Hushållens ekonomi

Interpellationsdebatt 30 januari 2024
Del av sändning
30:23-33:30
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 27

Anf. 1 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Mot bakgrund av att hushållen pressas av inflationen och högre räntor har Eva Lindh frågat mig om jag delar bilden av hur det ekonomiska läget i landet ser ut. Hon har också frågat hur jag avser att agera när julen och årets ekonomiskt svåraste månad, januari, närmar sig och om det finns någon plan för att människor som nu lever i ekonomisk utsatthet ska få något ytterligare stöd.

Linus Sköld har frågat mig hur jag ska se till att det inte blir de med de minsta marginalerna som får bära hela den ekonomiska krisen, vad jag avser att vidta för åtgärder för att stärka de mest utsatta hushållens ekonomi samt hur jag ska agera för att stoppa de skenande kostnadsökningarna för norrbottniska hushåll.

Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att minska antalet barnfamiljer i behov av välgörenhet.

Inflationen och höga räntor slår hårt mot hushållen och allra hårdast mot dem som redan har små marginaler, från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Regeringen bedriver en politik för hela landet och arbetar för att minska kostnadsökningarna för familjer i såväl Linköping, Norberg, Älvsbyn som Örebro. Inflationsbekämpningen har börjat ge resultat, men inflationen är fortfarande för hög. Att bekämpa inflationen är därför fortsatt prioriterat för regeringen, samtidigt som vi stöttar hushåll och välfärd.

Många hushåll med svag ekonomi har fått kompensation för den höga inflationen via prisindexerade bidrag och transfereringar. Höjt bostadsbidrag för barnfamiljer, elstöd, höjd a-kassa och sänkt energiskatt på drivmedel är åtgärder som har varit särskilt betydelsefulla för hushåll med små marginaler. Vid årsskiftet sänktes även reduktionsplikten, vilket bidrog till att minska dieselpriset med över 4 kronor per liter. Budgeten för 2024 innehåller viktiga strukturreformer samtidigt som vi stöttar hushåll och välfärd, bland annat genom förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare, sänkt skatt för pensionärer och ytterligare sänkt skatt på drivmedel. Det ger hushåll med knappa resurser mer i plånboken.

På längre sikt är det bästa sättet att minska risken för fattigdom att få fler i arbete. För att stärka arbetslinjen genomför regeringen ett antal åtgärder som gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. För att fler ska komma i arbete behöver även fler företag starta och växa i Sverige. Regeringen kommer därför att föra en politik som lägger grunden för en högre tillväxt.


Anf. 2 Eva Lindh (S)

Fru talman! Vi har ett välfärdssamhälle i gungning. Det är bilden som vi nu ser av Sverige. Den ekonomiska situationen drabbar vanliga människor hårt, och ojämlikheten ökar.

Vi har hört från flera hjälporganisationer att antalet människor som söker stöd har mer än fördubblats. Köerna för att få ut en matkasse ringlar långa. En av fyra ensamstående föräldrar har behövt låna pengar för att kunna köpa mat till sina barn. Skulderna ökar, och det påverkar naturligtvis människor nu men också för lång tid framöver. Pensionärer som har arbetat ett helt yrkesliv har nu inte råd att åka och hälsa på sina barnbarn. Människor som inte kan arbeta, alltså personer med någon typ av funktionsnedsättning, blir allt fattigare.

Det är faktiskt också fler och nya grupper som söker stöd. Det handlar om de ensamstående mammorna, som sagt, som inte kan sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. Det som har varit fallet i andra länder ser vi nu också i Sverige - det som där kallas working poor, människor som har flera jobb för att klara ekonomin men ändå inte får livet att gå ihop. Så ser verkligheten ut i Sverige i dag. Det är ovärdigt.

Vi är många som ser och faktiskt anser att denna regering inte tar situationen på allvar. Det verkar som att det inte finns någon plan för att underlätta för alla som nu sliter och som känner av inflationen och höjda räntor in på bara huden. Den ekonomiska krisen drabbar vanliga svenskar väldigt hårt just nu.

Men denna kris drabbar till synes inte alla. Medan vanliga människor kämpar och sliter gör storbankerna rekordvinster på det tuffa ekonomiska läget. De är inte bara lönsamma, utan de tar ut rekordvinster.

Regeringens politik innebär att höginkomsttagare inflationsskyddas. De skattesänkningar som regeringen har genomfört gynnar allra mest höginkomsttagare. De får ut mer pengar i kronor räknat, och då ökar dessutom ojämlikheten i Sverige. Detta borde en ansvarsfull regering ta tag i.

Det finns dock en fråga där finansministern och jag är överens, och det är att inflationen måste bekämpas. Den är skadlig för ekonomin, och den slår också hårt mot oss alla och särskilt mot dem som har det ekonomiskt tufft. Men kampen mot inflationen innebär inte att regeringen inte kan göra någonting. Vi har dessutom samtidigt med en fortsatt hög inflation, även om den är på väg nedåt, en lågkonjunktur.

Och politiken kan faktiskt agera. Det har vi visat i vår budget. Det innebär att man kan stötta de familjer och de personer som har det väldigt svårt ekonomiskt men också kan stötta välfärden som är så enormt viktig, särskilt i dessa tider.

Det är tuffare nu än vad det var för ett år sedan, och jag tycker att regeringen borde ta denna situation på allvar. Detta är inte värdigt Sverige.

(Applåder)


Anf. 3 Linus Sköld (S)

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Svantesson för möjligheten att debattera detta för så många hushåll otroligt viktiga ämne.

Det gäller inte minst de norrbottniska hushållen, skulle jag vilja säga, vilket jag grundar på en rapport som vi socialdemokrater i den norrbottniska riksdagsbänken tog fram i somras. Rapporten visar ett antal typhushålls utgiftsökningar de senaste fem åren. Kostnaderna för mat, el och bränsle för ett typhushåll kan ha ökat med upp till 86 procent under de senaste fem åren. Denna utveckling har sedan fortsatt under hösten.

När jag skrev interpellationen var det aktuellt att prata om julbordets kostnader, och det kan kanske låta inaktuellt så här den näst sista dagen i januari. Men inflationen och prisökningarna på matvaror fortsätter att gröpa stora hål i inte minst de allra mest utsattas plånböcker. Julbordet var 18 procent dyrare 2023 jämfört med 2021, enligt matpriskollen.se.

Dessutom kom i förra veckan rapporter om att svenskarnas skulder hos kronofogden når rekordnivåer. Svenskarnas skuldsumma hos kronofogden ökade med 50 miljoner om dagen under förra året. Rekordmånga barnfamiljer vräks. I dag publicerade PRO Norrbotten en debattartikel där de redogjorde för resultatet av en medlemsenkät, och 42 procent av dem som svarat på enkäten säger att de oroar sig för sin ekonomi. En vanlig bolåneränta har långt mer än fördubblats de senaste 18 månaderna. Löntagarna har fått se inflationen äta upp tio års reallöneökningar.

Inflationsbekämpning, svarar Svantesson - ja, det är viktigt med inflationsbekämpning, men hur går det? Jämfört med våra närmaste grannländer har ju prisutvecklingen varit mycket högre i Sverige, där Svantesson är ansvarig, än i grannländerna. Nu viker förvisso inflationen nedåt, men prisökningarna kommer som sagt att bestå.

Samtidigt gör livsmedelsjättarna jättestora vinster. Förra våren, när prisökningen på livsmedel var som allra störst, blev detta påtagligt. Då kände sig Svantesson nödgad att agera; hon kallade till sig livsmedelsjättarna, hette det i medierna. Hon sa att hon skulle sätta press på dem och understryka allvaret. Man kanske undrar hur det gick sedan. Ja, de största Icahandlarna delade några månader senare ut en vinst på uppemot 3 miljarder, och Konjunkturinstitutet konstaterade i uppföljningen att den sammantagna bedömningen är att konsumentpriserna på livsmedel över den studerade perioden har ökat mer än vad som förklaras av de ökade kostnaderna.

