt förhållande att separera, och dagens brister i bodelningsprocessen måste lagas. På samma sätt som ingen ska tvingas in i ett äktenskap man inte har valt ska ingen heller tvingas stanna kvar i ett äktenskap mot sin vilja.

Det här tillkännagivandet är ett litet steg på vägen mot att förhindra att någon utsätts för förhalning när det gäller separation eller skilsmässa, men framför allt är det för att förbättra situationen för utsatta kvinnor.

Anf. 128 Nadja Awad (V)

Herr talman! Tack, Angelica Lundberg, för anförandet!

Det är väldigt få gånger som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna håller med varandra. Men jag blev väldigt glad över det seminarium som ledamoten här har anordnat om frågan om ekonomiskt våld, vilket är väldigt viktigt. Jag ser att ledamoten tar vid i det arbetet. Ibland undrar jag till och med om ledamoten är i rätt parti. Ledamoten har väldigt intressanta och viktiga åsikter, som jag tackar för.

I och med att Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget och har den starka positionen att vara det största partiet i regeringsunderlaget har Sverigedemokraterna lyckats pressa regeringspartierna att ta tag i den viktiga frågan om tidsgräns vid bodelning. Vi fick till en gemensam utgångspunkt i den frågan, vilket jag är väldigt glad för.

Men sedan är det faktiskt så som ledamoten tog upp här att Sverigedemokraterna bara har en reservation om frågan om att avskaffa betänketiden vid äktenskapsskillnad eller separation. Min fråga till ledamoten är därför vad som blir Sverigedemokraternas roll i regeringsunderlaget för att under de kommande fyra åren försöka främja frågan och pusha regeringen att ta ställning i frågan om ekonomiskt våld, bland annat genom att driva frågan om att avskaffa betänketiden vid äktenskapsskillnad eller separation. Det är ju en väldigt stor fråga och en förlängning av våldet som sker mot kvinnor i dagens samhälle.

Anf. 129 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! Tack till Nadja Awad för frågorna och för den samsyn som vi kan hitta i de här frågorna!

Jag vet att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har samsyn också i vissa konsumenträttsliga frågor och så vidare. Det är viktigt och har alltid varit viktigt för Sverigedemokraterna att när man hittar samsyn i en fråga är det inte så noga vad det andra partiet är för parti, utan då är det viktigaste sakpolitiken och att driva frågan framåt.

Jag är väldigt glad att vi delar synen vad gäller just ekonomiskt våld. Jag är så glad att vi pratar om den här frågan. Vi har pratat om den i civilutskottet ganska mycket nu på våren, och bara det gör att frågan lyfts högre upp på dagordningen.

Det här har ju varit något som folk knappt vet vad det är. Vad då ekonomiskt våld? Är inte det bara bedrägeri? Nej, det är inte bedrägeri eller identitetsstöld. Ett bedrägeri eller en identitetsstöld syftar ju oftast till att tillskansa sig själv medel på något sätt medan det ekonomiska våldet handlar om att trycka ned den andra parten. Det handlar om att ta kontroll över henne och förvägra henne rätten till sin egen ekonomi.

Vad kommer att Sverigedemokraterna att göra? Precis som vi hört här tidigare i dag från regeringspartierna är det här en fråga som de också tar på allvar. Det ligger ganska mycket på regeringens bord som är viktigt, och vi kommer att se till att driva den här frågan framåt så mycket som vi bara kan. Det kan ske genom tillkännagivanden som i bodelningsfrågan, men det kan också ske genom de samtal som vi har med regeringen där vi tillsammans försöker hitta en väg framåt.

Anf. 130 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Då kan jag verkligen tydliggöra min glädje över att man kommer att fortsätta pusha för frågan om ekonomiskt våld. Den har uppenbarligen inte lyfts fram på något sätt i Tidöavtalet eller i regeringsunderlaget, vilket Vänsterpartiet verkligen beklagar.

Jag skulle ändå vilja veta om de här samtalen faktiskt kommer att realiseras under de kommande fyra åren. Ibland kan man tänka att det kan vara viktigt med ett samtal eller en fikastund, men vi vill ju gå från ord till handling här. Det här rör ju faktiskt våld mot kvinnor som i stor utsträckning begränsar deras utrymme att ta för sig ute i samhället jobbmässigt, socialt, känslomässigt och i relationer. Det är någonting som vi måste prioritera högre på dagordningen, och som jag nämnde lyfter inte Tidöavtalet på något sätt fram frågan om ekonomiskt våld.

Finns det någon särskild plan? Vi kan ju fortsätta ordna med samskrivningar och lyfta fram våra egna reservationer i frågan om exempelvis betänketiden. Nu fick vi till det här med bodelningen, vilket jag är väldigt glad för. Det kan vi då släppa eller åtminstone följa upp så att vi ser till att det blir bra och realiseras på ett bra sätt. Men finns det någon plan när det gäller att avskaffa betänketiden? Det här är ju lagstiftning som är väldigt föråldrad. Äktenskapsbalken är uråldrig lagstiftning, och den behöver reformeras.

Jag undrar om ledamoten skulle kunna tydliggöra något om de här samtalen och ifall vi kommer att se något konkret inom en snar framtid.

Anf. 131 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! Tack igen till Nadja Awad för frågan!

