Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Fru talman! Vi debatterar i dag en nationell strategi mot organiserad brottslighet.

Sverige har på några få årtionden gått från att vara ett av världens tryggaste och minst korrupta länder till att vara ett land där gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten blir alltmer tongivande.

Polisen bedömer att den organiserade brottsligheten årligen omsätter 100-150 miljarder kronor. Vi har gängkriminalitet med återkommande skjutningar och sprängningar, och allt fler oskyldiga människor får sätta livet till i gängens uppgörelser.

Men helt nattsvart är det inte. Sverige är fortfarande ett av världens minst korrupta länder och hamnar i dag på sjätte plats i världen när man mäter vilka länder som har minst korruption. Sett till länderna i EU innehar Sverige en tredjeplats, en plats vi haft de senaste tio åren. Bara Danmark och Finland har varit och är bättre i EU.

Att just Sverige och Norden rankas högst i världen när det gäller frånvaro av korruption förvånar mig inte. Norden har några av världens mest homogena länder med stor tilltro till varandra, myndigheter, staten och vårt demokratiska system.

Den stora invandringen till Sverige håller dock på att förändra detta. Vi har tagit emot väldigt många människor från länder där man inte har samma tilltro till myndigheter, till staten eller till det demokratiska samhället.

Fru talman! Korruption kan ta sig många uttryck. Det kan röra sig om allt från kriminella nätverk som använder myndighetsanställda för sin verksamhet och fusk med assistansersättning där assistansbolag misstänks ha infiltrerat Försäkringskassan till att olika grupper försöker infiltrera politiska partier eller att en klanledare lovar bort en massa röster till ett enskilt politiskt parti mot någon form av motprestation.

Vårt välfärdssystem är i stor utsträckning tillitsbaserat och baseras på uppgifter från den sökande. Den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från de statliga välfärdssystemen bedöms uppgå till cirka 20 miljarder kronor.

Ekonomistyrningsverket uppskattar att cirka 90 procent av de felaktiga utbetalningarna har orsakats av de sökande, men det är okänt i hur stor utsträckning organiserad brottslighet ligger bakom dessa felaktiga utbetalningar.

Oavsett vad korruption beror på måste frågan tas på största allvar. Vi har ett ansvar att säkerställa att vi vänder denna negativa trend.

En betydelsefull åtgärd för att motverka felaktiga utbetalningar och brott mot välfärdsystemen var inrättandet av Utbetalningsmyndigheten den 1 januari 2024. Myndigheten ska administrera ett system med transaktionskonton som gör utbetalningar från vissa statliga myndigheter och genomföra dataanalyser och granskningar i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Fru talman! De kriminella är beroende av personer som i sin profession fattar myndighetsbeslut eller utfärdar intyg. Det kan leda till att kriminella försöker infiltrera myndigheter. Påverkan behöver inte vara uttrycklig eller tydlig; det kan vara fråga om mer subtil påverkan. Syftet kan vara att förmå en tjänsteman att fatta ett visst beslut eller att avstå från att fatta beslut, vilket kan leda till självcensur och till att en tystnadskultur utvecklas.

Problemen finns redan i dag inom Polismyndigheten men omfattar även näringslivet, till exempel anställda vid banker och mäklarfirmor samt revisions- och advokatbyråer. Det finns också exempel på så kallade insider i svenska hamnar som skapar sårbarheter och möjliggör smuggling i sjötrafiken.

Att otillåten och otillbörlig påverkan, infiltration och korruption får fäste i Sverige måste motverkas.

Kommuner, regioner och myndigheter behöver ges ökat stöd vid offentlig upphandling genom bättre förutsättningar att granska leverantörer för att minska risken att företag med koppling till organiserad brottslighet tilldelas uppdrag.

Medvetenhet och kunskap om problemen behöver öka och insatser genomföras för att försvara och upprätthålla de värden som utgör fundament i ett väl fungerande samhälle.

I Sverige råder i dag arbetskraftsbrist i många sektorer. Det finns och kommer fortsatt att finnas stora rekryteringsbehov i såväl offentliga som privata verksamheter, varav vissa klassas som säkerhetskänsliga. Ett exempel är Polismyndigheten, där läckor har fått allvarliga konsekvenser när människor skadats och till och med mördats.

Det är viktigt att trots en utmanande arbetssituation upprätthålla gedigna och omsorgsfulla rekryteringsprocesser. Alla arbetsgivare måste ta ansvar för att undvika anställning av personer som kan vara olämpliga för en viss tjänst.

Fru talman! Förutom en lång rad straffskärpningar och ökade resurser till inte minst Polismyndigheten och Tullverket krävs det ett helhetsgrepp där hela samhället sätts in i kampen mot den systemhotande brottsligheten.

Här fyller den nationella strategin mot den organiserade brottsligheten en väldigt viktig funktion. Det är en strategi som tydligt pekar ut färdriktningen och anger hur vi tillsammans ska arbeta mot den systemhotande brottsligheten - en strategi som regeringen tagit fram tillsammans med Sverigedemokraterna.

Det centrala är att vi arbetar ihop i statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringsliv och civilsamhälle. Det är en förutsättning för att vi ska lyckas vända denna negativa trend.

Strategin har fem huvudsakliga mål: att stoppa kriminella karriärer, att minska tillgången på illegala vapen och explosiva varor, att slå sönder den kriminella ekonomin, att bygga robusthet mot otillåten och otillbörlig påverkan samt att säkerställa tillförlitliga identiteter och en effektiv informationsförsörjning. Sammantaget kommer det att innebära ett hårt slag mot den organiserade brottsligheten.

Jag saknar dock ett sjätte mål. Det är ingen hemlighet att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten till stor del är importerad. Det är en stor brist att man inte pekar på detta i strategin. Det borde vara ett huvudmål att kraftigt minska invandringen till Sverige och öka utvisningarna, med målet att slå mot de grupper som försöker använda Sverige som en tummelplats för sina kriminella verksamheter. Det borde vara ett huvudmål att utvisa grovt kriminella, gängkriminella och dem som vägrar rätta sig efter de normer, värderingar och lagar som gäller i Sverige.

Ett ytterligare sätt att förstärka samhällsskyddet är att införa en möjlighet att utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap, även utan att de har dömts för brott. En sådan möjlighet finns i dag för annan systemhotande brottslighet genom lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Fru talman! Fler brott måste leda till lagföring. Många gånger har en persons kriminella bana inletts med mindre grov brottslighet som sedan eskalerat mot allvarligare brott. Samhället behöver sätta stopp för detta i tid. Den som begår brott ska stå till svars för sina gärningar, vilket är grundläggande för att upprätthålla förtroendet och respekten för rättssystemet.

Dessvärre är det alltför många gärningspersoner som i dag undkommer lagföring, även vid riktigt grov brottslighet. Detta är inte acceptabelt i en rättsstat som Sverige. Att ta en annan människas liv får inte resultera i ökad status och fortsatt kriminell karriär. Det ska resultera i lagföring och straff. Gärningspersoner måste mötas av en konsekvens, fortsatta våldsdåd måste förebyggas och brottsoffer och anhöriga måste få upprättelse.

Tidöpartierna arbetar gemensamt med en lång rad förslag som kommer att slå hårt mot såväl gängkriminaliteten som den organiserade brottsligheten. Redan genomförda och planerade lagändringar och straffskärpningar kommer att göra skillnad.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 1 och reservation nummer 11.

Motståndskraft och handlingskraft är namnet på den nationella strategi och den myndighetsöverskridande samverkan som regeringen och SD lägger fram. Vi socialdemokrater tycker att det är bra och nödvändigt med en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten. Det är bra och nödvändigt med myndighetssamverkan, men det ska också ge resultat i verkligheten; det handlar mycket om styrning.

Som en konstruktiv och granskande opposition ser vi dock att det krävs mer, och jag vill här lyfta upp några av de områden som vi anser att regeringen och SD förbiser eller där de inte går tillräckligt långt.

Först - det kommer nog inte som en nyhet för någon - anser vi socialdemokrater att regeringen och SD lägger för lite resurser på att minska nyrekryteringen till gängkriminalitet och grov organiserad brottslighet. Det måste gå att göra både och: vara hård mot både brotten och brottens orsaker. Den ekonomiska kris som kommunerna är i nu innebär färre lärare, färre socialarbetare och lägre stöd till föreningar, idrott och kultur.

För det andra anser vi att det behövs fler och skarpare förslag avseende ekonomisk brottslighet, inte minst vad gäller företag som brottsverktyg. Ett samhälle där tungt kriminella kan driva vårdcentraler och äga tingsrättslokaler kan väl beskrivas som ett samhälle med en minst sagt naiv syn på marknadisering. Vi har i ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna lyft konkreta åtgärder för att på ett bättre sätt komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten genom att slå mot den kriminella ekonomin.

