Åldersgränser för äktenskap, m.m.
Betänkande 2001/02:LU13
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 6 februari 2002
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Åldersgränser för äktenskap (LU13)
Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag, regeringen i uppdrag att återkomma med lagförslag som ska förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att nuvarande lagstiftning, när det gäller utländska medborgare, i vissa fall kan tillåta äktenskap för den som fyllt 15 år. För svenska medborgare gäller äktenskapsbalken, med krav på dispens från länsstyrelsen för att gifta sig före 18 års ålder.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 6
Motioner från ledamöterna
- Motion 2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) En liberal jämställdhetsoffensiv för 2000-talet
- Motion 2001/02:L206 av Inger René och Catharina Elmsäter-Svärd (M) Tvångsäktenskap
- Motion 2001/02:L284 av Carina Hägg (S) Tvångsäktenskap
- Motion 2001/02:L288 av Carina Hägg (S) Äktenskap mellan kusiner
- Motion 2001/02:L302 av Carina Ohlsson och Monica Green (S) Lägsta äktenskapsålder
- Motion 2001/02:L321 av Ulla Hoffmann m.fl. (V) Utsatta kvinnor
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2001-12-04
Justering: 2002-01-24
Trycklov: 2002-01-28
Justering: 2002-01-24
Trycklov: 2002-01-28
Betänkande 2001/02:LU13
Alla beredningar i utskottet
2001-11-27, 2001-12-04
Åldersgränser för äktenskap (LU13)
Lagutskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med lagförslag som ska förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att nuvarande lagstiftning, när det gäller utländska medborgare, i vissa fall kan tillåta äktenskap för den som fyllt 15 år. För svenska medborgare gäller äktenskapsbalken, med krav på dispens från länsstyrelsen för att gifta sig före 18 års ålder.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2002-02-06
Debatt om förslag 2001/02:LU13
Webb-tv: Åldersgränser för äktenskap, m.m.
Dokument från debatten
- 2002-02-06Protokoll 2001/02:64
Protokoll från debatten
Anf. 119 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Vi ska debattera lagutskottets betän-
kande LU13. Vi debatterar sex motioner från den
allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen
gäller lagstiftningen om lägsta äktenskapsålder i för-
hållande till internationell anknytning.
Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete
som pågår inom Justitiedepartementet - jag vill inle-
da med att säga det. Men enligt utskottets mening är
det ytterst angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå-
ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk-
tenskap och arrangerade äktenskap. Vad utskottet
sålunda har anfört bör riksdagen, med bifall till mo-
tionerna L206, L284, L288, L302, L321 yrkande 1
och A229 yrkande 29, som sin mening ge regeringen
till känna. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet.
Fru talman! I äktenskapsbalkens 2 kap. 1 § före-
skrivs att den som är under 18 år inte får ingå äkten-
skap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den
underårige har sin hemvist. Åldersgränsen har moti-
verats med att den som är yngre än 18 år i allmänhet
inte har nått den mognad som fordras för att själv-
ständigt ta ställning till de problem av personlig och
ekonomisk art som uppkommer i ett stadigvarande
samlevnadsförhållande. Ansökningar om dispens från
18-årsgränsen är sällsynta, och länsstyrelserna är
restriktiva med att ge tillstånd till äktenskap för min-
deråriga under 15 år.
När någon vill ingå äktenskap inför en svensk
myndighet prövas, enligt 1 kap. 1 § 1904 års lag, hans
eller hennes rätt till detta som huvudregel enligt lagen
i det land där hon eller han är medborgare. Enligt
1 kap. 2 § 1904 års lag har en svensk med hemvist i
en främmande stat sedan två år möjligheten att få sin
rätt att ingå äktenskap prövad enligt lagen i det
främmande landet om den med vilken hon eller han
avser att gifta sig med medger detta. Detsamma gäller
för utländska medborgare med hemvist sedan mer än
två år i Sverige eller i annat land än sitt medborgar-
land. Då har hon eller han i vissa fall rätten att få
denna fråga prövad enligt svensk lag respektive det
andra landets lag.
För en utländsk medborgare gäller således hem-
landets lagar i fråga om rätten att ingå äktenskap och
också beträffande lägsta äktenskapsålder. För utländ-
ska kvinnor gäller 1904 års lag, och de behöver ingen
dispens om de har fyllt 15 år. Oavsett vilket lands
lagar som prövas får ingen som är under 15 år ingå
äktenskap i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen.
Men för utländska kvinnor gäller 1904 års lag, och de
behöver ingen dispens, som sagt, om de har fyllt 15.
Äktenskap som har ingåtts utomlands enligt ut-
ländsk lag är giltigt i Sverige om det är giltigt i den
stat där äktenskapet ingicks eller i de stater där man-
nen och kvinnan är medborgare. Dock följer det av
7 kap. 4 § 1904 års lag att beslut som meddelats av
utländsk myndighet inte får tillämpas i Sverige om
det strider mot den svenska rättsordningen, mot ordre
public-reglerna. En bedömning görs i varje särskilt
fall, i första hand av de rättstillämpande myndighe-
terna.
Fru talman! Vi har också FN:s äktenskapskon-
vention som Sverige tillträdde år 1964, som syftar till
att bringa äktenskapsreglerna i samklang med FN:s
stadga och den allmänna förklaringen om de mänsk-
liga rättigheterna. I artikel 16 i förklaringen uttalas att
äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas
fria och fullständiga samtycke. Enligt konventionen
ska äktenskapet inte anses i laga ordning ingånget
utan båda partners samtycke. Detta ska anges av dem
personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför
behörig myndighet och i vittnens närvaro, i enlighet
med vad lag föreskriver.
Fru talman! Vi kan övergå till motionerna. Motio-
nerna i dessa spörsmål inriktar sig på att förhindra
barnäktenskap och tvångsäktenskap.
I motion L206 begärs det att regeringen ska lägga
fram förslag till ändring i lagen om vissa internatio-
nella rättsförhållanden rörande äktenskap och för-
myndarskap för att förhindra att mycket unga kvinnor
ska kunna gifta sig utomlands och leva som gifta i
Sverige för att sedan kunna gifta sig borgerligt i Sve-
rige vid 18 års ålder.
I L284 efterlyser motionären stöd för unga in-
vandrarkvinnor så att de slipper tvångsäktenskap.
Motionären efterlyser också en utredning som före-
slår åtgärder för att förhindra tvångsäktenskap.
I motion L302 krävs det en ogiltighetsförklaring
av utländska äktenskap som mycket unga kvinnor har
tvingats in i.
