Styrning av kulturområdets institutioner

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.

Att offentliga institutioner styrs ändamålsenligt är för oss en fundamental princip utifrån ett samlat konstitutionellt perspektiv och av omsorg om tilliten till våra institutioner och aktörer i demokratin och handhavandet av våra gemensamma resurser.

Riksrevisionen presenterade förra året en granskning av regeringens styrning av myndigheter, statligt ägda bolag, stiftelser samt ideella och ekonomiska föreningar inom kulturområdet. Riksrevisionen konstaterar i sin rapport att regeringens styrning inte är tillräckligt anpassad till institutionernas olika verksamhetsformer. Särskilt tydligt och komplext uppenbarar sig detta kanske på just kulturområdet där ett flertal organisations-, verksamhets och finansieringsformer finns. Man konstaterar att styrningen av myndigheter generellt fungerar bra. Men i övrigt är förbättringspotentialen uppenbar.

Regeringen beslutar om riktlinjer eller villkor för kulturområdets bolag och stiftelser för att fullgöra vissa uppgifter. Det är en form av påverkan som riskerar att skapa oklarheter. I fallet med bolagen måste regeringen säkerställa att innehållet i riktlinjerna överensstämmer med andra styrdokument som fastställts på bolagsstämman, annars riskerar målkonflikter att uppkomma mellan styrdokument, som bolaget ska följa enligt aktiebolagslagen, och de villkor som regeringen har beslutat om.

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att Kulturdepartementet styr stiftelserna på området som om de vore myndigheter i vissa avseenden. Riktlinjer och villkor som är beslutade av regeringen är vidare inte rättsligt styrande för stiftelserna. Även här finns det en risk att det uppstår målkonflikter, och då måste styrelsen prioritera enligt stiftelsens förordnande. Regeringen riskerar därmed i båda fallen att inte få vad den förväntar sig för de statliga medel som fördelas till bolagen och stiftelserna.

Med detta i beaktande menar vi att regeringen därför bör ta fram ägaranvisningar som antas på bolagsstämman för de statligt ägda bolagen inom kulturområdet. Vidare bör regeringen i dialog med stiftelserna säkerställa att riktlinjer eller villkor för statens bidrag till stiftelserna inte strider mot stiftelsernas förordnanden i dessa fall. Tydlighet och transparens är nyckelord.

Vi delar utskottets mening om vikten av uppföljning baserad just på mål och resultatorientering. Det är en diskussion som också förs i ett bredare spektrum utifrån hela den breda debatten kring att det ofta är en tillitsbaserad styrning och att det inom kulturområdet råder en stor autonomi med armlängds avstånd som princip. Det kommer också att utredas vad vi egentligen har för definition av den termen med tanke på att den debatterades så tydligt både förra året och i år och lär göra det även framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Styrning av kulturområdets institutioner

Eftersom vi delar meningen att man bör titta på styrningsfrågor baserat på mål och resultatuppföljning, i stället för att årligen besluta om riktlinjer och återrapporteringskrav för bidrag som lämnas till bolagen, menar vi emellertid att ett led i den uppföljningen, som utskottet konstaterar, bör vara att anamma Riksrevisionens rekommendationer i det avseendet, som vi skriver om i reservationen.

Fru talman! Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd. Därför befinner jag mig i Värmland vart jag än beger mig i hela världen. Det är hemligheten med Värmland.

Detta har den tidigare kulturprofilen Lars Löfgren, som är uppväxt i Ekshärad, sagt. Därför vill jag även i denna debatt berätta lite grann om Värmland - landskapet som ständigt är aktuellt, och där årets svenska rally precis har avslutats.

Vi åker till Värmskog där Rigmor Gustafsson, en av vårt lands mest begåvade jazzsångerskor, med en röst så tänjbar att hon tycks kunna ta sig an nästan vilken låt som helst, är uppvuxen. Det var någon som sa att om hon vore friidrottare skulle hon nog vara en som satsar på höjdhopp där andra satsar på längd eller något annat som kräver sitt på ett mer horisontellt plan.