Ekonomisk vinning är en av de viktigaste drivkrafterna för organiserad brottslighet. Narkotikahandel, bedrägerier mot äldre, illegala varor och olika former av bidragsbrott är några exempel på brottslighet som finansierar gängens verksamhet. Vi har tidigare föreslagit ett åtgärdspaket för att komma åt den ekonomiska brottsligheten. Det innebär bland annat att vi vill ge Bolagsverket en brottsförebyggande roll och ett tillsynsansvar för att stärka myndighetens arbete mot organiserad brottslighet. Vi vill vidare att revisionsplikt återinförs och att fler brott ska kunna leda till näringsförbud. Dessutom anser vi att Bolagsverket ska kunna förelägga om personlig inställelse för att hindra gängkriminella att använda stulna, kapade eller falska identiteter för att starta bolag.

För det tredje förbiser Tidöpartierna den del av den organiserade brottsligheten som riktar in sig mot och hänsynslöst utnyttjar kvinnor. Centerpartiet har i sin motion, som vi ställer oss bakom, lyft några områden för grov organiserad brottslighet som inte är nya och som drabbar de allra mest sårbara. Varken prostitution, sexköp eller trafficking nämns vid ett enda tillfälle i strategin, trots att vi vet att detta, förutom att det har ett högt personligt pris, även ger stora inkomster till just den organiserade brottsligheten och möjliggör andra brott.

I strategin nämns inte heller bedrägerier mot äldre. Detta har kommit att bli en stor farsot i vårt land och en stor inkomstkälla i den kriminella världen. Detta bör regeringen lägga in i strategin.

Avslutningsvis vill jag säga att vi från Socialdemokraterna tycker att en nationell strategi mot organiserad brottslighet är bra och nödvändig. Innehållet och analysen är också i grunden bra. Det vi vänder oss mot är det som saknas och det som regeringen och SD inte går tillräckligt långt med.

Regeringen och SD måste börja prioritera det brottsförebyggande arbetet. Det måste skjutas till mer medel till kommunerna - det räcker inte med ord. Nyrekryteringen till gängkriminaliteten måste brytas.

Varken sexköp, prostitution eller trafficking är nya områden för den grova organiserade brottsligheten. Det är brott som drabbar de mest sårbara och måste tas in i regeringens och SD:s strategi.

Den kriminella ekonomin, som styrs av och göder den grova organiserade brottsligheten, använder sig i stor utsträckning av företag som brottsverktyg. Här måste regeringen och SD lämna sin naiva syn på marknadisering och gå betydligt längre för att försvåra och förhindra för kriminella att äga och driva företag.

Fru talman! Det är mycket glädjande att höra från den socialdemokratiska riksdagsledamoten att man anser att strategin är både bra och nödvändig. Det är bara olyckligt att Socialdemokraterna under sina åtta år vid makten inte tog fram någon strategi. Det här är alltså den första strategi mot organiserad brottslighet som någon regering har tagit fram. Men problemet är inte nytt. Vi kan minnas Stefan Löfvens bevingade ord "Vi såg det inte komma"; det kan man lugnt konstatera.

Ledamoten efterfrågar resurser till skolan. Detta är såklart jätteviktigt. Skolan är ytterst ett kommunalt ansvar. Om vi tittar på Socialdemokraternas skyltfönster Malmö ser vi att man har gjort nedskärningar i skolan med 200 miljoner kronor.

Hur ser den socialdemokratiska ledamoten på partivännernas agerande ute i kommunerna? Kanske behövs det mer uppfordrande ord till kommunpolitikerna i Malmö än till regeringen i detta avseende.

Fru talman! Tack, ledamoten Kärrholm, för frågan! Regeringen Löfven tog fram ett 64-punktsprogram mot gängkriminaliteten, så kampen mot gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten är inte ny.

Jag håller fast vid att jag tycker att det är bra att det finns en nationell strategi. Sedan är det upp till bevis när det gäller myndighetssamverkan. Jag kanske är färgad av min tid som kommunalråd; detta ska också ske. Det är ett problem att det är få som har i uppdrag att samordna, och myndigheterna har inget eget uppdrag att låta sig bli samordnade. Men det kanske funkar den här gången - jag hoppas det.

Vad beträffar skolan är det klart att vi ser att underfinansieringen av välfärden slår hårt när det gäller nyrekryteringen. Om Malmö, vars ekonomi jag inte har koll på, tvingas minska sin budget med 200 miljoner beror ju detta på något. Jag tror inte att någon kommunpolitiker, oavsett färg, säger att det är skolan man vill spara på först, utan man är tvungen. Man måste få till en budget som går ihop, och då måste man spara någonstans.

Det är väl bara att konstatera att det finns för lite pengar till offentlig sektor och till kommuner och regioner. I varje budget som ni från Tidöpartierna har lagt fram har vi från socialdemokratin haft dubbelt så mycket.

Fru talman! I Malmö har Socialdemokraterna i stället för skolan prioriterat att exempelvis importera en skateboardpark från USA, som har kostat många miljoner. Jag kan personligen tycka att de pengarna hade gjort större nytta i just skolan.

Sedan är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om resurser. Det handlar också om att erkänna problemens orsaker. Det är kopplat till migration, utanförskap, kriminell klankultur och gangsterkultur. Vi hör aldrig Socialdemokraterna adressera de egentliga orsakerna till brottsligheten, utan det påstås hela tiden handla om socioekonomiska faktorer.

Senast i dag vittnade en polischef i Göteborg om hur ungdomar från välbeställda områden aktivt söker sig till gängkriminaliteten. Detta är ytterst ett kulturproblem och inte en fråga om socioekonomi.

Sedan nämner ledamoten det nätta 64-punktsprogrammet. Då önskar jag ställa frågan: Hur tycker man att det gick? Aktiviteter är ju inte det som räknas, utan effekten. Hur tycker ledamoten att effekten blev av de åtta åren vid makten och 64-punktsprogrammet, som alltså inte var en strategi?

Fru talman! Låt mig börja med detta med skateboard och Malmö. I nästan varje kommun går ungefär 80 procent av budgeten till omsorg och skola. Ska det bli något som gör att människor också vill leva och bo i kommunen måste också de andra 20 procenten räcka till något.

När jag var kommunstyrelsens ordförande i Avesta investerade vi i en skatepark. Det är nog få i Avesta som ifrågasätter den. Den nyttjas otroligt mycket och ger tillgång till fritidsaktiviteter som inte är knutna till någon förening. Jag har svårt att se att detta skulle vara dåligt. Om man har fattat ett sådant beslut i Malmö har man nog gjort det på goda grunder.

Vad gäller orsaker till den grova och organiserade brottsligheten kommer man nog ändå inte förbi den ökade ojämlikheten, ledamoten Kärrholm. Sverige är det land i EU där ojämlikheten ökar mest, och klyftorna blir större och större.

Sedan är det klart att vi har problem med segregation och med en integration som inte har lyckats. Där är vi också självkritiska från socialdemokratin. Vi borde ha gjort mer och bättre. Det är också därför som vi i vårt parti håller på att jobba med att ta fram en ny samhällsanalys och nya, konkreta reformer. Men vi kommer inte undan att det är ojämlikheten som är den stora boven i dramat.

Fru talman! Sverige är akut hotat av systemhotande brottslighet. Kriminella individer med stort våldskapital skrämmer vittnen till tystnad och infiltrerar myndigheter. De senaste dagarna har vi kunnat läsa om allvarliga läckor från polisen.

Den organiserade brottsligheten bör liknas vid en aggressiv cancer på samhällskroppen. Under lång tid har de kriminella strukturerna trängt allt djupare in och successivt skadat samhällets friska vävnad. Nu krävs en behandling av både orsaker och symtom.

Brottslighet förklaras ytterst av den enskildes värderingar. Den grundläggande anledningen till att vi har fått växande problem med grov organiserad brottslighet i Sverige är att det finns fler människor som är benägna att ägna sig åt sådan brottslighet och som saknar moraliska spärrar. Orsakerna till denna utveckling står att finna i kriminell klankultur och utbredd gangsterkultur. Det senare är inte isolerat till enskilda utanförskapsområden: Polisen vittnar om att barn från alla delar av samhället söker sig till gängkriminaliteten.

Fru talman! Regeringen bedriver nu politik på bred front för att komma till rätta med orsakerna. En stram migration, en stark arbetslinje, ordning i skolan, fokus på föräldrar och tidigare insatser är några viktiga åtgärder.