I motion L321 krävs det att regeringen ska göra en
kraftsamling så att svenska lagar efterlevs och tilläm-
pas oavsett etniskt ursprung. En patriarkalisk familje-
syn ska inte kunna få stöd i svensk lagstiftning. Allas
likhet inför lagen måste garanteras.
I motion A229 anförs bl.a. att sexuellt umgänge
med barn i skydd av äktenskapet inte kan försvaras på
något sätt.
Fru talman! Utskottets ställningstagande i dessa
motionsspörsmål är följande: Enligt utskottet kan den
nuvarande 15-årsgränsen ifrågasättas, och utskottet
har stor förståelse för den omsorg och omtanke om
unga kvinnor och flickor som ligger bakom dessa
motionsyrkanden. Vidare måste man ifrågasätta om
inte bestämmelserna i 7 kap. 4 § innebär otillräckliga
möjligheter att i enskilda fall ogiltigförklara äkten-
skap som ingåtts utomlands av mycket unga personer
under 18 år.
Utskottet anser att det är angeläget att dessa frågor
liksom lagvalsreglerna i 1904 års lag snarast får en
närmare genomlysning och efterlyser lagstiftningsåt-
gärder. Det pågår ett arbete inom departementet, och
vi är många politiker som har engagerat oss i de här
frågorna, speciellt efter den tragedi som återigen har
drabbat en familj, där en familjemedlem dödade en
annan för något som hör en svunnen tid till.
Fru talman! Just nu i Sverige lever unga kvinnor
som känner sig hotade. Det är unga kvinnor som
dödas för att de väljer kärleken och nekar att bli bort-
gifta. Detta måste förhindras.
Som svensk kvinna är jag född fri med en fri vilja
och rätt att välja mitt liv. Ingen ska med något lands
lag kunna ifrågasätta de mest elementära rättigheterna
som vi har i vårt jämställda Sverige, vår fria vilja att
bestämma vilken partner vi vill ha och dela livet med.
Alltså ska ingen ideologi, ingen religion, ingen kultur
och ingen tradition hindra någon människa från att
välja sitt liv.
Fru talman! Utskottet efterlyser lagstiftningsåt-
gärder omgående. Ett enigt utskott anser att det är
angeläget att regeringen snarast kommer med ett
lagförslag så att riksdagen kan besluta om en lag som
förhindrar barnäktenskap och arrangerade äktenskap.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i betänkandet.
Anf. 120 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Den morgon när vi skulle justera
detta betänkande var vi fortfarande chockade över att
ett mord på en ung kvinna hade skett i Uppsala. Den-
na unga kvinna hade blivit förbjuden att gifta sig med
den hon älskade. Hon blev dödad av sin egen far.
Långt tidigare har bl.a. vi moderater känt att den
kultur som människor som kommer hit till Sverige
har är skrämmande när det gäller kvinnor och flickor.
Hittills har det varit svårt att få Socialdemokraterna
att inse att de personer som vistas i vårt land måste
följa svensk lag. Helst borde man kunna skriva på en
handling där man lovar detta första gången man
trampar svensk mark.
Marina Pettersson har redogjort för gällande lag,
men lagen följs ju inte. Den överträds.
Det har länge varit tyst i den allmänna debatten.
En anledning har varit att man så fort man ifrågasätter
invandrares beteende och kultur snabbt blir anklagad
för att vara rasist. Det aktuella mordet har gjort att det
nu är comme-il-faut att kritisera och fördöma. Nu
vågar både journalister och privatpersoner skriva om
detta.
Fru talman! Flickor har lidit onödigt länge av den
flathet som regeringen har visat inför dessa svåra
frågor. I dagens Aftonbladet vittnar Samira, Saleha,
Beri, Sara, Gila, Heba, Fatima och Rania om sina
lidanden. Underåriga flickor tvingas att åka till hem-
landet och gifta sig med en man som familjen, dvs.
fadern, har utsett. Ett sådant äktenskap ger denne man
hans livs högsta vinst: inträde till Sverige. Detta sker i
hemlighet, och det finns säkert underåriga gifta flick-
or i Sverige som inte myndigheterna vet om. Dessa
flickor förmenas rätten att leva i enlighet med svensk
lag.
Vi moderater har länge kämpat för att invandrare
och flyktingar så fort som möjligt ska integreras i det
svenska samhället och erbjudas arbete. Då minimeras
risken för att flickor tvingas att gifta sig eller, lika
illa, hindras att gifta sig. Att sitta på en förläggning
eller i isolerade öar i kommunerna där man bara träf-
far egna landsmän har till följd att man utan repressa-
lier kan förtrycka familjens kvinnor och flickor och
kanske inbilla män och pojkar att de har rätt att be-
stämma över sina fruar, systrar och mödrar här i Sve-
rige.
Flera moderata motioner och andra aktiviteter här
i riksdagen syftar till att få en förändring till stånd, att
den som vill bo och leva i Sverige måste tillgodogöra
sig de värderingar och lagar som gäller här. Att kunna
svenska språket måste därför också bli en förutsätt-
ning för medborgarskap.
Fru talman! Vid justeringen av detta betänkande
hade vi förberett oss på ett avslag, som tidigare, på
motionerna och hade förberett en reservation. Vi blev
mycket glatt överraskade när motionerna blev bifallna
och väntar nu med spänning på den departe-
mentspromemoria som ska komma i vår. Vi skulle bli
väldigt besvikna om den, vilket händer ibland, blir
försenad.
Jag yrkar bifall till det enda förslaget, nämligen
utskottets. En av motionärerna från vårt parti, Catha-
rina Elmsäter-Svärd, är anmäld till debatten, och jag
avstår därför från att beröra denna motion.
Anf. 121 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Berit Adolfsson reagerar på regering-
ens flathet, säger hon, och på att det har tagit så lång
tid. Har inte Berit Adolfsson uppmärksammat att det
här arbetet har pågått en tid i Justitiedepartementet?
Har Berit Adolfsson blundat för det?
Anf. 122 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Jag har fått veta att det pågår. Men
som vanligt pågår sådant så förskräckligt länge att
alla dessa flickor som jag redovisade fortfarande lider
under förutsättningarna att deras fäder och bröder kan
behandla dem på ett sätt som vi inte accepterar här i
Sverige. Men vi ser naturligtvis fram emot att det
snabbt kommer en lösning.
