Skolpolitiken

Motion 1997/98:Ub250 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Folkpartiet beskriver i denna motion de åtgärder som krävs för att stärka kvaliteten och utveckla förskolan och grundskolan. Vi anser att grundskolan måste ges större möjligheter att nå sina mål och lösa sina problem. De tillskott av pengar till kommunernas kärnområden, vård och skola, som Folkpartiet arbetar för, bör delvis användas till en kvalitetssatsning i förskolan och grundskolan.

Folkpartiet föreslår bl a:

  • Ingen skall lämna grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna.

  • Alla barn skall från tre års ålder erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning.

  • En tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder skall genomföras.

  • All förskoleverksamhet skall omfattas av en läroplan anpassad efter verk­samhetens förutsättningar.

  • Avveckling av timplanen eftersom skolan nu är målstyrd.

  • Ökade resurser till barn med svårigheter i skolan, t ex läs- och skriv­svårigheter.

  • Betyg från årskurs 6 och obligatoriska nationella prov.

  • Förbättrade villkor för friskolor för ökad valfrihet och mångfald.

  • Satsning på informationsteknik som verktyg i alla ämnen.

  • Jämställdhet måste öka på alla nivåer i skolan.

  • Satsa på lärarna, bl a genom bättre utvecklingsmöjligheter i form av fortbildning, vidareutbildning, karriärtjänster, utbytestjänstgöring etc.

2 Inledning

En människa rustad med kunskap är en människa som lättare kan förstå sin omvärld, värdera sina intryck och forma sitt eget liv. Kunskap ger också bättre förmåga att kritiskt granska och sortera information. Kunskap stärker den enskilda individen att ta makten över sitt eget liv och att utveckla sin egen personlighet. Liberaler har alltid kämpat för fri tillgång till information och en utbildningspolitik som syftar till att höja utbildningsnivån för alla.

Om människor ges frihet att växa, släpps kreativiteten fri och välstånd skapas. Skolan är samhällets kraftfullaste verktyg för att ge alla människor jämlika livschanser. Samhället skall organiseras så att varje människas inneboende lust att lära alltid uppmuntras, oavsett var i livet hon befinner sig. För att en sådan vision skall bli möjlig krävs att Sverige får ett utbildningssystem av världsklass. Vi är övertygade om att det är möjligt att nå detta mål, men då måste mer av samhällets kraft satsas på utbildnings­frågor.

Vi har under många år varit starkt kritiska till socialdemokratisk skol­politik. Det är lätt att förstå de förtvivlade, ibland nästan uppgivna, lärare som känt att Socialdemokraterna använt skolan som en ”ideologisk experi­ment­låda”. Effekterna kan avläsas i brist på arbetsro och otydliga ansvars­förhållanden för skolans professionella personal.

Folkpartiet liberalerna anser att ansvaret och befogenheterna för skolans personal måste stärkas. Politikens främsta uppgift måste vara att besluta om de övergripande målen för skolans verksamhet, inte på vilket sätt målen skall uppnås. Vi är övertygade om att ”frihet under ansvar” är det bästa förhållningssättet politiken bör ha till den professionella skolvärlden.

3 Förskolan

3.1 Viktigast är att bevara lusten att lära

Lusten att lära är medfödd. Om den vårdas följer den oss genom hela livet. Att vårda lusten att lära måste vara ledstjärnan i en god utbildningspolitik. Kunskapen om människans inlärningsförmåga är god och vi vet att redan barn i treårsåldern har en enorm inlärningskapacitet. För små barn är lärande lek och lek lärande. Vi känner alla, gamla som unga, en djup tillfredsställelse att klara något vi tidigare inte förmått, eller förstå något som nyss verkade obegripligt. Genom årtusenden har människans nyfikenhet och optimism fört henne framåt. Om vi människor vore enfaldiga och oförnuftiga, oförmögna att förkovra oss och obenägna att söka utmaningar hade mänskligheten knappast överlevt. Folkpartiet liberalerna stöder alla förslag som syftar till att göra utbildning mer attraktivt för den enskilde. Reformer på utbildningsområdet måste präglas av tydlighet, lika villkor och långsiktighet. Att arbeta för kvalitet i förskola och skolan är ett utslag av utvecklingsoptimism. Därför värnas förskolan och skolan av Folkpartiet liberalerna.

3.2 Förskola för treåringar

För att ännu bättre ta till vara barns naturliga lust att lära måste integrationen mellan skola och förskola öka. Det finns många goda erfarenheter från integrerad verksamhet i de kommuner som redan i dag har satsat på en långtgående sådan inom ramen för den existerande sexårsverksamheten och skolan.

Vi anser att det finns anledning att inom förskolans verksamhet öka möjligheten för föräldrar att välja en barnomsorgsform med ett omfattande pedagogiskt inslag. Erfarenheterna från den sedan 1995 lagstiftade rätten till sexårsverksamhet, och de många pedagogiskt inriktade verksamheterna för ännu yngre barn, har visat att det finns en omfattande potential till pedago­gisk utveckling. Ett sådant exempel är Lemshaga barnakademi på Ingarö utanför Stockholm. Där bedrivs verksamhet för knappt hundra barn mellan tre och åtta år baserad på Waldorf- och Montessoripedagogik, men med inslag av mer traditionell pedagogik. Vid Lemshaga har man samlat dagis, skola och fritids på ett fruktbart sätt och kryddat det med ett omfattande pedagogiskt inslag. Vår uppfattning är att alla barn från tre års ålder skall erbjudas plats inom barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning.

