Mål och inriktning för det svenskaarbetet med konsumentfrågor i EU

Fru talman! Jag hade gärna önskat att vi hade haft möjlighet att votera om det förra ärendet nu, men det har vi inte. Många står i kö och vill komma upp i talarstolen i flera andra ärenden, och jag ska göra vad jag kan för att försöka förkorta mitt inlägg. Under en tidsrymd av drygt sex månader har lag- utskottet haft förmånen att få diskutera något som rör oss alla, och det är konsumentpolitik. Jag kan bara konstatera att konsumentministern inte har deltagit i en enda debatt som vi har haft. Det tycker jag är högst anmärkningsvärt, ja, t.o.m. häpnadsväckande. Jag tycker att det är nonchalant mot oss folkvalda och Sveriges riksdag, särskilt med tanke på att konsu- mentministern också är demokratiminister. Nu har vi Karin Jeppsson här, och hon får som alltid vara ställföreträdande konsumentminister. Det tycker jag inte är dåligt. Tvärtom tycker jag att det är alldeles utmärkt, för Karin Jeppsson besitter nämligen en oerhört stor kompetens på detta område. Hon är dessutom engagerad och påläst. Karin är också de- battglad. När vi nu efter åtta år går skilda vägar för att göra annat i livet vill jag från mitt innersta tacka dig, Ka- rin, för ett oerhört stimulerande samarbete. Jag önskar dig allt gott i ditt nya liv. Jag ser framemot att lite längre fram kunna utbyta odlingstips via nätet med dig. Jag vill naturligtvis också tacka Berit Adolfsson, Viviann Gerdin, Ana Maria Narti och Kjell Eldensjö för alla roliga debatter vi har haft. Tillsammans med flera av er har jag också haft reservationer, så i många stycken har vi samma uppfattning när det gäller kon- sumentpolitiken. Detta är egentligen en oerhört viktig debatt. Den konsumentpolitik som regeringen avser att föra i EU får konsekvenser för vårt dagliga liv, eftersom vi alla är konsumenter. Nu konstaterar jag att regeringen lägger om kur- sen när det gäller konsumentpolitiken. Det går inte att dra någon annan slutsats när man läser skrivelsen. Det gör regeringen i strid med vad en enig riksdag flera gånger tidigare har uttalat, i strid med Konsu- mentpolitiska kommitténs uttalade vilja och i strid med konsumentorganisationerna. Nu överges princi- pen om minimiregler, och man öppnar för en harmo- nisering. Ett centralt syfte med principen om minimiregler är ju att de enskilda medlemsländerna ska kunna erbjuda sina konsumenter en högre skyddsnivå om de skulle vilja det. Att regeringen och utskottsmajorite- ten nu är beredd att frångå den principen är knappast en fördel för konsumenterna. En fråga som hör ihop med frågan om minimi- regler är frågan om ursprungslandsprincipen. Jag vill uppehålla mig lite grann vid det. Jag vill först poäng- tera att handeln på Internet befinner sig i ett upp- byggnadsskede. Den utgör bara en begränsad del av den totala handeln. Men med Internet har det öppnats en möjlighet för oss konsumenter att på ett enkelt och snabbt sätt köpa varor och tjänster på distans av både svenska och utländska näringsidkare. Det finns mycket som tyder på att e-handeln har en jättestor potential, och den kan förväntas öka de närmaste åren. Den elektroniska handeln aktualiserar frågeställ- ningar ur konsumentskyddssynpunkt. Eftersom rege- ringen inte har tagit ställning till ursprungslandsprin- cipen och heller inte problematiserat den i skrivelsen verkar det inte som om regeringen har några invänd- ningar. Jag befarar att regeringen i det fortsatta arbe- tet i EU kommer att överge effektlandsprincipen, som till dags dato har varit förhärskande inom svensk konsumentpolitik. Vi kan fråga oss vilka