Anf. 123 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! I dag kommer den här församlingen
att fatta ett beslut som innebär ett ställningstagande
för barnens rätt till sin barndom. Lagutskottets betän-
kande Åldersgränser för äktenskap, m.m. klargör att
vi inte accepterar barnäktenskap och tvångsäkten-
skap. Lagen som tillåter barnäktenskap för barn som
är utländska medborgare är ett svek mot barn, ett svek
från oss här i riksdagen och ett svek från regeringen.
Detta visar onekligen på att vi alla har haft en
överdriven rädsla för att göra etnocentriska över-
tramp, en rädsla för att framstå som intoleranta mot
andra kulturer. Men, fru talman, att inte tillåta bar-
näktenskap och tvångsäktenskap är inte en fråga om
intolerans.
Lagen har kritiserats av FN:s kommitté för bar-
nens rättigheter eftersom den är diskriminerande och
strider mot barnkonventionen. Vi har alltså i dag en
lagstiftning som bara skyddar svenska barn, eller barn
med enbart svenskt medborgarskap, från barnäkten-
skap. Det är ett otroligt svek mot alla barn med ut-
ländskt medborgarskap. Lagen, den juridiska ord-
ningen i Sverige, är diskriminerande.
Det är ett enigt lagutskott, fru talman, som ifråga-
sätter denna ordning. Vi vill ta bort lagen som tillåter
barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund. Det
är ett steg i rätt riktning.
I den officiella statistiken finns det bara 42 perso-
ner under 18 år, dvs. 42 barn under 18 år, i Sverige
som är gifta. I verkligheten är dock barnäktenskapen
fler. Mörkertalet är sannolikt stort. De mycket unga
flickor som är gifta när de kommer hit anmäler inte
alltid det till skattemyndigheterna. Inte heller anmäler
de unga flickor som kanske har växt upp här och
tvingats till giftermål i andra länder dessa giftermål
till skattemyndigheterna när de kommer tillbaka till
Sverige.
I dagens DN lyfts ett aktuellt fall upp av Torbjörn
Malm, som är ämnessakkunnig på Justitiedeparte-
mentet. Han säger:
"När någon är väldigt ung kan det anses strida
mot grunderna för den svenska rättsordningen och då
registreras inte personen som gift här i Sverige. Nyli-
gen kom en 14-årig flicka hit som Riksskatteverket
vägrade acceptera som gift."
Jag vill poängtera, fru talman, att även om lagen
ändras kvarstår problemet med att unga flickor gifts
bort. Att vi ändrar lagen och inte tillåter barnäkten-
skap är visserligen en ytterst viktig signal för att mot-
verka dessa, men det behövs ytterligare åtgärder för
att skydda de här flickorna - för att skydda de här
barnen.
Jag vill peka på tre åtgärder som vi alla måste ta
till oss.
För det första måste vi alla bli duktigare på att
lyssna på de erfarenheter som många flickor i vår
omgivning har - lyssna! Ja, feminismen och kvin-
norörelser påminner oss hela tiden om att kvinnors
mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas, aldrig får
kränkas. Kultur, traditioner och religionsfrihet ursäk-
tar inte övergrepp mot kvinnors mänskliga rättigheter.
Men det är inte kulturen i sig, utan det är just traditio-
ner.
Jag vill lyfta fram att det i Sverige i dag finns
flickor som i likhet med den mördade Fadime alltmer
högljutt hävdar rätten till sitt liv och sin kropp. De
ifrågasätter mäktiga uttolkare av traditioner, seder
och bruk, och de behöver stöd och hjälp. Därför ska
skola, socialtjänst och lagstiftning stå på deras sida,
och det ska vi göra med tydlighet. Det finns värden
som inte kan relativiseras bort.
Mitt studiebesök på Rosengårdsskolan i Malmö,
fru talman, visade också att unga flickor faktiskt kan
vara positiva till ett arrangerat äktenskap. Dessa
flickor ser då äktenskapet som ett sätt att frigöra sig
från ett hårt hållet liv, från en hårt hållen vardag styrd
av föräldrarna. Detta, fru talman, är vårt problem. Jag
menar att vi inte kan belasta eller fördöma de enskil-
da unga flickor i Sverige som ser ett äktenskap som
en lösning eller enda utvägen ur ett liv i ofrihet. Men
det är föräldrarnas och vårt ansvar, ja, det är hela
samhällets ansvar, att erbjuda dem en barndom och
ett liv som inte begränsas - ett liv utan ett påtvingat
äktenskap.
För det andra, fru talman, vill jag lyfta fram integ-
rationspolitiken. Vi måste få till stånd en bättre integ-
rationspolitik. En bra integrationspolitik handlar om
att förändra och förbättra människors möjligheter, att
skapa förutsättningar för människor att delta och
medverka i samhället.
Integrering är inte detsamma som lobotomering.
Integrationspolitik handlar om att i samhället skapa
mekanismer som är processinriktade. Integrationspo-
litiken måste hela tiden pågå och kan därför aldrig
betraktas som säkerställd. En central del av detta
handlar om att kvinnor och män - oavsett hudfärg
eller medborgarskap - ska ha rätt till bostad, rätt till
arbete och ett liv som de är tillfreds med utan att
samhället diskriminerar dem.
För det tredje, fru talman, anser jag att vi måste
kunna ställa krav på de föräldrar som gifter bort sina
flickor. Från Vänsterpartiets sida efterlyser vi således
en liknande juridisk ordning som finns vid köns-
stympning. De föräldrar som gifter bort sina barn ska
kunna ställas till svars för det.
På Justitiedepartementet pågår redan en översyn
av de lagar som reglerar äktenskapsåldern för barn
och ungdomar som inte är svenska medborgare. Jus-
titieminister Thomas Bodström har tidigare utlovat att
en proposition kommer redan i höst. Det tycker vi är
bra. Men vi tycker även att man ska se på ansvaret i
den här frågan. Skulden ska inte läggas på flickorna,
på barnen. Föräldrarna måste ha ett ansvar för att inte
gifta bort sina barn.
Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och
förutsätter, precis som det står i betänkandet, att lag-
stiftningsåtgärderna omgående kommer till stånd i
syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade
äktenskap. Med arrangerade äktenskap menar vi från
Vänsterpartiets sida tvångsäktenskap, alltså de äkten-
skap som arrangeras mot en persons vilja.
Fru talman! Jag vill även ställa en fråga till Berit
Adolfsson med anledning av hennes anförande. Jag
blev lite tveksam när Berit Adolfsson sade: Vi mode-
rater har hela tiden tyckt att den kultur som männi-
skor kommer ifrån är skrämmande. Jag hoppas att
Berit Adolfsson är överens med mig om det jag tog
upp tidigare, att det inte är själva kulturen det handlar
om utan att det är traditionerna, det är sederna. Jag
undrar om det är så eller om det handlar om själva
kulturen.
