Politisk aktivism bland myndighetsanställda
Interpellation 2018/19:184 av Kjell-Arne Ottosson (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-04-09
- Överlämnad
- 2019-04-11
- Anmäld
- 2019-04-12
- Svarsdatum
- 2019-04-23
- Besvarad
- 2019-04-23
- Sista svarsdatum
- 2019-05-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Under senare år har politisk aktivism bland myndighetsanställda blivit vanligare. Det handlar i korthet om att anställda vid myndigheter driver en egen agenda utan stöd i, eller i motsats till, demokratiskt formade beslut. Nedan följer ett axplock av situationer som uppstått under de senaste åren.
Vattendirektivet tolkas i direkt kontrast till EU-kommissionens uttalade innebörd, vilket visar sig bero på tjänstemän som samtidigt är aktiva i föreningen Älvräddarna, som ivrar för utrivning av fördämningar. Luciatåg i skolorna stoppas utan föregående politisk diskussion. Ett antal formellt partioberoende tjänstemän på Utrikesdepartementet skriver ett brev som ifrågasätter ”nästa regering eller regeringsunderlag”. Anställda inom socialförvaltningen i en kommun kräver att nämndens förtroendevalda ordförande avsätts på grund av ett olämpligt uttalande. Skogsstyrelsen tvingar skogsägare att stämma staten för att få de ersättningar de har rätt till. Vapenlicensansökningar avslås med hänvisning till icke existerande regler om vapnets utformning. Länsstyrelser sätter egna miniminivåer för antalet vargar, vilka avviker från de politiska besluten. En artinventerare på länsstyrelsen, som därmed har makt över beslut om avverkning, är samtidigt på sin fritid aktiv som skogsaktivist och undervisar om hur man kan stoppa avverkningar.
Myndighetsaktivismen spänner således över ett brett spektrum av ämnesområden. Ibland väcker det kanske mest irritation, men för areella näringsidkare handlar det om möjligheten att försörja sig på sin verksamhet. Jag anser att den som sliter hela dagen för att förvalta skog, mark och vatten ska kunna lita på att de myndighetspersoner som har makt att fatta avgörande beslut om verksamheten inte påverkas av en egen agenda.
Myndighetsaktivismen urholkar förtroendet för myndigheternas oberoende och ytterst för demokratin som metod för att påverka de offentliga beslut som styr vardagen för areella näringsidkare. Det är därför angeläget att återupprätta det oväldiga ämbetsmannaidealet.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är:
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att medborgarna – i synnerhet areella näringsidkare – ska känna förtroende för att myndigheterna, utan hänsyn till egna intressen, arbetar för att verkställa de demokratiskt fattade beslut som är tillämpliga för respektive verksamhet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:184
Webb-tv: Politisk aktivism bland myndighetsanställda
Dokument från debatten
- Protokoll 2018/19:79 Tisdagen den 23 aprilProtokoll 2018/19:79 Svar på interpellation 2018/19:184 om politisk aktivism bland myndighetsanställda
Protokoll från debatten
Anf. 62 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Kjell-Arne Ottosson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att medborgarna - i synnerhet areella näringsidkare - ska känna förtroende för att myndigheterna, utan hänsyn till egna intressen, arbetar för att verkställa de demokratiskt fattade beslut som är tillämpliga för respektive verksamhet.
Låt mig först säga att det naturligtvis är av största vikt att medborgarna har ett högt förtroende för förvaltningsmyndigheterna och deras anställda. Vid en internationell jämförelse står sig Sverige mycket väl när det gäller avsaknad av korruption och oegentligheter. Men det innebär inte att det inte finns risker. Myndigheterna måste alltid vara uppmärksamma på omständigheter som kan leda till att deras opartiskhet ifrågasätts.
Enligt regeringsformen utövas den offentliga makten under lagarna. Denna rättsliga grundsats gäller för all offentlig verksamhet. En anställd i kommunal eller statlig verksamhet måste därför följa gällande författningar. Vidare måste den så kallade objektivitetsprincipen följas. Allas likhet inför lagen respektive saklighet och opartiskhet är hörnstenar i den. En anställd får alltså inte låta egna politiska åsikter, intressen, godtycke eller liknande påverka hur arbetet i den offentliga förvaltningen utförs.
