Skolpersonal som upprätthåller hedersnormer

Interpellationsdebatt 26 april 2024

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 84 Statsrådet Lotta Edholm (L)

Fru talman! har frågat jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern på vilket sätt statsrådet och regeringen ämnar förhindra att skolpersonal fortsättningsvis bidrar till hedersförtrycket. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skolminister som svarar på interpellationen.

Låt mig börja med att slå fast att hedersrelaterat våld och förtryck utgör en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri- och rättigheter. Det ska inte finnas någon som helst plats för hedersrelaterat våld och förtryck i vårt samhälle, inte heller i förskola och skola.

Utbildningen i hela skolväsendet ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Alla som verkar inom förskolan och skolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor.

För barn och unga som lever i en hederskontext kan förskolan och skolan vara den enda platsen där de kan vara sig själva och ta kontakt med vuxna för att få stöd och hjälp. Det är därför av yttersta vikt att förskolan och skolan kan utgöra denna trygga plats och svara upp mot dessa behov.

Hedersrelaterat våld och förtryck eller andra kränkningar mot barn och elever på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet ska inte få förekomma i skolväsendet. All personal ska ha kunskaper och kraft i att kunna agera när det behövs. Förskole- och skolpersonal ska inte behöva tveka inför att anmäla sin misstanke om att ett barn far illa, och de ska kunna känna ett starkt stöd i ryggen från samhället och ledningen. Alla ska kunna känna sig trygga med att alltid sätta barnets rättigheter först.

Det är en prioriterad fråga för mig och regeringen att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Redan i juni 2023 beslutade regeringen att skjuta till ytterligare medel till Statens skolverks uppdrag om stärkt systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har också gett Statens skolinspektion i uppdrag att granska skolornas arbete med kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer med fokus på att förebygga och hantera hedersrelaterat våld och förtryck.

Skolverket har 2024 fått ett nytt uppdrag att förebygga, upptäcka och åtgärda mäns våld mot kvinnor, inklusive våld i ungas relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket ska även utveckla, genomföra och följa upp insatser inom området. I uppdraget ingår även att föreslå en struktur för samordning av arbetet.

Det är uppenbart att fortsatt arbete krävs. Hedersrelaterat våld och förtryck i förskola och skola får aldrig accepteras. Individuell frihet och mänskliga rättigheter ska gälla för alla. Oavsett ålder och oavsett var i Sverige du bor. Jag ser fram emot att återkomma om hur regeringen avser att fortsätta arbetet med dessa angelägna frågor.


Anf. 85 Sara Gille (SD)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Hedersförtryck är en främmande företeelse på grund av massinvandringen till Sverige. I och med den har vi fått invandrarklaner till Sverige som har helt andra normer än vad vi har. Trots att de själva har utsatts för hedersförtryck utsätter de sina barn för en denna vidriga kultur med ett fruktansvärt kvinnoförtryck. Det är ett förtryck som går vidare i generation efter generation.

Nyligen har revisorerna i Göteborgs stad avslöjat allvarliga problem i arbetet mot hedersförtryck inom förskolor, skolor och socialtjänst. Men tyvärr är detta ett stort problem även på andra håll runt om i landet.

I slutet av januari kom en ny rapport från Malmö stad som visar att hederskulturen lever och frodas för fullt i stadens förskolor, till följd av att de lokala socialdemokraterna totalt har struntat i barnens rättigheter utan i stället värnat om sina boskapsröster.

Det handlar om att barn av olika kön inte får leka med varandra, inte får hålla varandra i handen, inte får sova bredvid varandra under sovstunden och så vidare. Flickor får heller inte ha kortärmat eller kortbent och tvingas ha på sig den förtryckande slöjan.

Det finns också pojkar som uttrycker att de vill bestämma över kvinnlig personal och inte behöver lyssna på dem just för att de är kvinnor. Vidare har föräldrar tagit bort sina barn från förskolor då skolan har anställt manlig personal.

Hela idén med detta är att flickorna inte ska komma i kontakt med manlig personal eller barn av det motsatta könet. Det är en könssegregation som inte hör hemma i Sverige.

Det är illa nog att föräldrarna försöker upprätthålla hedersförtrycket när barnen befinner sig i förskolan, men de får även hjälp från förskolepersonalen. Det rör sig om personal som själv lever i en hederskontext och inte tycker att det är konstigt att syskon kontrollerar varandra eller att pojkar och flickor inte får leka med varandra. Det finns personal som anser att vårdnadshavares och släktens vilja och makt över barnet går före barnets egna fri- och rättigheter.