betänkligheter man har som konsument när det gäller ursprungslandsprincipen. Jo, principen innebär att näringsidkaren kan nöja sig med att följa konsumenträtten i det egna landet även om han eller hon bedriver marknadsföring och försäljning i de övriga medlemsländerna, eftersom hela EU kommer att betraktas som en enda stor konsument- marknad. Om vi gör en intresseavvägning mellan näringsidkaren och konsumenten är det inte så svårt att se att denna princip är mycket mer fördelaktig för näringsidkaren än för konsumenten. Ponera att jag skulle vilja köpa en tröja. Jag gör det genom att koppla upp mig på nätet. Jag hittar den tröja jag vill ha. Näringsidkaren har sin verksamhet i Frankrike. Jag beställer tröjan. Det som är utmärkan- de för elektronisk handel och för postorder är att konsumenten - i detta fall jag - inte har möjlighet att fysiskt undersöka varan före köpet. När jag inte köper varan i en affär löper jag en risk att köpa en vara med en defekt eller att varan inte alls är som jag hade tänkt mig. Hur ska jag då veta att det inte är den svenska konsumenträtten som gäller? Jag kanske kan ana mig till att det är så. Men om jag hade köpt tröjan i en affär i Sverige eller på postorder i Sverige och det skulle vara något fel vet jag med säkerhet att det är den svenska konsumenträtten som gäller. Det blir alltså två parallella rättsliga institut som jag som konsument måste hålla reda på i fortsättningen om man överger den princip jag pratade om. Det finns ett för fysisk handel och ett för handel på Internet. Detta tror jag dessutom kan komma att inverka hämmande på e-handeln, för man vågar helt enkelt inte ta risken att handla på nätet. Jag befarar också att ursprungslandsprincipen kan bli besvärlig för Konsumentverket att hantera, efter- som verket kommer att behöva utöva tillsyn i enlighet med ett stort antal olika konsumenträttsliga system. Vinner ursprungslandsprincipen ytterligare ter- räng kommer det inte att vara meningsfullt för Sveri- ges riksdag vare sig att upprätthålla eller stifta lag om konsumentskydd som är bättre än i de andra med- lemsländerna. Jag tycker också att ursprungsland- sprincipen urholkar den demokratiska beslutsgången. Konsumenterna behöver ett starkt konsument- skydd inte för att de är värnlösa, Berit Adolfsson, utan för att de har helt andra intressen än näringsidka- ren. Regeringen anför visserligen att konsumentskyd- det i EU ska ligga på samma nivå vid elektronisk handel som vid traditionell handel, och Vänsterpartiet är naturligtvis positivt till den ambitionen. Men vi skulle ha önskat att regeringen i enlighet med de uttalandena klart tog ställning för effektlandsprinci- pen och principen om minimikrav på konsumenträt- tens område. Nu har man inte gjort det. Vi har reser- verat oss. Därför yrkar jag bifall till vår reservation, som rör den delen. Ana Maria Narti kommer upp senare i debatten. I Folkpartiets motion, som Vänsterpartiet har valt att stödja, behandlas också vilka konsekvenser som ur- sprungslandsprincipen kommer att få för den svenska tryck- och yttrandefriheten. Tänk på det. Det är som motionärerna hävdar ytterst problematiskt att upprätt- hålla dessa friheter om ursprungslandsprincipen ska vara vägledande. Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort och varmt tack till alla i det finaste bland fina utskott. Tack, Anders Norin, för att du alltid så generöst har delat med dig av din outsinliga kunskapsbank. Tack, alla fantastiska tjänstemän i detta hus, som har un- derlättat tillvaron för mig. Tack, alla talmän, för att ni har behandlat oss med fast och varlig hand.