Den nya förvaltningslagen, som trädde i kraft i somras, innehåller tydliga jävsregler för förvaltningsförfarandet. Reglerna bidrar till att garantera att objektivitetsprincipen får genomslag i den offentliga förvaltningen. En betydelsefull del av regelverket är också förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning.
Rätten att överklaga beslut till domstolar eller andra organ respektive möjligheten att vända sig med klagomål till Justitieombudsmannen, JO, eller Justitiekanslern, JK, är rättssäkerhetsgarantier för en medborgare som anser att myndigheter inte har iakttagit opartiskhet och saklighet eller på annat sätt har agerat felaktigt. Jag kan också nämna rätten att begära ut allmänna handlingar från förvaltningsmyndigheterna och ett öppet klimat med fria och granskande medier som viktiga delar av det här systemet.
Det bör i sammanhanget erinras om att synpunkter på hur en offentligt anställd har agerat i ett enskilt fall kan behöva vägas mot det grundlagsreglerade skyddet av mänskliga rättigheter, som yttrande- och föreningsfriheterna. JO och JK redovisar på sina hemsidor en omfattande praxis som kan ge stöd och vägledning i de avvägningarna.
Regeringen har under senare tid kommit med flera åtgärder för att förstärka arbetet med en god förvaltningskultur, präglad av tilliten till en rättssäker och effektiv statsförvaltning. I Värdegrundsdelegationens slutrapport Att säkerställa en god statsförvaltning föreslog delegationen att alla nyanställda i staten skulle få en introduktionsutbildning, i vilken de bland annat skulle ges kunskap om de grundläggande rättsprinciper som gäller i staten. Mot den här bakgrunden och efter riksdagens tillkännagivande om en obligatorisk introduktionsutbildning för statligt anställda gav regeringen i början av mars ett utökat uppdrag till Tillitsdelegationen i den här frågan.
Varje förvaltningsmyndighet har det yttersta ansvaret för att driva arbetet framåt och vidta åtgärder för att hantera risker och sårbarheter kopplade till att kunna upprätthålla en god förvaltningskultur. En viktig del i det ansvaret är att använda de interna och externa resurser som finns för ändamålet, till exempel Statskontorets webbaserade verktyg för dilemmadiskussioner. Regeringen känner stort förtroende för dem som arbetar i offentlig förvaltning och för att offentliga förvaltningsuppgifter sköts på ett sakligt och korrekt sätt. Det kommer att vara ett fortsatt angeläget uppdrag för regeringen att med olika former av insatser understödja detta arbete.
Anf. 63 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Herr talman! Tack för svaret!
Det krävs tillit från myndigheterna om det ska gå bra för våra landsbygdsföretag inom de areella näringarna. För att myndighetsutövning ska uppfattas som bra måste den vara rättssäker och kompetent. Man ska uppleva gott bemötande och god service.
Många myndigheter anser att de har god myndighetsutövning medan många av dem som har kontakt med myndigheterna i sina jobb anser att så inte är fallet - ibland tyvärr snarare raka motsatsen. Vi fick höra en del skrämmande berättelser när vi tidigare i april hade Skogens dag här i riksdagen. Det visar att det inom vissa myndigheter finns en oerhört lång väg att gå innan man kan få den tillit man önskar.
Herr talman! I sitt svar säger statsrådet följande:
"Låt mig först säga att det naturligtvis är av största vikt att medborgarna har ett högt förtroende för förvaltningsmyndigheterna och deras anställda. Vid en internationell jämförelse står sig Sverige mycket väl när det gäller avsaknad av korruption och oegentligheter. Men det innebär inte att det inte finns risker. Myndigheterna måste alltid vara uppmärksamma på omständigheter som kan leda till att deras opartiskhet ifrågasätts."
