Frågestund

Fru talman! Min fråga är riktad till statsrådet Ullenhag. I dag behandlar riksdagen regeringens förslag om huruvida skattesänkningen för framför allt höginkomsttagare ska genomföras eller ej. Samtidigt fick vi i tisdags en färsk rapport från OECD, den så kallade PISA-rapporten, som visar att svenska elevers kunskapsutveckling just nu är sämst i hela OECD-området. Detta är naturligtvis oroväckande, särskilt när man ser att det är i gamla svenska paradgrenar som till exempel läsförmågan som vi tappar mest. Min fråga till statsrådet Ullenhag är därför: Varför är regeringen så angelägen om att rösta igenom ytterligare en skattesänkning för lånade pengar samtidigt som det är helt uppenbart att det finns stora utmaningar i den svenska skolan som akut behöver adresseras?

Fru talman! Tack till frågeställaren! Låt mig börja med att säga att vi tror att det är viktigt att ha ett skattesystem som ser till att det lönar sig att arbeta och att utbilda sig. Låt mig också börja med att säga att det när det gäller skolans framtid är en lite för viktig fråga för att man ska kunna göra den här typen av väldigt enkla matematiska övningar som Ibrahim Baylan gör. Beskedet som kom i och med PISA-rapporten häromdagen är djupt allvarligt. Det är allvarligt för Sverige, det är allvarligt för de elever som drabbas och det är allvarligt för vår framtid. Vi har haft sjunkande skolresultat i Sverige i 20 års tid. Det är också förklaringen till att denna regering i grunden lägger om skolpolitiken. Nu vet Ibrahim Baylan det, och det kanske är därför som han pratar om en skattesänkning i stället för om sitt eget ansvar för skolpolitiken. De vars prestationer mättes i PISA-undersökningen har inte sett den förändring av skolan som vi nu genomför med ny skollag, nytt betygssystem, nya läroplaner och satsningar på läraryrket. Allt detta har ju skett senare. Jag tänker inte smita undan ansvar, Ibrahim Baylan, men gör inte skoldebatten så enkel som det låter när du säger att en skattesänkning som är viktig för Sverige skulle lösa hela skolans problem. (Applåder)

Fru talman! Politik är att välja. Politik är att prioritera. Nu lyssnar jag till statsrådet Ullenhag som kör partilinjen och säger att den sittande regeringen inte har något ansvar för utvecklingen i skolan i dag. Man ska komma ihåg att de elever vars prestationer mättes i den här undersökningen gick i årskurs två när den här regeringen tog över 2006. Socialdemokraterna har valt att prioritera skolan i vårt budgetalternativ. Vi vill att skolan ska stärkas i grunden. Vi avsätter därför 4,6 miljarder mer per år än regeringen, och vi vill att de pengarna framför allt ska gå till att anställa fler lärare så att vi kan möjliggöra mindre klasser i den svenska grundskolan. Med den här mycket oroande utvecklingen som PISA-rapporten visar är vi än mer övertygade om att det är rätt att prioritera investeringar i svenska elevers skolgång framför skattesänkningar. I regeringens höstbudget som riksdagen nu behandlar har det avsatts 20 gånger mer resurser till skattesänkningar än till skolan. Även om statsrådet Ullenhag menar att de här två sakerna inte hänger ihop vet vi att det är två sidor av samma mynt. Därför måste jag återigen fråga: Är regeringen beredd att backa gällande någon av de skattesänkningar som man nu vill genomföra, till förmån för investeringar i svenska elevers skolgång nu när vi har fått facit på hur det går i skolan?

Fru talman! Tack, Ibrahim Baylan! Skillnaden mellan regeringens och Socialdemokraternas skattepolitik är att vi har en idé med vad vi gör. Vi tror att det ska löna sig att arbeta. Vi tror att om fler har ett jobb att gå till är det fler som betalar skatt, och då får vi mer resurser till skolan. Jag förstår att Ibrahim Baylan ställer frågan: Borde ni inte backa om skattepolitiken? Det är så Socialdemokraternas skattepolitik har sett ut nu i ett antal år. Ni var emot första jobbskatteavdraget, och sedan ändrade ni er. Ni var emot andra jobbskattavdraget, och sedan ändrade ni er. Ni var emot tredje jobbskatteavdraget, och sedan ändrade ni er. Ni var emot fjärde jobbskatteavdraget, och sedan ändrade ni er. Nu har vi en ny socialdemokrati denna höst, för nu är ni emot jobbskatteavdraget, men ni berättar redan innan det genomförs att ni kommer att vara för det när det har genomförts. Det här är ett grundläggande problem med Socialdemokraternas hela ekonomiska politik. De satsningar ni pratar om, Ibrahim Baylan, försvinner den 1 januari när ni inte längre vågar stå upp för att ni är emot att det ska löna sig att arbeta. Självklart tar vi ansvar för skolpolitiken. Självklart utesluter inte jag eller regeringen att vi behöver ytterligare satsningar på skolan. Men ska man klara satsningarna på skolan, Ibrahim Baylan, behöver man ha en lite mer trovärdig ekonomisk politik än vad Socialdemokraterna för närvarande presenterar.

Fru talman! Min fråga är till arbetsmarknadsministern. För ett och ett halvt år sedan, i juni förra året, fattade riksdagen ett beslut om att göra brist på tillgänglighet till en diskrimineringsfråga. Det beslut som också togs var att det inte finns någon anledning att ytterligare fördröja den här lagregleringen på området, eftersom man uppfattade att det fanns tillräckligt mycket underlag. Man tyckte att regeringen snart kunde komma tillbaka med ett lagförslag på området. Sedan dess har handikapprörelsen väntat och väntat och hoppats och hoppats. Men vad är det egentligen som har hänt under den här tiden? När kommer förslaget?

