En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning

Anf. 35 John Widegren (M)

Fru talman! Vi ska nu debattera MJU6 En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning. Det handlar i princip om att ställa om svensk lagstiftning till en EU-förordning vad gäller kontroller i livsmedelskedjan. Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nummer 1.

Jag tänkte prata en del om våra två reservationer i ärendet.

Den första reservationen handlar om en kompetent och likvärdig kontroll i livsmedelskedjan. Här menar vi att det i dag finns vissa problem. Framför allt hör vi från näringen att det finns problem. Man tycker inte att man får en likvärdig bedömning beroende på var man finns i landet. Det kan till och med vara så att man inte anser att man får en likvärdig bedömning beroende på vilken inspektör man får, även på en och samma plats. Detta tycker vi är ett problem. Vi hade gärna sett att regeringen hade vidtagit någon åtgärd mot detta.

Vi har i ett annat sammanhang motionerat om att våra besiktningsveterinärer på slakterierna skulle behöva bli mer likvärdiga i sina bedömningar. Det är en helt annan fråga, men det visar att det inte finns likvärdig bedömning i dag. Det blir tolkningsfrågor i mångt och mycket. Det är inte rättssäkert hur man inom våra näringar upplever sig bli bemött.

Till syvende och sist kan detta gå ut över både beredskapstänket och livsmedelsproduktionstänket. Det kan gå emot vår livsmedelsstrategi på vissa sätt när det inte fungerar. Man hör producenter som väljer att lägga ned i stället för att satsa och gå vidare, och det är jätteolyckligt.

Därför menar vi att man hade behövt bredda detta och se på ett annat sätt på hur vi får en kompetent och likvärdig kontroll, helt enkelt för att säkerställa att det är rättssäkert att ägna sig åt verksamhet inom livsmedelskedjan.

Vår andra reservation rör ett förslag som tas upp i betänkandet och som handlar om att myndigheter ska kunna göra inköp med dold identitet. Vi har även tidigare från Moderaternas sida, i samband med en proposition som hette 2019/20:137 Förbättrad tillsyn på miljöområdet, motionerat om detta med dolda inköp. Vi tycker att det är någonting som ska användas väldigt restriktivt. Det är på gränsen till vad man faktiskt ska kunna göra. Myndighetskontroll och myndighetsarbete ska ske offentligt och kunna ses av människor. När man gör det med dolda inköp är det inte riktigt så.

Vi ställer oss väldigt restriktiva till användning av dolda inköp. Vi menar att det finns verktyg för myndigheter att använda redan i dag. Man kan ju faktiskt göra inköp utan att de är dolda för att se att exempelvis ett livsmedel håller rätt kvalitet. Här är vi alltså skeptiska.

Jag hade egentligen inte tänkt dra ut på detta så mycket mer, fru talman. Jag är kortfattad och ville bara dra våra två reservationer.

Anf. 36 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Vi debatterar nu EU:s kontrollförordning för livsmedelskedjan. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2, men vi står bakom alla våra reservationer.

Den här debatten kanske verkar handla om små variationer av hur vi i Sverige ska införliva EU-lagstiftning. Men jag hävdar att ett förslag som vi lägger fram i dag handlar om själva kärnan av myndighetsutövning och berör frågan om samhällets maktutövning mot individer, var gränserna går och hur rättvis den maktutövningen blir.

Myndighetsarbete handlar om att förverkliga politiska beslut och att se till att regler efterlevs. På så sätt är myndighetsutövning en förutsättning för ett civiliserat samhälle. Men låt oss vara tydliga med att myndighetsutövande också innebär att samhället begränsar individens frihet. Dåligt myndighetsutövande kan resultera i orättvisa, ineffektivitet och en känsla av vanmakt hos den som kontrolleras. I mitt tidigare arbetsliv som myndighetsperson har jag sett en ganska stor spännvidd när det gäller hur det kan gå till.

Den goda myndighetsutövningen sker med förståelse för de personer som ska förmås att följa regelverket och de förutsättningar som de här personerna verkar inom. Den dåliga myndighetsutövningen sker med ointresse för dessa personer och deras verklighet.

