Slopad förmögenhetsskatt och begränsad avdragsrätt för privat pensionssparande

Fru talman! Det är alltid lika spännande med våra debatter här. Det brukar inte vara så många som lyssnar eller i alla fall inte så många som är här. Jag vet inte om det är skatteutskottet som inte drar. Men om jag har förstått det rätt finns det många synpunkter och många som är intresserade av just den här diskussion. Jag utgår från att det är många som följer debatten utanför den här kammaren. Och helt säker är jag på att Bengt i Floda finns bland lyssnarna. Fru talman! Det är nog så att det är skillnad på folk och folk. Det blir helt tydligt när vi behandlar det här ärendet. När skattesänkningar för vanligt folk genomförs - det så kallade jobbskatteavdraget - är det viktigt att det ska finansieras krona för krona. Tyvärr får jag säga att det är de sjuka och de arbetslösa som får betala den skattesänkningen. När det gäller skattesänkningarna för förmöget folk är finansieringen inte lika viktig, vad jag har kunnat utläsa - det är möjligt att jag kan få hjälp här. Om jag förstår det rätt kostar åtgärden 6,89 miljarder varav man tar in 1,3 miljarder. Det skulle vara intressant att veta var de resterande miljarderna plockas in. Det har jag gått bet på att ta reda på, men jag kommer säkert att få svar på det. Fru talman! Som socialdemokrat är jag helt övertygad om att alla vinner på och att vi alla kommer bättre ut av att vi har ett Sverige som bygger på att vi ställer upp för varandra. Det ska bygga på rättvisa och på en för alla, alla för en. Även om vi känner oss ganska trygga och omhuldade - det är varmt och gott och trivsamt här i kammaren - vet vi aldrig vad som väntar oss runt hörnet. Vi vet aldrig vad som väntar där ute i livet. En dag kan du plötsligt få ett besked om att du har fått cancer. En dag kan du få ett besked om att du blir arbetslös och så vidare. Ingen av de här sakerna har man räknat med när man planerar sitt liv. Jag tror att det är den här tryggheten som är viktig för oss människor. Vi ska veta att när det värsta händer oss, våra barn eller våra föräldrar ska den tryggheten finnas. Jag tycker att det är en av de viktigaste sakerna att slå fast. Fru talman! Vi ska upprätthålla och få förståelse för denna trygghet och för detta Sverige - som jag skulle vilja säga är ett av jordklotets absolut bästa länder - och vårt sätt att organisera samhället. För att upprätthålla och få förståelse för detta sätt och den svenska modellen, som jag är så stolt över, är det bland annat viktigt att våra skatter upplevs som rättvisa. Jag tror att det är fundamentalt. Man ska känna att våra skatter är rättvisa. Det går lätt att byta samhällssystem och organisera ett annat samhälle, som inte bygger på rättvisa. Men vill man ha vårt samhällssystem är det viktigt att det upplevs som rättvist. Jag tror att själva förmögenhetsskatten är en form av symbol för ett rättvist Sverige. De rika bidrar på så vis genom att 60 procent av förmögenhetsskatten betalas av den tiondel av svenskarna som har den högsta inkomsten. Jag tror att det är viktigt. Fru talman! Att ta bort förmögenhetsskatten samtidigt som man sätter åt arbetslösa och sjuka är ingen bra signal för att hålla ihop landet. Som jag har sagt tidigare är det skillnad på folk och folk. Om man har gjort sig skyldig till något brott ska man naturligtvis straffas för det, med rätta. Men för den som är förmögen och har plockat undan sina tillgångar tidigare, till exempel utomlands, införs nu en amnesti. En skatteamnesti införs alltså i Sverige, fast det är det ingen som säger. Ingen erkänner att vi nu ska införa skatteamnesti i Sverige. Men det blir så när Skatteverket inte längre ska samla in uppgifterna om förmögenheten. Det innebär faktiskt att vi inför skatteamnesti i Sverige. Det är klart att det inte kan kännas så himla kul för många av de människor som har betalat sin förmögenhetsskatt under åren att veta att den som inte tog sitt ansvar utan smet lite grann nu har fått en amnesti. Fru talman! Aldrig tidigare har det, för mig i alla fall, stått så klart som när jag blev invald här i riksdagen 2006 att vi verkligen representerar olika väljargrupper. Här kunde jag känna det. Jag har varit politiskt aktiv i ca 30 år. Ni andra som är politiskt aktiva känner till hur många möten på olika håll och kanter man deltar i som politiskt aktiv. Jag måste ha deltagit i tusentals olika möten under min aktiva politiska tid och träffat människor. Jag har lyssnat på deras drömmar och deras bekymmer och alla deras förslag på olika politiska reformer som skulle göra livet enklare och förbättra för alla, för landet och så vidare. Men aldrig någonsin har jag träffat på och fått propåer om att just förmögenhetsskatten ska avvecklas. Det är nog helt enkelt så att jag har varit bland helt andra människor som har en helt annan vardag. Fru talman! När vi i den här kammaren i förra veckan debatterade jobbskatteavdraget uttryckte den alltid lika briljanta socialdemokratiska riksdagsledamoten Laila Bjurling en stor oro och bekymmer över att 70 procent av den borgerliga majoritetens skattesänkningar går till de 30 procent som är rikast. Hon fick svaret från de borgerliga representanternas företrädare att så är det, och att det är bra gjort. Då insåg jag, om jag inte hade insett det innan, att vi troligtvis lever i skilda världar och representerar olika väljargrupper, som jag sade tidigare. Jag vill nog påstå att vi vet mer om hur vanligt folk har det och att den borgerliga majoriteten vet bättre än vi hur miljonärerna stretar på. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1, vilket betyder avslag till slopande av förmögenhetsskatten. I detta anförande instämde Christin Hagberg och Fredrik Olovsson (båda s).