Att Elisabeth Svantesson hojtade om att kalla till sig livsmedelsjättarna och sätta press på dem gav alltså föga effekt. Därför tycker jag att frågan är relevant: Vad ska Elisabeth Svantesson göra för att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi genom den här krisen?

(Applåder)


Anf. 4 Åsa Eriksson (S)

Fru talman! Finansministern har upprepade gånger sagt att många svenska hushåll har det väldigt tufft just nu, och jag tror att vi är många som instämmer i det.

Jag och många med mig vill gärna veta vad regeringen avser att göra för att stötta de mest ekonomiskt utsatta hushållen. Som vi har hört Eva Lindh och Linus Sköld säga här tidigare är det ju tufft därför att matpriserna har stigit, därför att räntorna är skyhöga, därför att hyreshöjningarna är de största på länge och så vidare. Det är svårt för många barnfamiljer att få pengarna att räcka till mat hela månaden. Är det verkligen så det ska vara i Moderaternas Sverige?

Fru talman! Stockholms Stadsmission rapporterar att de möter allt fler barnfamiljer som lever i fattigdom. Det är barn som på grund av föräldrarnas knappa ekonomiska förhållanden riskerar att hamna i socialt utanförskap. Det är familjer som inte klarar av basutgifterna: hyra, mat och räkningar.

Fru talman! På läktaren här i dag sitter representanter från SSU Västmanland. När vi åt lunch tillsammans tidigare berättade en tjej, Erisa, om en bekant till familjen - en ensamstående pappa - som har jobb men ändå har svårt att sätta mat på bordet till sina barn hela månaden. Trots att han har ett arbete att gå till har han svårt att göra det. Skulle han bli av med jobbet, vilket det finns en risk för, har han svårt att se hur han över huvud taget skulle kunna leva vidare. Är det så det ska vara i Moderaternas Sverige?

Fru talman! Om det inte fanns resurser i samhället skulle det liksom vara en annan sak, men precis som Eva Lindh och Linus Sköld har redogjort för här har vi ett läge där till exempel storbankerna tillsammans gör rekordvinster. Bara under de tre första kvartalen förra året gjorde de en sammanlagd vinst på 153 miljarder kronor. Det blev 153 miljarder kronor i vinst på tre kvartal - samtidigt som svenska barnfamiljer uppsöker välgörenhet för att få mat till sina barn. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

Vi har i stället föreslagit en skatt på skillnaden mellan bolåneräntor och sparräntor, fru talman, vilket utgör den största delen av bankernas övervinster. Förslaget är att beskatta skillnaden så att pengarna kan gå tillbaka till svenska hushåll och så att vi kan pressa ned bolåneräntorna. Det har Elisabeth Svantessons partikamrater och övriga i Tidögänget tyvärr röstat ned.

Därför, fru talman, vill jag fråga finansministern vad hon vill säga till alla de familjer som nu tvingas köa för matkassar samtidigt som de läser i tidningen om bankernas rekordutdelning. Vad är budskapet till de ekonomiskt utsatta barnfamiljerna? Är bankernas vinster viktigare än barnen?

(Applåder)


Anf. 5 Zara Leghissa (S)

Fru talman! Jag tackar för alla dessa viktiga interpellationer.

Januari är årets fattigaste månad, och det slår extra hårt mot dem som redan lever på marginalerna. Skulderna till kronofogden ökar, och allt fler vräks från sina hem. Den SD-ledda regeringens politik gör inte heller mycket för att lindra de svenska hushållens ekonomi.

Fru talman! När hushållen får det allt svårare väljer regeringen att sätta välfärden på en svältkur samtidigt som de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Detta får allvarliga konsekvenser. Klassklyftan i vårt samhälle ökar. Sverige har blivit fattigare och farligare.

Konsumtionen minskar, och konkurser och varsel väntar runt knuten. På arbetsplatserna blir arbetsmiljön allt sämre; färre ska göra mer, och de otrygga anställningarna blir allt fler. Ohälsa, sjukdomar, skador och arbetsrelaterade dödsfall ökar än mer. Arbetsplatser blir tystare, och inkomster minskar.

När vård, skola och omsorg brister tvingas anhöriga ofta att gå ned i arbetstid för att ta hand om de sina. Människor i Sverige och i Norrbotten har det väldigt tufft nu, särskilt pensionärer, ensamstående vårdnadshavare och sjuka. Var är den jämlika och jämställda politiken? Var går gränsen för den SD-ledda regeringen? Norrbotten kräver svar.

Fru talman! I Norrbotten finns det framtidstro. Det är där allt det som för Sverige framåt händer, men det duger inte att lägga allt ansvar i knät på norrbottningarna och på Norrbottens kommuner och region. Jag skulle vilja påstå att det är oförskämt. Hela Sverige ska leva - stad, land och glesbygd. Då duger det inte att uppmana hushållen att klä på sig underställ och bita ihop och att köpa falukorv och koka gröt eller att uppmana det offentliga att bryta mot lagen.

Fru talman! Vad vill finansministern ge för besked till norrbottningarna nu när den SD-ledda regeringen har misslyckats och skapar allt större klyftor i samhället? Vilka besked vill hon ge till de människor som tar del av bildningsförbundens, folkhögskolornas och föreningarnas verksamhet, som främjar gemenskap, demokrati, kultur, bildning och det där livet mellan husen? Vilka besked vill hon ge till alla ungdomar som står i startgroparna för att bli självständiga och får se det gå om intet?

Vilka besked vill hon ge till de kommuner och regioner som riskerar att inte klara sina uppdrag och till alla dem som tvingas till lägre löner, sämre arbetsmiljö, mer otrygga anställningar och varsel? Vad vill finansministern säga till alla dem som kommer att möta sämre kvalitet i vård, skola och omsorg och till alla dem som kämpar för att kunna ha mat på bordet och tak över huvudet?

Finansministern och regeringen är skyldiga norrbottningarna svar.

(Applåder)


Anf. 6 Ida Ekeroth Clausson (S)

Fru talman! Under hösten har jag flera gånger ställt interpellationer till finansministern om hushållens ekonomi och ökade skulder. På senare tid har hon dock valt att lämna frågorna vidare, först till justitieministern och sedan till finansmarknadsministern. Nu när Elisabeth Svantesson är i kammaren för att diskutera just hushållens ekonomi tänkte jag passa på att upprepa min fråga.

Röda Korsets kartläggning visar att utsattheten har ökat i samtliga Sveriges 21 län som en följd av den ekonomiska krisen. Röda Korset, Svenska kyrkan, Stadsmissionen och många andra samhällsorganisationer vittnar om att fler och fler vänder sig till dem för att få stöd med det mest grundläggande. Samtidigt är den totala skulden hos kronofogden nu 119 miljarder kronor. Det är en ökning med 17 procent sedan förra årsskiftet. Antalet skuldsatta har ökat i hela landet och i alla åldersgrupper.

När jag har varit i kontakt med skuldrådgivare lokalt har de vittnat om en ökning som de aldrig tidigare har upplevt. De har också berättat att de kontaktats av flera skuldsatta som redan har genomgått en skuldsanering och som nu har skuldsatt sig igen och vill ansöka en andra gång.

Detta är problematiskt. Det är tydligt att många hushåll är lämnade i sticket och att det behövs ett mer riktat stöd till dem som drabbas hårdast av kostnadskrisen. Det är också tydligt att större förebyggande åtgärder behöver prioriteras för att minska både överskuldsättningen och de ekonomiska klyftorna.

Den sammanlagda skulden hos kronofogden är som sagt 119 miljarder kronor, vilket är den största summan någonsin. Det är en ökning med 18 miljarder, eller närmare 50 miljoner kronor om dagen, sedan förra året.

I veckan kunde vi se nya oroande rubriker i nyheterna. Då handlade det om barnfamiljer som har börjat snatta. Självklart är stölder alltid fel, men detta är också ett symtom på den oroliga tid vi lever i.