Förvaltningslagen är den svenska myndighetsutövningens hörnsten. Den ska se till att myndighetsutövningen är rättssäker. Förvaltningslagen säkerställer bland annat den så kallade proportionalitetsprincipen. Den säger att myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimlig proportion till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.

Tänk efter vad som krävs för att en myndighet inte ska vidta mer långtgående åtgärder än vad som behövs och vad som krävs för att åtgärderna ska stå i rimlig proportion till de olägenheter som kan tänkas uppstå, alltså den begränsning som myndigheten gör av individens frihet. Det förutsätter att myndigheten och kontrollanterna känner till de sakförhållanden som råder för det som ska regleras, alltså att de har kännedom om förutsättningar, arbetsmiljö och realiteter inom en viss näring. Det handlar inte bara sakförhållanden om det som ska skyddas av reglerna, såsom livsmedelskvalitet, utan också om sakförhållanden om den verksamhet som regleras. Annars är det omöjligt. Man kan inte göra de avvägningar som måste göras för att uppfylla kravet på proportionalitet utan en sådan förståelse.

De myndigheter som utövar offentlig kontroll ska även ge råd och information och på så sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Förståelse för den kontrollerade verksamheten gör rådgivningen mer effektiv och att den kan anpassas till verksamhetens förutsättningar, vilket minskar risken för onödiga eller oproportionerliga begränsningar. Förståelse för verksamheten minskar slutligen risken för att oproportionerliga eftergifter görs av kontrollpersonal.

Det är alltså omöjligt att efterleva förvaltningslagens krav om proportionalitet utan kännedom om den verksamhet som regleras. Trots det finns det, fru talman, inget uttalat krav i vare sig svensk lagstiftning eller EU-lagstiftning om att kontrollanter ska ha förståelse för den verksamhet eller den arbetsmiljö och dess realiteter över vilken tillsynen ska utövas, alltså de näringar som kontrolleras. Det finns bestämmelser med krav på att kontrollanter ska ha utbildning inom området i stort, till exempel om djurskydd, och att de ska ha kompetens vad gäller själva tillsynens utförande, såsom kännedom om lagstiftningen. Det är viktigt. Men det saknas bestämmelser med krav på att kontrollanten ska ha förståelse för den aktuella verksamheten, till exempel hur det är att arbeta med djurhållning. Det kan uppnås exempelvis genom egen praktisk erfarenhet eller genom utbildning som fokuserar på den förståelsen.

Vi har nu en chans här i riksdagen att i voteringen i övermorgon rätta till det på livsmedelskedjans område. Någon kanske frågar sig: Behövs ett lagkrav - löser det sig inte ändå? Myndigheterna arbetar för att stärka kompetensen hos sin personal. Nog ser framsynta chefer till att personalen har de här färdigheterna dels vid rekrytering och vidareutbildning, dels genom kontakter och konstruktiv dialog med den som regleras. Så gjorde jag i den rollen.

Men verkligheten är inte perfekt. Det finns tillfällen då chefen inte är framsynt och annat får spela större roll, till exempel brist på resurser eller om det finns ett starkt medialt tryck eller ett starkt politiskt tryck i någon riktning. Då är det viktigt att det finns en bestämmelse som gör det tydligt att man måste se till att tillsynspersonalen har förståelse för den aktuella verksamheten. Det handlar om rättssäkerhet och om effektivitet.

Om ert svar blir att vi ändå inte behöver en bestämmelse som kräver denna kompetens har ni samtidigt sagt att vi inte heller behöver de andra bestämmelserna som kräver annan kompetens av tillsynspersonal. Då skulle det också lösa sig av sig självt genom myndigheters och chefers dagliga arbete.