De ungdomar som i dag befinner sig i riskzonen för allvarlig kriminalitet är ofta kända av skola, socialtjänst och polis. I syfte att få till stånd snabbare och mer ingripande åtgärder mot dessa unga har regeringen gett alla berörda myndigheter i uppdrag att inrätta en ny struktur för systematisk samverkan. Möjligheterna till informationsdelning mellan skola, socialtjänst och polis ska också förbättras.

Parallellt med detta pågår en utredning som ska lämna förslag på en ordning med ungdomskriminalitetsnämnder enligt dansk förlaga, anpassad till svenska förhållanden. Regeringen utreder också utökade möjligheter att anhålla och häkta misstänkta förbrytare under 18 år.

Hemliga tvångsmedel ska också kunna användas mot den som är under 15 år och har begått ett grovt brott. Detta ökar möjligheterna att utreda brottet och att komma åt personer som utnyttjar barn för kriminella syften.

En individs kriminella bana inleds nästan alltid med brottslighet i unga år - en brottslighet som gradvis eskalerar och successivt blir grövre. Det är därför väldigt betydelsefullt att tidigt bryta kurvan.

Fru talman! Den som begår ett allvarligt brott ska fängslas. Det handlar framför allt om rättvisa, men det tål också att upprepas att den som sitter inlåst inte kan begå brott och inte heller rekrytera yngre till ett kriminellt nätverk. Därför skärper vi nu straffen kraftigt. Vi tar bort dagens mängdrabatt. Vi tar bort ungdomsrabatten helt för dem som är över 18 år. Vi justerar ungdomsrabatten för dem som är under 18 år. Snart blir det dubbla straff för gängkriminella. Upprepad brottslighet ska leda till skärpta påföljder.

Detta innebär sammantaget att ett brott som nyligen gav ett års fängelse snart kan ge över tio års fängelse, utan möjlighet till frigivning i förtid, och det är ett straff som kan avtjänas i en hyrd fängelsecell utomlands. Detta kommer att göra skillnad.

Den grundläggande utgångspunkten vid påföljdsbestämningen är att ett brotts straff ska stå i proportion till dess allvar. I dag särbehandlar vi dock unga personer på ett orimligt sätt både vid straffmätning och vid val av påföljd. Att åtgärda detta är synnerligen viktigt.

Samtidigt har utvecklingen gått mot att minderåriga allt oftare förekommer i kriminella miljöer och begår synnerligen allvarliga brott. Det kräver en förändring, och en viktig del av systemskiftet är att helt avskaffa ungdomsrabatten för dem över 18 år och att reformera ungdomsrabatten för dem under 18 år. Regeringen överväger dessutom att sänka straffmyndighetsåldern. Vidare ska särskilda ungdomsfängelser inrättas.

Utöver fler och längre fängelsestraff behöver fler utvisas. Det räcker dock inte bara med att kriminella döms till utvisning, utan utvisningen måste också gå att verkställa. I dag vägrar flera länder att ta emot sina medborgare. Det behövs därför ett utvecklat samarbete på EU-nivå och ett ökat tryck på berörda länder.

För att fler kriminella ska fängslas och utvisas behöver fler brott klaras upp. För detta ändamål har polisen fått ökade anslag, och i fjol gavs polisen utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel. Snart ska polisen även få ökade möjligheter att använda biometri. Denna teknik som kan användas för att identifiera personer har utvecklats snabbt. Listan på åtgärder kan göras lång.

Fru talman! Att låsa in fler förbrytare kräver fler celler. Kriminalvården har därför fått mer pengar för att snabbare bygga nya fängelser och flyglar. Befintliga anläggningar behöver också utnyttjas fullt ut. Häromveckan fick vi det positiva beskedet att samtliga celler på högsäkerhetsanstalten Hall nu har våningssängar.

I december avslutas också utredningen om att hyra anstaltsplatser utomlands. Därutöver vidtas åtgärder för att utländska förbrytare i högre grad ska avtjäna sina fängelsestraff i sina hemländer. Det är extremt betydelsefullt. Cirka 25 procent av alla som sitter i svenska fängelser är utländska medborgare.

För dem som inte kan utvisas eller bli inlåsta på livstid utan någon gång släpps ut igen är det viktigt att förebygga fortsatt brottslighet. Målet är att straffet ska markera slutet på den dömdes kriminella bana. Kriminalvårdens kontroll- och stödinsatser är viktiga, och stödet till avhoppare från kriminella nätverk ska fortsätta att utvecklas.

Fru talman! Jag hade kunnat stå här hela kvällen och berätta om mycket mer som beskrivs i regeringens strategi och vad som nu genomförs och planeras att genomföras. Låt mig dock sammanfatta med att regeringen pekar ut fem viktiga områden:

Insatser behöver riktas mot individer för att stoppa kriminella karriärer.

De kriminellas tillgång till illegala vapen och explosiva varor behöver minska.

Vi måste slå sönder den kriminella ekonomin.

Samhället behöver bli mer robust mot otillåten påverkan från de kriminella aktörerna.

Det måste bli svårare att fuska med identiteter, och myndigheternas möjligheter att utbyta information ska förbättras.

Den nationella strategin ger en tydlig inriktning. Nu krävs från alla aktörer konkret och offensiv handling.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till justitieutskottets förslag i betänkandet att skrivelsen läggs till handlingarna.

Fru talman! Jag undrar hur ledamoten Kärrholm ser på det faktum att den moderatledda regeringen i en strategi mot organiserad brottslighet utelämnar både trafficking och prostitution samt bedrägerier mot äldre och nödgas komplettera detta till riksdagens behandling. Jag undrar om det är ledamotens uppfattning att dessa brott inte är viktiga för grov organiserad brottslighet, att de inte omsätter stora belopp och att de inte drabbar de allra svagaste och mest utsatta.

Om ledamoten inte anser det utan ser dessa brott som delar av den organiserade brottsligheten, hur ser då ledamoten på det faktum att dessa brott inte nämns i den nationella strategin mot organiserad brottslighet under målet att slå sönder den kriminella ekonomin?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

I strategins inledning konstateras att strategin inte är heltäckande. Den beskriver inte allting som görs utan är ämnad att sammanfatta regeringens politik på ett begränsat utrymme.

Prostitution är extremt viktigt att bekämpa i och med att kvinnor utnyttjas - människohandel, trafficking, likaså. Listan kan göras lång på väldigt allvarliga brottsproblem som är kopplade till organiserad brottslighet. Bedrägerier mot äldre nämndes, och vi vet att systematiska bedrägerier är en av de största intäktskällorna för den organiserade brottsligheten. Det handlar också om illegal spelverksamhet, avfallshantering och så vidare.

Av pedagogiska skäl skulle alla dessa kunna listas. Det betydelsefulla med denna strategi är dock att den beskriver på vilket sätt man ska bekämpa den organiserade brottsligheten så att man kan motverka alla former av brottslighet. Med det sagt är det självklart så att ytterligare delar skulle kunna förtydligas och konkretiseras, just med inriktning på olika specifika brottsproblem.

Fru talman! Ledamoten säger att listan kan göras hur lång som helst. Jag tror att det är ganska vedertaget att det vi pratar om när det gäller grov organiserad brottslighet är narkotika, vapen, arbetskraft, människohandel, miljöbrott, bedrägerier, välfärdsbrott och spel. Jag tror att vi har ett ganska bra grepp om det.

Nationella strategier är väldigt bra. Vi välkomnar dem och tycker att de är bra verktyg. Men om de inte ens har ambitionen att vara heltäckande utan utelämnar sådant som både vi och, uppfattar jag, ledamoten anser vara viktiga delar är risken att de reduceras till bara avancerade pressmeddelanden.

Vi tycker att detta borde ha lyfts in. Äldrebedrägerier, människohandel och prostitution är en plåga för dem som drabbas, oftast kvinnor men även många män. Jag återkommer ändå till att det är anmärkningsvärt att man utelämnar detta i en nationell strategi.

Jag instämmer i det som ledamoten avslutade med. De fem målen är viktiga. Men när man har som mål att slå sönder den kriminella ekonomin och inte lyfter in detta utan säger att det handlar om exemplifiering ställer jag mig frågande. Jag undrar om ledamoten instämmer i det.

Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram en sak som kanske är det viktigaste för att bekämpa den typ av allvarlig brottslighet som ledamoten här tar upp, nämligen att vi låser in grova förbrytare väsentligt mycket längre.

Det finns en sak som är gemensam för de personer som döms för den brottslighet som här har nämnts, och det är att de i nästan samtliga fall är dömda för annan brottslighet tidigare. Vi har i Sverige fler än 8 000 personer som är lagförda tio gånger eller mer - personer som döms för brott, sitter ett tag, kommer ut och fortsätter begå brott. En bärande del av regeringens strategi är att vi skärper straffen så att vi låser in förbrytare under mycket längre tid. Det kommer att förebygga både människohandel och bedrägerier mot äldre.