Fru talman! Det är jag som har ansvaret för lagstiftningen i denna fråga, och alltså är det jag som ska svara. En del av mina frågor ligger nämligen i arbetsmarknadsutskottet. Bakgrunden är en mycket viktig fråga som frågeställaren lyfter, det vill säga hur vi ser till att komma framåt när det gäller att göra samhället mer tillgängligt. Om man förenklar den svenska lagstiftningen lite grann kan man säga att vi har en lagstiftning på plats för att samhället ska vara tillgängligt. Vi ska inte utestänga personer som är rullstolsburna. Vi ska inte utestänga personer som har funktionsnedsättningar. Men om jag drabbas av att jag inte kommer in på restaurangen eller att jag inte kan ta ett jobb på grund av bristande tillgänglighet har jag som individ ingen möjlighet att driva frågan vidare. Det är det som är bakgrunden till idén om bristande tillgänglighet som diskriminering. Vi har efter riksdagens beslut återkommit till riksdagen från regeringens sida. I budgetpropositionen står det att vi kommer att återkomma till riksdagen med ett lagförslag när det gäller bristande tillgänglighet som diskriminering. Min utgångspunkt är att det innebär att vi ska återkomma under riksdagsåret. Det vi skriver i budgetpropositionen levererar vi. Det vore ett väldigt steg framåt med denna lagstiftning, för då får vi ett genombrott för principen att detta ytterst handlar om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Fru talman! Vårt problem är att det beslut som togs säger att ytterligare beredningar inte behövs och att det inte finns någon anledning att ytterligare vänta med ett lagförslag. Jag tycker att det här är ett sätt att förhala det hela. Man skriver i budgetpropositionen, som ministern så riktigt nämner, att ett sådant förslag måste stå i samklang med god hushållning i offentlig sektor och beakta förutsättningarna för näringslivets utveckling. För mig handlar det här om ekonomi eller demokrati. Det här är i grund och botten en demokratifråga. Den ekonom som har tittat på det här, Dan Andersson, säger snarare att samhället tjänar på att ge den här tillgängligheten. Återigen undrar jag: När kommer lagförslaget?

Fru talman! Jag ger samma svar som nyss. Det kommer under riksdagsåret. Det är vad det innebär när vi skriver in det i budgetpropositionen. Vi har inte tillsatt nya utredningar; vi håller på att bereda ett lagförslag. Sedan ska man ha lite respekt för att vid den här typen av lagändringar, och när vi dessutom inför en ny princip i svensk lagstiftning om att man kan driva det här som enskild individ och på det viset få upprättelse och driva på för att samhället ska bli mer tillgängligt, gäller det att lagstiftningen håller och är väl genomarbetad. Vi kommer alltså att återkomma under riksdagsåret. När det gäller frågan om skrivningarna i statsbudgeten påminner jag frågeställaren om att ungefär likadana skrivningar ligger bakom det riksdagsbeslut som är beställningen till regeringen, det vill säga att även i riksdagsbeslutet och utskottsbehandlingen säger man att vi ska göra en samhällsekonomisk bedömning. Det behöver vi göra när det gäller all lagstiftning. Jag har läst Dan Anderssons utredning för handikapprörelsen. Andra ekonomer har sagt det motsatta. Mitt och regeringens ansvar är att ta hänsyn till synpunkter från olika remissinstanser, men vi återkommer under riksdagsåret.

Fru talman! Min fråga går till biståndsminister Hillevi Engström. Vi lever i en alltmer globaliserad värld, och vi ser allt fler demokratiska stater växa fram. Här har vårt svenska bistånd en stor betydelse. I demokratiseringsprocessen ser vi att kvinnors delaktighet spelar stor roll. I veckan fick vi en positiv rapport från Sida som beskriver våra lyckade satsningar, framför allt när det gäller kvinnor och kvinnors hälsa. Kan biståndsministern berätta lite mer om biståndsbarometern som Sida presenterade?

Fru talman! Världen blir allt friskare. Ändå dör 1 000 kvinnor i världen varenda dag under graviditet och förlossning. Därför har Sverige satsat mycket på just hälsobistånd. Vi lägger mer än 4 miljarder kronor på detta varje år, och vi fokuserar på att minska mödradödlighet och spädbarnsdödlighet. Vi kan se att detta ger stort resultat. Till exempel har svenskt bistånd bidragit till att utbilda många barnmorskor i fattiga länder så att kvinnor kan föda säkert. Det är helt oacceptabelt att det fortfarande dör 1 000 kvinnor dagligen även om vi har lyckats halvera mödra- och barnadödligheten. Vi har mycket kvar att göra, men det går åt rätt håll.

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Sverige åtnjuter högt förtroende när det gäller frågor som rör kvinnor och kvinnors hälsa, och det är ett prioriterat område i millenniemålen post 2015. Kan biståndsministern berätta lite mer om våra satsningar på just kvinnor och kvinnors hälsa på detta område?

Fru talman! Sverige har en stark profil när det gäller kvinnor och jämställdhet. Inte minst gäller det inriktningen på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Jag lyfter alltid fram dessa frågor i olika sammanhang, till exempel tillgång till preventivmedel och tillgång till säkra och lagliga aborter. Tyvärr ser vi en allvarlig utveckling i världen, inte minst inom vissa länder i EU, där det riskerar att bli en tillbakagång. Då är det viktigt att vi står upp för vår svenska värdering att aldrig rucka på principen att sätta kvinnors och barns hälsa i första rummet. Här är sexuella och reproduktiva rättigheter viktiga och något jag driver så mycket jag kan.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Ullenhag. Vi är många som har reagerat med bestörtning på den PISA-rapport som har presenterats. Vår skola som var av världsklass kan nu jämföras med Chiles och Mexicos. Jag menar att vi har svikit eleverna. De kommer att få svårt att inhämta dessa kunskaper, vilket kommer att få konsekvenser i framtiden vad gäller både ekonomi och arbetsmarknad. Klyftorna mellan låg- och högpresterande och mellan inrikes och utrikes födda har blivit allt större. Oavsett vem som har gjort de flesta och största felen vad gäller skolan vill jag fråga statsrådet Ullenhag om de integrationspolitiska aspekterna i rapporten. Fallande skolresultat verkar vara kopplade till segregation och ökade klassklyftor. Över tid finns det ett statistiskt samband mellan den höga invandringen och provresultaten i den meningen att integrationen inte verkar ha fungerat, och det har spelat stor roll. Ser statsrådet Ullenhag detta som ett tecken på en misslyckad integrationspolitik? Hur tänker han agera i frågan?