Fru talman! Jag tycker att det är magstarkt att ta bort förmögenhetsskatten i ett land där den rikaste procenten äger någonstans mellan 30 och 40 procent av den samlade förmögenheten. Anledningen till att det är lite osäkert vad gäller siffran är att SCB tidigare sagt att den rikaste procenten äger ca 19-20 procent av de samlade förmögenheterna. Nu har några forskare på Institutet för näringslivsforskning tittat på det och sagt att andelen är större. De menar att vi nästan slår USA när det gäller hur utvecklingen har varit för de allra rikaste i landet. De säger att andelen ligger någonstans på drygt 30 procent. Då har man också tagit med förmögenheter i utlandet. Siffran kan ligga till och med uppemot 40 procent om man skulle inkludera alla tillgångar hos svenskar i utlandet. Men det talar ändå sitt tydliga språk. Vare sig det är 20, 30 eller 40 procent är det en stor andel. För att prata lite andra siffror är det så, precis som det sades tidigare, att 60 procent av förmögenhetsskatten trots allt i dag betalas av decil 10. Man ska ändå vara ärlig och säga att för några år sedan var det en ännu större andel som betalades av decil 10. Men i och med att fastigheternas andel av förmögenheterna har ökat har det blivit en annan fördelning. Det ska man vara ärlig och säga. Det visar sig också att det är till två tredjedelar män som betalar förmögenhetsskatt och till en tredjedel kvinnor. Vem är det som tjänar mest på att man nu tar bort förmögenhetsskatten? Det är precis samma inriktning på politiken som det har varit tidigare med de borgerliga, vare sig vi pratar om jobbskatteavdrag, förmögenhetsskatt eller någonting annat. Som ett skäl anför alliansen att detta kraftigt skulle öka tillgången till riskvilligt kapital. Så kanske det kan vara på marginalen, det kan vara en viss ökning. Men det finns kapital i dag. Det är inget jättestort problem. Men det finns ett problem. Det är det att riskvilligt kapital kanske inte alltid letar sig till de sektorer eller till de delar av landet där de bäst skulle behövas. Det kan vara ett problem. Det tror jag inte att ett borttagande av förmögenhetsskatten kan råda bot på. Där behövs det helt andra insatser. Alliansregeringen föreslår att kontrolluppgiftsskyldigheten ska tas bort. Januari nästa år blir det sista gången som banker och andra finansiella institut kommer att lämna en kontrolluppgift till Skatteverket. Vad kan det öppna för? Från regeringens sida har man inte tagit fram något alternativt sätt att kontrollera förmögenheter. Man tar helt enkelt bort kontrolluppgiftsskyldigheten, och så gör man ingenting annat. Man skriver att man ska se över det här och kanske återkomma. Då öppnar detta naturligtvis för fusk. Hur ska Försäkringskassan kunna kontrollera att det inte fuskas med utbetalning till våra trygghetssystem när det inte finns några möjligheter att göra några kontroller? Ni i alliansen pratar så väldigt mycket om att vi just inom den sektorn måste komma till rätta med fusket. Det är en klar och redig fråga. Mot bakgrund av det här, fru talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Jag vet inte hur det är med er andra, men jag börjar i alla fall bli lite mör efter sex timmars debatterande. Om någon har sett mig gäspa är det inte för att mina ärade med- och motdebattörer är tråkiga. Jag kommer därför inte att hålla något mastodonttal utan fatta mig kort. Det underlättas också av att jag i grunden inte tycker att det är någon tokig idé att avskaffa förmögenhetsskatten, även om jag tycker att det blir väldigt fel sett i ljuset av regeringens fördelningspolitik i övrigt. Trots de goda fördelningspolitiska ambitioner som man har med förmögenhetsskatten har vi under åren sett att den fått oönskade konsekvenser. Det har gjort att man sett sig nödgad att införa ett antal undantag. Dessa undantag har gjort att fördelningspolitiken med tiden blivit allt sämre och godtyckligheten allt större. Om man verkligen har ambitionen att beskatta välbärgade och om man har goda fördelningspolitiska ambitioner finns det alltså goda skäl att försöka ta in skatteintäkter genom skatter som mer träffsäkert når just de välbärgade. Tyvärr har regeringen just inga fördelningspolitiska ambitioner, utom möjligtvis att minska det fördelande inslaget i skattepolitiken. Därför avskaffar man förmögenhetsskatten samtidigt som man genomför andra stora skattesänkningar för välbärgade och samtidigt sparar på sjuka och arbetslösa. En sådan fördelningspolitik kan vi gröna inte acceptera, och därför säger vi i dagsläget nej till avskaffandet av förmögenhetsskatten. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Äntligen! Nu avskaffar vi förmögenhetsskatten. Staten ska inte ha godtyckliga skatter, och därför ska förmögenhetsskatten avskaffas. Jag tror att de allra flesta kan skriva under på att det är viktigt att företagare och entreprenörer vågar föra tillbaka sitt sparande och sina investeringar till Sverige, så att vi inte längre går miste om de 500 miljarder kronor som Skatteverket uppskattat hålls utanför Sverige. Risken är stor att det är minst det dubbla som hamnat utanför Sveriges gränser. Naturligtvis är det bättre för jobben och välfärden i Sverige om kapitalet investeras här. Det handlar om att slå vakt om jobben och välfärden. Det var mandatet vi i alliansen fick av väljarna. Vad gäller Vänsterpartiets och Socialdemokraternas argument om att det fördelningspolitiskt är orättvist att slopa förmögenhetsskatten är det alldeles uppenbart att varken s eller v har förstått hur pass skadlig förmögenhetsskatten har varit. Men jag ska villigt erkänna att det kanske bara är ett spel för galleriet. Det låter naturligtvis bra att säga att förmögna ska betala skatt. Det låter onekligen klokt om man stannar där. Men den ekonomiska forskningen visar helt klart att denna skatt är skadlig. Varför avskaffar de flesta länderna i EU denna skatt? Bara Frankrike och Spanien har den kvar. Varför avskaffade socialdemokraterna i Finland denna skatt, och varför planerar systerpartiet i Norge att göra detsamma? Svaret är givetvis lika enkelt som självklart: Förmögenhetsskatten är skadlig. Jag tror naturligtvis att även socialdemokraterna i denna kammare vet detta, men man låtsas som det regnar och fördömer förslaget. Min fråga blir då: Varför avskaffade Socialdemokraterna i Sverige förmögenhetsskatten för de rikaste? Nu tar alliansen steget och avskaffar denna skatt även för dem som inte alls har stora förmögenheter. Inte heller vänsterretoriken om att alliansen ger mer till de rika, mindre till de fattiga håller som argument för att bevara förmögenhetsskatten. Det är alltid samma gamla argument om att de som har de sämst får det sämre, och de som har det bäst får det nog bättre. Var finns logiken i det resonemanget? Jobbskatteavdragets konstruktion visar klart hur vi sänker skatten för dem som tjänar minst. Taket går vid 28 500 kronor, och de som tjänar mer får inget större avdrag. Beslutet om förmögenhetsskatten är bara ett av många beslut som påverkar medborgarna. Det stämmer att de som har det allra bäst får det lite bättre, men det är bara en sida av myntet. Samtidigt får de som har det sämre nu mycket bättre. Låt oss slippa Vänsterns politik om att när alla har det lika dåligt är det solidariskt. Det är därmed dags att lyfta blicken från detta myrperspektiv och försöka se hela bilden. Aldrig någonsin har så många bra förslag för dem med lägsta inkomster antagits som under alliansens första år i regeringsställning. Svensk arbetsmarknad har inte sett så här bra ut på 20 år, och sysselsättningen stiger i en takt vi inte sett på många år. I juli var 4 660 000 personer sysselsatta, vilket är det högsta tal SCB någonsin uppmätt. I september slogs rekord i antalet arbetade timmar. Arbetslösheten sjunker och utanförskapet minskar. Jag vill hänvisa till Lena Melin i Aftonbladet som glatt konstaterar att statsminister Fredrik Reinfeldt levererar vad han lovade och att utanförskapet har minskat med 11 procent under alliansregeringens korta regeringsinnehav. Allt fler får jobb och en riktig lön att leva på i stället för bidrag. Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka. Samtidigt får alla som arbetar mer kvar i plånboken, och den dryga tusenlappen som LO-familjen har fått i skattesänkning kommer att utökas ytterligare vid årsskiftet. Det blir lättare för svenska företagare och entreprenörer att hitta riskvilligt kapital till investeringar. Det gynnar vår ekonomi och leder till fler jobb. Endast så kan vi skapa oss en trygg välfärd. Det kallar jag riktig rättvisa. Förmögenhetsskatten har till stor del blivit en skatt på innehav av bostäder, aktiefonder och banktillgodohavanden. Rätt benämning borde därför vara konfiskationsskatt. Det var någon som sade: Nu har jag blivit så rik att jag kan planera bort förmögenhetsskatten. Skatter som tenderar att bli mer eller mindre frivilliga är definitivt inte lyckade. Sedan kan jag alltid hoppas att Magnus Uggla skriver en träffande låt när hans företag inte längre behöver en mer eller mindre godtycklig bedömning av om det finns för mycket kapital eller inte. Vi kan därmed från och med i år även lägga denna fråga till handlingarna. Herr talman! Låt inte den socialdemokratiska retoriken fortsätta, för den håller inte längre. Varför avskaffade man förmögenhetsskatten för de rikaste? Det är tur att alliansen och de nya moderaterna avskaffar denna skadliga skatt för dem som inte är lika rika. Ser man tillbaka är det inte säkert att man var förmögen mer än på papperet. Högt taxeringsvärde på villan eller sommarstugan tillsammans med amorterade lån kunde ge effekten att man räknades som förmögen enligt förmögenhetsskattens regler. Låt oss se till de äldre och vad det innebär för dem som betalade förmögenhetsskatt 2005 att vi antar det här förslaget. 30 700 personer som är äldre än 80 slipper betala denna skatt. Ser man till intervallet 65-79 år är siffran 68 400. Tillsammans betalade 100 000 pensionärer förmögenhetsskatt. Ser man till antalet förmögenhetsskattebetalare utgör denna grupp ca 45 procent av dem som drabbades av denna skatt. Det är inte säkert att de har pengar på banken. Det kan vara strävsamma par som har satt sin heder i att betala av sina skulder. Om man ser slopandet av förmögenhetsskatten mer långsiktigt betyder det i själva verket att det blir mer pengar till alla. Ökad tillväxt är den bästa garanten för att alla får det bättre. Samhällsekonomin är inte ett nollsummespel där konsekvenserna är att en grupp kan vinna endast genom att en annan grupp förlorar. Vårt fokus ligger i stället på att alla ska få det bättre. Vi tror inte på Socialdemokraternas orättfärdiga politik där människor fastnat i utanförskap eller bidragsberoende. Vår politik syftar i stället till att se till att alla individer får det bättre genom mer självbestämmande och egen makt över sitt liv. För att göra detta måste vi skapa ett bra samhällsklimat och förutsättningar för företagande och tillväxt. Med slopad förmögenhetsskatt skapas dessa förutsättningar. Nu kommer det kapital till Sverige, och tillväxten ökar. Jag läste just att man funderar över varför det strömmar in pengar till Sverige. Kan det vara så att alla utflyttade miljarder så sakta redan har börjat komma hem? Jag såg också att många börjar flytta hem från Spanien. Det var längtan efter barnbarn och slopad förmögenhetsskatt som var skälet till att man ville hem. Herr talman! Visst är det väl fantastiskt att en slopad skatt kan ge barn mer tid tillsammans med mor- och farföräldrar? Visst är politik ibland det omöjligas konst. Jag yrkar bifall till skatteutskottets förslag om slopad förmögenhetsskatt och begränsad avdragsrätt för privat pensionssparande. I detta anförande instämde Jan Ericson och Lennart Hedquist (båda m).