Fru talman! Man kan inte rekrytera till gäng när man sitter i fängelse - det är, fru talman, "naiv" som ska in på vågrätt 3. Jag vet inte hur man kan komma med ett sådant påstående samtidigt som man hurrar över dubbelbeläggningar på Hall och andra anstalter. Man har inte ens med sig, fru talman, att fängelset är en alldeles utomordentlig rekryteringsplats till kriminella gäng, våldsbejakande extremism och annat.

Detta är symtomatiskt, fru talman. Man bortser helt från de negativa konsekvenser det får när fängelserna är proppfulla och när kriminalvården inte får möjlighet att bedriva den verksamhet man skulle behöva. Detta, fru talman, är också farligt för samhället på sikt.

Fru talman! Det känns ironiskt att stå här i riksdagen och av en miljöpartist bli anklagad för att vara naiv. Alla de brottsproblem vi har i Sverige i dag med familjefäder som skjuts ihjäl framför sina barn beror på Miljöpartiets totalt ansvarslösa politik. Den har orsakat de problem som både vi och Socialdemokraterna är överens om är grundläggande orsaker till denna brottslighet, som utanförskapet och den sociala desorganiseringen.

Ingen jublar över dubbelbeläggning. Det är en nödvändighet för att skydda samhället mot farliga individer. Den som blir inlåst på högsäkerhetsanstalten Hall för exempelvis grovt vapenbrott eller grov utpressning är redan - det kan jag försäkra ledamoten - djupt insyltad i kriminella nätverk. Den som sitter på Hall eller Kumla kan möjligen byta kriminellt nätverk, men att man tillhör ett kriminellt nätverk vågar jag lova.

Fru talman! Nu är ju inte Sveriges alla fängelser högsäkerhetsfängelser, och dubbelbeläggning finns inte enbart på Hall. Fredrik Kärrholm må tycka att det är jobbigt att bli kallad naiv, men icke desto mindre: När man bortser från dessa alldeles uppenbara risker får man faktiskt finna sig i att bli kallad det.

Jag kan också påminna Fredrik Kärrholm om att förra gången vi hade en moderat justitieminister i det här landet kom man undan med sex månaders fängelse för grovt vapenbrott. Det har höjts i omgångar. Vi har stått bakom det alla gångerna.

När jag jobbade lokalpolitiskt i Malmö stad, som Fredrik Kärrholm verkar vara intresserad av, ropade vi efter handling från den dåvarande regeringen. Vi ville se höjda straff. Vi ville att de som gick beväpnade på gatorna inte skulle släppas ut samma eftermiddag. Men det dröjde tills vi fick en miljöpartistisk och socialdemokratisk regering för att det faktiskt skulle komma på plats.

Fru talman! Det är bra att Fredrik Kärrholm ändrar sig, att han inte jublar över dubbelbeläggningarna. Men jag hoppas att han framgent också kan se de uppenbara riskerna med det här och att man vidtar åtgärder och ger kriminalvården resurser för att minska riskerna för den rekrytering som kan ske till gäng och till våldsbejakande extremism.

Nu har han visat att han bortser helt från den risken. Att påstå att det inte finns någon sådan risk är ett otroligt kategoriskt uttalande. Det är uppenbarligen helt fel och naivt.

Fru talman! Jag tycker att vi här i Sveriges riksdag ska hålla lite högre nivå på debatten än att anklaga varandra för rena felaktigheter. Jag har aldrig någonsin jublat över någon dubbelbeläggning. Jag har sagt att det är ett positivt besked för att lösa en akut platsbrist. Alternativet är att vi har farliga individer, som är ett hot mot hederliga medborgare, på fri fot ute i samhället.

Att vi inte skulle behöva dubbelbeläggning är naturligtvis önskvärt. Men nu står vi inför två alternativ: att vi har farliga förbrytare ute i samhället eller att vi har installerat våningssängar på anstalterna. I valet mellan dem är det senare alternativet nödvändigt. Det innebär inte att man bortser från några risker.

Att Miljöpartiets ledamot här har mage att påstå att man har efterfrågat mer av regeringen är häpnadsväckande. Jag tror inte att Miljöpartiet har drivit på för knappt något i regeringens strategi för att vidta de nödvändiga åtgärderna. Från Miljöpartiets håll säger man i stället konsekvent att det görs för mycket, att det går för snabbt och att det tas i för mycket med hårdhandskarna.

Jag blir alltså lite konfunderad över kritiken, som jag uppfattar helt saknar förankring i verkligheten, i likhet med Miljöpartiets politik i övrigt.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten - får jag väl ändå säga!

Ledamoten nämnde bland annat att han anser att intagna ska kunna genomföra fängelsestraffet utomlands. Det förvånar mig i allra högsta grad.

Kriminalvården ska inte bara vara ren inlåsning utan ska också ge en möjlighet att komma tillbaka in i samhället. Vi måste ändå hålla fast vid och tro på att det ska finnas en sådan möjlighet. I dag är det i stort sett omöjligt med tanke på hur kriminalvården fungerar, med överfulla fängelser, vilket vi hörde tidigare. Personalen inom kriminalvården har jättesvårt att hinna med.

Men om de intagna ska genomföra sina fängelsestraff utomlands blir det i stort sett helt omöjligt att få en väg tillbaka in i det svenska samhället. Man ska ju bland annat få möjlighet till studier, för att hitta en alternativ försörjning och så vidare.

Hur tänker ledamoten egentligen när han säger att intagna ska genomföra sina fängelsestraff utomlands?

Fru talman! Det finns två delar i det här. Den ena är de 25 procenten som inte har svenskt utan utländskt medborgarskap. De bör så långt som möjligt avtjäna sina straff i hemländerna. Det bör i normalfallet kombineras med en utvisning som innebär att man inte kan återvända till Sverige.

När det gäller svenska medborgare som kan avtjäna fängelsestraffet i en hyrd fängelsecell visar exemplet Norge, som under ett antal år hyrde tusen platser i Nederländerna, att det går alldeles utmärkt att hyra fängelseplatser i utlandet och erbjuda kognitiv beteendeterapi, till exempel medicinering mot ADHD och studier på distans.

När det gäller livstids fängelse och tidsobestämd förvaring föreligger inte behov av den typen av insatser i lika hög grad. Då kan det passa sig synnerligen väl att hyra fängelseplatser i utlandet.

Dessutom kan det förhoppningsvis spara skattebetalarna pengar.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag har också studerat exemplet Norge. Min slutsats är en helt annan. Det har inte fungerat särskilt väl att hyra fängelseplatser utomlands.

Även intagna är människor. De har också rätt att ha kontakt med nära och kära. Det är otroligt viktigt att man har kontakt med sina barn, sin partner och så vidare, för att man ska må bra, orka studera och klara av att ta sig tillbaka in i samhället igen. Det är en otroligt viktig faktor. Men det blir väldigt svårt om man ska sitta i fängelse i något annat land. Det blir också svårt att ha kontakt med och komma in i det svenska samhället igen, att lämna kriminaliteten helt enkelt.

Jag tror alltså att det här med fängelsestraff i andra länder är en otroligt dålig idé.

Fru talman! Ledamoten från Vänsterpartiet uppställer i likhet med ledamoten från Miljöpartiet någon form av utopi. Det är inte utopin som är alternativet.

Vi har akut platsbrist. Det är en konsekvens av att Socialdemokraterna, vars regering Vänsterpartiet stöttade under åtta år, inte byggde ut kriminalvården i tillräcklig omfattning. Det gör att det är brist på celler, och personer som är farliga för hederliga medborgare döms till fängelsestraff men får vara på fri fot på grund av att det inte finns tillräckligt många fängelseceller.

Det är därför vi installerar våningssängar, eftersom det är nödvändigt. Det är därför vi behöver hyra fängelseceller i utlandet, eftersom det är nödvändigt - inte för att det är optimalt.

Fru talman! Jag instämmer till fullo i att betydligt mer måste göras för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten i vårt land. I regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet saknar jag dock ett tydligt helhetsgrepp. Om vi ska komma till rätta med problematiken på sikt måste mycket mer göras inom flera områden. Jag håller också med om att flera områden saknas i strategin.

Det allra viktigaste är dock att stärka det brottsförebyggande arbetet och att stoppa nyrekryteringen av unga till gängen. Detta har Vänsterpartiet understrukit och motionerat om i flera olika sammanhang.

