Vissa säkerhetspolitiska frågor

Fru talman! Vi debatterar nu utrikesutskottets betänkande nummer 11, som behandlar motioner från allmänna motionstiden och som handlar om säkerhetspolitik. Låt mig inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i alla delar.

Fru talman! Som det kommer att visa sig av debatten här i dag finns det en mycket bred samsyn mellan riksdagens partier om vilken Sveriges säkerhetspolitiska väg ska vara den närmaste tiden. Vi är i stort eniga om problembilden: att världen efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina har blivit avsevärt farligare, att vår främsta uppgift kommande år på alla sätt är att främja en ukrainsk seger i kriget och att Sverige främst försvaras genom medlemskap i försvarsalliansen Nato. Därtill är vi i allt väsentligt överens om att Sverige alltid ska vara en aktiv partner inom FN och EU och vad som än händer försvara den regelbaserade världsordningen.

Det är en styrka för vårt land att uppslutningen bakom denna linje är bred, även om två av åtta partier alltjämt motsätter sig svenskt Natomedlemskap. Jag vill därför för mitt partis räkning tacka för gott samarbete i dessa frågor.

Men, fru talman, det finns ändå vissa nyansskillnader som jag tänkte att det kunde vara bra att föra debatt om. I reservationerna i betänkandet framkommer att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte verkar vilja sluta upp bakom Natos policy som säger att den yttersta avskräckningen bygger på användning av kärnvapen. För Vänsterpartiets och Miljöpartiets del är detta fullt förståeligt och i linje med att de motsätter sig svenskt medlemskap. Att de driver en linje som försämrar alliansens förmåga att försvara sig förvånar inte. I stället är det Socialdemokraternas inställning som jag skulle vilja veta mer om.

Sveriges hållning när det gäller kärnvapen är, som den uttalats av regeringen, att Sverige inte ser några "skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid". Formuleringen kom till under våren 2022, när en överenskommelse slöts mellan den dåvarande regeringen, de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna om att ansöka om medlemskap i alliansen.

Eftersom formuleringen är en del i en överenskommelse som mitt parti har ingått står jag bakom den, men det kommer knappast som en överraskning om jag säger att den är viktigare för Socialdemokraterna än för oss. Därför vill jag be Socialdemokraterna att närmare förklara varför formuleringen är viktig. Det tycks mig nämligen motsägelsefullt att stå bakom Natos kärnvapenavskräckning men samtidigt inte vilja att Sverige är med och genomför den. Smiter inte Sverige undan här?

Jag talar nu inte för regeringens räkning utan vill endast för tydlighetens skull veta var skon klämmer. Jag tror nämligen att vi i Sverige skulle tjäna på att ha en mer principiell hållning i vårt medlemskap. Jag tror att vi blir mer respekterade så.

Fru talman! Som jag har nämnt kommer kriget i Ukraina att vara definierande för vår utrikespolitik under lång tid. Rysslands angrepp är inte slutet på någonting utan en början. Det långa lågintensiva kriget i Donbass var bara ett förspel. Det är nu Ryssland på allvar försöker återställa det förlorade imperiet. Inget talar därför för att Ryssland kommer att sluta förrän man kan utropa någon form av seger, och när det sker kan vi vara säkra på att ytterligare steg kommer att tas. Ytterligare krig kommer att startas.

Tyvärr finns det inte heller några tecken på att Putinregimen är på väg att falla eller på något sätt reformeras. Det vi lever med nu, ett aggressivt Ryssland, är vad vi har att göra med under lång tid framöver. Kriget i Ukraina framstår därför som ett krig riktat även mot oss i Sverige. Det är därför nu dags att se oss i spegeln och än en gång fråga oss: Gör vi tillräckligt för att stödja Ukraina? Jag tror inte att vi gör det. Låt oss därför ställa frågan hur vi kan höja stödet till en ny nivå. Vad skulle en Ukrainapolitik 2.0 innebära?

Fru talman! Givetvis har jag ingen färdig plan för detta, men låt mig ändå nämna några saker som borde ingå i en uppgradering. Först och främst handlar det om att rensa ut den bugg i systemet som flera länder som donerat vapen satt in, nämligen restriktioner på hur ukrainarna får använda vapnen. Hela tiden har det funnits en rädsla att eskalera konflikten till den nivån att Ryssland slår tillbaka med kärnvapen.

Men Ukraina har folkrättsligt rätt att angripa militära mål inne i Ryssland, och det blir omöjligt att försvara sig om man inte får använda vapnens potential fullt ut. Ukraina kommer aldrig att bedriva ett anfallskrig mot Ryssland. Risk för kärnvapenkrig blir det först om Ukraina skulle invadera Ryssland och hota Moskva med utplåning. Det säger sig självt att detta inte kommer att ske.

Därtill skulle EU-länderna, precis som Ryssland har gjort, kunna ställa om sin ekonomi för att på riktigt bli Ukrainas vapenfabrik. Hittills har västländerna donerat material som funnits i de egna lagren, men i krig får man räkna med stora materiella förluster. Den förlorade materielen måste därför kunna ersättas snabbt och i stor mängd. Ryssland kommer att rygga tillbaka först när man inser att varje förlorad ukrainsk stridsvagn ersätts med två nya.

Men framför allt tror jag att det handlar om att ställa finansiella resurser till förfogande under mycket lång tid. Pengar är inte detsamma som krigsmateriel, men detta visar vad vi är villiga att göra och hur länge. I går presenterade regeringen det senaste stödpaketet till Ukraina. Det omfattar 13,3 miljarder kronor och är det största hittills. Sverige har därmed givit militärt stöd omfattande 43,5 miljarder kronor. Det är omkring 1,6 miljarder per månad.

Summan låter stor, men det är inte så mycket pengar när man jämför med vad vi exempelvis avsätter till bistånd. Biståndsbudgeten omfattar 4,7 miljarder kronor per månad. Så länge biståndsbudgeten är flera gånger större än budgeten för försvaret av Ukraina finns ingen anledning att ens börja andas något om att vi skulle närma oss ett tak för hur stort stödet kan bli.

Särskilt viktigt tror jag dock att det är att stödet är långsiktigt. Det handlar om 10, 15 eller kanske 20 år. Ryssland försöker vinna kriget genom att vänta ut oss. Hur länge man kan vänta är uteslutande en fråga om resurser. Rysslands ekonomi är lika stor som Italiens. Jämför den med hela EU:s och lägg därtill Storbritanniens, Nordamerikas, Japans, Sydkoreas, Australiens och flera andra länders ekonomier. I jämförelse med det samlade väst är Ryssland en dvärg när det gäller ekonomiska resurser.

Fru talman! Världen har blivit farligare. Rysslands försök att rubba den internationella rättsordningen spiller över på andra konflikter i världen. FN och folkrättens principer devalveras. Så sent som i förrgår riktade den ryske diktatorn ett direkt hot mot oss, som han refererade till som små europeiska Natoländer. Vi borde ha i åtanke att våra länder är små och glest befolkade, menade han, underförstått att vi skulle vara lätta att ge sig på för en stor armé. Uttalandet är typiskt för den nya tiden. Diktaturerna försöker tvinga fram sin vilja med våld.

Kommer vi att falla undan? Nej, givetvis inte. Vi är sedan den 7 mars i år med i världens starkaste militärallians. Tack, alla som arbetat för att ge oss detta skydd!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Stefan Olsson för anförandet.

Ledamoten nämnde kärnvapen i sitt anförande. Kärnvapen är ju det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten uppfunnit. Forskningen har också tydligt visat att det saknas beredskap för att hantera konsekvenserna av kärnvapen - det går helt enkelt inte.

Kärnvapen är inte ett skydd mot internationella konflikter och krig. I verkligheten är kärnvapen ett enormt hot mot både nordisk och global säkerhet. Om kärnvapen skulle komma till användning skulle det innebära en humanitär och klimatmässig katastrof med konsekvenser som ingen stat har förutsättningar att bemöta. Ett enda kärnvapen kan döda hundratusentals människor och ödelägga en hel stad.

Nato är ju en kärnvapenallians. Sverige är nu medlem i Nato och har blivit det utan några som helst förbehåll vad gäller kärnvapen. Anser inte ledamoten att vi borde garantera att inga kärnvapen någonsin kommer att placeras på svenskt territorium genom att lagstifta om ett tydligt förbud mot kärnvapen på svensk mark?

Fru talman! Jag anser att vi ska stå bakom Natos policy för kärnvapenavskräckning. Den bygger på att Nato förbehåller sig rätten att använda kärnvapen så länge Natos potentiella fiender också har kärnvapen. Jag vill påminna ledamoten om vilka de är: Ryssland, Kina, Nordkorea och kanske Iran. Det är väl ändå rimligt att man har en viss avskräckning mot just dessa nationer när det gäller kärnvapen. Det är så Natos avskräckningsfilosofi fungerar.

I övrigt håller jag med ledamoten om att kärnvapen är något fruktansvärt och att det inte finns några sätt att rädda planeten om kärnvapen kommer i bruk. Därför måste man bedriva ett aktivt nedrustningsarbete, vilket Nato också gör.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är bara så att kärnvapen inte fungerar som avskräckning. Nato har sagt att man vill förbli en nukleär allians så länge kärnvapen finns. Om kärnvapenmakterna valde att tillämpa principen om no first use, det vill säga att kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack, skulle risken för kärnvapenanvändning minska. Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att slå till först i en konflikt med kärnvapen. Detta försvårar det globala nedrustningsinitiativet, eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kommer att kvarstå.

Vi tycker att Sverige bör driva på för principen om no first use inom Nato. Det skulle innebära en större trygghet. Vad anser ledamoten om detta?

Fru talman! Diskussionen om no first use fanns ju även på Sovjettiden. Även då förbehöll sig Nato rätten att använda kärnvapen i ett första skede på grund av att man inte hade samma militära kapacitet på den konventionella sidan.

Det är så man måste tänka ur ett militärt perspektiv. Det beror på hur situationen ser ut. Det kan vara så att Natoländerna hamnar i ett konventionellt underläge vid ett visst tillfälle och då måste hota med kärnvapen. Vi kan inte på förhand säga hur olika militärtaktiska situationer kommer att se ut; det går inte att säga. Därför stöder åtminstone jag inte den filosofi som Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver i sin reservation.

Fru talman! I den här debatten behandlar vi utrikesutskottets betänkande UU11 Vissa säkerhetspolitiska frågor. Jag vill som ordförande initialt tacka utskottet för konstruktiva överläggningar i dessa väldigt kritiska och viktiga frågor under beredningens gång.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 5 under punkt 2. Jag vill också nämna att vi har andrahandsyrkanden vad gäller säkerhetspolitisk inriktning under beslutspunkt 1 samt i fråga om nedrustning under beslutspunkt 6, där vi stöder utskottets förslag till beslut i händelse av att våra reservationer faller under kammarens votering.

Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas, vilket även Försvarsberedningen i bred politisk enighet har konstaterat. Detta konstaterande inskärper allvaret i den debatt vi håller i dag och ställer närmast existentiella krav på oss i denna kammare, som valts till ombud för svenska folket, att verka för säkerhetspolitisk motståndskraft och trösklar som gör att Sverige inte utsätts för aggression.

Det är allvar nu. Vi ser det främst i Ukraina, där man på den svarta jorden slåss för sitt liv, sin frihet, sin existens och en regelbaserad säkerhetsordning som vi har känt den samtidigt som man utsätts för terroranfall från luften.

Ryssland agerar heller inte bara mot Ukraina utan har även deklarerat att Sverige är en del av dess intressesfär. Vi ser ett alltmer aggressivt uppträdande i vårt närområde. Vi har sett utspel om att ändra havsgränser mot våra grannar Finland och Litauen som sedan följts upp av att gränsbojar avlägsnats. Någon rimlig förklaring har ännu inte givits av ryska myndigheter. Ryssland har stört ut gps-signaler och riskerat flygsäkerheten över Östersjön. Den så kallade skuggflottan utsätter både människor och miljö för stora risker i Östersjön och göder den ryska krigskassan med det svarta guldet.

Fru talman! Hoten från Ryssland omfattar inte bara konventionella stridskrafter och hybridkrigföring utan även massförstörelsevapen. Ryssland är världens största kärnvapenmakt. En stor del av dessa kärnvapen är placerade på Kolahalvön, som ligger i Sveriges närhet. De utgör ett hot mot vår säkerhet både i fredstid och i krigstid. Ryssland har också en mycket stor arsenal av taktiska kärnvapen i Europa, och dessa är avsedda för att användas i Rysslands närhet. Landet har ett kraftigt övertag gentemot USA och övriga allierade i Nato avseende just taktiska kärnvapen.

Under de senaste dagarna har vi sett att radarsystem som Ryssland använder för att upptäcka kärnvapenanfall har attackerats. Upptrappning och ryska svar kan därmed inte uteslutas.

Fru talman! Vi behöver ta hot och störningar på allvar. Detsamma gäller hoten mot Sverige från andra auktoritära stater såsom Kina och Iran. I dag är Sverige medlem av Nato, vilket är positivt för landets säkerhet. Samtidigt behöver vi fortsätta att stärka vår säkerhet på alla sätt vi kan. Det inkluderar självklart en förstärkning av vårt eget totalförsvar. Vi behöver även stärka Natos icke-konventionella avskräckning. Detta är en faktor som framöver behöver adresseras på ett realistiskt snarare än idealistiskt sätt.

Fru talman! Tyvärr klarar inte alla partier av detta. Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte klarar av att göra den här analysen och dra adekvata slutsatser är föga förvånande, då dessa partier alltid har varit emot ökad militär förmåga och alltid har varit Natomotståndare.

Socialdemokraternas politik och skrivningar i betänkandet på området är däremot mer förvånande, som tidigare nämnts. Man inser inte de realiteter som gör sig gällande efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Socialdemokraternas Morgan Johansson har exempelvis talat om att Sverige ska ha samma inristade politik som Norge och Danmark tog fram på 1950-talet gällande kärnvapen. Denna politik formades i en tid då Natos medlemmar var överlägsna Sovjetunionen sett till kärnvapenarsenal. Den är faktiskt inte realistisk i dagsläget.

Socialdemokraternas uttalanden har också tidigare konsekvent pekat på att de inte klarar av att realistiskt förhålla sig till den avskräckning som är nödvändig. År 2021 ifrågasatte dåvarande utrikesminister Ann Linde Storbritanniens uppbyggnad av landets kärnvapenarsenal, vilket riskerade att undergräva den samlade säkerheten. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen lät dessutom Sverige gå in i kärnvapenförbudsfördraget TPNW som observatör, vilket också undergrävde Sveriges stöd för Natos avskräckning. Sedan fick man krypa till korset och deklarera att Sverige inte kunde underteckna avtalet eftersom det skulle skada Sveriges relation till Nato och landets egen handlingsfrihet och trovärdighet framöver.

