Ytterligare sänkt skatt för pensionärer

Fru talman! Den här debatten om sänkt skatt för pensionärer hänger ihop med den debatt som vi just har haft om jobbskatteavdraget. Dessa förslag visar båda två hur den borgerliga regeringen vill öka klyftorna ännu mer i vårt samhälle, i det här fallet mellan pensionärer och löntagare. Låt mig slå fast klart och tydligt att vi socialdemokrater menar att pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Det finns ingen som helst anledning att pensionärer ska betala mer skatt än löntagare. När det nuvarande pensionssystemet infördes var en av förutsättningarna en rättvis och lika skatt. Regeringen bryter än en gång mot denna princip. När jag har sagt detta får jag lov att säga samma sak som i förra debatten. Hur mycket vi socialdemokrater än vill att skatten ska vara rättvis och likformig inser vi att vi inte kan reparera den borgerliga regeringens felaktigheter i ett enda penndrag. Det kommer även den här gången att ta tid att städa upp orättvisor som en borgerlig regering lämnar efter sig. Men jag kan garantera Sveriges alla pensionärer att det är vår ambition och vårt mål att steg för steg utjämna skatteklyftorna mellan pensionärer och löntagare. Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Att den här frågan är viktig för oss socialdemokrater visar sig genom att inte mindre än tolv socialdemokrater på fredag kommer att diskutera pensionärsskatten med den moderate finansministern Anders Borg. Vi har alltid yrkat avslag på alla förslag om jobbskatteavdrag som regeringen har lagt fram, och det gör vi också i dag, när det behandlas ytterligare ett förslag om skattesänkningar för den som har ett jobb att gå till. Varje gång den borgerliga majoriteten har röstat igenom ett jobbskatteavdrag - det har skett i tre steg, och det fjärde tas nu - har klyftorna mellan pensionärer och löntagare ökat. Ibland används argumentet arbetslinjen. Då vill jag ställa en fråga till alla pensionärer: Var det någon som i valrörelsen hörde Moderaterna tala om att det skulle vara stora klyftor i inkomstskatten mellan löntagare och pensionärer? Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Pensionärsorganisationerna har verkligen jobbat hårt för att få den borgerliga regeringen att förstå orättvisorna i det här skattesystemet. Senast demonstrerade de på Mynttorget i dag. De har gått på gator och torg. De har skrivit debattartiklar i tidningarna, och de har uppvaktat skatteutskottet med sina välgrundade argument. Men ingenting har påverkat den borgerliga regeringen. Den misskötta ekonomin och den borgerliga regeringens oförmåga att handskas med finanskris och lågkonjunktur har gjort att alla pensioner kommer att sänkas nästa år. 3 procents lägre pension innebär många hundralappar i månaden för en vanlig pensionär. Då vaknar regeringen till liv och upptäcker att det är valår nästa år. Då ska pensionerna sänkas. Därför lägger de nu fram ett förslag med skattesänkningar även för pensionärer. Det är en skattesänkning som möjligen i stort motsvarar sänkningen av pensionerna. Det är i och för sig bra att pensionärerna inte får mindre i plånboken nästa år, men det innebär inte att klyftorna minskar. För samtidigt som regeringen föreslår att en pensionär ska få någon hundralapp i skattesänkning får en löntagare två hundralappar. Klyftorna ökar alltså ytterligare. Vi socialdemokrater vill som sagt att klyftorna mellan pensionärer och löntagare ska bort och har ett förslag där vi säger nej till ytterligare skattesänkningar för löntagare och vill öka skattesänkningarna för pensionärer i förhållande till vad regeringen föreslår. Det skulle totalt innebära att vi halverar klyftan i ett första steg för att sedan kommande år gå vidare med den andra hälften. Fru talman! Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Det är ett glasklart besked från oss socialdemokrater. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Vänsterpartiets utgångspunkt är att det är orättfärdigt att skilja på olika inkomster i skattehänseende. Det är så vi har byggt vår skattepolitik. Vi tycker att det är bra att regeringen har kommit med propositionen om förhöjt grundavdrag för pensionärer, men vi har i vår budgetmotion föreslagit ytterligare höjt grundavdrag för pensionärer. Med Vänsterpartiets skattepolitik får pensionärerna mer kvar i månaden än med regeringens politik. Hur det slår i olika pensionsinkomstlägen kan man se i vår motion. Vi delar också uppfattningen att pension är uppskjuten lön och bör beskattas som sådan. Vi tycker också att skattesystemet rent principiellt inte bör användas för att åtgärda brister i ett pensionssystem. De olika systemen måste stå på egna ben, så att säga. Det tror jag är en ganska viktig utgångspunkt. Men pensionärerna är arga. Det har vi sett och hört ganska länge. Jag har själv pratat med pensionärer som har varit ute på gator och torg och samlat namn och varit förbaskade, rent ut sagt, på regeringen. De har väl skickat in sina protestlistor. De har uppvaktat oss och så vidare. Det finns en sak som jag har funderat lite över. Ibland har jag hört alliansföreträdare säga att en pensionär inte har riktigt samma levnadsomkostnader som någon som jobbar. Den som jobbar har olika typer av omkostnader. Ja, så kanske det kan vara. Men jag tycker inte att det skulle vara något skäl för att man ska beskattas på olika sätt. Man kan ju också tänka så här: Den lön du har fram till den dag du går i pension, om du nu går i pension vid 65 års ålder, överensstämmer ofta inte med den pension du får. Ofta får man en lägre pension. Man fortsätter inte med samma inkomst. Jag tycker alltså inte att den där argumentationen håller fullt ut. I ett tidigare anförande pratade jag om att regeringen faktiskt inte bara omfördelar mellan män och kvinnor och mellan människor som har små inkomster och människor som har stora inkomster utan också mellan generationer. Det tycker jag kan vara viktigt att påtala igen nu när vi pratar om skatt för pensionärer. Åldersgruppen 66-79 år utgör nästan 16 procent av befolkningen i det här landet. Men de får bara 9 procent som andel av regeringens alla skatte- och utgiftsförändringar - vi har frågat riksdagens utredningstjänst om detta. Åldersgruppen 80 år och äldre utgör 6,7 procent av befolkningen men får 2,6 procent av regeringens utgiftsförändringar och skatteförändringar. Det talar sitt tydliga språk. Regeringen har gjort en omfördelning mellan generationer. Det visar sig tydligt, och man kan ha full förståelse för att stora grupper av pensionärer i dag är arga. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Vi har nyss pratat om jobbskatteavdrag och drivkrafterna för arbete. Det kanske man kan förstå om man ser till arbetsmarknaden och de människor som finns där. Men börjar man titta på pensionärerna blir det hela lite märkligt. Någonstans är ju tanken med att människor går i pension att de har jobbat klart och att de ska få vila för att de är utslitna. Sedan kan det förstås finnas människor över 65 år som är fruktansvärt pigga och krya och gärna fortsätter att jobba långt upp i åldrarna. De är förstås bara att gratulera. Trots det kan inte skattesystemet bygga på att pensionärer förväntas arbeta. I så fall vore det ärligare, om regeringen ville det, att man höjde pensionsåldern. Med det i tankarna blir det inte konstigt att många pensionärer känner sig provocerade när de ser att förvärvsarbetande får skattesänkningar som de inte får ta del av som pensionärer. Det är liksom inte rimligt att förvänta sig att de här människorna ska börja arbeta på grund av jobbskatteavdraget. Nu har regeringen också börjat känna att den här opinionen kanske är lite besvärande. Man föreslår då en skattesänkning för pensionärer. Så långt är allt gott och väl. Samtidigt föreslår man ett förhöjt jobbskatteavdrag, som vi nyss har diskuterat, som är ännu större. Då är man nästan tillbaka där man började. Vi från oppositionen vill minska klyftan mellan beskattningen av pensionärer och beskattningen av förvärvsarbetande. Från Miljöpartiet föreslår vi en ytterligare skattesänkning för pensionärer med 1 miljard kronor. Den är utformad precis som regeringens sänkning, som ett förhöjt grundavdrag. Men vi lägger i vår grundavdragsförändring en större tyngdpunkt på pensionärer med de riktigt låga inkomsterna. För upp till 13 000 kronor i månaden skulle man då få en skattesänkning med 70 kronor. Därefter trappas det ned. Vi har också en del andra reformer för pensionärer, men de är inte på skattesidan. Det handlar till exempel om reglerna för bostadstillägg. Dessa ska jag inte gå in på nu. Jag ska bara yrka bifall till reservation 3, helt enkelt.