Herr talman! Jag måste fråga om det sista som Ulf Berg sade. Menar Ulf Berg på allvar att folk inte har träffat sina barnbarn på grund av förmögenhetsskatten? Det var väldigt uppseendeväckande. Om några minuter får Ulf Berg möjlighet att svara på det. Jag tror fortfarande att ni överdriver verkningarna av borttagandet av förmögenhetsskatten. Vad är det som säger att så mycket kapital skulle komma tillbaka till Sverige? Jag sade i mitt anförande att på marginalen kan jag nog tänka mig att det blir på det sättet. Men vad är det som säger att det här kapitalet kommer till de sektorer och de delar av landet som verkligen behöver det? Vad är det som säger att man satsar i innovativa företag som kanske inte ger avkastning förrän ganska långt fram i tiden? Kapitalet brukar ju vilja ha väldigt snabba pengar. Ni har ingen politik som ser till att pengarna kommer dit. Det är väldigt många fromma förhoppningar. Sedan har vi diskussionen om att den tidigare regeringen tog bort förmögenhetsskatten för det som populärt kallas börsmiljardärer. Det var för att man inte skulle förmögenhetsbeskatta arbetande kapital. Det är aldrig någon som har sagt någonting om det. Visst kan det upplevas som orättvist, men det är ett sådant system som vi har haft. Vi har inte förmögenhetsbeskattat små företag heller i det här landet. Det måste finnas en logik i det som Ulf Berg säger. Låt mig återkomma till lex Uggla-problematiken, som du tog upp. Det kanske är bra att det löser sig nu. Förra året glömde ni helt enkelt bort den frågan i er budgetproposition.

Herr talman! Jag ska försöka svara på frågorna. Om man bor i Spanien och barnbarnen är i Sverige tar det lite längre tid att träffas. Förhoppningsvis är mor- och farföräldrar lite miljömedvetna och flyger inte hem varje helg. Förhoppningsvis blir det bättre. Det var min tolkning, och jag kunde inte låta bli att framföra den när vi diskuterar förmögenhetsskatten. Jag tror definitivt att kapital kommer tillbaka till Sverige. Problemet är att de flesta länder runt oss i dag har plockat bort förmögenhetsskatten. Norge är på väg att göra det. Schweiz har den kvar men tillhör inte EU. I övrigt är det Frankrike och Spanien som har den kvar, och den ligger på betydligt högre nivåer än vad vi har. Ju fler länder den avskaffas i desto större är risken att kapital försvinner ur landet. Det har redan skett. Det vet vi. Skatteverket säger att det är 500 miljarder, men det finns andra bedömare som tror att det är en försiktig beräkning. Jag tror att privat kapital har betydligt lättare att hitta rätt väg än om man ska ta in alla pengar i skatt och sedan försöka leva på bidrag och liknande. Jag tror att detta löser sig på marknaden. Det har gjort så hittills, och det kommer säkert att fortsätta. Det är definitivt min bedömning.

Herr talman! Jag har förstått att allting som på något sätt heter bidrag skyr ni som pesten. Ni har också ett nyspråk där väldigt mycket blir bidrag som egentligen inte är bidrag, men den debatten har vi haft tidigare. Jag pratade förut om små, nya, innovativa företag. Där är det ofta så att staten får hjälpa till, till exempel med såddkapital, just därför att privatkapitalet inte tycker att det ger tillräckligt god avkastning tillräckligt snabbt. Det är ett problem helt enkelt. Så är det. Sedan tog jag upp frågan om att ni tar bort uppgiftsskyldigheten. Ser inte Ulf Berg något problem med detta? Nu försvinner möjligheten att med hjälp av kontrolluppgifter upptäcka fusk. Det finns inga möjligheter att upptäcka fusk hos människor som har förmögenhetstillgångar. Det måste vara ett jättestort problem när vi ska komma till rätta med fusk inte bara inom skattesystemet utan också inom andra system.

Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan om kontrolluppgifter. Lagrådet har varit inne på att om man inte behöver den här kontrollmöjligheten eftersom förmögenhetsskatten ska avskaffas är det lite väl hårt och ett stort ingrepp i människors integritet att samla in de här uppgifterna. Det har alliansen och regeringen lyssnat på när man har lagt fram sitt förslag. Därför har man också ändrat detta. Det är därför som den här kontrolluppgiften försvinner tidigare. Det ser jag som väldigt positivt. Sedan finns det en sak som man måste lösa. Där delar jag din uppfattning att vi måste hitta sådana system att inte fusket ökar i just de här fallen, där man så att säga har bidragsnivåer som är beroende av den egna ekonomiska situationen. Det är därför det är mycket bättre att få behålla och kunna leva på sin lön i stället för på bidrag. Det blir i regel alltid skattekilar när man ska göra saker i systemet. Sänker man skatten påverkar det bara bidraget. För den enskilde händer ingenting. Om man har 75 procents lön och hyresbidrag och får ökad lön kanske hela bidraget försvinner. Vi har tidigare pratat om morötter. Jag tror att man måste ha de morötterna. Avslutningsvis gällde det att staten ska vara delaktig i att hitta kapital till nysatsningar. Det är något som redan finns. Alliansen har gjort satsningar bland annat i Almis regi. Speciellt vad gäller kvinnors företagande har man avsatt resurser. Där är vi nog överens att staten naturligtvis också måste vara en aktör.

Herr talman! Det var ändå som jag sade i mitt anförande att ni nog hade lite bättre koll på hur miljonärerna stretar på. Jag hade faktiskt ingen aning om att det var ett sådant stort bekymmer för miljonärerna som bor i Spanien att de hade svårt att träffa sina barnbarn i Sverige. Det var faktiskt en nyhet. Där ser man hur det är. Ulf Berg sade också att det var lite käckt av oss att säga att det är de förmögna som ska betala förmögenhetsskatter, men att det egentligen är vanligt folk som betalar. Jag tänkte citera någonting som stått i tidningen. Eftersom det har stått i tidningen är det sant. Jag har här Aftonbladet från den 24 maj som jag tänkte läsa lite grann ur. Aftonbladet har med hjälp av Skatteverket kartlagt de största vinnarna, de som tjänar mer än 1 miljon om året på att förmögenhetsskatten försvinner. "Det är Hagströmer, Qviberg och Wallenberg; Stockholm, Saltsjöbaden och Djursholm. Sju av tio på listan är män." Överst tronar H&M-kungen Stefan Persson. Han betalade 43 miljoner i förmögenhetsskatt. Kvinnoligan toppas av systrarna Katarina Lundberg och Louise Lindh tillsammans med pappa Fredrik. 60 miljoner betalar de i förmögenhetsskatt. Stefan Edberg får 2 miljoner extra. Regeringen hoppas att den slopade skatten ska få förmögna svenskar att flytta hem. Men Kjell Jansson, utredare på SCB, är inte säker. Han säger att de som vill starta företag nog har andra drivkrafter. För de flesta lär det nog handla om att kunna kosta på sig en ny bil. Då pratar vi nog om Ferrari. Är det här rätt eller fel?

Herr talman! Huruvida det gäller Ferrari eller inte kan jag inte svara på. Men naturligtvis är det så att det med en förmögenhetsskatt med den konstruktionen blir ett antal människor som tjänar mer än andra. Men jag tillhör de nya moderaterna och är numera mer intresserad av dem som kommer i kläm, det vill säga någon av de 100 000 pensionärer som man i tidigare inlägg från ert parti månade väldigt starkt om. Bland de 100 000 pensionärerna är jag övertygad om att det finns de som har jobbat, som har slitit och som har snålat. De har inte åkt till Thailand. De har kanske inte åkt på semester alls, men amorterat därför att de har lärt sig att det ska vara ordning och reda. På så sätt har de skapat sig en beskattningsbar förmögenhet. Och de kanske inte har någon hög pension. Varför kan vi inte tala om dem i stället? Jag är övertygad om att de som åker Ferrari inte behöver din och min hjälp. Dem tänker inte jag slåss för. Jag tänker slåss för dem som kanske får lov att flytta därför att de inte har råd att bo kvar därför att de har fått förmögenhet, fastighetsskatt och liknande. Det är det jag kallar för flyttskatt, inte den tolkning som ni gör.

Herr talman! Om det är så, Ulf Berg, att det är den vanliga människan, som du förklarar det, som du slåss för och som du tycker kommer sämre ut med förmögenhetsskatten, varför skulle vi inte då tillsammans, kanske inte du och jag, men några andra som kanske är lite mer begåvade, komma överens om att vi höjer fribeloppet med 4, 5 eller 6 miljoner per år? Då kommer man undan detta men låter ändå storfräsarna betala för att få rättvisa i skattesystemet. Det här kanske inte har med ämnet att göra, men du sade det själv. Jag har gått och lurat länge på det, och när du sade att du tillhör de nya moderaterna måste jag ändå få ställa frågan: Om man är ny moderat, är man inte då väldigt tacksam mot mig och oss sossar som i alla år har bekämpat de gamla moderaterna?

Herr talman! Jag måste säga att ibland måste man numera titta till höger för att se er socialdemokrater, och det är lite annorlunda. Det medges. Mona Sahlin sade i någon debatt här, jag tror att det var med Fredrik, vår statsminister, att hon skulle besöka Ingvar Kamprad. Det är ju lite intressant. Han tillhör dem som har lyckats i affärer, och jag är i varje fall övertygad om att det är vårt skattesystem som har drivit honom ur landet. Nu vet ju alla att Mona Sahlins företagande inte gett henne skäl att flytta ut eftersom hon inte fick någon förmögenhet, snarare tvärtom. Därför är det väldigt bra att hon tar den här dialogen, för det är mycket viktigt, tycker jag, att vi får behålla kapitalet. Det är det som alliansregeringen och vi i alliansen måste förklara för väljarna. Som jag sade i mitt anförande låter förmögenhet väldigt bra. Men om vi förklarar de här skadliga delarna och att det är kapitalet som ser till att det blir fler arbetstillfällen så att vi flyttar ytterligare människor från det utanförskap som ni har åstadkommit in till ett riktigt arbete så att de får självkänsla är det här väl använda pengar. Det är också så att de som får vara med och betala är exempelvis sådana som jag, som inte fortsättningsvis får göra lika höga avdrag på pensionsförsäkringen. Den smällen tycker jag och mina bröder och systrar som har de inkomsterna att vi kan ta. Det här känns, som jag sade inledningsvis, som att äntligen är vi framme vid att den här skadliga skatten försvinner. Ser vi oss om i Europa märker vi att det inte är många länder som har den kvar. Dina partikamrater har på vissa håll och kanter bidragit till förmögenhetsskattens avskaffande.

