Frågestund

Herr talman! Min fråga är till arbetsmarknadsministern. Regeringens arbetsmarknadspolitik har så här långt varit ett stort misslyckande. När vi nu kan börja utvärdera alla de försämringar som arbetsmarknadsministern har varit med om att driva igenom framstår ordet fiasko som rimligt. Nystartsjobben har inte gått till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. De har inte lett till permanenta anställningar. Att skänka 60 miljoner till McDonalds aktieägare har inte skänkt några ungdomar jobb. Att lägga ned arbetsmarknadsutbildningen har visat sig vara en katastrof, både för dem som behöver utbildningen och för de arbetsgivare som skriker efter utbildad arbetskraft. 400 000 har lämnat a-kassan. Fackföreningar har fått vidkännas ett medlemsras när folk inte har haft råd att betala avgiften. Det här förstör balansen på arbetsmarknaden. Den gamle kristdemokratiske partiledaren Alf Svensson kallar regeringens politik hjärtlös. Nu är det dags för arbetsmarknadsministern att bekänna färg. Kommer den hjärtlösa politiken att fortsätta? Kommer högerns systemskifte att fullföljas, eller är det dags att sätta stopp? En början skulle kunna vara att slopa förslaget om obligatorisk a-kassa, att fort och kraftfullt rätta till det som behövs för att den svenska modellen med kollektivavtal kan fortsätta efter den så kallade Lavaldomen. Frågan blir: Är arbetsmarknadsministern beredd att besinna sig?

Herr talman! Det är snudd på komiskt att höra Patrik Björck, med all respekt. Sedan vi övertog det fullständiga moras ni lämnade efter er, med var femte svensk i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden, har 155 000 personer lämnat utanförskapet och kommit i arbete. Det är en svensk var fjärde minut som lämnar utanförskapet, får en arbetsgemenskap att känna trygghet i, får en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Den här regeringen driver en politik för full sysselsättning. Alla som vill och kan vara med på arbetsmarknaden ska ha möjlighet att vara det. En svensk var fjärde minut - de 155 000 - motsvarar 3 Borlänge, 12 Söderhamn och 640 Färna i Västmanland, bara för att ta några exempel. Det här är inte statistik och siffror, utan det är enskilda människor som nu får en lön att leva på och en framtid att se fram emot, som er regering förnekade dem.

Herr talman! Det som händer nu är inte på grund av den arbetsmarknadspolitik som arbetsmarknadsministern står för, utan trots den arbetsmarknadspolitiken. Bara den som vill ha ett systemskifte i Sverige kan undvika att kalla den förda arbetsmarknadspolitiken ett misslyckande. På punkt efter punkt försvagar man de anställda och deras organisationer. På punkt efter punkt driver man fram ökade klyftor och större löneskillnader. Är det inte dags att erkänna att det är detta som är målet, att det är systemskiftet i politiken som man nu vill framhålla och att det är därför som man tycker att det här är en lyckad politik? Som det har sagts tidigare: Man blinkar åt vänster och svänger åt höger. Är det inte dags nu att komma till skott och erkänna att man är så nöjd därför att det är detta man vill uppnå, att man vill uppnå ökade skillnader och vill uppnå större konkurrens och lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden? Det är just det man har lyckats med. I ljuset av det kan jag förstå att man är nöjd och tycker att det här är lyckad politik. Är det inte dags att erkänna att det är detta som är målet?

Herr talman! Det stora systemskiftet i svensk politik var de tolv år när Socialdemokraterna övergav arbetslinjen, när ni permanentade utanförskapet på den nivå som gjordes under de tolv år ni hade på er, där var femte svensk var i utanförskap, där var femte svensk förnekades möjligheten att komma tillbaka och leva på ett eget arbete. Att ni inte har dragit några som helst slutsatser av det är för mig en gåta, och att ni i opposition fortsätter att driva en politik som permanentar utanförskapet och tvingar fler att lämna arbetsmarknaden. Det är totalt oansvarigt. OECD konstaterade alldeles nyligen, i decemberrapporten, att Sverige är den arbetsmarknad i hela OECD-området som har den snabbast växande sysselsättningen - bara som ett exempel. Man kan välja att tro att det där var något hokuspokus som ni trillade dit på för tio eller fem år sedan, men det är klart att politik betyder någonting, att det har effekt. Och det är klart att de åtgärder som syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta och billigare och enklare att anställa och förbättra matchningsfunktionen på arbetsmarknaden får effekt. Det är det vi också ser när en person var fjärde minut kommer tillbaka i arbete.

Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksministern angående dumpning av torsk i Östersjön. Kritiken mot den här dumpningen är massiv, och den är också berättigad. Det är ett fruktansvärt resursslöseri att dumpa så stora mängder död fisk tillbaka i havet, och det är på grund av nuvarande kvotbestämmelser. Reglerna måste förändras, och detta kan ske med ganska enkla och snabba medel. Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att minska dumpningen av torsk i Östersjön?

Herr talman! Tack för frågan - det är en angelägen frågeställning. Utkast innebär att upptagen fisk slängs tillbaka i havet. Den som tror att fisken överlever har fel. Den dör av det vi på svenska kan kalla dykarsjuka. Det är ett resursslöseri som måste undvikas. Det pågår nu, herr talman, ett antal försök med att använda selektiva redskap och där man inte tillåts slänga tillbaka utan får avräkna allt som man har tagit in i båten på den kvot som finns tillgänglig. Dessa försök ska vi dels utvärdera, dels ta vara på och använda i till exempel de vatten som Rune Wikström talar om, nämligen Östersjön, där nämnd art också är hotad.

Herr talman! I allmänhetens ögon framstår fiskarna som de största miljöbovarna, som slänger tillbaka död fisk i havet. Men i själva verket får ju fiskaren leva enbart efter de regler som är uppsatta. När yrkesfiskaren råkar överskrida sin kvot får han inte lasta över fisken till någon båt som ligger bredvid som inte har lyckats fylla sin kvot. Det skulle kunna underlätta resursslöseriet. En annan åtgärd vore att låta båten ligga i land och avräkna de dagar som han har överskridit sin kvot med. På det viset slipper man all dumpning. Det går åt mindre bränsle. Fiskbeståndet skonas. Det är enkla åtgärder, som snabbt skulle kunna sättas in.