Jag vill återigen understryka hur viktigt det är att jag och ledamoten står här och har den här debatten just nu, för det gör att frågan lyfts upp igen.

Jag kan bara säga att när jag har pratat om detta med ekonomiskt våld med folk, med människor i min närhet och med partikamrater och så vidare, har det visat sig att det är ett otroligt stort problem. Alla jag pratat med har själva varit utsatta eller känner någon som varit utsatt. Det är inte i alla fall man vet att det är just ekonomiskt våld. Man kan inte sätta ord på det på det sättet. Men det här är en superviktig fråga.

Det är ju så att Tidöavtalet är en process. Det som finns i Tidöavtalet nu ska vi ta hand om, och sedan finns det utrymme för fler gemensamma förslag från Tidöpartierna.

Vad gäller just bodelningsfrågan vill jag säga att det är jätteviktigt att vi inte släpper den nu. Vi har riktat ett tillkännagivande från riksdagen, men det är upp till regeringen att agera på det tillkännagivandet.

När det gäller bodelningsprocessen har justitieminister Gunnar Strömmer kallat till ett rundabordssamtal med samtliga partier och även intresseorganisationer som kommer att ske i början av maj. Steg har alltså redan tagits för att driva igenom åtgärder på riktigt här.

Jag delar ledamotens uppfattning att vi inte kommer särskilt långt med vackra ord utan behöver omsätta dem i handling. Jag hoppas att ledamoten och jag får tillfälle att prata mer om de här frågorna och försöka komma fram till hur vi bäst kan hjälpa alla utsatta kvinnor.

Anf. 132 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

För oss som får förmånen att vara vigselförrättare är det en glädje och lycka att få se två människor bestämma sig för att leva ett liv tillsammans. Men det vi debatterar i dag är när livet inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Det handlar om bodelning efter en skilsmässa.

Ibland blir det ju inte så som vi tänkt oss eller drömt om eller hoppats på, och när det inte blir så måste det fungera. Vartannat äktenskap slutar tyvärr med skilsmässa, och siffran är ännu högre för samboskap.

Svensk lag bygger på att skilsmässa är en grundläggande rättighet för individen. Ingen ska någonsin tvingas vara kvar i ett äktenskap man inte vill leva i.

Här blir bodelningen ett problem, vilket mina kollegor i civilutskottet har varit inne på före mig. Ägodelar ska fördelas, och detta ska dokumenteras. Själva skilsmässan går förhållandevis snabbt om man jämför med bodelningen. När två liv har flätats samman tar det tid att nysta upp dem. Men det får inte ta för lång tid.

Vem ska överta den gemensamma bostaden, eller ska den säljas, och hur ska detta gå till? Egentligen kan även detta lösas relativt snabbt om man är överens eller med hjälp av en bra jurist.

Nu slutar det inte lyckligt för alla. Då behövs det en bodelningsförrättare. Varje år kopplas cirka 1 000 bodelningsförrättare in vid skilsmässor, både för att lösa konflikten och för att skapa ekonomisk rättvisa. Men den ena parten kan av ren ondska, skulle jag vilja påstå, obstruera och dra ut på tiden i flera år vid bodelning. Den kan vägra att uppge vilka tillgångar den har eller vägra att skriva på avtalet eller att öppna brev med information och tvingar därmed kvar den andra i ett destruktivt äktenskap.

Den andra i det här fallet är kvinnor. Och som flera nu förstår är den utsatthet som kvinnor befinner sig i vid den här situationen en boja och ett fängelse. Den situation som handlar om att bli utsatt för det som vi benämner ekonomiskt våld och som vi debatterar här i dag är en jämställdhetsfråga, därför att det främst drabbar kvinnor.

Här är juridiken bakbunden, herr talman, för det nuvarande systemet brister. Det finns verktyg i dag som exempelvis vitesföreläggande, men de verktygen används sällan i praktiken, och även om de används räcker de inte till. Därför är det nu välkommet med ett tillkännagivande från civilutskottet om ett slutdatum för detta ekonomiska fängelse som även oftast innebär fysiskt våld.

Tidigare i år bjöd jämställdhetsministern in sina EU-kollegor till en konferens om just kopplingarna mellan fysiskt våld och ekonomiskt våld. Det visar att detta är en prioriterad fråga för den här regeringen. Som vi har hört här innan lyfter också justitieminister Gunnar Strömmer detta som en prioriterad fråga. Att vi här från riksdagen också prioriterar detta tillsammans visar att det är en kraftfull enad front kring det ekonomiska våldet.

Att förhala en bodelning måste straffa sig för varje våldsam man som använder bodelning som ett verktyg i våldet mot en kvinna. Jag skulle vilja rikta mig, som man, till dig, som man, som gör detta: Det är så fel! Det är ondska.

Riksdagen kommer nu att ställa sig bakom att utreda möjligheterna till en effektivare bodelningsprocess med en rimligare bortre tidsgräns. Tyvärr vaknar politiken sent inför detta faktum. Men med den nya regeringen får vi se detta som ett startskott för fler åtgärder i denna viktiga jämställdhetsfråga om våld i nära relationer.

Anf. 133 Martina Johansson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten Jakob Olofsgård, för ditt anförande som rörde sig mycket om bodelningsfrågor, vilket jag tycker är otroligt spännande! Jag kommer att återkomma till bodelning i mitt anförande.