Vad avser ministern att göra för att minska överskuldsättningen och de ekonomiska klyftorna i samhället?

(Applåder)


Anf. 7 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Detta är en otroligt viktig debatt. Jag vill särskilt tacka ledamöterna Lindh, Sköld och Åsa Eriksson för att de har tagit upp dessa frågor. Finansministern sa i sitt svar till interpellanterna att inflationen och de höga räntorna slår hårt mot hushållen och allra hårdast mot dem som redan har små marginaler, från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Jag tror att vi alla kan hålla med.

Min kollega Linus Sköld hänvisade till den rapport som riksdagens utredningstjänst har tagit fram. Den höga inflationen och de höga - och höjda - räntekostnaderna har slagit hårt mot väldigt många. Detta är en ekonomisk utsatthet som väldigt många hushåll i mitt län, Norrbotten, och i resten av landet lever i. Risken är att barnen blir regeringens krockkuddar och att de får bära utsattheten och detta ekonomiska läge genom en uppväxt i fattigdom.

Jag har hört vad finansministern har sagt i debatten, men jag är inte nöjd. Det är inte tillräckligt i detta läge. Det handlar inte bara om att det inte räcker och att det vidtas för lite åtgärder, utan sanningen är också att väldigt mycket är ord men inte faktisk handling. Det räcker inte att vi har en finansminister som är upprörd över att bankerna betalar ut miljarder i vinster eller att livsmedelsjättar gör detsamma. Politik handlar ju om att vilja, att prioritera och att faktiskt göra skillnad.

I sitt svar lyfte finansministern fram vikten av att ha ett arbete att gå till. Jag delar den uppfattningen - föräldrars möjlighet att ha ett jobb är A och O för att bekämpa fattigdom. Samtidigt rimmar detta väldigt illa med att vi har en regering som skär ned på arbetsmarknadspolitiken och inte satsar på mer av det som behövs i detta läge.

Min fråga till finansministern är i linje med interpellanternas. Den handlar om vad mer finansministern ska göra för att skydda de mest utsatta hushållen.

Dessa interpellationer har ramlat in under slutet av december och början av det här året. Finansministern pekade på mycket av det som hon anser gör skillnad, men verkligheten är ju att väldigt många lever i utsatthet, trots det som regeringen har gjort. Detta gäller i mitt län, Norrbotten, och runt om i hela landet. Det är viktigt att finansministern tar chansen att redogöra för regeringens åtgärder framöver. Hur säkerställer vi att dessa hushåll i vårt land inte behöver leva i växande fattigdom?

(Applåder)


Anf. 8 Sofie Eriksson (S)

Fru talman! Frågorna här handlar om hur regeringen avser att agera för att det inte ska vara de mest utsatta hushållen och barnen som drabbas hårdast nu.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att prata om några som befinner sig i rakt motsatt situation. En enda bank, SEB, gör en utdelning på 27 miljarder kronor. Det är mer än sjukvårdens samlade underskott. Läkaren och skribenten Fanny Nilsson påtalade detta, och det går nog inte att synliggöra den fullständigt orimliga politiken i dag på ett bättre sätt - å ena sidan en enda bank, å andra sidan hela vårdkrisen.

Även Swedbanks aktieägare har det bra i dag. De delar på ungefär 17 miljarder kronor.

Samlat bedöms de fyra svenska storbankerna göra utdelningar på 90 miljarder kronor. Detta är betydligt mycket mer än det underskott som plågar svensk sjukvård i dag. Vinsterna har man gjort på de svenska hushållen.

Det är jättekul att vår moderata finansminister är här, och det är jättebra att vi har den här diskussionen. Men denna situation sticker i ögonen, och vad ögonen ser kan man också göra något åt. Att avstå åtgärder är också att agera. Regeringen skulle kunna justera avkastningskravet för statliga SBAB för att öka konkurrensen och pressa räntorna.

En annan åtgärd vi socialdemokrater har föreslagit är att införa en bankskatt på övervinsterna. Det går att konstruera den på ett bra sätt så att kostnaderna inte vältras över på hushållen. Det går att bekämpa inflation utan att göda banksektorn till max. Pengarna från en bankskatt skulle kunna användas till att bland annat stötta hushållen genom ett extra barnbidrag eller höjt underhållsstöd.

Fru talman! I den senaste partiledardebatten frågade min partiledare Magdalena Andersson Sverigedemokraternas partiledare varför de röstade nej till en bankskatt. Eftersom Sverigedemokraterna inte går att ansvarsutkräva tänker jag ta upp detta nu. Varför röstade de nej till en bankskatt? Varför prioriterar de bankdirektörerna framför barnfamiljerna? Svaret från Jimmie Åkesson var att budgetförhandlingen inte för en sekund handlat om bankdirektörer. Vi har hört att de fyra svenska storbankerna gjorde 153 miljarder i vinst. Samtidigt läggs tunga ekonomiska bördor på mammor, pappor, barn, arbetare och pensionärer.

Vad Åkesson, och en del andra, däremot har haft tid för är att försöka skapa kulturkrig nummer 456, 457 och 458.

Som vi redan har hört i dag har skulderna hos Kronofogden ökat till 119 miljarder kronor och är högre än någonsin. Pantbankerna går bra; antalet kunder har ökat med 20 procent. Det är snart rekord även där. Det är all-time-high såg jag i ett inslag i tv.

Var tredje vuxen i Sverige har svårt att få ekonomin att gå ihop, vräkningarna av barn ökar snabbt och vårdkrisen blir mer konkret för varje dag. Politik handlar om pengar, om mammor, pappor och barn och, ja, också om bankdirektörer, som väl nu skrattar hela vägen till - ja, vad tror ni? - banken.

Kommer regeringen att göra något över huvud taget?

(Applåder)


Anf. 9 Sofia Amloh (S)

Fru talman! Hela förra året hörde vi hur tufft det var för hushållen, och precis som vi har beskrivit och fortsätter att beskriva har matpriserna ökat och räntorna och hyrorna dragit iväg. Under hela förra året vittnade människor om att de vände ut och in på sina plånböcker och sina sparkonton, och nu efter jul och nyår nås vi av rapporter om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat.

Fru talman! I förra veckan rapporterade Kronofogden att nya nivåer av krediter har uppmätts. Svenskarnas skulder har nått historiska nivåer, dessutom i en generation som är uppfostrade att spara först och köpa sedan - men det går inte i dagens Sverige. Vi nås av dessa katastrofala nyheter samtidigt som bankerna tar ut otroliga övervinster, vars storlek är oerhört svår att få grepp om.

Organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar berättar att endast en av tre ensamstående föräldrar har råd att låta sina barn delta i en organiserad fritidsaktivitet. Sex av tio kvinnor känner oro över att de av ekonomiska skäl inte kan separera eller skilja sig.

Hur menar finansministern att hon stöttar de svenska hushållen under rådande kris? Jag tror att få upplever att finansministern gör detta. Jag håller med om att inflationen ska bekämpas, men det kan väl inte få kosta människor hur mycket som helst. Konsekvenserna sträcker sig bortom inflationsbekämpningen. Ökade ekonomiska klyftor och försämrad folkhälsa är förluster som inte hämtas hem per automatik för att inflationen går tillbaka. Det är samhällskonsekvenser som är så långtgående att de borde få även en moderat finansminister att skruva på sig. Var går gränsen för finansministern? Hur fattiga ska svenskarna bli innan finansministern överväger att agera?

(Applåder)


Anf. 10 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Förutom att jag har detta fina riksdagsuppdrag till låns för Socialdemokraterna är jag också sedan ett antal år tillbaka förbundsordförande för Unga Örnar, för övrigt världens bästa barnorganisation. Tillsammans med Tankesmedjan Tiden tog vi i mars förra året fram rapporten Barnen och krisen - så påverkas barnen av inflationen.