Herr talman! Jag delar oppositionens syn i reservationen, att vi måste bryta långtidsarbetslösheten och investera i framtiden. Det är också så jag upplever alliansens budget inför nästa år - den starkaste budgeten på decennier. Jag delar också oppositionens syn i reservationen att det krävs en god avvägning mellan en ansvarsfull ekonomisk politik och nödvändiga satsningar på framtiden. Jag upplever att alliansens budget med råge uppfyller det kravet. Men jag delar inte oppositionens syn på och de slutsatser de drar av alliansens politik. Vem var det som skapade klyftor i samhället under den förra mandatperioden? Den moderna, orättvisa och oansvariga politik som fördes då innebar en ökning av klyftorna på mellan 25 och 30 procent i samhället. Det är också underligt att oppositionen ser avskaffandet av förmögenhetsskatten som märklig när det är en naturlig följd av den förra regeringens avskaffande av arvs- och gåvoskatten. Det som är än mera märkligt är att den förra s-regeringen under sin regeringstid slopade förmögenhetsskatten för landets miljardärer, medan vanligt folk ska betala förmögenhetsskatt. Det är dessutom så att de mest förslagna med en viss fingerfärdighet kunde komma undan den skatten helt och hållet. Hur kan en sådan skatt få den legitimitet som ett friskt skattesystem kräver? Att oppositionen dessutom hävdar att frånvaron av kontrolluppgifter öppnar för fusk med förmånssystemen är än mer märkligt. Legalisera orättvisor går uppenbarligen bra, men att måla upp bilden att den som har en förmögenhet också är en myglare är som jag ser det att gå för långt. Oppositionen understryker att ett skattesystem ska vara rättvist, och jag delar den uppfattningen. Men är det inte så att de med stora inkomster betalar mer i skatt? Är det inte så att de med kapitalinkomster betalar skatt på avkastning? Och är det inte så att om jag är nitisk och sparsam borde jag också stimuleras av samhället? Är det bättre att se svenskt kapital försvinna till andra länder och där bidra till de ländernas tillväxt? Är det inte bättre om kapitalet finns här i landet och här bidrar till vår tillväxt, till våra företags riskkapital och till byggandet av vår gemensamma välfärd? Skatteverket beräknar att det finns svenska tillgångar i andra länder på någonstans mellan 600 miljarder och 1 000 miljarder kronor. Det är enorma summor. Det är summor som aktivt skulle kunna bidra till tillväxten i Sverige och därmed skapa fler arbetstillfällen här hemma. Herr talman! Förslaget om en slopad förmögenhetsskatt är ett steg i arbetet med att stimulera företagandet och jobbskapandet och därmed trygga vår gemensamma välfärd. Det är också en skatt som av många uppfattas som godtycklig och orättvis. Tidigare regerings urholkning av skatten har gjort den än mer orättvis. Slopandet av skatten är alltså ett steg i arbetet med att öka legaliteten för skattesystemet, vilket bidrar till en mer positiv syn på hela vårt skattesystem. Förhoppningsvis bidrar det också till en minskad andel skatteflykt på det övriga skatteområdet. Herr talman! En fråga som väcks kring företagsskattens slopande är om det ska finnas en amnesti för utomlands placerade pengar eller ej. Vi vet att andra länder inom OECD har tillämpat en amnesti med skiftande resultat. Nu väljer regeringen att inte föreslå någon sådan amnesti men förutsätter att svenskt kapital som finns i andra länder ändå kommer att återföras. Nu är ju det här till stor del en fråga om tilltro till den svenska regeringen oavsett färg. Ansvaret för att kapital ska återkomma till landet vilar alltså tungt på såväl majoritet som opposition. Majoriteten och därmed regeringen är i det här sammanhanget det lilla problemet, medan oppositionens inställning utgör en direkt fara. Ingen kommer förmodligen att ta hem sitt kapital så länge som oppositionen utgör en risk för att förmögenhetsskatten kommer att återinföras vid ett eventuellt regeringsskifte. Nu kommer vi från allianspartierna att göra allt för att uppnå stabilitet på det här området i förhoppningen om en lång oppositionstid för Socialdemokraterna. Det skulle främja den ekonomiska stabiliteten. Beträffande kontrollskyldigheten är det självklart att de regelförenklingar som vi kan ta hem ska tas hem. Det har också Lagrådet påtalat. Alla människor har ett ansvar vid ansökningar om stöd och bidrag, och det måste man givetvis ta. Det gäller ju även om vi slopar kontrollskyldigheten. Vi ska inte överadministrera vårt samhälle. Herr talman! En del i finansieringen av slopandet av förmögenhetsskatten är begränsningen av avdragsrätten för privat pensionssparande till 12 000 kronor per år. Jag ska erkänna att jag var tveksam när jag först kom i kontakt med det sparkravet, men efter noggrann analys ser jag det som ett bra förslag. Jag ser dessutom i en framtid möjligheten att helt slopa avdragsrätten. Den här typen av pensionssparande har varit mycket lyckosam för många under de gångna decennierna. När man i dag räknar på den sparformen, ser vilka som kan vara eventuella vinnare av den och analyserar riskerna kan man konstatera att det finns andra sparformer som kanske vore mer lönsamma för den enskilde. Ett slopande av avdragsrätten skulle dessutom frigöra kapital för andra nödvändiga reformer, exempelvis att stärka situationen för garantipensionärer. Herr talman! I dagsläget är förslaget, som det nu ligger på riksdagens bord, ett bra förslag, och därför yrkar jag bifall till förslaget.

Herr talman! Vi får väl se hur det blir - hur länge vi är i opposition. Ni kanske känner signaler om att den borgerliga regeringens politik uppskattas av människorna eller något sådant där. Jag vet inte. Vi får väl se. Jag ska ta upp två saker. Jörgen Johansson sade som ett argument att vi faktiskt hade börjat med att avveckla arvs- och gåvoskatten. Det var ett argument för att avveckla förmögenhetsskatten. Det är riktigt, och jag kollade det. Egentligen var det ganska bra att jag kollade det, därför att då såg man verkligen skillnaden. Vi har pratat om det förut. När man antog budgeten 2004 avvecklade vi det här. Då var skälen att man ansåg att man skulle avveckla det. Men det intressanta är att finansieringen av det beskrevs så här: Finansieringen - eftersom detta kommer ägarkollektivet till godo - prövas inom ramen för den generösa vinstreserveringsmöjlighet som företagen har i periodiseringsfondssystemet. Det kostade 2,6 miljarder. Avvecklingen av arvs- och gåvoskatten finansierades alltså i princip av de grupper som drog nytta av detta. Det är ju en jättestor skillnad mot den här avvecklingen av förmögenhetsskatten.

Herr talman! Det är mer principen jag är ute efter. Tittar vi på Socialdemokraterna i Finland så ser vi att man avskaffar förmögenhetsskatten, och nu diskuteras arvs- och gåvoskatten. Det gäller diskussionen om hur man ser på olika skatters betydelse - frånvarande eller närvarande - och det är den jag mer vill belysa. Socialdemokraterna måste ändå se att slopandet av förmögenhetsskatten är ett steg mot att också få riskvilligt kapital till vårt land. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Hans Olsson. Du beskriver det som att förmögenhetsskatten är en symbol för Socialdemokraterna. Det har jag förstått. Det är väl egentligen det som är huvudskälet till att ni agerar som ni gör. Jag kan inte finna något annat. Drar jag ut vad Hans Olsson egentligen säger är det så att den som super, röker och snabbt gör av med sina pengar, ja, det är den bra människan i det här samhället. Den som lever sparsamt, sparar pengar, samlar ihop och ställer upp med riskvilligt kapital, han ska bestraffas. Det är han som kallas för storfräsaren i den socialdemokratiska vokabulären. Jag tycker att det här smakar lite illa, Hans Olsson.

Herr talman! Jag ska inte ta fram den där artikeln igen. Ni kommer ihåg att jag räknade upp hur mycket några personer betalar. Var det 45 miljoner för Hennes & Mauritz ägare? Det är 1 ½ procent av hans förmögenhet. Det är svårt att tänka sig, om någon betalar in 1 ½ procent, att det är någon form av konfiskation och att vi vill åt dem som jobbar och sliter i sitt anletes svett. Jag tror faktiskt att det inte är så tokigt. Jag sade också att detta är en symbol för att hålla ihop landet. Jag tror att det är viktigt. "Hålla ihop landet" låter lite högtravande, men jag tror att det är viktigt att människor känner att det är rättvist. Då är förmögenhetsskatten en form av symbol. Jag tror också att skattetrycket inte har någon som helst betydelse för hur ett lands människor har det och om de mår bra. Jag brukar ibland titta i foldern Basfakta om svenska skatter , som vi har på utskottet. Där ligger Sverige högst när det gäller skatteintäkter i förhållande till bnp med 50 procent. Nu kommer det att sjunka. Längst ned ligger Mexico med 19 procent. Då borde alltså, enligt det sätt att resonera som ni har, Mexico vara det förlovade landet, eftersom Sverige med sitt skattetryck ställer till så mycket besvär. Jag tror inte på det. Jag tror att det är en bra balans som vi har, och jag tror att det är viktigt för symboliken och även för pengarna att vi behåller förmögenhetsskatten.