Men den fråga som jag har nu till ledamoten handlar om automatisk gemensam vårdnad vid födseln, för barn som föds av föräldrar som inte är gifta. Är frågan om att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet inte längre viktig för Liberalerna? Varför yrkar annars Liberalerna avslag på Centerpartiets motion om just gemensam vårdnad även för ogifta? Under förra mandatperioden yrkade nämligen Liberalerna bifall till motsvarande förslag.

Den lagstiftning som vi har i föräldrabalken är från 1949. Ansvariga ministrar som fattade beslut om detta var födda mellan 1881 och 1906! För mig är det ett tecken på att vi verkligen har en lagstiftning på familjerättsområdet som bygger på hur vi såg på samhället för ganska länge sedan.

I den här lagstiftningen står det alltså att barnet från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Vad är då skillnaden för barnet om föräldrarnas juridiska relation är att de är gifta, sambor eller särbor? Och är inte detta en viktig fråga för Liberalerna längre?

Anf. 134 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågan som tar upp ett viktigt ämne när det gäller våra barn och deras bästa!

Men samtidigt förstår jag inte frågan. Anledningen till att vi inte bifaller Centerpartiets motion, herr talman, är att vi sitter i regering och att detta bereds på regeringens bord. Man tittar på frågan och arbetar med detta, och vi vill inte föregripa det arbete som kommer.

Då blir det lite märkligt att säga att det inte är en prioriterad fråga, när ledamoten vet att vi har drivit detta innan och att det är en prioriterad fråga för Liberalerna att titta på. Bara för att vi inte i detta fall bifaller Centerpartiets motion innebär det inte alls att vi inte prioriterar frågan.

Anf. 135 Martina Johansson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var en nyhet att just den här frågan om automatisk vårdnad även när föräldrarna inte är gifta ligger på regeringens bord och bereds, för det finns inte något tillkännagivande om det sedan tidigare. Men det är tacknämligt om regeringen har tagit tag i frågan, för det är en väldigt viktig värdering i hur vi ser på föräldrarnas roll: att båda föräldrarna faktiskt är lika viktiga för barnet, för barnets bästa.

Även när det gäller sociala föräldrar var Liberalerna och Centerpartiet överens under förra mandatperioden om att stärka och förtydliga de sociala föräldrarnas roll ur ett barnperspektiv. Nu finns det ju motioner att bifalla även på det här området. Här ska jag väl då upplysa om att det finns en utredning, om inte ledamoten har koll på det, men det har han säkert.

Min fråga är på vilket sätt Liberalerna kommer att driva på för att detta kommer till skott, så att den liberala flaggan kan fortsätta att finnas där, eftersom Liberalerna hävdar att man är den liberala tryggheten i regeringen. Frågeställningen blir då: Om detta nu bereds, när kommer det då ett förslag om automatisk gemensam vårdnad för barn som inte har gifta föräldrar? Bra föräldrarelationer ger trygga barn, unga och unga vuxna.

Anf. 136 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag vill tacka för att ledamoten återigen lyfter frågor som är viktiga. Jag får väl upprepa, för att det inte ska snedtolkas, att jag inte sa på vilket sätt det bereds. Jag sa att det bereds. Vi talade om en föräldrabalk som är föråldrad, och jag instämmer med ledamoten i det.

Man tittar nu närmare på detta, och det är någonting som vi får återkomma till. Vi vill därför inte föregripa det helhetsarbete som pågår kring detta. När det gäller de utredningar som finns är det samma sak där. Jag ser fram emot att få återkomma när vi har en skarp proposition att diskutera vidare med ledamoten Martina Johansson.

Anf. 137 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Olofsgård, för ditt engagemang i de här frågorna och den samsyn som råder! Jag blev inspirerad att begära en replik då du nämnde det initiativ som regeringen tog till den EU-konferens som jämställdhetsministern stod värd för. Vi har uppmärksammat det, och vi uppskattar att ordförandeskapet också används för detta.

Jag är osäker på om ledamoten sa det i sitt anförande, men i rubriken är det just det förebyggande arbetet kring det ekonomiska våldet som lyfts. Därför vill jag ta mig friheten att lyfta en fråga som kvinnoorganisationer har larmat om: hur frånvaron av formkrav för fullmakter används av våldsamma män för att utöva makt och kontroll över kvinnor.

Vi har ju här i riksdagen nåtts av uppgifter om denna frånvaro av formkrav. För till exempel bankärenden behöver fullmakter inte innehålla datum eller vara bevittnade, vilket har förenklat och möjliggjort för våldsutövare att skuldsätta våldsutsatta kvinnor. Trots att fullmakter har innehållit felaktiga personnummer har de kunnat användas för att ta stora lån i våldsutsatta kvinnors namn. Det begränsar kvinnans handlingsutrymme, både ekonomiskt, socialt, fysiskt och psykiskt, naturligtvis.

Ibland anförs att det är en fördel att det inte finns några formkrav. Men vi menar att det aldrig kan ha varit lagstiftarens intention att göra det enkelt för vissa och på det sättet göra det möjligt för andra att missbruka detta.