Fru talman! Låt mig läsa upp inledningen till rapporten: "Beatrice i Hässleholm drömmer om att kunna ta med sin sexåriga dotter till ett lekland. Ali i Borlänge har kompisar som inte längre kommer till skolan för att de saknar vinterjacka. På Nydala torg i Malmö larmar frivilligarbetare om att allt fler barn kommer till deras kostnadsfria frukostutdelningar. Många tar med sig bröd, pålägg och grönsaker i påsar till dagens övriga måltider. På Blombackaskolan i Södertälje behöver de laga mer mat - eleverna är hungrigare och äter betydligt mer särskilt inför och efter helgen."

Fru talman! Det här är bara ett axplock av vittnesmål. Nästan dagligen får vi, inte minst jag som förbundsordförande för Unga Örnar, samtal och rapporter från barn som drabbas hårt i den ekonomiska krisens spår. Nio av tio kommuner uppger att eleverna i grundskolan äter mycket mer skolmat sedan det ekonomiska läget för hushållen försämrats. De kommer hungriga till skolan efter helgen och äter sig extra mätta på fredagen, för helgen innebär hunger. Samtidigt har många skolor sparkrav på sig. skolmaten ska kosta mindre och mjölken dras in. Det är naturligtvis en ekvation som inte alls går ihop.

Fru talman! Den analys om barnfamiljers ekonomiska utsatthet i kostnadskrisen som Kantar Public tagit fram för Majblomman, Röda Korset, Rädda Barnen och Hyresgästföreningen visar att barnens behov och mående drabbas hårt och på flera sätt av familjernas pressade ekonomi. De drabbas av den ökande oron i familjen för att ekonomin inte går ihop. De drabbas då det inte finns pengar att köpa nya kläder inför årstidsväxlingarna eller när gympaskorna blivit för små och familjen inte har råd att köpa nya. De drabbas när fritids- eller lovaktiviteter rycks bort eftersom det helt enkelt inte finns pengar över till det. Majblomman vittnar också om att allt fler söker deras bidrag till helt basala saker, som barnkläder, blöjor, välling och skor.

Fru talman! I detta nu har många barnfamiljer svårigheter med att tillgodose de mest grundläggande behoven. Rätt till skälig levnadsstandard, rätt till hälsa och rätt till meningsfull fritid påverkas. Den geopolitiska oron, energikrisen, inflationen och chockhöjda räntor slår ut barnfamiljer i Sverige.

Barn ska inte behöva lida brist på mat och kläder i Sverige. Det behöver inte vara så här. Det går att prioritera. Vad är finansministerns svar till de utsatta barnen i Sverige?

(Applåder)


Anf. 11 Jan Ericson (M)

Fru talman! När man sitter och lyssnar på detta kan man inte låta bli att gå in i debatten. Det finns ganska många saker att ifrågasätta i det som har sagts, tycker jag.

Det jag reagerar mest på är kritiken mot att regeringen inte skulle ha försökt underlätta för våra hushåll. Det är ganska intressant att titta på budgeten och gå igenom alla förslag och allt som vi har beslutat i budgeten för att stötta hushållen. Man ser hur mycket saker det blir när man börjar spalta upp det.

Kampen mot inflationen är den absolut viktigaste frågan, precis som många har nämnt här. Det har varit regeringens prioritering att hålla i pengarna och göra väl avvägda åtgärder så att vi inte spär på inflationen, för vad är det för mening med att höja bidrag och ersättningar till folk om man samtidigt har en inflation som skenar och äter upp alltihop? Där får vi inte hamna, men det är där jag är rädd för att vi skulle hamna med Socialdemokraternas politik.

Vi har prioriterat att sänka skatten både på arbete, pension och drivmedel. Vi har tagit bort reduktionsplikten. Vi har höjt bostadstilläggen. En lång rad ersättningar till människor har höjts automatiskt med index ganska mycket den här gången. Vi har höjt försörjningsstödet, och vi har betalat ut elstöd till hushållen. Allt detta sammantaget är faktiskt en ganska rejäl satsning på våra hushåll för att hjälpa dem ur den här situationen.

Socialdemokraterna pratar mycket om bankskatt. Det är kanske det hafsigaste förslaget i S-budgeten. Det konkurrerar med andra hafsiga förslag, men detta tar nog priset. Socialdemokraterna budgeterar med 10 miljarder från den 1 januari i år genom ett förslag som inte ens var realistiskt att genomföra. Ni hade inte ens hade något konkret förslag på hur det skulle göras. Som tidigare regeringsparti vet ni ju att en sådan här sak måste utredas noga och att det är ganska komplicerad materia. Att då budgetera med de pengarna redan från den 1 januari tycker jag är oerhört oansvarigt.

Man kan diskutera bankernas vinster. Jag har själv jobbat på bank i 20 år, så jag vet hur banker fungerar. Jag tillhör dem som faktiskt är ganska kritisk mot bankerna, och det har jag fått en del kritik för. Jag tycker att bankerna har stora marginaler på sina lån, till exempel. Jag har en hel del kritik att rikta mot dem för det. Men man ska också vara ärlig och säga att mycket av de vinster som ni pratar om nu faktiskt går rakt in i våra pensionsfonder. Pensionsfonderna är storägare i de svenska bankerna och får en väldigt stor del av dessa utdelningar. Mycket av de här pengarna går faktiskt tillbaka till våra pensionärer.

Jag vet som tidigare bankanställd hur banker fungerar. Jag har själv suttit som jurist på bank, och jag har själv varit med och skrivit handlingar och avtal och sådant för att hantera bankernas risker och bankernas hantering av olika frågor. Jag vet att om man skulle införa en sådan här bankskatt skulle de pengarna landa på kundernas avier. Allt vältras alltid över på våra kunder i bankvärlden - så ser det ut. Därför är en bankskatt ett oerhört dåligt förslag. Den skulle bara göra det dyrare för hushållen. Den kommer inte att hjälpa bankernas kunder, det kan jag garantera.

Slutligen något om överskuldsättning. Vi har haft en överskuldsättning i Sverige ganska länge, och vi har fått varningar från bland annat EU om att vi har för hög skuldsättning. Vi har i åtta år haft en regering, med Socialdemokraterna och delvis Miljöpartiet, som inte agerade över huvud taget på denna fråga. Nu har vi äntligen en regering som tar tag i detta. Därför skulle jag avslutningsvis vilja be finansministern nämna något om regeringens strategi mot överskuldsättningen.

(Applåder)


Anf. 12 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Jag tackar för det stora engagemanget för svenska hushåll som kämpar just nu.

Vi befinner oss i en väldigt svår och besvärlig tid när så många saker drabbar Sverige och möter Sverige på en gång. Vi har ett krig i vårt närområde - ett krig som vi till och med är engagerade i. Det har inte hänt på väldigt länge. Vi har en förhöjd terrorhotsnivå i landet, vilket är allvarligt. Det tragiska som hände i Bryssel för bara några månader sedan visar hur sårbar vår demokrati är. Dessutom har vi gängvåld och skjutningar och mycket otrygghet som har växt fram under det senaste decenniet. Till detta kommer det som den här debatten handlar om: en väldigt tuff ekonomisk situation med en inflation som under 2021 började ta fart och som har varit brutalt hög, högre än på flera decennier, samtidigt som Sverige befinner sig i en lågkonjunktur.

Allt detta tillsammans gör att vi som land prövas. Men de som prövas allra hårdast är självklart de som många här har nämnt: de med allra minst marginaler, de som har svårt att få ekonomin att gå ihop, de som inte har pengar kvar att köpa mjölk och smör för i mitten av månaden och som väntar på barnbidraget den 19. Alla de - och de är många - kämpar väldigt hårt.

Fru talman! Låt mig vara tydlig: Sedan jag fick det här jobbet i oktober 2022 har mitt fokus och min absoluta prioritering varit att pressa tillbaka inflationen för att dessa pris- och kostnadsökningar inte ska fortgå. Det har varit en prioriterad uppgift just för att jag vet vad inflation gör med människor, löntagare, och med samhällsekonomin.