Jag tänker fokusera på den gemensamma reservation som vi har tillsammans med Centern och Miljöpartiet, om möjligheten att frigöra fler platser inom kriminalvården.

I stället för att lägga de resurser som krävs på brottsförebyggande åtgärder väljer högerregeringen den repressiva vägen med hårdare straff, visitationszoner och mer hemliga tvångsmedel, trots att det saknas belägg för att dessa åtgärder är verksamma för att minska kriminalitet. Den politiken leder bara till överfulla häkten och anstalter. Överfulla fängelser innebär att det blir mycket svårt att ge den kriminalvård som är nödvändig för att återanpassa de intagna till samhället.

För Vänsterpartiet är det grundläggande att vi har en god och väl fungerande kriminalvård som inte handlar om ren inlåsning av människor utan om att ge de intagna en väg tillbaka. Personal inom kriminalvården vittnar i dag om att situationen är akut på häkten och fängelser och att de inte har tillräckliga resurser för att göra sitt jobb. Våra fängelser riskerar då att i stället bli grogrund för ökad brottslighet.

Överbeläggning är ett stort arbetsmiljöproblem som sliter hårt på personalen och innebär att riskerna för våldsamma situationer ökar. Vidare försämras möjligheterna för de intagna att lämna ett liv i kriminalitet. Överbeläggningen påverkar även möjligheten till besök, till exempel av barn till intagna, när besöksrum måste användas till andra ändamål.

Ett sätt att lindra den ansträngda situationen inom Kriminalvården med platsbrist och överbeläggning är att utöka möjligheten till intensiv övervakning med elektronisk kontroll. Att låta dem som döms för mindre allvarlig brottslighet i större utsträckning än i dag avtjäna sina straff med fotboja bör även ge bättre förutsättningar för ett framgångsrikt återfallsförebyggande arbete.

Fängelsestraff på högst sex månader kan redan i dag om den dömda vill och det bedöms lämpligt avtjänas i hemmet med intensivövervakning med elektronisk kontroll, så kallad fotboja. Det finns mycket goda vetenskapliga belägg för att insatser i frihet gör stor skillnad. Det svenska frivårdssystemet är ett av världens mest utvecklade.

Straff som verkställs i frivård kan göras längre, vara mer ingripande och utformas mer innehållsrikt och individanpassat. På en anstalt begränsas möjligheterna till eget ansvar. Ute i samhället måste klienten själv klara av sin tillvaro och hantera de risksituationer som tidigare lett till kriminalitet. Den dömda får genom verkställighet inom frivården ta större ansvar för att följa påföljdens regler. Det innebär bland annat att det krävs av den dömda att hen ska vara drogfri i den miljö som hen sedan också ska leva i. I många fall innebär detta att drogfriheten håller i sig även sedan intensivövervakningen upphört. Även de skadliga effekter som ett fängelsestraff ofta kan innebära för den enskilda undviks därmed.

Det finns också goda argument för att bygga ut frivården för att hålla kostnaderna för Kriminalvården nere på sikt. En klient som avtjänar sitt straff på anstalt kostar 1 miljon kronor per år. En klient som i stället avtjänar sitt straff inom frivården kostar i dag som jämförelse cirka 100 000 kronor per år.

Även om klienterna med vårt förslag sannolikt behöver mer och dyrare behandlings- och övervakningsinsatser än den grupp som är aktuell för intensivövervakning med elektronisk kontroll i dag kommer verkställda straff inom frivården att bli väsentligt billigare än på anstalt och med största sannolikhet mer framgångsrika. Med vårt förslag skulle med andra ord risken för att den dömda återgår till brottslighet minska, kostnaderna för samhället bli betydligt mindre och ett stort antal platser inom Kriminalvården frigöras.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens betänkande om en nationell strategi mot organiserad brottslighet. Det är, som redan sagts här, den första strategin i sitt slag. Jag välkomnar initiativet och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Förslaget fokuserar på fem strategiska mål, och jag tänker till stor del uppehålla mig vid det fjärde målet om otillåten och otillbörlig påverkan som direkt eller indirekt påverkar övriga mål.

Organiserad brottslighet är i sig en relativt ny företeelse i vårt land, men den har nu etablerat sig och utgör ett stort och allvarligt inslag i den brottslighet vi i dag bevittnar. Organiserad brottslighet kan liknas vid en cancersvulst i samhällskroppen. Om den inte kapslas in och avlägsnas kommer den att sprida sig snabbt och ohämmat.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med såväl yttre som inre hot. Våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar är den mest påtagliga yttringen, men under ytan finns starka krafter som angriper välfärdssystem, myndigheter, organisationer och näringsliv. Alla påverkas direkt eller indirekt. Även enskilda drabbas i stor utsträckning i form av utstuderade bedrägerier och annan brottslighet.

Fru talman! Sverige har nu ett 60-tal utsatta områden, varav runt 20 betraktas som särskilt utsatta. Där skapas parallellsamhällen med egna normer och regler långt från våra svenska värderingar. Där frodas gängkriminalitet och kriminella nätverk som med sitt stora våldskapital har en stor inverkan på övriga boende. Det finns goda krafter i alla dessa områden, men de måste få bättre stöd från samhällets sida. Regering och riksdag stiftar nu ett antal lagar som ger förutsättningar för en bättre och tryggare tillvaro. Det sker även en stor satsning på många områden, och här utgör den föreslagna strategin en bra plattform.

Fru talman! Målet för den organiserade brottsligheten är att skaffa sig information, kunskap och inflytande för att öka sin makt och sitt kapital. Det kan ske på skilda sätt. Det som nu uppmärksammats i medierna är läckor inom Polismyndigheten, där det konstaterats att grovt kriminella inlett relationer med poliser och polisanställda där man lämnat ut känslig sekretessbelagd information som sedan använts i pågående gängkonflikter. Det är uppgifter som direkt eller indirekt kan ha varit upphov till mord och mordförsök eller som skyddat grovt kriminella och försvårat uppklaring av brott.

Det kan konstateras att släktbanden och lojaliteten till kriminella klaner i många fall väger tyngre än lojaliteten till arbetsgivare och kollegor, som ibland utsätts för direkt livsfara på grund av illojaliteten och den läckta informationen. Det finns ett ord för detta: förräderi.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten äter sig in i legala verksamheter som i grunden påverkar välfärdssystemen. Man ger sig även in i branscher där man hotar såväl miljö som seriösa företag genom osund konkurrens. Avfallshantering är ett exempel där man mot betalning tagit på sig att återvinna avfall, men i stället helt sonika dumpat eller grävt ned miljöfarligt avfall.

Rapporter har visat att aktörer inom den organiserade brottsligheten och kriminella nätverk använder sig av möjliggörare på insidan av en verksamhet. Det kan röra sig om en redan anställd, men det finns även fall där välutbildade personer med kopplingar till kriminella nätverk planterats i en myndighet, i finansvärlden eller inom andra sektorer som kan vara av intresse.

Fru talman! Det tillitsbaserade samhället och den bristande kontrollen gör oss sårbara. Säkerhetskänslig information omfattas av särskilda krav i säkerhetsskyddslagstiftningen, men inte ens den kontrollen skyddar verksamheten till fullo. De senaste årens händelser och avslöjanden visar att det finns ett ökande behov av bakgrundskontroller även vid anställningar som inte omfattas av säkerhetsskyddet. Här finns det skäl att göra en översyn av lagstiftningen så att den medger effektiva och seriösa möjligheter för arbetsgivare att genomföra sådana bakgrundskontroller.

Ökad vaksamhet och utbildningsinsatser lär bli viktiga inslag framöver. Samtidigt måste vi säkerställa att offentliganställda som löper risk att utsättas för otillbörlig påverkan i form av hot eller tvång tillförsäkras skydd som medför att de kan fullgöra sina arbetsuppgifter och fatta beslut utan sådana risker. Säkerhetspolisen har i en skrivelse till regeringen pekat på att hoten ökar mot tjänstemän som tar beslut i skilda ärenden. Säpo anser att beslut bör anonymiseras och namn ersättas med tjänstebeteckning och påpekar att anonyma beslut skyddar stat och kommuner mot otillbörlig påverkan, självcensur, korruption och gängkriminalitet.

Fru talman! Regeringen lyfter även fram behovet av ökat internationellt samarbete. Organiserad brottslighet och kriminella nätverk har till stor del kopplingar till andra länder. Brottsligheten är i flera fall gränsöverskridande, vilket i sig medför krav på ökat internationellt polisiärt och rättsligt samarbete. Ett stärkt samarbete inom Europol och Eurojust är nödvändigt. Därutöver pekar regeringen på att det krävs ökade insatser inom ramen för EU för att öka samarbetet med de länder utanför EU som i dag utgör säkra länder där grovt kriminella kan bo och verka och till stor del planera och kontrollera brott som begås i Sverige.