Herr talman! Jag kan dela Hans Olssons uppfattning så långt att en viss skatt i ett visst sammanhang kan ha ett berättigande under en viss tid. Därför kan man inte göra jämförelsen på det vis som Hans Olsson gör. Man måste se helheten i beskattningssystemen i respektive land. I Sverige, som vi nu diskuterar, är den skatten skadlig, anser jag. Det är inte rättvisa, säger Hans Olsson. Jag konstaterar att det enda Socialdemokraterna kan hänga upp det på är att säga att förmögenhetsskatten är en symbol, ingenting annat. De som betalar förmögenhetsskatt är i dag i första hand pensionärer. De ser sig inte som storfräsare i samhället. Jag tycker därför att reformen är välbehövlig. Den ställer riskvilligt kapital till näringslivets förfogande så att vi kan skapa ett samhälle med fler arbeten vilket gagnar välfärden för såväl pensionärer som oss andra.

Herr talman! Ingvar Kamprad, känd för att ha grundat företaget Ikea, har gjort större insatser för vårt land än många andra, mer än de allra flesta. Ikea är en holländsk stiftelse. Hans Rausing, företrädare för och huvudägare i Tetrapak och Alfa Laval har också gjort större insatser för vårt land än många andra. Han är bosatt i London. Tetrapak är ett brittiskt företag. Herr talman! Jag tar dessa som exempel på det som Mats Sjöstrand sade 2003 vid en utfrågning i skatteutskottet. Utfrågningen är protokollerad och mycket intressant. Mats Sjöstrand, chef för dåvarande Riksskatteverket, nuvarande Skatteverket, sade nämligen följande: Förmögenhetsskatten i Sverige är en i princip frivillig skatt. Det är ett fantastiskt uttalande - en i princip frivillig skatt. Få saker skulle gagna Sverige så mycket som ifall Ingvar Kamprad flyttade tillbaka till vårt land. Jag vet att han ofta vistas i det vackra Värmland, i Hammarö, på somrarna. Hans hustru finns nämligen där. Han skulle säkerligen vilja bo i Älmhult, det är jag övertygad om, men han kan inte av skatteskäl. Varför är Hans Rausing, för att återknyta till honom, skriven utanför London när han i själva verket skulle vilja bo i Kivik där han har sin sommarstuga? Varför inte se till att han kommer tillbaka? Huvudproblemet är att många av våra mest framgångsrika företag förlagt sina verksamheter till andra länder och betalar skatt - visserligen lägre - i dessa länder. Man kan också ta Tranemo i Västergötland som exempel. Jag var där för ett tag sedan; Hans Olsson vet var Tranemo ligger. Där finns fantastiska företag. Kraftfulla företag som gärna skulle vilja vara kvar i Sverige finns på många håll runt om i världen. Jag tar upp detta exempel från tekoindustrin. Varför har de etablerat sig utomlands? Varför finns deras huvudtillverkning i Bulgarien? Jo, det har med skatteförhållandena att göra. Så är det hela vägen. Dessbättre kunde Socialdemokraterna lägga fram ett förslag, som hade varmt stöd av oss, om att ta bort arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Vi har nu kommit till ett vägskäl där vi kan göra oss av med den. Därmed finns inte längre några skäl till att flytta utomlands. Det är bra att vi kan bjuda tillbaka Hans Rausing och Ingvar Kamprad och att företagaren i Tranemo inte känner sig tvingad att flytta utomlands. I stället behöver vi fler företag och företagare så att vi får fler jobb i Sverige. År 2004 betalade 209 000 personer i Sverige förmögenhetsskatt. Antalet sjönk till 162 000 år 2005 eftersom man höjde den nedre gränsen. Problemet är att en allt större del av förmögenhetsskatten inte består av produktiva saker utan av fastigheter; vi har tidigare i dag diskuterat fastighetsskatten. Man skulle kunna tro att Sverige är ett rikt land som kan ha förmögenhetsskatten kvar, men så rika har vi inte lyckats bli att vi har råd med den. Detta är därför en viktig reform för att göra svenska folket ännu lite rikare. När man ser på sammansättningen - och inte ser på det som Marie Engström i vissa sammanhang mycket förtjänstfullt går in på, nämligen deciler - kan man konstatera att 41 procent av förmögenhetsskatten år 2004 bestod av villor, 12 procent av bostadsrätter och 7 procent av kapital. Endast 40 procent bestod av annat. För ett antal år sedan fanns den så kallade valpskatten. Det var en skatt på aktieomsättning. Vad hände när man införde aktieomsättningsskatten? Hela aktiehandeln flyttade från vårt land, huvudsakligen till London. Man var tvungen att avskaffa valpskatten eftersom den blev så styrande. Jag kan inte gå ed på om det kommer tillbaka 1 miljard, 10 miljarder, 500 miljarder eller 1 000 miljarder till vårt land, men det viktigaste är att vi avskaffar incitamentet för att ytterligare människor flyttar ut ur landet och i stället blir kvar och driver verksamhet här. Därför tycker jag att man ska erkänna att detta är en bra reform. Herr talman! Jag har ofta diskuterat ifall förmögenhetsskatten alltid varit en dålig skatt. Jag tycker inte det. Jag håller med Adam Smith, som levde på 1700-talet, om att förmögenhetsskatten en gång i tiden var en god skatt. Den var tidigare en bra liberal skatt. I princip har jag inget emot den, för den har nämligen den karaktären - om alla skulle betala den - att det skulle vara skatt efter bärkraft. Men genom tiderna har vi totalt urholkat basen för den, och den har kommit att framstå som en icke-rättvis skatt. Den har blivit, som Mats Sjöstrand sade 2003, en i princip helt frivillig skatt. Därför är det bra att den avskaffas, vilket många andra länder också gjort. Så kommer vi till finansieringen. Vi befinner oss i ett konjunkturläge som dessbättre fortfarande är på uppåtgående, bland annat tack vare att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt en stabil grund för svensk ekonomi. Nu gör vi ännu mer, och därmed ökar också sysselsättningen ännu mer. När vi så småningom når kapacitetstaket i sysselsättning och produktivitet vet vi att om vi späder på alltför mycket får vi inflation. Därför måste även denna skatt betalas på något sätt. Det sker i huvudsak, herr talman, genom den begränsade avdragsrätten för privat pensionssparande. Den har ju tidigare även varit begränsad uppåt. Det finns en ideologiskt mycket intressant sak med detta, nämligen att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet går emot finansieringen. Vi vet hur pensionssparandet är sammansatt. De flesta som pensionssparar betalar in mindre än 1 000 kronor i månaden. I själva verket är det 82 procent som betalar mindre än 1 000 kronor i månaden. Jag tillhör själv kategorin som betalar ungefär 1 000 kronor i månaden. Jag tror att många tycker att det är värdefullt att pensionsspara. När Socialdemokraterna nu går emot förslaget är det en signal. Vi ska ha klart för oss att det för det första är ett stöd till dem som tjänar allra mest. Man vill att folk ska kunna förskjuta sin skatt i tiden, ha avdragsrätt nu när de kanske har över 50 procent i marginalskatt, för att senare, när de får lite lägre inkomster, kunna ta ut pengarna med 30 procents marginalskatt. Det är en konstig princip som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har. Den går tvärtemot det ni i övrigt säger. För det andra gäller det sättet ni argumenterar på. Jag var, ungefär som Jörgen Johansson, lite skeptisk till förslaget från början, men när jag läst Socialdemokraternas reservation har jag insett att detta är en helt riktig reform. Det ni i själva verket säger är nämligen att ni inte tror på ert eget skattesystem, det som vi gemensamt burit upp, utan man måste spara. Det gäller särskilt om man har höga inkomster. Då måste man spara stora summor för att förskjuta dem i tiden, annars får man inte tillräcklig pension. På den borgerliga sidan har vi uppenbarligen större tilltro till skattesystemen än ni har. Av ideologiska skäl måste ni tänka igenom - och det måste ni göra just nu - om ni verkligen ska stå fast vid förslaget att det ska vara nästan fri avdragsrätt upp till flera basbelopp. Det kommer bara att gynna dem som har de högsta inkomsterna, inte vanliga människor. Man kan i det här läget se hur många det är som pensionssparar av de vanliga människorna. Det är 82 procent som sparar ungefär 1 000 kronor i månaden. Det är mycket färre som sparar mycket mera. Men ni slår vakt om dem som har högst inkomster. Det är ideologiskt konstigt, måste jag säga. Jag tror mycket mer än ni på vårt pensionssystem. Herr talman! Jag tycker att det är roligt att yrka bifall till även denna proposition, som sätter stopp för ett förmögenhetsskattesystem som har överlevt sig självt och dessutom ger ett rättvisare system när det gäller avdragsrätter för pensionsförsäkringar.