Utifrån att det är förebyggandet av det ekonomiska våldet som vi vill arbeta med undrar jag hur ledamotens och jämställdhetsministerns parti ser på de här frågorna, som man alltså säger sig gå i bräschen för i EU. Men vad är man beredd att göra här hemma för att frånvaron av formkrav inte ska kunna användas som ett instrument i det ekonomiska våldet mot redan väldigt pressade våldsutsatta kvinnor? Här borde vi inom politiken kunna göra mer.

Anf. 138 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för att hon lyfte upp de viktiga fullmakterna. Vid det seminarium vi hade i riksdagen lyftes det tydligt fram att det finns en problematik med missbruk av fullmakter.

EU-konferensen handlade om det förebyggande men också om att börja ett samtal, använda egenskapen att vara ordförande i EU och lyfta upp frågan på EU-nivå. Det visar att det här är en prioriterad fråga för regeringen att jobba vidare med.

Jag hade ett samtal om just dessa frågor med jämställdhetsminister Paulina Brandberg före denna debatt. Jag fick med mig att med emfas kunna uttrycka att det är en prioriterad fråga att jobba med helheten i detta därför att det, som vi var inne på tidigare, är en jämställdhetsfråga att lyfta upp det på olika sätt.

Som jag nämnde i mitt anförande får bodelning bli ett startskott, som blir ett tillkännagivande, som blir något som vi från riksdagen ska följa upp och så vidare. Jag ser att det finns goda möjligheter att det kan bli verkstad också med detta, men vi får absolut inte stanna där, som ledamoten var inne på. Det finns fler saker. Fullmakter är en sådan sak, men också det som lyftes upp på seminariet, hur man ska hantera att Swish är våldsutövarens bästa bankomat.

Det finns alltså många saker att ta upp, men fullmakter är en sak som vi i Liberalerna ser positivt på att lyfta fram.

Anf. 139 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att Sverige som land går i bräschen och att vi försöker få med oss EU i dessa frågor. Men vi kan lägga detta åt sidan. Vi måste också klargöra det som finns här hemma.

I förra veckan ställde jag en fråga till jämställdhetsministern om formkrav för fullmakter. Jag vet inte om jämställdhetsministern har sagt något annat till partikollegan Olofsgård än det svar jag fick. Hon sa att det inte är aktuellt att införa något ytterligare lagkrav på utformning av fullmakter eller att dessa ska bevittnas. Regeringen är alltså inte beredd att göra något på den här fronten.

Förstår jag ledamoten Olofsgård korrekt? Detta kanske är fråga som bereds och diskuteras inom Regeringskansliet, och det kanske faktiskt finns en diskussion inom Tidöpartierna. När kan vi i så fall förvänta oss något, det vill säga när ska jag ställa en riksdagsfråga för att kunna få det besked som Olofsgård kanske har fått av sin partikollega?

Jag förstår verkligen poängen med att det kan finnas fördelar med att inte ha formkrav för fullmakter, men statens goda intentioner att förenkla transaktioner kan ju inte ske på bekostnad av våldsutsatta kvinnor, som kan hamna i sådana situationer som det har larmats om till oss i riksdagen.

Därför vill jag nog ändå ha lite mer besked till våra väljare: Är man beredd att inte bara tala om ett förebyggande arbete på EU-nivå utan faktiskt gå från ord till handling också här i Sverige, hemmavid?

Anf. 140 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för ytterligare visat engagemang i denna fråga, som lyfts fram tydligt.

Jag vill förtydliga att ministern sa till mig att det är en prioriterad fråga men att hon inte nämnde något om fullmakter. Där får ledamoten fortsätta att höra av sig till och fråga jämställdhetsministern, som sitter i regeringen. Ministern får svara på de frågorna. Jag kan svara för Liberalerna som ledamot här att vi ser att detta är en viktig fråga att jobba vidare med.

Anf. 141 Nadja Awad (V)

Herr talman! Vi ska fatta beslut om en rad olika feministiska förslag för att upprätta jämställdheten mellan män och kvinnor men också säkerställa att barnkonventionen efterlevs.

Mäns våld mot kvinnor och barn måste vi politiker sätta stopp för. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 23 och reservation 27 om att domare som dömer i familjerättsliga mål ska ha en särskild barnkompetens och om att tydliggöra att inget barn ska ha umgänge med en våldsam förälder.

Vi lyckades nå enighet i civilutskottet vad gäller att stärka förutsättningarna för rättvisa bodelningar vid äktenskapsskillnad eller separation och motverka att bodelningar förhalas och dras ut på tiden.

I det sammanhanget ska vi fatta beslut om att regeringen bland annat ska se över möjligheten att införa en rimlig tidsgräns för när en bodelningsförrättning ska vara klar. Det är en viktig feministisk fråga, för när tingsrätten utser en bodelningsförrättare när paret inte kommer överens kan den juridiska processen i dag dra ut på tiden eftersom det saknas tidsgränser för hur lång tid den får ta. Den som inte vill samarbeta i en bodelning kan därför förhala processen.

Till skillnad från vid en vanlig tvist i domstol måste också parterna själva betala för bodelningsförrättaren, vilket kan bli väldigt dyrt. Den som har en sämre ekonomi riskerar att förlora tillgångar som den har rätt till därför att den inte har råd att inleda en bodelningsprocess.