Berit Adolfsson tog även upp en annan viktig sak.
Det här är ju diskussioner som kommer att pågå. Det
är även sådana diskussioner som de främlingsfientliga
krafterna i vårt samhälle kommer att föröka hitta spår
av och ta ur för att visa: Se! Till och med i Sveriges
riksdag gjorde de så här. Så får det aldrig bli, fru
talman. Vi måste ta starkt avstånd från de främlings-
fientliga krafterna och i tydlighet klargöra det vi me-
nar.
Vilka värderingar är det som Berit Adolfsson
syftar på? Vi har i debatten i dag om ett tidigare be-
tänkande hört att vi tydligen har olika värderingar.
Kristdemokraterna har en värdering i sin familjepoli-
tik. Kanske instämmer Moderaterna i den. Vänster-
partiet har en annan, Socialdemokraterna har en an-
nan osv. Men jag hoppas att Berit Adolfsson vill
tydliggöra att det hon menar med värderingar är just
alla människors lika värde och de mänskliga rättig-
heterna.
Anf. 124 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Det menade jag, Tasso Stafilidis. Jag
syftade på en kultur som tillåter att tvång och våld får
förekomma mot kvinnor och mot barn och att
tvångsäktenskap ska föreligga. Det är det vi pratar om
här i dag. Det var det jag menade i mitt anförande.
Om jag var otydlig ber jag om ursäkt.
Anf. 125 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag vill bara tacka Berit Adolfsson
och ytterst också tacka hela lagutskottet för att vi är
så otroligt överens om det här. Vi kommer faktiskt
mycket längre i frågor när vi är överens över våra
partigränser.
Anf. 126 Kjell Eldensjö (Kd)
Fru talman! Det här är ett enigt betänkande, men
de frågor som behandlas är ju av principiellt och
medmänskligt väldigt stor betydelse för många flick-
or med invandrarbakgrund. Därför känner jag det
angeläget att få säga några ord trots enigheten.
Det har sedan länge varit ett uppmärksammat pro-
blem att unga flickor med invandrarbakgrund gifts
bort och ingått äktenskap, ofta i föräldrars tidigare
hemland. Sedan har man återvänt till Sverige och levt
här som gifta trots att i Sverige gällande äktenskaps-
ålder inte uppnåtts. Det händer att de som på det här
sättet ingått äktenskap är i mycket låg ålder, åldrar
som vi i Sverige räknar som barn och där man långt
ifrån har uppnått äktenskapsmogen ålder.
Varje år har det i riksdagen motionerats om att re-
geringen måste göra ändringar i lagar och bestämmel-
ser så att dessa barnäktenskap inte i praktiken be-
traktas som giltiga i Sverige när paret återvänder hit,
om man har gift sig i ett annat land med andra seder
och traditioner som tillåter barnäktenskap.
Vi vet också att många av de här barnen och unga
flickorna blir bortgifta tvångsmässigt. De kanske inte
ens har sett eller träffat den tilltänkte mannen. Detta
är, som jag ser det, ett i Sverige förlegat synsätt och
ett ovärdigt sätt att bli gift. Att bli en annans maka
bör ske av kärlek och av egen fri vilja och vid en
ålder som kan betraktas som mogen för ett så allvar-
ligt och framtidsavgörande steg som att gifta sig och
bilda familj.
Fru talman! Jag vet att regeringen brottats med
frågan om lagändringar och annat som behövs för att
svensk lag inte bara ska gälla utan också efterföljas
när det gäller åldersgränser för äktenskap också i
familjer med invandrarbakgrund.
Jag vet också att det inte är någon lätt fråga att
handskas med eftersom det kan uppstå mycket kons-
tiga situationer. Men frågan måste likväl få sin lös-
ning. Vi kan inte längre godta olika åldrar för äkten-
skap beroende på varifrån man härstammar.
De senaste årens tragiska s.k. hedersmord på unga
flickor accentuerar vikten av att Sverige inte längre
accepterar förnedrande, tvångsmässiga och lagvidriga
företeelser mot unga flickor. Inte heller ska unga
flickor behöva gömma sig för att de vill leva fria från
trycket av att kanske behöva gifta sig med någon de
inte valt eller älskar.
Regeringen måste nu påskynda en lösning som
gör att lagen inte är tandlös utan också i praktiken
förhindrar tvång och barnäktenskap.
I det betänkande vi behandlar tillkännages för re-
geringen att det är angeläget att lagstiftningsåtgärder
omgående kommer till stånd i syfte att förhindra
barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Lagut-
skottet tillstyrker de här motionerna, och jag yrkar
bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 127 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Alla har vi skakats av mordet på Fa-
dime. Det är också oerhört svårt för oss att förstå att
Fadime berövades livet på grund av att hon ville leva
som andra unga kvinnor i vårt land. För alla de som
levt i tron att människor från andra kulturer anpassat
sig till våra regler i det svenska samhället har det
skett ett uppvaknande. Verkligheten visar att det finns
invandrargrupper som efter flera decennier i Sverige
fortfarande inte har integrerats i det svenska samhäl-
let. Det är ett stort misslyckande i integrationsarbetet.
Det är djupt beklagligt att regering och riksdag
inte insett hur utlämnade de unga invandrarflickorna
varit i de familjer där män förtrycker kvinnor. Det är
djupt beklagligt att ansvariga har sett mellan fingrar-
na, tillåtit sexuellt utnyttjande av minderåriga och
godkänt utländska arrangerade äktenskap. De unga
kvinnornas möjligheter att välja livsstil, utbildning
och partner här i Sverige har inte stöttats av myndig-
heter och beslutsfattare. Därför har kvinnors fria val
kunnat förtryckas av familjen och släkten.
Att vi i Sverige har särbehandlat unga kvinnor be-
roende på medborgarskap är diskriminering beroende
på bakgrund. Att länsstyrelserna kan ge dispens till
äktenskap för flickor under 15 år borde enligt min
mening inte vara tillåtet. Alla under 18 är omyndiga,
de under 15 år är också minderåriga. Skolplikt, som
omfattar alla barn och ungdomar i Sverige, bör även
omfatta invandrarflickor.
Det är oacceptabelt att utländska medborgare med
hemvist i Sverige ska kunna ingå äktenskap utom-
lands med 12-13-åringar och sedan få det legaliserat i
Sverige.