Fru talman! När det gäller PISA-undersökningen är en delförklaring att relativt många utrikes födda har kommit in i svensk skola. Vi vet att en nyanländ elev i tolvårsåldern har svårare att nå godkända betyg medan en elev som kommer före sju års ålder har ungefär samma förutsättningar som den som är född i Sverige. Här uteblir alltså effekten av invandringen. Det är bakgrunden till att regeringen under senare år har fokuserat på hur vi ska möta nyanlända elever i skolan. En av de saker vi genomför nästa år är att alla nyanlända elever får tre timmar extra svenska i veckan. Vi har varit lite naiva i att inte använda tiden som pedagogiskt instrument. Vi ska dock akta oss för enkla förklaringsmodeller. Som jag sade är detta en liten del av förklaringen till de sjunkande skolresultaten. Det finns rader av andra förklaringar. Ska vi vara ärliga har ingen just nu hela förklaringen eller en mirakellösning. Det enda vi vet är att vi måste fortsätta fokusera på skolan.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Ullenhag för svaret. Givetvis har statsrådet rätt i att det inte är den enda orsaken, men det är en bidragande orsak. En annan orsak är de socioekonomiska förhållandena, men även om vi skalar bort dem kvarstår den stora skillnaden för dem med utländsk härkomst. Jag anser att det är ett integrationsproblem och ett misslyckande. I stället för att skylla på varandra och säga att det är den ena eller andra regeringens fel är det dags att ta ansvar för den politik man bedriver. Jag frågar därför: Vilka ytterligare åtgärder tänker ni göra på det integrationspolitiska området?

Fru talman! Det är knappast förvånande att det är invandrarnas fel även här, för det ligger ju bakom frågeställarens fråga. Diskussionen är dock viktig och seriös, för det handlar om att ge alla människor lika chanser i den svenska skolan. Jag är helt överens med frågeställaren om att vi är i ett läge där vi har för stora skillnader runt om i Sverige när det gäller skolresultat. Det är bakgrunden till att vi ger äldre nyanlända elever tre timmar extra svenska i veckan den första tiden i Sverige. Vi ser också över vilka mål vi sätter upp för nyanlända och hur snabbt de ska nå dem. Vi gör särskilda satsningar på skolorna i de mest utsatta områdena. Vi höjer läraryrkets status genom att införa förstelärare som ger duktiga lärare högre lön, vilket bidrar till att driva upp lärarnas löner. Det kommer att bli fler förstelärare i mer utsatta skolor och stadsdelar, för där har vi största utmaningar. Vi gör även satsningar på extra stöd, och vi kommer att fortsätta föra denna diskussion. När det gäller den stora kunskapsutvecklingen behöver vi fundera på fler saker än dessa, men vi kommer att fortsätta stödja dem som har störst behov på detta område.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson, men jag börjar med att gratulera till tillökningen. Jag hörde att det blev en flicka; vad trevligt! Återigen har vi kunnat ta del av chockerande och upprörande bilder i medierna av hur djur far illa i svensk djurproduktion. Denna gång handlar det om grisar. På det femtontal uppfödningsplatser som har dokumenterats med videokamera har vi kunnat se smutsiga och rent ut sagt äckliga förhållanden. Det handlar om skadade grisar, grisar som saknar svans och döda grisar. Jag tror att detta kan ha en del att göra med det faktum att vi äter alltmer kött i Sverige och världen, vilket leder till en alltmer intensiv djuruppfödning. Avser ministern att vidta några konkreta åtgärder för att djuren i Sverige ska få ett mer naturligt beteende och för att öka den vegetariska konsumtionen och minska köttkonsumtionen?

Fru talman! Jag tackar för hälsningen. Så till frågan: Min uppfattning är att djur ska ha det bra, och här tror jag att Jens Holm och jag är överens. Jag har tagit del av de medieuppgifter som finns om hur förhållandena är på vissa svenska grisgårdar och kan precis som Jens Holm konstatera att det finns enstaka förhållanden som inte är som de ska vara. Men jag har också tagit del av rapporteringen från Jordbruksverket och landets länsstyrelser, som har det direkta kontrollansvaret, och kan konstatera att det har skett betydande förbättringar tack vare att vi förstatligade tillsynen och kontrollen och även tillförde extra medel till tillsynen för något år sedan. Det tycks ha gjort verkan så att förhållandena, enligt de rapporteringar jag fått, är bättre i dag än vad de var tidigare. Vad beträffar den sista frågeställningen är mitt svar nej.

Fru talman! Jag tycker att det är synd angående den sista delen. Jag tror att vi alla skulle vinna på en ökad vegetarisk konsumtion inte bara för att djuruppfödningen skulle bli mindre intensiv utan även för att växthusgasutsläppen skulle gå ned. Vad gäller hur djuren behandlas och hur vi kan ha lagar och regler som säkerställer det lades det betänkande jag nu håller i fram för drygt två år sedan. Det är en grundläggande genomgång av vår svenska djurskyddslag med massvis av konkreta förslag till åtgärder. Även grisarnas situation tas upp i denna utredning om en ny djurskyddslag. Nu har vi väntat mer än två år, Eskil Erlandsson, på konkreta förslag från dig och regeringen om förändringar i den svenska djurskyddslagen så att vi får en modern lag. Därför vill jag veta när ministern avser att lägga fram konkreta förslag till en ny djurskyddslag baserade på denna utredning som kom för två år sedan.

Fru talman! Vad beträffar den senast framställda frågan kan jag säga att regeringen har lagt fram en proposition för riksdagen när det gäller någon del av det betänkande som överlämnades till regeringen för ungefär två år sedan. Det kan konstateras att vi fick in otroligt många remissvar och synpunkter på alla delar av det betänkande som då överlämnades om Djurskyddsutredningen . De måste beredas - vi har ett beredningstvång och krav på oss i det här landet. Vi återkommer till riksdagen när den beredningen avslutad.