Fru talman! Vi sverigedemokrater har alltid satt Sveriges säkerhet främst, och vi har sedan vårt riksdagsinträde ständigt varit pådrivande för en stärkt försvarsförmåga. Det kommer vi att vara även inom Nato. Därför anser vi att frågan om Natos kärnvapenavskräckning behöver adresseras på ett realistiskt vis. Målet behöver vara att skapa en trovärdig och långsiktig avskräckning, så att Ryssland aldrig kommer att attackera Sverige eller någon annan Natomedlem. Ryssland ska inte heller kunna använda sig av hot om kärnvapenanvändning för att pressa Sverige eller Nato till eftergifter. Eftergiftspolitik är inte svaret på Rysslands aggressiva och folkrättsvidriga politik - detta facit har alltför många i dag.

Fru talman! Det är också viktigt att påpeka att en trovärdig avskräckningsförmåga mot Ryssland på intet sätt står i kontrast eller motsats till ambitionen att kunna driva på för målet om nedrustning. Det bör ske inom ramen för icke-spridningsavtalet, där det är tydligt att de ingående staterna ska sträva mot nedrustning.

Nedrustning kan aldrig ske utifrån en svaghetsposition utan behöver ske balanserat och genom förhandlingar. Det var precis det som skedde under 1980-talet. Då rustade Nato upp, samtidigt som man var beredda till förhandlingar. Under slutet av årtiondet och tiden som följde kunde man åstadkomma substantiella minskningar av kärnvapenarsenalerna och dessutom förbjuda hela kategorier av vapensystem.

Vi behöver även i dag dra lärdom av denna utveckling och inte vara aningslösa inför det hot som främst Ryssland utgör på området. Ensidig nedrustning är och förblir det som bjuder in till aggression.

Fru talman! Sverige behöver utveckla sitt samarbete med stater i vår närhet och inom Nato gällande olika förmågor för att avskräcka Ryssland. Ett sådant område är rymden, som har visat sig avgörande i Ukraina. Väldigt mycket av underrättelserna har kommit från olika rymdbaserade system. Vi ser att hotbilden ökar i rymddomänen, då Ryssland utvecklar förmåga att verka mot olika satelliter.

Sverige har både en rymdindustri och en rymdbas i form av Esrange som gör att vi kan bidra med förmågor till detta område. Vi bör också kunna utveckla det säkerhetspolitiska samarbetet med andra rymdnationer både i Nato och utanför alliansen. Det är välkommet att nuvarande regering har tagit initiativ till detta inom området, och för inte så länge sedan var utrikesministern på plats och besökte just rymdindustri i USA.

Fru talman! Slutligen vill jag understryka behovet av att vi alla lär av de misstag som begåtts under det som man åtminstone trodde var den eviga fredens tid. Sveriges säkerhetspolitik under 2000-talet var obetänksam och tog inte de säkerhetspolitiska hoten på allvar. Detta gäller både socialdemokratiska och tidigare borgerliga regeringar som rustat ned och inte tagit de tydliga tecknen som funnits om en ökad hotbild på allvar.

Socialdemokraterna valde i försvarsbeslutet 2004 att kraftigt rusta ned på ett irreversibelt sätt, och den dåvarande alliansregeringen fortsatte nedrustningen efter 2006 och började inte rusta upp trots kriget i Georgien 2008. Möjligheten till Natomedlemskap kom heller inte att ordentligt utredas medan tid för detta ännu fanns, och försvarsindustrin som vi nu är helt beroende av för att kunna stödja Ukraina belades med regelpålagor som saknar motstycke i stora delar av västvärlden.

Fru talman! Alla dessa manövrar och misstag som begicks behöver identifieras, och lärdomar behöver dras. Därför har vi sverigedemokrater föreslagit att precis som man utredde Sveriges säkerhetspolitik under den senare delen av det kalla kriget är det nu - ju förr desto bättre - dags att utreda och dra lärdom av tiden efter det kalla kriget. Utifrån det kan vi sedan se till att utarbeta en livskraftig säkerhetspolitik och motståndskraft mot såväl yttre hot som inre politisk klåfingrighet. På så sätt kan Sverige stå bättre rustat i den framtid som är på väg.

Den som inte lär av historiens misstag är dömd att återupprepa dessa, som det heter. Det är så sant som det är sagt.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska återkomma till både Stefan Olssons och Aron Emilssons resonemang kring kärnvapen i mitt anförande. Den här repliken hade jag tänkt ägna åt en annan säkerhetsfråga, nämligen det som har framkommit kring Sverigedemokraternas trollfabriker och som också bidrar till att försvaga Sveriges säkerhet på olika sätt.

Kalla fakta avslöjade att er trollfabrik ägnar sig åt att skapa falska konton för att smutskasta politiska motståndare och för att sprida hets och hat. Dessutom visar det sig att det även har spridits rysk propaganda från er trollfabrik. Detta avslöjades bara häromdagen och är ytterligare ett exempel i en lång rad exempel på kopplingar mellan Ryssland och Sverigedemokraterna. Två av era ledamöter, Pavel Gamov och Roger Richthoff, har ju fått lämna sina uppdrag på grund av samröre med Ryssland och för att man har spridit rysk propaganda. De fick alltså lämna efter det att de avslöjades; innan dess hölls de om ryggen av Sverigedemokraterna.

Nu framkom det också av det här inslaget att ni har fejkade, falska arabiska konton och resonerar kring hur man ska kunna sprida hets och hat mot muslimska grupper för att de, som det uttryckligen sägs, ska göra våldsamt motstånd i Sverige. Detta gör ni i ett läge när terrorhotnivån nu har höjts från en trea till en fyra på hotskalan. Vi vet dessutom sedan tidigare att Sverigedemokraterna har uppmanat till koranbränningar, något som vi vet har undergrävt och försämrat säkerhetssituationen i Sverige.

Min raka fråga till Aron Emilsson i det här läget är därför: Tänker ni avskaffa er trollfabrik? Tänker ni stänga era falska konton?

Fru talman! Jag tillhör dem som tycker att det är genuint sorgligt att vi ska behöva ha en diskussion om så kallade trollfabriker och desinformation på inrikespolitikens område. Vi är många som är uppvuxna med John Bauers Bland tomtar och troll, bland annat - en helt annan definition av troll. Det är tråkigt att det här finns över huvud taget, och det behöver belysas och bekämpas där det uppstår.

Anonyma konton har visat sig finnas inom flera partier, till exempel Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det finns i Folkrörelsesverige och även på andra håll i Sverige och utomlands, naturligtvis. Det finns uppenbarligen inget olagligt i att ha anonyma konton, men man ska väl vara tydlig med vem som står som avsändare till vilka budskap. Hat och hot tar vi avstånd ifrån, och rysk propaganda behöver belysas och bekämpas varhelst den uppstår, oavsett arbetsplats, oavsett var det finns.

Det kan dock inte tas till intäkt för att kritisera Sverigedemokraterna för att vara vänligt sinnade till Putin eller Putins Ryssland. Tvärtom finns det nu ett antal sammanställningar, för att titta på hårda fakta och källmaterial, som visar att vi både här i riksdagens kammare och i Europaparlamentet har varit bland de mest Rysslands- och Putinkritiska partierna och partigruppen sedan lång tid tillbaka, inte minst sedan den fullskaliga invasionen. På den punkten är det helt klart.

Morgan Johansson refererar till en hel del olika komponenter i den politiska debatten de senaste två åren. När det gäller till exempel koranbränningarna har jag själv vid ett antal tillfällen kommenterat det som direkt olämpligt, även om det inte är olagligt. Däremot tycker jag inte att det är rimligt att vi ska ändra grundlagen utifrån vad främmande makt anser att vi ska reglera i vår egen grundlag. Det ligger inte i svenskt intresse.

Där det förekommer olagligheter och problem som riskerar att gå främmande makts intressen tillhanda behöver vi naturligtvis slå ned på det, varhelst det uppstår.

Fru talman! Många ord, ingen linje alls. Det duger inte med det här dubbelspelet! Man kan inte stå här i kammaren och i det ena andetaget säga att man vill värna Sveriges säkerhet och i nästa andetag gå in i hemliga rum och organisera smutskastning via fejkade konton. Det går liksom inte. Man måste veta vilken fot man ska stå på i den här frågan.

Aron Emilsson försöker jämna ut skulden genom att säga att det minsann finns fler partier och andra som gjort något liknande. Nej - det finns ju inte det! Du kan säkert hitta exempel där enskilda partiarbetare i olika partier har gjort fel, men det som skiljer Sverigedemokraterna från alla andra partier är att andra partier då har sagt ifrån med kraft och stängt av dessa personer och sagt att så här får ni inte hålla på - ni ska inte hålla på med era fejkade, hemliga, falska konton på det här sättet!

Sverigedemokraterna är ju det enda parti som framhärdar och säger att ni kommer att fortsätta med era falska, fejkade, hemliga konton för att till exempel försöka uppvigla muslimer och andra invandrare. I Kalla fakta framkom ju att ni vill använda hemliga arabiska konton för att uppvigla till våld - i ett läge då vi redan har ett förhöjt terrorhot.

Aron Emilsson säger i inledningen av sin replik att det är "tråkigt" att de här trollfabrikerna och falska kontona finns. Då finns det väl i himmelens namn bara en enda uppgift för Aron Emilsson, och det är att gå från kammaren rakt in på partikansliet och se till att era falska, hemliga, fejkade konton stängs och det omedelbart!

Fru talman! Vi kan väl konstatera att det har getts en hel del svar när det gäller just Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning i den öppna debatt som har varit sedan Kalla faktas granskning, så jag tänker inte upprepa alltför mycket av det.

Vi kan väl bara konstatera att det har funnits anonyma konton. Det fanns också i valrörelsen 2018, då det som då kallas trollfabriker uppdagades hos Socialdemokraterna. Det fick Socialdemokraternas kommunikationschef gå ut och krypa till korset med och slå ned på.

Om det finns i dag ska det väl belysas där det uppkommer. Det var precis det beskedet jag gav. Jag kommer också personligen se till att det görs.

I det fall som Morgan Johansson refererar till i sin replik togs medarbetaren som nämndes ur tjänst så fort det kom fram. Det är min bild. Det är väl precis så man ska reagera. Det finns inte rum eller utrymme för medarbetare som driver den typen av propaganda eller desinformation att vara anställd hos Sverigedemokraterna. Det hoppas jag att det inte gör i något parti.

Man får agera när man får vetskap om någonting. Det är svårt att agera på information man inte har. Det tror jag att Morgan Johansson också vet, efter alla år som minister och riksdagsledamot.

Jag har dock en fråga och tycker fortfarande att Socialdemokraterna behöver förklara en sak. Generalfelet i fråga om svensk säkerhet har under decennier varit att man har fullkomligt slaktat det svenska totalförsvaret och försvarsförmågan. Det vet vi i dag. Man har undergrävt svensk försvarsförmåga och svensk säkerhet, men man har inte ett uns av ansvarskänsla när det gäller att förklara hur man tänkte eller vilja att utreda och lära av de misstag man en gång har gjort, för att inte upprepa dessa. Det tycker jag är något som Socialdemokraterna behöver gå tillbaka till sin kammare och begrunda.

Fru talman! Det finns mycket att anmärka på i Emilssons inlägg. Jag kommer kanske att återkomma till en del av temana i mitt eget anförande senare.

Framför allt påstods det att Miljöpartiet alltid har varit emot ökad militär förmåga. Det är en lögn. Vi har stått bakom de senaste försvarsbesluten, både 2015 och 2020, och vi står bakom förslagen i Försvarsberedningens rapport, som ska ligga till grund för det kommande försvarsbeslutet.

Fru talman! Jag undrar alltså varför utrikesutskottets ordförande far med osanning i kammaren i Sveriges riksdag.

Fru talman! Tack för frågan, Emma Berginger!

Jag refererade i mitt anförande till den breda politiska enighet som finns och har funnits mellan samtliga partier i Försvarsberedningen. Där räknar jag in även Miljöpartiet.

Det är glädjande att man har hittat rätt i dagens läge. Så har det nämligen inte alltid sett ut. Det var vad det handlade om när jag nämnde att Vänsterpartiet och Miljöpartiet definitivt inte har varit några förespråkare för ökad försvarsförmåga eller militär upprustning i Sverige. Men under de år som har gått har det visat sig att det hade behövts. Därför har vi en dålig beredskap i dag. Det finns orsak och verkan, som man behöver adressera.

Det är mycket bra att Miljöpartiet har ändrat ståndpunkt, bytt fot och i dag faktiskt sluter upp bakom den nationella samling som behöver finnas om en upprustning av den svenska totalförsvarsförmågan. Jag tror att många gläds åt det.

Man har dock varit tydliga med att man inte ställer sig bakom det behov av avskräckningsförmåga som debatten också handlat om hittills. Det gäller till exempel att vi nu är en del av Natos kärnvapenplanering och hur viktig den icke-konventionella avskräckningsförmågan mot Ryssland är, också för vårt totalförsvar och svensk säkerhet. Om man ifrågasätter den och vill sätta krokben för den på olika sätt, till exempel om vi med olika förbehåll försöker skjuta ut oss från den gemensamma kärnvapenplaneringen, kommer det naturligtvis att minska vårt eget handlingsutrymme och vår trovärdighet framöver.

Fru talman! Det är inte så att Miljöpartiet nyligen har bytt fot i de här frågorna. Vi har följt det säkerhetspolitiska läget. Och vi har varit en konstruktiv och aktiv del av Försvarsberedningen under lång tid, kanske till och med innan Aron Emilssons eget parti ens kom in i riksdagen.

Här visar Sverigedemokraterna återigen att man inte går att lita på, inte ens när man har ordet i kammaren i Sveriges riksdag. Man beter sig på ett sätt som inte anstår en ordförande i ett utskott.

Det finns mycket som vi skulle behöva diskutera i fråga om det allvarliga säkerhetspolitiska läget. Det vore bättre om vi kunde ägna oss åt det än att vissa far med osanningar. Man kan inte säga å ena sidan att vi har en bred enighet och å andra sidan att ett parti inte står bakom att vi ska ha en militär förmåga. Det är att fara med osanning, det är lögn och det är inte bra för det politiska samtalsklimatet.

Det är inte heller bra för det politiska samtalsklimatet att Sverigedemokraterna har bedrivit den typen av anonyma trollkonton, som har bidragit till desinformation. Det är olyckligt för det politiska samtalsklimatet och för tilliten i samhället. Det är verkligen något som inte heller bidrar till att vi kan ha ett sansat och brett politiskt förtroende i säkerhetspolitiska frågor.

Min fråga till Aron Emilsson blir alltså: Hur har Sverigedemokraterna tänkt att de ska bete sig på ett anständigt sätt i politiken framöver?

Fru talman! Det gör vi dagligen. Jag refererade också just till den breda politiska enighet som i dag finns i Försvarsberedningen. Där ingår såvitt jag vet både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, bland alla andra partier.

Miljöpartiet skrev dock i den säkerhetspolitiska analysen att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen. Det är egentligen väldigt otydligt vad man åsyftar där. Miljöpartiet har dessutom inte fördömt Rysslands utan i stället Natos kärnvapenuttalanden, trots att de är defensiva och betonar att kärnvapen inte ska användas.