De som själva inte integrerar sig i samhället kan inte vara en bas för barnens integration.

Fru talman! Det kan också vara personal som är rädd för att utsättas för hot eller våld från föräldrarna om de vägrar att gå föräldrarna till mötes. Personal kan anklagas att vara rasister om de står emot förtrycket.

Många förskolor runt om i landet känner en ovilja att stöta sig med kontrollerande föräldrar, och deras tystnad tillåter därmed förtrycket att fortgå långt ned i åldrarna, där hedersförtrycket egentligen börjar. Hedersförtrycket börjar nämligen inte i tonåren - det börjar praktiskt taget redan i vaggan.

I förskolan finns möjligheter att arbeta förebyggande och att upptäcka utsatthet tidigt. Insatser i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste ske tidigt. För att man ska ha en chans att stå upp mot föräldrarna krävs att man får ovillkorligt stöd uppifrån, för utan modiga ledare har förskolan ingen chans mot hederskulturen.

Den personal som själv upprätthåller hedersnormer eller blundar för dem ska inte få fortsätta med sitt arbete. Om man som förskolepersonal inte kan stå emot föräldrarna borde man inte få jobba vidare. Antingen har man en lojalitet mot barnens bästa eller mot dessa vidriga normer.

Vi måste bryta den tystnadskultur som omger dessa frågor. Vill man utöva den här formen av hedersförtryck måste man flytta härifrån. Det är viktigt att ge en tydlig signal.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet på vilket sätt hon kommer att agera när det handlar om att personal bidrar till hedersförtrycket.


Anf. 86 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Redan 2021 publicerade förskoleförvaltningen i Malmö en rapport där det framkom att barnen sinsemellan hade reglerat klädkoder som var påverkade av hedersnormer. Flickor skulle inte visa sina armar och fötter. Det framkom även i rapporten att hedersnormer präglade barnen. Flickor fick inte leka med pojkar. De fick inte sitta bredvid varandra, inte hålla handen och inte ens vara i samma rum på vilan. Pojkar lyssnade inte på kvinnlig personal.

I rapporten framkom även att en anledning till att vårdnadshavarna ville ha könssegregation var att pojkarna inte skulle bli homosexuella. För de flesta svenskar är det här helt främmande normer. Dessa idéer, där vuxna människor tror att pojkar blir homosexuella för att de umgås med flickor, är ju inte vare sig vanliga eller normala i Sverige. Men på grund av den massinvandring som vi har haft har dessa hedersnormer normaliserats i vissa delar av Sverige till den grad att personalen har svårt att stå emot.

Personal i förskolor och skolor har svårt att stå upp för evidens, humanism och jämställdhet gentemot dessa hedersnormer. Delvis beror detta på att de som ska stå upp för svenska värderingar rent numerärt är i minoritet. Det finns områden i Sverige där de som tror på svenska värderingar är i minoritet i dag. Nu ser vi vilka konsekvenser det får när det är utländska värderingar som har företräde framför svenska värderingar.

En annan anledning är politisk. Har vi politiker som förespråkar mångkultur - idén att alla kulturer är lika värda - blir det svårt för personal och skolledare att förkasta vissa kulturer som förtrycker.

Fru talman! Jag förstår att det finns många handlingsplaner och strategier för att motverka hedersförtryck, och dessa initiativ från regeringen förtjänar att berömmas. Men det är även dags att skapa en ideologisk grund för kampen mot hedersförtryck. Den ideologiska grunden är att förkasta mångkulturen och poängtera att i Sverige har svensk kultur företräde framför andra utländska kulturer.

Politiker måste signalera att man är beredd att aktivt motverka kulturer som förtrycker folk och underminerar de värderingar som det svenska samhället vilar på. Våra statsråd i regeringen måste våga säga att det finns sämre kulturer. Det finns kulturer som skadar barn och som inte har någon plats i Sverige. Detta måste sägas och upprepas av makthavare gång på gång tills ingen förskollärare eller lärare längre får intrycket att det ingår i deras uppgift att implementera slöjtvång i skolan.

Det har begåtts misstag. Politiker i Sverige har varit alltför otydliga. Vi har ju till och med haft en integrationsminister, Mona Sahlin, som förnekade att hederskultur över huvud taget fanns. Signaler har skickats ut som har fått många att tro att kritik mot hederskultur är rasism.

Nu måste makthavare skicka ut helt andra signaler. Vi måste uppmuntra personal i alla verksamheter att vara vaksamma mot skadliga kulturer som inte hör hemma i detta land.