Fru talman! Jag ska börja med att hälsa Marie Engström åter efter frånvaro och önska den sjuka vänstern ett snabbt tillfrisknande. Du får glädjas åt att du fortfarande har en stark höger. Fru talman! Det är med en viss förvåning jag tar del av det rödgröna förslaget eller, rätteligen, de tre förslagen. De kan inte ens enas när de, förmodligen av populistiska skäl, lägger fram sina förslag. Det är få som har undgått den debatt som pensionärsorganisationerna för. Låt oss börja med att konstatera att om fler arbetar och har en god löneutveckling leder det också till höjningar av pensionen, om vi bortser från garantipensionen som är indexuppräknad. När sysselsättningen ökar har det en direkt påverkan på pensionärernas ekonomi. Det beror på att den faktor som påverkar inkomstpensionerna mest är Sveriges samlade inkomstutveckling. Tack vare den goda sysselsättningsutvecklingen höjdes till exempel inkomstpensionerna med 4,5 procent år 2009, vilket kan jämföras med 0,8 procent år 2005, mitt under brinnande högkonjunktur. På grund av den internationella finanskrisen kommer resultatet framöver att bli svagare, men läget hade varit ännu värre utan de genomförda reformerna. Fler som arbetar ger oss dessutom mer resurser till välfärden. Men till skillnad från när Socialdemokraterna sparade på pensionärerna på 1990-talet kommer pensionerna nu att återställas när konjunkturen vänder och antalet sysselsatta ökar igen. Fru talman! Även om jobbskatterna har prioriterats har pensionärerna inte varit lottlösa. Förra året sänktes skatten för 90 procent av landets pensionärer. I detta betänkande föreslås ytterligare sänkningar. Totalt innebär detta en sänkt skatt för en garantipensionär på mellan 3 500 kronor och 4 400 kronor per år. Det är också värt att notera att den som är över 65 år och väljer att jobba får ett extra högt jobbskatteavdrag. Att den förra borgerliga regeringen liksom alliansen sänker skatterna för pensionärer kan ställas mot att Socialdemokraterna traditionellt alltid har varit emot sådana lättnader. Alliansens jobbpolitik har gett resultat. Trots att vi befinner oss mitt i en kris - vi får gå tillbaka till 1930-talet för att hitta motsvarande inbromsning - utförs fler arbetade timmar än vid motsvarande tid 2006, då högkonjunkturen rådde. Vi moderater vill gärna fortsätta sänka skatten för pensionärer och förbättra äldres levnadsvillkor. För att det ska vara möjligt är det viktigt att vi fortsätter på den inslagna arbetslinjen. Det är bra att exempelvis Pensionärernas Riksorganisation, PRO, och Sveriges Pensionärsförbund, SPF, talar om vikten av sänkta skatter. Men det är också viktigt att framhålla jobbskatteavdraget, för ett borttagande av jobbskatteavdraget kommer att vara direkt skadligt när det gäller utvecklingen av nivån på inkomstpensionerna. Fru talman! Är Sverige unikt när det gäller att ha ett jobbskatteavdrag? Nej, ingalunda. Det finns skäl att påminna om vad Carl B Hamilton sade i finansdebatten, gällande utgifter och beräknade inkomster för staten, den 18 november i år. Han räknade då upp följande länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien, Tyskland, Ungern, USA och Österrike. Gemensamt för de uppräknade länderna är att de har ett jobbskatteavdrag. Den som jobbar har oftast kostnader för att kunna arbeta, exempelvis resekostnader till en viss nivå som ej är avdragsgilla. Den som arbetar har även högre kostnader för mathållning och liknande. Det är bra att vi har genomfört vissa förenklingar när det gäller rätten att dra av. Det underlättar för den enskilde skattebetalaren men även för Skatteverket. Det är svårt med regelförenklingar, men här finns ett tydligt exempel på lyckade sådana. Därför kommer Socialdemokraternas beslut från deras kongress, att alla ska betala samma skatt, att vara skadligt för ekonomin. OECD och forskning inom området visar tydligt att jobbskatteavdraget har goda effekter som leder till fler i arbete och fler arbetade timmar. Nu vill vänsterpartierna sänka skatterna något mer än alliansen. Det är naturligtvis glädjande att de plötsligt vill sänka skatterna mer än alliansen. Ett visst intryck har tydligen alliansens politik haft på de rödgröna. Ett stort problem med deras förslag är att det är barn och barnbarn som ska betala denna extra sänkning. Det är nämligen jobbskatteavdrag fyra som ska betala sänkningen. Det är något som vi moderater och alliansen kraftigt motsätter oss. Genomförs de rödgrönas förslag får vi tillbaka högkonjunkturer där sysselsättningen inte ökar eller bara gör det marginellt. Vi behöver bara gå tillbaka till 2005 för att hitta tydliga exempel på hur förödande den politiken var för pensionärerna. Det var endast marginella uppräkningar som kan jämföras med 2009 då inkomstpensionen, som sagt, höjdes med hela 4,5 procent. Fru talman! Varför vill de rödgröna höja skatten för undersköterskan som tack vare alliansen fått en hel månadslön till att leva på? Varför ska Stina som kämpar med att lämna barnen på dagis och arbetar inom äldreomsorgen inte få mer pengar att bestämma över själv? Hon sliter hårt med att ge en hjälpande hand till dem som behöver extra hjälp på ålderns höst. Stina ska hämta på dagis, handla och fixa till kvällsmaten innan något äldre syskon ska ha skjuts till någon idrottsaktivitet. Varför är inte Stina värd drygt en månadslön till? Hon, ett barn eller barnbarn ska betala vänsterkartellens förslag. Det finns skäl att påminna om Internationalens text som vänstern verkar ha glömt: Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Vi kommer att arbeta vidare med att sänka skatten för pensionärer men inte så att deras barn och barnbarn får betala kalaset. Det ska en smart politik leda oss fram till, och det kan endast ske genom att fler arbetar. Det har sagts många gånger men tål att upprepas: Det är fler i arbete som ger en högre välfärd. Det har vi i alliansen bevisat. Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i skatteutskottets förnämliga betänkande nr 24 gällande ytterligare sänkt skatt för pensionärer.