Samma sak gäller om bodelningen drar ut på tiden och av den anledningen blir väldigt dyr på grund av kostnaden för bodelningsförrättarens många arbetstimmar. Att förhala bodelningsprocessen kan därför vara en del av det eftervåld som kvinnor utsätts för av en tidigare partner efter det att relationen tagit slut, där syftet är att göra livet så svårt som möjligt för kvinnan.

Vänsterpartiet menar att dagens regler för bodelning i alltför liten utsträckning tar hänsyn till eller skyddar den svagare parten, ofta kvinnan. Dagens regler för bodelning behöver därför ses över, och det kommer att bli en möjlighet. Det är ett viktigt steg i rätt riktning för att få bukt med det ekonomiska våldet.

Herr talman! Jag hade jättegärna velat stå här och lyfta fram fler ställningstaganden som vi är eniga om i vårt utskott, men vi är tyvärr inte eniga om en annan feministisk fråga, att ta bort kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad, eller att säkerställa att barnkonventionen efterlevs i tvister om vårdnad, boende och umgänge, att införa ett juridiskt biträde för barn, att de domare som dömer i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat särskild barnkompetens eller att det ska bli obligatoriskt för domstolar att upprätta särskilda barnprotokoll i mål om vårdnad, boende och umgänge.

I ljuset av rörelsen lex Tintin var vi i Vänsterpartiet särskilt förberedda på att det äntligen skulle kunna göras en översyn av hur vårdnadsreglerna tillämpas i praktiken och framför allt att inget barn ska behöva ha umgänge med en våldsam förälder.

Justitieminister Gunnar Strömmer uttalade sig nyligen i ett interpellationssvar om betänkandet Tryggare hem för barn. Där redovisas flera förslag och bedömningar i saken om det krävs författningsändringar för att stärka skyddet för barnet när en fråga uppkommer om umgänge med en förälder som har utövat våld eller gjort sig skyldig till en allvarlig kränkning. Förslagen har även bäring på frågor om vårdnad och boende.

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling, och remisstiden går ut den 8 maj i år. Justitieministern sa att utredningens förslag är en betydelsefull del i regeringens arbete och att det för det fortsatta arbetet blir centralt att ta del av remissinstansernas synpunkter. Om det skulle visa sig, sa justitieministern, att utredningens förslag inte är tillräckliga är regeringen beredd att överväga ytterligare åtgärder.

Givetvis förstår jag, herr talman, att regeringen inväntar remissvaren från legitima remissinstanser för att kunna fatta välgrundade beslut om det behövs förtydliganden i lagtext om situationer då det våld och de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att utgångspunkten bör vara att inget umgänge ska ske, även om det, i alla fall för Vänsterpartiet, är tydligt att vårdnadsreglerna måste ändras när en pappa kan mörda en mamma inför sina barn och ändå ha kvar vårdnaden, enligt uppgifter i Dagens Nyheter i dag.

Däremot kan regeringen fatta beslut i andra lika viktiga delar av familjerätten, som justitieministern anförde i samma interpellationssvar om ett stärkt barnrättsperspektiv i lagstiftningen.

Han lyfte fram att det är en självklarhet för denna regering att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktigt i frågor som rör honom eller henne.

Justitieministern anförde att han vill förbinda sig att bidra till att det genomförs utbildningar i högre grad och med högre kvalitet än i dag. Det gäller utbildning för att höja kunskapen hos domstolar och även andra, som socialtjänsten, som på ett konkret sätt ska ta till vara barnets intressen. Det är enligt justitieministern helt oundvikligt att de som ytterst dömer och avgör dessa frågor har en ordentlig kunskap om de fall som de ska ta ställning till.

Här kunde vi i utskottet ha fått en enighet för att förverkliga detta genom att införa ett juridiskt biträde för barn och genom att de domare som dömer i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat särskild barnkompetens. Detta hade varit enorma steg, herr talman, om vi tittar på alla fakta som ligger bakom tvisterna om vårdnad, boende och umgänge.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige har släppt en rapport där de bland annat konstaterar att i de vårdnadsdomar som de har gått igenom brukar domstolarna generellt bortse från det våld som pappan utsatt barnet eller mamman för. Man gör ingen egen analys av vad som är barnets bästa, utan man tar fasta på principen att barn behöver båda sina föräldrar.

Nio av tio barn som har umgänge med sin eller en närståendes förövare upplever ångest, rädsla, sorg och frustration över umgänget, visar Unizons rapport Umgänge - för barnets bästa?

Detta, herr talman, understryker behovet av att låta barns villkor och barns bästa komma i första hand. Barn ska ha samma människovärde som vuxna med egna rättigheter och tillerkännas inflytande. Då är det viktigt att barnen blir kompetent bemötta och utifrån ålder och mognad ges möjlighet att komma till tals i de processer som rör dem.

Men det är även viktigt att de domare som dömer i familjerättsliga mål har en särskild barnkompetens. Med detta avses kunskaper om bland annat barns utveckling och barns reaktioner på våld och övergrepp som ägt rum inom familjen. Detta borde vara ett minimikrav för att få döma i mål om vårdnad, boende och umgänge eftersom dessa tvister ofta är mycket komplexa. Ett krav på en sådan särskild barnkompetens hos domare skulle enligt Vänsterpartiets uppfattning leda till mer lika tolkningar av principen om barnets bästa. Bristande kompetens hos domstolar i frågor som rör barns utveckling kan nämligen få förödande konsekvenser för de barn som är föremål för föräldrarnas tvist om vårdnad, boende eller umgänge. Det kan röra sig om liv eller död.