Herr talman! Vad beträffar Kattegatt har vi inom den europeiska unionen kommit överens om att göra vad som kan göras med de åtgärder som finns för att bringa ned utkastet till 10 procent mot vad det är i dag. För att detta ska vara möjligt måste en massa åtgärder vidtas, bland annat att införa selektiva redskap men också pröva metoder som Rune Wikström tar upp. Den erfarenhet som vi kommer att få i Kattegatt ska vi självklart använda i Östersjön när de försöken är genomförda. Jag tar med de exempel som Rune Wikström här nämner inför de förhandlingar som ska ske vad gäller fisket år 2009.

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Skogsnäringen är en av Sveriges viktigaste näringar med betydelse för ekonomi, arbetstillfällen, regional utveckling och så vidare. En liten men viktig pusselbit i det sammanhanget är skogsbrandflyget. För några år sedan lät den socialdemokratiska regeringen detta förfalla, och det upphörde runt om i landet med påföljd att vi fick många skogsbränder i onödan. En av alliansregeringens första åtgärder var att medverka till att detta kunde återupprättas förra sommaren. Det gav god effekt. Det här bygger på att det finns många små flygklubbar och flygfält runt om i landet. Verksamheten riskerar nu att tvingas upphöra igen på grund av EU-direktiv om att beskatta flygbensinen rakt av. Det kan vara berättigat att beskatta flygbränslet på olika sätt, men det är viktigt att det inte drabbar en sådan viktig verksamhet. Jag undrar helt enkelt vad försvarsministern, som har ansvar för räddningstjänst och den typen av verksamhet, avser att göra för att trygga skogsbrandflygets framtida verksamhet.

Herr talman! Tack, Sven, för en angelägen fråga! Det är alldeles korrekt som du säger att regeringen har återinfört statlig finansiering av skogsbrandflyg. I regleringsbrevet för Statens räddningsverk för 2008 ingår och framgår att Räddningsverket ska säkerställa att det genomförs skogsbrandflyg i tillräcklig omfattning över landet. Anledningen är att det är en viktig verksamhet. Det krävs också flygövervakning för att man ska kunna hantera de stora arealer det är frågan om. Den fråga du nu ställer är en fråga som rör Finansdepartementet, och det är en skattefråga. Det är alldeles korrekt som du säger att Finansdepartementet har tagit fram ett pm där man föreslår en ändring av beskattningsreglerna. Det är ute på remiss just nu, fram till den 8 februari. När remissinstansernas synpunkter inkommer är det upp till regeringen och Finansdepartementet att ta ställning. Det finns alltså ännu ingen linje som är färdig och beslutad i frågan.

Herr talman! Det gläder mig att regeringen inte på något sätt har bundit sig för detta. Men jag befarar ändå att det kommer att bli komplikationer. Jag vill på det här sättet uppmärksamma försvarsministern och regeringen på frågan. Det är oerhört viktigt att man parerar detta på något sätt och ser till att dessa små flygklubbar och de små flygfälten ute i skogen - framför allt uppe i Norrland, där det är väldigt decentraliserat - kan överleva på olika sätt och att man inte kastar ut barnet med badvattnet när man får en flygbensinskatt.

Herr talman! Sven Bergström och jag är säkert överens om att det i grunden är den enskildes ansvar att vårda och övervaka sin egendom. Vi har en kommunal räddningstjänst för brandinsatser, till exempel. Därutöver har den här regeringen ansett att det är viktigt att Räddningsverket kan göra kompletterande insatser och har därför gjort det möjligt för dem att använda också statlig finansiering, till dels när det gäller skogsbrandflyget. Nu är detta en skattefråga som är ute på remiss. Jag tror att regeringen från Försvarsdepartementets sida har markerat en vilja och intresse. Däremot är skattefrågan ännu öppen, och remissförfarandet pågår fortfarande. Det visar att Sven Bergström och jag får anledning att återkomma i ärendet. Vi har ögonen på det.

Herr talman! Min fråga är till jordbruksminister Eskil Erlandsson. Jordbruksministern talade i en tidningsintervju nyligen om EU:s fiskeavtal med fattiga länder. Han utgår där från att det bara är fiskevatten som länderna själva inte kan utnyttja som arrenderas ut. Så verkar inte vara fallet i till exempel Mauretanien, där ett nytt fiskeavtal med EU är högst aktuellt. Mauretaniens fiskeforskare menar att EU tar för mycket blekfisk, men regeringen behöver ju pengarna. EU:s trålare konkurrerar med samma begränsade bestånd som Mauretaniens lokala fiskare. EU har hävdat att om EU:s fiske ska minska måste också Mauretaniens fiske minska. Ser ministern detta problem, som jag försöker förklara? Kan han i så fall medverka till större rättvisa?

Herr talman! Detta är en angelägen frågeställning. Fiskeavtal med så kallad tredjenation bygger på att två parter kommer överens, det vill säga att någon så att säga vill arrendera ut eller låna ut en resurs och att någon vill betala för att nyttja den. Så är det i fallet med Mauretanien. Man vill att andra också ska nyttja de vatten som står under landets kontroll. Samtidigt vet vi att administrationen runt fisket är dålig i Mauretanien, liksom kontrollen. Vi vet att det finns ett flertal andra nationer utöver EU-stater som nyttjar fiskeresurser i Mauretaniens vatten. Därför är det avtal som är skrivet delat så att det utgår en ersättning som är avsedd att vara betalning för fisket och en annan del som så att säga är bistånd i syfte att hjälpa Mauretanien att bygga upp en administration och en kontroll av fisket.

Herr talman! Jag ställde en liknande fråga i miljö- och jordbruksutskottet häromveckan. Ministern svarade på den frågan nu, tror jag. Jag uppfattade det som att det fanns ett svar. Det finns exempel på hur man skulle kunna göra. Till exempel finns ett avtal med Grönland som består av två delar, där man både betalar för fiskerätt och i praktiken ger visst bistånd. Det råder tydligen delade meningar om hur läget egentligen ser ut när det gäller de avtal man skriver.

Herr talman! Även i det här fallet finns det olika uppfattningar. Det är ju ganska självklart. Som jag sade till Tina Ehn eller någon annan frågeställare i utskottet pågår det en diskussion om hur stor andel av det som EU ska betala som ska vara i arrende för fisket och hur stor andel som ska vara i form av betalning för bistånd. Det pågår en sådan diskussion. Den uppfattning som jag från svensk sida har framfört är att en större andel rimligen borde gå till det vi kan kalla biståndsdelen och att man minskar på fiskedelen.