Genom att rösta på Sverigedemokraternas yrkande nummer 2 röstar man för att det skrivs in ett lagkrav att sådan person som utför tillsynsuppdrag gentemot näringsutövare ska ha förståelse för den aktuella verksamheten, exempelvis genom egen praktisk erfarenhet av motsvarande verksamhet. Då blir det slut på konstiga myndighetsbeslut vid tillsynstillfället. Då blir det slut på orealistiska förväntningar och ineffektiva förbud. Då blir det slut på oproportionerliga eftergifter. Då kommer krav att ställas som förenar hög måluppfyllelse med realistiska förutsättningar att lyckas leva upp till kraven för näringsutövaren.

Jag noterar att det är vanligare att vi debatterar hur mycket eller lite reglering som vi ska ha. Den frågan är också viktig, men jag anser nog att frågan om hur vi gör regleringen väl fungerande, effektiv och rättvis är ännu viktigare. Det kan vi besluta om i övermorgon. Missa inte den chansen!

Fru talman! Jag vill bara som hastigast nämna ett annat av våra yrkanden. I och med förslaget i propositionen att det inte längre ska tas ut årliga avgifter för vissa kontroller utan att man i stället ska ta ut avgifter för faktiskt utförda kontroller finns det en risk att avgifterna skenar iväg för den enskilda näringsutövaren. Därför behöver det sättas ett tak som skyddar företagarna från oförutsägbara kostnader - ett slags högkostnadsskydd om man så vill. Det är särskilt viktigt när politiken vill öka kontrollfrekvensen. Och det kan det faktiskt vara viktigt att göra ibland.

Anf. 37 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och vill också säga att på grund av coronaläget har Miljöpartiet och Socialdemokraterna, regeringspartierna, samordnat sig i ett gemensamt inlägg som jag nu framför.

I dag handlar debatten om nya regler för livsmedelskontrollen. Det kommer att bli mindre krångel för företagarna, förbättrade villkor för livsmedelstillverkarna, säkrare livsmedel för konsumenter och en anpassning till de EU-gemensamma reglerna.

Fru talman! Jag vill först säga någonting om EU. I många debatter här i kammaren har vi berört EU:s gröna giv, the Green Deal. Även om det här förslaget inte specifikt hänger samman med den gröna given finns det en viktig del av den gröna given som heter från jord till bord. Livsmedelskedjan kännetecknas av just det och kontrollen av livsmedel sker också i alla led: i odlingen av grönsaker, frukt och andra grödor, i djuruppfödningen, i jakt och fiske, i lagerhållning och försäljning av livsmedel och i produktionen av vatten, som ju är vårt viktigaste livsmedel. Den offentliga kontrollen omfattar alla stadier i produktions, bearbetnings-, distributions- och användningsleden.

Livsmedelskontrollen ska alltid vara riskbaserad, ändamålsenlig och verkningsfull. Den ska vara likvärdig och rättssäker.

Den svenska livsmedelskontrollens mål är att konsumenterna får säkra livsmedel, att de inte blir lurade när det gäller vad maten innehåller och att informationen om maten är enkel att förstå.

Fru talman! Jag vill nämna några av de viktigaste förbättringarna med de här nya lagförslagen.

Det kommer nu att ges en möjlighet till inköp under dold identitet för kontrollmyndigheterna. Syftet med det är att effektivt kunna kontrollera livsmedel och andra produkter som erbjuds till försäljning, särskilt när det gäller e-handel.

Jag tror inte att någon här i kammaren skulle tycka att ett oanmält kontrollbesök hos en producent skulle vara ett felaktigt sätt att bedriva kontrollarbete. Inköp med dold identitet är just ett sätt att kunna göra en oanmäld kontroll i en e-handelssituation. Det är högst anmärkningsvärt att Moderaterna motsätter sig det förslaget.

Den andra frågan som verkligen behöver lyftas upp är att obligatorisk efterhandsdebitering nu bör införas för avgifter inom livsmedelskontrollen. Det innebär att livsmedelsföretagen ska få betala sin kontrollavgift efter ett genomfört kontrollbesök i stället för som nu i förväg, i början av varje kalenderår oavsett om man får ett kontrollbesök eller inte. På det sättet blir det en tydligare koppling mellan utförd kontroll och betalning. Det ökar också legitimiteten för avgiften och bidrar till att kontrollen upplevs som mer likvärdig. Med efterhandsdebitering blir det tydligare för företagen vad de betalar för. Det kan också göra att företagen upplever systemet som mycket mer rättvist.