De flesta barnomsorgsverksamheter har i dag en läroplan, men vi tror att det finns en betydligt större efterfrågan på mer pedagogik från alltfler för­äldrar. Detta är något som samhället av flera skäl bör kunna stödja. Det var därför positivt att regeringen tagit till sig de synpunkter som Folkpartiet fört fram och i skrivelsen 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning etc skrev att ett nytt måldokument med karaktär av läroplan skulle tas fram för de yngre barnen i daghem och deltidsgrupper inom för­skolans verksamhet. Folkpartiet liberalerna anser att all förskoleverk­samhet skall omfattas av en läroplan anpassad efter verksamhetens förutsättningar.

Det är viktigt att det verksamhetsmässiga ansvaret i kommunerna fördelas på ett sådant sätt att en integration av olika pedagogiska världar blir möjlig. Det är i mötet mellan två skilda yrkestraditioner som en ny pedagogisk utvecklingskraft kan skapas. Ett gemensamt måldokument för skolan, för­skolan och barnomsorgen är därför ett steg i rätt riktning. Folkpartiet libera­lerna anser att regeringen bör återkomma med förslag som innebär att den pedagogiska verksamheten för barn från tre års ålder kan utvecklas inom barnomsorgen i enlighet med våra visioner.

3.3 Etablering av fristående förskolor och förskoleklasser

Regeringen föreslår i propositionen att den som vill driva en fristående förskola, ett fritidshem, integrerad skolbarnomsorg eller verksamhet som motsvarar förskoleklassen skall ha tillstånd från kommunen där verksamheten skall bedrivas. Det innebär att en kommun som inte gillar fristående förskolor eller förskoleklasser helt enkelt kan låta bli att ge tillstånd för etablering.

Folkpartiet liberalerna avvisar regeringens förslag. Vi anser att de regler som gällde före den 1 januari 1997 för fristående skolor skall gälla även för fristående förskolor och förskoleklasser. Skolverket skall vara den som utfärdar tillstånd och kommunerna skall ge ekonomisk ersättning motsvaran­de den som ges till de kommunala.

4 Grundskolan

4.1 Tioårig grundskola

Folkpartiet liberalerna har i flera år arbetat för att skolpliktsåldern skall sänkas till sex år och att grundskolan samtidigt blir tioårig. Vi har gjort det eftersom vi har tilltro till den pedagogiska expertis som menar att det är bra även för svenska barn att börja skolan tidigare än vid sju års ålder. Vi har bl a hänvisat till hjärnforskaren David Ingvars tes om "hjärnans engångschans" i 3–6-årsåldern. Frågan om förlängd skolgång har utretts i betänkandet Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola. När den förra socialdemokratiska regeringen införde dagens modell – rätt för sexåringar att börja skolan, men bibehållen skolpliktsålder vid sju år – var det den ekonomiska argumentationen som övervägde, inte den pedagogiska. Det är därför inte förvånande att så få familjer utnyttjat möjligheten.

Vi är medvetna om att inom ett par år nås en topp när det gäller antalet sex- och sjuåringar. Det innebär att ännu större krav ställs på skolan. Men att det föds fler barn vissa år kan inte vara avgörande för omfattningen av skolplikten. För oss är det andra utmaningar som står främst, t ex hur vi bäst kan individualisera undervisningen när vi förenar förskolans pedagogik och arbetssätt med skolans motsvarande.

Folkpartiet liberalerna vill framför allt se en förändring för barnens skull. Att införa skolstart vid sex års ålder för alla barn i en tioårig grundskola skulle ge barnen mer tid att lära in baskunskaper, skapa möjlighet till en mjukare övergång från förskolan och skapa utrymme för införande av särskild pedagogik för sexåringar.

Regeringen har i proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skol­lags­frågor tills vidare skrinlagt planerna på en tioårig grundskola. Den sexårs­verksamhet som i dag bedrivs inom ramen för förskolan skall bilda egen skolform och kallas förskoleklass. Detta är visserligen ett steg i rätt riktning men att avstå från att införa den tioåriga grundskolan innebär en allvarlig felprioritering. Denna reform är överordnad för att på sikt kunna öka den totala kunskapsnivån i Sverige och bereda vägen för en bättre gymnasie­utbildning och senare även en bättre högre utbildning. Den tioåriga grund­skolan innebär att det bästa av förskolans utvecklingspedagogik och låg­stadiets kunskapsinriktade pedagogik tas till vara för sexåringarna.

4.2 Barn med särskilda behov

Barn och ungdomar kan ha behov av särskilt stöd av fysiska, psykiska eller sociala skäl. Rapporter visar att det är just dessa elever som under de senaste årens besparingar kommit mest i kläm. Skolan räcker helt enkelt inte till för dessa elever. Det är fullständigt oacceptabelt. Dessutom uppger skolorna att alltfler elever är i behov av extra stöd. De resurstillskott till kommunernas kärnområden, vård och skola, som Folkpartiet arbetar för, anser vi delvis bör användas till en väl genomtänkt kvalitetssatsning i förskolan och grundskolan så att fler barn och ungdomar får det stöd de behöver.