Anf. 87 Statsrådet Lotta Edholm (L)

Fru talman! Jag har själv tidigare arbetat med dessa frågor i ungefär 15 år, som skolborgarråd i Stockholm. Jag skulle nog säga att attityderna till hedersförtryck har skärpts väsentligt på senare år. När jag började jobba med dessa frågor blev jag ofta anklagad för att vara rasist. Jag tycker att vi har kommit förbi det nu.

Det viktiga i dessa frågor är barnens rätt att bestämma över sitt eget liv. Det handlar om barns rätt att utvecklas så att de får ett bra liv och mår bra. Barn har rättigheter oavsett vad deras föräldrar har för åsikter.

Förskolans och skolans del i detta är, enligt den lagstiftning som vi faktiskt har, att understödja detta. Det är otroligt viktigt att påpeka det, tycker jag.

När det gäller frågan om personalen är det klart att det finns många problem. Det är ett stort problem om personal i förskola och skola upplever rädsla. Det kan förekomma i många olika situationer, inte bara i denna. Men det är ett stort problem just när det gäller hedersförtryck. Det är väldigt viktigt att arbetsgivaren tar detta på stort allvar och tar sitt arbetsmiljöansvar.

Jag tycker också att det är viktigt att man skapar funktioner så att människor kan anmäla denna typ av handlingar utan att man vet vilka det är som anmäler.

Skolsäkerhetsutredningen har fått ett tilläggsdirektiv som handlar om att man ska kartlägga vilka uppgifter som behöver bytas mellan skola, socialtjänst och brottsbekämpande myndigheter. Sekretess är i dag ett stort problem. I dag skyddar sekretessen i Sverige i själva verket förövare snarare än barnen, och det måste vi göra något åt. Det är otroligt viktigt.

Sedan finns det personal som medvetet medverkar till att upprätthålla dessa normer, helt i strid med till exempel svensk skollag. Jag delar uppfattningen att man verkligen bör fundera på om den personalen ska kunna ha kvar sina uppdrag i till exempel förskolan. Man måste som förskollärare, barnskötare och lärare följa den lagstiftning som finns på området.

Det är arbetsgivarens uppgift att se till att människor har kompetens och kunskap så att de kan göra denna värdering, men det är också arbetsgivarens uppgift att se till att personal som är uppenbart olämplig för sin roll inte ska vara kvar i verksamheten.


Anf. 88 Sara Gille (SD)

Fru talman! Jag tycker faktiskt inte att man ska fundera på om personal som bidrar till hedersförtryck ska få vara kvar eller inte. Jag tycker inte att den ska vara kvar över huvud taget.

Sverige benämns ofta som ett jämställt land, men på vilket sätt är hederskulturen jämställd? Jag har väldigt svårt att förstå hur det går ihop, för det gör det inte. Vi kan lika gärna slopa allt snack om jämställdhet, för hederskultur är långt ifrån jämställt. Man kan inte ha båda delarna.

Det finns ingen kultur som rättfärdigar att man skadar barn. Det går inte att ha respekt för att man skadar barn för livet - det är precis det man gör. Det handlar inte om anständighet eller kyskhet.

Den skada som Socialdemokraterna har åsamkat de barn som lever i hedersförtryck kommer aldrig någonsin att kunna repareras. Barnen kommer att växa upp, och de kommer att behöva leva med dessa minnen och skador. De kommer att känna sig hotade av män, och de kommer att känna att de behöver visa sin anständighet. Det hela beror på att Socialdemokraterna aldrig såg problemen. I stället för att ge barnen rättigheter gav de utländska kulturer rättigheter. Det kan aldrig någonsin förlåtas.

I Sverige ska alla elever kunna känna sig trygga i skolan, och de ska ha samma möjligheter att utvecklas och lära. Ingen ska fara illa vare sig i hemmet eller i skolan. Skolan är till för eleven, och det är eleven som individ som står i fokus. Alla ska ha samma möjligheter. I skollagen och läroplanerna framgår det att ett av skolans grundläggande uppdrag är att skapa en skola där alla barn och ungdomar kan utvecklas. Skolan ska hjälpa barnen att lära sig att alla människor har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter.

När en skola misstänker att en elev far illa, oavsett orsak, ska skolan enligt lag anmäla det till socialtjänsten. Men trots att man vet att detta förekommer och att personalen har en skyldighet att anmäla kommer det knappt in några orosanmälningar över huvud taget om hedersförtryck.

Personalen ska förebygga och bemöta hedersrelaterat våld och förtryck med aktiva insatser, inte bidra till det. Skolan ska aldrig bidra till en normalisering av till exempel ett visst religiöst klädesplagg eller symboler.