Fru talman! Har vi råd att bo och var ska vi bo? Min fråga går till kreditmarknadsminister Peter Norman - jag ser redan att han reser sig. Härom veckan träffade jag en annan Peter, nämligen herr Peter Lindroth. Han är andre vice ordförande i Socialdemokraterna från Karlsborg. Han hade att förtälja att det är bostadsbrist i Karlsborg och att det är ett stort problem där. Så är det i många kommuner runt om i landet. Likväl är problemen allra störst i Stockholm. Där stannar två bussar varje dag, och de som stiger av vid någon stolpe ställer sig alla frågan: Var ska vi bo i Stockholmsområdet? Trots allt som statsrådet Stefan Attefall gör för att förenkla byggregler och så vidare är min fråga till statsrådet: Vad kan vi göra för att få fler bostäder byggda på kreditsidan? Detta är nämligen ett jätteproblem. Det finns i grunden ingen annan lösning än att det byggs fler bostäder i vårt land.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Man skulle kunna säga att det inte är någon mänsklig rättighet att alla ska bo i Stockholm även om jag inser att busslasterna är besvärande både för dem som är där och för andra. Förutom det Stefan Attefall gör har regeringen lagt fram förslag tillsammans med kranskommunerna om ett stort paket med tunnelbana till Nacka och andra platser som kommer att innefatta över 70 000 nya bostäder. Förutom detta har vi liberaliserat uthyrningen i andra hand vilket förbättrar situationen åtminstone i storstäderna, framför allt Stockholm. Om vi ska ta lite av det Stefan Attefall håller på med tar det alldeles för lång tid i dag från idé att bygga ett flerfamiljshus till dess att spaden är i jorden. Det tar ofta sju åtta år i Sverige. Motsvarande process i Tyskland tar ett till två år. Jag vet att statsrådet Attefall jobbar på flera fronter för att få ned denna tid och därigenom underlätta bostadsbyggandet.

Fru talman! Allt det där låter bra utom att det tar lång tid, för det är ett problem. De svenska hushållens skuldsituation är väldigt bekymmersam, och inte minst Riksbanken tar detta på mycket stort allvar. Jag vill fråga statsrådet om det finns flera metoder. Man skulle till exempel kunna tänka sig att öka rörligheten genom att sänka flyttskatten. Det är en metod. Man skulle kunna tänka sig en avgift på detaljplanelagd mark. Assar Lindbeck har förslag för att öka bostadsinvesteringarna, som han anser är på en rekordlåg nivå. Att vi behöver öka bostadsinvesteringarna totalt sett gäller inte sedan 2006 utan sedan ungefär 50 år tillbaka. Hur ser statsrådet på olika möjligheter att via kreditmarknaden öka bostadsbyggandet?

Fru talman! Såväl Riksbanken som Finansinspektionen gör ett antal åtgärder för att försöka dämpa hushållens skuldsättning. Jag anser att den är en av de stora obalanserna i svensk ekonomi. Vi har genom Finansinspektionens försorg sett till att bankerna har mer pengar. Inspektionen har ökat riskvikterna för att låna ut till bostadsinvesteringar. Man har också haft ett bolånetak, och vi inför ett amorteringskultursprojekt nästa år. Alla som tar ett bolån får en amorteringsplan. Utöver detta kan vi konstatera att det finns en överklagandekultur i Sverige som förmodligen behöver utredas och eventuellt förändras. Reglerna för byggande i kustnära områden är säkert befogade i städer med högt rekreationsbehov, men i glesbygden tror jag däremot att vi måste göra ett nytag i frågan för att därigenom öka bostadsbyggandet.

Fru talman! Det pågår ett febrilt arbete kring att implementera den nya jordbrukspolitiken. Vi kan konstatera - och det är väl det enda vi kan konstatera än så länge - att det kommer att bli mindre pengar. Det kommer att bli mindre pengar till programpunkterna, men det kommer också att bli mindre pengar till de administrativa system som ska ta hand om detta. Kring företagarna och lantbrukarna kommer ministern och jag att ha en interpellation på måndag, så det lämnar jag därhän nu. Min fråga rör snarare hur vi ska administrera systemen i framtiden. Länsstyrelserna kommer att få mindre anslag. Vi har redan i dagsläget problem med trovärdigheten och kvalitetssäkringen av de bidrag som betalas ut. Hur ska ministern säkerställa att ersättningarna betalas ut, att det finns en kontinuitet och att länsstyrelserna får möjligheter att sköta sin uppgift?

Fru talman! Vad beträffar utbetalningar och administration av de system som finns inom den europeiska jordbrukspolitiken är de i dag finansierade genom så kallade TA-medel, det vill säga teknisk administration. Jag förutsätter att samma sak kommer att ske i det nya program och den nya jordbrukspolitik som träder i kraft per den 1 januari 2014.

Fru talman! Jag är fullt medveten om att systemen i dag betalas med de så kallade TA-medlen. Problemet är att de medlen också kommer att bli mindre medan det under 2014 kommer att vara stora uppgifter som det ligger på länsstyrelserna att klara av. För att vi ska ha en rättssäker process som gör att företagarna och lantbrukarna ute i landet känner att de får en ordentlig service borde ett antal länsstyrelser få ytterligare medel för att klara sina uppgifter. Ett annat problem är att den neddragning som sker 2014 innebär att man kommer att vara tvungen att säga upp ett antal människor både inom länsstyrelserna och inom ett antal intresseorganisationer på landsbygden. Det kommer att bli ett hack så att när det nya systemet väl fungerar 2015 2016 kommer man att vara tvungen att återanställa dem. Det kommer att vara oerhört problematiskt att hitta den kompetens som nu redan finns och som man kommer att vara tvungen att leta upp för att sedan återanställa något år senare. Hur ser ministern på detta?

Fru talman! De pengar som ska användas till den tekniska administrationen är inte fastställda, lika lite som stöd eller stödformer är fastställda nu. Det känner Johan Löfstrand väl till. Hur mycket personal det går åt för att administrera dessa saker hänger bland annat samman med hur många typer av stöd vi har i de olika programmen. I dag har vi en rätt rik flora av stöd och stödformer vilket gör att man på varje länsstyrelse måste ha någon som läser in sig på dem och kan dem. Om vi förändrar systemet och minskar de olika typerna av stöd och slår samman dem till ett färre antal stödformer blir behovet av bred kunskap för att kunna informera allmänheten och brukare om stöden och stödformerna betydligt mindre.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Peter Norman. Staten har ett särskilt ansvar som ägare av bolag. De statliga bolagen har också ett särskilt ansvar för att föregå med gott exempel, visa god affärsetik och vara transparenta, seriösa och fria från misstankar om korruption. Vikten av detta har statsrådet själv lyft fram vid flera tillfällen, bland annat i somras i ett tal till styrelseledamöter i statliga bolag. Därför är det oroväckande när man ser att det som händer motsäger det som ministern har lyft fram, att möjligheten till insyn hindras, trots att riksdagen har slagit fast att god insyn ska råda i våra statliga bolag och myndigheter och att man inte följer god affärsetik, vilket är så viktigt. Därför undrar jag om ministern anser att det är lämpligt att man, som Inlandsinnovation, betalar arvoden till styrelseledamöter till deras enskilda bolag i stället för direkt till personen.