Rädda Barnen har i sitt bokslut för år 2000 också
påpekat att flickor med utländsk bakgrund är särskilt
utsatta här i Sverige. Deras hälsa har ett nära samband
med deras livsförhållanden och föräldrarnas bestäm-
manderätt. De drabbas också i högre grad av psykisk
ohälsa och löper större risk att lyckas sämre i skolan.
Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att
granska de rättstillämpande myndigheternas bedöm-
ningar när det gäller att förhindra barnäktenskap.
Möjligheten finns ju redan i dag inskriven i lagen. I
1 kap. 7 § i 1904 års lag står att läsa att ett beslut som
har meddelats av en utländsk myndighet inte får till-
lämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart oför-
enligt med grunderna för den svenska rättsordningen.
Är det verkligen förenligt med svensk lag att ge dis-
pens för giftermål för minderåriga flickor? Mitt svar
är nej.
Herr talman! Den tragiska händelsen i Uppsala
och mordet på Fadime har fått många att reagera och
agera. Opinionen mot hedersmord har tvingat majo-
riteten att byta fot och bifalla samtliga motionsyrkan-
den. Syftet är att förhindra barnäktenskap och arran-
gerade äktenskap. Vi i Centerpartiet välkomnar majo-
ritetens bifall till motionerna och förväntar oss nu att
lagstiftningsåtgärder snarast kommer till stånd.
Men jag är besviken efter att ha läst den text som
kommit till efter lagutskottets behandling av ärendet.
Där står att den nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års
lag bör ifrågasättas. Där står vidare att det bör disku-
teras om 7 kap. 4 § är tillräckligt. I utskottets ställ-
ningstagande finns också följande mening: "att prin-
ciperna för när utländska äktenskap skall få giltighet i
Sverige skall övervägas".
Med nuvarande skrivning i betänkandet känns det
som att majoritetens motivation har dämpats något
angående åldersgräns för äktenskap - just detta att
regeringen ska överväga.
För invandrarflickornas bästa och för regeringens
trovärdighet i frågan måste regeringen nu agera tyd-
ligt så att lägsta äktenskapsålder blir 18 år, oavsett
vilken bakgrund kvinnorna har. Regeringen måste
också tydligt agera för att äktenskap som ingåtts ut-
omlands med minderåriga ska ogiltigförklaras i Sve-
rige.
Centerpartiet anser att det behövs en lagändring
omgående.
Anf. 128 Marina Pettersson (S)
Herr talman! Viviann Gerdin ifrågasätter om
texterna i betänkandet är tillräckligt starka för att få
den lösning som vi vill ha. Då måste jag informera
Viviann Gerdin om att man i Justitiedepartementet
just nu arbetar med en ändring som syftar till att få en
18-årsgräns för äktenskap. Där likställs utländska
flickor och svenska ungdomar. Justitieminister Tho-
mas Bodström har tidigare också utlovat att det
kommer en proposition.
Viviann Gerdin har i en debattartikel i Värmlands
Folkblad i förra veckan tyckt till om att det är dags
att införa en obligatorisk information till alla invand-
rare. Det kanske Vivianne Gerdin kan utveckla här i
talarstolen.
Anf. 129 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Först vill jag säga att när det gäller
att Justitiedepartementet just nu arbetar med att för-
ändra lagstiftningen är det så att redan vid fjolårets
behandling av några motioner fick vi till svar att det
pågår ett arbete inom Regeringskansliet. Därför
skulle riksdagen avvakta och inte föregripa resultatet
av det arbetet. Det sades också att frågan var upp-
märksammad på nordisk nivå. Jag kan inte erinra mig
att jag har hört någonting om vad som har skett vad
gäller förändringar efter det att vi behandlade frågan
om barnäktenskap förra året.
När det sedan gäller min debattartikel står jag
fullständigt för att vi måste bli mycket bättre på att
informera om vad det är för regler som gäller i Sveri-
ge. Det är självklart så att de som kommer hit till vårt
land, även unga invandrarkvinnor, ska omfattas av
svenska regler.
Det jag ifrågasätter är att regeringen, när bifallet
till motionen är så klart och det i motionen är så klart
och tydligt skrivet att det handlar om att vi ska ogil-
tigförklara barnäktenskapen, ändå säger att frågan ska
övervägas. Det är det som gör mig väldigt orolig.
Anf. 130 Marina Pettersson (S)
Herr talman! Jag är faktiskt lite förkrossad. Har
inte Viviann Gerdin läst hela betänkandet och motio-
nerna? Vi har ju bifallit motionerna och gjort ett till-
kännagivande till regeringen.
Jag ska också informera Viviann Gerdin om att
jag själv har varit i kontakt med Justitiedepartemen-
tet. Jag har talat med tjänstemän och haft överlägg-
ningar där.
Detta är alltså faktiskt på gång, och det är san-
ningen.
Anf. 131 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Till Marina Pettersson vill jag svara
så här: Det återstår att se vad som väger tyngst, texten
i motionerna eller regeringens skrivningar, där det
står att frågan bör övervägas. Det är ordet bör som jag
reagerar på och som jag tycker inte är så klart och
tydligt från regeringens sida.
Anf. 132 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Det är ett enigt utskott som kräver
18 års åldersgräns för äktenskap. Detta är viktigt och
mycket bra, men det räcker inte.
Vi vet från diskussionen om könsstympning att
lagen förbjuder detta. Vi vet att straffet för kvinnlig
könsstympning är mycket strängt i Sverige. Och vi
vet att det finns människor i Sverige som inte re-
spekterar denna lag. För att skydda barnen, flickorna
och de unga kvinnorna behövs mycket mer.
Under de här dagarna efter mordet på Fadime har
jag varit ute på många demonstrationer och träffat
mycket modiga kvinnor som jobbar med den här
frågan i vardagen. Ett av deras krav är att Sverige ska
agera mycket mer bestämt på den internationella
arenan.
De vill t.ex. att Turkiets inträde till EU ska villko-
ras av vissa förändringar i lagarna så att hedersmord
inte längre ska betraktas som ett relativt lätt brott som
bestraffas lindrigt.
Det finns också anledning att tänka på vad Sveri-
ge skulle kunna göra på FN:s arena för att de här
utsatta flickornas och kvinnornas position skulle
förbättras. Jag var i FN i november. Jag blev mycket
imponerad av det fantastiska arbete som svenskarna
gör där. Bara en sådan sak som det envisa agerandet
mot barnsoldater från svensk sida bör uppmärksam-
mas och berömmas.