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Tolgfors. Sveriges IT-system är i dag så dåligt skyddade att de i praktiken är som olåsta kassaskåp. Mer än 99 procent av det svenska samhällets kritiska infrastruktur är beroende av Internet som den stora bäraren av information. Estland utsattes våren 2007 för en mejlbombning som paralyserade landets infrastruktur. En liknande attack mot Sverige skulle kunna orsaka en nationell kris av en omfattning vi aldrig tidigare har sett i vårt land. Det är oklart vem som tar ansvar om Sverige i dag skulle utsättas för en IT-attack liknande den i Estland. I dag är fyra departement och sju myndigheter ansvariga för IT-säkerheten. Detta ger en oklar ansvarsfördelning och otydlig ledning. Herr talman! Min fråga till försvarsministern är: Hur avser försvarsministern att agera för att få till stånd en tydlig ansvarsfördelning när det gäller IT-säkerheten?

Herr talman! Tack för en bra fråga! Svaret kommer i den proposition om en ny krismyndighet som vi ska lämna till riksdagen i mars. Detta sönderfaller egentligen i flera olika delar. Det ena handlar om teknisk kompetens och kunskap. Den finns inom redan existerande myndigheter. Det andra handlar om samordningsansvar, om hur vi gör för att höja ribban - lägstanivån - inte bara i myndigheter utan också i samhället i övrigt. Jag har haft utförliga diskussioner med min estniske kollega om de erfarenheter man gjorde där under de IT-attacker som frågeställaren refererar till. Det finns en del lärdomar att dra. Jag delar den grundläggande bedömningen att det behöver göras mycket mer här. Det är inte säkert att jag håller med om det svar som Socialdemokraterna ger, det vill säga att det ska vara en ny särskild myndighet bara för detta och kanske till och med en ny minister för detta. Jag tror mer på ett helhetsansvar, men vi kommer utförligt att adressera frågan i en proposition som kommer till riksdagen i mars.

Herr talman! Tack, försvarsministern, för svaret! Vi kommer att se fram emot det förslag som kommer i propositionen. Det är också viktigt att påpeka att detta är viktigt för hela Sverige, framför allt med tanke på det man har sagt från regeringen och från kommunministern om att Internet ska minska myndighetskrånglet och att alltmer kontakt med myndigheter ska kunna skötas via Internet. Vi ser fram emot beskedet i propositionen och hoppas att vi kan hitta en bra lösning, så att vi inte får samma problem som Estland.

Herr talman! Den här frågan är en god illustration av hur hotbilden för vårt land och andra länder har förändrats över tid. Precis som frågeställaren säger är våra samhällsfunktioner både mycket känsliga och stundom mycket utsatta. Vi vet alla hur beroende vi är i vårt vardagsliv av tillgång till elektricitet, av att kunna göra våra banktjänster, av att myndigheter och företag fungerar och av att informationssäkerheten finns där och fungerar. Delvis gäller här att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Den som vill åstadkomma mycket skada kan göra det genom att slå ut till exempel bara en av samhällets olika funktioner. Det finns alltså all anledning för oss att gå vidare i den här frågeställningen om att stärka IT-säkerheten. Vi kommer från regeringens sida att leverera ett antal nya förslag under mars månad till riksdagen. Sedan hoppas jag på en bra och bred diskussion här.

Herr talman! Jag önskar ställa en fråga till statsrådet Nyamko Sabuni beträffande sms-lånen. Jag tillhör dem som är väldigt bekymrade över att vi har en så stor överskuldsättning hos befolkningen i det här landet. Det är bortemot 500 000 personer i Kronofogdemyndighetens register. Sms-lånen är en del i detta. En kronofogde har betecknat det som en motorväg rakt in i skuldfällan. Vi vet genom en kartläggning, som kom nyligen från kronofogden, att det är många unga som tar lånen. Det är många som ångrar sig några dagar efter att de har tagit lånen, och det är faktiskt många som redan har betalningsanmärkningar som får de här lånen. Jag tycker att vi behöver se det här som en konsumentangelägenhet, och det behövs ett konsumentskydd. Min fråga blir då: Vad avser konsumentministern att göra beträffande sms-lånen?

Herr talman! Som konsumentminister är jag också bekymrad över de här sms-lånen, som drabbar framför allt unga människor. Vi har precis fått besked om att Europaparlamentet har antagit konsumentkreditdirektiv som också förväntas antas av rådet. I samband med det kommer också vårt arbete i Sverige att pågå. Det pågår en översyn på Justitiedepartementet, som äger lagen, av hur vår konsumentkreditlag ser ut. Tanken är att vi ska hitta ett sätt att kunna reglera också de här sms-lånen, så att det inte ska vara så lätt att få dem och att man ska kunna ha ångertid. Framför allt ska det kanske finnas möjlighet att göra en kreditprövning. Konsumentkreditdirektivet fastslår att man ska göra kreditprövning på belopp över 200 euro, vilket betyder att lån upp till ungefär 1 900 kronor inte skulle inkluderas i detta. Men i vår översyn och det arbete vi nu gör för att förändra våra lagar hoppas jag att vi ska finna möjlighet att göra kreditprövningar också på de mindre lånen. Men det gäller att väga det mot att det finns andra typer av krediter som inte får drabbas. Att vi vill göra det svårare för människor att ta sms-lånen får inte leda till att andra får problem.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag har bara en kort följdfråga: Kan ministern möjligen säga någonting om hur arbetet nu kommer att fortgå, i tid? Vi vet att vi har två år på oss att implementera ett direktiv, men vi är naturligtvis många som önskar att det kommer att gå betydligt fortare.

Herr talman! Ja, det är två år man har på sig att införliva EU-direktivet. Men min förhoppning, som konsumentminister, är att detta arbete ska kunna gå snabbare. Vanligtvis är vår ordning i Sverige sådan att det krävs längre tid än två år, vilket har gjort att några direktiv har införlivats senare än inom de här två åren. Men eftersom det pågår en parallellprocess på Justitiedepartementet, där de gör en översyn av vår konsumentkreditlag, borde det leda till en skyndsam process för att vi ska komma till rätta med de här problemen.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Littorin. Alliansen har gått till val på att bryta utanförskapet, en stark och stor utmaning. Arbetsförmedlingen genomgår just nu också en stor förändring. Man omorganiserar sig till den nya Arbetsförmedlingen. Men frågan är om det räcker att byta namn och att omorganisera Arbetsförmedlingen. Vi är några kristdemokrater som har studerat Australiens, Hollands, Englands och Norges modell och hur de har förändrat sin förmedlingsverksamhet. De har gjort lite mer radikala grepp, som kan stå som förebild för Sverige, tycker vi. I England har man lyckats få in många som står långt ifrån arbetsmarknaden. I Australien får man en ersättning, en peng, för det man åstadkommer och så vidare. Min fråga till ministern är om han anser att vi även i Sverige bör pröva en modell med en mångfald aktörer och med en ersättning efter prestation, en arbetsmarknadspeng eller omställningspeng.