4.2.1 Barn med läs- och skrivsvårigheter

En särskild form av funktionshinder som det senaste året fått välförtjänt uppmärksamhet är elever med grava läs- och skrivsvårigheter, s k dyslexi. Funktionsnedsättningen är det vanligast förekommande handikappet i hela västvärlden. Dyslexi med dess specifika läs- och skrivsvårigheter kan leda till allvarliga psykiska störningar om den inte behandlas tidigt och på rätt sätt. Utmärkande för en dyslektiker är oförmåga att urskilja de olika ljuden i orden och avgöra i vilken ordning de kommer. Vissa forskare beskriver det som att dyslektikern har "dåligt ordsinne" eller snarare "dåligt ordformssinne", svårighet att tolka och förstå skrivna ord. Orsaken har varit omtvistad men numera är flertalet forskare överens om att störningen beror på annorlunda kopplingar på vissa strategiska ställen i hjärnan och att vissa nervceller i ett par av hjärnans informationskanaler inte utvecklats till full storlek.

Det är ett faktum att skolan, trots mångårig vetskap om problematiken, inte blivit särskilt framgångsrik i strävan att upptäcka och åtgärda dessa problem. Resultatet blir ofta att problemen sprider sig: oförmågan att ta till sig innehållet i skrivna texter tolkas som underbegåvning vilket är helt felaktigt och som ofta i sin tur leder till utstötningstendenser. Trots att det sagts många gånger vill vi upprepa att det är nödvändigt att elever med grava läs- och skrivsvårigheter uppmärksammas mer i skolan. Mycket tyder också på att Sverige halkat efter i utvecklingen när det gäller kunskaper om och stöd till dessa barn. Goda kunskaper hos lärarna är avgörande för att hjälpa elever med dessa svårigheter, men i dag är kunskaperna mycket ojämnt fördelade över landet. Det är dock glädjande att konstatera att upp­märksamheten kring detta stora problem har ökat, bl a genom den relativt ny­bildade Dyslexi­fonden och dess opinionsbildande verksamhet. Vi välkomnar den utredning som regeringen tillsatt för att analysera möjliga åtgär­der som kan förebygga läs- och skrivsvårigheter. Utredningen skall i dagarna lägga sitt slut­betänk­ande och Folkpartiet liberalerna utgår från att den ger en tydlig belysning av skolans roll som problemlösare.

4.3 Grundläggande baskunskaper

En internationell undersökning av svenska 13-åringars kunskaper i matematik och naturvetenskap visar att Sverige endast ligger i mitten bland de OECD-länder som undersökts. Asiatiska länder toppar både vad gäller matematik och naturvetenskap. Men Sverige ligger även efter länder som Belgien, Tjeckien och Ungern. Den svenska grundskolan håller inte den kvalitet som vi eftersträvar. Detta framkom även vid Skolverkets undersökning Attityder till skolan. Så många som 40–50 procent av eleverna hade en negativ syn på hur skolan klarade sina centrala uppgifter. Alltför många elever klarar inte de mål som satts upp för studierna, vilket det nya betygssystemet avslöjat. Tyvärr saknar regeringen konkreta förslag på hur skolans kvalitet skall kunna bli bättre.

4.3.1 Alla elever skall lära sig läsa, skriva och räkna

Vår uppfattning är att ingen skall lämna grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna. Det är dessutom viktigt, inte minst för våra invandrarbarn, att skolan ger goda möjligheter för eleverna att träna sig i muntlig framställning. Under de första åren är det allra viktigast att varje elev lär sig läsa. Det innebär att insatserna för de elever som har det svårt i skolan måste öka. Skolan måste se till elevens hela situation för att kunna ge det individuella stöd som behövs. Alla elever måste ha rätt till undervisning som gör det möjligt för eleven att nå baskraven i viktiga ämnen. Det kan betyda att generella standardkrav ibland får stå tillbaka för motiverade insatser riktade till barn med särskilda behov.

4.3.2 Godkända kunskaper i svenska

Många elever i grundskolan har ett annat modersmål än svenska och en annan kulturbakgrund. En del har just börjat lära sig språket medan andra talar bra svenska, men saknar insikt om dess kulturella innebörd. Det handlar om möjligheten att använda det svenska språket som ett finstämt redskap för att bearbeta information och självständigt skaffa sig nya och djupare kunskaper. Kunskaper i det svenska språket har en central roll för elevens möjligheter att klara sig bra i grundskolan. Därför är det beklagligt att riksdagen beslutat att även godkänt betyg i svenska som andra språk skall ge tillträde till gymnasieskolans program.