Apropå anständighet menar jag att man i den bredare bilden av säkerhetsfrågor som vi nu diskuterar måste beröra och adressera icke-konventionell avskräckning, eftersom vi i dag är en del av Natos gemensamma planering. Nato är en del av det svenska totalförsvaret, och det svenska totalförsvaret är en del av Nato. Där finns det fortsatt frågetecken.

Jag tycker att jag klargjorde i mitt resonemang att man bland annat behöver beskriva historiken, hur det har sett ut. Det är viktigt. Sedan får väljarna genomföra sitt ansvarsutkrävande i valen, om man tycker att Miljöpartiet har haft en trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor tidigare eller inte och huruvida de har det i dag.

Jag betonade just att det är glädjande att man har ändrat sig på senare år. Men så har det inte alltid varit. Det var vad det handlade om.

Fru talman! Att klargöra historik är alltid viktigt. 90-talet, efter Berlinmurens fall, var tveklöst en stor, omdefinierande tid då Sverige och de flesta andra västländer rustade ned sitt försvar. Det ser vi i Sverige i dag, och det ser vi i Europa i dag. Det har vi alla något att lära av. Det är inte bara ett parti utan många partier och många länder som delar den resan.

Jag för min del tycker att det är intressant att lyssna till Aron Emilsson när man diskuterar historiken. Det förvånar mig nämligen att Sverigedemokraterna inte tidigare upptäckte hur situationen var. Ni var tillsammans med Socialdemokraterna bland de sista att se att vi behövde ett Natomedlemskap.

Centerpartiet såg det med tanke på Georgien och Ukraina 2014 och drog slutsatser. Ni valde att inte acceptera det förrän Rysslands angrepp var ett faktum. Det tycker jag är ett misstag som måste lyftas fram om man vill vara seriös i diskussionen om olika partiers misstag och ageranden.

Jag kan bara konstatera att vi i Centerpartiet i olika försvarsberedningar har varit de som, tillsammans med andra från allianspartierna, drivit på för ökade anslag. Det har varit framgångsrikt, men det har inte varit tillräckligt. Nu är det också vi som ser 3 procent som det rimliga målet. Det är vi tyvärr ensamma om.

Fru talman! Det är mycket riktigt. Vi i Sverigedemokraterna omprövade vår inställning till ett svenskt Natomedlemskap efter den fullskaliga invasionen av Ukraina från rysk sida.

Däremot skiljer vi oss från Socialdemokraterna genom att vi till exempel redan 2020 röstade för en svensk Natooption här i kammaren, vilket Socialdemokraterna inte var beredda att göra då. Vi ville ha beredskap och ta en större diskussion med större framförhållning när vi såg att det säkerhetspolitiska läget försämrades successivt.

Det har alltså funnits en öppning från vår sida tidigare, även om vi efter en process i vårt parti bytte fot definitivt våren 2022. Jag tycker att det är viktigt, riktigt och rimligt och är glad att vi gjorde det. Sedan vi inledde den processen har jag sagt att det är vad som krävs i dag för att förstärka Sveriges säkerhet och bygga säkerhet tillsammans med andra likasinnade partner. Det har vi också ett väldigt brett stöd för i vår partiorganisation och bland våra väljare.

Att göra realpolitiska bedömningar och utvärderingar när verkligheten förändras, det vill säga att anpassa kartan efter verkligheten och inte tvärtom, är viktigt, precis som Kerstin Lundgren säger. Jag hör också att Centerpartiet har gjort det när det kommer till hur man tidigare år ändå varit en av parterna i arbetet för nedrustning och med att sätta upp regelverk för försvarsindustrin som faktiskt har hämmat och riskerat utvecklingen, som i dag hade kunnat se annorlunda ut. Det hade kunnat vara lättare att stödja till exempel Ukraina, och det hade kunnat finnas bättre upparbetade villkor för svensk försvarsindustri om vi till exempel hade haft en nationell försvarsindustristrategi och annat som andra, likasinnade länder har. Det har vi inte i dag, men Sverigedemokraterna har föreslagit det.

Det är alltså klart att det finns mycket att göra för båda våra partier, dels hand i hand, dels genom opposition och majoritet. Jag hoppas att vi kan fortsätta arbeta på det här spåret. Det krävs nationell samling för att bygga en tydligare och starkare säkerhet i Sverige.

Fru talman! Verkligheten förändrades, men förändringen från den eviga freden till insikten om vart Ryssland var på väg kom tidigare än den 24 februari 2022. Men det tog tid. Jag välkomnade att ni valde att rösta för den Natooption som vi från Centerpartiets sida drev. Det var ingenting som ni startade med att tycka var bra, men i slutändan accepterade ni det. Ni var tydliga med att det inte skulle tolkas som att ni företrädde ett Natomedlemskap. Det var en väldigt tydlig markering från Sverigedemokraterna när ni röstade för Natooptionen. Ni stod fortfarande tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna och sa nej till Natomedlemskap. Det hade varit klokt om ni hade agerat annorlunda tidigare. Det är ett av en del misstag som alla har anledning att analysera.

Fru talman! Det är mycket riktigt så att verkligheten har förändrats. Den förändrades också i det här fallet när det kommer till Rysslands krigföring mot Ukraina redan 2014, naturligtvis i och med annekteringen av Krim. Det var faktiskt då kriget startade, inte under våren 2022, som ibland hävdas i debatten - inte just här, men som vi ibland stöter på.

Det är klart att vi har sett den långsiktiga utvecklingen. Men det var också så redan 2008, när vi såg den ryska invasionen av Georgien. Då förespråkade och förordade Sverigedemokraterna en ökad militär upprustning för svensk del och att det svenska totalförsvaret skulle stärkas. Ända sedan vårt riksdagsinträde har vi lagt fram skarpa förslag och statsbudgetförslag som innebär kraftiga förstärkningar av den svenska totalförsvarsförmågan när andra inte har lyssnat på det örat. Det är klart att vi alla behöver titta på vad som är gjort och vad som behöver göras i dag och framåt.

Jag hoppas också, apropå att analysera som Kerstin Lundgren nämnde, att även Centerpartiet framöver kommer att vara beredda att stödja Sverigedemokraternas förslag och göra en ordentlig analys och utvärdering av Sveriges säkerhetspolitik, som vi beskriver i betänkandet. Jag tror att det är bra för forskningen och för vår egen förmåga att dra lärdomar av tidigare svenska misstag som gjorts, oavsett regering. Det hoppas jag att även Centerpartiet kan ansluta sig till framöver.

Fru talman! Dagens betänkande heter Vissa säkerhetspolitiska frågor och tar upp några av dessa utmaningar: säkerhetspolitikens inriktning, rymdfrågor, cybersäkerhet, internationella insatser, nedrustning, kärnvapen, autonoma vapensystem och massförstörelsevapen. Jag tänker kommentera några av dem. Jag kommer dock att förstöra all spänning genom att redan från början meddela att vi kristdemokrater står bakom hela betänkandet.

Fru talman! Vi lever i en mörk tid där den regelbaserade världsordningen ställs inför utmaningar från auktoritära länder. Ryssland har satt världen i brand genom sin orättfärdiga attack mot Ukraina. Kinas agerande i Taiwansundet samt Irans brott mot sin egen befolkning, sin inblandning i samtliga krishärdar i Mellanöstern och sitt agerande mot svenska medborgare är ytterligare exempel på detta. Det har lett till ackumulerade och näst intill permanenta kriser.

Säkerhetsaspekter måste nu kopplas till långt fler politiska sakområden än tidigare, såsom energi, livsmedel och kritisk infrastruktur. Listan kan göras lång.

EU är Sveriges främsta utrikespolitiska plattform. Ett starkt och enat EU kan ge svenska ståndpunkter i globala frågor genomslag på ett sätt som annars inte skulle vara möjligt. Målen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inkluderar att främja demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna samt att arbeta för konfliktförebyggande och internationell säkerhet.

Sverige har en ambition att EU ska stärka sin roll som utrikes, säkerhets- och försvarspolitisk aktör, vilket också syns i genomförandet av den strategiska kompassen, den militära förmågeutvecklingen och främjandet av den europeiska försvarsindustrin. För Ukrainas skull krävs ett enigt och långsiktigt europeiskt stöd.

Fru talman! Sverige är sedan drygt två månader medlem i Nato, vilket är en banbrytande händelse för vårt land och innebär en genomgripande och direkt förändring av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige stärker sin säkerhet genom samarbete med andra och som solidarisk medlem i Nato och EU. Målet är att förbättra säkerheten och stabiliteten både i vårt närområde och i hela det euroatlantiska området.

Sveriges säkerhetspolitik bygger på ett aktivt, omfattande och ansvarsfullt internationellt engagemang. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt hanteras i samarbete med andra länder och organisationer. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik vilar på EU:s och Natos sammanhållning samt på samarbetet i Norden och Östersjöområdet liksom inom FN och OSSE. Sverige ska därför fortsätta att försvara den regelbaserade världsordningen, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska även arbeta för att folkrätten upprätthålls.

En avgörande utgångspunkt för säkerhetspolitiken är bedömningen att Ryssland under överskådlig tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges och Europas säkerhet. Sverige ska därför konsekvent driva en klarsynt, realistisk och långsiktig Rysslandspolitik som begränsar Rysslands möjligheter till aggression, destabilisering och maktexpansion. Vår säkerhet gentemot Ryssland måste försvaras från en styrkeposition - politiskt, ekonomiskt och militärt. Vi får inte heller förbise Kinas roll.

Fru talman! Sveriges deltagande i internationella militära insatser syftar till att bidra till fred och säkerhet, förebygga konflikter och skapa förutsättningar för hållbar fred och säkerhet samt att stärka det svenska försvarets kompetens. Sverige ska fortsätta delta i internationell civil och militär krishantering och fredsfrämjande insatser. Jag vill passa på att tacka de 100 000 svenskar som deltagit i sådana insatser. Det blev ett väldigt fint och värdigt uppmärksammande av detta under gårdagen, veterandagen. Jag är glad över att ha fått det tillfället att tacka dem.

Det internationella engagemanget bör ses som en integrerad del av Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik. Huvudlinjen för svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska baseras på ett mandat från FN:s säkerhetsråd, särskilt när det gäller fredsframtvingande insatser.

Fru talman! Det främsta värnet mot ett möjligt framtida storkrig mot Ryssland är att rusta för det. Mot en aggressiv diktatur som likställer diplomati med vapenkraft och respekt med rädsla är militär avskräckning det enda som biter. Det militära försvarssamarbetet sker främst inom ramen för Nato, men mycket behöver också göras på EU-nivå. Vi kristdemokrater vill se att en försvarskommissionär tillsätts, med uppgift att samordna EU-ländernas ansträngningar för att stärka Natos europeiska ben och fördjupa unionens försvarssamarbete, samt att ett gemensamt europeiskt cyberförsvar inrättas för att möta de digitala attacker som Ryssland i dag riktar mot Europa. Dessutom behövs reformer för att stärka den europeiska försvarsmateriels- och ammunitionsproduktionen.

Även om Sveriges grundläggande intresse för global nedrustning och icke-spridning kvarstår har tidsfaktorn skjutits fram. Mitt inlägg skulle därför kunna sammanfattas med två ord: gränser och frihet.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att säga att vi socialdemokrater naturligtvis står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation nummer 13. Den handlar om det ämne jag har tänkt tala om i dag, nämligen kärnvapen och kärnvapennedrustning. Jag tror att Stefan Olsson därmed kanske kan få svar på några av de frågor han ställde i sitt inledningsinlägg.

När jag engagerade mig politiskt i mitten av 80-talet, 1985, var det i en tid då hotet om ett fullständigt kärnvapenkrig kändes fruktansvärt konkret och överhängande. Under kalla kriget hade supermakterna, Sovjetunionen och USA, ägnat sig åt en, får man säga, vansinnig kapprustning med konventionella vapen men också med kärnvapen. Som mest fanns det 75 000 kärnstridsspetsar i världen, mer än nog för att kunna utplåna förutsättningarna för mänskligt liv på jorden flera gånger om.

Men tack vare en stark opinionsbildning, en allt starkare fredsrörelse och modiga politiker som bland annat Olof Palme i Sverige lyckades man från 60-talet och framåt skapa en process för ömsesidig nedrustning genom en serie avtal. I botten fanns förstås icke-spridningsavtalet, NPT-avtalet, från 1968, som begränsade antalet kärnvapenmakter till de fem ursprungliga: USA, Sovjetunionen, Kina, Storbritannien och Frankrike. Det avtalet byggdes sedan på med ett antal bilaterala avtal mellan USA och Sovjetunionen, bland annat Salt 1 och Salt 2, ABM, INF, Start 1 och Start 2. Detta fick effekt. Från 70-talet och framåt har antalet kärnstridsspetsar minskat kraftigt, från 75 000 till drygt 12 000 - en minskning med över 80 procent.

Detta är förstås en enorm framgång, särskilt om man betänker att det samtidigt under denna period faktiskt pågick krig som båda supermakterna var inblandade i, exempelvis Vietnamkriget och Afghanistankriget - för att inte tala om alla proxykrig, statskupper och påverkansoperationer som USA och Sovjet var engagerade i, officiellt och inofficiellt, i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika, precis under den tid då de samtidigt satt och förhandlade om kärnvapennedrustning. Detta visar att det faktiskt går att åstadkomma något även om förhållandena kan synas svåra.

Under många år sjönk därmed kärnvapenhotet undan i bakgrunden. Andra globala hot, framför allt klimatkrisen, hamnade i förgrunden - med all rätt, naturligtvis.

Men på senare år har antalet kärnvapen faktiskt återigen börjat öka, åtminstone de operativa, det vill säga de som är redo för användning. År 2023 fanns det 12 500 stridsspetsar, varav 9 576 operativa. Det var 86 fler än 2022. Ryssland har flest stridsspetsar, nästan 4 500, följt av USA med 3 700. Men det land som ökar mest på den operativa sidan är Kina, visserligen från en lägre nivå: från 350 till 410.

Dessa moderna kärnvapen är extrema. De är mycket mer kraftfulla än de som fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Bomben över Hiroshima motsvarade 15 kiloton trotyl och dödade omedelbart över 75 000 människor; det är oklart hur många som därefter har dött av följdverkningarna. De största av de moderna kärnvapnen är mer än 50 gånger så kraftfulla. De kan motsvara över 800 kiloton. En del talar om att det kanske finns vapen med en sprängstyrka på uppemot 1 000 kiloton i en enda kärnvapenladdning.

Även om antalet stridsspetsar som sagt har minskat med 80 procent är den totala sprängkraften fortfarande så stor att ett kärnvapenkrig skulle få förödande konsekvenser för hela mänskligheten.

Stefan Olsson från Moderaterna frågade mig varför vi socialdemokrater är så kraftigt emot kärnvapen, och det ska jag förklara för honom. Kärnvapen är inte vilka vapen som helst. Det är vapen som i stor utsträckning är inriktade på att döda civila. Det är vapen som dödar inte bara vid användandet utan även långt in i framtiden genom den strålning som de för med sig. Det är alltså vapen vars användning kan rycka undan grundvalarna för hela mänsklighetens överlevnad. Därför, Stefan Olsson, är vi emot kärnvapen. Kärnvapen är ett vapenslag som aldrig borde ha uppfunnits.