Kontrollkostnader i sig är något som engagerar oss politiker. Vi är många ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet som har deltagit i diskussioner om kontrollavgifter, senast när det gällde Eldrimners krångellista. Eldrimner är det nationella centrumet för mathantverk. De föreslår att samordningen mellan olika kontrollaktörer ska förbättras och att Livsmedelsverkets timtaxor måste ses över för just företag med mindre volymer och lägre omsättning. De anser att det behövs en rimlighetsanalys, vilket jag också tycker är en rimlig fråga att diskutera vidare. Att livsmedelsföretag som sköter sig ska slippa den årliga kontrollkostnaden är verkligen ett steg framåt när det gäller just förutsättningarna för de företagen.

Jag vill också säga att den dialog som jag hört mellan Livsmedelsverket och företagare på Eldrimners seminarier bådar väldigt gott. Jag vill ge all heder åt de aktörer som för konstruktiva samtal om lösningar på problem som finns. Livsmedelsverket har på mötena visat en serviceanda gentemot småföretagen som jag tycker är berömvärd. Jag vill berömma Livsmedelsverket och andra kontrollmyndigheter för att de har ett mycket aktivt arbete med att just förbättra servicen inom kontrollarbetet mot företagen.

Fru talman! Det finns ett parti, Sverigedemokraterna, som ifrågasätter att kontroll ska kunna utföras av privata aktörer på statens uppdrag. Om Sverigedemokraterna skulle få bestämma skulle alltså kontrollorgan som ackrediterats av det statliga ackrediteringsbolaget Swedac och all form av egenkontroll läggas ned. Sverigedemokraterna menar också, som vi nyss hörde från talarstolen, att vissa tjänstemän i statliga verk skulle göra ett dåligt arbete. Den typ av missnöjesyttringar som Sverigedemokraterna sprider tycker jag inte ska stå oemotsagda.

Livsmedelskontrollen är en samhällsviktig verksamhet, och det är viktigt att den fungerar och ständigt förbättras. Regeringen följer systematiskt upp resultaten av kontrollen, bland annat i samband med den årliga myndighetsdialogen med Livsmedelsverket och med länsstyrelserna. Livsmedelsverket gör även en årlig redovisning för att visa hur livsmedelskontrollen utvecklas och förbättras.

Anf. 38 John Widegren (M)

Fru talman! Vi blev omnämnda i anförandet. Därför ville jag ta replik.

Det vi säger i vår följdmotion om inköp under dold identitet är att man ska uttömma alla andra alternativ innan man använder det. Det ska vara en sista utväg om man vill komma på någon med någonting. Vi menar att myndighetskontroll och myndighetsarbete ska vara öppet och tydligt, särskilt på livsmedelssidan. Det är därför vi har med reservationen om dold identitet. Vi har alltså inte helt motsatt oss det hela. Men vi tycker att det ska användas restriktivt och vara den sista utvägen.

Det talades i anförandet om att det som föreslås skulle leda till mindre krångel. Det är något som jag välkomnar. Jag hoppas verkligen att det kommer att leda till mindre krångel. Vi har i många år talat om att minska krångel, regelbörda och administrativ börda inom livsmedelssektorn, just för att näringen själv tycker att det är en belastning.

Fru talman! Jag vill fråga Miljöpartiet om det här med ojämna bedömningar, som man hör mycket om från näringen. Hur kan vi få en mer likvärdig bedömning? Det verkar som att det är otroligt stor skillnad mellan olika inspektörer och olika kontrollanter.

Jag hade inte tänkt nämna det, men det finns en inte alltför gammal rapport där det talas om myndighetsaktivism. Hur ställer sig Miljöpartiet till den frågan? Kan det vara en del i att det blir otroligt ojämna bedömningar när det kommer till livsmedelssektorn?