När den nya läroplanen för grundskolan infördes stärktes skolans och kommunens ansvar för att alla elever i grundskolan skall föras fram till godkända kunskaper i svenska. Enligt grundskoleförordningen har invandrar­elever rätt till undervisning i svenska som andra språk. Det är en sam­stämmig uppfattning bland lärare och språkpedagoger att elever med annat modersmål behöver en annan pedagogik i svenska än den som övriga elever får. Men vi anser att målet för undervisningen i svenska som andraspråk bör sättas lika högt för invandrarelever som för svenska elever. Målet är att alla elever skall kunna använda språket som verktyg för en nyansrik kommu­nikation och eget lärande. Syftet med undervisningen i svenska som andra­språk måste vara att eleven skall kunna gå över till den ordinarie under­visningen i svenska. Slutbetyg i svenska som andraspråk bör inte kunna ersätta slutbetyg i svenska.

4.4 Individualiserad undervisning

Den svenska skolan måste i större utsträckning ta hänsyn till det faktum att alla elever är olika. De har olika bakgrund, olika förutsättningar och olika behov. Därför måste skolans undervisning individualiseras. Det handlar om pedagogik, nya arbetsformer och attityder. Regeringen gav i skrivelsen 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning – kvalitet och likvärdighet sin syn på individualisering. ”T ex kan en alltför långt driven individualisering i undervisningen skilja eleverna från varandra, så att var och en isoleras i sin egen utbildningsgång utan kontakt med kamrater, andra uppfattningar, erfarenheter och kunskaper. Då begränsas lärandets kontext och man öppnar för en privatisering av läroprocesserna, som försvårar möjligheterna att byta perspektiv.” Med dessa ord gav regeringen en negativ och dyster syn på utvecklingen inom skolan. I budgetpropositionen har regeringen kommit på litet bättre tankar då man skriver att alla elevers rätt till undervisning, anpassad efter de individuella behoven, behöver beaktas bättre. Vi anser att skolan skall ge utmaningar och stimulans åt alla elever så att lusten att lära hålls levande. Även de mest studiemotiverade eleverna måste få något att bita i. Detta innebär att skolsystemet inte kan bygga på att alla elever skall lära sig samma saker under samma tid. Individualiserad undervisning är en positiv möjlighet där skolan kan ge varje elev en utmaning. Vi ser gärna mer av undervisning där läraren lägger upp en plan för varje enskild elev utifrån dennes förutsättningar. Som stöd för lärarna måste nya pedagogiska metoder för individualiserad undervisning utvecklas. Skolans problem är inte att undervisningen är för mycket individualiserad utan för litet.

4.5 Avskaffa den statligt fastställda timplanen

För att grundskolan fullt ut skall kunna bli flexibel och anpassningsbar efter elevernas varierande behov måste skolan även i praktiken bli målstyrd.

Folkpartiet liberalerna anser att det skall vara målen i skolans kursplaner som skall vara styrande när det gäller antalet timmar i varje ämne. Elevens val bör inte minskas och vi anser att det bör vara upp till varje skola att använda de timmar som är avsatta till skolans val till timmar i de ämnen där eleven behöver dem bäst. Eleverna behöver inte mer av centralstyrd utbildning utan mer av individualisering.

4.6 Betyg från årskurs 6

Att sätta upp mål för undervisningen och utvärdera dessa är en viktig uppgift. De nya kunskapsrelaterade betygen gavs för första gången höstterminen 1996 till alla i åttonde klass. Resultaten från Skolverket visar att mellan 3 och 9 procent av eleverna inte klarat att nå gränsen för godkänt. Skolorna har därmed fått tydliga signaler om att mer måste göras för att eleverna skall kunna nå godkänt slutbetyg i nian. Folkpartiet liberalerna anser att elever, föräldrar, skolan och skolpolitikerna tidigare än i åttan behöver få dessa signaler. Betygssystemet borde därför förändras så att alla elever får betyg från årskurs sex. Betyg får dock inte bli det enda sättet att utvärdera skolans resultat. Nationella prov, utvecklingssamtal och föräldra- och elevinflytande utgör viktiga komplement.

4.6.1 Nationella prov för ökad kvalitet

Nationella utvärderingar är viktiga då de ger en samlad bild av skolans resultat. För att på bästa sätt kvalitetssäkra den svenska skolan anser Folkpartiet att obligatoriska nationella prov regelbundet skall genomföras.

4.7 Fristående skolor

Folkpartiet liberalerna anser att friskolor berikar det svenska utbildningsväsendet genom att öka mångfalden inom skolan och ge elever och föräldrar en större valfrihet. Vi anser att som förutsättning för att en fristående skola skall godkännas av Skolverket skall gälla att skolans utbildning svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och att skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans mål. Detta innebär i princip en återgång till de regler som gällde före den 1 januari 1997. Skolan bör dessutom ha ett tillräckligt elevunderlag, dvs minst 10–15 elever i en årskurs.

4.7.1 Återinför den garanterade ersättningsnivån för friskolor

Trots kritik från flera viktiga remissinstanser och i strid mot tusentals föräldrars vädjanden har regeringen avskaffat den garanterade ersättningsnivån för friskolorna – den s k skolpengen. Samtidigt gav man kommunerna ökat inflytande över etableringen av fristående skolor. Resultatet av förändringarna börjar nu skönjas och tyvärr verkar våra farhågor bli besannade. Uppgifter från Kommunaktuellt i september 1997 visar att många kommuner i Sverige vill hindra friskolor att etablera sig. Från flera håll där kommunerna förhandlat klart med de fristående skolorna kommer signaler om att friskolorna fått minskade bidrag sedan den s k skolpengen avskaffats. Detta är helt oacceptabelt. Den av regeringen tillsatta kommittén för uppföljning av resursfördelningen måste snarast följa upp effekterna av det nya bidragssystemet för de fristående skolorna så att nödvändiga åtgärder kan vidtas. Åtgärder som gör att det även i framtiden blir ekonomiskt möjligt att bedriva friskolor i Sverige utan elevavgifter.