Sverige har i decennier varit en stark röst för kärnvapennedrustning, och vi måste fortsätta att vara det också som Natomedlem. Tillsammans med många andra länder lanserade Sverige under den rödgröna regeringen det så kallade Stockholmsinitiativet för att återigen få igång en process för fortsatt ömsesidig kärnvapennedrustning. Jag anser att det arbetet måste fortsätta, även om det just nu förstås ser mörkt ut mot bakgrund av kriget i Ukraina.

Kärnvapennedrustning måste, har vi alltid sagt, vara just ömsesidig. Den måste bygga på avtal mellan de stater som har kärnvapen. Det är detta som har fungerat genom historien och som kommer att fungera även framöver.

Vi anser också att Sverige, även om vi inte skrivit på den så kallade förbudskonventionen, ändå måste bidra och bevaka arbetet med den. Det är fel, anser vi, att Sverige inte ens skickar observatörer till de partskonferenser som anordnas. Detta är ett medvetet steg av den svenska regeringen, och vi anser att det är fel. Norge skickar observatörer, och det kan vi också göra. Jag anser att Sverige i och med detta beslut i stället sätter sig på läktaren, vilket försvagar vår position.

Slutligen, fru talman, ska Sverige självklart inte ha några kärnvapen på svensk mark - varken som en följd av Natomedlemskapet eller som en följd av samarbetsavtalet med USA, det så kallade DCA-avtalet. Detta ska stå fullständigt klart för alla, och jag har uppfattat att det är den linje vi alla har varit överens om över partigränserna. Jag hoppas att vi fortfarande, även efter Stefan Olssons och Aron Emilssons inlägg här, är överens om att vi inte ska ha några kärnvapen på svensk mark.

Vår linje från Socialdemokraternas sida är i alla fall solklar och tydlig. Den höjning av beredskapen som vi nu genomför i hela Norden ska inte medföra ökad spridning av kärnvapen. Om ni vill avvika från den uppgörelse vi har kommer det att bli strid om det. Men jag hoppas att vi i denna debatt kan få klarhet om att detta inte var avsikten med era inlägg.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga till Socialdemokraterna och Morgan Johansson var inte varför Socialdemokraterna är emot kärnvapen. Socialdemokraternas motstånd mot kärnvapen i sig är välkänt sedan många decennier och fullt förståeligt, och jag delar ju denna uppfattning.

Min fråga var varför Sverige inte ska bidra till Natos gemensamma avskräckning, som ytterst bygger på kärnvapen, genom att säga att vi inte ska kunna placera kärnvapen i Sverige. Jag skulle vilja veta skälen till att Socialdemokraterna tycker att Sverige ska ha en annan roll än övriga Natoländer. Det tycks mig nämligen som om man menar att vi inte ska bära samma bördor som övriga Natoländer. Menar Socialdemokraterna att vi så att säga ska smita undan? Jag tänker att Socialdemokraterna väl inte resonerar så. Ledamoten skulle kanske kunna förklara mer detaljerat varför just Sverige ska ha det här undantaget?

Sedan vill jag bara förtydliga: Mitt parti står bakom överenskommelsen med Socialdemokraterna så länge vi har den. Men jag vill för transparensens skull och för allmänhetens skull försöka förklara mer detaljerat vad det är som ligger bakom detta.

Mitt huvudsakliga skäl till att stå kvar vid överenskommelsen är att det är väldigt viktigt att Socialdemokraterna, Moderaterna och övriga Natovänliga partier är överens om sin gemensamma Natopolitik. Det är mitt viktigaste skäl, alltså att vi ska vara överens. Däremot undrar jag varför Socialdemokraterna menar att just undantaget är så viktigt när det faktiskt strider mot själva gemenskapstanken i försvarsalliansen.

(Applåder)

Fru talman! Det är en väldigt underlig hållning, får man säga. I ena andetaget säger Stefan Olsson att han står fast vid överenskommelsen, och i nästa andetag frågar han mig varför vi ska ha den här överenskommelsen. Herregud, om han nu står fast vid överenskommelsen känner han väl ändå rimligen till sina egna argument för det?

Om han inte gör det kan jag ju nämna dem lite kort. Det första är att Sverige och andra nordiska länder inte ska bidra till ökad kärnvapenspridning. Det är en viktig och grundläggande utgångspunkt. Det skulle vi ju göra om vi skulle placera ut kärnvapen i våra länder. Det andra är att vi faktiskt har skrivit under ett avtal, ett ickespridningsavtal. Det är inte bara vi som har skrivit under det, utan det har amerikanerna också gjort. Vi ska inte sprida kärnvapen mer. Det bara är så. Annars bryter man mot icke-spridningsavtalet. Vi skulle bryta mot icke-spridningsavtalet om vi skulle ta emot kärnvapen på svensk mark.

Inlägget från Stefan Olsson blir inte bra, för det grumlar faktiskt vilken linje Moderaterna egentligen har. Från Socialdemokraternas sida måste vi kunna lita på att när vi kommer överens med er gäller det också långsiktigt.

När vi gick in i Natoprocessen fick vi kvittens från Ulf Kristersson på att detta var den gemensamma hållningen. Det fick vi på våren 2022. Jag tycker att det nu är upp till Moderaterna att hedra den uppgörelsen och inte försöka tunna ut den eller sända signaler i någon annan riktning.

Jag skulle alltså än en gång vilja höra av Stefan Olsson och Moderaterna: Står ni fast vid uppgörelsen om att vi inte ska ha kärnvapen på svensk mark? Det tycker jag att Stefan Olsson kan svara på med ett enkelt ja eller nej.

Fru talman! Då ska jag svara enkelt, så att det blir lätt för alla att förstå: Ja, vi står bakom överenskommelsen. Men det är naturligtvis inte konstigt att jag frågar vad de socialdemokratiska skälen är till att den är så viktig. Jag märker ju på ledamoten Johansson att han tycker att det är en väldigt viktig princip.

Jag tycker inte att jag fick svar på frågan varför Sverige inte ska bära samma bördor som övriga alliansmedlemmar. Jag tror inte att det blir ett brott mot icke-spridningsavtalet om de kärnvapen som i dag är lagrade i Tyskland av militärtaktiska skäl skulle flyttas till Sverige om det fanns behov av det. Nu har inte Nato sagt att det finns något sådant behov, och de länder som äger dessa kärnvapen har heller inte sagt det, så det är mer en teoretisk fråga.

I grunden har jag svårt att förstå den socialdemokratiska tanken om solidaritet här. Solidaritet är ändå ett honnörsord inom socialdemokratin. Ska inte Sverige vara berett att bära samma bördor som andra Natoländer när det gäller just de svåra delarna: Hur ska vi göra med kärnvapen? Det känns som om ni försöker hitta skäl för oss att smita undan.

Nåväl, låt mig förtydliga, så att det inte blir några som helst missförstånd: Överenskommelsen gäller så länge som Socialdemokraterna vill att den ska gälla. Men Socialdemokraterna kan ju faktiskt tänka om också.

Fru talman! Man blir inte särskilt mycket klokare av detta. I ena andetaget säger Stefan att Moderaterna står bakom avtalet, men i nästa andetag säger han att det egentligen är osolidariskt att inte placera ut kärnvapen i Norden. Jag måste säga att jag blir väldigt orolig när jag hör företrädaren för det största regeringspartiet resonera på det sättet. Jag är ganska säker på att den hållningen inte delas av Moderaterna i Regeringskansliet. Det kanske är Stefan Olsson som ensam står för detta.

Det här är ingen fråga som man leker med. När det gäller formuleringar och hur man problematiserar saker och ting måste det finnas en klar och tydlig linje och en klar signal.

Stefan Olsson talar om att bära samma bördor. Menar han då att Danmark, Norge och Finland inte bär samma bördor? Menar han att alla länder i Nato som inte har kärnvapen utplacerade är osolidariska och inte bär samma bördor - är det så vi ska tolka Moderaternas hållning? Det är en orimlig hållning, menar jag.

Vi har och ska ha samma linje om Norge, Danmark och Finland. Det skulle få mycket svårare konsekvenser om vi började svaja i den hållningen. Det ska vi inte göra.

Apropå de andra inläggen vill jag också säga att det är en missuppfattning att tro att ett Natoland inte kan vara för kärnvapennedrustning. Det är klart att man kan. Det är till och med så att ett kärnvapenland kan vara för kärnvapennedrustning. Det visar historien. Vi kan se på hur USA och Sovjetunionen tecknade de många bilaterala avtalen på 1970- och 1980-talen. Då skar man ned på kärnvapnen just av det skälet att man förstod att det inte var långsiktigt hållbart. Man kunde inte ha 70 000 stridsspetsar och bara fortsätta den vansinniga kapprustningen.

Även som kärnvapenland kan man alltså vara för kärnvapennedrustning, men då måste det ske med reservationen att det måste bygga på avtal mellan de länder som har kärnvapen, så att de gör det samtidigt. Jag tror att alla - de flesta i alla fall - förstår att man inte kan ägna sig åt ensidig nedrustning, för då är risken att man blir ett lätt byte för motparten. Men man kan faktiskt vara både kärnvapenland och Natomedlem och ändå vara för kärnvapennedrustning.

Fru talman! Jag tänkte fortsätta den kärnfulla debatten med ledamoten Johansson. Häromdagen gick ju FN:s atomenergiorgan IAEA ut och varnade för att Iran hade anrikat 30 gånger mer uran än de får göra enligt det kärnenergiavtal som gäller sedan 2015, JCPAO.

Vi i Liberalerna har ju sedan tidigare sagt att vi en gång för alla vill avbryta förhandlingarna eftersom vi menar att det inte går att lita på Iran eller liknande länder. Man kan inte ingå avtal med Iran och tro att dessa avtal kommer att följas. Då blir det ju bara den andra parten, det vill säga demokratierna, som följer avtalet. Då försvagas demokratierna i balansen gentemot Iran.

Nyheten från FN visar att Liberalerna har haft rätt i sin ståndpunkt: Det är naivt att lita på Iran. Man kan inte ingå avtal på det sättet med Iran.

Jag vet att Socialdemokraterna tidigare har ansett att man skulle fortsätta förhandlingarna med Iran. Därför är min första fråga om Socialdemokraterna nu vill ansluta sig till Liberalernas linje att man ska avbryta förhandlingarna en gång för alla eftersom det inte går att lita på Iran. Och om svaret på den frågan är nej har jag också en andra fråga som är om Socialdemokraterna anser att man kan lita på Iran och liknande länder i internationella avtal.

Fru talman! Till att börja med tror jag att vi delar åsikten att ett Iran med kärnvapen vore en fullständig mardröm i regionen. Vi ska göra allt vi kan för att försöka se till att de inte når till det målet.

Det var ju också det här avtalets syfte. Jag tror att förhandlingarna drogs igång av amerikanerna under Barack Obamas ledning just för att försöka få till stånd någon form av process där man kunde prata med Iran och göra sådana här avtal, så att man skulle kunna trappa ned, så att säga, den produktionen och undvika detta. Det är bara att konstatera att utvecklingen i Iran därefter har gått i helt fel riktning. Jag kan väl då också konstatera att förutsättningarna nu för att jobba med Iran så som man gjorde tidigare inte alls finns på samma sätt. Jag tror inte att detta arbete kommer att kunna bära frukt under den närmaste tiden. Men ser vi en förändring i den iranska hållningen måste vi försöka ta chansen att återuppväcka den processen. Där är vi dock inte nu. Jag tror att jag och Joar Forssell i grunden faktiskt har samma ingångar här.

Grundproblemet är att när man har att göra med sådana här diktaturer - Nordkorea är ett annat exempel - är västvärlden i en svår sits. Vi vet att det är väldigt mycket som står på spel. Vi vill försöka förändra förutsättningarna, men det kan vara väldigt svårt att jobba med sådana här regimer.

Men som svar på Joar Forssells fråga: Jag tror att förutsättningarna för att komma fram just nu är mycket, mycket svåra med det ledarskap som Iran har.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag vill fortsätta understryka att Liberalerna anser att vi ska avbryta dessa förhandlingar en gång för alla, för vi tror inte på att det går att samarbeta med Iran. I en framtid där det iranska folkliga motståndet har fått gehör, där man har fällt regimen och där det demokrati- och frihetstörstande iranska folket har tagit över är det klart att alla avtal, så att säga, är på bordet. Men här och nu är detta tyvärr orealistiskt.

Det finns många exempel på detta. Iran och kärnenergiavtalet är ett tydligt exempel på när den här typen av länder bryter mot internationella avtal på ett väldigt flagrant sätt, som får oss att framstå som naiva. Kina och hanteringen av Hongkong är också ett bra exempel på hur denna typ av aggressiva diktaturer inte följer internationella avtal. Ryssland är ett uppenbart exempel på ett land som man inte kan lita på när det kommer till internationella avtal.

Dessa länder - Kina, Ryssland och Iran - samarbetar faktiskt mot oss. De har det gemensamt att de är mot den liberala demokratiska världsordningen. Ett land, Ryssland, är fascistiskt. Ett land, Kina, är kommunistiskt. Ett land, Iran, är islamistiskt. Men de har det gemensamt att de hatar den demokratiska liberala världsordningen.

Jag undrar om Socialdemokraterna drar några vidare slutsatser av att det inte går att lita på denna typ av länder när det kommer till internationella avtal. Har vi i väst, i den demokratiska världen, varit naiva inför detta? Ska vi sluta med vår eftergiftspolitik för att i stället hantera dem på ett sätt som de kanske faktiskt begriper lite bättre?

Herr talman! Jag betraktar inte detta avtal som något slags eftergiftspolitik. Det var på sin tid ett försök att hitta en process framåt för att öka säkerheten i regionen och göra det med en väldigt svår motpart. Det är ändå det som är det viktiga, det vill säga att försöka hitta sätt att öka säkerheten.

Jag sa i mitt tidigare inlägg att jag inte ser några förutsättningar nu för att, med det ledarskap som nu finns, komma framåt. Men jag tycker samtidigt att man ska vara väldigt försiktig innan man formulerar sig som att detta ska gälla en gång för alla. Då har man i praktiken sagt att det inte finns några förutsättningar över huvud taget under överskådlig tid. Det är ingen bra hållning, helt enkelt.

De västliga demokratierna - där är vi naturligtvis överens, Joar Forssell - har en väldigt svår sits. Vi vet vad våra motståndare är för några. Vi vet vad det är för typ av länder vi talar om. Men man måste alltid försöka jobba för att öka den gemensamma säkerheten i världen.

Om man inte vill bry sig om det och vänder ryggen åt alla sådana processer är risken stor att man plötsligt står i en situation där man har skaffat kärnvapen och där man, så att säga, utsätter andra länder i regionen för fruktansvärda faror.

Nej, det finns ingen möjlighet att komma fram nu med detta avtal. Jag hoppas att vi ska kunna få en annan situation framöver.

Sedan tycker jag att man ska komma ihåg att man ibland kan förhandla även med länder som är diktaturer och som skiljer sig mycket från oss. Jag nämnde de bilaterala nedrustningsavtalen mellan Sovjetunionen och USA under 70-talet och 80-talet. Man kunde faktiskt förhandla med Sovjetunionen, och man kunde faktiskt få till stånd ett minskat antal kärnvapenstridsspetsar. De exemplen finns också.