Herr talman! Vi måste naturligtvis göra allt vi kan för att se till att våra olika myndigheter och verk och vad det nu kan vara har huvudfokus på det som är huvuduppgiften, att få fler tillbaka i arbete. Det var mot den bakgrunden som vi valde att lägga ihop länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen i en myndighet, som vi klokt nog döpte till Arbetsförmedlingen. Vi tycker nämligen att det är det den bör syssla med, att förmedla arbete. Det var en upprensning i strukturerna som jag tror har varit väldigt viktig. När det gäller vad som händer i utlandet är det klart att det alltid är viktigt att titta runt och få intryck på olika sätt och vis. Däremot är jag mer tveksam, ska jag säga, till ett vouchersystem i förmedlingsverksamheten. Jag tror att många aktörer behövs. Det tror jag är helt riktigt. Därför välkomnar jag sådana initiativ som till exempel Akademikerförmedlingen och andra, som ett etablerat samarbete mellan fackföreningar och bemanningsföretag och privata företag ligger bakom. Men vouchersystem är jag lite mer tveksam till. Jag ska återkomma till det i nästa replik.

Herr talman! Jag hör att arbetsmarknadsministern låter lite tveksam. Man borde väl åtminstone titta på andra modeller och ta intryck? Man har ju sett stora och positiva förändringar. En av de stora utmaningarna är att nå dem som står längst ifrån arbetsmarknaden i dag. Vi ser att vi har svårt att få in exempelvis funktionshindrade. Även den gruppen har lyckats komma in med den här andra arbetsmodellen, som man, som sagt, jobbar med i Australien, England, Holland och Norge. Jag skulle vilja uppmana arbetsmarknadsministern att titta på detta. Jag skulle vilja ha en lite positivare syn när det gäller att titta på andra modeller.

Herr talman! Möjligen är det en oklarhet i beskrivningen från min sida. Så här är det. Verksamheten i den nya myndigheten sönderfaller i huvudsak i två delar. Den ena är det rena förmedlingsuppdraget, alltså det man möter när man kommer in på Arbetsförmedlingens kontor. Den andra delen är programverksamheterna. Där finner vi i huvudsak jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Där har vi i regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen, som vi fattade beslut om i december, givit Arbetsförmedlingen i uppdrag att se till att en tredjedel av de upphandlingsbara platserna i de garantierna - det handlar om 10 000 personer - ska handlas upp av kompletterande aktörer, och med kompletterande aktörer menar vi just precis detta. Det kan vara sociala företag, privata företag, ideella organisationer eller en kombination av dessa. Det här tror jag uppfyller precis det som Désirée Engström efterlyser, nämligen att vi bjuder in andra än den offentliga Arbetsförmedlingen att hjälpa till. Det tycker jag är ett komplement och inte en konkurrens i den meningen. Det där ska vi naturligtvis också utvärdera. Vi ska följa nogsamt hur det går. Jag tror att det är oerhört viktigt att bjuda in många aktörer för att hjälpa till i detta viktiga arbete.

Herr talman! Vi har haft en fantastisk tillväxt i de europeiska länderna den senaste tiden. Arbetslösheten har minskat i EU, så även i Sverige, trots den orättvisa borgerliga politiken, som vi får lida med här i Sverige för närvarande. Men i går beskrev Konjunkturinstitutet att vi har en inflation som inte har varit så hög sedan vi hade en borgerlig regering förra gången. De beskrev också att tillväxten stannar av, att orderstockarna minskar. Ser vi det i ett internationellt perspektiv ser vi att den börsoro som började i USA också skakar många av de europeiska länderna. Därför har jag en fråga till EU-minister Cecilia Malmström: Hur kommer samarbetet mellan de europeiska länderna att påverkas av den här börsoron, och på vilket sätt blir kronan positivt bemött inom euroländerna, bland annat?

Herr talman! Tack för frågan! Ja, det är turbulent på marknaderna nu, och det kommer många olika signaler. Vi lever i en tid av stor oro med svårigheter att göra prognoser. Det kommer mycket sådana här bedömningar. Finansministern berättade i morse för oss att de naturligtvis talar om de här sakerna på Ekofinmötena, men det finns en stor osäkerhet om vart det ska leda, så det är inte så att det har fattats något beslut eller någonting. Alla länder följer prognoserna, följer diskussionerna och för samtal med varandra och med ECB-chefen och avvaktar och ser. Olika länder är ju olika rustade för att kunna möta eventuella mer permanenta nedgångar. Sverige är gott rustat. Vi ser ingen fara, men vi följer naturligtvis vad som händer såväl på den amerikanska marknaden som på den internationella.

Herr talman! Jag blir lite orolig när ministrar säger så där, att det inte är någon fara i Sverige. Jag har hört också Anders Borg säga det. Men vi får väl se. Jag hoppas att ni har rätt, att vi har så pass god ordning i ekonomin, som vi lyckades bygga upp under den socialdemokratiska regeringens tid, och att det inte hinner raseras för mycket under den här tiden. Påverkas arbetet med Lissabonstrategin under den här processen när det är så skakigt i ekonomin? Påverkas det så att arbetslösheten eventuellt stiger igen? Vi har en framgångsrik period bakom oss. Hur blir det framöver? Vad tror EU-ministern?

Herr talman! Ett tack till Monica Green. Det här är väldigt svåra frågor. Det är svårt att göra prognoser. Jag tror att det är oerhört angeläget att alla har en betydande dos is i magen just nu och att vi inte hetsar upp oss på något sätt. Vi ser att det är lite turbulent. Det är en tid av oro, men det finns ingen anledning att fatta några förhastade beslut om detta. Lissabonstrategin fortgår precis som planerat. Sverige får mycket goda omdömen om hur vi arbetar med detta. Verheugen var i denna kammare i förrgår och öste beröm över Sverige. Vi får gott betyg även i övrigt. Det kommer att fortsätta precis som planerat. Vi är bra rustade i Sverige. Vi har starka offentliga finanser och en stark arbetsmarknad. Det finns ingen som helst anledning till oro som det ser ut i dag.