Fru talman! I utskottets betänkande, det förnämliga betänkande som Ulf Berg kallade det för, skriver den borgerliga majoriteten - lite fritt tolkat av mig - att pensionärerna gott kan betala lite mer skatt än löntagarna eftersom de inte har några utgifter för a-kassa och fackavgift och inga resor till och från jobbet. Det tog också Ulf Berg upp i sitt anförande. Jag undrar om det är seriöst menat. Pensionärernas inkomster sjunker. Det är visserligen lite olika, men det är ingen djärv gissning att säga att en pension är ungefär 60-65 procent av tidigare inkomst. Skulle inte den sänkningen räcka för att kompensera för a-kassa och resor till och från jobbet? Dessutom måste ofta en gammal människa åka färdtjänst när hon ska någonstans, och hon har ofta höga utgifter för vård och vårdresor. Tandvården blir sannolikt mer omfattande när vi blir äldre. Allt detta sammantaget kan mycket väl uppgå till belopp som är mycket högre än det för resor till och från jobbet. Vad menar egentligen den borgerliga majoriteten med detta? Räcker inte den sänkning som blir från inkomst till 60-65 procent när man går i pension?

Fru talman! Det är det vi inte tycker. Vi sänker skatterna för pensionärer. Det har ni inte gjort. Det är det andra steget som vi går in med och använder tekniken med ett förhöjt grundavdrag. Vi tycker att pensionärerna ska ha en lägre skatt. Men låt mig ta ett exempel. Är det bra med Socialdemokraternas politik där sysselsättningen inte ökar och man kanske får 80 kronor i höjd pension om man har 10 000? Jämför det med 450 kronor 2009 på 10 000 tack vare att inkomsterna ligger till grund för pensionsnivån. Det är viktigt att man talar om båda delarna. Hur kan en pensionär få en högre pension? Jo, genom att det är fler som arbetar och att löneutvecklingen är positiv. Vi ska inte glömma bort att det finns en problematik. Många pensionärer har inte tjänat in så att de klarar sig på sin pension. Vi hoppas att det är ett övergående problem. Närmare 40 procent får ett tillägg via garantipensionssystemet. Visst är det ett bekymmer. Det är därför vi sänker skatterna. Ni försöker nu av populistiska skäl tillgodose pensionärsorganisationer och pensionärer. Det är bara att titta historiskt hur det ser ut. Vi sänker skatterna. Ni höjer.

Fru talman! Ni ökar klyftorna, och vi försöker minska dem. Så ser det ut, Ulf Berg. Ni säger att ni sänker skatten för pensionärerna. Det gör ni visserligen, fast vi sänker ännu mer. Men ni sänker ännu mer för löntagarna. Klyftan mellan en löntagare och en pensionär ökar för varje gång ni kommer med ett nytt förslag till inkomstskattesänkningar. Ni har nu fått kalla fötter inför valåret. Det nya pensionssystemet gör att bromsen slår till så att pensionerna sänks nästa år. Därför går ni in och kompenserar med ytterligare skattesänkningar för pensionärerna. Men ni har i ärendet som vi har debatterat tidigare sänkt skatterna ännu mer för en löntagare. Med er politik ökar klyftorna hela tiden i Sverige mellan löntagare och pensionärer. Det vill vi socialdemokrater och det rödgröna samarbetet ta bort. Vi säger att pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Vi kan inte göra allt i ett enda svep, men vi vill göra det på sikt. Klyftan mellan löntagare och pensionärer ska bort.

Fru talman! Ökar man klyftorna om man får 80 kronor i höjd pension under Socialdemokraternas tid i högkonjunktur? Eller minskar de med att man får 450 kronor i höjd pension vid 10 000? Det är ett mycket enkelt svar plus att vi sänker skatterna. Man måste se jobbskatteavdraget tillsammans med de här skatterna. Det är så otroligt viktigt att vi får fler människor som jobbar. Då ökar också pensionerna. Det glömmer man gärna bort, tycker jag. Det är kanske inte så hälsosamt. Man vill dra det här med klyftor och liknande. Men det är lite intressant att se om klyftorna verkligen ökar. Tyvärr kan jag inte vara med. Vi har en votering här. Men jag vet att Svenskt Näringsliv har skrivit en bok om det här, där man hävdar att det inte är fallet. Det bästa för att vi ska få en gynnsam utveckling för pensionärer är fler som jobbar. Om man tar det tidigare betänkandet och Norbergsparet jobbar kanske frun i Norbergs kommun. Hennes största risk att bli arbetslös är nog att Norbergs kommun är s-ledd. Däremot kanske mannen jobbar på Outokumpu i Avesta där jag råkar bo granne till Norberg. Vi hoppas att det vänder där också. Men jag tycker att det är fantastiskt bra att de kan få 40 000 till att leva av. Det säkerställer också att Norbergs kommun kommer att kunna behålla sina anställda. I Avesta ökade budgeten från juni till november med 35 miljoner tack vare alliansregeringen.

Fru talman! Jag tackar för välkomnandet. Jag är inte fullständigt justerad, bara lite. Ulf Berg pratade om att vi var populistiska. Vi har lagt fram ett skatteförslag där vi har arbetat med grundavdraget. Vi ser ingen anledning till att olika typer av inkomster ska beskattas på olika sätt. Man kan välja olika metoder. De andra i den rödgröna oppositionen menar att det kan fasas in. Javisst, så kan man göra. Man kanske inte behöver göra hela operationen på en gång. Men idén är den att det inte finns något skäl till att olika inkomster ska beskattas på olika sätt. Jag ser inte detta som populism. Jag ser det som ett slags likformig beskattning. Ulf Berg pratade liksom jag om olika generationer i anförandena. Jag visade på hur regeringen har ökat skillnaderna mellan olika generationer med sin ekonomiska politik. Ulf Berg menade på att vi ville lyfta över en stor del av ansvaret på en yngre generation. Det var något slags felaktig skattepolitik som vi gjorde på det sättet. Jag vill då fråga: Tänker ni fortsätta att öka skillnaderna mellan olika generationer och mellan människor som är i arbete och människor som går i pension? Det tycker jag i så fall är ganska anmärkningsvärt. Är det vad stora grupper av äldre har att vänta sig av en eventuellt kommande alliansregering att man ökar den skillnaden? Jag har en fråga till, men den tar jag i nästa replikskifte.

Fru talman! Jag tror inte att vi har ambitionen att öka några klyftor. Däremot har vi en mycket tydlig ambition att vi ska betala lägre skatter i det här landet. Där har vi varit väldigt framgångsrika. Det gäller att sänka rätt skatter först, det vill säga få fart på tillväxt och en större kaka att fördela. Det är den största kritik som man kan rikta mot vänsteralliansen. Där känns det ibland som att det bara finns en storlek på kakan, och så ska vi dela upp den. Gör man rätt saker får alla människor det bättre. Det kallas för tillväxt. Sedan är det vi som ska fördela den med politiska beslut. Om vi sänker skatten för pensionärer och fortsätter med det - och det är i varje fall min och Moderaternas ambition att det ska finnas utrymme för det - är det bra för alla. Här vet jag att det skiljer mellan Vänstern och alliansen. När man hör socialdemokratiska företrädare och andra beskriva detta säger de att vi våldför oss på skatterna och att det är ett slöseri att sänka. Det tål än en gång att upprepas - det som sades om vårdbiträdet och metallarbetaren i Norberg. Det är deras pengar som vi bestämmer nivån på när vi bestämmer hur mycket de ska betala i skatt. Ju mer pengar som människor får bestämma över själva, desto bättre är det. Här tror jag att vi har olika syn. Vänstern är för systemen, och vi litar på att den enskilda människan kan fatta fler enskilda beslut. Då skräms människor av att man ska öka klyftorna. Än en gång: Är det bättre att få 80 kronor eller 450 kronor i höjd pension?