Jag berättade i den förra debatten att jag kommer från Ekshärad och hotade med att ta er med på en dialektal resa. Ni kan vara lugna. Jag ska ta er med till Rämmen i Värmland där Ninni Schulman, en av Sveriges främsta kriminalförfattare och samhällsskildrare, är född. Hon skriver nämligen om min hembygd Ekshärad i boken När alla klockor stannat. Vill ni ha spänning så läs den.

Även förra årets vinnare av Stora journalistpriset för årets röst, Hanna Hellquist, kommer från Karlstad och Värmland. Med sin underbara humor och smärta levandegör hon det mänskliga och blir en stark röst för lyssnare, läsare och tittare. Det såg vi inte minst när hon besökte Skavlan.

Augustprisvinnaren i skönlitteratur, Marit Kapla, som senast förra veckan besökte riksdagen och förtrollade många av mina kollegor och tjänstemän, kommer från samma dike som jag, även kallat Klarälvdalen, men en liten bit högre upp - Osebol.

Slutligen måste jag erkänna att jag var görstolt värmlänning under måndagskvällen när Mia Skäringer, som kommer från "Lusasken" i Värmland, på Expressens kulturgala fick satirpriset Ankan. Det är alltså inte bara i Solsidan som vi har skrattat åt Mia. Hon har även publikrekordet i Globen och har sålt ut Scandinavium sex gånger med sin föreställning Avig Maria - No more fucks to give. Hon är en värdig vinnare.

Denna handfull kvinnor, kulturbärare och ambassadörer för Värmland representerar på sin karriärresa olika institutioner såsom musikskola, radio, tv och dagstidningar.

Som ni förstår är det enormt givande att som ledamot av kulturutskottet få följa och fatta beslut om all den verksamhet som ryms inom vårt utgiftsområde. Här finns allt från litteratur, idrott och kulturarv till friluftsliv, spelmarknad och mycket mer.

Fru talman! Det vi nu debatterar är ju styrningen av kulturområdets institutioner. Detta är en av de frågor som vi i kulturutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp fått utforska mer i detalj. Gruppen, som bestod av representanter från samtliga riksdagspartier, studerade underlag från utskottsavdelningens forsknings- och utvärderingssekretariat och utbytte tankar och frågeställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Styrning av kulturområdets institutioner

När vi startade arbetet kom vi snabbt att intressera oss för målen, hur de är formulerade och hur de mäts. Även om det finns olika uppfattningar om vilka målen ska vara var gruppen överens om att de mål som riksdagen beslutar om ska vara möjliga att följa upp. Därför går det inte att prata om mål utan att komma in på hur de ska mätas, det vill säga vilka bedömningsgrunder som ska användas. I rapporten landade vi bland annat i att fler bedömningsgrunder skulle ge en bättre måluppföljning och att regeringen ska motivera sina bedömningsgrunder.

Gruppen såg också en fortsatt förbättringspotential i hur regeringen redovisar resultat till riksdagen. Där framhöll gruppen verksamhetslogik som en metod för att utveckla resultatredovisningen. Tillämpning av denna logik kan tydliggöra var glappen finns i redovisningen och hur de kan överbryggas. Metoden kan bidra till att få ihop helheten, där de resultat som uppnåtts med hjälp av olika insatser ställs i fokus. På så sätt kan vi komma ett steg närmare att beskriva effekterna av den genomförda politiken, för vi konstaterade också att det inte är lätt att beskriva effekter av genomförd politik - men det går att göra.

Fru talman! När det gäller betänkandet ser vi även att regeringen delvis instämmer i att regeringens styrning inte är tillräckligt anpassad till institutionernas olika verksamhetsformer. Regeringen gör dock bedömningen att det är låg risk att utfallet inte blir som förväntat.

Utskottet välkomnar särskilt Riksrevisionens granskning i ljuset av den förvaltningspolitiska utvecklingen, där bland annat tillitsbaserad styrning och principen om armlängds avstånd är begrepp som utreds.

Utskottet delar regeringens bedömning att styrningen inom kulturområdet är komplex utifrån dess bredd i verksamhets- och finansieringsformer.

Utskottet noterar att inga målkonflikter har uppstått under den aktuella granskningsperioden och att dokumentation av de årliga dialogerna enligt Riksrevisionen är en värdefull kunskapsresurs i regeringens styrning.

Utskottet delar därmed regeringens bedömning att styrningen är tillräckligt anpassad till institutionernas olika verksamhetsformer.