Herr talman! I dag är det TCO som har gått ut och berättat hur många av deras medlemmar som drabbas av att man inte får dra av sitt pensionssparande. Nere i Västra Götalandsregionen var det 49 000 som förlorade på det här. Varför ska de vara med och betala sänkningen av förmögenhetsskatten? Jag hade hoppats på att få svar på en fråga nu. Gunnar Andrén sade att det är viktigt att vi finansierar en sådan här reform, så att den inte skapar inflation. Jag frågade lite grann om det, för jag hade inte hittat det. Enligt betänkandet är intäktsbortfallet 6-7 miljarder. Begränsningen av avdragsrätten ger 1,3 miljarder. En icke försumbar andel av pengarna fattas. Det är över 5 miljarder. Varifrån tas de?

Herr talman! Den statsfinansiella frågan om exakt hur pengar kommer ut och in och så vidare är väldigt viktig, och jag ska återkomma till den och hur man beräknar detta. Men den viktiga fråga som Hans Olsson ställer är varför TCO-medlemmarna ska vara med och betala. Den frågan kan man ställa. Vi är alla drabbade. Ni är till och med bekymrade över att vi har sänkt skatterna med 60-70 miljarder. Jag träffar aldrig någon som är bekymrad över detta. Det är bara ni på oppositionssidan i riksdagen som är det. Svaret är att vi då kan ha kvar jobben i Tranemo - det är bra att Hans Olsson är därifrån. Då kan vi ha kvar jobben i Tranemo. Då ska de inte flytta därifrån. Det finns inget incitament för det. De ska inte behöva göra som Ingvar Kamprad och Hans Rausing. De ska kunna vara kvar. Därför är denna reform bra. Sedan kan man alltid diskutera exakt vilka gränser man ska ha och om det ska vara 1 000 kronor eller något annat. När det gäller pensionssparandet ska man ha klart för sig att ni gillar att alla ska kunna dra av tre fyra basbelopp. Nu begränsar vi detta. Vi tror mer på skattesystemet än ni gör och tror att man kommer att klara pensionerna bättre. Jag tycker att ni ska fundera på hur ert förslag slår rent fördelningsmässigt. Ni klagar alltid på oss angående detta i andra sammanhang, men i det här fallet är det ni som står på de verkliga höginkomsttagarnas sida. Herr talman! Allra sist: Pensionssparandet handlar i första hand om en förskjutning i tiden. Men de som har höga inkomstskatter drar gärna av det här, för de får höga avdrag just nu och kan ta ut det lite senare med en lägre skatt. Vad är det för fördelningspolitik? Tror ni att de i Tranemo gillar detta?

Herr talman! Ibland blir man faktiskt mållös. Jag måste säga det. Hur det gick till vet jag inte, men på något vis uppfattade jag att Gunnar Andrén lyckades argumentera för att vi ställer upp för de förmögna när vi säger nej till att ta bort förmögenhetsskatten. Jag fattar inte riktigt hur det gick till, så jag släpper den frågan. Jag hade förmånen och den stora glädjen att vara i kammaren förra veckan också. Jag lyssnade då på Gunnar Andrén när han citerade den liberala gurun, som jag antar är Adam Smith. Han uppmanade oss att läsa Skatter i Sverige - skattestatistisk årsbok 2006 . Det har jag gjort, men kan upplysa om att 07:an har kommit, och den var bättre. Adam Smith skriver, som Gunnar Andrén sade, att medborgarna i varje land bör bidra till statens underhåll så nära som möjligt i förhållande till sina respektive förmågor, det vill säga i förhållande till respektive inkomster. Det låter precis som förmögenhetsskatten eller en progressiv skatteskala. Förmögenhetsskatten är ingen socialdemokratisk uppfinning. Den tillkom redan 1910, sju år innan de första socialdemokraterna blev statsråd i Sverige. Var det så att de gamla liberalerna var lite mer renläriga och ideologiskt bättre skolade, eftersom de införde förmögenhetsskatten?

Herr talman! Det var klokt av Hans Olsson att släppa den första delen. Det har jag full förståelse för. Den andra delen, som gäller om förmögenhetsskatten är en liberal skatt eller inte, har jag utvecklat vid olika tillfällen här i riksdagen. Generaldirektör Sjöstrand gjorde 2003 den goda sammanfattningen att det i princip har blivit en frivillig skatt. Om det inte hade funnits så otroligt många hål hade det varit en skatt med alla de kännetecken som Adam Smith skrev om på 1700-talet, framför allt att det är fråga om skatt efter bärkraft. Men problemet är ett annat. Den har blivit så urholkad, ungefär som en schweizerost, att den har blivit i princip frivillig. Någon har lovat att Socialdemokraterna ska skapa ett helt rättvist skattesystem. Det vore en fantastisk uppfinning om man kunde göra detta. Jag tror inte på det, men vi får väl se. Om ni kan skapa ett rättvist skattesystem och det innehåller en förmögenhetsskatt som betalas enligt principen om skatt efter bärkraft är jag villig att stödja detta utifrån liberala utgångspunkter. Det tycker jag att man ska göra. Men det får inte vara så att förmögenhetsskatten i princip är frivillig. Det kommer människorna i Tranemo inte att gilla. De vill hellre ha jobben kvar, det är jag helt övertygad om. Så är det i hela landet. För att återgå till Hans Rausing och Ingvar Kamprad: Det finns ingenting som skulle gagna Sverige och bilden av Sverige så mycket som om dessa två personer flyttade tillbaka. Den här regeringen har nu skapat möjligheter för dem att bosätta sig i Hammarö, Älmhult, Kivik eller Lund. Det tycker jag skulle vara en jättebra sak. Driv inte fler företagare ur landet med några fler förmögenhetsskatter!

Herr talman! Ni företrädare för alliansen pratar ibland som om människor blir fjättrade utomlands till följd av förmögenhetsskatten. Ni har ett märkligt sätt att uttrycka er. Jag tänkte ändå ta upp uttalandet om frivillig skatt och att en större andel av förmögenhetstillgångarna består av fastigheter. Det är riktigt. Man får ändå resonera lite grann kring förmögenhetsskatten. Det vill jag gärna göra. Jag tänker absolut inte påstå att den är fullständig i alla delar. Jag sade också i mitt anförande att man kan se det om man tittar på vilka deciler som betalar förmögenhetsskatten. Tidigare var det drygt 70 procent av förmögenhetsskatten som betalades av decil 10. Nu är vi nere i 60 procent. Det tror jag bland annat beror på det som både jag och Gunnar Andrén talar om att allt större andel av förmögenhetstillgångar består av fastigheter. Gunnar Andrén brukar hylla viktiga principer och bland annat principen om rättvisa. Är det så att man nu tar bort en skatt som ändå till stor del betalas av decil 10 bör man ersätta den med någonting annat. Man har ingen idé om hur man ska beskatta den här gruppen människor på ett annat sätt. Det är inte heller rättvist. Vad säger Gunnar Andrén om det?

Herr talman! Det är intressanta synpunkter som Marie Engström kommer med. Den sista frågan är: Vem betalar skatt i Sverige? Låt oss ta företagarna, eller de tre som jag råkat nämna som är två storföretag och ett mindre företag i textilbranschen i Tranemo. Jag tar dem som exempel, men jag skulle kunna ta många andra. Så länge de är bosatta utomlands betalar de noll kronor i förmögenhetsskatt men också i inkomstskatt och andra kapitalskatter. Det är därför som det är så viktigt att se till att vi har incitament så att de flyttar tillbaka. Då kommer de att betala åtminstone inkomstskatter. I den mån de har något kapital kvar - vilket vi får hoppas, och förmodligen ganska mycket - kommer de också att betala ränteskatt och så vidare. Nu gör de inte det. Det är ett av problemen med detta. Jag tror inte att detta statsfinansiellt kommer att bli det moras man kanske tror nu. Om det är så att fler flyttar tillbaka tror jag för min del att vi kommer att få andra sorters intäkter från dem än de vi har just nu. Detta kan man dock inte vara säker på. De kan ha slagit sig till ro väldigt gott utomlands. Men det är min förhoppning. Den andra effekten som jag ser som är ännu viktigare är att incitamentet för att fler kommer att drivas ur landet just på grund av skatterätten har minskat i och med reformen.

Herr talman! Man talar om att människor kommer att drivas ur landet. Det är väldigt starka ord man använder hela tiden. Finns det inte några andra skäl som gör att människor bosätter sig i andra länder, att företag gör investeringar i andra länder och till exempel huvudkontor flyttar eller vad som helst? Ni är inte resonabla på något sätt. Gunnar Andrén har sagt att det nog inte går att säga hur många människor som kommer tillbaka, hur mycket kapital som kommer tillbaka och var det kommer att hamna. Det får jag ge ett erkännande för. Jag kanske snarare tycker om den typen av diskussion. Man kan i varje fall tillstå: Nej, man kan faktiskt inte riktigt veta hur det blir. Jag har också sagt hela tiden: Här tar ni nog i lite grann för mycket. Det kanske skulle vara lite mer klädsamt om man uppvisade en attityd där man erkänner att det kanske inte riktigt blir så att alla dessa 500 miljarder kronor eller mer kommer tillbaka. Visst finns det problem med förmögenhetsskatten. Men det gör inte att jag eller mitt parti tycker att den ska tas bort. Det finns snarare anledning att se över den och hitta andra sätt att beskatta människor som hör till de deciler och den procent som jag talade om i mitt anförande som faktiskt äger 20, 30 eller 40 procent av våra samlade privata tillgångar.