Fru talman! Om det är så att ni till exempel skulle införa jobbskatteavdrag nr 5, Ulf Berg, vilket inte vore omöjligt, ökar ni skillnaderna mellan generationerna. Det gäller såvida ni inte sänker skatten lika mycket eller mer för pensionärskollektivet. Ni säger att ni talar om enskilda individer och att jag talar om system. Men det är så ert system ser ut. Det är en sak till som har förvånat mig. Helt plötsligt har vi börjat tala om vilka privata levnadsomkostnader de har som vi beskattar. Vi har aldrig fört den typen av debatter förut i skattehänseende. Nu jämför vi dem som har ett arbete och dem som har pension. Hur långt ska vi gå i den diskussionen? Det finns andra grupper i samhället som har olika typer av levnadsomkostnader och så vidare. Vi har aldrig menat att vilken typ av levnadsomkostnader man har skulle vara en grund för beskattning. Det är inkomstens storlek som ligger till grund för beskattning. Det är något slags nyorientering som jag ser att ni använder som ett argument taget ur luften för att på något sätt hitta en förklaring till varför ni ska beskatta pensionärer hårdare än löntagare.

Fru talman! Det tål att påminnas om att detta är den andra sänkningen av pensionärers skatter. Det hördes ingenting i valrörelsen om att s, v och mp tänkte sänka skatten för pensionärer. Däremot var det väldigt tydligt med jobbskatteavdrag. Det var också tydligt i debatten, och det var väl förra statsministern som döpte det till en pensionärsskatt, att det var samma skattenivå som man har haft. Nu kanske man ska börja kalla den för en pensionärsskatt när vi har sänkt den två gånger. Nu börjar det verkligen gå åt rätt håll. Vad gäller jobbskatteavdrag är det intressant att man året efter det att man fyllt 65 år får ett förhöjt jobbskatteavdrag. Det är också otroligt positivt. Vi lever tack och lov längre, och vi blir friskare. Jag tror att många vill jobba något år till. Då är det väldigt bra att använda det som en morot. Det gör att man om man vill kanske kan ta ut pension lite senare. Tar man ut pension vid 61 år får man ut ungefär 70 procent, om man nu får 100 procent vid 65 år, och man får 120 procent vid 67 år. Det är väldigt positivt för levnadsomkostnaden. Det är också väldigt positivt eftersom vi vet att vi om några få år kommer att ha brist på arbetskraft. Eftersom vi nu befinner oss mitt under brinnande lågkonjunktur är det svårt att se det. Men går allting som vi tror och hoppas och har vidtagit åtgärder för kommer detta att vända. Då behöver vi alla dessa krafter. Jag är fullständigt lugn och trygg med den politik vi för i alliansen. Här kommer man att få ökade resurser i sina plånböcker. Men grunden är arbetslinjen. Arbetar vi inte kommer vi alla att få det sämre.