Rätten att starta en skola måste åtföljas av ekonomiska möjligheter. Risken blir annars överhängande att skolan blir beroende av föräldrarnas ekono­miska stöd och därmed bara ett val för de barn som har föräldrar med god ekonomi. Därför anser Folkpartiet liberalerna att kommunen även fort­sätt­ningsvis skall vara skyldig att ekonomiskt ersätta fristående skolor som godkänts av Skolverket.

En friskola bör få samma ekonomiska resurser som den skulle ha fått om den varit kommunal. Om inte elevsammansättningen eller andra faktorer avviker från den kommunala skolan skall friskolan alltså ha motsvarande belopp som den genomsnittliga kommunala skolkostnaden. Av detta följer att ersättningen kan variera något mellan olika skolor, t ex beroende på antalet elever med särskilda behov. Men tidigare erfarenheter av kommuner­nas hantering av friskolor och de problem som nu börjar skönjas visar att det är nödvändigt att statsmakterna sätter ett golv, under vilket ersättningen inte får sjunka.

Detta krav skall också ses i ljuset av vår åsikt att skolavgifter i princip inte skall få tas ut i skolor som utnyttjar skolpengen. Undantagen skall endast gälla för skäliga avgifter som tas ut då skolan genom t ex en särskild profil har ett utrustningsbehov som inte täcks ekonomiskt inom det kommunala bidragets ram.

4.7.2 Fler fristående skolor

Att ge människor möjlighet att starta friskolor är inte detsamma som att nedvärdera den ordinarie kommunala skolan. Tvärtom. Det är i stället så att ett ökat antal friskolor oftast blir en stimulans till den kommunala skolans organisatoriska utveckling och pedagogiska förnyelse. Genom rätten att välja skola, garanterad genom en skolpeng som följer eleven till en kommunal skola eller en s k friskola, ges föräldrar och elever den verkliga makten. Skolledningen nödgas att erbjuda en god undervisning och en i övrigt trevlig skolmiljö för att eleverna skall söka sig dit.

Merparten av de fristående skolorna är i dag baserade på antingen en speciell pedagogik eller konfession. Folkpartiet liberalerna hävdar att det finns en betydligt större potential av fristående skolor som kan utvecklas om politisk stabilitet kunde uppnås så att även friskolorna kunde planera långsiktigt. Oaktat en sådan utveckling kommer andelen fristående skolor förmodligen aldrig att överstiga 10 % av det totala skolväsendet. Men det viktiga är inte antalet fristående skolor utan möjligheten och rättigheten att kunna starta en sådan skola. En hitintills gömd potential utgörs till stor del av kreativa, entusiastiska lärare som tillsammans vill utveckla något nytt utanför det kommunala regelverket – vara helt självstyrande och tillsammans med föräldrar utveckla den egna skolan till den bästa. Det finns inga skäl att bromsa en sådan utveckling. Tvärtom är det en utveckling och stimulans som kommer föräldrar och elever till godo. Måhända kan stimulerande kon­kurrens också fungera som en katalysator till kommunpolitikerna att släppa loss personalen inom de kommunala skolorna och ge föräldrarna och eleverna mer inflytande i skolan.

Enligt vår mening bör det skapas bättre förutsättningar än i dag för att bygga upp etniska och språkliga fristående skolor och därmed ge invandrar­grupper möjlighet att uttrycka en kulturell och språklig identitet. Den kom­mu­nala skolplanen bör innehålla uppgifter om vilka fristående skolor som är etablerade i kommunen och en beskrivning av dessa skolors pedagogiska verksamhet.

4.8 Elev- och föräldrainflytande

Det är viktigt att föräldrar och elever ges ett större ansvar för, och inflytande över, utbildningen. Olika vägar bör prövas för att uppnå det målet. En möjlighet till inflytande ligger naturligtvis i möjligheten för elever och föräldrar att själva välja mellan olika skolor. En mångfald i urvalet garanteras bäst med ett skolpengsystem. En annan huvudväg till inflytande är den som anvisas i den nya läroplanen (LPO 94) där föräldrar ges möjligheter att ställa krav på skolan vad gäller undervisningen så att varje elev når upp till de kun­skaps­­krav som nu är preciserade på ett tydligare sätt. Likaså finns det anledning att understryka att föräldraengagemang för barns utbildning alltid bör ha sin start i det aktiva deltagandet i barnets arbete, t ex vid läxläsning.