På hemmaplan måste vi verka för att personer som saknar rätt att vistas i vårt land spåras upp och utvisas. Personer som uppehåller sig illegalt i landet är potentiellt både offer för och förövare inom den organiserade brottsligheten.

Likaså bör medlemmar i kriminella klaner som etablerat sig här i Sverige få sina permanenta uppehållstillstånd omprövade och återkallade om det visar sig att deras verksamhet skadar Sverige och svenska intressen. Man bör även se över möjligheten att återkalla det svenska medborgarskapet om det finns ett dubbelt medborgarskap.

Att rå på den organiserade brottsligheten är ingen quickfix, men vi måste alla inse faran. Regeringen gör det och inser samtidigt att det innebär påfrestningar i många samhällssektorer, men det är ett arbete som måste göras om vi ska återfå ett tryggt och säkert samhälle.

Fru talman! Politik handlar för det mesta om olika målkonflikter och att kunna hantera att det finns olika sidor av samma mynt. Ett exempel har varit den politiska diskussionen om och åtgärderna för att förenkla för företagande. Det har tagits upp av många partier och regeringar under lång tid. Man har på olika sätt velat minska regelbördan, revisionen och liknande. Nu har vi kommit dithän att det kanske har blivit lite för lätt att starta företag. I stället har man varit tvungen att vidta åtgärder för att komma åt företag som är fasader för olika brottsupplägg.

Ett annat exempel är diskussionen om sekretess. Just nu pågår en utredning som ser över möjligheten för olika myndigheter och andra organ att dela information. Utredningen ska lämna ett delbetänkande i augusti.

Den senaste tiden har det inom politiken varit på tapeten att problematisera sekretess. Men man får, fru talman, inte glömma att sekretessen i grunden finns till av en anledning - ja, flera anledningar. Att värna den enskilda integriteten är en sak. Den finns också till för att sådana uppgifter som rör en själv inte ska hamna i orätta händer. Torsten Elofsson tog här upp det exempel med infiltration inom polisen som uppmärksammats av Dagens Nyheter.

Jag vill därför ställa en fråga till Kristdemokraterna: När förslagen om att underlätta informationsdelning och minska sekretessen kommer, kommer man att hantera de risker som finns med att uppgifter blir tillgängliga för fler personer och fler myndigheter?

Fru talman! Man måste gå en balansgång här för att värna den personliga integriteten och se till att sekretessklassad information inte kommer i orätta händer. Det är därför till exempel polisen har en särskild enhet för att klara av dessa bitar.

Även om det som har framkommit är oroväckande är det också ett tecken på att man arbetar med frågorna och att det leder till att sådant blir upptäckt. Men givetvis måste man se till att informationsdelningen sker på ett bra sätt.

Såväl myndigheter som näringsliv och andra organisationer måste bli mer vaksamma och bättre på att hantera informationen och göra dessa avvägningar. Som jag sa måste man bli bättre på bakgrundskontroller och se till att rätt personer kommer in på rätt plats. Rasmus Ling förstår kanske vad jag menar i detta avseende.

Fru talman! Även jag tror att man många gånger måste jobba bättre med bakgrundskontroller. Man kanske måste överväga framöver om det ska finnas ett mellanting mellan att vara säkerhetsklassad, vilket ändå gäller relativt få, och att ha en mellannivå där man mer systematiskt gör sådana bakgrundskontroller.

I den delning som sker när flera myndigheter är involverade kommer med nödvändighet även fler personer att vara involverade. Om man ska göra bakgrundskontroller på alla relevanta myndigheter blir det kontroller av väldigt många personer.

Jag är glad, fru talman, över att det här har upptäckts. Det varken jag, Torsten Elofsson eller någon annan vet är hur stort mörkertalet är. Vad hittar man i de särskilda utredningarna på Polismyndigheten? Vad har DN kunnat hitta? Hur stort är mörkertalet? Det vet vi inte. Risken finns att det är betydande.

Fru talman! Man behöver verkligen göra en avvägning. Det här är ingen lätt fråga. Också vi tycker naturligtvis att det är viktigt att myndigheterna kan dela relevant information, men det är viktigt att göra det på ett säkert sätt så att man ser till att det inte kommer i orätta händer. Förhoppningsvis för DN:s avslöjande något positivt med sig så att detta uppmärksammas i högre grad, även i det delbetänkande som ska komma. Regeringskansliet behöver beakta detta seriöst och inte bara se sekretess som något av ondo.

Fru talman! Jag tror att Rasmus Ling och jag är överens om dessa frågor.

När nu myndigheter eller organisationer ska dela information mellan sig måste också den person som sitter på uppgifterna ställa sig frågan vem som ska ha informationen och varför. Man måste bli mer noggrann. Det kan inte saklöst bara flöda information mellan olika myndigheter, utan man måste bli mer vaksam och fundera kring det hela.

Vad gäller Dagens Nyheters avslöjande och att det talas om 514 fall förmodar jag att det egentligen handlar om olaga dataintrång. I vilken utsträckning det sedan har delats med någon utanför organisationen eller om man bara gjort det av eget personligt intresse låter jag vara osagt.

Man pekar också på att det går att konstatera att ett olaga dataintrång har skett, men det går inte att se vad som har hänt med den information som har inhämtats. Chefen på utredningsenheten har framhållit att man vill ha bättre möjligheter att följa upp bland annat hemliga tvångsmedel.

Vi har ett väldigt tillitsfullt samhälle, men tyvärr måste vi gå mot att bli mer kontrollerande. Det är en tråkig utveckling, men vi måste konstatera att så nog måste ske.

Fru talman! Vi har ett allvarligt läge i Sverige med en grov organiserad brottslighet på frammarsch. De kriminella är verksamma i allt fler branscher och områden. De ligger bakom skjutningar och sprängningar, där folk förlorar både liv och livsverk. De rekryterar barn och unga in i brottslighet. De sätter marknadens sunda konkurrens ur spel. De infiltrerar och skaffar sig möjliggörare inom både det offentliga och det privata. Senast har vi med bestörtning tagit del av nyheterna om detta inom svensk polis.

Allt det här hotar i slutändan vår demokrati. Det är viktigt att vi som land agerar kraftfullt, men vårt agerande behöver vara rättssäkert och träffsäkert. Vi behöver värna de som behöver det gemensamma skyddet som mest.

Med det sagt är det samlade grepp som regeringen har tagit bra. Det är viktigt med en nationell strategi för en sådan fråga, och regeringens strategi innehåller många nödvändiga och viktiga åtgärder som Centerpartiet ställer sig bakom.

Regeringen skriver dock att "strategin gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av arbetet mot organiserad brottslighet och behoven av reformer", och det sägs vidare att "brottsligheten är föränderlig och anpassningsbar". Det sista är ett korrekt konstaterande: Kriminaliteten är föränderlig. Men det första är anmärkningsvärt för en nationell strategi.

Nationella strategier är som sagt bra verktyg, och regeringen kommer med ganska många nu. Men om de inte ens har ambitionen att vara heltäckande utan i stället utelämnar viktiga delar reduceras de till avancerade pressmeddelanden, vilket jag har tagit upp i tidigare replikskiften.

Det vi ser saknas är områden för grov organiserad brottslighet som inte alls är nya. De omfattar stora belopp och drabbar de allra mest sårbara men nämns inte alls. Grov organiserad brottslighet är mer än narkotika och vapen, mer än gängskjutningarna och sprängningarna. Det allvarliga läget förtjänar ett både bredare och djupare anslag än så här. Den här strategin kom från regeringen i slutet av januari i år. Varken prostitution, sexköp eller trafficking nämns vid ett enda tillfälle i strategin, trots att vi vet att de förutom det höga personliga priset ger stora inkomster till just den organiserade brottsligheten och även möjliggör andra brott. Vapen och narkotika nämns, till skillnad från sexköp, över 60 respektive 30 gånger i strategin.

Ett annat område vi saknar är bedrägerier mot äldre. De har kommit att bli en plåga i vårt land och en stor inkomstkälla i den kriminella världen. De skapar direkta ekonomiska förluster för de drabbade men även stora indirekta förluster i form av tappat förtroende för medmänniskor, för det finansiella systemet och för rättsväsendet. Men i strategin nämns de inte alls. Bankernas roll i att komma till rätta med dem nämns inte heller med ett ord, trots att ett viktigt mål med rätta är att slå sönder den kriminella ekonomin. Detta visar på att regeringens fokus fortfarande mer är på gärningsmännen än på de mest utsatta och drabbade brottsoffren.