Anf. 39 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Regeringens förslag vad gäller inköp under dold identitet handlar om att en kontrollmyndighet ska ha rätt att köpa in livsmedel lite hemligt när det är nödvändigt för att kontrollera att livsmedlet uppfyller gällande krav. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som skett under dold identitet och om resultatet så snart man har fått detta.

Regeringens bedömning är att det i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör införas en bestämmelse som ger kontrollmyndigheterna den här rättigheten. Det finns andra lagstiftningar där vi har infört möjlighet att köpa in produkter för kontroll. Bland annat kan Kemikalieinspektionen göra det när de köper produkter via e-handel. Där har också rent praktiska saker visat sig. Eftersom det ofta inte går att beställa saker på nätet om man inte är en enskild person behöver enskilda tjänstemän använda eget namn vid de här inköpen. Det är en väldigt dålig lösning.

Jag tycker att det här är en praktisk och bra lösning. Den ger också möjligheten att göra motsvarande ett oanmält besök, fast för e-handeln.

Anf. 40 John Widegren (M)

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Den ligger alltså kvar.

När det gäller dold identitet låter det på regeringen som att det är något som ska användas väldigt restriktivt. Det är väl bra då. Det är ju det Moderaterna har motionerat om. Då borde vi väl ha sagt ja till den reservationen, tänker jag. Men vi har som sagt inte motsatt oss det hela; vi tycker att det ska användas med stor restriktivitet.

Jag ser större problem med den offentliga kontrollen. Sverigedemokraternas representant lyfte fram många bekymmersamma exempel. Det behöver vi komma bort ifrån. Om näringen eller företagen upplever att det är krångligt med den offentliga kontrollen, att man inte får en rättvis eller rättssäker bedömning, tror jag faktiskt att risken finns att man väljer att lägga ned sin verksamhet i stället för att fortsätta.

Det som vi måste komma fram till är hur hela myndighetsbiten arbetar kopplat till de rent teoretiska förslagen i det här. Därför tycker jag ändå att det är intressant att höra hur Miljöpartiet och regeringen ställer sig till myndighetsaktivism och till att det är en sådan ojämn bedömning beroende på vilken kontrollant man får eller var i landet man befinner sig. Ska näringsidkaren till exempel kunna begära att få byta kontrollant? Ska företagaren vid en kontroll från kommunen på grund av till exempel dålig personkemi kunna säga "Nej, jag vill att den kommunen kommer och kontrollerar mig i stället. Det här fungerar nämligen inte"? Det skulle vara intressant att få höra Miljöpartiets och regeringens bedömning av de möjligheterna.

Anf. 41 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Tack, John Widegren, för frågan! I mitt anförande nämnde jag Eldrimners krångellista, apropå likvärdiga kontroller. Den är ett exempel på hur företag har gått samman och pekat ut problem som de upplever och som handlar om när kontroller inte alla gånger har fungerat bra. Ett exempel som tas upp där gäller just att kontrollaktörer inte alltid har all den kunskap som man skulle behöva när man besöker ett småskaligt mejeri. Ett sådant skiljer sig ju i stor utsträckning från ett storskaligt mejeri.

Svaret från Livsmedelsverket var att de gärna såg att deras egna kontrollanter får utbilda sig och kan erbjudas de utbildningar som Eldrimner har för att lära sig mer om produktionen. Det här var ett väldigt bra exempel på hur tillmötesgående Livsmedelsverket är mot kritik som denna. De visar att de tar kritiken konstruktivt i stället för att slänga ur sig kommentarer som att det handlar om myndighetsaktivism eller att man drar alla kontrollanter över en kam.

Fru talman! Frågan om myndighetsaktivism är tagen ur luften, enligt mig. Det är en forskare vid Örebro universitet som har skrivit en rapport och påstår där att detta finns. I Sverige har vi en lagstiftning som säger att myndigheters anställda får organisera sig precis som de vill på sin fritid. Vi ska inte anklaga dem för att vara aktivister på jobbet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)