Det som vi tillsammans med många aktörer gör och har gjort, det fungerar. Även om sista ronden inte är över har nu inflationen på allvar börjat sjunka. Det är ett mycket bra besked som visar att det vi gör fungerar. Om inflationen inte skulle dämpas skulle kostnaderna öka och räntorna fortsätta att stiga, och detta skulle utsätta många för en tuff situation.

Tillsammans med den här bekämpningen av inflationen har min andra viktiga prioritet varit - det har ni hört mig säga många gånger - att stötta hushåll och välfärd i en svår tid. Ingen här inne kan kompensera fullt ut för vad hög inflation innebär, men den här regeringen betalade förra året ut ett stort elstöd och har sett till att sänka skatten för alla som arbetar och alla som har pension. Den här regeringen har sänkt skatten på drivmedel i två år nu och fick dieselpriset att minska med 4 kronor från nyårsafton till nyårsdagen. Det vet jag att många i Norrbotten och Västerbotten och på andra ställen runt om i landet är glada för.

Vi har alltså underlättat, och kommer att fortsätta underlätta, för människor på olika sätt. Det är också den här regeringen, fru talman, som såg till att höja bostadsbidraget för barnfamiljer och förlänga det - det var ingen annan regering och ingen annan majoritet här inne.

Är jag nöjd och glad? Nej, jag kommer inte att vara nöjd och glad förrän inflationen är nere på de nivåer den ska vara. Jag kommer inte att vara nöjd och glad förrän vi ser reallöneökningarna stiga igen. Är det några som har drabbats allra hårdast i den här inflationsmiljön så är det helt vanliga löntagare. Många av våra system, såsom garantipension, studiemedel och annat, indexeras, som ni vet - den som för några år sedan inte visste vad indexering var har nu blivit väl medveten om det - de indexeras och kompenseras. Men vanliga löntagare har inte på det sättet fått tillbaka vad de har förlorat. Därför var det så viktigt för oss att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, för de behöver få en förstärkning.

Jag tackar för debatten. Vi kommer att fortsätta den ett tag till, och då får jag anledning att berätta mer om hur jag ser på läget.

(Applåder)


Anf. 13 Eva Lindh (S)

Fru talman! Det är ganska intressant. Här radas upp ett antal svårigheter som många vanliga svenskar ute i Sverige just nu upplever. Jag tycker verkligen att det är ovärdigt ett land som ska vara en välfärdsstat att människor måste be om att få stöd och måste låna pengar till att köpa mat.

Jag vill kommentera en del av det som Jan Ericson tog upp här i talarstolen. Vi är helt eniga om att vi måste hantera inflationen. Inflationen är dålig för ekonomin. Den är dålig för familjerna. Den drabbar dem som redan har det tufft.

När det gäller hur man hanterar inflationen är det uppenbart att det finns stora skillnader. Tydligen går det väldigt bra att sänka skatten mycket för höginkomsttagare samtidigt som man bekämpar inflationen, men man kan inte hjälpa dem som har det tufft just nu. Detta är märkligt. Det är detta som är skillnaden. Politik gör skillnad. Vi har ett annat sätt att hantera det. Vi tycker att ett mer jämlikt samhälle är vad vi bör eftersträva.

Vi får stöd i detta från många håll, också från många ekonomer. OECD säger till exempel att det är mycket bättre med jämlika länder därför att det är bra för tillväxten. Människor mår bättre, men det är också bra för ekonomin. Därför borde vi vara överens om att vi bör sträva efter ett samhälle där alla blir mer jämlika. Just nu ökar klyftorna. LO:s rapport Makteliten, som man har sammanställt sedan 1950-talet, visar hur klyftorna har ökat från 1980, då de var som minst, fram till nu.

Jag vill säga något, för att vi har olika perspektiv på hur verkligheten ser ut. Jag har under många år jobbat med människor som har det svårt och tufft ekonomiskt, i normalläget. Varje gång jag läser en rapport om hur läget ser ut i landet i dag hör jag en av alla som jag har träffat och som sa så här: Den som säger att pengar inte spelar roll har aldrig haft dåligt med pengar.

Det handlar nämligen inte bara om att klara av att sätta mat på bordet, vilket är tufft nog, utan det tar över hela ens liv när man funderar över hur man ska klara månaden och få det hela att gå ihop. Yasmine nämnde väldigt bra hur detta påverkar barnen i Sverige. Det måste vi komma ihåg. Vi måste höra dessa röster. Vi måste förstå vad som ligger bakom alla rapporter. Först då kanske vi verkligen vill göra skillnad.

Jag upplever inte att den SD-styrda regeringen känner så. Man har fortfarande en del av den politik som vi hade i vår budget för hösten 2022, men läget är helt annorlunda nu än när regeringen tog över. Det behövs fler insatser för att hjälpa de familjer som har det tufft nu.

(Applåder)


Anf. 14 Linus Sköld (S)

Fru talman! Den rapport som jag nämnde i mitt förra inlägg och som vi på den norrbottniska socialdemokratiska riksdagsbänken har tagit fram pekar på att hushållens köpkraft viker nedåt för första gången på mycket länge. I förra veckan publicerade SCB statistik som bekräftar denna bild. SCB konstaterar att hushållens ekonomiska standard sjunker för första gången sedan 90-talskrisen.

Samtidigt går det, som flera här har pekat på, rekordbra för bankerna. De fyra storbankerna gjorde tillsammans 153 miljarder i vinst under de tre första kvartalen förra året. När Elisabeth Svantesson höll presskonferens i förra veckan och fick frågan vad hon tyckte om beskedet att två av dem ska dela ut 17 respektive 27 miljarder svarade hon att utdelning är ett resultat av vinsten och att vinsterna sticker i ögonen när låntagare har det svårt.

Men vad gör Svantesson åt saken? Livsmedelsjättarna försökte hon åtminstone kalla till sig, men det gick kanske så dåligt att hon nu inser att det inte ens är lönt att försöka kalla till sig storbankerna. Klart är i alla fall att varken Jan Ericsons kritik eller Svantessons försynta uttalande om att det sticker i ögonen kommer att råda bot på bankernas övervinster.

Samtidigt har flera tunga ekonomer den senaste tiden pekat på att upp till hälften av inflationen beror på företagens vinster. Det går superkasst för hushållen samtidigt som det går rekordbra för banker och företag. Vad är då Svantessons lösning? Ett svar från henne här i kammaren är till exempel det elstöd som regeringen ordnade. Elstödet var en formidabel katastrof. Det kom nästan aldrig fram, och när det väl kom fram var det de som konsumerade mest som fick mest pengar. Det hade ingen utjämnande effekt över huvud taget.

Svantesson hänvisar till höjningen av bostadstillägget och till att förstärkningen ska förlängas med sex månader. Men vad händer när de sex månaderna är slut? Jo, då försvinner förstärkningen, och Svantesson växlar den mot att i stället ge riktat stöd till höginkomsttagare som vill anlita hemhjälp eller renovera badrummet.

Svantesson hänvisar till ett förstärkt jobbskatteavdrag och sänkt skatt på pensioner. "Det ger hushåll med knappa resurser mer i plånboken", sa hon ordagrant. Men tror Svantesson att personer som är varaktigt arbetsoförmögna till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning har stora marginaler?

Vi hade prioriterat på ett annat sätt. Vi hade infört en bankskatt, och jag skulle kalla det fantasilöst av Jan Ericson att inte kunna tänka ut hur en sådan skatt skulle kunna konstrueras för att komma åt de enorma övervinsterna utan att den vältras över på kunderna. Vi socialdemokrater är kreativa nog att hitta en sån lösning.

Vi hade velat se andra stöd också, till exempel ett extra barnbidrag som hade kunnat betalas ut under årets fattigaste månad, förstärkt underhållsstöd till ensamstående föräldrar eller en skuldakut. Ja, vi kan fortsätta.