Fru talman! Jag vill också tacka Tanja Linderborg för ett utmärkt kvinnligt ledarskap. Hon kan vara ett föredöme både för män och kvinnor. Tack för de ord som även gällde mig. Fru talman! Den sista debatten för denna mandat- period inom konsumentpolitiken handlar om rege- ringens skrivelse om mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU. Hela idén med EU är ju att stimulera den inre marknaden. Under denna period har jag sett EU- direktiv av olika slag som direkt verkar som käppar i hjulet på denna marknad. Man kanske kan misstänka att t.ex. e-handels- och distansköpsdirektiven mer är till för att stoppa marknaden för länder utanför EU. På annat sätt kan inte jag tolka det otroligt sofistike- rade sättet att bjuda med armbågen. I det avseendet har jag en diametralt annan åsikt än Tanja Linder- borg, men jag går inte in i polemik i den frågan. Övergripande frågor i propositionen är harmonise- ring, tillsyn och inflytande. I vissa fall är Socialde- mokraterna för en harmonisering. I andra fall ska minimiregler gälla. Nåväl, fru talman, ärendet gäller nu det svenska arbetet med att implementera svenska lagar i EU. Detta är frågor som man fortsättningsvis får diskutera i EU-parlamentet. Vi har att ta ställning till betänkan- det LU28, där sju motioner med sammanlagt 32 mo- tionsyrkanden behandlas. Därutöver behandlas två gamla yrkanden. Samtliga yrkanden avslås. Jag vill yrka bifall till reservation nr 1 men står naturligtvis bakom de andra moderata reservationer- na. Jag vill redovisa vårt ställningstagande när det gäller de mål och inriktningar som Sverige ska driva i EU. Utskottet har avvisat vårt yrkande i L29. Vi kriti- serar där konsumentpolitiken på det nationella planet, som syftar till att styra köparnas val, en strategi där konsumentens egen kapacitet förringas och där varor och tjänster fördyras. Vi menar att människor måste ges utrymme att själva fatta beslut om sin konsum- tion. Vi vill öka den konkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat näringsverksamhet, avveckla of- fentliga monopol och minska offentligt ägande i nä- ringslivet. Därutöver anser vi att skattesänkningar ökar köparens disponibla inkomster och att avregle- ringar stimulerar marknaden. Det är den viktigaste anledningen till att EU över huvud taget har kommit till. Nu drivs en konsumentpolitik, anser jag, som motverkar den idén. Förhoppningsvis kommer en annan majoritet i EU att driva en sådan politik som stimulerar den inre marknaden, inte stryper den. Vi hade en liknande motion i november, men då gällde det nationen. Nu gäller det hela EU. Då är det inte så konstigt att vi har samma argument. Naturligt- vis ska det finnas lagar som styr handel, dvs. köpande och säljande. Det har vi, och det har man i EU. Det bästa som kan hända köparna är att det mål uppfylls som innebär att köparna ska få information och utbildning så att de kan hushålla med sina pengar och vet vilka lagar som gäller. Då faller de andra bitarna på plats - inflytandemålet, hushållningsmålet, säkerhetsmålet och miljömålet. Kan det vara så att man anser att svenskarna och européerna inte är ka- pabla att ta emot utbildning och information eller att de inte ska kunna hushålla med sina egna medel? Vi moderater tror, eller snarare vet, att svenska folket klarar detta eller kommer att klara det om man får utbildning i privaträtt. I Europa är det säkert lika bra ställt med förståndet. Då är det som att skjuta mygg med kanoner att driva detta mastodontkomplex i EU. Se till att lagarna är gemensamma och lätta att förstå! Då klarar européerna detta. Fru talman! Jag började med att redovisa de di- vergerande uppfattningar som regeringen har vad gäller harmonisering och minimiregler. Ibland, när det passar, stöder man en harmonisering som beräk- nas utgå från den svenska inställningen till tingens ordning. Annars ska det vara minimiregler. För detta ändamål ställer sig majoriteten bakom inriktningen på regeringens arbete, att harmoniseringsgraden ska bedömas från fall till fall. Blir vi inte utskrattade då blir vi väl aldrig det. Vad sedan gäller konsumentinflytandet kan man fråga sig: Hur ska det bildas många konsumentorga- nisationer? Är det meningen att alla blommor ska blomma i konsumentinflytandet? Har fria konsu- mentorganisationer inflytande i EU? När lagutskottet var på besök hos konsumentavdelningen i EU hade man särskilda konsumentinformatörer som