Fru talman! Centerpartiet och alliansregeringen har som målsättning att inte ständigt vara världsledande vad gäller beskattning av invånare eller företag. Just nu växlar topplaceringen mellan Sverige och Danmark. Även om vi nu har intagit toppen är det inte en topplacering på en tio-i-topp-lista som vi till varje pris strävar efter att ha kvar. Men vi kommer troligen även i fortsättningen att behöva befinna oss någonstans i toppskiktet. Vi vill föra en skattepolitik som är effektiv och rättvis och som inbringar skatter så att hela Sverige även fortsättningsvis kan erbjudas en bra offentligfinansierad trygghet för landets invånare. Sedan alliansregeringen fick regeringsmakten har vi infört fler jobbskatteavdrag för yrkesverksamma för att stimulera till fler arbetade timmar. Vi har infört ett förhöjt jobbskatteavdrag för personer över 65 år för att också stimulera till fler arbetade timmar. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften både generellt och specifikt riktat till småföretagen för att det ska vara lättare för dem att anställa. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften för nystartsjobb, nyfriskjobb, instegsjobb och för ungdomar upp till 25 år för att de ska bli attraktivare att anställa. Vi har slopat den särskilda löneskatten för äldre för att göra det mer attraktivt för företagen att behålla eller rent av nyanställa äldre arbetskraft. Vi har infört ROT- och RUT-avdragen för att skapa fler jobb och för att göra svarta jobb till vita. Vi har genom alla dessa åtgärder lyft människor från att vara bidragsberoende arbetslösa till att bli skatteinbetalare. Alla dessa skattesänkningar har till syfte att skapa fler beskattningsbara arbetstimmar och därmed fler skattekronor till välfärdssystemet. Vi såg tydligt resultatet av denna politik före lågkonjunkturen, och vi ser resultatet även i den situation vi har nu. Vi har under mandatperioden fått in många på arbetsmarknaden. Lågkonjunkturen har dess värre varit ordentligt kännbar och ställt andra grupper av människor utan arbete. Det handlar i huvudsak om arbeten inom tillverkningsindustrin som till stor del kan förväntas komma tillbaka då konjunkturen vänder uppåt igen och då exportmarknaden tar fart. Varför då denna långa inledning om jobbskatteavdrag och andra skattelättnader när vi ska debattera sänkt skatt för pensionärer, undrar ni nog? Jo, utrymmet för nya skattefinansierade åtgärder är beroende av tillväxt och inkommande skatter. Alla de uppräknade exemplen på skattesänkningar bygger på internationell erfarenhet om att de på sikt leder till större skatteintäkter än vad de kostar i skattebortfall. Herr talman! Alliansregeringen tog med budgeten för 2009 beslut om sänkt skatt för pensionärer. Det är inte ett påhitt vi har kommit fram till just nu och i dag. Men nu, i budget för 2010, tar vi ytterligare ett steg i samma riktning när vi föreslår en ytterligare förstärkning av det höjda grundavdraget. Denna skattesänkning är en åtgärd i linje med målsättningen att lätta på skattetrycket för landets invånare, men det är ett helt annorlunda beslut än dem jag räknade upp inledningsvis. Beslutet bidrar inte till jobblinjen eller en förstärkning av skatteintäkterna, vare sig nu eller på lång sikt. Herr talman! Pensionärerna i Sverige är ingen homogen grupp. Det finns de som enbart har grundpension och de som har slitit för en låg lön och som av det skälet också tvingas vända på slantarna. Andra däremot har en riktigt bra pension. Det är pensionärer som har betalat sina boendelån och har en stark ekonomi som tillåter dem att leva det liv de önskar sig på ålderns höst, som inte längre har försörjningskrav men som kanske har råd att skämma bort sina barn och barnbarn därför att det är roligt. Det är klart att vi kan gratulera dem till det. För dessa är skattesänkningen inte lika akut. Alliansregeringen är mån om att värna den blocköverskridande pensionsöverenskommelsen och vill vara försiktig med förändringar i pensionssystemet. Men för att göra livet något enklare för framför allt dem med de lägsta pensionerna införde vi ett förhöjt grundavdrag från den 1 januari 2009. Det gav en pensionär med garantipension eller låg inkomstpension mellan 2 300 och 3 500 kronor årligen i skattelättnader. Nu föreslår vi ett ytterligare förhöjt grundavdrag som omfattar alla pensionärer i åldersgruppen över 65 år. Efter förstärkningen uppgår det förhöjda grundavdraget till 39 600 kronor för pensionärer med de lägsta pensionerna. För pensionsinkomster över 388 000 per år uppgår det förhöjda grundavdraget till 18 400, alltså betydligt lägre, och överstiger något grundavdraget på 12 500 kronor för dem som inte har fyllt 65 år. Det innebär att en pensionär med full garantipension får en skattesänkning på mellan 1 000 och 1 200 kronor per år, lite skiftande beroende på vilken nivå kommunalskatten ligger på i hemkommunen. Pensionärerna med de allra lägsta inkomsterna har sedan alliansregeringen tog över regeringsmakten fått sin skatt sänkt med någonstans mellan 3 500 och 4 500 kronor per år när man nu lägger samman de båda skattebesluten från budgeten 2009 och förslaget för 2010. Jag inser mycket väl att detta ändå kan anses vara små pengar för den enskilde, och jag blir inte förvånad om skattesänkningar för pensionärer kommer upp igen. Jag tror inte att det här är ett avslutat kapitel i och med denna debatt. Herr talman! Vi kunde under den tidigare högkonjunkturen och de skattereformer som genomfördes i början av mandatperioden se att det ökade arbetsutbudet lyfte inkomstutvecklingen och därmed gav skjuts uppåt för de inkomstrelaterade pensionerna. Nu ser vi de första tecknen på att en konjunkturuppgång är på väg, även om det går långsamt och trevande. Ju fortare vi kan komma tillbaka till en fungerande arbetsmarknad och en fungerande exportmarknad, desto fortare får vi också se resultat i pensionsutvecklingen. Men jag är som sagt inte främmande för att vi får återkomma med flera insatser framöver för de pensionärer som har de allra lägsta pensionerna. Herr talman! Utöver dessa inkomstrelaterade skattereformer har alliansregeringen också genomfört en rad reformer som underlättar för pensionärsgruppen. Förmögenhetsskatten avskaffades den 1 januari 2007. Den slog hårt mot pensionärer med låga inkomster som bodde i villa. Det kunde innebära att pensionärer fick lämna sina hem därför att de inte hade råd med skatten. Det var en högst godtycklig skatt som påverkades mer av fastighetens taxeringsvärde eller inflationen än av den boendes inkomst. Fastighetsskatten, som ändrades i januari 2008, hade samma godtyckliga effekt som förmögenhetsskatten för många äldre. En begränsad fastighetsavgift för pensionärer har införts med maximering till 4 procent av pensionärens inkomst. Höjt förbehållsbelopp infördes 2009 vid fastställande av avgifter enligt socialtjänstlagen. Det innebär att pensionären ska försäkras att få behålla den skattelättnad som tillkommit genom det förhöjda grundavdraget så att det inte leder till motsvarande höjning som äter upp inkomstförstärkningen. Bostadskostnadsgränsen för bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd har höjts. En tandvårdsreform har kommit till stånd med tandvårdscheck och högkostnadsskydd. Dessutom har det genomförts andra reformer inom vård och omsorg som inte direkt påverkar äldres ekonomi, men som påverkar äldres vardag. Vi har fritt val inom äldreomsorgen. Vi har investeringsstöd för trygghetsboende, fritt val av hjälpmedel, förbättrat anhörigstöd, överenskommelse med den ideella sektorn, stimulanspengar till äldreomsorgen för utveckling av kvaliteten och förbättrad tillgänglighet. Vi har också infört vårdval i hela Sverige. Nu, i budget för 2010, tillkommer ytterligare åtgärder med trygghetsbostäder, kommunalisering av hemsjukvård, värdighetsgaranti, prestationsbaserat statsbidrag till äldreomsorg, vård- och omsorgsprogram för multisjuka, förstärkt tillsyn, program för god äldreomsorg och psykiatri för äldre. Listan är som ni hör lång. Herr talman! Jag anser att mycket har gjorts på detta område. Med ytterligare en mandatperiod vid makten kommer alliansregeringen att kunna göra ännu mer för att få ned skattetrycket för alla Sveriges invånare och ändå få pengar över till viktiga reformer inom välfärden. Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i skatteutskottets betänkande SkU24 och avslag på motionerna. Herr talman! Jag ber om ursäkt, men jag vill dra över min talartid något eftersom jag noterat att ingen har begärt replik. Det finns saker som det bara är oundvikligt att kommentera. Laila Bjurling och Marie Engström påstår att pensionen är uppskjuten lön. Jag vet att landets pensionärsorganisationer har samma argumentering. Men varför har det synsättet aldrig någonsin funnits med i resonemanget tidigare då Socialdemokraterna som regeringsparti var med och utformade pensionsuppgörelsen? Ingenstans i tidigare texter fanns benämningen. Dagens pensionssystem är en form av fördelningssystem mellan generationer, där de som arbetar betalar till dagens pensionärer. Pensionssystemet består av flera olika delar: inkomstpension, premiepension, tjänstepension, garantipension och eventuellt eget pensionssparande. Pensionerna är också kopplade till sysselsättningsgraden, som ni har hört flera argumentera för här. Sedan tillkommer flera faktorer som på ett eller annat sätt påverkar den enskildes pension. Det handlar om arbetsmarknadens utveckling, löneutvecklingen, när du väljer att ta ut din pension och medellivslängden i landet. Systemet är inte rakt, det vill säga att det du avsätter kan du inte ta ut krona för krona. Arbetsgivaren betalar en del av arbetsgivaravgiften till systemet. Allt det går in i en gemensam pott i AP-fonderna som förvaltas för varje åldersgrupp. De pengar som har sparats av personer som avlider tillfaller dem som lever vidare i årskullen. Det gör att det är möjligt att få pension oavsett om du blir 75 år eller 105 år. Pensionen består av en mängd sammanflätade system. Skulle det ha varit en uppskjuten lön skulle vi var och en ha ett eget bankkonto där vars och ens pengar sattes in. Då skulle pensionen vara enskild egendom och våra efterlevande skulle få ta del av det som fanns kvar, om det fanns något kvar, eller kanske rentav behöva pytsa in lite om pensionären blev lite äldre än vad som förväntades. Vi sparar alltså gemensamt till våra pensioner, och pensionen kan betraktas som en försäkring på ålderdomen. Det är svårt att betrakta den som en lön som då är knuten till en individ.