Vi ser nu att regeringen går vidare och utvecklar styrningen genom bland annat Myka, Myndigheten för kulturanalys, som i sitt regleringsbrev för 2020 har fått i uppdrag att se över de 30 gemensamma bedömningsgrunderna för kulturområdet i regeringens resultatredovisning till riksdagen och föreslå förändringar. Förslaget bör avgränsas till verksamheter med statlig finansiering och fokusera på väsentliga resultat och effekter. Uppdraget ska redovisas senast den 20 januari 2021.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionen.

(Applåder)

Fru talman! Mina utskottskollegor Aron Emilsson och Lars Mejern Larsson har på lite olika sätt men i båda fall utmärkt beskrivit betänkandet vi har framför oss att debattera, nämligen kulturutskottets betänkande 5 Styrning av kulturområdets institutioner. Det baseras som sagt på den granskning som Riksrevisionen gjort av regeringens styrning av olika institutioner inom kulturområdet mellan åren 2010 och 2018.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Styrning av kulturområdets institutioner

Granskningen i sig är ganska teknisk till sin natur men principiellt intressant till sin karaktär. Det är bra läsning - väldigt bra, skulle jag vilja säga - för den som vill sätta sig in i olika ägarformer, statliga och icke-statliga, och förhållandena dem emellan.

Som framhållits tidigare har kulturområdets institutioner många olika ägarformer. Statliga myndigheter och statliga bolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar - ja, det är en flora av olika ägarformer.

Samtidigt ska kulturpolitiken - därom råder stor enighet mellan partierna - präglas av det vi kallar autonomi eller principen om armlängds avstånd för att ge kulturen det fria utrymme för konstnärligt skapande som ju är själva själen i den kulturella verksamheten. Detta är ett förhållningssätt som måste innehålla ett stort mått av tillit - precis den tillitsbaserade styrning som Lars Mejern Larsson tog upp här.

Därför, fru talman vill jag gå in från en annan vinkel - inte med en sådan vacker odyssé genom det värmländska landskapet som den Lars Mejern Larsson bjöd på här, som nästan fick en att vilja sätta sig på tåget och fara dit direkt, men jag vill stanna en stund vid detta med tillit.

Jag vill, fru talman, ta med de närvarande i kammaren och dem som lyssnar på en resa i tanken till gårdagskvällens upplevelse. Några av oss av där. Jag ska försöka beskriva den känsla och den fantastiska stämning som rådde i Stockholms stadshus i går kväll, där Postkodlotteriet tog emot sina förmånstagare och delade ut över 1 miljard kronor till dem. Många av dem verkar inom kulturområdet, området för vår politik, inom idrott och andra områden.

Att befinna sig bland sådana människor och i en sådan stämning, full av patos och drivkrafter att på olika sätt och med olika medel och inriktningar förbättra vår värld på olika sätt, var och är en ynnest. Det är ett engagemang som ofta går utöver det vanliga, något vi ser inom alla möjliga kulturella verksamheter.

Det var underbart att få se företrädarna för många av dessa organisationer när de fick ta emot miljontals kronor till sina verksamheter. Det som är utmärkande för dessa pengar, till skillnad från det kanske lite fyrkantiga när man har styrning från staten vad gäller olika kulturområdesinstitutioner, är att de inte är villkorade. Det finns stor tillit mellan givare och mottagare när det gäller att man på bästa sätt, efter eget skön, använder dessa medel till gagn för dem man arbetar med och för.

Det, fru talman, för mig tillbaka till Riksrevisionens rekommendationer, regeringens svar och utskottets slutsats. Självklart är det stor skillnad när det gäller hur man hanterar statliga medel, skattebetalarnas hårt förvärvade pengar. Vi som fördelar dem har självklart ett ansvar att se till att de hanteras på rätt sätt och att vi får en redovisning av hur de hanteras.