Fru talman! I och med att Inlandsinnovation inte ingår i mina domäner ber jag att få komma med ett allmänt svar på frågan. Det vi har gjort sedan 2011 är att säga att alla statliga bolag ska ha hållbarhetsmål, vilket inte var fallet tidigare. De målen ska vara förenade med affären. Det räcker alltså inte med att skänka pengar till Röda Korset eller vara allmänt snäll, utan man ska inrikta sin produktion eller tjänsteproduktion på att göra hållbara saker som fungerar med affären. Detta ska nu mätas och utvärderas från och med kvartal 1 år 2014, och jag ser fram emot denna mätning. Vissa företag har tagit detta på helt rätt sätt, medan andra tycker att det är besvärligt. Men ingen kommer undan. Såväl LKAB som Dramaten och Operan ska utforma dessa mål, och jag ser fram emot att få en presentation från alla bolagen första kvartalet 2014.

Fru talman! Då kan jag ställa en direkt fråga som man kanske kan få ett direkt svar på: Är det lämpligt att betala ut styrelsearvode till ett bolag i stället för själva personen? Tycker ministern att det är lämpligt att man bedriver den typen av skatteplanering i ett statligt bolag? Bortsett från att det är Inlandsinnovation som gör på det sättet, tycker ministern att det är lämpligt?

Fru talman! Jag är inte insatt i denna fråga. Jag vet inte exakt hur styrelserna gör. Det är säkert så att styrelserna gör på olika sätt. Däremot tycker jag att frågan är tillräckligt intressant för att jag ska ta den till mig och ta upp den med styrelserna. Jag kan tyvärr inte ge något svar på hur man gör, och jag vill sätta mig in i frågan först. Jag har kommit i kontakt med den tidigare, men jag lovar frågeställaren att ta upp den med de bolag som är berörda.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson. Vi lever i en föränderlig värld, och det är mycket som händer och rör sig runt omkring oss. Vi blir alltmer beroende av vår omvärld och att vi har en rörlighet och öppenhet där vi stöder och stärker varandras utveckling. Att det finns krafter i svensk politik som vill stänga gränser och stoppa inflödet på svensk arbetsmarknad har vi känt till sedan tidigare. Nu har vi ytterligare ett parti som tydliggör sin position i den här frågan. När Stefan Löfven återigen vill ta upp en gammal arbetsmarknadsprövning och se att det är en del av svensk politik blir det en del av en samhällsutveckling som jag kan se är oroande. Tittar vi historiskt kan vi se att när vi har ett stort flöde, när vi har inflyttning och människor som rör sig, då har vi bättre tillväxt, får ett bättre välstånd och stärks i vår utveckling. Jag undrar hur arbetsmarknadsministern ser på samhällsutvecklingen att fler och fler uttrycker detta.

Fru talman! Just frågan om arbetskraftsinvandring ligger inte i min domän, men jag kan ändå svara på frågan mer allmänt. Jag delar frågeställarens uppfattning och oro över den förskjutning som jag tycker mig se just nu i svensk politik. Den senaste veckan har företrädare för speciellt Socialdemokraterna och LO gett uttryck för och sagt saker som jag uppfattar innebär att man gör en uppdelning i svenska arbetstagare och utländska företagare. Det är ett vi-och-de-tänkande som jag aldrig kommer att kunna ställa upp på. Vi ska ha sjysta villkor på svensk arbetsmarknad oberoende av var man är född - det är vi väldigt överens om. Vi ska också göra det möjligt för människor från andra länder att arbeta i Sverige. En av de frågor som fanns i det tiopunktsprogram som presenterades handlade om lex Laval. Jag tycker det är viktigt att säga att lex Laval syftar till att säkra sjysta villkor för utstationerade arbetstagare. Att riva upp den och gå tillbaka till den gamla ordningen, som strider mot EU-rätten, är inte ett alternativ.

Fru talman! Det beror lite grann på hur man ser på svensk arbetsmarknad. Tror man att det finns ett bestämt antal jobb, eller tror man att det finns en dynamik som påverkas av rörligheten och möjligheten att komma till Sverige och vara en del av svensk arbetsmarknad? Från alliansregeringens och våra partiers sida har vi varit tydliga med att vi tror att det finns en dynamik som gör att det blir fler jobb och som skapar förutsättningar för många fler att arbeta och delta. Det är till och med så att man i dag i en ledare på Aftonbladet är mycket kritisk och menar att det är ett feltänk, att vi inte ska gå tillbaka till den typ av regleringar som stoppar och hindrar och där grupp ställs mot grupp. Jag tror att vi i detta kommer att ha ett viktigt arbete framöver. I det korta perspektivet kan det vara frestande att säga dessa saker, men på lång sikt kommer Sverige att förlora på att stänga sina gränser.