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern. Försvarsministern var ju i Motala i förrgår och hade en mycket öppen attityd till en ytterligare uppgradering av JAS till så kallad E/F-nivå. Det uttalande som försvarsministern gjorde i Motala tycker jag, milt sagt, är oförskämt. Jag tycker att det är en förolämpning mot riksdagen som förra våren tog ett beslut om en uppgradering från så kallad A/B-nivå till C/D-nivå med hänvisning till att det inte skulle bli någon ytterligare uppgradering före 2020. Försvarsministern och regeringen brukar tala om stabilitet och långsiktighet i försvarets materielförsörjning samt att de operativa behoven ska styra. Båda dessa faktorer står i bjärt kontrast till den eventuella satsning som nu är på gång. Min fråga till försvarsministern är: Vad gäller? Är det det som riksdagen beslutade i våras om en C/D-nivå eller är det super-JAS på E/F-nivå som gäller?

Herr talman! Det är kul att jag i alla fall får prata här för Miljöpartiet. Nu är det tydligen yttrandeförbud som gäller för regeringen. Ingen får tycka och ingen får tänka. Så här ligger det till, Peter Rådberg. Det finns en Handlingsplan Gripen som är antagen och som jag som mitt första större beslut satte i gång. Den syftar till att uppgradera A-versionen till C-versionen. Den syftar också till ett demonstratorprojekt som pågår mellan nu och 2010 för att titta på nästa generations teknik, det vill säga vad kommer i perioden 2020 till 2040? Den utvecklingen behöver inte komma i gång förrän 2015, men Miljöpartiet tycker att ingen i regeringen eller ens i riksdagen, vad vet jag, får prata om vad som ligger 15 år fram i tiden. Dimensioneringen av Sveriges flygvapen sker utifrån Sveriges behov, punkt slut. Däremot är det alldeles utmärkt om vi kan få en nordisk samverkan och delaktighet i teknikutveckling, om vi kan dela kostnader med andra och att vi får Gripenfamiljen att växa, inte minst i ett nordiskt perspektiv. Det som gäller är att vi uppgraderar den nuvarande A/B-versionen av Gripen till C/D-version. Då får vi 100 plan av precis samma snitt. Det sänker kostnader och förbättrar möjligheten för Försvarsmakten att använda dem mångsidigt. Vad som kommer efter detta, Peter Rådberg, är det min och din skyldighet att förhålla oss till.

Herr talman! Tack för svaret! Försvarsministern säger att det är Sveriges behov som ska gälla. Vilka är då Sveriges behov om vi ska uppgradera till så kallad E/F-nivå? Riksdagen har ju, som jag sade tidigare, fattat beslut om att det räcker med C/D-nivå fram till 2020, och innan bläcket hinner torka kommer regeringen med ytterligare ett förslag om att uppgradera till E/F-nivå. Det nya planet är en ombyggnad av det gamla, men det blir så många nya delar att man i praktiken kan tala om ett helt nytt plan till miljardkostnader. Det kommer naturligtvis att kosta skattebetalarna miljarder kronor. Det tycker jag är oacceptabelt. Försvarsministern pratar om Sveriges behov. Vilka är behoven för Sverige att uppgradera från C/D-nivå till E/F-nivå?

Herr talman! Nu säger Miljöpartiet emot sig självt i varje inlägg. Vi talar ju om perioden efter 2020. För att vi ska ha något att tala om måste tekniken finnas på plats, annars har vi inget att ta ställning till. Att livstidsförlänga Gripensystemet är ett mycket gott ekonomiskt alternativ för Sverige för att möta våra behov. Det är också det som skapar andras intresse för Gripensystemet att vi ser att det har så mycket teknisk potential för framtiden. Den handlingsplan som riksdagen och jag har varit med och beslutat om ger grund för Norges och andra länders intresse för Gripen. För att testa på en flygande testbänk har riksdagen och jag beslutat om ett demonstratorprogram som pågår fram till 2010. Inga beslut är fattade. Vi förbehåller oss, precis som andra partier, rätten att tycka och tänka långsiktigt utan Miljöpartiets tillåtelse. Det går inte att 2019 komma på att vi behöver ett plan 2020. Man måste börja prata nu och utveckla teknik. Inga beslut är fattade.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. Konjunkturen viker och i Konjunkturinstitutets barometer i går kunde vi läsa att företagen säger sig ha en mindre benägenhet att anställa. Regeringens arbetsmarknadspolitik har ju hittills, för att uttrycka sig försiktigt, haft en del brister när det gäller jämställdhetstouchen. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att inte den vikande konjunkturen på arbetsmarknaden ska drabba kvinnor hårdare än män?

Herr talman! Låt mig först slå fast för den som läste OECD:s Economic Outlook i december att OECD där säger att regeringens jobbpolitik förväntas ha betydande effekt på sysselsättningen på lång sikt. Arbetskraftsutbudet kommer att öka redan på kort sikt och därmed dämpa resursutnyttjande och inflationstryck. Det är bra. OECD konstaterar också att Sverige har den största nedgången i arbetslösheten av alla utvecklade industriländer och att Sverige tillhör de fem bäst utvecklade industriländerna när det gäller tillväxt 2008. Det vi har sett hittills av jobbuppgången, de 155 000 som har lämnat utanförskapet, är att det är jämnt fördelat. Sysselsättningsökningen är jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det är framför allt fasta anställningar och heltider som har tillkommit under det senaste året. Det är jag väldigt nöjd med och glad över. Det finns anledning att ta Veronica Palms oro på allvar och följa utvecklingen väldigt noga för att se till att vi får en fortsatt lika stark utveckling och en fortsatt stark jämn fördelning mellan män och kvinnor. Vi har till exempel öppnat nystartsjobben i offentlig sektor från den 1 januari. Det är en del av svaret på frågan att vi försöker göra mer för att få en bättre och jämnare utveckling framöver också.

Herr talman! Jag blir orolig när man samtidigt som man öppnar nystartsjobben i offentlig sektor inför ett vårdnadsbidrag som ju går i bjärt kontrast mot det. Förutom det jag redovisade i huvudfrågan skriver Konjunkturinstitutet i den rapport som kom i går att man för första gången presenterar siffror från det norska exemplet. Efter fyra år med vårdnadsbidrag i Norge ser man signifikanta exempel när det gäller frånvaro av arbete. Den totala effekten är en uppskattad förlust på 11 000 årsarbeten. 95 procent av dem som utnyttjar vårdnadsbidraget är kvinnor. De hårt drabbade är unga kvinnor med låg utbildning, invandrarkvinnor och generellt är det kvinnor med en svag ställning på arbetsmarknaden. Ur mitt perspektiv står ett införande av vårdnadsbidrag i bjärt kontrast mot den arbetslinje som den här regeringen säger sig driva. Vad säger arbetsmarknadsministern om det?