Herr talman! Vi diskuterar ytterligare sänkt skatt för pensionärer. Det regeringen har föreslagit och som vi ska ta ställning till är ett förhöjt grundavdrag som gäller för den som vid beskattningsåret har fyllt 65 år. Efter förstärkningen uppgår det förhöjda grundavdraget till 39 600 kronor, reducerat med 95 kronor per tusental kronor i inkomst mellan 165 000 och 388 300 kronor i taxerad inkomst. Över denna nivå blir det förhöjda grundavdraget 18 400 kronor. Detta innebär en förstärkning för i stort sett alla från den 1 januari utom för dem som tjänar mycket pengar. Det här kostar ungefär 3 ½ miljard, och detta innevarande år har det förstärkts med ungefär 5 miljarder kronor. Herr talman! En del löften är för bra för att vara sanna. Dit hör löftet att beskatta lön och pension på samma sätt. Varför? Svaret är helt enkelt att det är omöjligt. Karl Staaff införde folkpensionen 1913. Den var helt finansierad av skattebetalarna. Tage Erlander införde den allmänna tjänstepensionen 1959. Det finns en lång historia om detta. Göran Perssons regering tog bort båda systemen och gjorde ett nytt system av alltihop på grundval av den fempartiöverenskommelse som fanns. Vad beslutades 1957 i folkomröstningen? Jo, att man skulle ha en allmän tjänstepension som var oberoende av folkpensionen. Vad ni vill göra nu är att riva upp hela fempartiöverenskommelsen och säga att 1957 års folkomröstningsbeslut inte gäller. Det ska inte vara någon tjänstepension längre. Nu ska allting betraktas som lön. Jag vill gärna instämma med Ulf Berg som diskuterade det här som heter garantipension. År 2005 fick hälften av Sveriges pensionärer garantipension. Ulf sade att det nu är 40 procent. Jag tror att det kan vara något mindre, men i storleksordningen någonstans mellan 30 och 40 procent får garantipension i dag. Ärade åhörare på läktaren, socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister! Om ni vill betrakta all pension som lön kommer pensionerna att sänkas radikalt, för då kommer man inte att ha den här garantipensionen. Förstår ni vad ni själva säger? Det är ju två olika saker. Detta löfte är ett sådant löfte som helt enkelt är omöjligt att uppfylla. Ni kommer att få äta upp detta om ni tror att man kan göra på det här sättet. Det går inte. Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga, för jag inser också att pensionärerna tycker att det skulle vara väldigt bra om det beskattades på samma sätt. Men ni har i årets motioner också föreslagit att man ska få göra ett avdrag på 2 000 kronor för avgift till fackföreningar. Det kostar ungefär 4 miljarder kronor. Min fråga till er är: Om ni nu vill beskatta pension som lön, hur har ni tänkt kompensera alla pensionärer för detta avdrag som ni vill införa för 4 miljarder kronor? Ska alla få göra avdrag också för fackföreningsavgift? Hur tänkte ni annars kompensera pensionärerna för detta, om ni vill behandla dem lika? Det är en intressant fråga, och jag väntar samma klargörande svar som på min gamla Volvofråga. Välkommen att svara på den svåra frågan om hur ni ska kompensera pensionärerna för det avdrag för fackföreningsavgift som ni vill införa! 2 000 kronor - det är uppriktigt sagt mer pengar än ni vill kompensera pensionärerna för i hela denna uppgörelse. Marian Radetzki skrev 1998 en fråga på Dagens Nyheters debattsida som var väldigt fräck, men jag upprepar den gärna: Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger? Ja - när det gäller den här frågan kan man det. Vid Socialdemokraternas partikongress i Älvsjö nyligen träffades ett beslut om att man skulle beskatta alla former av inkomster, alltså pensioner, sjukförsäkringspengar och så vidare, på samma sätt. Några dagar senare var jag i Göteborg och debatterade tillsammans med Fredrik Olovsson, som också tillhör skatteutskottet, och Kjell-Olof Feldt på den här punkten. Då sade Feldt ungefär som jag säger nu: Det går inte. Den förre finansministern säger att det är omöjligt. Man kan ha höga målsättningar att sänka skatterna för pensionärer, men man kan inte beskatta pensioner på samma sätt som andra inkomster. Det var detta som var det centrala i hela ATP-debatten 1957-58, att man får ha två olika saker. Man gick ifrån det Karl Staaffska systemet från 1913 och införde allmän tjänstepension. Det tror ni att ni ska kunna riva upp genom ett beslut här, men det kommer inte att gå. Ni kommer att svika alla de pensionärer som ni nu ger föreställningen att man kan göra så här. Herr talman! Jag vill till slut diskutera något annat, nämligen hur pensionsutvecklingen har varit de senaste åren mot bakgrund av Göran Persson-reformen från 1999. Låt oss ändå konstatera att pensionerna, tack vare den följsamhetsindexering som Folkpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna var eniga om, på ett knappt decennium - åtta år - har stigit med ungefär 21 procent. Det är viktigt att komma ihåg den här siffran, för det är ungefär 4-5 procent mer än om man hade haft kvar det gamla systemet. Jag är glad över att vi har en så stor enighet om detta, men jag är bekymrad över att ni vill riva upp det här systemet och ta bort grunderna för pensionsuppgörelsen. Herr talman! Allra sist vill jag fråga vem som ska betala de löften som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer ut och som vi vet att de inte kan uppfylla. Kommer något annat land att betala? Nej. Vem kommer då att betala? Vad ni i själva verket säger är att den kommande generationen ska betala detta. Vi lånar av er. Det är vad ni säger till dagens ungdomar. Vi lånar även av ofödda. Herr talman! Jag tror att pensionssystemet kommer att debatteras mycket framöver, och jag är rädd för att i den meningen att man vill ha goda pensioner kommer vi som fortfarande är under 65 år, och många kommer att vara det under lång tid, att få avsätta mer pengar för att klara pensionerna. Men jag tror inte att det någonsin kommer att finnas en regering som kommer att uppfylla det löfte ni har gett, nämligen att man ska kunna beskatta pensioner och arbetsinkomster lika. Varför? Jo, därför att det är ett omöjligt löfte att uppfylla.

Herr talman! Jag funderade länge på om jag skulle begära replik, för jag kände inte riktigt att det här var kritik som gällde mig. Men eftersom Gunnar Andrén ändå framförde den är det kanske bra att bemöta den. Jag använde aldrig uttrycket "uppskjuten lön" i mitt anförande, så vi kanske kan lämna den diskussionen. Miljöpartiet har heller inte föreslagit någon skattereduktion för fackavgiftskostnader, men om jag ska ta mina röda vänner i försvar så är det väl så att om någon pensionär skulle ha kostnader för att vara med i ett fackförbund antar jag att de också skulle få skattereduktion - vad vet jag. Det blir liksom lite löjligt när man för debatten på den nivån. Så har vi frågan om det är omöjligt att beskatta lön och pension likvärdigt. Uppenbarligen gick det innan ni kom till makten. Då var det ingen skillnad på varifrån man hade sina inkomster, om det var från lön, pension, a-kassa eller från sjukförsäkringen. Det är möjligt att vi var som humlorna som flög fast vi inte kunde, men uppenbarligen gick det. Gunnar Andrén påstår slutligen att vi lånar för att finansiera den här skattesänkningen för pensionärerna och att vi låter kommande generationer betala för det. Jag tycker att det är ett väldigt oärligt påstående. Regeringen har en ofinansierad budget. Vi har också en ofinansierad budget. Vi har samma saldo helt enkelt för att det är lågkonjunktur. Man har en ofinansierad budget för att ge stimulans till ekonomin i en lågkonjunktur. Jag utgår från att vi alla har ambitionen att i en högkonjunktur återkomma till överskott. När det var bättre tider hade vi till och med ett starkare saldo än vad regeringen hade. Kom därför inte och säg att vi låter kommande generationer betala för skattesänkningen för pensionärer!

Herr talman! Jag tackar Helena Leander så mycket för att hon begärde replik och berättade att Miljöpartiet inte är positivt till fackföreningsavgiftsavdraget. Jag förstår varför det var Helena Leander som gjorde det och inte någon från de andra två partierna som ju vill ha avdraget. Det är en svår fråga att svara på. Det är klokt att ni i Miljöpartiet inte har föreslagit det, och jag hoppas att ni, om olyckan skulle vara framme och ni får bilda regering, kan hålla emot på den punkten så att det inte återinförs. Det blir i så fall, som Helena Leander är inne på, svårt att kompensera för pensionärerna. Låt mig sedan säga att det inte heller tidigare var så att man beskattade pensioner och inkomster på exakt samma sätt. Det är en alldeles felaktig uppgift. Det finns många olika inslag i detta - grundavdrag, olika skattesatser för arbete och så vidare - och så har det varit under alla år. Den väsentliga skillnad som jag ville peka på är löftet, och det står tydligen även Helena Leander bakom, att man åter ska beskatta lön på samma sätt som pension. År 1957 avgjordes den frågan, nämligen att det är fråga om olika saker. Man kan inte komma ifrån att lön och pension är olika saker. Om det skulle vara fråga om lön vet vi, som jag sade, att alla inte når upp till garantipensionen, och därför ges en stor utfyllnad. Den betalas inte av några andra än skattebetalarna. Det är ren skatt som bekostar detta. Helena Leander, jag, Raimo Pärssinen, Lars Johansson, Laila Bjurling och alla andra betalar till det. Det är endast de få pensionärerna i riksdagen och annorstädes som inte betalar, Barbro Westerholm och några till. De betalar inte till detta, men det gör vi andra.