Därför är det viktigt att regeringen tar nödvändiga initiativ för att säkerställa att domare som hanterar frågor om vårdnad har tillräcklig kunskap och kompetens så att barnrättsperspektivet får fullt genomslag i praktiken. Detta kan inte nog betonas.

Slutligen: Tyvärr tog inte denna regering chansen. Det är en stor besvikelse, i ljuset av lex Tintin, och jag befarar att barn i framtiden döms till tvångsumgänge med en våldsam förälder och att staten inte tar sitt ansvar att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp som kan resultera i det värsta tänkbara scenariot. En passivitet i att genomföra lagändringar i vårdnadsreglerna här och nu är enligt mig en acceptans av att barn i dag utsätts för våld och kränkningar av en våldsam förälder. Det håller jag Ulf Kristerssons regering ansvarig för.

(Applåder)

Anf. 142 Martina Johansson (C)

Herr talman! Detta är min andra mandatperiod, och familjerätt har jag diskuterat ganska många gånger förut, och betänkandena växer i omfång för varje år. Jag ser det som ett bra tecken att vi är fler och fler som uppmärksammar behovet av att förändra väldigt mycket lagstiftning inom familjerätten. Jag hoppas, som jag har varit inne på tidigare, att intresset för att jobba vidare med frågorna håller i sig, så att det inte bara blir just nu och att intresset sedan dalar för att andra frågor tar över.

Nuvarande regering har ett stort ansvar att ta tag i dessa frågor. Och eftersom jag har varit överens med många av partierna i regeringen tidigare under förra mandatperioden förväntar jag mig att det kommer att antal olika förslag under denna mandatperiod.

Min utgångspunkt i familjerätten handlar hela tiden om barnets bästa. Det handlar om barnens rätt till sina föräldrar, oavsett om vi pratar om barnets biologiska föräldrar, barnets juridiska föräldrar eller barnets sociala föräldrar.

Vi har, som sagt, en lagstiftning som bygger på att det är en man och en kvinna som är gifta och får barn. Allt annat är någonting annat. Hela den lagstiftning som vi har skapar väldigt många undantag. Vi har förändrat lite grann på senare tid. Det finns ett stort lapptäcke. Vi har numera godkänt att två kvinnor som har ingått partnerskap automatiskt blir, precis som en man och en kvinna som är gifta, vårdnadshavare och föräldrar till barnet i samband med dess födsel.

Men om man är sambo eller särbo gäller inte samma sak. Det innebär faktiskt i praktiken att om det händer kvinnan någonting under förlossningen och hon dör och föräldrarna inte är gifta eller inte har ingått partnerskap har detta barn faktiskt inte några vårdnadshavare. I Sverige tillåter vi nämligen inte att man före barnets födelse bekräftar föräldraskapet, och det ges inte heller automatiskt gemensam vårdnad. Den som föder barnet ska kryssa i att det ska vara gemensam vårdnad, men detta sker efter att barnet har fötts.

Detta ger inte barnet rätt till sina föräldrar, och båda föräldrarna är inte lika mycket värda i svensk lagstiftning. Det tycker jag är ett problem. Det sätter nämligen normer i samhället när det gäller hur vi ser på mammor och pappor i familjen. Detta påverkar jämställdhetsdebatten. I lagstiftningen framgår att en kvinna har ett större värde som förälder än en man. Det är ett problem. Det är faktiskt så i dag att det finns pappor som inte får möjlighet att vara pappor, det vill säga att barn inte får möjlighet att ha tillgång till sin pappa även om han är en tillräckligt god förälder. Om någonting händer i relationen mellan en man och en kvinna under graviditeten kan hon välja att inte kryssa i att det ska vara gemensam vårdnad. Det behöver inte handla om en våldsam relation, utan det kan handla om helt andra saker.

JK har ganska nyligen prövat detta och säger att det inte är något problem eftersom svensk lag säger att det är så här. Har man då inte stridit i domstol för vårdnaden om sitt barn kan JK inte göra någonting.

Herr talman! Det finns självklart även andra problemområden som Centerpartiet lyfter fram i våra 13 reservationer i detta betänkande.

Nu har jag pläderat för föräldrar som är tillräckligt bra föräldrar. Och där ska självklart båda föräldrarna ha vårdnaden och ta gemensamt ansvar för sitt barn.

Men när föräldrarna inte är tillräckligt bra måste samhället gå in tidigt och se till att ge stöd och råd till dessa familjer. Då krävs många olika saker. Det krävs kompetenshöjning inom socialtjänsten. Det krävs kompetenshöjning inom rättsväsendet. Vi behöver få mer forskning, och vi behöver mer följdforskning när det gäller att de saker som vi gör inom familjerätten och socialtjänsten ger effekt och att vi har bra metoder när vi bedömer risk och skydd för dessa barn.

Sedan finns det faktiskt också ett annat problem i fråga om detta. När det gäller lagen om vård av unga, som inte hanteras av civilutskottet, kan man fatta ett beslut i hur man bedömer föräldrarnas tillräcklighet och sedan fatta ett annat beslut när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Och de kan gå på tvärs med varandra. I det ena fallet får man inte vårdnaden, men barnet blir inte omhändertaget. Eller också blir barnet omhändertaget, men vårdnaden blir kvar. Vi behöver se till att vi får en helhet i de här frågorna; vi kan inte fortsätta jobba i stuprör.