Det är bra att ministern ser problemet. Jag hoppas verkligen att ministern också tar problemet på största allvar, för även om Sverige står sig bra ser vi att våra landsbygdsföretagare i många lägen står inför en växande kontrollapparat, långa handläggningstider, regelkrångel och motstridiga besked. Ibland går det över huvud taget inte att veta hur en enskild företagare ska göra för att göra rätt. Det är inte säkert att myndigheterna ens kan svara på frågan.
Okunskap och osäkerhet är en sak, men när man som privatperson eller företagare upplever att tjänstemän agerar enligt en egen agenda och inte enligt de lagar och föreskrifter de ska följa blir misstron stor. Detta är ett betydande problem för många av oss som är verksamma på landsbygden.
Vattendirektivet tolkas i direkt kontrast till EU-kommissionens uttalade innebörd. Det visar sig bero på tjänstemän som samtidigt är aktiva i föreningen Älvräddarna, som ivrar för utrivning av fördämningar.
Luciatåg i skolorna stoppas utan föregående politisk diskussion eller beslut.
Ett antal formellt partioberoende tjänstemän på ett departement skriver ett brev som ifrågasätter nästa regering eller regeringsunderlag.
Anställda inom socialförvaltningen i en kommun kräver att nämndens förtroendevalda ordförande avsätts på grund av ett olämpligt uttalande.
Skogsstyrelsen tvingar skogsägare att stämma staten för att de ska få de ersättningar de har rätt till.
Vapenlicensansökningar avslås med hänvisning till icke existerande regler om vapnets utformning.
Naturvårdsverket sätter egna miniminivåer för antalet vargar, vilka avviker från de politiska besluten.
En naturbevakare på länsstyrelsen är samtidigt på sin fritid aktiv som skogsaktivist och undervisar i hur man kan stoppa avverkningar.
Listan kan göras ganska lång. Jag förstår att ministern inte kan gå in på enskilda ärenden. Det är inte heller mitt syfte att vi ska diskutera det i dag. Mitt syfte med att nämna enskilda ärenden är att illustrera bredden av fenomenet myndighetsaktivism och att diskutera fenomenet på en övergripande nivå.
Herr talman! Ska myndigheterna få den respekt de själva önskar måste de faktiskt damma av det gamla ämbetsmannaidealet och leva upp till det. Vi bör skapa förutsättningar för kompetenta personer med hög integritet att jobba inom myndigheterna. Medborgarna ska kunna lita på att myndigheterna inte driver egna agendor.
I sitt svar säger ministern följande: "Vidare måste den så kallade objektivitetsprincipen följas. Allas likhet inför lagen respektive saklighet och opartiskhet är hörnstenar i den. En anställd får alltså inte låta egna politiska åsikter, intressen, godtycke eller liknande påverka hur arbetet i den offentliga förvaltningen utförs."
Tyvärr, herr talman, ser vi med all önskvärd tydlighet att så inte alltid är fallet i dag. Anser statsrådet att regeringen gör nog, eller behöver mer göras?
Anf. 64 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för engagemanget i denna fråga! Det är nyttigt för svensk statsförvaltning att dessa frågor diskuteras i denna kammare. Ska Sverige kunna fortsätta att vara det framgångsrika land vi definitivt har varit under det senaste århundradet när det gäller offentlig förvaltning, människors tillit till de offentliga institutionerna och demokratiska institutioners motståndskraft krävs det nämligen att vi kontinuerligt jobbar aktivt med dessa frågor. Vi får inte nöja oss med att konstatera att vi relativt sett har små problem jämfört med andra länder utan måste ständigt höja ambitionerna och kontinuerligt jobba med att förstärka de offentliga institutionernas motståndskraft mot oegentligheter, korruption och en rättstillämpning som strider mot de principer som fastslås i vår grundlag.
Faktum är, herr talman, att vi när det gäller de statsanställda har ett mycket starkt skydd för förenings, meddelar- och yttrandefriheten. Detta skydd går mycket längre än i andra länder och har historiska rötter; det går tillbaka ända till 1700-talet, i vissa fall. Jag är övertygad om att skyddet för bland annat meddelarfriheten har betytt väldigt mycket för att svensk förvaltning kunnat bygga upp denna motståndskraft mot oegentligheter.