Herr talman! Det känns som om Gunnar Andrén gör det hela krångligare än det är. Förvisso finns det vissa avdrag som förvärvsarbetande har, såsom avdrag för resor till och från arbetet och avdrag för inkomstens förvärvande. Det är själva principen, och den finns inte för pensionärer. Det är dock en mindre del. Den stora skillnaden, som alliansen genom jobbskatteavdraget gjort, är de olika skatteskalorna, beroende på om inkomsten är från arbete eller från sociala ersättningar av olika slag - a-kassa, sjukförsäkring, pension eller vad det kan vara. Det kan man tycka olika saker om, och jag får respektera att ni, Gunnar Andrén, inte tycker att det ska vara samma beskattning. Jag tycker dock att det är att ta i att säga att det vore omöjligt att ha det såsom tidigare, för det gick ju uppenbarligen.

Herr talman! Om det är på det sättet ska man även beskatta exempelvis hyrestillägg. Också det är en intäkt. Jag är absolut inte någon förespråkare för det, men om man ska vara konsekvent kanske man ska göra det. Det är fråga om olika saker. Pensionärer har till exempel hyresbidrag. Ska de beskattas? Om ni ställer ut det löftet, Helena Leander, måste ni tänka igenom det ordentligt. Det är fråga om olika saker. Jag tror inte för ett ögonblick att ni tycker att det ska vara så, men om det ska vara exakt samma skatt för alla för de intäkter man har blir det konsekvensen. Det finns olika sorters intäkter. Låt mig slutligen svara på ifall det var fråga om lånade pengar eller inte; jag hade inte tid att svara på det i min förra replik. Det är helt riktigt att den nuvarande regeringen har en underbalanserad budget av just den anledning som Helena Leander nämnde; där är vi goda keynesianer. Men om man lånar till pensionerna, höjer pensionerna genom att låna av framtida generationer, är det en annan sak. Om man däremot lånar till produktiva investeringar är det skillnad.

Herr talman! Jag ber att å Kristdemokraternas vägnar få yrka bifall till skatteutskottets förslag i betänkandet och avslag på oppositionspartiernas tre reservationer. Uppenbarligen finns det olika åsikter i riksdagen om jobbskatteavdraget, eller förvärvsavdraget, dess utseende och dess funktion. Man kan konstatera att en löntagare har kostnader för inkomsts förvärvande som personen i fråga inte längre har när han eller hon har uppnått pensionsålder. Jobbskatteavdraget, förvärvsavdraget, finns för att det, när man är löntagare, existerar faktiska kostnader som man inte har längre fram. Den typen av perspektiv tycker jag att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde väga in, alltså om kostnaderna, utgifterna, är desamma när man är löntagare som när man uppbär pension. Herr talman! Inom ramen för alliansen har vi kristdemokrater arbetat för att förbättra ekonomin för pensionärerna. När vi i alliansen den 1 januari införde ett förhöjt grundavdrag för pensionärer som fyllt 65 år och har en inkomst på upp till 363 000 kronor innebar det en påtaglig förbättring. Dessutom höjde vi brytpunkten för statlig inkomstskatt. Det innebar sammantaget att samtliga över 65 år fick en faktisk skattelättnad. För första gången sedan garantipensionen infördes sänktes skatten för dem med lägst pension. Under 2010 kommer skatten för pensionärer att sänkas ytterligare med 3 ½ miljard kronor. Tyngdpunkten ligger sammantaget på de pensionärer som har de lägsta inkomsterna. De får behålla mest. Det gynnar i hög grad kvinnor som ofta har många år med oavlönat arbete i hemmet bakom sig - för maken, barnen, hemmet och familjen. För en garantipensionär innebär alliansregeringens totala skattesänkningar under dessa två år en förbättring på mellan 3 500 och 4 400 kronor per år. Huvudsyftet med skattesänkningarna är att de sämst ställda pensionärernas marginaler ska förbättras. Samtidigt ger skattesänkningen lättnader för dem med inkomst- och tilläggspension när bromsen slår till. Valet att öka grundavdraget är en genomtänkt åtgärd. Det görs i stället för att bara höja pensionerna. Fördelen med ett ökat grundavdrag är att det är relativt enkelt att välja fördelningsprofil, till skillnad från direkta ändringar i pensionssystemet som lagtekniskt vore mycket mer komplicerade. Allians för Sverige har valt att i första hand ge mer till dem som har minst. Ju lägre inkomster man har desto mer får man i förhöjt grundavdrag. Herr talman! Som nämnts tidigare har kvinnor i större utsträckning än män låg pension, bland annat till följd av att kvinnor oftare arbetat deltid, prioriterat hemmet och familjen, och därmed förvärvsarbetat färre antal år. Grundavdraget kommer därför att gynna kvinnor i större utsträckning än män. Våra skattesänkningar utgör därför även en rättvise- och jämställdhetsreform samt en förbättring. Herr talman! Vi för i dag en debatt om sänkt skatt för pensionärer. Samtidigt ska vi inte glömma, vilket Karin Nilsson från Centerpartiet tog upp, alla andra åtgärder som regeringen under denna mandatperiod genomfört till gagn för de äldre. Regeringen har för det första höjt äldreförsörjningsstödet och det särskilda bostadstillägget till pensionärerna, för det andra höjt förbehållsbeloppet vid fastställande av avgift enligt socialtjänstlagen, för det tredje infört extra stort jobbskatteavdrag för personer över 65 år, för det fjärde slopat särskild löneskatt, vilket ökar äldres möjlighet att få arbete, för det femte höjt bostadskostnadsgränsen för bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd för den som är 65 år eller äldre, för det sjätte infört fritt val inom äldreomsorgen, för det sjunde infört nationell värdegrund inom äldreomsorgen, för det åttonde infört förbättrat anhörigstöd, för det nionde gjort en tandvårdsreform, för det tionde slopat statlig fastighetsskatt, för det elfte behållit begränsningsregeln i fastighetsavgiften för pensionärer och för det tolften slopat förmögenhetsskatten. Herr talman! Allians för Sverige ser inte pensionärerna som en homogen grupp. De som orkar och vill arbeta efter 65 år ska gärna uppmuntras att göra det. De bidrar med enormt mycket kunskap och livserfarenhet som företagen behöver. Oppositionen vill ta bort detta dubbla jobbskatteavdrag för arbetare och övriga löntagare över 65 år. Det, herr talman, leder fel för såväl den enskilde pensionären som företagen, landet och statskassan som helhet.