När det gäller detta med en förälder som begår det fruktansvärda brottet att döda den andra föräldern kan det ju inte vara rimligt att denne får behålla vårdnaden om barnet. Men så ser det ut i dag. Det står i Dagens Nyheter i dag om ett fall - det finns fler, men det är det som är aktuellt i dag - där den andra föräldern hade mördats och det tog över fyra år innan föräldern blev av med vårdnaden om sina barn. Här borde ju vårdnadsinnehavet per automatik försvinna.

Det finns en reservation som har nummer 28 och som det går att rösta på i nästa vecka. Enligt den kräver vi att regeringen gör just detta. Det finns åtta partier här, och alla värnar barnens bästa. Varför kan vi inte enas om den här reservationen, så att vi faktiskt får ett tillkännagivande till regeringen om att den ska återkomma i den här frågan?

Vi har dock hört tidigare här i kväll, från vår moderata kollega, att det är onödigt med ett tillkännagivande därför att det tar så lång tid. Om nu regeringen håller i den här frågan förväntar jag mig därför att det i höst finns en proposition som bland annat innehåller att vårdnadsinnehavet automatiskt försvinner för den förälder som mördar den andra föräldern. Det här får nämligen inte hända igen.

Det har varit väldigt spännande att lyssna på dagens debatt och inläggen i den. Alla är väldigt överens om att barnets bästa ska gälla. Inget barn ska tvingas umgås med en förälder som barnet inte vill umgås med, och inga barn ska utsättas för våld och hot. Inga barn ska heller bli vittne till det. Jag har tidigare hört även statsministern lyfta upp de här frågorna och hur viktiga de är.

Därför undrar jag: Är det inte dags att vi faktiskt samlas i de här frågorna? Är det inte dags att vi vågar se frågan så mycket bredare än vad vi gör i dag? I dag hanterar vi nämligen de här frågorna i stuprör, utskott för utskott, i stället för att se att detta behöver genomsyra allt. Barns rättigheter är superviktiga.

Lagstiftningen hanterar vi i civilutskottet - vi har varit inne på lagstiftning från 1949 och annan lagstiftning som är urgammal - men den får ju inte riktigt plats. Vi fokuserar nämligen på gängbrottslighet och på reaktiva insatser när brotten redan har begåtts. Vi har dock glömt det grundläggande: Hur ser vi på familjen framåt? Hur kan vi jobba med barnens bästa så att vi får trygga barn och unga, vilket i sin tur ger trygga unga vuxna?

Nu ska jag be fru talmannen om ursäkt, för jag har redan överskridit min talartid men kommer att prata en liten stund till. Det gör jag av det skälet att jag väntade till slutet av mitt anförande med att prata om bodelning.

Jag tänker inte beskriva alla problem som finns runt bodelning och vad man skulle kunna göra, för det har föregående talare gjort med bravur. Men det jag vill säga är att jag i dag är så glad och otroligt stolt, för äntligen pratar alla om den här frågan. Under den förra mandatperioden är det nog ganska lätträknat hur många gånger någon annan än jag tog upp frågan om bodelning i den här kammaren. Det var inte många gånger.

Jag är alltså superglad att det arbete som Centerpartiet påbörjade under förra mandatperioden, och som väldigt många utanför den här kammaren har drivit på genom att kontakta mig och andra ledamöter, nu faktiskt har gjort skillnad i Sveriges riksdag. Det går att göra skillnad om vi jobbar envetet.

Jag sa inledningsvis att jag utgår från barnens bästa, och det är precis detta det handlar om när det gäller bodelning också. Det finns nämligen massor av barn där ute som inte kan starta ett nytt boende med båda sina föräldrar efter en skilsmässa. Det är inte okej att barn får flytta runt på soffor med den ena föräldern därför att den andra föräldern inte deltar i bodelningen. Det är en skam för Sverige att det här pågår 2023.

Gunnar Strömmer har nämnts ett antal gånger här i dag, som vår justitieminister som har lovat ett möte i början av maj. I går eftermiddag kom inbjudan. Jag har väntat på den sedan jag före jul faktiskt tvingade honom att bjuda in till det här mötet. Jag tror inte att mötet skulle ha kommit till om jag inte gjort det. Han hade dock inget val, och nu ska mötet äga rum. Nu hoppas jag att han står fast vid sitt löfte att faktiskt lyfta fram frågan och se till att vi kan åtgärda detta.

Detta är inte den enda fråga som behöver förändras inom familjerätten, och jag kommer nog att återkomma med fler interpellationer och se om man kan förflytta Gunnar Strömmer i fler frågor.

Ulrika Westerlund (MP)

Anf. 143 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Jag ersätter Katarina Luhr i dagens debatt.

Under Miljöpartiets tid i regering tillsattes två utredningar som jag tror kan få stor betydelse i arbetet för att säkerställa att alla barn har rätt till sina föräldrar, oavsett hur deras familjer ser ut och oavsett hur barnen har tillkommit. Utredningarna har flera förslag som syftar till att säkerställa att alla familjer behandlas jämlikt. Det är av största vikt att förslag från dessa utredningar behandlas och tas vidare så snart som möjligt. Jag vill lyfta fram några av dem.