Det är bra med de kompletteringar som nu gjorts i utskottets betänkande, men att statsministern först i februari bjöd in bankerna för att prata om bedrägerier mot äldre får väl ändå anses lite yrvaket. Och en konferens om människohandel under EU-ordförandeskapet för ett år sedan anser jag inte vara ett skäl att i en sådan här strategi inte ta upp ett av de grövsta brotten, nämligen människohandel.

Fru talman! Jag vill lyfta några av de motioner som behandlas i strategin. Vi har stått bakom både de straffskärpningar som gjorts och de stora resursförstärkningar som görs. Men vi föreslår också ett sätt att lindra den ansträngda situationen inom kriminalvården med platsbrist och överbeläggningar: att utöka möjligheten för dem som dömts för mindre allvarlig brottslighet med låg återfallsrisk att i stället avtjäna straffet med så kallad fotboja. Vi måste komma ihåg att säkerheten på våra anstalter och för vår personal där behöver vara fortsatt hög trots ett pressat läge. Då kan detta vara en dellösning i nuläget.

Utnyttjandet av ideella föreningar pekas i strategin ut som en möjlighet för kriminell verksamhet. Detta äger sin riktighet, men det utmålas i strategin som att det skulle kunna vara enklare att starta en förening än ett bolag, vilket jag tror att många vet inte stämmer. Det ideella föreningslivet möter numera stora svårigheter i fråga om att till exempel få fungerande bankkonton, speciellt om det gäller ungdomar som vill starta föreningar. Civilsamhället och föreningslivet är viktiga aktörer för att motverka organiserad brottslighet och för att ungdomar ska kunna erbjudas en meningsfull fritid. Likväl anser vi, precis som regeringen, att det finns en risk för att kriminella nätverk utnyttjar föreningar. Den här balansgången måste vi gå. Åtgärder för att motverka de kriminella får inte leda till orimliga administrativa eller kostnadsdrivande konsekvenser för föreningar. Detta måste regeringen fortsättningsvis beakta.

Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga yrkanden men yrkar för tids vinnande bifall enbart till reservation 1.

Fru talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet, en skrivelse om hur regeringen vill att myndigheter och samhället ska jobba för att minska den organiserade brottsligheten. Detta är viktigt och aktuellt och någonting som under många år varit eftersatt.

I en sådan här skrivelse tycker jag att det är viktigt att man inte bara pratar om att man vill göra någonting; det måste också finnas direktiv för hur det ska göras. Där finns, vad jag förstår, en hårfin gräns. Det är ju inte politikerna som ska styra upp hur myndigheter ska bedriva sin verksamhet. Det ska myndigheterna göra själva. Men det är regeringens roll att berätta hur man vill att verksamheten ska fungera och vilka resultat man vill ha. Jag kan ta några exempel gällande polisen: Regeringen vill att brottsligheten ska minska, att antalet uppklarade utredningar, inte minst av mängdbrott, ska öka, att det ska finnas fler poliser och att antalet synliga poliser i yttre tjänst ska öka.

Jag tycker att regeringen både kan och ska ställa höga krav på våra myndigheter, och jag tycker att man kan våga ligga på gränsen och inte bara skriva att man vill något utan också närma sig lite mer hur man vill att det ska ske. Ibland gör den här regeringen det, och det gillar jag. Till exempel skriver regeringen inte bara att polisen måste jobba mer brottsförebyggande, utan man preciserar det: Det måste bli fler närvarande poliser i yttre tjänst i de utsatta områden som har hög kriminalitet och en hög andel nätverkskriminella. Det är ganska klara direktiv. Sedan är det såklart upp till Polismyndigheten att se till att det blir så.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten i Sverige är systemhotande. Det har vi hört i över 20 år nu. Men passivitet och naivitet har gjort att den typen av brottslighet kunnat växa sig stor. I dag ser vi hur den organiserade brottsligheten omsätter tiotals miljarder. Vi ser en välfärdsbrottslighet som har fått jobba ostört. Vi ser hur grovt kriminella kan köpa in sig i legala verksamheter och på så sätt tvätta sina pengar. Vi ser hur enkelt kriminella använder eftersatt lagstiftning till att lura staten på pengar.

Vi ser hur allt yngre, till och med barn, dras in i den organiserade brottsligheten, som de senaste tio åren har lett till att Sverige ligger bland de högsta i Europa, till och med i världen, när det kommer till skjutningar och sprängningar. Vi ser hur oskyldiga skjuts och sprängs, hur anhöriga mördas, hur unga män tar över områden och hotar de boende där och hur näringsidkare får slå igen sina butiker för att de inte längre orkar stå emot hoten - allt detta på grund av den organiserade brottsligheten.

Vi ser hur den organiserade brottsligheten tar alltmer mark i samhället och dag för dag flyttar fram positionerna. Det är för mig obegripligt att de politiker som suttit i det här huset de senaste tio åren inte gjort någonting åt detta. Jag har jobbat i det, mot det och med det, och jag har precis som många av mina kollegor under många år viftat med händerna och försökt påkalla politikers uppmärksamhet, men de har inte gjort något. Det är för mig obegripligt varför man inte lyssnar. Och frågan är varför vissa än i dag inte lyssnar. Den organiserade brottsligheten måste stoppas.

Fru talman! Vi ser även hur kriminella tar sig in i viktiga samhällsfunktioner, hur de infiltrerar myndigheter och hur de utnyttjar dem som arbetar där. Vi ser hur de i allt större utsträckning använder sig av så kallade möjliggörare. I dagarna har vi kunnat läsa om hur kriminella fått tillgång till hemlig information från polisen genom att använda möjliggörare inom polisen. Detta är allvarligt. Det är på riktigt systemhotande för rättsväsendet.

Att tjänstgörande eller blivande poliser eller polisanställda har nära privat kontakt med kriminella är oförsvarligt, och det ska bekämpas med alla medel. Det handlar inte bara om att kriminella kan komma undan eller om att deras verksamhet underlättas. Det handlar även om att personer dör, att personer mördas. Det kan till och med handla om att poliser dör på grund av att det varnas för insatser i förväg.

De avslöjanden vi har sett i dagarna visar än en gång hur viktigt det är att antagningen och uttagningen till polisutbildningen sker med stor noggrannhet och av rätt personal. Om det under eller efter utbildningen uppkommer misstankar om att poliser har kontakt med kriminella måste det tas på allvar, oavsett om kontakten sker genom vänskap, relationer eller hot eller med ekonomiska intressen. Polismyndigheten, det vill säga arbetsgivaren, får inte vara flat eller nonchalant i de situationerna. Minsta misstanke måste tas på allvar. Om misstankarna stämmer måste man agera med bestämdhet - individen måste avskedas från tjänsten.

En polis måste alltid kunna lita på en polis, och allmänheten måste alltid kunna lita på att polisen står på de godas sida. Det finns ingen plats för smutsiga poliser i Polismyndigheten. Jag tror att jag talar för 99,9 procent av alla poliser i den frågan.

Problemet med möjliggörare tas upp i skrivelsen Motståndskraft och handlingskraft. Det gör mig trygg att regeringen tar detta på allvar. Jag tar nu för givet att det på högsta politiska nivå förs samtal med polisledningen om hur man ska komma till rätta med de här smutsiga poliserna.

Fru talman! För att stoppa den organiserade brottslighetens framfart vet alla vi här inne att vi måste stoppa nyrekryteringen av kriminella.

Det måste göras nu, det måste göras med kraft, och hela samhället måste vara med. Regeringen har påbörjat arbetet genom att bland annat se till att skolan får mer resurser och bättre kan fånga upp de unga som riskerar att hamna snett på grund av utebliven skolgång eller dåliga skolresultat. Kriminalvården får också ett rejält tillskott, och nya arbetssätt inom socialtjänsten prövas.

Just socialtjänsten är någonting som vi måste börja prata mycket mer om. Socialtjänsten har en viktig funktion när det kommer till att förhindra att unga dras in i kriminalitet. Jag hoppas att vi snart kommer att börja föra lika mycket diskussioner om socialtjänsten och dess roll i det brottsförebyggande arbetet som vi de senaste åren har pratat om de repressiva åtgärderna.

När det kommer till de repressiva åtgärderna har regeringen visat att man har handlat rätt. Polisens resultat talar där för sig själva. Men nu är det dags att visa samma vilja och samma resultat när det kommer till det brottsförebyggande arbetet. Där har socialtjänsten en viktig roll.

Fru talman! Narkotikaområdet är av central betydelse. Det slås också fast i strategin. Jag delar det som finns i strategin om att det är viktigt att göra de stora beslagen, stärka tullen och upptäcka dem i högre utsträckning. Det beslag som gjordes i Nynäshamn häromveckan var rekordstort, som exempel. Det fastslås att Sverige också har blivit transitland för detta.