Fru talman! Trots detta är det 27 av 40 förskolor i Göteborg som har visat att de ställer upp på kravet att se till att barnen behåller slöjan på sig. Det är något som verkligen har blivit fel när sådant händer - när 27 av 40 förskolor tror att de kan vara slöjpoliser och moralpoliser för barnen.

Politiker och makthavare ska förtydliga hur dokumenten ska tolkas när man på ett så fundamentalt sätt har misstolkat det hela. Någonstans har man trott att förskolans värderingar innebär att man ska ha slöjtvång. Då har något i systemet brustit.

Här måste politikerna vara mer aktiva. Slöjtvång är inte förenligt med skolans värderingar. Det måste politikerna signalera mycket tydligt.

Jag vet att det pågår en utredning om ett förbud mot slöjtvång. Min önskan är ett generellt slöjförbud, speciellt för barn. Det ska inte finnas några slöjor på barn. Jag skulle vilja fråga statsrådet: Hur ska man se vem som tvingas till slöjan och vem som inte gör det? Hur ska man aktivt hjälpa dem som tvingas till slöjan när även personalen bidrar när det gäller denna kvinnoförtryckande slöja? Tror verkligen statsrådet att små barn själva har valt slöjan?


Anf. 89 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Hederskultur är lika skadligt för barn som pedofili. Det finns en viktig skillnad mellan hederskultur och pedofili som påverkar hur politiker debatterar dessa frågor. Pedofili kan drabba alla barn, medan hederskultur endast drabbar invandrarbarn.

Hur hade allmänheten reagerat om etniskt svenska barn hade utsatts för det förtryck som hederskulturen innebär? Det hade varit oacceptabelt - helt oacceptabelt. Men att invandrarbarn drabbas har politiker på vänsterkanten accepterat i decennier. På grund av det mångkulturella narrativet, där vi tror att vissa barn ska ha en viss kultur och andra barn en annan kultur som är mer förtryckande, har man accepterat hedersförtryck i vissa kretsar.

Generationer har gått förlorade på grund av mångkulturens budskap om att även förtryckande kulturer ska respekteras, men generationer återstår att rädda om vi har modet att förkasta mångkulturen och allt vad den innebär. Om vi vågar tro på individers rättigheter framför utländska kulturers rättigheter finns det en möjlighet för dem som förtrycks i dag att en dag befria sig från hederskulturens bojor.

Men det är en konflikt. Det är en konflikt mellan svenska värderingar och utländska värderingar. Det är en konflikt mellan dem som står upp för individen och dem som vill förtrycka individen. Det är viktigt att se detta som en konflikt eftersom det i denna konflikt finns en utländsk part, som upprätthåller hedersförtrycket, som måste besegras för att frihet och jämställdhet ska segra.


Anf. 90 Statsrådet Lotta Edholm (L)

Fru talman! Jag delar Nima Gholam Ali Pours uppfattning att vi har haft en kulturrelativisering i Sverige. I akt och mening att främja mångkultur har vi valt att vända bort blicken när det i en del kulturer har förekommit företeelser som faktiskt strider mot svensk lag.

Det var därför jag inledde mitt förra anförande med att berätta att jag själv jobbat med dessa frågor i ungefär 15 års tid och att det för 15 år sedan verkligen var precis så som ledamoten sa.

Jag tycker att det har skett en stor förändring och att skolan, förskolan och vi politiker tar de här frågorna på mycket större allvar i dag än vad vi har gjort tidigare.

Som Sara Gille säger har förskola och skola en absolut skyldighet att anmäla om man tror att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det kan vara hemma, men det kan också vara så att det till exempel förekommer hedersförtryck inom förskolan, och även då har annan personal en absolut skyldighet att anmäla till socialtjänsten. En del av detta är rent brottsliga handlingar, och då är naturligtvis en polisanmälan det enda rätta.

Jag talade tidigare om Skolsäkerhetsutredningen som precis har lagt fram förslag som handlar om att brott som begås i skolans värld ska polisanmälas. Så sker inte alltid i dag. Brott ska naturligtvis polisanmälas, men jag tror att detta också har ett slags förebyggande effekt. Nu säger vi att det här är så allvarliga brott att man inte kan vända bort blicken.

Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare att se till att personal har kunskaper men också att se till att personal som aktivt och medvetet upprätthåller hedersnormer och understöder sådana faktiskt inte har en roll när det gäller att arbeta i förskolan.


Anf. 91 Sara Gille (SD)

Fru talman! Förskolepersonalen har ett ansvar att se och hjälpa barnen och ett stort ansvar att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Förskolan är en plats där man förväntas leva fritt från hedersrelaterat våld och förtryck.