Det handlar framför allt om SOU 2022:38, som har nämnts tidigare i debatten. Den heter Alla tiders föräldraskap - ett stärkt skydd för barns familjeliv, och undertiteln fångar väl vilken typ av förslag utredningen lägger fram. Vi vill särskilt betona vikten av att föräldrabalken görs könsneutral för att undvika de olika särregleringar som finns i dag och som har gjort lagstiftningen svåröverskådlig.

Ett förslag är att införa det utredningen kallar föräldrafullmakt, vilket kommer att underlätta för familjer där andra än de juridiska föräldrarna tar ett omfattande föräldraansvar. Det finns ju många sådana familjer i Sverige i dag. Miljöpartiet välkomnar det här förslaget, och i nästa steg vill vi även se över möjligheten att ha fler vårdnadshavare än två.

Ett annat förslag från utredningen som Miljöpartiet särskilt välkomnar är utökade möjligheter till adoption. Utredningen föreslår att tidigare familjehemsföräldrar och personer som tidigare varit gifta eller sambo ska ha möjlighet att adoptera barn gemensamt även efter en separation. Detta är mycket positivt ur ett barnperspektiv eftersom det möjliggör att barnets bästa kan tas till vara i det enskilda fallet.

Miljöpartiet vill i förlängningen helt slopa kravet på att vuxna ska ha en viss form av relationsstatus för att kunna få föräldrarelation till ett barn. Relationen till barnet har ju ingenting med de vuxnas inbördes relation att göra.

Ytterligare ett förslag från samma utredning som vi vill uppmärksamma är förslaget om att begränsa möjligheterna till hävande av föräldraskap. Utredningen föreslår att talan måste väckas innan barnet fyllt tre år för att ett föräldraskap ska kunna hävas. Det är en rimlig begränsning ur ett barnperspektiv då det handlar om att skydda barnet mot att ett befintligt familjeliv bryts upp.

Utredningen har varit ute på remiss, och remissinstansernas svar har kommit in. Nu är det dags att skrida till verket med att lägga fram de här förslagen.

Fru talman! I en annan utredning, Nya regler om utländska föräldraskap och adoption i vissa fall, gavs bland annat förslag om föräldraskap efter surrogatarrangemang utomlands. Vi är medvetna om att surrogatmoderskap är en fråga som delar den svenska riksdagen och att det finns många olika uppfattningar även i den allmänna debatten. De här förslagen fokuserar dock på barnets situation.

Det är angeläget att regeringen tar förslagen vidare. Utredningen lades fram för ett par år sedan, och delar av den har redan tagits vidare av den förra regeringen. Det finns dock fortfarande delar som inte har tagits vidare. Svensk lagstiftning behöver anpassas så att barn i Sverige som har tillkommit efter ett surrogatarrangemang utomlands kan få rättsliga företrädare när det krävs för att säkerställa barnets rätt till privat- och familjeliv och barnets bästa.

De förslag som utredningen lämnar öppnar inte för kringgåenden av svensk lagstiftning eller ökad omfattning av surrogatarrangemang i utlandet. Utredningens förslag innebär att det rättsliga erkännandet i Sverige bör ske inom ramen för den befintliga adoptionslagstiftningen och att vissa bestämmelser om adoption inte ska gälla vid synnerliga skäl.

Utredningens förslag i denna fråga utgick till stor del från två avgöranden i Högsta domstolen som uttalade att det var nödvändigt att erkänna en utländsk dom om moderskap trots att det saknas lagstöd i Sverige för det, eftersom det inte fanns något annat sätt att tillgodose barnets rätt till privat och familjeliv och barnets bästa.

Domstolen uttalade i sammanhanget att den negativa inställningen till surrogatmoderskap i Sverige inte i ett enskilt fall kan väga tyngre än principen om barnets bästa och barnets rätt till privatliv. Miljöpartiet instämmer i den analysen. Barnet har ju ingen som helst möjlighet att påverka hur det har tillkommit.

I den diskussion och debatt som vi har haft i dag har det varit tydligt att det är väldigt många som brinner för samma frågor, alltså för barnens bästa. Det är många som har lyft fram olika aspekter av det som ibland bakas ihop och kallas lex Tintin.

Jag hade för någon månad sedan en interpellationsdebatt med justitieministern på det här temat och tittade då bland annat på den utredning som Miljöpartiet var med om att tillsätta när Miljöpartiet satt i regering med Socialdemokraterna, som resulterade i betänkandet Tryggare hem för barn. Vi konstaterade då att denna utredning inte gick så långt som bland andra kvinnorörelsen och barnrättsorganisationerna hade önskat, bland annat när det gäller att det inte kan vara fråga om umgänge eller vårdnad när man har utsatt barnet eller den andra föräldern för våld, vilket har tagits upp flera gånger i dag. Detta är någonting som vi hoppas tas vidare så snart som möjligt.

Det finns många reservationer i detta betänkande. Nu har jag suttit här under hela debatten och funderat på vilken jag ska yrka bifall till. Det är ju flera som har yrkat bifall till reservationer som har med just lex Tintin att göra, så jag väljer att i stället yrka bifall till reservation 19, som handlar om adoption ur ett barnperspektiv.