reste runt till kommande medlemsstater för att stävja att rege- ringarna var inblandade i konsumentorganisationerna. Konsumentverket kan hävda regeringens mening men är ingen konsumentföreträdare, anser jag. Av vår motion L29 framgår att vi vill att konsu- mentorganisationerna ska få finansiellt stöd av staten. Detta gör dem varken bundna eller beroende. Natur- ligtvis ska alla organisationer ha lika stöd, och något sådant är vi inte vana vid i Sverige. Fru talman! Jag väljer att ta bort lite grann i mitt anförande, för att jag tycker att vi ska göra annat i kväll än att stå i talarstolen. Reservation nr 7 handlar om konkurrensens bety- delse för konsumenterna. I skrivelsen säger man att Sverige ska verka för att Europas konsumenter ska erbjudas ett brett utbud av varor och tjänster av god kvalitet till konkurrenskraftiga priser. Med tanke på vad jag hittills har utrönt om majoritetens intentioner kan jag inte göra annat än att hålla tummarna. Vi har i vår motion visat på ett sätt att lyckas. Den bästa garantin för att konsumenter ska få så bra varor och tjänster som möjligt till rimliga priser är - hör och häpna - konkurrens. Det har Sverige fått lära sig den hårda vägen. Vi har den sämsta konkurrensen och de högsta priserna. Utskottets majoritet kan inte se att det skulle före- ligga någon avgörande motsättning mellan motionä- rernas uppfattning och den skrivelsen. Den lilla skill- naden gäller ord och handling. Att öka konkurrensen är inte något kännetecken när det gäller inställningen hos majoriteten. Matvarupriserna i Sverige är ett bevis så gott som något. Jag hoppar vidare över en del saker och avslutar så här: Med detta, fru talman, har jag redovisat några av våra moderata synpunkter på regeringens skrivelse om mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU. Vi stöder naturligtvis alla våra moderata reservationer, men för att ransonera kam- marens tid i denna ljuva sommartid yrkar jag bifall bara till nr 1. Jag tackar för arbetet under denna mandatperiod och önskar alla lycka till i framtiden oavsett om det blir här i riksdagen eller utanför.

Fru talman! Jag vill också börja med att tacka Tanja Linderborg för de här fyra åren, då Tanja har hållit i klubban på ett mycket fint sätt i lagutskottet. Vi har haft en del olika åsikter, men vi har också varit överens i en del frågor. Tack så mycket! Jag har anmält ett kort anförande, och jag tänkte försöka göra det ännu lite kortare. Konsumentpolitiken har ju varit uppe flera gånger under den här perioden. Det är väldigt lätt att man då upprepar sig, och det blir väl något så nu med, men jag ska försöka fatta mig kort. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 7. Kristdemokraterna har i betänkandet ett motion- syrkande som vi har haft med i flera konsumentpoli- tiska betänkanden tidigare. Det handlar om frågan om ursprungsmärkning av allt kött. Vi upprepar kravet med anledning av att denna fråga, enligt vad man kan förstå av skrivelsen, tycks röra sig mycket sakta framåt och på grund av att vi tror att det för konsu- menterna är angeläget med en sådan märkning. I skrivelsen verkar det inte som om regeringen är sär- skilt aktiv i frågan. Vi menar att Sverige borde vara mer offensivt i EU-arbetet när det gäller ursprungs- märkning av kött, men det är också viktigt att Sverige arbetar kraftfullt även generellt för att ursprungs- märkningen ska utvecklas inom EU. Kristdemokra- terna har därför tillsammans med Centerpartiet en reservation där de här frågorna tas upp. Sedan vill jag ännu en gång ta upp frågan om obe- ställd e-postreklam, s.k. spam. Frågan har varit uppe vid flera tidigare tillfällen, och vid det senaste tillfäl- let nöjde vi kristdemokrater oss med ett särskilt ytt- rande, eftersom det då såg ut som att det gick vår väg med en s.k. opt in-lösning. Sedan tycker jag att det har varit en lite vacklande hållning. Det har gått fram och tillbaka. Det senaste är väl att vägen tycks öppnas för en opt in-lösning. Det tycker vi i så fall är alldeles utmärkt. Vi har dock en reservation på den här punk- ten med anledning av den vacklande hållning som har varit tidigare. Sedan vill jag bara kort nämna att vi också har haft två motionsyrkanden som handlar om standardi- sering. Vi vill speciellt att man tar till vara de funk- tionshindrades synpunkter och kunnande i EU:s stan- dardiseringsarbete. Vi vill också att man verkar för globala standarder.