Men samma arbete bör också pågå när det gäller
kvinnornas rättigheter. Vi har en lång erfarenhet av
framgångsrikt arbete för barnens rättigheter och för
försvar av de mänskliga rättigheterna. Vi måste gå
vidare.
Men också om vi gör det återstår väldigt mycket
att göra här och nu. Fadimes grav är faktiskt de poli-
tiska illusionernas grav. När vi begraver den här
stackars flickan bör vi också begrava tron på att bara
vackra ord räcker. Bara för att vi ställer oss upp och
talar vackert om generositet och solidaritet, om jäm-
likhet, valfrihet och samspel med invandrarna betyder
det inte att detta inträffar. Inte heller pengarna räcker.
Vi vet mycket väl att miljoner på miljoner har kastats
i storstadssatsningen. Har detta på något sätt påverkat
de isolerade gruppernas situation? Inte ett dugg.
Jag har framför mig en utredning som kom i sam-
band med en annan hemsk händelse. Det var branden
i Göteborg. Denna utredning säger klart och tydligt -
det har alltså gått nästan tre år - att all information
inte nådde ut till de etniska grupper som var särskilt
drabbade av branden. Kommunala myndigheter och
andra myndigheter saknade med något undantag
tillräcklig kännedom om och kontaktvägar till repre-
sentanter för de drabbade och deras föreningsliv och
trossamfund. Det fanns inga kommunikationskanaler.
Inte ens när barnen hade brunnit upp kunde de svens-
ka myndigheterna nå dit.
På annat håll står det att segregation, diskrimine-
ring, negativ attityd hos stora delar av majoritetsbe-
folkningen och ouppfyllda förväntningar har lett till
en negativ inställning till det svenska samhället hos
många. En grogrund för misstro finns.
Jag kan komma med ett direkt vittnesmål om det-
ta. Jag har arbetat med arbetslösa under flera år. Jag
vet att officiella papper åker rakt ned i papperskor-
gen. Jag vet att om jag vill nå dem, mina medmänni-
skor som jag vill jobba tillsammans med, som jag
hoppas kunna bistå på något sätt med någon form av
stöd, då skickar jag inte brev via socialförvaltningen.
Då affischerar jag inte på socialkontoret eller på ar-
betsförmedlingen, för det läser de inte. Och om de
läser det så tror de inte på vad som står där. Det bästa
sättet att nå dem är faktiskt att annonsera i Metro.
Metro läser de alla.
Det visar tydligt hur djupt avståndet är mellan oss
och dem. Det är det som vi måste göra slut på. I an-
slutning till debatten om könsstympning skrev jag en
artikel som publicerades i Upsala Nya Tidning. Jag
skrev om en somalisk läkare, en kvinna, som inte fick
bli läkare i Sverige. Arbetsförmedlaren tyckte att det
var jättebra om den där tjejen så fort som möjligt
kunde bli sjukvårdsbiträde. Att hon ville studera
sjukvårdssvenska och bli läkare var för långsökt. Det
skulle ta för lång tid. Det kostade för mycket.
Just en sådan person, som tillhör gruppen men
som har mycket stor kompetens, skulle ha varit den
bästa agenten för arbete mot könsstympning i den
egna gruppen. Vi kan inte lösa de här hemska pro-
blemen om vi inte öppnar arenor där folk, t.ex. de här
kvinnoorganisationerna som Terrafem och många
andra, kan agera för att etablera en tvåsidig kommu-
nikation. Vi kan inte ändra en medeltida mentalitet
genom informationskampanjer. Det enda sättet att
ändra den här mentaliteten är att föra en ständig dia-
log och att jobba pedagogiskt med mycket tålamod
mitt i de här grupperna tillsammans med de progres-
siva krafter som finns i de här grupperna. Och det gör
vi inte.
Jag träffade de här kvinnorna som demonstrerade
i anslutning till Fadimes död. När de har pengar för
telefonen har de inte pengar för lokalen. När de har
pengar för lokalen har de inte möjlighet att sitta vid
telefonen och svara på rop på hjälp. Pengarna går ju
till den offentliga sektorn och inte till de här progres-
siva grupperna.
Anf. 133 Carina Hägg (S)
Herr talman! Det har varit väldigt intressant för
mig att här få följa lagutskottets intressanta debatt
under dagen, och också höra på den stora enighet som
har varit. Det är kanske i huvudsak ett uttalande som
har förvånat mig, men som också var väldigt intres-
sant. Det var Berit Adolfsson. Hon gjorde en avvikel-
se från den linje som är den traditionella moderata, att
man ska satsa mer på polis- och på rättsväsendet, och
ville i stället satsa resurser på kontraktsskrivande för
att förebygga våld den vägen. Det tycker jag var väl-
digt intressant, och det ska jag också följa i andra
sammanhang.
Jag ska först också tacka för det vänliga bemötan-
de som mina motioner har fått. Jag ska utveckla lite
utifrån den ena motionen jag skrev, som också är
kopplad till den andra motionen, som jag också har
fått ett positivt bemötande för. Jag ska tala om kusi-
näktenskap.
Hur frekvent är kusinäktenskap i Sverige? I vilka
invandrargrupper förekommer det? Finns det någon
undersökning som visar på ett samband mellan stör-
ningar på barn och kusingifte? Vad är den historiska
bakgrunden till kusingifte? Har någon tittat på kopp-
lingen mellan arrangerade äktenskap och kusinäkten-
skap? Har någon tittat på kopplingen mellan heder-
smord och kusinäktenskap?
Vi vet att Fadime, som många av oss har talat om
här i dag men även vid ett tidigare debattillfälle, inte
ville gifta sig med en kusin. Hennes syster är gift med
en kusin. Hennes kusiner är gifta med kusiner. Det
här är en struktur som det är dags att synliggöra.
Alla kulturer kategoriserar inte familjeband lika-
dant. Vissa kulturer har exempelvis samma ord för
mamma som för moster och samma ord för pappa
som för farbror. Begreppet kusin, dvs. vår benämning
på släktskapet mellan barn till syskon, är inte själv-
klart för alla. Många kulturer, bl.a. grupper som lever
här i Sverige inklusive kristna, skiljer mellan s.k.
parallellkusiner och korskusiner - barn till syskon av
samma kön respektive motsatt kön - och anser att en
son absolut inte bör gifta sig med sin farbrors dotter,
eftersom de anses vara för nära släkt - patrilineär
parallellkusin. Sonen uppmanas däremot att gifta sig
med sin morbrors dotter, korskusin på mödernet. Å
andra sidan finns det strikt patrilineära systemet att en
son bör gifta sig med pappans brorsdotter, vilket
förekommer hos många muslimska grupper, speciellt
hos beduinerna.