Herr talman! Morgan Johansson apostroferade undertecknad, utöver Stefan Olsson, i sitt anförande, så jag tänkte ta tillfället i akt att ge vårt besked och svar på de frågor som ställdes.

Det är klart att det finns en bred uppslutning bakom och överenskommelse om att det inte är aktuellt med kärnvapen på svenskt territorium. Morgan Johansson missade möjligen detaljen att man bör lägga till: i fredstid. För det är också så att vi i detta nu är en del av Nato. Vi är en del av Nato fullt ut. Vi är en del av Natos kärnvapenplanering och program. Det gör att vi inte kan lägga en hämsko när det gäller hur eventuellt helt oförutsedda situationer i en framtid, där vi kan befinna oss i krigstillstånd, ser ut. Det är därför det tillägget är väldigt viktigt.

Men plötsligt händer det. Det kan hända att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är överens. Det märkte jag att vi var, i det replikskifte som Morgan Johansson hade med Stefan Olsson. Det gällde att ett Natoland kan vara för kärnvapennedrustning eller ett kärnvapenland kan vara för kärnvapennedrustning, som Morgan Johansson nämnde. Det var precis det jag också nämnde i mitt inledningsanförande tidigare. Att ingå i Natos kärnvapenplanering och program behöver inte stå i motsats och kontrast till att fortsatt vidmakthålla starka svenska initiativ för nedrustning. Det finns till exempel en bred uppslutning i riksdagen, också från vår sida, bakom icke-spridningsavtalet och Stockholmsinitiativet. Det är väl en styrka för svensk del att det finns en nationell samling kring det.

Men min fråga till Morgan Johansson i detta skede blir: Vad är till syvende och sist egentligen Socialdemokraternas realpolitiska alternativ i den värsta av världar när den icke-konventionella avskräckningen med just kärnvapen för Natos del gentemot auktoritära stater som Ryssland och Kina kan behöva vara ett faktum? Vad skulle vi annars kunna ha som icke-konventionell avskräckning för att mota dessa auktoritära regimer?

Herr talman! Jag var lite förvånad över både Stefan Olssons och Aron Emilssons inlägg. Moderaterna står fast vid överenskommelsen. Men sedan frågade Stefan Olsson mig varför, vilket var konstigt.

Aron Emilsson säger i sitt inlägg att den hållning som Norge och Danmark har haft är från 50-talet och att den är så gammal att vi väl inte kan hålla oss till den. Det är en helt annan signal än vad jag har hört tidigare. Vi har tidigare varit överens om att det är Norges och Danmarks modell som vi ska hålla oss till, det vill säga vi ska inte ha kärnvapen eller permanenta baser på svensk, norsk och dansk mark i fredstid - det är så tillägget är. Det är också så vi har formulerat det. Därför var det lite överraskande när Aron Emilsson plötsligt tog upp detta som något gammaldags och omodernt - nu skulle någonting annat gälla.

Då får jag väl fråga Aron Emilsson om han står fast vid den uppgörelse vi nu har och vid att det är den formulering som gäller. Vi ska inte ha några kärnvapen på svensk mark. Vi ska inte heller ha några permanenta baser. Det beskedet gäller i fredstid, och Natomedlemskapet ska inte få några effekter på detta. Inte heller ska DCA-avtalet ha några effekter på det. Den diskussionen kommer vi naturligtvis att få återkomma till. Men det vore bra att få ett klart besked från Aron Emilsson i den delen.

Vi spekulerar inte i vad vi ska göra i krigstid. Det är ungefär så som den finske presidenten, som var här häromveckan, sa: Man ska nog inte prata så mycket precis om vad man gör i krigstid, för då ger man en eventuell aggressor så mycket information att den aggressorn, den militärmakten, kan planera sitt anfall mot oss. Det ska vi avhålla oss från.

Herr talman! Jag delar den bilden. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att adressera och betona att Sverige har gått in i Natomedlemskapet utan förbehåll. Det är viktigt att konstatera detta. Alla, även de auktoritära staterna, vet att där finns en kärnvapenplanering och ett kärnvapenprogram.

Sedan ska vi naturligtvis inte spekulera i hur olika förfaranden och scenarier skulle kunna se ut i en eventuell framtida krigssituation. Det är självklart. Men beredskapen behöver finnas där.

Det är därför jag tycker att det är så viktigt att betona att det handlar om att kärnvapen eller permanenta baser inte ska finnas på svenskt territorium i fredstid. I krigstid kan saker som vi vet se helt annorlunda ut. Överraskningar sker.

Vi vet sedan tidigare att amerikanska kärnvapen exempelvis har funnits på Grönland. Det är inte svartvitt; det är inte så att Danmark och Norge genom förbehållen har undanhållit sig helt från att vara en del av den kollektiva kärnvapenplaneringen, som man kanske försöker låta påskina.

Återigen: Det är klart att de breda skrivningar som vi har nått majoritet kring i frågan gäller. Sedan vill inte jag föregripa de detaljerade skrivningarna i betänkandet kring DCA-avtalet eftersom vi har det under beredning, men man kan utgå ifrån att det är de här skrivningarna som det vilar på.

Jag hör fortfarande inte Morgan Johansson svara på frågan. Det är uppenbart att Socialdemokraterna är djupt kritiska till att det finns ett kärnvapenprogram, en kärnvapenavskräckning och så vidare. De tycker att det bästa hade varit om det inte fanns. Jag tror att de flesta i grunden kan skriva under på detta.

Men vad vore i Socialdemokraternas värld i dag det realpolitiska alternativet till kärnvapenavskräckning som icke-konventionell avskräckning gentemot en stat som Ryssland? Jag har inte sett något sådant på bordet. Och ingen skulle bli gladare än Putin om vi i det samlade väst- eller Natokollektivet skulle klä av oss den allra viktigaste avskräckningen.

Herr talman! Vi har alltid varit för ömsesidig kärnvapennedrustning byggd på avtal mellan de länder som har kärnvapen. Som jag pekade på i mitt inlägg har detta faktiskt kunnat åstadkommas också i politiska lägen som annars har varit ganska svåra. Det handlar om lägen där både Sovjetunionen och USA var indragna i andra krig och hade andra verksamheter för sig i olika delar av världen. Det här var under kalla kriget, och de stod verkligen rakt emot varandra på ett sätt som vi inte har sett förrän nu igen, i och med kriget i Ukraina. Trots dessa förhållanden lyckades man alltså förhandla fram avtal.

Det är klart att jag förstår att Ukrainakriget gör att det blir så gott som omöjligt att i närtid kunna återskapa en sådan process. Men vi måste försöka se till att vi kan nå dit, för kärnvapenfrågan och kärnvapen fortsätter att vara ett existentiellt hot mot mänskligheten. Även om man nu har tagit ned antalet till drygt 12 000 kärnstridsspetsar är de så mycket större än de var under andra världskrigets slutskede. De kan utplåna förutsättningarna för mänskligt liv flera gånger om. Det är därför vi från vår sida alltid har drivit på för att försöka åstadkomma sådana processer.

Vi återkommer förstås till DCA-avtalet när vi ska diskutera det om ett par veckor. Jag vill bara vara väldigt tydlig, och det var därför jag sa som jag gjorde i talarstolen. Natomedlemskapet ska inte öppna upp för några kärnvapen på svensk mark. DCA-avtalet ska inte heller öppna upp för några kärnvapen på svensk mark. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att hålla fast vid den hållningen, som jag upplever är gemensam över partigränserna.

Herr talman! De politiska partierna i Sveriges riksdag är överens om mycket när det gäller säkerhetspolitiken, även om det också finns skillnader. Det gäller framför allt synen på Ryssland och Ukraina.

Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina är ett hot mot säkerheten i vårt närområde och i Europa. Det är ett krig som har fått förödande konsekvenser för den ukrainska civilbefolkningen med ett stort antal döda och tusentals människor på flykt. Självklart ska Sverige och EU fortsätta att stödja det ukrainska folket så länge det behövs på alla tänkbara sätt - humanitärt, ekonomiskt och militärt - ända till dess att Ukraina återigen har kontroll över sitt eget territorium och kan börja bygga fred i landet.

I Gaza fortsätter Israel att bomba civilbefolkningen trots att Internationella domstolen uppmanat Israel att genast upphöra med offensiven mot Rafah. Nyligen attackerades ett försvarslöst tältläger med flyktingar, och ett stort antal människor dödades, varav de flesta kvinnor och barn. Det är svårt att finna ord för denna oerhörda grymhet och tragedi.

Kriget, som har pågått i snart åtta månader, går till historien som det krig där flest barn, journalister, sjukvårdspersonal och hjälparbetare dödats sedan andra världskriget. En permanent vapenvila måste införas.

När Israel inte lyssnar på Internationella domstolens beslut måste det få konsekvenser. Jag är därför glad över att vi tillsammans med resten av oppositionen i dag har lagt fram ett utskottsinitiativ om att Sverige måste agera kraftfullt för att säkerställa att Internationella domstolens direkta order efterlevs på alla punkter och att Sverige driver på för att EU pausar associeringsavtalet med Israel till dess att man följer domstolens beslut.

Vi vill också att Sverige aktivt ska stödja internationella rättsliga institutioner som International Criminal Court och International Court of Justice och deras rättsprocesser för att motverka straffrihet gentemot alla aktörer i konflikten och säkra tillträde för kommissioner med mera.

Nu tänker jag gå in på att redogöra för våra reservationer, som vi har flera av i betänkandet. Den första handlar om viktiga vägval när Sverige nu är medlem i Nato. Kärnvapen är det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten uppfunnit. Forskning har tydligt visat att det saknas beredskap för att hantera konsekvenserna av kärnvapen.

Kärnvapen är inte ett skydd mot internationella konflikter och krig. I verkligheten är kärnvapen ett enormt hot mot nordisk och global säkerhet. Om kärnvapen skulle komma till användning skulle det innebära en humanitär och klimatmässig katastrof med konsekvenser som ingen stat har förutsättningar att bemöta. Ett enda kärnvapen kan döda hundratusentals människor, ödelägga en hel stad och få klimatmässiga konsekvenser under många år.

Nato är en kärnvapenallians, och de amerikanska kärnvapnen utgör det så kallade kärnvapenparaplyet som Natomedlemmarna ryms under. När Sverige nu är medlem i Nato måste vi förhålla oss på ett klokt sätt till detta faktum. Enligt Natos doktrin är kärnvapen en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar. I doktrinen slås fast att så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians.

Om kärnvapenmakter valde att tillämpa principen om no first use, det vill säga en princip som innebär att kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack, skulle risken för att kärnvapen används minska betydligt. Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att slå till först i en konflikt som använder kärnvapen. Det försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår. Sverige måste därför driva principen om no first use inom Nato.

I flera länder som är medlemmar i Nato ser vi hur demokratin backar. Det finns Natoländer där grundläggande mänskliga rättigheter utmanas allt oftare. Oppositionella och journalister fängslas, medier och universitet kontrolleras och rättsstatens principer ifrågasätts. Jag tänker framför allt på länder som Turkiet och Ungern, där utvecklingen gått åt helt fel håll under de senaste åren. Dessa länder kan inte längre räknas som fullvärdiga demokratier.

Vi ser hur Ungern inte vill ge sitt fulla stöd till Ukraina och hur Turkiet har tydliga stormaktsambitioner i regionen och angriper grannländer helt i strid med folkrätten. Den bristande demokratiska statusen hos länder inom alliansen är ett säkerhetsproblem som behöver tas på allvar. Därför bör Sverige verka för att Nato inför ett demokratikrav.

Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter, så att ansvarsutkrävande kan ske för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige. Det ska inte heller vara några permanenta Natotrupper på svensk mark. Permanenta baser i sig skulle kunna utgöra en måltavla och öka säkerhetshotet mot Sverige. En stark permanent utländsk närvaro kan också komma att påverka Sveriges självständighet. Permanent stationerad utländsk militär lyder inte heller under svensk lag, vilket kan komma att utgöra ett problem om brott begås.

Vänsterpartiet har ytterligare en reservation som rör kärnvapen. Kärnvapen är, som sagt, det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten har uppfunnit. Det internationella samfundet har hittills varken lyckats stoppa spridningen eller få kärnvapenstaterna att avväpnas. I stället investeras i dag miljarder i modernisering och utveckling av kärnvapen. Inte sedan kalla kriget har risken för att kärnvapen kan komma att användas varit så stor som i dag, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.

I en värld där Ryssland hotar att använda massförstörelsevapen måste kärnvapenfria länder som Sverige ta täten och sätta press på Ryssland och andra kärnvapenstater om att nedrusta - för allas vår säkerhet. Naturligtvis måste det vara en ömsesidig nedrustning. Det är hög tid att fredsrörelsen och alla positiva krafter verkligen tar upp kampen för en global nedrustning av kärnvapen.

Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. I ljuset av den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen blir FN:s avtal om förbud mot kärnvapen särskilt viktigt. Genom Sveriges historia av militär alliansfrihet finns också en unik röst som bör användas för global kärnvapennedrustning.

Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen Nato gör det särskilt viktigt att markera mot kärnvapen. Sverige ska inte stå bakom vare sig avskräckning med eller användning av kärnvapen. Det gäller oavsett om Sverige är medlem i en militär allians eller inte; Sverige bör förbjuda kärnvapen på sitt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska omgående signera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen. Det finns inga vinnare i ett kärnvapenkrig - bara förlorare.

Vi har dessutom en reservation om att införa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Vi är övertygade om att en sådan skulle bidra till avspänning i regionen. Det är något som verkligen behövs mot bakgrund av den ökande spänningen och upprustningen vi ser i området.

Stora områden i världen, som Latinamerika, Centralasien, Sydostasien, Oceanien och Afrika, är redan kärnvapenfria zoner. Sverige bör som enskilt land, som alltså är medlem i EU och FN, agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern.

Vi har också en reservation som berör trollfabriker, som vi ser som ett allvarligt hot mot vår demokrati och säkerhet. Trollfabriker är ett propagandaverktyg som syftar till att påverka samhällsdebatten genom exempelvis desinformation, falska nyhetssidor och sociala medier.

I Sverige är det framför allt de ryska trollfabrikerna som har uppmärksammats. Vi har sett flera exempel på det under de senaste åren. Men nu har vi även våra egna trollfabriker genom SD:s anonyma konton, som sprider hot, hat och desinformation på nätet.

Utvecklingen med trollfabriker, propaganda och desinformation måste motarbetas oavsett om de är inhemska eller kommer från främmande makt. När det gäller främmande makts användning av dessa metoder måste de naturligtvis kraftfullt fördömas. Regeringen bör i kontakt med länder som finansierar trollfabriker, som Ryssland, Turkiet och Kina, tydligt markera och kräva ett stopp på det statliga stödet till aktiviteterna.