Fru talman! Jag delar Annika Qarlssons bedömning. Det som har varit ute de senaste veckorna - de tio punkterna - handlar om många olika saker på olika statsråds områden. Detta att folk kan komma hit och jobba bara i vissa jobb och att det för andra jobb är bättre att våra arbetslösa har dem, den synen på jobb och hur antalet jobb växer delar jag inte. Jag tycker att vi inte ska ställa grupper mot varandra. Jag vill säga något igen eftersom en av huvudpunkterna under den dag då man presenterade dessa punkter gällde lex Laval. Jag vill komma tillbaka till att det handlade om människor som kom från andra länder, företag utanför Sverige i EU. Man kan ställa villkor på arbetsgivare i Sverige att de personerna ska ha sjysta villkor. I stället för att plakatropa att vi ska riva upp lex Laval ska man fundera på hur man kan få det att fungera bättre. Det jobbar regeringen med, till exempel nationellt med Utstationeringskommittén, som gör ett arbete för att se till att vi, om något behöver förbättras, ska göra det. På EU-nivå jobbar jag tillsammans med andra ministrar med tillämpningsdirektivet, som kommer upp på Epsco på måndag. Det är bättre än att utöva plakatpolitik och ställa grupper mot varandra.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Erik Ullenhag. Den tangerar lite grann en fråga som redan har varit uppe, men den är lite annorlunda. I dag finns det många hjälpmedel vid funktionsnedsättning. Hund är ett av de hjälpmedlen. Hjälpmedlet hund innebär en stor frihet för dem som har det. De har kunnat vara ute och leva ett liv utan en assistent. Det har också inneburit en integritetsförbättring för de här människorna. Men den friheten har varit begränsad, eftersom man är utestängd i samhället på de allra flesta ställen, kan man säga. Man får inte ta med sig sin hund på vårdcentralen, på gymmet, på kaféet och i affären. Det innebär att man inte kan vara med i den gemenskap som det egentligen var tänkt att man skulle komma in i när man fick den här assistans- eller ledarhunden. Det är en solklar diskriminering. Då är min fråga till statsrådet: Vilka åtgärder tänker du vidta för att den här diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning som har ledar- eller assistanshund ska upphöra.

Fru talman! Den diskussionen är något som framför allt de som är närmast berörda tar upp relativt ofta. Jag har själv träffat de förbund och föreningar som jobbar med frågor kring ledarhund. Jag delar frågeställarens inställning att detta skapar stor frihet för den enskilde. Men den problematik som vi har när det gäller ledarhund är att vi plötsligt är i en situation då olika personers frihet kan ställas mot varandra. Den rädsla för att ta med hund som finns gäller allergifrågan. Det gör att det är lite svårare att lagstifta tydligt i den delen. Man kan utesluta vissa människor genom att försöka öppna upp för andra människor. Samtidigt är det så att om man har en smidighet och en kunskap kring detta finns det ofta lösningar. Det finns till exempel rätt bra samarbete mellan dem som har ledarhund och allergiförbund och andra som försöker hitta lösningar. Ofta är det okunskap som ligger bakom när till exempel kaféägare säger nej.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag delar naturligtvis Erik Ullenhags uppfattning om att det är okunskap. Då ligger det också lite grann i rollen att försöka få ut information, så att alla grupper kan leva på ett bra sätt. Det är minst lika farligt att åka i en tunnelbanevagn där någon har haft med en hund som att gå in i en affär, ett kafé eller en vårdcentral. Det är alltså en utbildningsfråga. Jag har frågat om detta tidigare, och man tillsatte en utredning 2010 som ska se över frågan. Det är nästan fyra år sedan. Även om det är en problematik måste den lösas så att diskrimineringslagen ska kunna följas och alla människor ska kunna ha tillträde till vårt samhälle. Detta är en ganska stor och växande grupp. Det är positivt att det utbildas allt fler servicehundar och assistanshundar. Jag hoppas att man kan driva frågan framåt och att det verkligen blir ett resultat. Det kan väl inte vara bra att det inte händer någonting?

Fru talman! Jag delar frågeställarens engagemang här. Jag har tidigare i denna frågestund varit tydligt med det som vi har sagt ett antal gånger. Vi kommer att återkomma till riksdagen med ett lagförslag när det gäller bristande tillgänglighet och diskriminering. Den följdfråga som frågeställaren egentligen ställer är: Innehåller detta lagförslag också ett skydd för dem som har ledarhundar? I dagsläget vågar jag inte lova det. Lagstiftar vi skarpt på detta område kan vi hamna i en situation då den ena kommer in och den andra utestängs. Det som behövs - därför välkomnar jag verkligen frågan - är att denna fråga kommer upp till diskussion. Jag tror att frågeställaren i likhet med mig själv för någon sommar sedan hajade till en smula när man på tv kunde se en amerikan som hade flyttat till Sverige och som var otroligt positiv till Sveriges handikappolitik och tillgänglighetspolitik. Hon sade: Nu kommer jag verkligen att kunna röra mig fritt. Slutsatsen av reportaget om denna kvinna som hade en ledarhund var att det var betydligt svårare för henne att röra sig fritt i Stockholm än i amerikanska städer. Det är klart att vi där har en hemläxa att göra.

Fru talman! Min fråga riktar jag till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Den handlar om skärgårdsböndernas situation. Enligt vad vi förstår drar man ned på pengarna till landsbygdsprogrammet. Inom detta landsbygdsprogram har vi haft olika stöd och ersättningar. Bland annat har det varit ett stöd till skärgårdsbönder genom utvald miljö och så kallade mosaikmarker där djuren kan beta. Dessa marker är rika och speciella. Det växer olika växter där, och djuren betar ända ned till vattenbrynet. Nu finns det en risk att man slår ut dessa stöd och möjligheter för de lantbrukare som har dessa speciella förutsättningar och har svårt att konkurrera med bönder som har andra förutsättningar. Jag undrar vad landsbygdsministern avser att göra?

Fru talman! Det år som vi har framför oss blir i landsbygdsprogramssammanhang ett vad jag kallar mellanår apropå att de nödvändiga besluten i Europaparlamentet och i ministerrådet inte fattades under den tid som vi behövde för att kunna introducera ett fullständigt program för 2014. Det som regeringen då har valt att göra är att förlänga ett antal stödformer för 2014 på de villkor som gäller i dag. Jag är inte säker på att jag på rak arm kan räkna upp alla de stöd och stödformer som vi har förlängt för 2014. Därefter, alltså från 2015 och framåt, är avsikten att vi ska gå in i ett nytt program. Då är det min tro och förhoppning att vi kan inkludera de värden som vi har i form av bland annat mosaikmarker och andra biologiskt värdefulla miljöer i programmet.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det känns ändå lite hoppfullt. Dessa mosaikmarker har garanterat att det finns betesdjur. Jag tror även att det finns risker för fäbodsbruk där man har haft en lång prägling av fäbodsbete. Där finns mycket speciella och stora naturvärden. Det har aviserats att man känner ett hot om att man inte kommer att få stöd för dessa marker heller. Det handlar om små pengar i det stora hela, men de ger en ganska stor utväxling, inte minst i skärgårdslandskapet. Många av landets skärgårdsbönder arbetar med mycket speciella ekonomiska förutsättningar. De har svårt att konkurrera med jordbruk inom Sverige, och de är beroende av dessa stöd. Jag hoppas därför verkligen att landsbygdsministern arbetar för att vi även omfamnar denna typ av brukande av skärgårdsjordbruk och så vidare i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för frågeställningen. Jag arbetar intensivt med dessa frågor eftersom jag vill ha lönsamma företag som också bibehåller och utvecklar den biologiska mångfalden i alla delar av vårt land. Det inkluderar skärgårdsjordbruket och även många andra typer av jordbruk som är otroligt värdefulla ur biologisk synvinkel men också för andra näringar och verksamheter, till exempel turistverksamhet. Jag hoppas att vi ska kunna lägga fram ett sådant förslag som gäller från 2015 och framåt så att vi bevarar de värden som vi tycker att vi ska bevara för framtiden men så att vi också utvecklar verksamheter som ger människor jobb eftersom det ändå är grunden för att människor ska bo och verka i alla delar av vårt land.