Herr talman! Arbetslinjen står inte i kontrast till valfrihet för barnföräldrar. Vi inför ju också jämställdhetsbonusen som har direkt motsatt effekt. Vi kommer naturligtvis att följa utvecklingen noggrant. När man tittar på behovet av ett högre arbetsutbud framöver, både under den här mandatperioden och på sikt, är naturligtvis en viktig källa att ösa ur att se till att fler kvinnor snabbare kommer ut på arbetsmarknaden. När man ser på det tilltagande arbetsutbudet under de kommande decennierna på grund av att fler går i pension ligger det närmast till hands att gräva där man står och se till att fler kvinnor stannar kvar eller kommer in lättare på arbetsmarknaden, att fler äldre väljer att stanna kvar längre på arbetsmarknaden och arbeta några år till om man har möjlighet och ork att göra det, att vi utnyttjar de invandrare som finns på svensk arbetsmarknad så att de kommer in snabbare och att vi tar vara på hela det utbud som borde finnas. Jag håller med Veronica Palm om att det här är en oerhört viktig fråga som ska följas noggrant. Det kommer vi också att göra.

Herr talman! Min fråga gäller försvarsbudgeten. Vi har nu sett att det har kommit en formell framställning, från Försvarsmakten till regeringen, om att föra över materielpengar till förbanden. Man lovar att inte överskrida ramen. Men trots det handlar det om 850 miljoner kronor. Jag utgår från att detta kommer att behandlas även i denna församling, i riksdagen, så att vi kommer att få ta del av det. Min fråga till försvarsministern blir då: Är detta en permanent lösning, så att det alltid kommer att vara på detta sätt? Eller kommer en del av dessa pengar att överföras på detta sätt framgent också? I så fall: Kommer detta att tas upp redan i vårpropositionen?

Herr talman! Vi kommer att förhålla oss till den frågan inför propositionen i vår. Jag har ställt tre frågor till Försvarsmakten och överbefälhavaren. Den första frågan är: Vad beror det underskott som Försvarsmakten har berättat att man har på? Man säger att det är på 1 ½ miljard kronor. Den andra frågan är: Vad avser Försvarsmakten att göra för att balansera sin ekonomi? Den tredje frågan är: Vilka konsekvenser får dessa åtgärder för verksamheten? Detta har ännu inte preciserats för Försvarsdepartementet. Jag har haft ett första möte med överbefälhavaren som varade i två timmar. Vi lämnade en skriftlig anmodan till Försvarsmakten om att återkomma med specificerade och detaljerade svar på dessa frågor. Därefter kommer departementet att förhålla sig till detta. Vad är strukturellt i Försvarsmaktens underskott, och vad beror på bristande kostnadskontroll och bristande ekonomisk prognosförmåga? Jag har tidigare sagt, och jag fortsätter att säga det, att min uppfattning är att det säkert finns inslag av båda men mer av det senare än av det första.

Herr talman! Det är ett intressant svar, och jag är glad över att det kommer så pass snabbt. Självklart vill vi alla veta svaret. Vi vet också att detta beror på Nordic Battle Group och på den tredje terminen för de värnpliktiga, där man inte har vetat exakt hur mycket det kommer att kosta. Men nu börjar siffrorna komma fram. Jag ser fram emot att detta balanseras. Jag frågade också om det kommer att bli en permanent lösning. Kommer detta att hända varje år framöver, alltså att man flyttar på detta, eller är detta ett enstaka tillfälle? Det är jätteviktigt att vi får veta det.

Herr talman! Det vill jag ännu inte säga eftersom vi inte har förhållit oss till om det alls ska bli så ens under det första året. Det beror på de svar som vi får in från Försvarsmakten. Vad är strukturellt, och vad beror på bristande kostnadskontroll och bristande ekonomisk prognosförmåga? Vi begärde i december, redan innan detta blev en stor debatt, att Försvarsmakten ska börja redovisa och följa upp på förbandsnivå, vilket man inte har gjort. Det tror jag är ett skäl till att det har kunnat dra i väg på det sätt som det har gjort. Vi hade också en dialog med Ekonomistyrningsverket innan denna diskussion uppstod om att de ska gå in och stärka Försvarsmaktens prognosförmåga inte minst. Det är väl känt sedan flera år att Försvarsmakten har ekonomiska problem. Det nya är storleken. Underskottet och den begäran om överföring som finns ökade med 60 procent under julhelgen, från 550 miljoner kronor, som vi talade om före jul, till 850 miljoner kronor som man nu vill överföra från materiel till verksamhet utan att vi ännu har sett en konsekvensbeskrivning. Vi återkommer i samband med tilläggsbudgeten med vår bedömning.

Herr talman! Även jag vill fråga om EU och jobben, och jag vet inte om frågan är mest riktad till arbetsmarknadsministern eller Europaministern. Den berör båda eftersom detta berör många människor. Jag tänkte ta min utgångspunkt just i debatten som var här i kammaren i går om hur vi i Sverige ska jobba för att det blir fler jobb i både Sverige och Europa inom ramen för den så kallade Lissabonstrategin som ska göra oss till världens starkaste region 2010 och skapa jobb i övrigt. Även kommissionären med ansvar för detta, Günter Verheugen, var här i riksdagen tidigare i veckan, vilket Monica Green redan har nämnt. Nu syns det tydligt att detta var ganska bra för oss. Sverige kommer på pallplats bland EU-länderna när det gäller åtminstone hälften av de kriterier som mäts. Men nu finns det en risk för konjunktursvängningar, som Monica Green antydde. Då är det viktigare än någonsin att ledarskapet i denna fråga fortsätter. Det är så klart upp till länderna och marknaden att fixa jobben. Men det är också viktigt med ett starkt ledarskap i Europa från regeringen för att förverkliga detta.

Herr talman! Jag håller med Anna Kinberg Batra om att detta är en oerhört viktig fråga. När man konstaterar att det enligt Lissabonkriterierna finns 17 miljoner arbetslösa i Europa och 90 miljoner i utanförskap är det klart att detta är en fråga som berör oerhört många. Sverige ligger väl framme på många områden. Det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet är ett. När det gäller integration av utrikes födda är det ganska bra, när det gäller personer med funktionshinder är det ganska bra och så vidare. Men vi måste jobba ännu mer på att få en samsyn runt bordet i Europa om att det är arbetslinjen som gäller också totalt sett i Europa. Ibland får man en känsla av att en del av våra grannländer i Europa har en något annan utgångspunkt. När man talar om social Europe handlar det inte om arbete i första hand utan om någonting annat än arbete. Min utgångspunkt är att social Europe starts with a job , och det är den utgångspunkten som vi ska ha i dessa frågor under ordförandeskapet.