Vår sista reservation handlar om autonoma vapensystem. Helt autonoma vapensystem är vapen som förmår agera utan mänsklig kontroll. Till skillnad från en obemannad drönare som kontrolleras av en pilot som fjärrstyr den har helt autonoma vapensystem förprogrammerade algoritmer som själva väljer ut sina mål. De senaste tio åren har antalet länder och företag som arbetar med tekniken ökat kraftigt. AI har därmed många positiva sidor och erbjuder möjligheter till utveckling och effektivisering, men det finns också mindre positiva sidor. Det handlar till exempel om risker för bristande integritet, mer övervakning, gråzonsproblem och inte minst alltmer avancerade helt autonoma vapensystem.

AI-utvecklingen lyfter upp en rad frågor, bland annat ägande, demokratisk kontroll och etiska principer. I mars 2023 uppmanade en rad ledande AI-forskare och experter världen att pausa utvecklingen av AI i ett halvår medan vi ser över vilka risker som finns och hur de kan motverkas. Det finns behov av en öppen och transparent debatt om AI och om den reglering som måste till. Det finns områden där tekniken kan användas för goda ändamål, till exempel minröjning och cybersäkerhet. Men att överlåta etiska avgöranden till algoritmer kan aldrig vara acceptabelt i en fri, demokratisk och rättssäker värld.

Frågan om autonoma vapensystem är minst sagt kontroversiell. I dag saknas ett tydligt regelverk för sådana vapen. En lång rad stater har efterlyst någon typ av reglering, och ytterligare andra stater vill se ett förbud. FN:s generalsekreterare António Guterres har kallat autonoma vapen moraliskt motbjudande och politiskt oacceptabla. Helt autonoma vapensystem sätter även ansvarsfrågan ur spel. Vem är ansvarig för folkrättsbrott begångna av en robot? Fredsorganisationer varnar också för risken för att autonoma vapensystem sänker trösklarna för krig.

Civilsamhällesorganisationer över hela världen har gått samman för att stoppa utvecklingen av autonoma vapensystem i kampanjen Stop Killer Robots. I FN pågår sedan 2014 samtal om hur autonoma vapensystem ska hanteras. Men Sveriges engagemang i frågan har varit alltför svagt, och det måste förbättras.

Flera av världens största vapenföretag arbetar med teknik som kan användas i autonoma vapensystem, men utan att ha någon tydlig policy för hur man säkrar mänsklig kontroll. Helautonoma vapensystem bör förbjudas enligt internationell lag, och Sverige ska arbeta för en bindande internationell konvention mot helt autonoma vapensystem.

Vi står bakom alla reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Vänsterpartiet är förvisso mot svenskt Natomedlemskap. Menar då Vänsterpartiet, med tanke på partiets bestämda avståndstagande från allt vad kärnvapen heter, att Nato bör upphöra med sin kärnvapenavskräckning, det vill säga att Nato bara ska använda sig av konventionella stridskrafter? Det leder i så fall till att Natos potentiella fiender, Ryssland, Kina, Nordkorea, kanske Iran, har kärnvapen medan Nato försöker balansera detta utan kärnvapen. Är det den logik som Vänsterpartiet menar att Nato bör arbeta efter? Det skulle vara intressant att veta.

Jag skulle också vilja veta lite mer om hur principen no first use faktiskt är tänkt att fungera på riktigt; om den sätts i bruk. Tänker sig Vänsterpartiet att om Nato deklarerar att man har som princip att aldrig använda kärnvapen i ett första skede, kommer en diktator som Vladimir Putin att lyssna på, respektera och uppfatta detta som ett slags fredstrevare och därför avstå från kärnvapen, eller kommer han att uppfatta detta som ett svaghetstecken och i stället bli mer benägen att vilja använda kärnvapen? Det skulle vara intressant att höra mer om hur ledamoten tänker på den punkten.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågorna.

Kärnvapen är ju de värsta vapen som mänskligheten har uppfunnit, och som jag sa i mitt anförande finns det inga vinnare i ett kärnvapenkrig. Det finns bara förlorare. Och att man kan använda kärnvapen i avskräckande syfte är en chimär. Det fungerar inte.

Kommer kärnvapen till användning kommer en stor del av jordens befolkning att dö, och jorden kommer inte att kunna brukas under väldigt lång tid. Vi måste göra allt som står i vår makt för att kärnvapen aldrig någonsin ska komma till användning. Därför måste vi aktivt jobba för kärnvapennedrustning, och det måste vi göra även om vi är med i kärnvapenalliansen Nato.

Till att börja med måste vi se till att vi aldrig någonsin får kärnvapen på svensk mark, för det skulle naturligtvis öka risken för att kärnvapen kommer till användning. Vi skulle bli en måltavla på ett helt annat sätt, så vi måste garantera att inga kärnvapen placeras på svensk mark eller på nordiskt territorium. Vi drev en gång i tiden på för att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. Vi gör det fortfarande, och jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé.

Det är klart att det måste vara en ömsesidig kärnvapennedrustning. Vi kan ju inte kräva att bara den ena parten nedrustar, utan det måste vara en ömsesidig kärnvapennedrustning. Vi måste ställa krav på både Ryssland och Nato om kärnvapennedrustning. Det är otroligt viktigt om vi ska säkra framtiden.

Tanken med no first use är att om vi kan få kärnvapenstaterna att gå med på att inte använda kärnvapen först, att inte vara de första att använda kärnvapen, får vi större trygghet och en bättre garanti för att man inte kommer att kunna använda kärnvapen. Det är en jättebra idé, det här med no first use.

Herr talman! Jag tror ju att kärnvapen fungerar i avskräckande syfte. Jag tror att det fungerar så att om Vladimir Putin hotar oss, alltså Nato, med kärnvapen hotar vi tillbaka och säger att "det är ingen idé att du försöker hota, för vi kan slå ut dig och dina styrkor lika mycket som du kan slå ut oss". Så tror jag att själva logiken är med avskräckning, och därför tror jag att avskräckning faktiskt funkar.

Menar ledamoten att logiken som jag nu beskriver är fel? Är det så att det här sättet att resonera, som faktiskt Nato står för, är fel och inte fungerar? I så fall skulle Nato kanske behöva avveckla sina kärnvapen ensidigt.

Samtidigt säger ledamoten att om en nedrustning ska genomföras ska den vara ömsesidig. Och man måste faktiskt ha kärnvapen för att kunna avveckla dem. Jag tycker att det verkar som att ledamoten säger emot sig själv när hon säger att kärnvapenavskräckning inte funkar men att det ändå ska vara en ömsesidig avveckling. Det förutsätter ju att man har kärnvapen.

Jag blev ändå inte riktigt klar över svaret på frågan om hur no first use fungerar. Är det så att ledamoten tänker sig att Vladimir Putin respekterar en sådan princip och därmed blir mer ödmjukt inställd till det som han uppfattar som sina fiender? Eller kommer han att tolka detta som ett svaghetstecken och därför bli mer benägen att använda kärnvapen?

Herr talman! Tack till Stefan Olsson för ytterligare frågor!

Nej, jag tror inte att kärnvapenavskräckning fungerar, och det är många som håller med mig. Hela den breda fredsrörelsen håller med om att kärnvapenskräckning är någonting som inte fungerar.

Vi har också den internationella konventionen mot kärnvapen, där man tydligt försöker få fram ett förbud mot användande av kärnvapen.

Vi menar att den enda vägen att gå är att jobba för en kraftfull nedrustning av kärnvapen, och då måste man ställa krav på alla kärnvapenmakter - Ryssland och alla de länder som ingår i Nato plus naturligtvis alla de länder som inte ingår i Nato som har kärnvapen - att de ska nedrusta.

För att kunna göra det krävs en kraftfull opposition, menar jag. Vi såg ju på 80-talet att vi faktiskt lyckades få kärnvapenmakterna att rusta ned. Jag var själv med i fredsrörelsen på den tiden. Det var mycket tack vare en världsomspännande, kraftfull opinion mot kärnvapen som vi fick kärnvapenmakterna att faktiskt komma överens om att nedrusta. Det går alltså. Och vi måste tro att det är det som är vägen framåt, för fler kärnvapen är inte lösningen. Det ökar bara risken för att kärnvapen kommer till användning.

Herr talman! Ledamoten Johnsson Fornarve sa i sitt anförande att kärnvapen kan leda till att hundratusentals människor dör och får enormt allvarliga konsekvenser för klimatet och, antar jag, också miljön. Ledamoten nickar; jag tar det som ett ja. Därför har jag en fråga som rör just avskräckning kopplad till Rysslands anfallskrig i Ukraina.

Rysslands krig mot Ukraina har ju fått konsekvensen att hundratusentals människor har blivit dödade, och det har fått enorma konsekvenser för miljön. Precis de konsekvenser som ledamoten beskrev är konsekvenserna av kärnvapen har vi fått i Ukraina utan kärnvapen. Där har ju inte kärnvapen använts.

Det är ju tyvärr så, herr talman, att detta ofta är konsekvensen av den här typen av krig. Miljön och klimatet förstörs, och hundratusentals människor dödas.

Det finns ju ingen i den här kammaren eller vad jag vet i svensk politik i övrigt som tycker om kärnvapen. Alla fördömer kärnvapen och vill att kärnvapen inte ska finnas. Men vi lever i en verklighet där kärnvapen finns, tyvärr, och då undrar jag om det inte kan vara så att vi kan undvika hundratusentals döda och att miljön blir förstörd i krig om vi kan ha den avskräckande effekten av kärnvapen nu när de finns och när det finns antagonister som Ryssland som har tillgång till dem.

Min första fråga till Vänsterpartiet är om vi inte ska lära oss av historien, för att citera Knutna nävar, och lära oss av det som hänt i Ukraina. Vore det kanske inte så att om Ukraina hade haft kärnvapen skulle inte Ryssland ha inlett det här kriget eftersom de då hade avskräckt Ryssland?

Sedan vill jag passa på att fråga om det är så att Vänsterpartiet fortfarande vill lämna Nato. Det tyckte jag var otydligt i anförandet.

Herr talman! Tack till ledamoten Forssell för frågorna!

Jag tycker att jag har svarat på den här frågan redan tidigare. Det är klart att ett konventionellt krig får förödande konsekvenser i Ukraina. Det har vi absolut sett i form av ett stort antal döda och förött klimat på många olika sätt. Men kärnvapen är ju otroligt mycket mer destruktiva. De förstör i stort sett allt.

När man har använt kärnvapen kan det också bildas liksom ett sotmoln som blockerar solens strålar och gör att ingenting kan växa under flera, flera år. Det skulle kunna bli massvält under väldigt lång tid. Det är alltså inte bara detta att man dödar massor av människor just där och då när kärnvapnet används, utan det kan få effekter för otroligt lång tid framöver.

Därför är kärnvapen så otroligt mycket mer fruktansvärda domedagsvapen än konventionella vapen. De är naturligtvis också fruktansvärda, men de kan inte jämföras med kärnvapen på samma dag.

Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att minska antalet kärnvapen i världen, och då måste vi ställa krav på alla kärnvapenstater. Vi måste ställa krav på Ryssland, USA, England, Frankrike och Kina - Israel har också kärnvapen - om kärnvapennedrustning.

Ledamoten säger att vi ska lära av historien. Det tycker jag definitivt att vi ska göra. Morgan Johansson hade en historielektion här tidigare och berättade om kärnvapennedrustningen på 70- och 80-talen. Jag var också med på den tiden. Där kan vi se hur vi verkligen lyckades få Sovjet och USA att sätta sig vid förhandlingsbordet och minska antalet kärnvapen.

Det är så vi måste göra återigen. Vi måste förmå kärnvapenstaterna att nedrusta. Vi måste få bort kärnvapnen.

Herr talman! Ja, man minskade ju antalet kärnvapen som fanns i Ukraina, bland annat. Det är väl konsekvenserna bland annat av det som vi ser just nu.

Min fråga kvarstår. Menar Vänsterpartiet att om Ukraina hade haft kärnvapen - det är ett tydligt exempel i vår närhet - hade risken för en rysk invasion varit lika hög?

Jag tror att när det finns länder som har kärnvapen, som Ryssland och Nordkorea och kanske i framtiden Iran, ökar risken att de är aggressiva mot sina grannar eller mot andra om grannarna inte har kärnvapen. Risken ökar alltså om man inte har detta att sätta emot och avskräcka med.

Min fråga kvarstår, och den är ganska tydlig; det är egentligen en ja-eller-nej-fråga, men vi är ju politiker, och det kan vara svårt med sådana: Tror Vänsterpartiet att risken för en invasion från Ryssland hade varit lika hög om Ukraina hade haft kärnvapen - ja eller nej?

Den andra frågan som jag inte fick svar på är: Vill Vänsterpartiet lämna Nato nu? Det har ju Vänsterpartiet velat tidigare - eller de har velat att vi inte skulle gå med. Jag tror att Vänsterpartiets väljare gärna vill veta om Vänsterpartiet vill lämna Nato och om det är något som Vänsterpartiet kommer att driva. Det tror jag skulle vara ett viktigt besked till väljarna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för ytterligare frågor.

Den första frågan är en utopisk fråga eftersom det inte finns några kärnvapen i Ukraina. Jag är inte så säker på att Ryssland inte hade gått in även om Ukraina hade haft kärnvapen. Jag tror snarare att länder som har kärnvapen riskerar mer. Det är därför det är så viktigt att vi ser till att Norden förblir kärnvapenfritt, för att vi inte ska bli en måltavla på det sättet. Vi ska inte sprida kärnvapen mer än nödvändigt. Vi måste minska antalet kärnvapen.

När det gäller Natofrågan var Vänsterpartiet emot att Sverige skulle gå med i Nato av flera olika skäl, delvis för att vi anser att Sverige inte är säkrare som medlem i Nato, delvis för att Nato är en kärnvapenallians men delvis också för att Nato har odemokratiska medlemsländer, som till exempel Turkiet och Ungern.

Vänsterpartiet vill hellre att vi samarbetar med länder som är som vi - demokratiska länder. Det kan vara nordiska länder, det kan kanske vara länder i Balkan och så vidare. På det sättet hade vi haft vår självständighet när det gäller de här frågorna. Det tror jag hade varit bättre.

Nu är vi med i Nato, och då får vi respektera det så länge och ställa krav på Nato i enlighet med vad jag sa härifrån talarstolen, det vill säga demokratikrav och krav om att vi inte ska ha några kärnvapen på svensk mark och så vidare.

Vi tycker dock fortfarande att när tiden är lämplig bör Sverige lämna Nato, men kanske inte precis just nu.

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten kan man tro att detta är ett betänkande som handlar om kärnvapen i Sverige eller inte. Men så är det faktiskt inte, herr talman. Det här är ett betänkande som svarar på motioner från två riksdagsår, och det finns en lång rad olika punkter i detta. Med tanke på hur debatten har låtit måste jag lägga om inriktningen på mitt anförande.

Putin har använt kärnvapen som ett hot. Han hotade med att använda dem om han inte fick sin vilja fram i Krim. Det fick vi höra ett år efter, när han erkände att han låg bakom och var en del av de små gröna männens plan. Det var en tydlig signal. Vi hör nu hur man tränar sin kärnvapenkapacitet, hur man flyttat fram kärnvapenförmåga till Belarus och uppenbart hotar oss alla med att använda kärnvapen.