Men självklart innebär inte dessa grundläggande fri- och rättigheter att statstjänstemän kan gå utöver lagen eller låta sin privata åsikt påverka inriktningen på rättstillämpningen i strid med lagens mening. Därför har vi också i vår grundlag tydliga ställningstaganden gällande opartiskhet och saklighet i samband med rättstillämpningen. Det finns ett antal mekanismer i vår lagstiftning som har till syfte att skydda just dessa principer. Man kan bland annat nämna det regelverk vi har för bisysslor och andra bestämmelser i bland annat förvaltningslagen och kommunallagen.
Jag är dock övertygad om att regeringen och hela statsmakten även behöver jobba förebyggande för att upprätthålla en god förvaltningskultur. Mot denna bakgrund valde vi att fortsätta Värdegrundsdelegationens arbete, som påbörjades under förrförra mandatperioden.
Vi har, som jag också berättade i interpellationssvaret, gått vidare med frågan om en obligatorisk grundutbildning för statstjänstemän. Detta handlar i grund och botten om att försvara, upprätthålla och i vissa fall kanske till och med återupprätta statstjänstemannarollen. Detta kräver att vi gör en ordentlig satsning på introduktionsutbildningar och över huvud taget vidareutbildningar om den statliga värdegrunden, som bygger på de principer som fastslås i vår lagstiftning och inte minst i vår grundlag.
Parallellt med detta behöver också ledningarna i våra myndigheter jobba kontinuerligt med att lyfta denna typ av etiska frågor i verksamheten och få medarbetarna att delta i diskussioner om bland annat intresseavvägningar och avvägningar mellan olika rättigheter och skyldigheter som en statstjänsteman kommer i kontakt med. Jag vet att man i de myndigheter där ledningarna lyft dessa frågor, jobbat aktivt med dem och fått medarbetarna att delta i diskussionerna ser att den goda förvaltningskulturen försvaras på ett effektivt sätt.
Svaret på frågan, herr talman, är alltså: Nej, vi behöver göra ännu mer.
Anf. 65 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är glädjande att statsrådet vill kämpa vidare och har höga ambitioner. De exempel jag läste upp visar nämligen att detta verkligen krävs.
Statsrådet tog upp föreningstillhörighet. Föreningsfriheten är jätteviktig - där delar jag absolut statsrådets mening och har ingen annan tanke. Men det är ändå väldigt viktigt att trycka på att föreningstillhörighet inte får tillåtas påverka eventuell myndighetsutövning så att den enskilde lider skada. Det är jätteviktigt att vi klarar att hålla vattentäta skott däremellan.
Statsrådet nämner också Värdegrundsdelegationens rapport, där man bland annat skriver om den obligatoriska introduktionsutbildningen och att regeringen gav Tillitsdelegationen ett utökat uppdrag gällande denna fråga i början av mars. Jag skulle vilja fråga statsrådet när det förväntas bli verkstad av detta. Att ge ett utökat uppdrag är en sak, men det måste bli verkstad av det hela.
Detta handlar om introduktionsutbildning. Vi har också dem som är gamla i gården och har jobbat på myndigheterna länge. Hur ska vi nå dem med dessa utbildningsinsatser för att få med även dem på banan när det gäller det ämbetsmannaideal vi har varit inne på? Vi kan inte bara rikta oss till dem som är nya. Vi har som sagt andra som har jobbat länge, och där ser vi att det finns problem med detta. Detta är mina frågor till statsrådet.
Anf. 66 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Kjell-Arne Ottosson lyfter en viktig fråga: När ska detta göras? Det ska göras under denna mandatperiod. Det är också därför vi har gett Tillitsdelegationen i uppdrag att ta fram en gemensam utbildning för statstjänstemän. Behovet finns där, och jag delar Kjell-Arne Ottossons åsikt att detta behov inte bara finns för de nyanställda i staten. Vi behöver jobba kontinuerligt också gentemot befintliga medarbetare i svenska staten för att aktualisera frågor som rör avvägningar mellan olika intressen och principer som fastslås i vår grundlag.