Herr talman! Man skulle önska att vi levde i en annan värld än den vi lever i. Jag använde uttrycket "drivits ur landet". Jag tror att det är många som av just beskattningsskäl har funnit tillräckliga skäl att flytta utomlands. Det incitamentet har vi nu minskat. Jag tror för min del att det är väldigt viktigt av symboliska skäl att se till att så många svenskar som möjligt verkligen uppskattar sitt eget land och bor kvar i vårt land. Jag tror att alla här och de flesta andra också tycker att vårt land är fantastiskt att få bo i. Vi har en social omsorg och allt möjligt sådant som det är väldigt viktigt att stå fast vid. Mot den bakgrunden är det ett klokt förslag att avskaffa förmögenhetsskatten på det sätt som nu sker. I min diskussion med Hans Olsson sade jag och medger gärna nu att den skatten i ett annat tidsskede har varit just en skatt som liberaler som tyckt som Adam Smith har tyckt varit en bra skatt. Men tyvärr har det under lång tid varit, för att åter referera Mats Sjöstrands uttalande, en skatt som i princip blivit helt frivillig. Sådana skatter tror jag att Marie Engström och jag tycker att vi inte ska ha. Marie Engström tycker att man ska omarbeta det. Jag tror att det är omöjligt i det här läget. Därför är det bättre att avskaffa det.

Herr talman! Efter 97 år avskaffas förmögenhetskatten i vårt land. Nu gör Sverige det vi borde ha gjort för länge sedan och vad det ena konkurrentlandet efter det andra har gjort i Europa och inom den europeiska unionen. När förmögenhetsskatten har avskaffats i det ena EU-landet efter det andra är det under socialdemokratiska, liberala, konservativa och kristdemokratiska regeringar. I vårt östra grannland Finland medverkade Socialdemokraterna till en reform där förmögenhetsskatten avskaffades. Mer dramatiskt än så har det inte varit i den europeiska socialdemokratin. Herr talman! Ett väsentligt motiv att avskaffa förmögenhetsskatten är att värna det svenska ägandet. Attackerna mot svenska bolag från utlandet har mycket av sin förklaring i hur förmögenhetsskatten snedvrider skatteförhållandet mellan svenska och utländska ägare. Ska vi i längden kunna försvara att svenska bolag ägs och kontrolleras från vårt eget land måste vi snarast ta bort de skatter som snedvrider och stör ägandet. Vem som äger svenska bolag har en stark koppling till sysselsättningen eftersom huvudägarens hemvist i allt väsentligt också bestämmer var huvudkontoret ska placeras. Runt varje huvudkontor skapas mängder med arbetstillfällen både på kontoret och i verksamheter som riktar sig mot de anställda där. Därför är det även ur denna aspekt viktigt att vi tar bort förmögenhetsskatten så att utflyttningen av svenska företag inte drivs av en snedvridande beskattning. Herr talman! Av förmögenhetsskatten som betalades in år 2002 utgjorde egnahem inte mindre än 43 procent av den totala tillgångsmassan. Inkomstbeskattningen däremot vad gäller arbetsinkomster och bolagsvinster tillsammans med kapitalbeskattningen, det vill säga räntor och reavinster, innebär att en faktisk inkomst beskattas. Det handlar om en skatt på kapitalflöden. Förmögenhetsbeskattningen och fastighetsbeskattningen berör fiktiva värden och fiktiva intäkter. Fiktiva värden och intäkter ska inte beskattas. Det finner vi kristdemokrater orättfärdigt. Är förmögenheten bunden i fastigheter och inte går att omsätta i inkomster med mindre än att bostaden säljs är detta en fiktiv intäkt. Investeringar som realt skulle kunna ge en avkastning på 3-4 procent eller lägre har heller inte kommit till stånd i vårt land på grund av förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten har konstaterbara och samhällsekonomiskt skadliga effekter. Den slår orättfärdigt mot enskilda människors möjlighet att bygga upp en egen stark ekonomi. Förmögenhetsskatten har inbringat 4-5 miljarder kronor de senaste åren. Detta belopp ska vägas mot de nya skatteintäkter som det kapital som kommer hem till vårt land inbringar samt de effekter på ränteläge, sysselsättning och investeringar som en slopad förmögenhetsskatt kan medföra. Enligt uppskattningar som gjorts befinner sig 500 till kanske uppemot 1 500 miljarder kronor utomlands. Låt oss räkna med att det är ca 600 miljarder kronor utomlands som tillhör svenskar. Om 20 procent av detta flyttkapital placerades i Sverige skulle det innebära att avkastning och reavinster på 120 miljarder kronor kan beskattas här hemma, vilket är ett rimligt antagande med tanke på de erfarenheter som gjorts i exempelvis Österrike. Herr talman! När vi tidigare debatterade fastighetsskatten och dess vara eller icke vara handlade det om en direkt orättfärdig skattekonstruktion. Fastighetsskatten är orättfärdig och bryter mot grundläggande skatterättsliga principer, som skatt efter bärkraft och likviditetsprincipen. Förmögenhetsskatten, menar vi kristdemokrater och Allians för Sverige, har haft liknande orättfärdiga effekter, när den utan begränsningsregel eller med otillräcklig begränsning har drabbat vanliga bofasta husägare eller vanliga sommarstugeägare som haft sina hus på fel ställen. Förmögenhetsskatten har för väldigt många fungerat som ytterligare en fastighetsskatt, ytterligare en skatt på fast egendom. Detta har varit orättfärdigt. Det har varit ett illegitimt skatteuttag. Detta rättar vi nu till genom att slopa förmögenhetsskatten. Herr talman! Det finns naturligtvis fler viktiga orsaker till denna reform. Allians för Sverige för en medveten politik som syftar till att återupprätta värdet av företagsamhet och eget arbete. Med en sådan politik, menar vi, bryts utanförskapet. Jag ser att det största oppositionspartiet i sin reservation säger sig inte förstå denna argumentering, och jag ska göra ett försök att förtydliga ytterligare. Med bättre villkor för fler och växande företag ökar sysselsättningen, minskar arbetslösheten och tryggas välfärden. En stor del av vår befolkning har sin huvudsakliga inkomst från små och medelstora företag. En del av dessa mindre företag har också stor potential att växa genom nyanställningar. En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering för småföretag i expansionsfasen kräver många privata finansiärer, beredda att ta risker. Herr talman! Skatteregler och lagstiftning måste därför stimulera sparande. Villkoren för sparande får inte försvåra för privat sparkapital att kanaliseras i företagssektorn för investeringar i näringslivet. Då måste också förutsättningarna finnas för många - jag understryker detta: för många - att bygga upp en stark privat ekonomi. Här kommer också politisk filosofi in, eftersom socialism per definition är skeptisk till, ja, rent av emot, kapitalackumulation. Det vore, tror jag, väldigt bra för vårt land om Socialdemokraterna kunde släppa den låsningen. Herr talman! De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att behålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen är främst den fria kapitalmarknaden inom Europeiska unionen. Ett skattetryck som avsevärt överstiger grannländernas är skadligt för Sveriges ekonomi. Förmögenhetsskatten kunde tidigare motiveras av fördelningspolitiska skäl, men i dag träffar den enbart vissa tillgångar och får helt andra effekter. Ett tydligt bevis för detta är att Socialdemokraterna tidigare befriade huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt på sitt aktiekapital. Detta skedde samtidigt som företagare jagades av Skatteverket för vad man beskrev som överlikviditet. Den tidigare socialdemokratiska regeringens motiv för skattebefrielsen på aktieinnehav var och är att aktiemiljardärerna annars skulle lämna Sverige med sina tillgångar, vilket skulle skada vårt land. Men lämnat Sverige har Kamprad, Rausing och många fler gjort, och det för länge sedan. Herr talman! Skadorna för Sverige är uppenbara. Men de är svåra att mäta, svåra att läka och svåra att kompensera. Det är de som inte har de stora tillgångarna, de som inte har kunnat planera bort förmögenhetsskatten genom transaktioner från det ena tillgångsslaget till det andra, som många som är befriade från denna förmögenhetsskatt - det är de som har funnits kvar och som har betalat skatten. Detta kan inte upplevas som ett rättmätigt och rättvist skattesystem. Herr talman! Vi i Allians för Sverige menar att argumenten håller. Förmögenhetsskatten slopas nu för att underlätta framför allt de mindre företagens kapitalförsörjning. Sverige anpassar sig till omvärlden, till det Norden och det Europa som vi har i dag. Förmögenhetsskatten medförde också en rad problem av rättvise-, tillämpnings- och legitimitetskaraktär. Skatten rymde så många och nödvändiga undantag att ett korthus framstod som hållbart i jämförelse med den svenska förmögenhetsbeskattningen. Inte ens lågt ställda krav på lika behandling kunde rimligen sägas vara uppfyllda. Detta innebar även åtföljande snedvridningar på kapitalmarknaderna. Avslutningsvis, herr talman: Den svenska förmögenhetsskatten är skadlig för den solidariska välfärden och fördelningspolitiken. Den urholkar det som är förutsättningen för fördelning. Vi menar att det är dags för oppositionen att släppa retoriken kring rättvisa när man själv står på en bräcklig grund i denna fråga. Vad oppositionen i stället borde göra är att bejaka att möjligheterna för ett svenskt ägande i företagen nu stärks, att svenskt riskvilligt kapital kan komma hem igen och att vi får en lagstiftning som är mer överblickbar och anpassad till omvärlden. Vi kristdemokrater i Allians för Sverige har funnit förmögenhetsskatten orättvis, omodern och oansvarig. Förmögenhetsskatten måste bort, och det för landets skull. Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande 15 om slopad förmögenhetsskatt och därmed avslag på reservationerna.