De ryska kärnvapnen är det som hotar oss. På sikt vet vi inte hur den kinesiska kärnvapenuppbyggnaden kommer att påverka. Ingenting gott kommer från den utbyggnad av kärnvapen som Kina gör tillsammans med Ryssland.

Det är klart att detta ställer krav på kärnvapenländer, men kärnvapenländer har också sagt att man inte ska bidra till spridning. Det är en del av att kärnvapenländerna har en accept för att kunna hålla sina kärnvapen under kontroll.

Det låter i debatten som att Nato är en kärnvapenallians. Men Nato har inga kärnvapen. Nato förfogar inte över kärnvapen. Det är länder som förfogar över dem - USA först och främst, men också Frankrike och Storbritannien. Detta är självklart.

Sedan har Nato en kärnvapenavskräckande planering, för man vet att framför allt det amerikanska paraplyet påverkar och skyddar oss alla mot de ryska hoten som annars skulle kunna komma där vi inte har möjlighet att svara tillbaka och avskräcka. Det är klart att detta påverkar oss alla.

Utskottet skriver på sidan 23 i betänkandet att även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning - som vi gör - med kärnvapen menar regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid, och utskottet delar regeringens uppfattning. Om detta har vi varit eniga.

När jag lyssnar på hur den här debatten har spelats upp låter det dock som att det finns en och annan som har tagit fram åtminstone någon hacka eller spett för att försöka slå i den här överenskommelsen och skapa osäkerhet och otydlighet. Det tycker jag är allvarligt. Det bejakar bara dem som försöker sprida en lång rad synpunkter om vad vårt Natomedlemskap innebär och skapa frågetecken kring vad som gäller på svenskt territorium i fredstid.

Vi har varit tydliga, precis som våra nordiska grannar: I fredstid inga kärnvapen och ingen permanent trupp. Låt oss inte sprida osäkerhet kring detta genom vårt agerande här i kammaren nu. Det tycker jag är en kommentar som det finns anledning att göra med tanke på hur debatten har låtit.

Från Centerpartiets sida är det tveklöst så att vi ser det som självklart att fortsätta arbetet för nedrustning. Nato vill också se en värld utan kärnvapen. Nato står också för nedrustning. Men som har framgått tidigare handlar det om ömsesidighet. Vi ska inte bli en fågel sittande på en gren som enkelt kan skjutas ned av Putins ambitioner.

Det är den verklighet vi måste förhålla oss till. Vi måste agera ansvarsfullt och balanserat för att säkra Sverige, våra grannar och Nato, som vi nu tack och lov är medlemmar i.

Det ansvaret är vi från Centerpartiets sida beredda att ta. Vi är också tydliga med att vi står upp för NPT-avtalet, den överenskommelse som träffats och som är en av de multilaterala strukturer som ännu överlevt. Vi får se vad som händer 2026. Förra mötet, 2022, var inte en framgång. 2026 har vi stora utmaningar med att försöka hålla ihop.

Om vi också bryter detta är det verkligen fritt fram. Dessutom riskerar vi IAEA, som är en oerhört viktig, respekterad och accepterad institution som håller koll på världen i den här delen.

Det är oerhört viktigt att vi hävdar NPT. Vi i Sverige har varit överens tidigare, och det var utrikespolitisk debatt och annat, om att vi ska gå vidare med Stockholmsinitiativet, som handlar om att försöka öka trovärdigheten och på olika sätt höja trösklarna för användning. Men vi lever i en tid när förtroendet mellan stater är oerhört ansatt, och till och med borta i stora stycken. Det är en verklighet som vi måste förhålla oss till.

Förhoppningsvis kan ledarskap förändras till det bättre, men vi är inte där på länge än. Detta har också vi och Försvarsberedningen konstaterat vad gäller Rysslands långvariga närvaro. Vi har ett särskilt yttrande om den delen. Vi tycker att det var rätt att man inte deltog vid översynskonferensen om förbudskonventionen, för vi ska inte delta vid varje tillfälle och skapa en bild av att vi ska ansluta oss. Vi ser inte att det är aktuellt. Vi ska inte ansluta oss till förbudskonventionen, och vi ska hävda NPT.

Detta innebär inte att vi inte vid varje tillfälle ska ställa oss frågan: Finns det skäl nu att gå med, vilka andra är med och kan vi göra insatser för att inte öka polariseringen? Detta är naturligtvis något som vi har anledning att pröva. För vår del är det inte ett för alltid-stopp utan något som kan prövas vid varje översynskonferens.

Vi har många reservationer i betänkandet, herr talman. Jag står naturligtvis bakom dem alla, men jag vill slutligen lyfta fram vår reservation 6 under punkt 2, som handlar om den nationella säkerhetsstrategin. Vi har en ny ordning med ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier som byggts upp under Statsrådsberedningen. Där har riksdagen ingen kontrollmöjlighet, något som är oerhört viktigt för vår säkerhetspolitik.

Vi tycker att det är rimligt att riksdagen får en skrivelse om vår säkerhetspolitik som vi har möjlighet att diskutera och ta ställning till. Att vi får en redogörelse för detta arbete tycker vi är rimligt. Det är en nyordning med det nationella säkerhetsrådet, och det borde vara en nyordning även med relationen till riksdagen.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.

Herr talman! I den formulering som vi har debatterat här i dag, som handlar om utplacering av Natos kärnvapen, finns en annan bit som också är intressant. I vår svenska formulering, som Centerpartiet för övrigt står bakom, står det att vi inte ser något behov att ha permanenta Natobaser i Sverige i fredstid.

Jag ska ställa en fråga liknande den som jag ställde till Socialdemokraterna och be Centern förklara vad som egentligen är problemet med att ha permanenta Natobaser i Sverige. Jag säger inte att Moderaterna kommer att frångå överenskommelsen på något sätt, men det skulle vara intressant att veta mer om Centerpartiets skäl till att stå bakom just delen om permanenta Natobaser.

Sverige är ett Natoland nu, och det betyder att alla svenska militära installationer i Sverige också är Natobaser. På något sätt har vi redan passerat det stadiet, vilket gör att formuleringen känns lite irrelevant. Skulle ledamoten kunna förklara mer om hur Centerpartiet har resonerat om just permanenta Natobaser och varför det är ett problem för Sverige?

Herr talman! Man kan fundera på vad som är skälet till Stefan Olssons och Moderaternas behov av att resa dessa frågor just nu.

Jag uppfattar att vi kommer att få en debatt när vi pratar om DCA-avtalet, där dessa frågor kommer att vara viktiga och intressanta. Vi är för DCA-avtalet - att man ska få tillträde och möjligheter och att vi ska ha lagring - men det är solklart att det inte finns någon förberedelse för att bygga baser.

Det är en utmaning att säkra Natos militära förmåga i dag - vi behöver bygga rätt rejält. Det är också många länder som knackar på dörren och vill ha en permanent närvaro. De skulle älska det, men de får det inte därför att man har roterande lösningar. De baltiska staterna har hela gränsen mot öst, och alla dessa länder vill ha permanenta baser modell Tyskland. Där är vi dock inte.

Den fråga som Moderaterna måste ställa sig är om man, trots vad Försvarsberedningen har sagt, uppfattar och bedömer att vårt läge är så allvarligt att vi ska sälla oss till den krets av länder som vill se permanenta Natobaser i landet utplacerade från andra länder, framför allt USA och Storbritannien. Är det Moderaternas mening?

Herr talman! Det var inte det som var min fråga, utan min fråga till Centerpartiet var vilka skäl Centerpartiet har för att stå bakom formuleringen att vi ser skäl att ha permanenta Natobaser i Sverige. Hur tänker Centern på den punkten? Vad var skälen till att Centern tyckte att det var en bra överenskommelse att ingå?

För egen del menar jag att det är viktigt att ha en bred gemenskap kring hur vi ska agera i Nato. Därför tycker jag att Moderaterna ska stå bakom överenskommelsen. Vi kan ha den tillsammans med Centern och tillsammans med Socialdemokraterna.

Jag ser däremot inte att det skulle bli ett negativt utfall om Nato vill placera en permanent bas i Sverige av strategiska skäl. Jag kan inte se det negativa i detta och att vi ska blocka det inom Nato. Detta kan jag inte se någon poäng med. Jag kan förstå det om Nato säger att det inte finns något behov. Vi ska definitivt inte ligga på Nato och tjata oss till en installation som Nato självt inte har sagt behövs i Sverige.

Det skulle dock vara intressant att veta mer om hur Centern har resonerat just om Natobaser i Sverige och om detta är problematiskt eller inte.

Herr talman! Om man läser reservationerna ser man att vi vill att ett Nato Center of Excellence ska placeras i Sverige. Vi tycker att det vore bra och beklagar att inte vi får stöd för detta från alla.

När det gäller formuleringen har den från vår sida varit en ingång. När vi tog ställning 2015 var det ett av de beslut som vi tog, och detta får vi väl se som en bild av hur vi bedömde läget - att det inte var aktuellt. Detta har varit en utgångspunkt som vi har haft.

Sedan har det fortsatt, och jag uppfattar att vi alla som stod bakom Natomedlemskapsansökan landade i att det var en formulering som stämde väl överens med våra nordiska grannars hållning. Där tyckte vi att det fanns skäl att samordna oss med våra nordiska grannar och att inte vika av från deras vägval.

Vi valde alltså den nordiska lösningen och tyckte att det skulle underlätta för andra nordiska länder om vi också gick den vägen i vår argumentation. Vi har sedan glatt noterat att det har varit en bred samsyn kring denna hållning, och jag hoppas verkligen inte att denna debatt nu skapar så många frågetecken att man börjar fundera på om regeringen är på väg att vända av något skäl.

Nato har inte något önskemål. Natotrupper är svåra att få till många länder just nu. Jag är glad att Sverige kommer att vara en del i ett roterande stöd för Lettland. De är i större behov av det än vad Sverige är, i alla fall just nu.

Herr talman! Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Den geopolitiska situationen i omvärlden ter sig alltmer osäker på grund av utdragna och ofta komplexa konflikter.

Risken för krig och allvarliga konflikter ökar när misstron mellan människor och länder tillåts växa, när människans möjligheter att tillgodose sina grundläggande behov, som mat och vatten, tas ifrån henne och när polariseringen drivs på av våldsbejakande och icke-demokratiska krafter.

Folkrätten, demokratin och våra mänskliga rättigheter utmanas av självsvåldiga stater, hat mot den andre och en framväxande aggressiv nationalism i flera länder. Kärnvapen och utvecklingen av nya avancerade vapensystem ökar osäkerheten i hela världen.

För att möta dessa utmaningar måste omvärlden kraftsamla. Internationellt samarbete och alliansbyggande till försvar för den regelbaserade världsordningen, demokrati och mänskliga rättigheter behövs för att möta en alltmer polariserad värld.

Att genom diplomatiska och konfliktförebyggande insatser undvika att konflikter uppkommer eller förvärras är centralt och också det billigaste alternativet för att främja demokrati och säkerhet. Men vi ser också behov av en snabbare och mer omfattande uppbyggnad av totalförsvaret - såväl det militära som det civila försvaret.

Rättsstaten urholkas på flera håll i Europa, och partipolitiska intressen styr hur domstolar dömer och vad medier rapporterar. Den demokratiska tillbakagången gör livet mer osäkert och ofritt för människor runt om i Europeiska unionen.

Samtidigt försämras det demokratiska samtalet av desinformation som polariserar och undergräver tilliten mellan människor. Ett fåtal mediejättar kontrollerar stora delar av internet, parallellt med att den snabba tekniska utvecklingen inom artificiell intelligens kräver politiskt engagemang för att inte leda till att människors frihet och välbefinnande begränsas.

Demokrati, yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet och rättsstatsprincipen är värden som vi inte kan ta för givna och som måste försvaras.

Vi står fast förankrade i att Sverige borde återinföra en solidarisk och feministisk säkerhetspolitik där vi skyddar Sverige och demokratin samtidigt som Sverige aktivt bidrar till det internationella samfundets ansträngningar för det globala freds- och utvecklingsarbetet.

Herr talman! Miljöpartiet är starka förespråkare för konfliktförebyggande insatser och fredlig konfliktlösning med civila medel. Vi menar att militära medel bara ska kunna övervägas när alla andra alternativ är uttömda och att de måste hålla sig inom folkrättens ramar, inte användas som ett offensivt verktyg för nationella egenintressen utomlands.

Utrikespolitiken är vår första försvarslinje, och där hör diplomati, medling och konfliktförebyggande arbete till våra viktigaste verktyg för att verka för avspänning och fred.

Mänsklig säkerhet hänger ihop med vår livsmiljö och vår påverkan på den. Många faktorer påverkar våra liv och vår säkerhet. Mänsklig säkerhet är ett begrepp som sätter individens rättigheter, trygghet och personliga säkerhet i centrum.

Hotbilden i dag är både bred och komplex. Klimatfrågan är mänsklighetens stora ödesfråga. Såväl militära hot som icke-militära hot och hybrida hot existerar parallellt.

Vi behöver ha en beredskap för att möta både de militära hoten och andra hot, såsom klimatförändringar, naturkatastrofer, pandemier och cyberangrepp. Vi behöver alltså ha en beredskap för att stå emot såväl kriser som krig, i värsta fall på samma gång.

Herr talman! För att möta en bredd av hot måste samhället byggas motståndskraftigt. Den snabba digitaliseringen gör frågor om sårbarhet i våra samhällen alltmer högaktuella. Många viktiga samhällsfunktioner är beroende av de digitala systemen, vilket gör dem känsliga för både dataintrång och andra störningar.

Påverkanskampanjer och desinformation når oss på flera olika sätt, samtidigt som spioneri och massövervakning via internet aktualiserar många frågor om datasäkerhet.

Kriget mot Ukraina har föranlett en omfattande krigspropaganda där falska nyheter blandas med Al-genererade klipp och vilseledande bilder. Även Sverige har blivit utsatt för liknande typer av påverkanskampanjer, där kampanjen mot den svenska socialtjänsten är ett tydligt exempel.

Desinformation utgör ett hot mot vår demokrati. Vi kräver krafttag för att förhindra att svenska partier och andra stater använder trollfabriker för att påverka svenska medborgare.

Att en sverigedemokratisk medarbetare som styrt anonyma konton nu sagt upp sig efter att ha spridit rysk propaganda talar sitt tydliga språk. Vi vill genast se ett förbud mot anonyma konton styrda av politiska partier.

Utvecklingen med trollfabriker, propaganda och desinformation måste motarbetas. Användningen av dessa metoder behöver fördömas och lyftas fram i Sveriges diplomatiska kontakter med andra länder. Regeringen bör i kontakter med länder som finansierar trollfabriker, såsom Ryssland, Turkiet och Kina, tydligt markera mot sådana metoder och kräva ett stopp på det statliga stödet till dessa aktiviteter.

Herr talman! Kärnvapen i en konflikt skulle få oöverblickbara och förödande konsekvenser. Hotet om kärnvapenkrig är och förblir således vår största säkerhetspolitiska utmaning.

Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen Nato gör det särskilt viktigt att markera mot kärnvapen. Vi vill att Nato börjar tillämpa principen om no first use. Om kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack skulle risken för att kärnvapen används minska.

Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att vara den första parten i en konflikt som använder kärnvapen. Detta försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår.

Användandet av kärnvapen är förödande för både människor och miljö. Sverige bör därför förbjuda kärnvapen på sitt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska också omgående signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Herr talman! Försvarsberedningen konstaterar i sin rapport Allvarstid att den regelbaserade världsordning som har FN-stadgan som grund utmanas av auktoritära stater som eftersträvar en ordning baserad på den starkes rätt.

Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de ska ha ett avgörande inflytande över närliggande stater.

Även i flera länder som är medlemmar i Nato ser vi hur den demokratiska statusen försämras. Det finns Natoländer där grundläggande mänskliga rättigheter utmanas allt oftare, journalister fängslas, medier och universitet kontrolleras och rättsstatens principer ifrågasätts.

Detta är oroande trender som måste brytas. Vi menar att den bristande demokratiska statusen hos länder inom alliansen är ett säkerhetsproblem som behöver tas på allvar. Därför bör Sverige verka för att Nato inför ett demokratikrav.

Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter så att ansvarsutkrävande kan ske.

Därutöver bör Sveriges regering inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten samt de årliga statsöverhuvudmötena ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott eller nämnder om det som ska diskuteras på dessa möten, för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige.

Herr talman! Europeisk och svensk säkerhetspolitik har gått in i ett nytt läge som är skarpare än på mycket länge. Väst har svarat med historiskt omfattande sanktioner mot Ryssland, snabba och kraftiga försvarsförstärkningar, politisk uppslutning och fördjupade internationella försvarssamarbeten.

Omläggningen innebär också en öppning mot att på allvar ställa om energipolitiken för ökat energioberoende med en minskad import av energiresurser som gas, olja och uran från Ryssland och andra diktaturer. I stället ska vi satsa på energieffektivisering och egenproducerad förnybar energi.

Den globala gröna omställningen med mer lokal energiförsörjning och skydd för alla de ekosystemtjänster som människor är beroende av för mat, vatten och frisk luft liksom för kunskap, grön teknik, hållbart jordbruk och hållbar industriproduktion är avgörande för hur väl ett samhälle klarar framtida påfrestningar och står emot krig och konflikter. Det borde vara en självklar del av Sveriges säkerhetspolitiska analys.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 17.

I detta anförande instämde Emma Berginger (MP).

Herr talman! Den fascistiska diktaturen i Ryssland, den kommunistiska diktaturen i Kina och den islamistiska diktaturen i Iran utgör kärnan i den samling av diktaturer och auktoritära stater som redan bedriver ett kallt krig mot oss demokratier.

Vid det förra kalla kriget tog det lång tid för den demokratiska världen att vakna upp och förstå vad Sovjetunionen och dess allierade ägnade sig åt mot oss. Redan nu tar sig det nya kalla kriget varma uttryck: Rysslands invasionskrig av Ukraina, islamistiska Irans proxygrupper som skapar krig och mördar civila i Mellanöstern samt Kinas ökade aggressioner mot Taiwan.

Kina och Iran förser tillsammans Ryssland med vapen för att de ska kunna bedriva krig mot oss genom att bedriva krig mot Ukraina. Det här handlar nämligen inte om något annat än revanschism och bisarra imperiedrömmar, herr talman. Man förenas inte i att man är islamist, inte i att man är kommunist och inte i att man är fascist - det är olikheter - utan man förenas i sitt hat mot demokratin och den liberala och demokratiska världsordningen.

Herr talman! Vi har tidigare i historien mött aggressioner från diktaturer med eftergiftspolitik, och det har visat sig vara naivt. Det har visat sig inte fungera. Det visade sig när Chamberlain använde eftergiftspolitik mot Nazityskland, men det visade sig också när vi från den demokratiska världen inte reagerade tillräckligt starkt vid Rysslands invasion i Georgien och Rysslands ockupation av Krim. Det visade sig när Kina gjorde det man gjorde mot Hongkong, som tidigare var ett väldigt välfungerande samhälle.

Det visar sig också nu igen, herr talman, när vi inte sätter hårt mot hårt på ett tillräckligt sätt och inte ger tillräckligt mycket stöd till Ukraina för att Ukraina ska vinna kriget och Ryssland förlora kriget. Och det är sammanhängande konflikter, herr talman. Man måste se den här utvecklingen som något sammanhängande; det går inte att prata om varje konflikt enskilt, utan vi måste förstå att det handlar om att utmana hela den liberala demokratiska världsordningen - om att se till att vi från väst är upptagna med att försvara den demokratiska världsordningen på flera platser samtidigt så att vi förlorar den förmågan. Det är det som är planen.

Herr talman! Jag ska glädja mina kollegor från Vänsterpartiet genom att citera Lenin, som ju sa att kapitalisten säljer det rep i vilket han sedan ska hängas. Lite så är det faktiskt när det gäller hur vi exempelvis har hanterat Kina. Vi bedriver verksamhet i Kina och med Kina som innebär att de får teknologi av oss som de sedan kommer att använda emot oss.

Herr talman! Det är dags att vi förstår att det redan pågår ett kallt krig mot oss. De antagonistiska aktörerna har redan börjat. Det är dags att dumpa Kina och dags att göra allt för att stödja det folkliga motståndet i Iran. Det är dags att ge Ukraina allt stöd de behöver för att vinna kriget, och det är dags att slå fast vårt absoluta stöd till demokratin Taiwan.

För övrigt tycker Liberalerna att vi borde ha permanenta Natobaser i Sverige, vilket en del av debatten har handlat om.

Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Det var många ord från Joar Forssell om hur han vill sätta hårt mot hårt mot Kina, Ryssland, Nordkorea och andra som Joar Forssell brukar räkna upp. Då undrar man ju vilka andra han vill sätta hårt mot hårt mot.

Sverigedemokraterna har avslöjats ha en trollfabrik som sprider fejkade - falska - nyheter och ägnar sig åt smutskastning, hets, hat och hot. Man har till och med falska arabiska konton där man försöker uppvigla muslimer och andra invandrare till våldsbrott. Man sa rakt upp och ned: Hur kan vi se till att de gör mer våldsamt motstånd mot Sverige? Det senaste är att Sverigedemokraterna också har visat sig sprida rysk propaganda genom sin trollfabrik.

När Liberalerna fick höra talas om det här för ett par veckor sedan gick ni ut som Hulken mot det, Joar Forssell. Ni sa att Sverigedemokraterna måste stänga sin trollfabrik och be om ursäkt. Sedan sa ni att ni minsann inte tänkte ha några pressträffar med Sverigedemokraterna längre. Ni gick ut som Hulken, men nu har ni krupit ihop som en liten mus. Vi läser nämligen i tidningen i dag att ni visst tänker ha pressträffar med Sverigedemokraterna igen - utan att de har stängt sina trollfabriker och utan att de har stängt sina konton.

Sverigedemokraterna fortsätter att sprida de här falska nyheterna, hetsen och hatet. Vi vet ju fortfarande inte om de här trollkontona kanske just nu fortsätter att sprida rysk propaganda. Det vet vi inte. Min fråga till Joar Forssell när han pratar om att sätta hårt mot hårt är därför: När tänker han sätta hårt mot hårt mot Sverigedemokraterna?

Herr talman! Jag tackar för en jätteviktig fråga. Jag vill börja med att fördöma de saker som har framkommit kring det som har kallats trollfabriker. Det skulle jag göra oavsett vilket parti det rörde. Jag vill också konstatera att det är Liberalerna som har varit tydligast ute med krav på lagstiftning.

Man får dela upp det här, herr talman, för det handlar om lite olika saker. Dels finns det troll, vilket är en typ av aktivitet, dels finns det desinformation och missinformation. Sedan finns även det som brukar kallas astroturfing, det vill säga att man utger sig för att vara något man inte är. De här olika delarna är olika saker. Jag tycker att de alla ska vara olagliga för politiska partier att ägna sig åt, och det tycker även Liberalerna.

När det gäller den presskonferens som ägde rum i går tycker jag inte att ledamoten ska läsa det som en generell regel för presskonferenser i allmänhet. Det handlar i stället om att Liberalerna har varit pådrivande för och drivit igenom ett väldigt kraftfullt stöd till Ukraina som nu presenterades av regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna. Det är klart att det är svårt för oss i Liberalerna att avstå från att vara en del av att presentera det när det är vi som har drivit igenom det. Det tror jag att ledamoten Johansson har förståelse för. Av många viktiga frågor är trots allt den att Ukraina ska vinna - och Ryssland förlora - kriget den allra viktigaste i vår tid.

Jag är dock bara glad ifall Socialdemokraterna och alla partier i Sveriges riksdag ställer sig bakom de förslag till lagstiftning som Liberalerna har presenterat och även de förslag till lagstiftning som vi tycker ska gälla i EU och som handlar om att generellt få bukt med troll, astroturfing, desinformation och missinformation - oavsett vilket parti det kommer från.

Herr talman! Nu fick jag lära mig ett nytt ord - astroturfing. Det visste jag faktiskt inte vad det var, men om jag förstår det rätt handlar det om att utge sig för att vara någon annan på nätet.

Det finns även ett annat ord för det, nämligen fejk. Det är falskt, och det är precis det Sverigedemokraterna har avslöjats med. När ni ställer krav på SD att upphöra med den här verksamheten, Joar Forssell, får ni så att säga bara kalla handen. De bryr sig inte om det över huvud taget. Då hamnar ni ju i samma situation som Chamberlain, höll jag på att säga.

Man ställer alltså krav, men sedan bryr man sig inte om det. Då var det ju bara tomma hot man kom med från Liberalernas sida för en och en halv vecka sedan. Ni sa att ni var emot gemensamma pressträffar, Joar Forssell, och det höll i en och en halv vecka. Nu säger du att ni fortfarande är emot gemensamma pressträffar men att ni kan göra undantag. Är det den linjen som Liberalerna har nu?

Jag vill bara varna för att den andra sidan lär sig någonting om man gör på det här sättet - om man går ut som Hulken och säger att man tänker göra vissa saker om det inte blir på ett visst sätt och sedan viker ned sig. Den andra sidan lär sig att det inte spelar någon roll vad ni säger. De kommer att fortsätta att bete sig på det här sättet. De kommer att fortsätta med sin smutskastning, med sin hets och med sitt hat, och de kommer att göra det från fejkade konton.

Ingen av oss, vare sig Joar Forssell eller jag, kan veta vad det är för typ av propaganda de sprider. Det kanske fortfarande, just i detta nu, sprids rysk propaganda från de där trollkontona. Uppenbarligen kommer ingenting som Joar Forssell har sagt att få Sverigedemokraterna att upphöra med den verksamheten.

Herr talman! Jag ska börja med att be om ursäkt för att jag använde engelska i talarstolen i Sveriges riksdag, men jag tror faktiskt inte att det finns en svensk term för astroturfing. Astro Turf är en typ av konstgräs, så det handlar om att fejka gräsrotsverksamhet. Det är ganska vanligt förekommande inom det komplex som rymmer desinformation och missinformation.

Herr talman! Det är vår fasta ståndpunkt att det ska vara olagligt att ägna sig åt detta. Vi har sett den här typen av verksamhet från flera partier i Europa. Det är därför som det behöver ske lagstiftning både här hemma och i Europa. Trots allt är internet så gränsöverskridande det kan vara.

Vi känner till kampanjerna med till exempel rysk desinformation som ledamoten Johansson nämner men också missinformation, desinformation, påverkanskampanjer från Iran och Kina. De kommer helt enkelt från någonstans utanför Sverige. Därför behövs det lagstiftning så att inte partier och andra låter sig påverkas och påverkar vidare.

Herr talman! Liberalerna står fast vid att det som har framkommit i journalistreportaget i dokumentären är oacceptabelt. Vi kommer att fortsätta att ligga på om sanktioner och konsekvenser och kommer att fullfölja det som vi har sagt.

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina våren 2022. Det allvarliga säkerhetspolitiska läget manar till samling, allvar och till att vi försöker att hitta breda överenskommelser på det sätt som vi har jobbat i Försvarsberedningen.

Det är bra med en bred enighet när det gäller så viktiga frågor som säkerhetspolitiken. Döm om min förvåning, herr talman, när jag kommer in i salen för att lyssna lite på den säkerhetspolitiska debatten och det första jag hör är att ordföranden i utrikesutskottet står och säger att Miljöpartiet i princip inte vill ha något försvar och inte vill se någon ökad försvarsförmåga.

Tvärtom har Miljöpartiet stått bakom de senaste försvarsbesluten. Vi är också med i den överenskommelse som finns i Försvarsberedningen om att vi ska öka totalförsvarsförmågan i Sverige. Miljöpartiet har också valt att respektera det beslut som en bred majoritet av Sveriges riksdag har fattat om Natomedlemskapet, och vi driver inte frågan om ett utträde. Vi försöker verka konstruktivt för säkerheten i detta svåra läge.

Herr talman! Men det finns en fråga där vi inte är eniga om Sveriges säkerhetspolitik, och det är frågan om kärnvapen. Om kärnvapen användes skulle det få fruktansvärda och oöverblickbara konsekvenser och leda till ett ofattbart humanitärt lidande. Målet måste vara en värld utan kärnvapen, även om det känns som att vi är väldigt långt därifrån just nu.

Även om det är långt därifrån just nu måste vi enträget fortsätta att konstruktivt verka för en ömsesidig kärnvapennedrustning för att minska risken för att kärnvapen används. Då behövs det länder som kan gå före, agera ledande och medlande och som kan ta initiativ, likt Stockholmsinitiativet som Sverige tog under den tid som Miljöpartiet satt i regeringen. Det behövs för att nå fram på den väldigt snåriga arena där vi tillsammans ska försöka nå länder som såklart har en förmåga men som också behöver minska denna förmåga.

Vi i Miljöpartiet är oroade över att Sverige med den regering som vi nu har förlorar sin självständiga röst i utrikespolitiska frågor. Vi vill driva på för ett svenskt förbud mot kärnvapen på svenskt territorium, och vi vill att Sverige ska driva frågan om no first use när det gäller kärnvapen så att vi minskar risken för att kärnvapen börjar användas.

Det är farligt med den normalisering av kärnvapen som jag ser under debatten här i dag. Vi måste verkligen våga stå upp för att det är ett fruktansvärt vapen som skulle få fruktansvärda konsekvenser om det användes.

Herr talman! Regeringen behöver bidra till att bygga relationer till andra länder i Afrika, Sydamerika och Asien och inte lämna walkover till Rysslands och Kinas nykoloniala ageranden runt om i världen. Sverige måste fortsätta att bidra till FN:s verksamhet för att bygga, bevara och ibland också framtvinga fred.

Vi måste kunna bidra när FN ska stå upp för och värna internationell lag och rätt och att skydda civila. Men det vi ser från regeringen med det snäva perspektiv på närområdet som den har valt att anta för sin utrikespolitik är att vi tappar den möjligheten.

Vi tappar möjligheten att bygga relationer och att bidra till internationella insatser. Det är någonting som missgynnar vår säkerhet här i Sverige och i Norden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)