Herr talman! Det ordförandeskap då Sverige ska leda bland annat arbetsmarknadsministermötena och kanske även Europaministermötena infaller under andra halvan av 2009, det vill säga strax före 2010 då dessa mål ska vara uppnådda. Nu pekar tyvärr mycket på att alla andra inte har gjort sina läxor lika bra som Sverige och att det därför är en bit kvar till dess. Då spelar Sverige en väldigt viktig roll, eller kan i alla fall spela en viktig roll med rätt typ av ledarskap. Stats- och regeringscheferna ska följa upp detta redan i mars, och därefter vidtar en period då Sverige jobbar ihop med Frankrike och Tjeckien. Hur kommer regeringen att jobba för att uppmana länderna att fortsätta driva på för reformer även i ett vikande konjunkturläge, och hur kommer det svenska ordförandeskapet att se till att vi fortsätter att jobba för att skapa fler jobb i Europa?

Herr talman! Jag ska försöka svara på den frågan på 60 sekunder. Jag konstaterar bara att sysselsättningsstrategin kommer att vara i fokus för det ministermöte som vi ska ha i juni. Där, liksom vid mötet i februari och vid det möte som vi ska ha i nästa vecka, finns det all anledning att fortsätta att tala om just dessa saker. Det upptar väldigt mycket tid i diskussionerna - best practise -diskussioner. Vad är det som fungerar på de olika arbetsmarknaderna? Ibland får man intryck av att ett och annat land i vår omgivning har ägnat sig mer åt att försöka, som den förra socialdemokratiska regeringen gjorde här hemma, skyla över problemen genom att smussla undan personer utanför statistiken och vad det nu kan vara i stället för att ta itu med de riktiga frågorna. Det ska vi inte göra, utan vi ska se till att arbetslinjen gäller för hela Europa. Vi kommer att göra det på olika sätt. Det är ett av de fem prioriterade områdena under ordförandeskapet. Vi kommer inte att vänta till hösten 2009 med att bädda för detta. Jag var i Prag i förra veckan och diskuterade med min tjeckiska kollega med precis dessa utgångspunkter.

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Sten Tolgfors. I samband med försvarsbeslutet 2004 och nedläggningen av regementet K 4 i Arvidsjaur beslutades det att utvecklingen av ett civilt test- och övningscentrum, CTÖ, i Arvidsjaur skulle utredas. Utredningen lämnade sitt förslag i juni 2006 och har därefter remissbehandlats. I juni 2005 gav regeringen Försvarsmakten och Försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta arbetet med att utveckla den internationella militära test-, utbildnings- och övningsverksamheten i Sverige. Ett genomförande av CTÖ i Arvidsjaur förutsätter vissa regeringsbeslut om bland annat organisationsform, verksamhetens inriktning och omfattning. Det förutsätter också Försvarsmaktens medverkan. Näringsministern svarade mig i november att beredningsarbetet i Regeringskansliet pågår men att man väntar på besked från Försvarsmakten. Min fråga till försvarsministern är: När kommer beskedet?

Herr talman! Jag önskar att det vore så att regeringen på förhand kunde uttolka alla sina myndigheters alla tidsplaner. Att be mig ge ett besked om när ett besked kommer från någon annan är möjligen lite överkurs. Låt mig säga att det är så här gällande alla de fastigheter som har använts för försvarets behov tillbaka i tiden. Det är alldeles klart att vi är i en omställningsperiod vad gäller försvarets dimensionering, uppgifter och inriktning. Det innebär att en del fastigheter kan frigöras för annan verksamhet. Då är det bra om det går så fort som möjligt att överföra dem till civil verksamhet. Praktiskt är det så att Försvarsmakten avgör vilket behov man har av skjutfält, regementen eller vad det nu kan vara. Det är också så att Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet. Löpande sker också förhandlingar mellan det verket och kommuner vad gäller enskild verksamhet som kan överföras från försvaret till annan verksamhet. Många gånger är det också saneringsfrågor som komplicerar den här typen av frågor generellt. Men när det gäller den specifika frågan om när någon annan ska lämna besked till någon annan är jag rädd att jag blir svaret skyldig.

Herr talman! Även om försvarsministern anser att det är överkurs att ge besked till någon annan skulle försvarsministern kanske kunna uttrycka någon form av viljeinriktning när det gäller CTÖ-verksamheten och det som heter internationell militär test- och övningsverksamhet.

Herr talman! Jag tror att det är en god princip att som man frågar får man svar. Om frågeställaren har en annan fråga än den hon egentligen ställer förutsätter jag att det kanske är bättre att ställa den fråga som hon har. Generellt är jag för att man, när Försvarsmakten inte längre ser sig ha bruk och användning av fastigheter, övningsfält, regementen, byggnader eller vad än det må vara, sedan via en förhandlingslösning så snabbt som möjligt kan överföra dessa till civil verksamhet. Just nu finns det ett antal projekt runt om i landet där kommuner, företag och enskilda är intresserade av att ta över tidigare försvarsfastigheter för att där driva civil verksamhet. Jag vill dock bara anmäla att i vissa av de här fallen kvarstår till exempel frågor om saneringar som är komplicerade och som det är dyrt att lösa ut, så det krävs att man tittar på varje fall för sig. Men generellt är jag självklart för att det går så fort som möjligt. När det gäller att bedöma när någon annan ska lämna besked till någon annan blir jag däremot svaret skyldig.

Herr talman! Även jag har en fråga till den i dag populäre försvarsministern, till Sten Tolgfors. Den svenska Försvarsmakten har för närvarande 827 kvinnor och män i väpnad tjänst utomlands. Detta är bra. De bidrar till att skydda civilbefolkning och till att underlätta biståndsinsatser. De svenska soldaterna tjänstgör under ledning av internationella organisationer, under FN och EU som vi fullt logiskt är medlemmar i samt under Nato som vi inte fullt lika logiskt står utanför. 92 procent av de svenskar som tjänstgör utomlands verkar just under Natos kommendering. Den 7 och 8 februari träffas 26 försvarsministrar i Vilnius för ett informellt möte som förväntas handla om bland annat Afghanistan och den framtida inriktningen för verksamheten där. Eventuella beslut som fattas i Vilnius kommer direkt att påverka de svenska soldater som tjänstgör i Afghanistan. Min fråga till försvarsministern blir därför: Hur framför försvarsministern de svenska synpunkterna till de 26 försvarsministrar som via sitt medlemskap i Nato kan fatta detta beslut?