Maktutredningen, som kom för några år sedan, visade att skolan var det av de undersökta områdena som människor allra helst skulle vilja ha ett ökat inflytande över. Folkpartiet liberalerna har också i tidigare partimotioner framhållit vikten av att stärka föräldrainflytandet i skolan. Vi välkomnade därför riksdagens beslut om en försöksverksamhet med lokala styrelser för skolan med föräldramajoritet. Vi anser emellertid att det visat sig att vi hade rätt när vi på några punkter hissade varningsflaggor för en del inslag i försöket. Det gällde bl a att föräldrarna skulle kunna ges majoritetsställning och att detta skulle kunna sätta det politiska målstyrningsinstrumentet ur spel. Särskilt med tanke på att det är meningen att det politiska ansvaret fortfarande skall kunna utkrävas genom val till kommunfullmäktige. Vidare kan det finnas en viss motsättning mellan rektorns yttersta ansvar för hela verksamheten och de föräldrar som väljer att engagera sig. Att endast 3 av 67 000 grundskoleenheter har visat intresse för föräldrainflytande av regeringens modell måste trots allt tolkas som att man gjorde en viss över­skattning av efterfrågan på denna form av föräldramakt.

4.8.1 Demokrati

Föräldrarnas inflytande får inte innebära att de övertar det professionella och pedagogiska ansvaret för hur undervisningen skall bedrivas. En föräldramajoritet i kommunala skolor kommer i praktiken ändå att kunna ges ett betydande inflytande på andra områden av mer administrativ karaktär när det gäller utformning av skolans verksamhet. Ett grundläggande krav är att det finns tydliga regler för den process som tillämpas för att utse ledamöter i föräldrastyrelsen. Det kan finnas risk för att det finns en alltför romantiserad bild av att alla föräldrar har samma åsikt om verksamheten. Föräldrar har, precis som politikerna i skolstyrelsen eller personerna i skolans ledning, inte sällan fundamentalt olika uppfattningar. Vi menar dock att problemen kan lösas och vi är därför beredda att prova oss fram till ett bra föräldra- och elevinflytande i skolan.

4.8.2  Professionalism för att bedöma allmänintresset

Det är viktigt att ta hänsyn till att föräldraintresset för det egna barnet inte alltid är detsamma som allmänintresset att tillfredsställa samtliga barns behov. Den professionella skolledningen har av naturliga skäl lättare att urskilja allmänintresset och behovet hos barn som behöver särskilt stöd.

4.9 Informationsteknik som verktyg i alla ämnen

Den snabba utvecklingen inom informationstekniken berör även skolan. Det är därför viktigt att skolan följer med i utvecklingen och att de IT-projekt som bl a Stiftelsen för kunskap och kompetensutveckling satsar på i svenska skolor noggrant följs upp så att inte tekniken ensamt hamnar i centrum i stället för pedagogiken.

Att hantera datorer, veta hur man kommunicerar på de elektroniska motor­vägarna och kännedom om datorns användningsmöjligheter är avgörande kunskaper och färdigheter för 2000-talet. Den som saknar sådana kunskaper kommer att vara handikappad på framtidens arbetsmarknad. En utveckling mot segregation mellan dem som har haft tillgång till datorn som arbets­verktyg och de som inte haft det, måste motverkas. Därför har Folkpartiet liberalerna som mål att alla elever på sikt skall ha tillgång till egna datorer. Vi menar att det finns en uppenbar risk att flickorna kommer på undantag vid användningen av datorer. Detta måste via skolan aktivt förebyggas, t ex genom att flickorna får särskilt stöd och handledning, och därmed får en ökad chans att själva pröva.

Kunskapen om datorer måste också utvecklas så att användningen inte bara sker inom ett särskilt ämne eller stannar vid tekniken – den måste elevanpassas och integreras i övrig undervisning för att bli en naturlig del av skolans arbetsmetodik. Då är en förutsättning att alla lärare inom alla års­kurser har tillgång till och kunskap om de möjligheter som modern IT ger. Lärarna måste därför först och främst få fortbildning i användningen av den nya tekniken. Skolverket bör initiera en ökad utveckling av programvara för interaktiv användning av multimedia. Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt att kommunerna tar upp satsningar på informationsteknik i sina skolplaner. Varje klassrum borde via Internet få möjlighet att skapa kontakt med andra skolor och ungdomar ute i världen.

Det är i detta sammanhang viktigt att påtala vikten av att aktuella och relevanta läromedel används i skolan. Skolbiblioteken har här ett särskilt ansvar.

4.10 Mobbning och annat våld

Av den kartläggning om svenska elevers hälsa som Folkhälsoinstitutet genomför regelmässigt framgår att åtta procent av Sveriges femteklassare och sex procent av landets niondeklassare mobbas. Andra undersökningar visar på än mer skrämmande siffror. Under tio år har antalet polisanmälda misshandelsbrott mot barn nästan fyrdubblats. Det ökade skolvåldet är ett viktigt inslag i denna dystra statistik. En rikstäckande undersökning visade att under 1994 hade 3 procent (ungefär 1 500) av pojkarna och 1 procent (ungefär 500) av flickorna i landets niondeklasser blivit misshandlade så att de behövde vård av sköterska, läkare eller tandläkare. Var femte skolledare på Stockholms gymnasier tillkallade vid flera tillfällen läsåret 1993/94 polisen på grund av våld. Våldet är i sig ett hinder för framåtskridande och innebär en smygande devalvering av människovärdet. Våldet i elevernas arbetsmiljö är oacceptabelt. Skolans huvuduppgift är och skall vara elevens kunskaps­uppbyggnad och utveckling som individ i samverkan med andra. Det är föräldrarna som har ansvaret för barnens fostran, men skolan måste än tydligare i samverkan med föräldrar agera med kraft mot alla former av våldstendenser, mobbning och främlingsfientlighet. Under ett par års tid har flera allvarliga händelser klart visat behovet av tydliga signaler och behov av kommunal mobilisering mot alla former av våld och mobbning. Den nya läroplanen skärpte skolans och skolpersonalens särskilda ansvar.