(Applåder)


Anf. 15 Åsa Eriksson (S)

Fru talman! Många av de barn som växer upp i fattigdom hamnar i kläm på ett sätt som de inte själva kan påverka, då det handlar om att deras föräldrar har knappa ekonomiska förhållanden. Det kan leda till en känsla av ensamhet och otrygghet, och det kan göra att de isolerar sig eller, ännu värre, försöker hitta andra lösningar.

Finansministern tog i sitt svar upp flera saker som hon menar att regeringen gör och stora utmaningar som Sverige har. En av dessa, som finansministern nämnde, är gängkriminaliteten och den våldsspiral som den för med sig. Det är ett enormt problem för Sverige.

Att se på medan ekonomiskt utsatta familjer lider under kostnadsbördan så att barn och ungdomar som växer upp känner att de måste hjälpa till för att fixa familjens försörjning, för att de vet att lillasyster måste ha en vinteroverall när det blir kallt eller för att de själva behöver ett par nya dojor därför att det är hål i de gamla eller något annat, och då tar till andra metoder - illegala metoder - för att skaffa sig pengar och lockas in i gängens klor, menar jag är kontraproduktivt mot det som finansministern säger att regeringen försöker göra.

Fru talman! Vi socialdemokrater har ett annat svar. Vi försvarar inte på något sätt att man väljer illegala metoder för att försörja sig, men vi vet att fler lockas in i gängens klor därför att man tillhör en ekonomiskt utsatt familj eller är barn och ungdomar till föräldrar som inte har pengar som räcker till det mest basala. Detta vill vi motverka.

Vi menar till exempel att statsbidragen behöver inflationssäkras så att kommunerna får möjlighet till en annan typ av verksamhet för barn och unga. Vi vill på olika sätt skapa möjligheter för att skaffa sig de pengar man behöver för att försörja sin familj och sina barn, så att man inte känner sig tvingad eller lockad in i något annat.

Fru talman! Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha barnfamiljer som står i kö för att be om en matkasse hos välgörenhetsorganisationer. Jag hörde inget svar från finansministern till de familjerna. Jag hörde att finansministern tycker att hon och regeringen har vidtagit åtgärder. Men vi kan alla se att det inte räcker.

Jag frågar igen: Vad vill finansministern säga till alla de barnfamiljer som söker sig till välgörenhet för att få mat för dagen samtidigt som de ser storbankerna göra övervinster?

(Applåder)


Anf. 16 Zara Leghissa (S)

Fru talman! Rekordvinster för banker eller stötta vanligt folk genom krisen? Splittring eller sammanhållning? Sjukvårdskris eller sjukvård till var och en efter behov och av var och en efter förmåga?

Politik gör skillnad, och det är skillnad på politik. Den SD-ledda regeringen klarar inte av att ta Sverige och Norrbotten ur kostnadskrisen och lindra för vanligt folk. De låter folket ta smällen medan de skyddar dem som har det bäst ställt.

Vi socialdemokrater vill annorlunda. Vi vill något annat. Vi ser behoven hos människor som har det illa ställt. Vi ser också behovet av investeringar inom välfärden, i barn och ungas fritidsaktiviteter, i bostadsbyggandet, i klimatomställningen, i arbetsmarknaden, i utbildningen och i infrastrukturen. Det behövs stöd till vanligt folk i land, i stad och i glesbygd. Det behövs investeringar i människor och deras vardag. Man behöver tro på människors förmåga i stället för att låta bilan falla och söndra mitt ibland oss. Det borde ligga också i regeringens intresse. Det är det enda rätta för Norrbotten och för hela Sverige.

(Applåder)


Anf. 17 Ida Ekeroth Clausson (S)

Fru talman! Utsattheten i Sverige ökar, och kostnadskrisen slår särskilt mot barnfamiljer. 40 procent av de ensamstående föräldrarna är helt beroende av barnbidraget för att få ekonomin att gå ihop. Vi socialdemokrater föreslog i vårt budgetförslag en extra utbetalning av barnbidraget till alla barnfamiljer och ett tillfälligt förstärkt underhållsstöd med 500 kronor i månaden för ensamstående föräldrar. Vi anser nämligen att de som drabbas hårdast av de skenande kostnaderna i samhället behöver få ekonomiskt andrum.

Fru talman! Röda Korsets tillförordnade generalsekreterare Anders Pedersen sa förra veckan det självklara: "Röda Korsets uppdrag är att lindra och förhindra mänskligt lidande och nöd. Självklart agerar vi när människor inte har råd med mat för dagen. Men det är inte frivilligorganisationernas ansvar att vara samhällets skyddsnät när Sverige möter en ny utsatthet."

Jag och många med mig undrar hur det kan vara rätt att bankerna kan göra rekordvinster medan stora delar av Sveriges befolkning behöver be om mat. Här har politiken ett ansvar, och ytterst är det regeringen och Elisabeth Svantesson, som Sveriges finansminister, som blir svaret skyldig.

Till sist vill jag påpeka att det var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte Överskuldsättningsutredningen. Jag hoppas att den nuvarande regeringen återkommer till riksdagen med förslag på konkreta åtgärder. Det skulle verkligen behövas.

(Applåder)


Anf. 18 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Ingenting tyder på att belastningen på de norrbottniska hushållens ekonomi kommer att lätta i det närmaste. Vi kan konstatera att regeringen gör och har gjort för lite samtidigt som man gång på gång sagt nej till de förslag som vi socialdemokrater har lagt fram och som hade kunnat göra skillnad.

I det läge vi befinner oss i, med många hushåll som pressas hårt, har vi politiker ett särskilt ansvar för att värna de mest utsatta hushållens ekonomi. Det gäller i synnerhet barnfamiljer. Vi socialdemokrater väljer att prioritera att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi och välfärdens finansiering i tider av ekonomisk kris. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar i stället att skydda höginkomsttagarnas köpkraft genom riktade skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.

Jag kommer att fortsätta vara kritisk till regeringens prioriteringar så här långt in i mandatperioden. Men vi är i ett nytt år. Finansministern har alla möjligheter att se tillbaka på det arbete som hon och regeringen har gjort och konstatera att det är för lite och otillräckligt. Hon kan i det här läget tydligt prioritera insatser, reformer och satsningar för att stärka de mest utsatta hushållen.

Min fråga är egentligen en uppföljning: På vilka sätt tänker finansministern förändra politiken för att möta den verklighet där många, trots det finansministern själv lyfter fram, inte har fått det bättre utan har det oerhört tufft?

(Applåder)


Anf. 19 Sofie Eriksson (S)

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har fler miljardärer per capita än både USA och Ryssland. Men samtidigt ökar ojämlikheten. Vanligt folk ser sina reallöner ätas upp medan högavlönade får skattesänkningar och avdrag.

Det är väl avvägda prioriteringar, säger ledamoten från Moderaterna. Sedan talar han om vad jag skulle kalla bankernas moral. Han säger att vad vi än genomför med demokratiska beslut och vilka avsikter vi än har kommer bankerna att vältra över det på kunderna. De kommer alltid att sko sig, till varje pris. Jag välkomnar ärligheten från Jan Ericson på denna punkt. "Sådan är kapitalismen. Otack är den armes lön. De e de rikas paradis."

Det vi behöver är handlingskraft från politiken. Men menar Jan Ericson att politiken inte kan lösa problem i samhället? Vad gör han i så fall här?

Ett exempel som jag har lyft upp är att staten kan använda SBAB för att öka konkurrensen och pressa räntorna. Och på tal om inflationen, som lyfts upp här, var det företagens vinster som drev på den mest. Här hör vi ingenting om handlingskraft.

Finansministern talar om sänkt skatt för dem som har tuffast. Men tydligen är personer med sjuk- och aktivitetsersättning en grupp som har det för fett. Funkisskatten höjs ju. Kan finansministern berätta för mig varför min syster ska få höjd skatt medan jag har fått lägre skatt med den här regeringens politik?