Herr talman! För det första kommer jag själv att vara med på det möte som nämnts. För det andra hade jag alldeles nyligen här i Sverige besök av Natos generalsekreterare Scheffer. Vi hade en väldigt bra dialog. Man ska vara medveten om att Sverige inte är medlem, men Nato och generalsekreteraren pekar ut Sverige som Natos viktigaste partner utanför medlemskapskretsen. Det beror precis på det som frågeställaren redovisat: att Sverige deltar med både ambition och kvalitet i internationella insatser på ett sätt som kanske många Natoländer inte gör. Vi finns i Kosovo och i Afghanistan, och vi har höga ambitioner. Därför finns det också en beredvillighet från Nato och dess ledning att lyssna på svenska synpunkter. Man är angelägen om att vi fortsatt ska vilja delta i den sortens internationella fredsfrämjande insatser.

Herr talman! Jag vill framföra att jag uppskattar försvarsministerns engagemang i samverkan med Nato; det är också omvittnat från andra länder. Men jag avundas kanske inte uppdraget att försöka påverka 26 nationer utan att själv vara medlem. Jag tror att det hade varit ett nog så svårt uppdrag att vara en medlemsstat av 27. Min följdfråga är om försvarsministern kan säga någonting om att han förväntar sig att det sker en förändring på Vilniusmötet när det gäller inriktningsarbetet och Afghanistan och om det på det möte som i april kommer att äga rum i Bukarest kommer att fattas något avgörande beslut som ordentligt påverkar arbetet i Afghanistan.

Herr talman! Jag vill lyfta fram en sak som jag tycker är väldigt viktig, nämligen att Sverige ska ha samma tillgång till information gällande internationella insatser som medlemskretsen har. Detta har jag upprepade gånger framfört till generalsekreterare Scheffer - både när han var här i Stockholm och när jag mötte honom i Bryssel där vi för övrigt också hade ett möte om samverkan mellan EU och Nato vid internationella insatser. Jag har också framfört att skulle det någon gång ske någonting på grund av att Sverige inte haft full tillgång till information vid en internationell insats skulle stödet i Sverige för att Sverige deltar tillsammans med Nato till exempel i Afghanistan och Kosovo avsevärt riskera att skadas. Det förstår generalsekreteraren personligen. Han är också personligen engagerad i att försöka komma till rätta med detta. Vi måste ha full tillgång till information för att också kunna svara för säkerheten för de svenska män och kvinnor som deltar i internationella insatser. Det är en av de viktigaste frågorna på Sveriges agenda både när det gäller Afghanistan och Kosovo och, generellt, när det gäller samverkan med Nato. Vi är inte medlemmar. Vi i alliansen har ett beslut om att inte ens ta upp frågan till diskussion under den här mandatperioden. Däremot måste vi tillsammans prata mer om innehåll och samverkan.

Herr talman! Min fråga riktas till statsrådet Littorin. När vår regering gjorde en kursändring i arbetsmarknadspolitiken var det, tror jag, egentligen bara en grupp som var förlorare. Det var de långtidssjukskrivna. Då beslutades det om en utvärdering av deras situation. Jag skulle gärna vilja veta hur långt man har kommit i den utvärderingen och när det kan tänkas bli en förändring.

Herr talman! För det första har vi ändrat reglerna för arbetslöshetsförsäkringen när det gäller långtidssjukskrivna, så den saken har vi redan hanterat. För det andra kan jag berätta att regeringen faktiskt i dag på regeringssammanträdet fattade beslut om att inrätta en försöksverksamhet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen just för att hjälpa långtidsarbetslösa tillbaka till arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Försöksverksamheten kommer att omfatta 1 500 personer och sätts i gång redan i maj. Poängen är att man ska kunna få den typ av extra hjälp som behövs om man har varit borta från arbetsmarknaden i mer än två år, vare sig man har varit långtidssjukskriven eller man har haft exempelvis sjuk- och aktivitetsersättning. Just nu går det bra även för långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden. Det är fler som kommer tillbaka, och ohälsotalen minskar i nästan alla delar av landet. Ett av de absolut bästa länen råkar vara Norrbotten, vilket är mycket roligt. Där kommer väldigt många långtidssjukskrivna tillbaka till arbete. Det är väldigt glädjande.

Herr talman! Jag är väldigt glad över de resultaten och över det arbete som pågår. Men när vi ändrade det här ville vi ju att alla skulle få det bättre; åtminstone skulle ingen grupp få det sämre. Såvitt jag förstår finns det en liten grupp bland de långtidssjukskrivna som ännu inte har fått den förändring som behövs. Jag tänker då på många cancersjuka som länge går på strålning och så vidare och som räknar med att komma tillbaka till arbete. Jag tror alltså att det finns en sådan liten grupp. Håller ni på och tittar på den gruppen? Om inte undrar jag om ni kan tänka er att kika på det här så att något händer för den lilla grupp som, såvitt jag förstår, fortfarande kvarstår.

Herr talman! Frågan om arbetslöshetsförsäkringen är utlöst och hanterad bland annat i den diskussion som vi tidigare haft. När det gäller socialförsäkringsområdet i stort är det ett antal departementsskrivelser och promemorior som just nu är ute på remiss. Så småningom - i mars - väntas en proposition komma från Cristina Husmark Pehrsson. Därutöver jobbar Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet intensivt tillsammans för att underlätta för dem som står allra längst bort. I det avseendet är de långtidssjukskrivna en oerhört viktig grupp. Som det varit hittills har det varit ett resursslöseri. I den sjugradiga rehabiliteringskedja som hittills har fungerat och som Socialdemokraterna är ansvariga för är 70 procent kvar i första steget efter ett års sjukskrivning. Så ska vi naturligtvis inte ha det. Vi måste ha tydliga gränser, och vi måste ha ett tydligt ansvar för våra myndigheter när det gäller att samverka för att underlätta övergången tillbaka till arbete. Vi behöver också hyvla trösklarna så att de långtidssjukskrivna kan komma tillbaka och få en vettig rehabilitering. Det är bland annat därför som vi lägger mer resurser på företagshälsovården - bara som ett exempel.