Arbetar man på någon av landets förskolor behöver man ha kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, om relevant lagstiftning och om hur man kan arbeta för att upptäcka utsatthet hos eleverna och motverka detta. Då får barnen i sin tur kunskap om sina grundläggande rättigheter. Det handlar om kroppslig integritet, om att få leva ett liv fritt från våld och om rätten att få forma och påverka sitt liv som man själv vill. Vi ska absolut inte ha personal i förskolan som bedriver hedersnormer. Vi måste skydda och stötta barnen, inte äga dem. Som det är nu byggs en stat i staten.

Jag vill avsluta mitt sista inlägg med att säga att ingen religion eller kultur har några rättigheter. Det är människan som har rättigheter och skyldigheter - inte bara mot staten, samhället och sig själv utan också mot andra människor. Ingen religion eller kultur ska stå över svensk lagstiftning.

Jag tror uppriktigt sagt att vi måste visa tydligt att om man anammar den formen av kultur här i Sverige åker man ut. Vi måste sätta hårt mot hårt. Att inte stå emot hedersförtrycket i förskolan vore detsamma som att godkänna att det finns olika regler för etniskt svenska barn och för barn med invandrarbakgrund. Precis så har vänsterpartierna agerat de senaste decennierna, och det kommer aldrig att förlåtas.

Vad värderar statsrådet högst - att barnen ska ta till sig skolan och lära sig saker eller att värna om hederskulturen?


Anf. 92 Statsrådet Lotta Edholm (L)

Fru talman! Förskolan är viktig för barns utveckling och för möjligheten att så småningom ha bra kunskaper när man börjar skolan, bland annat i form av en god språkutveckling.

För många barn är förskolan och skolan även en frizon. Det kan vara det enda ställe där man faktiskt kan vara sig själv och tillåtas att vara det. Därför måste skolan dels vara medveten om att skolan för många barn är en frizon, dels aktivt hålla hedersnormerna utanför förskolans och skolans värld. Det finns ett absolut ansvar för personalen i förskola och skola att göra detta. Det är oerhört tydligt hur skollagen är utformad i Sverige för att stötta enskilda elever och barn i detta.

Förskolan och skolan har också en roll att aktivt främja mänskliga rättigheter och att lära barn att tänka självständigt. Barnen ska veta att de har rättigheter som är enbart deras, oavsett vad deras föräldrar anser. Det handlar alltså inte bara om att se till personal inte upprätthåller hedersnormer och hederskultur utan att personal också aktivt främjar att barn får lära sig om sina rättigheter i svensk förskola och skola. Det tycker jag också är viktigt att påpeka.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2023/24:699 Skolpersonal som upprätthåller hedersnormer

av Sara Gille (SD)

till Statsrådet Paulina Brandberg (L)

 

Diskussionen om hedersrelaterat våld är inget nytt. Nu har det framkommit att stadsrevisionen gett förskolenämnden i Göteborg hård kritik, något som vi sett även på andra håll runt om i landet. Detta har gjorts efter att en granskning, som berör verksamhetsåret 2023, visat att förskolenämnden inte säkerställt att den personal som finns på förskolorna har tillräcklig kunskap om hedersrelaterade frågor men också att de i flera fall till och med själva upprätthåller hedersnormer och därmed inskränker barns fri- och rättigheter. Det är oacceptabelt att det finns personal som ser förtrycket och inte gör något åt det men också att de även själva står för förtrycket.

Enligt granskningen saknas det rutiner för arbetet med att förebygga och upptäcka om barn utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Under granskningens period har inga anmälningar inkommit från förskolorna om hedersrelaterat våld eller förtryck, trots att man vet att det förekommer. Den här granskningen visar tydligt att vi behöver göra mer. Vi behöver bland annat ha utbildningsinsatser bland personalen. Man kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att man inte har kommit längre i arbetet med hedersrelaterade frågor. Vad är det som gör att man inte tar det på allvar i förskolan? Stadsrevisionen har nämligen tidigare riktat kritik mot hur skolor, förskolor och socialtjänst i Göteborgs stad arbetar mot hedersförtryck. Under förra året fick man bland annat veta att andelen ungdomar som lever med oskulds- eller våldsnormer i Göteborg hade ökat rejält sedan 2018.

Med hänvisning till ovanstående önskar jag ställa följande fråga till statsrådet Paulina Brandberg:

 

På vilket sätt ämnar statsrådet och regeringen förhindra att skolpersonal fortsättningsvis bidrar till hedersförtrycket?