Fru talman! Min fråga riktas också till landsbygdsministern. De senaste veckorna har Livsmedelsverket aktualiserats. Ostkakan har varit hotad, och rekommendationer om att inte äta ost har seglat upp. Nu senast är isar som spolas av ideella krafter eller privatpersoner hotade. I Jönköpings kommun har man med anledning av Livsmedelsverkets skärpta krav på hantering av livsmedel tagit fasta på ett EU-direktiv som vill minska risken för sabotage och sagt att detta inte längre ska vara tillåtet eftersom vatten är ett livsmedel. Detta väcker frågor huruvida det är befogat att misstänkliggöra de frivilliga krafter som tidigt på morgonen i många år har skött och spolat isar för barn och unga. Min fråga är: Tycker landsbygdsministern att det är rimligt att en statlig myndighet hindrar detta ideella engagemang?

Fru talman! Arbetsordningen i vårt samhälle är sådan att myndigheter sköter det direkta utövandet i fråga om till exempel säkerhetsfrågor som rör mat och livsmedel, vilket gör att jag av konstitutionella skäl inte kan uttala mig om huruvida det ska vara på det ena eller andra sättet då det rör mjölken, ostkakan och vattnet. Detta apropå att vi har myndigheter som har befogenheter och ska besluta om olika saker. Sedan kan jag tycka att om man kan undvika skador och sjukdomar på människor och djur ska man självklart göra det. Samtidigt ska vi bevara våra traditioner och de kulturella aktiviteter som vi har i skilda delar av vårt land. Det är en viktig del av vår historia. Men hälsa och säkerhet tycker jag alltid måste komma i första rummet, annars kan vi och de djur som vi har i vårt land drabbas.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsministern och gäller hur arbetslösa används för att skapa osund konkurrens. Nyss fick vi höra om rapporter som visar hur städbolag vinner upphandlingar genom mycket låga anbud, anbud som de egentligen inte klarar av. Deras enda räddning är att ta in arbetslösa som har olika former av lönestöd. Det gäller inte personer med funktionsnedsättningar utan arbetslösa personer. Tvärtom får dessa personer arbeta under mycket hög belastning, högt tempo och kort tid för att hinna med de sysslor som städbolagen har åtagit sig. När bidragen för dessa personer upphör är det tveksamt om det blir en riktig anställning. Snarare är det så att dessa personer får gå från sin anställning och att företaget tar in nya arbetslösa personer och får nya bidrag. Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att sunda villkor för arbetslösa ska gälla?

Fru talman! Jag tackar Kerstin Nilsson för frågan. Det är en mycket viktig och relevant fråga. Det finns många saker som upprör mig. En sak är naturligtvis att det är så många personer som inte kommer in på arbetsmarknaden och som aldrig får en chans. En annan sak som upprör mig är att det finns arbetsgivare som missbrukar regler och system. Jag tror att det var i morse som den rapport som Kerstin Nilsson nämnde kom. Enligt rapporten verkar även upphandlingen på vissa ställen i kommunerna gå till på ett mycket märkligt och dåligt sätt. Kombinationen av allt detta gör att man minst sagt blir upprörd. Den utredning regeringen tillsatte och som ska presentera sitt förslag under våren tror jag är viktig och relevant. Den ska alltså se över på vilket sätt stöden används och om det finns missbruk och problem med kontrollsystem. Jag tror att både jag och Kerstin Nilsson är överens om att människor som står långt bort från arbetsmarknaden behöver stöd för att komma in. De ska dock inte missbrukas, och arbetsgivare ska inte missbruka dem. Varken regler eller människor ska missbrukas i systemet.

Fru talman! Då är min följdfråga: Vad är ministerns råd till de företag som nu riskerar att gå i konkurs för att de inte kan hävda sig i det osunda klimatet? Vad ska de göra så länge?

Fru talman! När det gäller de arbetsgivare som tycker att det är ett problem tycker jag naturligtvis att de ska vända sig till Arbetsförmedlingen på den ort där det sker. Om det sker med systematik ska man upplysa Arbetsförmedlingen om det. Man ska naturligtvis också ta kontakt med kommunerna, för någonting är ju fel i upphandlingen - i det här fallet verkar det vara med städfirmorna. Om man vänder på det finns det många arbetsgivare som använder det här på ett sjyst sätt för att öppna dörren för människor med funktionshinder. Jag önskar att fler ska göra det. Jag hoppas att de företag som i dag inte gör det ska göra det. Den osunda konkurrensen måste vi dock få bort, och därför tror jag på den utredning vi nu väntar på. Jag hoppas att man i den kommer att peka på hur det ser ut och eventuellt komma med förslag på hur vi kan komma till rätta med detta. Det är nämligen inte bra för någon - det är inte bra för den som behöver komma in på arbetsmarknaden, det är inte bra för konkurrensen och det är inte bra för samhället i stort.

Fru talman! Min fråga är riktad till Erik Ullenhag och handlar om Riksrevisionens senaste rapport om nyanländas möjlighet till subventioner. Där kommer man fram till att en oerhört hög procentandel av den andel nyanlända som får instegsjobb och därefter nystartsjobb hamnar i heltidsarbeten utan subventioner. Problemet är att det inte är så många som erbjuds denna goda kedja, utan de kanske bara erbjuds ett instegsjobb, ett nystartsjobb eller - oftast, faktiskt - inget alls. Min fråga till Erik Ullenhag är hur han ser på saken och vilka åtgärder han vill se för att få detta på plats.