Herr talman! För några timmar sedan tog jag en liten smörgås i kaféet, och då kom talmannens företrädare in och skojade lite med några av sina partivänner. Han sade att nu sitter miljontals svenskar med tårar i ögonen och säger att äntligen försvinner förmögenhetsskatten. Och så skrattade de lite. Jag tror inte att det blir så. Jag tror inte att det sitter några svenskar med tårar i ögonen och tycker att det är ett fantastiskt beslut att vi tar bort förmögenhetsskatten. Orsaken till det är helt enkelt att de flesta svenskar inte inser hur mycket den här skatten skadar Sverige. Om man inte själv drabbas av den och betalar den på sin skattsedel bryr man sig inte. Det är antagligen därför som skatten finns kvar. Själv har jag tyvärr aldrig haft någon skattepliktig förmögenhet att betala för. Men jag nämnde tidigare att jag har jobbat 20 år på bank som kundrådgivare och jurist. Jag har på nära håll sett de orimliga och skadliga effekterna av den här skatten. För bara några år sedan hade jag inte en tanke på att jag i dag skulle vara riksdagsledamot och stå i den här talarstolen och konstatera att förmögenhetsskatten snart är ett minne blott. Det känns faktiskt lite speciellt. Om jag ska vara ärlig är det så att bortsett från alla de orättvisor som tidigare talare har nämnt är förmögenhetsskatten en riktigt dålig affärsidé för den svenska staten. Skadorna som skatten medför är mycket större än den begränsade skatt man får in. De flesta andra europeiska länder har, som sagt, redan insett det och avskaffat den här skatten. Förmögenhetsskatten är mycket riktigt en alldeles frivillig skatt, framför allt för den som äger bankmedel och värdepapper. De som har råd att köpa tjänster av en konsult kan med ganska enkla medel slippa skatten. Jag har själv varit en av de konsulterna. De enda som inte kommer undan är de som äger sitt eget skuldfria boende. Precis som andra har påpekat är förmögenhetsskatten i praktiken i dag en extra fastighetsskatt. Min Sjuhäradskollega Hans Olsson nämnde att 60 procent av skatten betalas av de 10 procenten med högst inkomst. Det är möjligt att det är så. Men jag har sett vilka det är som betalar de övriga 40 procenten, och det bekymrar mig mycket mer. Jag skulle kunna göra en del utvikningar om Hans Olssons kommentarer kring arvs- och gåvoskatten, eftersom jag har jobbat med den skatten också. Jag tycker att en del av beskrivningarna inte stämde riktigt med verkligheten. De som tjänade mest på den avskaffade arvsskatten var de som ärvde stora miljonbelopp av väldigt avlägsna släktingar - de fick stor effekt av den här skatten - medan de som ärvde sin make eller maka fick väldigt liten effekt, eftersom det fanns väldigt höga fribelopp och lägre skattesats på de arven. Ur fördelningssynpunkt var inte avskaffandet av arvsskatten någon speciellt lysande idé. Men det kan vi ta en annan gång. Under mina 20 år som bankanställd har jag sett så mycket pengar lämna Sverige att oppositionen skulle blekna om de visste. Jag har gjort hundratals boutredningar under åren för kunder med omfattande privatekonomi, och när en person avlider kommer det ofta fram tillgångar som ingen hade känt till. Jag har hittat många miljoner placerade utomlands i alla möjliga och omöjliga former. Det är golfbanor i Australien, lägenheter i Västindien, svenska aktieportföljer i Schweiz och fondplaceringar i Japan, för att nämna några. Tänk om alla dessa pengar i stället hade investerats i svenska företag eller i utveckling av nya produkter. Tänk så många nya jobb vi då skulle ha haft i Sverige. Eller tänk om de placerats i svenska banker och gett skatteinkomster till staten för räntor, utdelningar och reavinster. Nu finns pengarna utomlands och ger arbete, tillväxt och skatteinkomster i andra länder i stället. Även för den som låter pengarna stanna kvar i Sverige finns det lösningar för att slippa förmögenhetsskatten. Jag har under åren på nära håll sett och till och med arbetat med de smarta lösningar som banker och försäkringsbolag erbjudit för att göra förmögenheter skattefria, och då gäller det bara de lagliga lösningarna. Andra rådgivare, utanför bankerna och försäkringsbolagen, har inte varit fullt lika seriösa och noga med att följa lagen. Det finns ett mycket stort mörkertal. Den som köper en nybyggd bostadsrätt för 5 miljoner slipper oftast förmögenhetsskatt eftersom lägenheten värderas till noll. Den som äger sitt slutamorterade radhus taxerat till samma summa får däremot betala. Godsägarna med stora herrgårdar, bland annat vissa före detta statsministrar, är i stor utsträckning befriade från skatt medan många villaägare med lite mindre men högt taxerade hus får betala. Den som placerar i veteranbilar, lyxbåtar, konst, smycken, frimärks- och myntsamlingar eller antikviteter kan ofta slippa hela eller delar av skatten. Samma sak gäller för den som köper aktier på udda aktielistor, sparar sina kontanter i bankfack eller satsar pengarna i listiga sparformer, kluriga försäkringslösningar, optioner eller andra derivatprodukter. Man trollar bort förmögenhetsskatten. Den som i stället satsar sina pengar i svenska börsbolag eller fonder eller sparar på ett bankkonto får betala. Huvudaktieägare i stora börsbolag kan äga aktier för miljarder utan att behöva betala förmögenhetsskatt. Gamla fru Johansson som råkar ha ett högt taxerat radhus kan tvingas betala förmögenhetsskatt för några hundra aktier i Volvo. Herr talman! Socialdemokraterna har utformat en av de mest orättvisa skatter som finns i Sverige och en av de mest skadliga skatterna som driver kapital och jobb från landet. Det märkligaste av allt är att de i dag står i kammaren och försvarar denna skatt. Vi har i dagarna sett hur förmögenhetsskillnaderna har vuxit i Sverige under Socialdemokraternas tolv år vid makten. Det påpekade också Marie Engström förut. De rikaste har blivit allt rikare och förmögenhetsskillnaderna i samhället har ökat. Medelklassen har tvingats bära allt tyngre skattebördor och många saknar i dag sparkapital helt och hållet. Trots detta har många tvingats betala förmögenhetsskatt för sitt boende. Många av de rikaste har däremot sluppit förmögenhetsskatten och därmed blivit ännu rikare. Det finns helt enkelt inga argument kvar för att behålla en förmögenhetsskatt. De som ändå försvarar denna skatt är antingen lyckligt ovetande om hur verkligheten ser ut eller använder förmögenhetsskatten enbart som en politisk symbol. Oavsett vilket är det allvarligt och oansvarigt. Kanske skulle Socialdemokraterna lyssna lite på Widar Andersson, tidigare s-politiker och numera politisk redaktör på tidningen Folkbladet. Han skrev en gästkrönika i Borås Tidning den 11 oktober i år. Där kunde man läsa följande: Förmögenhetsskatten är sakligt sett en ineffektiv och för de riktigt förmögna närmast frivillig skatt som dessutom tycks skrämma i väg mer kapital än vad som beskattas. Det är självklart att oppositionen nu säger nej till att slopa skatten. Precis lika självklart är det att förmögenhetsskatten inte kommer att återinföras av en s-regering. Allt enligt Widar Andersson, s-politiker. Jag hoppas i alla fall att Socialdemokraterna i dag kan ge ett tydligt besked om att man inte kommer att driva frågan om att återinföra förmögenhetsskatten. Det skulle göra att utflödet av kapital från Sverige upphör och att en del pengar som i dag finns utomlands sakta skulle börja leta sig hem till Sverige igen och skapa förutsättningar för fler företag och fler jobb. Herr talman! Förmögenhetsskatten har skadat svensk ekonomi under decennier. Men nu är det slut med dumheterna. På måndag kastar alliansen förmögenhetsskatten på historiens sophög. Det är bra för Sverige. Egentligen borde 9 miljoner svenskar vara väldigt glada över detta. Jag yrkar med glädje och stolthet bifall till utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Lena Asplund, Ulf Berg, Lennart Hedquist och Jessica Polfjärd (alla m) samt Lennart Sacrédeus (kd).