Svenska staten är något annat än privata företag eller politiska föreningar. Svenska statens verksamhet och agerande bygger på ett antal grundläggande rättsprinciper som fastslås i vår grundlag. Vi måste värna det unika i staten: att staten faktiskt har en skyldighet att när den utövar makt lägga privata åsikter åt sidan och utgå från opartiskhet och saklighet, baserat på den lagstiftning som denna kammare beslutat om.
Mer återstår alltså att göra på detta område. Vi ska dock komma ihåg att vi ändå är ett av världens bästa länder vad gäller god förvaltning. Men vi kan inte nöja oss med detta utan måste fortsätta att jobba med dessa frågor.
Denna problematik och denna frågeställning tangerar frågan om korruption. Det är ju också ett brott mot saklighet och opartiskhet när statstjänstemän eller offentligt anställda beslutar i strid med lagstiftning eller påverkas otillbörligt.
Detta är en fråga som är viktig för regeringen, så vi har lagt ned mycket energi på att utveckla det förebyggande arbetet mot korruption och förstärka opartiskhet och saklighet i samband med myndighetsutövning. Jag tar gärna emot fler idéer om vad vi kan göra för att värna detta.
Anf. 67 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Herr talman! Tack, statsrådet, för ytterligare svar! Det gläder mig som sagt att statsrådet verkligen ser allvaret i dessa frågor och vill jobba vidare.
Vi har några tillkännagivanden från riksdagen, bland annat om introduktionsutbildning, som vi har nämnt. Det finns även ett tillkännagivande om nya regler om tjänstemannaansvar, som behandlades i KU 2017/18. Mig veterligen har det inte presenterats några svar på det. Jag hoppas att det snart kommer svar så vi ser att detta inte bara är ord utan att det verkligen blir verkstad när det gäller dessa frågor. Som jag sa i min inledning drabbar ju detta näringsidkare, inte minst på landsbygden. Där är det många som upplever det som ett mycket stort problem att man inte kan lita på myndigheterna.
Där har alltså statsrådet absolut ett jobb att göra, och jag förväntar mig att statsrådet gör det. Utifrån den debatt vi har haft här är jag faktiskt förhoppningsfull. Jag vill tacka så mycket för statsrådets svar.
Anf. 68 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för denna viktiga debatt!
Frågan om det straffrättsliga ansvaret för statligt anställda hanteras av min kollega Morgan Johansson och ligger utanför mitt ansvarsområde. Självklart är dock även detta en viktig frågeställning. Vi har redan straffrättsliga regelverk som berör detta.
Jag är övertygad om att det viktigaste här är att jobba förebyggande. Det handlar om att aktivt arbeta för att upprätthålla en kultur i offentlig förvaltning.
Vi kommer en bit på väg med hårda verktyg, straffrättsliga regler och tydliga bestämmelser, men i grund och botten är det inte detta som bygger kulturen, utan det är den tradition som har gällt i svensk förvaltning i många årtionden som har skapat den höga grad av tillit som vi har i vårt land. Ska vi kunna upprätthålla denna tradition krävs det aktiv handling.
Självklart är våra myndighetschefer viktiga här. De har det yttersta ansvaret för arbetet i respektive myndighet. Men regeringen bär ändå ansvaret för helheten, åtminstone när det gäller de myndigheter som lyder under regeringen.
Vi har prioriterat de här frågorna under förra mandatperioden. Vi kommer att fortsätta att prioritera dem under den här mandatperioden. Precis som riksdagsledamoten nämnde har nu under mars månad beslut fattats om introduktionsutbildningar, men det kommer säkerligen att krävas fler insatser för att värna saklighet och opartiskhet i den svenska staten. Jag ser fram emot fortsatt dialog med riksdagen i den här frågan.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.