Fru talman! Jag tackar för frågeställningen. Låt mig börja med att säga att det ibland är en diskussion om just instegsjobben och nystartsjobben, och bland annat när vi nu pratar om det nya etableringssystemet rapporteras det periodvis att det inte är riktiga jobb när någon kommer in på instegsjobb och nystartsjobb. Låt oss påminna oss om att man när vi har den typen av subventioner får en lön att leva på, kommer till en arbetsplats, träffar människor och kommer in i det svenska samhället. Jag delar alltså frågeställarens engagemang i frågan. Vi ser också i Riksrevisionens rapport att det ger effekt framför allt för nyanlända. Ska vi sedan beskriva hela rapporten är det också så att man säger att det är svårt att beskriva den exakta effekten. Slutsatsen är dock att det får effekt. Det jag funderar på, och det vi behöver titta på framöver, är hur vi kan öka det som faktiskt fungerar. Då tror jag att det är lite svårare för små- och medelstora företag att förstå de här systemen. Det är lättare för större företag. Där behöver vi bli bättre på att använda oss av fler arbetsgivare.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag kan gå igenom Riksrevisionens egen statistik. Det är nämligen så att hela 71 procent av dem som hade haft både instegsjobb och nystartsjobb 2009 hade ett heltidsarbete utan statlig subvention 2012. Det är alltså en extremt hög andel som får ett riktigt jobb genom att ta del av den goda kedjan. Därför är det såklart glädjande med ert engagemang. Frågan är dock: Är det Arbetsförmedlingens metodik som behöver förändras, så att fler hamnar i arbete och fler sådana här jobb helt enkelt raggas fram, eller är det så att subventionerna i sig måste förenklas och så att instegsjobbet kanske blir som nystartsjobbet - någon form av rättighet man alltid bär med sig?

Fru talman! Det finns säkert hela tiden anledning att se över hur de här jobben fungerar som bäst. Min bild är att de framför allt är lite okända och att de ibland upplevs som lite krångliga av arbetsgivare. Vad vill jag säga med det? Jo, jag ser ju hur det fungerar när nyanlända kommer till Sverige: Större företag, till exempel McDonalds, är rätt bra på att använda det här som ett sätt att sänka trösklarna. Man vågar anställa någon som är ny i Sverige, och man öppnar upp en arbetsmarknad. Det slutar väldigt ofta i en anställning. Samtidigt möter jag, om jag nu ska beskriva hur vardagen ser ut, små och medelstora företag - i synnerhet små - som känner att de inte fattar regelverket. Där är det klart att det också ligger på Arbetsförmedlingen och på oss som politiker att förklara det. Det vi kan konstatera är att det här är en åtgärd som fungerar och som vi behöver använda i högre grad. En annan sak vi kan konstatera när det gäller utrikes födda på svensk arbetsmarknad är att vi har fått ett dramatiskt genombrott sedan 2006 i den meningen att över 150 000 fler utrikes födda jobbar i dag än 2006. Det är en kraftig förändring av svensk arbetsmarknad. Sedan: När något fungerar brukar det sprida sig efter hand, och det är i sig positivt.

Fru talman! Min fråga går till Peter Norman i hans egenskap av kommunminister. Vi har de senaste dagarna diskuterat fallande resultat i svensk skola mycket. I den allmänna debatten anses det väl att marknadsorientering och segregation, men också resursbrist, samverkar till detta. Resursbrist kan uppstå om man sänker skatter och tappar resurser eller om resurser drivs ut ur verksamheten genom vinstuttag i de privata skolföretag som har etablerats. Min fråga till statsrådet är: Avser statsrådet och regeringen att vidta åtgärder för att förhindra riskkapitalbolag och vinstuttag i skolor i den kommunala sektorn?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Låt oss först och främst konstatera att det är glädjande att Alliansen och Socialdemokraterna är överens om friskolereformen så att man där inte har någon skiljelinje oss fem partier, och även Miljöpartiet, emellan. Regeringen har tillsatt en ägarprövningsutredning som kommer att lämna sitt förslag i februari månad. Just nu bereds i Regeringskansliet eventuella tilläggsdirektiv till denna ägarprövningsutredning. Vi har funnit att det sker en prövning av ägarna om man ska starta en bank i Sverige men att det i dag inte sker någon prövning av ägarna om man startar en vårdcentral eller ett sjukhus. Detta är en orimlig hållning, och därför har vi nu tillsatt en ägarprövningsutredning. Jag ser fram emot resultatet i februari samt eventuella ytterligare resultat beroende på när vi kommer med våra tilläggsdirektiv.

Fru talman! Jag konstaterar att det inte ges något som helst besked utan bara svulstig retorik. Jag har diskuterat frågan i kammaren med statsrådet Borg vid ett flertal tillfällen. Inledningsvis var han mycket aggressiv och menade att det väl går lika bra att tjäna pengar på att bedriva skolverksamhet som på att bygga hus eller någonting annat. Sedan gick det några veckor, och det var en upprörd debatt. Då står Borg i televisionen och säger att riskkapitalbolag ska stoppas inom sektorn. I dag har Moderaterna svängt åt ytterligare ett annat håll. Man försöker hela tiden anpassa sig efter ett slags förment opinion och inte en verklighet som handlar om att säkerställa resurser till svensk skola. Jag tycker att det är djupt beklagligt att ni inte kan formulera en politisk linje som sätter barnens bästa i första rummet.

Fru talman! Jag är som sagt väldigt glad över att Socialdemokraterna och Alliansen är överens i frågan, och jag är säker på att Peter Persson delar min glädje. Min förhoppning är att vi kommer att fortsätta vara överens också efter det att Ägarprövningsutredningen har lagt fram sitt betänkande. Låt mig till detta tillägga att det inte är säkert att det är till gagn för kommunernas ekonomi att höja skatterna. Vad alliansregeringen har lyckats göra är att sänka skatterna genom jobbskatteavdragen och ändå öka möjligheterna för kommunerna och deras verksamhet. De offentliga utgifternas andel av bnp har inte förändrats sedan 2006. Det beror på att 200 000 nya människor är i arbete och skickar in pengar till statskassan, vilket både jag och Peter Persson säkert är glada över.