Ett annat exempel på att den ekonomiska situationen i landet är orättvis är att livsmedelsjättarna gör miljarder i rekordvinster. Är det en väl avvägd prioritering att under skenande inflation låta 13 miljarder gå till de högavlönade, att låta rulla miljarderna rulla ut i avdrag för höginkomsttagare? Finns det verkligen inget mer att göra?

(Applåder)


Anf. 20 Sofia Amloh (S)

Fru talman! Den här regeringen sa nej till extra barnbidrag. Den här regeringen sa nej till ett extra studiebidrag. Den här regeringen säger nej till att beskatta bankernas övervinster.

Fru talman! Nu är det tomt på sparkontot och i plånboken. Nu har man sålt det man kan sälja, och nu har man pantsatt det man kan sätta i pant. Ändå har man inte råd att betala vare sig mat eller hyra. Den oron och den paniken tror inte jag att man förstår om man inte har varit där själv.

Vi har aldrig sagt att vi kräver att hushållen ska kompenseras fullt ut. Det vi säger är att inflationsbekämpningen inte kan få kosta hushållen hur mycket som helst. Hur djup ska barnfattigdomen bli? Hur fattigt och skuldsatt ska svenska folket bli innan finansministern agerar? De frågorna kvarstår.

(Applåder)


Anf. 21 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Finansministern vill bekämpa inflationen. Vi har hört det gång på gång, och där är vi inte oense. Men i övrigt är jag och finansministern inte överens om mycket.

Ministern och många av Sveriges ekonomer är inte heller särskilt överens. Om man nu inte vill rösta för Socialdemokraternas förslag om säg extra barnbidrag, höjt underhållsstöd, fritidsaktiviteter med betald lunch, höjt studiestöd och så vidare kan man väl för guds skull satsa på krisande regioner och kommuner? För förutom att många hushåll - inte minst barnfamiljerna - kämpar med höjda matkostnader, räntekostnader, elkostnader, bränslekostnader och hyror kämpar de också i stora delar av Sverige mot mindre och sämre skolluncher, höjda kostnader för kollektivtrafik och sjukvård och risk för uppsägningar.

Regeringen satsar hellre på höginkomsttagare och bankdirektörer än på vanliga löntagare och barnfamiljer. Frågan kvarstår alltså, fru talman: Om nu finansministern och högerregeringen tvunget inte vill satsa på de krisande barnfamiljerna, varför inte åtminstone satsa på välfärden?

(Applåder)


Anf. 22 Jan Ericson (M)

Fru talman! Först ska jag göra en liten rättelse. Jag har hört flera säga att vi sänker skatten för höginkomsttagare. Men vi valde ju att inte höja brytpunkten. Det fick vi en del kritik för, men vi sänkte i stället skatten för människor med låga och normala inkomster. I det här läget tycker jag att det var ett klokt beslut.

Socialdemokrater! Er politik satte faktiskt spår. Ni efterlämnade EU:s fjärde högsta arbetslöshet, en kraftig överskuldsättning och den nästan sämsta ekonomiska tillväxten i hela EU. Den grova kriminaliteten och de dödliga skjutningarna ökade. Ni orsakade elbrist. Ni stängde kärnkraft mot bättre vetande, vilket drev upp hushållens elpriser. Reduktionsplikten drev upp drivmedelskostnaderna kraftigt samtidigt som vårdköerna växte, skolresultaten försämrades och migrationspolitiken kollapsade. Det var vad vi ärvde. Det är allvarliga revor i vårt samhälle. Nu låtsas ni som att ni plötsligt har svar på precis allt, men när ni styrde prioriterade ni bort allting som var viktigt och satsade pengarna på annat.

Ni har inga svar. Det enda ni har haft att erbjuda i den här debatten är en feltänkt bankskatt, som direkt skulle slå mot högt skuldsatta hushåll. Jag tycker att ni är aningslöst godtrogna som inbillar er att en bankskatt på någon sorts väldigt diffust formulerade och beräknade övervinster skulle kunna införas utan att belasta bankernas kunder. Nu är vi där igen. Högt skuldsatta hushåll skulle få ännu sämre ekonomi på grund av er bankskatt.

Skillnaden är enorm mot den här regeringen med vår finansminister i spetsen. Vi prioriterar rättsväsendet och försvaret, lägger 16 miljarder mer på välfärden och ger ett kraftigt stöd till hushållen på en massa olika sätt som jag har räknat upp förut. Det är politik som gör skillnad.

(Applåder)


Anf. 23 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Tack till interpellanterna och alla andra debattörer i detta mycket viktiga ämne!

Sverige har verkligen blivit farligare och fattigare. Det var det Sverige vi ärvde hösten 2022. Jag är fast besluten om att Sverige ska bli tryggare och rikare igen. Vi bygger Sverige tryggare, bit för bit, och har ett högt tempo i rättspolitiken. Vi vänder på varje sten för att knäcka gängen och deras ekonomi.

Vi ska också bygga Sverige rikare. Just nu befinner sig landet i en ekonomisk vinter. Inflationen tog fart hösten 2021 och har fortsatt. Nu börjar vi äntligen få grepp om den genom att vi har gjort det vi kan med finanspolitiken. Det handlar inte om enskilda förslag utan om en budget som inte är expansiv trots lågkonjunkturen. Det är inte lätt, men det är viktigt för att det inte ska bli ännu tuffare för dem som har det svårast.

Vi stöttar också de hushåll som har det tuffast; jag vill bara upprepa det. Det har varit viktigt. Allra bäst och mest träffsäkert är det förhöjda och förlängda bostadsbidraget, men vi sänker även skatten på vanliga inkomster. Glöm inte heller bort att många ersättningar indexeras, till exempel sjuk- och aktivitetsersättningen. Det är helt rimligt, men de gör det, och då är det också viktigt att löntagarna - lokalvårdaren, administratören, elektrikern och bilmekanikern - får del av det och känner att köpkraften inte helt och hållet försvinner ned i källaren. Det här är viktigt för att underlätta för människor.

Hur hade det då blivit i Socialdemokraternas Sverige? Där hade drivmedlet kostat flera kronor mer i Norrbotten i dag. Skatterna hade inte sett likadana ut. Drivmedelsskatten hade inte sänkts ett par gånger utan varit mycket högre. Man ska nog vara ärlig med det.

Sedan kan vi ha olika åtgärder för att stötta hushållen. Det har varit viktigt för oss att se till att dämpa kostnadstrycket för alla människor som kämpar och går till jobbet varje dag men ändå har små marginaler.

Fru talman! Jag vill säga någonting kort om matjättar och banker. Bankerna kommer jag snart till. Matjättarna tar jag först. I mars 2023 träffade jag de tre matjättarna, var och en för sig, och pratade ganska allvarligt med dem. I april bröts trenden att priserna på livsmedel drev upp inflationen. Sedan dess har den andelen av inflationen minskat. Energipriserna har bidragit negativt och matprisernas bidrag är väldigt litet i förhållande till vissa andra varor och tjänster. Det hade effekt.

Jag vill bara säga en kort sak om bankerna. Jag håller helt med om att bilden är provocerande, och det har jag sagt många gånger. Men vem tror att ytterligare en bankskatt skulle göra det lättare? Vi har ju redan en bankskatt - kom ihåg det! Och vad leder den till? Jo, att det blir ännu tuffare för bolånekunderna.

Jag kallar det för en bolåneskatt eftersom de vältrar över kostnaden på dem som redan har det tufft. Men, som Jan Ericson var inne på, Socialdemokraterna slänger in ett förslag i finansutskottet som inte går att genomföra. Jag förväntar mig mer från socialdemokrater i opposition. Det ska faktiskt gå att genomföra den politik man lägger fram.