Det är omöjligt att i dag rent statistiskt fastställa
antalet kusinäktenskap i Sverige, eftersom de inte
registreras på något speciellt sätt. Enligt äktenskaps-
balken finns det inga lagliga hinder för kusinäkten-
skap. Såvitt jag har kunnat utröna finns det inte heller
någon forskning avseende frekvensen av kusinäkten-
skap, utöver det som medierna har gjort under de
senaste veckorna. Det finns faktiskt en hel del där
som är ganska intressant att ta del av.
Jag har kontrollerat med socialantropologer som
länge har framhållit att många av de seder och bruk
som invandrare har praktiserat i sina ursprungsländer
och tar med sig till Sverige ganska snart ges upp i det
nya hemlandet, eftersom det är svårt att hålla fast vid
dem längre än under en generation. Här har man
inkluderat också arrangerade äktenskap och proble-
matiken med kusinäktenskap som är en del av dessa
tvångsäktenskap. Man menar att denna sedvänja ges
upp efter en generation. Men det har visat sig att
socialantropologerna och andra experter på detta
område har haft fel. Dessa traditioner sitter djupare.
De upprätthålls och förstärks t.o.m. ibland i länder
som Sverige.
Jag tycker att man måste ta konsekvenserna av att
det som vi har fått oss till del tidigare av experter har
visat sig vara felaktigt.
Detta handlar om patriarkala strukturer som ur-
säktar sig med att kusinäktenskap måste ses som en
trygghet för kvinnan. Om hon gifter sig med person
som bor långt bort kan det vara svårt för kvinnans
manliga släktingar att försvara henne om hon far illa.
Då talar man inte om att äktenskapet i sig kan vara ett
sätt att fara illa.
Ett annat skäl som ofta anges för kusinäktenskap
är att man vill hålla ihop sin grupp. Och i det tror jag
att det ligger mer sanning.
Herr talman! De flesta folkslag ogillar incest. Å
andra sidan skiljer sig definitionen av incest mellan
olika folkslag. Äktenskap mellan parallellkusiner på
faderns sida är exempelvis otänkbart, i det närmaste
incest för en del grupper. I Sverige är det dock helt
lagligt.
I förarbetena till den nya äktenskapsbalken avfär-
dade man tanken på att förbjuda äktenskap mellan
kusiner av genetiska skäl, eftersom risken för miss-
bildningar hos avkomman visserligen är något för-
höjd men trots det mycket liten. Skillnaden i antalet
missbildningar ansåg man däremot kanske var större
när det handlade om socialgrupper. Antalet missbild-
ningar är större i familjer med dålig ekonomi och låg
status än i mer välmående familjer. Enligt en föredra-
gande läkare vid Socialstyrelsen som jag har haft
kontakt med registreras inte nyfödda barn med miss-
bildningar utifrån dessa grunder. Det finns alltså
ingen undersökning gjord under senare år, och det
finns ingen aktuell statistik att tillgå som styrker ut-
talanden som man ibland möts av om att antalet
missbildade barn är en följd av att man i generationer
har gift sig inom en begränsad grupp. Detta behöver
kompletteras.
Jag skulle också vilja säga att det i en del länder i
dag finns möjlighet till genetisk rådgivning om man
lever i en grupp där dessa sedvänjor praktiseras. Det
är kanske de mer välutbildade som har tillgång till
den typen av konsultationer. Det är någonting som
man skulle kunna erbjuda även människor i sådana
grupper boende i Sverige som står inför att välja en
kusin eller någon annan som partner.
Redan när Anita Gradin var statsråd gjorde hon en
översyn av dessa frågor och tog fram någon form av
utredning som jag inte har lyckats spåra. Men jag vet
att den finns någonstans. Och det skulle vara väldigt
intressant att se om någon kan få fram den så små-
ningom.
Enligt Institutionen för Folklivsforskning vid
Stockholms universitet, som har studerat muslimska
mäns situation i Sverige, är hedersbegreppet för en
djupt troende muslim av oerhört stor betydelse. Den
som förlorar sin heder, exempelvis genom att barnen
uppför sig på ett felaktigt sätt, mister möjligheten att
komma till paradiset. En man som har misslyckats
med att uppfostra sina barn är socialt död. Hans syst-
rar blir inte gifta, skammen är oändligt stor för en
sådan man, och hans liv har inte varit till någon nytta.
Nu tycker jag att man skulle kunna analysera des-
sa frågor djupare än så här. Det känns lite tunt. Men
detta är den typen av kunskap som man i dag kan få
fram när man söker den.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande genom att
säga att jag tycker att man återigen naturligtvis ska
skaffa sig bättre bakgrundskunskap till detta men att
man ska överväga möjligheten att återigen i lagstift-
ning förbjuda kusinäktenskap och ha en dispensmöj-
lighet kopplad till detta.
Sedan kan man aldrig nog understryka hur viktigt
det är att kommunerna följer upp det som vi debatte-
rar och beslutar här genom att ta egna initiativ till att
kartlägga situationen i den egna kommunen, gärna
tillsammans med andra kommuner. Men man måste
få en bild av detta lokalt och ta itu med det som man
behöver göra. Det har nämligen varit alldeles för
mycket överslätande, döljande, förnekande och passi-
vitet i dessa frågor runtom i våra kommuner, inte
minst i mitt eget län.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man kopp-
lar ihop den här situationen med kusinäktenskap till
unga flickors egna val, tvångsäktenskap, hedersför-
tryck och ytterst hedersmord, mansrollen och jäm-
ställdheten.
Jag ska följa lagutskottets fortsatta strävanden i
dessa frågor. Och fr.o.m. i dag känns det oerhört
positivt att göra det med de beslut som ni har fattat
och den konstruktiva debatt som har förts.
Anf. 134 Carina Ohlsson (S)
Herr talman! I det betänkande som vi just nu de-
batterar behandlas min och Monica Greens motion
där vi kritiserar gällande lagstiftning, eftersom den
inte behandlar alla flickor lika.