Regeringen har nu valt att ytterligare skärpa skollagen som stöd för det lokala arbetet mot mobbning. Vi välkomnar detta förslag.

Men kanske är det än viktigare att det finns tydliga rutiner och metoder, till exempel rapporteringsskyldighet för lärarna och för hur skolorna skall agera.

Ett åtgärdsprogram mot mobbning och därmed en handlingsberedskap, om problem skulle uppstå, måste finnas på alla skolor. Ytterst handlar det om rättssäkerheten för elever och föräldrar.

4.11 Motverka segregationen i skolan

Det finns kommuner i Sverige där segregation är ett påtagligt problem. Speciellt framträdande är detta i storstadsområdena. Det är ofta en direkt följd av det segregerade boendet som i sin tur är en följd av "rekordårens" bostadspolitik, formad i traditionellt socialdemokratiskt planeringstänkande. Folkpartiet anser att rätten att fritt välja skola kan vara ett medel mot segregation. Men det krävs fler åtgärder än så. Fördelningen av resurser måste ta större hänsyn till att skolor som har många barn, med behov av särskilt stöd, måste ges större resurser. Att bo i ett område med tung social belastning skall inte vara liktydigt med att den närmaste skolan är dålig. Tvärtom, det finns många exempel där den goda skolan blomstrar även i de mest "karga" bostadsområden. Eftersom eleverna i dessa områden har störst behov av en god skola, måste kommunerna satsa särskilt just där och det handlar ofta om ledarskap och engagerade lärare. En genomtänkt resursfördelning och mer lokalt självstyre gör det möjligt att förvandla onda cirklar till goda.

4.12 Jämställdhet i skolan

Bristande jämställdhet är både en kunskapsfråga och en pedagogisk fråga. Problemet har sitt ursprung i den mellan män och kvinnor generellt sett kraftigt könssegregerade svenska arbetsmarknaden. Denna uppdelning är särskilt tydlig i utbildningssystemet. Bristande kunskaper om jämställdhet innebär att verksamheten i skolan inte planeras och struktureras för att möta de olika krav som ställs av pojkar och flickor. Denna kunskapsbrist visar sig senare generera ett allvarligt pedagogiskt problem genom att undervisningen inte utformas på ett sådant sätt att det svarar mot pojkars och flickors olika behov av kunskap, uppmärksamhet och identitetsskapande. Skolan och ytterst dess rektor har ansvaret för att aktivt främja kvinnors och mäns möjligheter att motverka de traditionella könsmönstren. Jämställdhet får inte bli en fråga som prioriteras vart efter den enskilde lärarens inställning och kunskaper. Därför måste lärarnas kunskaperna på detta område följas upp löpande. Arbetet med att förbättra jämställdheten måste således bli en integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg måste denna kunskap förmedlas till eleverna vid lärarutbildningen. För att även nå resultat på kortare sikt bör jämställdhetsfrågor lyftas fram i lärarnas fortbildningsprogram. En förbättrad kunskap om och insikt i de brister i jämställdheten som finns i dagens samhälle måste förmedlas till skoleleverna och diskuteras i klassrummet.

5 Lärarna – skolans viktigaste resurs

5.1 Lärare – världens finaste yrke

Att arbeta med barn och ungdomar inom skola och barnomsorg är bland de finaste och viktigaste uppgifter man kan ha. Därför måste läraryrkets status stärkas och lärarkårens professionalism erkännas. Det är en viktig uppgift för politiken att bidra till att detta kan bli möjligt.

Så gott som varje svensk har en egen personlig uppfattning om vad läraryrket innebär. Inte sällan präglas denna uppfattning av egna erfarenheter från skoltiden. Det gör att läraryrket kanske är det mest debatterade yrket i vårt land. Läraryrket är också ett av de yrken som är utsatt för störst förändringstryck. Nya politiska reformer, förändrade arbetsformer genom nya avtal samt utmaningar i form av helt nya kunskapskrav gör att läraryrket i dag ser helt annorlunda ut än det gjorde för bara några år sedan. Det förändrade samhällsklimatet, arbetslösheten och en ökad andel invandrarbarn i skolan ställer högra krav på såväl pedagogisk förmåga som social kunskap. Folkpartiet liberalerna anser att det är bra att läraryrket har tydliga politiska krav på sig. Det är dessutom viktigt att lärarna får det stöd de behöver för att klara av sina viktiga arbetsuppgifter. Vi ser med stort allvar på de rapporter som vittnar om att alltfler lärare upplever sin arbetsmiljö som psykiskt pressande och att ansvaret, utöver att förmedla kunskap, ofta känns tungt att bära. Det är viktigt att skolans huvudmän ser till att stöd i form av fort­bildning och en väl fungerande elevvård finns till hands för att ge lärarna en bättre möjlighet att klara av de krav som ställs i dag. Ansvaret att förmedla kunskap till en uppväxande generation är avgörande för jämlikheten, väl­ståndet och demokratin.