Herr talman! Det lät på Lennart Sacrédeus här i inledningen som om jobbskatteavdraget var en kompensation för försämrade avdrag för resor. Och i en paneldebatt som jag deltog i för ett tag sedan menade Moderaternas representant att jobbskatteavdraget är till för att förenkla deklarationsgranskningen för Skatteverket. Det är väl ändå att fara med osanning. Sanningen är väl ändå den att den moderatledda regeringens mål är att svenska löntagare ska betala skatt på en genomsnittlig europeisk nivå. Jag har hört vår statsminister, moderaten Fredrik Reinfeldt, uttrycka förhoppningen att hans ålder och det procentuella skatteuttaget i Sverige ska mötas, och jag tror inte att han menade efter att han har fyllt 50 år.

Herr talman! Tack, Laila Bjurling, för inlägget. Jag tror att vi behöver ägna en del tid fram till valet och säkert under valrörelsen åt denna fråga. Vad jag förstår är det tolv av er drygt hundra personer starka riksdagsgrupp som kommer att vara aktiva i en interpellationsdebatt, inte med statsministern utan med finansministern, på fredag om jobbskatteavdraget kontra den princip som ni menar inte efterlevs om att pension är uppskjuten lön och att det är en orättvisa i beskattningen. Men, Laila Bjurling, är det inte så att som löntagare har man kostnader för inkomsts förvärvande som man inte har som pensionär? Är inte jobbskatteavdraget i praktiken ett schabloniserat, generellt, förenklat avdrag för just detta faktum att man har kostnader för att ta sig till och från jobbet, till skillnad från den som får en pension utbetald med en löneavi? Jag känner att ert parti kommer att elda otroligt mycket under valrörelsen. Ni ställde ju upp alla de tidigare socialdemokratiska hjältar som nu har inträtt i pensionärernas ålderskategori med förre statsministern Ingvar Carlsson och förre LO-ordföranden Stig Malm i spetsen på er kongress. Nu inställer sig dessa som frivilliga valarbetare. Jobbskatteavdraget och pensionärerna kommer att bli en av valrörelsens största fråga. Då är min fråga till er: Är det så att man som löntagare inte har några kostnader alls för att ta sig till arbetet? Är det samma kostnadssituation för en pensionär som får pensionen utbetald med en löneavi som för den som varje dag och morgon och ibland på natten och kvällen ska ta sig till och från ett arbete?

Herr talman! Det är väl inte jag som ska behöva svara på frågorna, eftersom det är Lennart Sacrédeus som representerar regeringsalternativet här, när jag opponerar mig mot ert förslag. Men jag kan ändå göra det, precis på samma sätt som jag gjorde i mitt inledningsanförande. Pensionen är ungefär 60-65 procent av lönen. Jag tycker att de eventuella avdrag för resor och liknande som den som jobbar 35-40 procent behöver göra räcker mycket väl som kompensation. Det är ju en väldig skillnad på vilken inkomst man får som pensionär och som löntagare. Dessutom, som jag också sade i mitt inledningsanförande, har pensionärer ofta mycket andra utgifter som inte en löntagare har. Till exempel kan man behöva ta färdtjänst om man ska åka någonstans, och det är betydligt dyrare än en vanlig bussresa på många orter. Man har oftast mycket dyrare mediciner, större vårdbehov och kostnader för vårdresor. Man kanske behöver byta glasögon oftare, behöver mer omfattande tandvård och vad vet jag. Det finns massor av utgifter som en pensionär har som inte en löntagare har. Och jag vill upprepa det som Marie Engström sade tidigare, att vi väl hittills inte har haft ett skattesystem i Sverige som utgår från vilka utgifter människor har för sin privata konsumtion, utan det är inkomsten vi vill beskatta. Vi vill ta in skatt för att vi ska kunna ha en allmän och generell välfärd i detta land. Då är det inkomstens storlek som ska avgöra vilken skatt man ska betala och inte alls vilken konsumtion man har.

Herr talman! Det kanske är så att talmannen också uppskattar att det är en slutreplik i hela denna långa skatterunda som vi har hållit på med sedan lunchtid. Tack, Laila Bjurling, för dina frågor. Jag måste ändå säga att vi äger all rätt i världen som företrädare för alliansen och för majoriteten att ifrågasätta era argument. När ni påstår något om oss måste vi kunna kritisera detta och komma med motargument. Den friheten både äger vi och tar vi oss. Ni påstår, och ni kommer att fortsätta göra det fram till valdagen i september, att det är en orättvisa att beskattningen inte är identisk. Då kommer vi också att hävda att kostnadssituationen inte är densamma för den som ska ta sig till och från ett arbete som för den som får pensionen utbetald direkt med en löneavi. Laila Bjurling talar om färdtjänst, glasögon och tandvård. De sakerna är inte relaterade till om man är löntagare eller inte. Glasögon kan man bevisligen behöva innan man blir 65 år, tandvård likaså, och ingen under 65 år är heller befriad från ohälsa. Laila Bjurling talar också om pensionernas nivå, om 66 procents kompensation. Det är en helt annan debatt vilken nivå pensionerna ska ligga på, vad pensionssystemet över huvud taget orkar med och hur mycket vi ska sätta av. Den debatten kan vi naturligtvis också föra, men den har ingenting med dagens betänkande och jobbskatteavdraget att göra. Jag tycker att ni ska rannsaka er en aning när ni så kategoriskt och så stenhårt talar om en orättvisa. Det finns väldigt många människor ute i landet som förstår att den som ska ta sig till ett arbete varje dag också har kostnader för detta. Jobbskatteavdraget är ett enkelt förvärvsavdrag för dessa.

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men jag tycker att det finns en del saker i debatten som behöver klargöras. Framför allt gäller det hur man för statistik och hur man för den här diskussionen. Det pensionssystem som vi borde diskutera mer och ha större kunskap om handlar om att läsa av underlaget för de pensioner som ska betalas ut under en treårsperiod. Här tycker jag nog att Ulf Berg borde ha lite mer i bagaget än de siffror han plockar fram. Vi har alldeles nyligen, för någon vecka sedan, tillsammans i pensionsgruppen någorlunda räddat pensionerna för kommande år, beroende delvis på den politik som har förts under de senaste åren. Vi har en ordentlig dipp i pensionerna, och den hade varit ännu större om vi inte hade kommit överens om att förändra i beräkningsunderlaget så att värdet av pensionerna i AP-fonderna mäts på tre år. Det är tydligen så att alliansens företrädare har tagit sig en roll att ha tolkningsföreträde i de här delarna i pensionsuppgörelsen. Jag skulle vilja ställa frågan till Ulf Berg: Vad är det som gör att man inte kan leva upp till pensionsuppgörelsen just när det gäller beskattningen, som vi faktiskt är överens om i det dokument som vi har tillsammans när det gäller pensionerna? Det står att om det är möjligt ska pensioner och löner beskattas lika. Vad är det som gör att det inte är möjligt i dagsläget? Det har påståtts i debatten att vi aldrig förändrade beskattningen för pensionärerna under de senaste tolv åren som vi regerade. Det är också en grav felaktighet. Under 90-talet, när vi fick ta över efter den förra borgerliga regeringen och den situation som landet befann sig i då, tvingades alla grupper att spara. Men när vi återställde pensionerna sänkte vi skatten för pensionärerna för att de skulle komma i en med löntagare likartad situation genom det grundavdrag som då genomfördes. Jag tycker att det finns en hel del att önska när det gäller den debatt som förs i fråga om pensionssystemet. Jag hoppas få frågan besvarad. Påståendet används flitigt, och det är fel. Lev upp till den pensionsuppgörelse vi har! Då tror jag att debatten skulle bli mer saklig. Det finns all anledning att återkomma till den debatten. (Applåder)