Jag och Martin Melin har båda haft förmånen att diskutera narkotika i en podd den senaste tiden, Narkopodden. Martin Melin förde där ett resonemang om att hårdare straff för narkotikabrott inklusive för ringa brott, om jag förstod det rätt, borde till.

Martin Melin svarade inte nej på frågan om det är rimligt att bli av med sitt pass. Han förde resonemang om att man i stället för böter skulle få utegångsförbud med fotboja i det fall man hade ertappats med narkotika. Det var uttalanden om att straff har ett egenvärde, eller liknande. Det kanske inte är exakt citerat, men det var åtminstone innebörden.

Martin Melin vill inte heller se någon förändring av det övergripande målet ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt har Liberalerna som parti varit det parti som har varit mest för att förändra detta och i stället fokusera på en skadereducerande linje. När Sveriges Kommuner och Regioner skickade remissyttranden nyligen var man ensam om att säga nej till det som majoriteten kom fram till.

Fru talman! Min fråga är: Vad vill Liberalerna i den här frågan, och vad vill Marin Melin?

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan!

Jag tar det i två olika etapper. I podden var det precis som Rasmus Lind sa resonemang och en diskussion. Vi pratade om saker och ting. Vi kom in på det här med straff. Vad är ett straff?

En person som i dag ertappas med narkotika i kroppen ute på krogen, en så kallad nöjesknarkare, får kanske sina 15 000-20 000 kronor i böter, och sedan går han vidare i livet.

Det fördes en diskussion om vad ett straff är. Är det kanske jobbigare för den personen att få en fotboja i en månad och inte kunna gå ut och festa under en månad?

Resonemanget handlar om: Vad är ett straff? Ska straff vara kännbart, eller ska straff bara vara ekonomiskt eller inlåsning? Det var nummer ett.

Nummer två handlade om, om man skiljer på missbrukare och brukare, att missbrukare i dag i mycket större utsträckning måste få vård. Det tror jag till och med att jag sa i podden. Jag är till exempel för att metadonprogram används och så vidare i mycket större utsträckning än i dag.

Jag vet att det är svårt att komma in på metadonprojekt. Det borde öka mycket mer. Man får inte glömma bort att i princip alla missbrukare i dag som söker vård får vård och erbjuds vård. Alla partyknarkare på krogen som tas med narkotika i kroppen erbjuds vård.

Det är inte så att jag är emot det eller att samhället med de lagar och regler som finns i dag inte erbjuder vård. Alla erbjuds vård. Dessvärre är det väldigt många som säger nej till vård. Av dem som säger ja till vård är det tyvärr många som kommer tillbaka till missbruk igen. Missbruk är någonting som är ganska svårt att ta sig ur.

När det kommer till min syn på droger har jag jobbat som knarkspanare i Stockholms innerstad under många år och sett vad det gör. Det stärkte bara min syn på att narkotika inte är någonting bra.

Fru talman! Att narkotika inte är bra är vi överens om, även om Martin Melin hade argumentet att det är farligt och därför ska förbjudas. Det kanske inte skulle fungera gällande allt här i världen som kan vara farligt. Det argumentet är nog inte vattentätt om man drar det lite längre.

Vi är helt överens om att det ställer till med skada och så vidare. Men frågan är om den politiken som vi har haft har lett till något positivt eller om kostnaderna och skadorna har blivit högre än vad de skulle ha kunnat vara med en annan politik.

Jag noterar att Melin uttrycker sig annorlunda nu än i avsnittet jag lyssnade på. Jag noterar också att Liberalerna har en helt annan argumentation när andra företrädare har pratat om de här frågorna.

Vi får se vad som händer. Det finns nu en utredning som har remissbehandlats. Det finns i mitt tycke väldigt många goda förslag i den. Utredningen var förhindrad att titta på hur konsumtionsförbudet slagit, och vad kriminalisering och i omgångar höjda straff för narkotikainnehav som vi har haft sedan slutet av 80-talet och fram till så sent som i somras har fått för effekter.

Jag hoppas, precis som flera remissinstanser har tyckt, att man kan tillsätta en utredning som kan se över detta prestigelöst och utan att på förhand ha bestämt sig för vad man ska komma fram till. Det är ett viktigt område. Det påverkar kriminaliteten, missbrukare och brukare. Därför måste det hanteras på ett rimligt, vuxet och moget sätt.

Fru talman! Jag är också intresserad av att se vilken effekt det har haft på missbruket, inte bruket utan missbruket, av narkotika när man kriminaliserade även ringa narkotikabrott när en person är påverkad av narkotika. Jag är också nyfiken på det.

Jag kommer ihåg när den lagen kom. Jag kommer ihåg när vi inom polisen fick direktiv att åka ned på Plattan, Sergels torg, i Stockholm. Där skulle vi ta dessa missbrukare, föra dem till polisstationen, genomföra urinprov och påvisa att de hade narkotika i kroppen, och så skulle de få 1 500 kronor i böter. Vi tyckte att det var idiotiskt.

Jag var också med i mitten på 90-talet när rejvkulturen var populär. Då var det många ungdomar som var 18, 19, 20 eller 21 år som var påverkade av ecstasy, som var populärt då. Då var det väldigt bra att ha den här lagen för att kunna påvisa för ungdomen, och framför allt för ungdomens föräldrar, att barnet brukade narkotika. Det är intressant att många av de barnen hörde av sig flera år senare och sa att de var tacksamma att de åkte fast, för det gjorde att de slutade. Där fungerade det.

Men jag förstår också att om du har en person som har missbrukat heroin i 30 år och som står och knäar nere på Plattan är det klart att det inte ger någonting att bevisa att han har narkotika i kroppen. Det ger ingenting. Det är i så fall bättre att se till att han får metadon, att han slipper stå på Plattan och att han får en dräglig tillvaro. Jag är verkligen den första att skriva under på det.

Vi ska nog hitta en bra narkotikapolitik ihop hoppas jag.

Fru talman! Regeringen har upprättat en strategi mot organiserad brottslighet. Till vissa delar är strategin bra, och Miljöpartiet instämmer i somligt men inte i annat.

Jag kan ta ett par exempel på det som jag tycker är bra; man ska ju vara positiv först. Att gå mot pengarna, follow the money, är något som vi från Miljöpartiet länge har efterlyst och agerat efter. Det har gjorts en del, men det finns fortfarande mycket att göra och önska. En del av de problem som finns adresseras i skrivelsen. Inte minst är det i de här sammanhangen viktigt att relevanta myndigheter har tillräckligt med resurser för att kunna klara detta. Ekobrottsmyndigheten är en av dem.

Att motverka att unga rekryteras och socialiseras in i kriminella miljöer är helt avgörande. Jag tror egentligen inte att det som saknas här är kunskap eller vilja från regeringen. Men tyvärr är den inte beredd att ta efter andra länder fullt ut när det gäller att prioritera detta och lägga de resurser som krävs för att de unga, ofta pojkar, som befinner sig i riskzonen inte ska rekryteras. Det man har gjort i Danmark med De Aktive Drenge kostar pengar, men man sparar in det. I varje läge som man undviker ett fängelseår handlar det om mer än 1 miljon kronor. Då krävs en vuxennärvaro, i skolan och ibland också därefter.

Fru talman! Vi har tidigare, och även i dag, pratat om situationen inom Kriminalvården, och den lär vi återkomma till fler gånger. Situationen är inte bra, milt uttryckt. Den är dålig för personalen och för de intagna och därmed också för samhället i stort.

Fru talman! Jag ser att tidigare deltagare i debatten inte hade möjlighet att vara kvar i kammaren längre, så jag ska inte apostrofera för mycket. Men jag kan ändå konstatera att den moderate justitieministern har beskrivit att dubbelbeläggningar på anstalter är någonting positivt, även om han skulle ha möjlighet att välja bort det. Jag hörde också att beskedet här i dag var något rakt motsatt. Men detta är som sagt något som vi kommer att återkomma till fler gånger, när Moderaterna deltar.

Fru talman! Vi har en gemensam reservation i betänkandet som det redan har yrkats bifall till om intensivövervakning med elektronisk fotboja och att detta skulle kunna göras i fler fall. Det är någonting som skulle skapa ett större utrymme för Kriminalvården. Detta är något som regeringen borde hörsamma, liksom att alternativ till fängelse borde vara aktuellt i fler fall i de lägen där det är lämpligt, i likhet med vad ledningen och generaldirektören för Kriminalvården har efterlyst.

Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2. Jag tror att jag har fått med de andra delarna i de olika replikskiftena, så jag tackar för i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)