5.2 Ökat behov av utbildade lärare

Beräkningar visar att det kan komma att saknas uppemot 10 000 lärare vid sekelskiftet, samtidigt som lika många anställda inom barnomsorgen kan förväntas bli övertaliga. Det är därför bra att regeringen nu föreslår en ökad antagning till lärarutbildningarna. Men Folkpartiet anser att problemet inte endast ligger i antalet platser utan även i hur man skall få fram fler sökande, både män och kvinnor. Om detta säger regeringen alltför litet. Regeringen måste snarast återkomma med konkreta förslag på hur dessa obalanser skall kunna hanteras, samt hur kvaliteten i skolan skall kunna upprätthållas.

Den satsning om 50 miljoner kronor som statsrådet Ylva Johansson i en debattartikel utlovade redan innan regeringen lagt fram sin budget återfinns dessvärre inte i regeringens budgetalternativ. Det är litet märkligt att statsrådet lovar pengar som inte finns budgeterade.

5.3 Professionella lärare ger kvalitet

Läraryrket har genomgått stora förändringar. Politiska reformer, förändrade arbetsformer, nya avtal samt utmaningar i form av helt nya kunskapskrav gör att läraryrket i dag ser helt annorlunda ut än det gjorde för bara några år sedan. Samhällsklimatet, arbetslösheten och en ökad andel invandrarbarn i skolan ställer höga krav på såväl pedagogisk förmåga som social kompetens. Den nya målstyrda skolan har gett lärarna större frihet men ställer även större krav på dem. Det är bra. Men skall det fungera väl måste lärarna få det stöd de behöver för att klara av sina arbetsuppgifter. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, inrättande av sk lärarlegitimationer, ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan stärka läraryrket. Den kommitté som fått i uppdrag att se över lärarutbildningen bör i ett tilläggsdirektiv få i uppdrag att även behandla lärarnas karriärmöjligheter.

6 Samverkan skola–arbetsliv

Svensk skola saknar i internationell jämförelse en naturlig koppling mellan arbetsliv och skola. Det är inte bra. I våra främsta konkurrentländer satsar arbetslivet mer på yrkesutbildningen – både ekonomiskt och personellt – än vad som sker i vårt land. Det är nödvändigt att ändra detta förhållande om resultaten skall motsvara de krav och snabba förändringar som i dag finns inom arbetslivet. Vi kan inte fortsätta med att ha ett slutet offentligt skolsy­stem som innebär att skolan förmedlar både teoretiska och praktiska kunskaper. För att lyckas krävs det att skola och arbetsliv tar ett betydligt större ansvar och samverkar. Engagemanget från arbetslivets sida måste öka. På samma sätt måste skolan lära sig att arbeta tillsammans med arbetslivet.

7 Svenska skolor i utlandet

Vi avvisar besparingen på svenska skolor i utlandet. När fler och fler svenskar arbetar utomlands, inte minst genom vårt medlemskap i EU, är det viktigare att de har tillgång till svensk grund- och gymnasieskola för sina barn. I Sverige finns omfattande modersmålsundervisning för invandrarbarn. Den utgår ifrån insikten att människor fungerar bättre om de också får utveckla det språk som talas i hemmet. Tvåspråkighet ses som en tillgång i Sverige. Att då samtidigt skära ner på undervisningen i svenska för svenska barn utomlands är oklokt. De ca 4 300 barn som får undervisning i svenska utomlands borde rimligen ses som en framtida resurs för Sverige. CSN har varslat att barn till anställda i svenska företag utomlands inte skall få studiehjälp, undantag barn till missionärer, UD-tjänstemän och biståndsarbetare. Folkpartiet motsätter sig denna besparing.

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att den pedagogiska verksamheten för barn från tre års ålder kan utvecklas inom barnomsorgen i enlighet med motionen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolplikt från sex års ålder och en tioårig grundskola,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till barn med särskilda behov,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elever med läs- och skrivsvårigheter,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alla elevers rätt till undervisning som gör det möjligt att nå baskraven i skolan,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godkända kunskaper i svenska,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individualiserad undervisning,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla timplanen,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg fr.o.m. årskurs 6,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra regelbundna, obligatoriska nationella prov,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godkännande av fristående skolor,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningen till fristående skolor,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat elev- och föräldrainflytande i skolan,

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomtänkt satsning på IT i skolan,

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler utbildade lärare,

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet i skolan,

  17. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning enligt följande uppställning:

Anslag

Regeringens förslag

Anslagsförändring

A 11

Bidrag till svensk undervisning i utlandet

67 108 000

+20 000 000

Stockholm den 4 oktober 1997

Lars Leijonborg (fp)

Anne Wibble (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Margitta Edgren (fp)

Ola Ström (fp)

Siri Dannaeus (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (34)