Avvikande regler för flickor med utländskt med-
borgarskap passar inte i ett samhälle där vi betonar
allas lika rätt och värde. Enligt svensk lag får den
som är under 18 år inte ingå äktenskap utan tillstånd
av länsstyrelsen. Men för utländska medborgare gäl-
ler lagen i det land som han eller hon är medborgare i
fastän flickan eller pojken bor i Sverige, men ingen
under 15 år får ingå äktenskap. Sker äktenskapet i
hemlandet kan flickan t.o.m. vara yngre än 15 år. Om
ett sådant äktenskap är tillåtet i hemlandet kan äkten-
skapet legaliseras i Sverige.
Enligt barnkonventionen som Sverige underteck-
nat och ratificerat är människan barn fram till 18 års
ålder, vilket därför är en lämplig generell gräns för
alla för att ingå äktenskap.
Äktenskap och graviditet anges ibland som skäl
till att en del flickor med utländsk bakgrund avslutar
sin skolgång i förtid. Det måste vara allas rättighet att
få gå i skolan. Alla flickor oavsett ursprung måste få
välja sitt liv och sin framtid.
Jag vill därför i dag tacka lagutskottet för detta
betänkande där jag kan läsa att det enligt utskottets
mening är angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå-
ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk-
tenskap och arrangerade äktenskap och att utskottet
därmed tillstyrker vår motion och tillkännager denna
för regeringen.
Jag vet, och man kan också läsa i betänkandet, att
Justitiedepartementet arbetar för fullt med en översyn
av de svenska reglerna som berör frågan om lägsta
äktenskapsålder och att detta ska redovisas under
våren i en PM. Denna PM ser jag fram emot, efter-
som jag också vet att det finns en djup samsyn i dessa
frågor.
Detta är naturligtvis mycket bra, framför allt för
de flickor som måste få ett ökat stöd i lagen för att
kunna välja sina liv.
Herr talman! Äktenskapsåldern i Sverige höjdes
till 18 år 1916. Nu borde det verkligen vara dags för
nästa steg, så att det gäller alla flickor.
Anf. 135 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Herr talman! Låt mig börja med att framföra ett
tack till lagutskottet för det tillkännagivande som
gjorts utifrån min och Inger Renés motion L206 om
tvångsäktenskap. Det är inte alltför ofta som man som
motionär hamnar i den situationen i detta hus.
Det finns tre grundläggande saker - men natur-
ligtvis finns det fler än så - som jag och Inger René
tycker är viktiga. Det gäller rätten att få vara barn,
rätten till utbildning och rätten att kunna välja sin
make.
Jag lyssnade på Marina Petterssons inledningsan-
förande och tycker att Marina på ett mycket bra sätt
redovisade vad som är utgångspunkten i vår motion,
nämligen att förhindra att framför allt mycket unga
flickor gifts bort, och då utomlands. Det är det som vi
med vår motion vill förhindra.
Vi vet i dag att de unga flickor som gifter sig ut-
omlands och som kommer tillbaka till Sverige och
måste leva som gifta tyvärr inte fullföljer sin skolut-
bildning, vilket innebär att de inte har rätten till ut-
bildning. Det i sin tur innebär att de inte kommer att
lära sig svenska språket. I slutändan innebär detta att
de inte kan få samma möjligheter att integreras i det
svenska samhället, något som föregående talare lite
grann var inne på.
Därför kommer en lagändring just mot barnäkten-
skap att vara ett stort stöd inte minst för alla dessa
unga flickor, men även för pojkar - framför allt med
invandrarbakgrund. Personligen tycker jag att en
fråga som denna verkligen tjänar på att ha så brett
stöd som vi i dag faktiskt visar här i riksdagen. Över
partigränserna inser vi vikten av att sätta individen i
centrum, framför allt de här små barnen. Jag uppfattar
detta som verkligen allvarligt menat från majoriteten
och känner att det finns ett stöd för att skyndsamt
genomlysa de här förslagen så att en lagändring kan
genomföras.
För ett tag sedan fick jag en liten knapp från Räd-
da Barnen där det står: Räkna med mig. Knappen ska
naturligtvis sitta på ett litet barn. Det här sammanfal-
ler med de 21 punkter som Rädda Barnen tagit fram
för ett barnvänligare Sverige. Bildligt skulle jag kun-
na sätta på mig knappen menat för oss alla, just för att
visa att de här unga invandrarkvinnorna i dag faktiskt
kan räkna med oss.
Tack för en vänlig behandling av en oerhört viktig
motion!
Anf. 136 Monica Green (S)
Herr talman! Jag vill - precis som några av de
motionärer som gått upp i talarstolen och visat sin
glädje över tillkännagivandet till regeringen - ut-
trycka glädje. Jag tänker särskilt på den motion som
jag och Carina Ohlsson har väckt.
Det är klart att det varit en väldigt svart tid nu ett
tag när mycket kommer upp till ytan när det gäller
förtryck, våld och hot som många flickor och kvinnor
faktiskt måste utstå. Närmast tänker jag förstås på
dem som kommer från andra länder. Vi har fått se
mycket av sådant här under den senaste tiden. Därför
är det ett stort steg och ett bra stöd i rätt riktning att
regeringen jobbar vidare med frågan och ska se till att
det blir en åldersgräns för äktenskap, för samtliga
som befinner sig i Sverige.
Jag tillhör organisationen Unga Örnar, en barn-
och ungdomsorganisation som jobbar praktiskt ute i
bostadsområden för att ge barn och ungdomar en
vettig fritid. Vi kommer i kontakt med många flickor
med utländsk bakgrund som verkligen behöver stöd
från föreningslivet. En av anledningarna till att jag är
medmotionär är just att vi i Unga Örnar ute på fältet
ser vad som behövs. Därför ställer vi de här kraven
politiskt.
Jag är också glad över att utskottet är helt enigt
och över att man gör gemensam sak med regeringen.
Många informationskällor visar att regeringen nu
jobbar mycket aktivt med frågan för att komma till
skott med en lagändring. Det har jag fått under-
handsinformation om. Jag vet därför att vi och rege-
ringen har en samsyn där.
Jag är alltså glad i dag, trots att det varit en svart
tid. Det här är ett steg i rätt riktning, och nu kan vi
gemensamt från riksdagen gå till regeringen med krav
på en lagändring här.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2002-02-06
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Protokoll med beslut
- 2002-02-06Protokoll 2001/02:64
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Åldersgränser för äktenskap, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Åldergränsen för äktenskap, m.m. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört. Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L206, 2001/02:L284, 2001/02:L288, 2001/02:L302, 2001/02:L321 yrkande 1 och 2001/02:A229 yrkande 29. Stockholm den 24 januari 2002 På lagutskottets vägnar Rolf Åbjörnsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s ), Petra Gardos (m) och Lena Olsson (v).