Jag måste också säga att jag har pratat med bankerna, särskilt när inlånings- och utlåningsräntorna inte gick i takt. Jag vill rekommendera, eftersom jag nämnde Swedbank, att socialdemokratiska ledamöter talar med både ordförande och vd. En har varit statsminister i Sverige och är socialdemokrat, och en har varit statssekreterare för Socialdemokraterna. Vi får alla göra vårt. Jag förväntar mig att ni gör ert. Men jag är ledsen - en bankskatt tror jag bara skulle försvåra för människor, och därför tror jag att det är en dålig idé.

Med det sagt kan man ändå göra saker och förbättra konkurrensen. Det är för lite konkurrens. Vi jobbar med ränteskillnadsersättningen så att det ska bli billigare att byta bank. Det ska också bli enklare att byta bank, tack vare införandet av digitala verktyg i stället för att man ska behöva vänta två veckor på ett kuvert. Bankerna vill ju ibland göra det krångligt. Vi måste göra det lättare att byta bank. Det gör jag, konkret, och jag hoppas att socialdemokrater också vill göra konkreta saker som funkar.

(Applåder)


Anf. 24 Eva Lindh (S)

Fru talman! Det krävs absolut insatser för att långsiktigt stärka konkurrensen i banksektorn, men det tar tid. Det jag pratar om är vad som behöver ske nu.

Det som vi i vår socialdemokratiska regering gjorde var att införa en tillfällig skatt på elproducenternas övervinster. Likaväl kan vi nu införa en skatt på bankernas övervinster för att den också ska gå till något viktigt. Det som vi ser i Sverige i dag, det som är verkligheten, är att höginkomsttagare har skyddats medan löntagarna fått betala för den ekonomiska krisen. De som har det ekonomiskt tufft just nu är verkligen utsatta och måste låna pengar för att köpa mat till sina barn. Det är inte värdigt Sverige.

I vår budget har vi ett stort antal konkreta förslag på vad vi skulle vilja göra, förutom det som vi gjorde hösten 2022 - läget ser annorlunda ut i dag. Vi vill förstärka genom ett tillfälligt barnbidrag och en tankrabatt och har många andra förslag till åtgärder för att hjälpa dem som är ekonomiskt utsatta, för de behöver det.

Vi har faktiskt inte fått något svar från finansministern. Kommer den här SD-styrda regeringen att göra några insatser för att stötta de familjer och personer som är särskilt utsatta i den svåra ekonomiska kris som vi har i Sverige i dag? Jag vill ha svar på den frågan.

(Applåder)


Anf. 25 Linus Sköld (S)

Fru talman! Jan Ericson avkräver oppositionen svar. Det är helt uppenbart att han har gjort sig för bekväm i oppositionsrollen. Han måste inse att det nu är hans parti som styr och att han därmed också får ta ansvar. Men han behöver inte vara orolig - senast 2026 ska vi se till att han är tillbaka i den roll där han känner sig bekväm.

Finansministern å sin sida uppmanar oss att prata med våra partikamrater som har beslutande befattningar i enskilda banker. Men finansministern måste ta ansvar för systemfrågorna och inte den typen av personfrågor.

Det går rekorddåligt för hushållen, med rekord i skulder till kronofogden, rekord i vräkningar av barnfamiljer, sjunkande ekonomisk standard för hushållen för första gången på runt 20 år samt skenande matpriser och räntor. Samtidigt går det rekordbra för bankerna och livsmedelsjättarna. Finansministern har visat sig oförmögen att göra något åt livsmedelspriserna och livsmedelsjättarnas vinster, och hon vill inte göra något åt bankernas övervinster. Det ansvaret vill hon lägga på kunderna genom att göra det lättare att byta bank. Det är tydligt att regeringens insatser för att stödja de ekonomiskt utsatta hushållen är otillräckliga.

Fru talman! Jag tycker att Sverige förtjänar bättre.

(Applåder)


Anf. 26 Åsa Eriksson (S)

Fru talman! Jag tackar finansministern för debatten i detta ack så viktiga ämne, som jag tror att vi får anledning att återkomma till.

Till både Jan Ericson och finansministern vill jag säga: Om ni misstror förslag från oss socialdemokrater kan ni titta på till exempel Tjeckien, Spanien, Italien eller Lettland, som alla nu har vidtagit åtgärder för att beskatta bankernas övervinster och räntenettot. Det går hos dem, och jag tror att det skulle gå bra här i Sverige också om vi hade en socialdemokratiskt ledd regering.

Fru talman! Barn som lever i fattigdom riskerar att hamna i socialt utanförskap på grund av familjens knappa ekonomiska förhållanden. Varje barn som växer upp i fattigdom är ett misslyckande för samhället. De här barnen kanske inte har möjlighet att vara med på fotbollsträningar i föreningen eftersom det kostar så mycket med fotbollsskor och avgifter för medlemskap med mera. De kanske inte kan hänga med kompisarna på bio eller ta en fika. I stället riskerar de till exempel att dras in i gängens klor. Varje barn som växer upp i fattigdom är ett misslyckande för samhället.

Jag vill ställa samma fråga till finansministern som ledamoten Eva Lindh ställde: Kommer finansministern och regeringen att vidta åtgärder för att barn som växer upp i fattiga familjer ska få stöd och hjälp nu?

(Applåder)


Anf. 27 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Jag tackar för debatten. Det är många som kämpar nu. Det är januari, en av de absolut tuffaste månaderna på året, nu dessutom efter de allra tuffaste åren på mycket länge för många. Det är just därför den budget som började gälla för 30 dagar sedan riktar sig till och stöttar hushåll och välfärd. Samtidigt bygger vi Sverige tryggare och säkrare, både mot kriminalitet och mot andra länder, särskilt Ryssland.

Fru talman! Vad gör då regeringen? Jag har svarat på den frågan flera gånger. Min viktigaste uppgift har ända sedan dag ett varit att både bekämpa inflation och se till att stötta hushåll. Uppenbarligen tycker Socialdemokraterna inte att vi gör rätt saker, men vi gör det vi tror är rätt, nämligen att stötta dem med minst marginaler, sänka skatten på inkomster och se till att de indexeringar som vi i grunden har också kan stötta dem som har det allra tuffast.

Fru talman! Jag har sagt det många gånger: När det gäller dem som står allra längst från arbetsmarknaden, som blev bortglömda och gömda i statistiken under många år, som inte har jobb att gå till och som känner sig ännu mer utlämnade fortsätter vi arbetet med att uppmuntra och stötta med utbildningsinsatser och andra delar. Framför allt måste de kvinnor som inte har en egen ekonomi och som inte hade det ens i högkonjunktur få komma i arbete och uppleva ekonomisk frihet.

Det är många barn och vuxna som har det tufft nu. Jag har pratat med många. Jag har dem i min närhet. För min del är jag privilegierad nu, men jag hade det själv väldigt tufft på 90-talet. Precis som ni känner jag många människor som har det extremt tufft. Jag har dem för ansiktet varje dag. Det är därför jag nu både har ansvar och tar ansvar tillsammans med andra i den moderatledda regeringen.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2023/24:271 Hushållens ekonomi

av Eva Lindh (S)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Den ekonomiska situationen drabbar många människor. Civilorganisationer vittnar om att antalet människor som söker stöd för mat och kläder har fördubblats. Det handlar om ensamstående föräldrar som inte kan sätta näringsriktig mat på bordet och pensionärer som arbetat ett helt yrkesliv men som nu inte har råd att betala hyran. Skulderna ökar dramatiskt. Inflationen och högre räntor innebär att de som tidigare klarade sin ekonomi har det riktigt tufft nu.

Min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:


  1. Delar ministern bilden av hur det ekonomiska läget i landet ser ut?
  2. Hur avser ministern att agera när julen och årets ekonomiskt svåraste månad, januari, närmar sig, och finns det någon plan för att människor som nu lever i ekonomisk utsatthet ska få något ytterligare stöd?

Besvarades tillsammans med