Det är skillnad också inom kulturområdet via det som är myndigheter men också för dem som erhåller statliga medel, som utgör den här floran av alla möjliga andra ägarformer. Tillitsbaserad styrning ska vara grundläggande. Om detta har vi debatterat och kommer att debattera framöver, för det är en definitions- och förhållandefråga och också en delikat fråga inom vårt område. Vi vill ha en så fri kultur som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Styrning av kulturområdets institutioner

Riksrevisionen lyfter, fru talman, i sin granskning framför allt fram två olika rekommendationer i relation till statliga bolag. De gäller det som beslutas på bolagsstämman och även i förhållande till stiftelser. Moderaterna har inte funnit anledning att landa i någon annan slutsats än den som majoriteten i utskottet har landat i, det vill säga att man pekar på och lyfter fram Riksrevisionens rekommendationer och uppmanar regeringen att ta dem i beaktande.

Detta är faktiskt väldigt viktigt. Även om det inte i dag, enligt de påpekanden som Riksrevisionen har gjort, föreligger några konkreta exempel på konflikter kan ju sådana faktiskt uppkomma i framtiden. Ponera till exempel, fru talman, att Nordiska museet, som ju är en stiftelse, av olika orsaker skulle behöva avyttra verksamheter, exempelvis Julita gård. Vad är det då som gäller? Är det stiftelsens förordnanden och stadgar eller, eftersom man erhåller statliga medel, regeringens riktlinjer för detta, om avyttrandet skulle stå i strid med regeringens riktlinjer?

Fru talman! Jag rekommenderar starkt läsning av Riksrevisionens grundliga granskning om man är intresserad av en principiellt väldigt viktig fråga. Vi delar som sagt den slutsats som majoriteten i utskottet har dragit. Jag kommer att följa denna fråga väldigt noga framöver, ur många olika aspekter.

(Applåder)

Fru talman! Kulturområdet skiljer sig från andra politikområden på flera sätt genom att det består av många små institutioner organiserade på en rad olika sätt, som myndigheter, föreningar, stiftelser och statligt ägda bolag. Förklaringen till detta ligger delvis i områdets långa tillkomsthistoria.

Vissa av våra kulturinstitutioner har mycket gamla anor. Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Kungliga biblioteket bildades alla under första halvan av 1600-talet, vilket gör dem till några av världens äldsta fortfarande existerande förvaltningsorgan. Detta är helt unikt. Operan och Dramaten bildades av Gustav III i slutet av 1700-talet, och både Naturhistoriska riksmuseet och Nationalmuseum tillkom under början av 1800-talet.

Det andra som utmärker kulturområdet är en ovanligt stark autonominorm, det som vi brukar kalla principen om armlängds avstånd. Armlängdsprincipen innebär, som bekant, att kulturpolitiken ska skapa goda förutsättningar för konstnärligt skapande men låta professionen ta ansvar för innehåll och kvalitet.

Riksrevisionen har granskat om regeringens styrning inom kulturområdet lever upp till de kriterier som riksdagen har ställt upp för styrning av statliga verksamheter. Granskningens slutsats är att regeringens styrning har blivit tydligare och mer resultatinriktad. Styrningen har ett långsiktigt perspektiv och är dokumenterad på ett bra sätt. Detta underlättar förstås riksdagens möjlighet till kontroll och insyn.

Styrning av kulturområdets institutioner

Principen om armlängds avstånd är väl känd av såväl Kulturdepartementet som kulturinstitutionernas företrädare. Däremot anser Riksrevisionen att styrningen inte är tillräckligt anpassad till de olika förutsättningar som gäller för bolag och stiftelser jämfört med myndigheter.

Regeringen instämmer i stort i Riksrevisionens bedömningar och instämmer delvis i att regeringens styrning är otillräckligt anpassad till institutionernas olika verksamhetsformer.

Fru talman! Utskottet delar regeringens bedömning att styrningen inom kulturområdet är komplex med tanke på områdets bredd i fråga om både verksamhets- och finansieringsformer. Vi ser också att inga målkonflikter har uppstått under den aktuella granskningsperioden. De årliga dialogerna mellan Kulturdepartementet och verksamheterna är väl dokumenterade och en värdefull resurs i regeringens styrning.

Vi välkomnar också den granskning av hur principen om armlängds avstånd fungerar i praktiken, på såväl nationell som regional och kommunal nivå, som Myndigheten för kulturanalys fått i uppdrag att genomföra under det här året. Detta kommer att ytterligare utveckla regeringens styrning av kulturområdet.

Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)

Kultur och fritid för barn och unga