Fru talman! Jag kommer att i mitt anförande berö- ra bara det som gäller märkning av livsmedel. Centerpartiet har länge arbetat för att stärka kon- sumenternas ställning. Ett led i detta arbete är att konsumenterna ska ges en god information om vad de köper och vad de äter. En konsekvent märkning av livsmedel avseende produktionsland och produk- tionsmetoder är första steget, men konsumenterna ska också kunna få vetskap om förekomst av genmodifie- rade produkter, hormoner och övriga tillsatser. Först då kan konsumenterna göra egna val. I tider när livsmedelsmarknaden blir alltmer inter- nationell är det än viktigare att vi ställer krav på ett heltäckande märkningssystem. Vi vet redan nu att ju längre bort ifrån oss som våra livsmedel produceras ju mindre vet vi om produktionsteknik och innehållet i livsmedlen. Det är fel tågordning att i efterhand få kunskap om olika tillsatser. Frågor som rör mat blir allt viktigare för männi- skors hälsa och välbefinnande, inte minst våra barns. De återkommande larmrapporterna om olika tillsatser i våra livsmedel visar också att det är befogat att granska vad vi äter. Den debatten måste vi hålla liv i. Nya trender, där man ägnar allt mindre tid åt att laga maten själv, ställer också ökade krav på livsme- delsmarknaden att tydligt märka både hel- och halv- fabrikat. Människor med allergier måste ges möjlig- heter att undvika de livsmedel som påverkar deras hälsa negativt. Grundförutsättningen för att stärka konsument- skyddet är att människor får god information om den mat de köper. Får de inte information ligger makten hos livsmedelsproducenterna. Konsumenternas efter- frågan ska styra livsmedelsproduktionen och inte de multinationella företagens experiment med männi- skors hälsa. Under förra året diskuterades inom EU- kommissionen en liberalisering av reglerna för gen- modifierade produkter. Man ansåg att det var hårda restriktioner för GMO-produkter och att de därmed utgör handelshinder. Men EG:s nuvarande regler innebär bara ett visst krav på märkning, och det är långt ifrån heltäckande. Därför försvarar vi att en tydlig märkning av GMO-produkter ska bibehållas och utvecklas. EU måste också enas om att prioritera kvalitet framför kvantitet inom livsmedelsproduktionen. Vår uppfattning är att regeringen måste vara mer aktiv inom EU och arbeta mot målet för en tydlig märkning av alla våra livsmedel. Utskottet delar den uppfattning som vi motionärer har och hänvisar till det pågående arbetet på EU-nivå som anses ligga i linje med våra krav. Jag hoppas att majoriteten får rätt, men ännu har vi inte nått dit. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4 men står naturligtvis även bakom reservation 10. Jag vill också i slutet på denna mandatperiod framföra ett stort tack till alla ledamöter i lagutskot- tet. Jag vill rikta ett speciellt tack till ordförande Tanja Linderborg som på ett skickligt sätt och med värme har lotsat oss genom lagstiftningsfrågorna. Jag vill även rikta ett tack till lagutskottets perso- nal. Tack för ett gott samarbete.

Fru talman! När människor vill vara elaka mot folkpartister säger de att vi är både-och. I den me- ningen är jag i dag en äkta folkpartist. Jag är både mycket glad och mycket ledsen. Jag är glad över allt som jag har fått lära mig och över att ha haft så gott stöd från kansliet, utskottets ledamöter och ordföranden. Jag vill tacka dem en gång till, fast jag redan har gjort det en gång. Jag är också glad över att en av våra reservationer i detta betänkande har fått mycket fina skrivningar. Det gäller reservation 11 under punkt 17 som jag kommer att yrka bifall till. Men jag är ledsen för att den vackra skrivning som finns där och lyfter fram frågans betydelse ändå inte når fram till ett klart och bestämt ställningstagan- de. Frågan är viktig, men vi nöjer oss med att vänta och se vad regeringen kommer att göra. Då är det bara en halvmesyr. Det gäller något som har en mycket komplicerad rubrik: "Tillämplig lag i utomobligatoriska tvister". Det är rent juridiskt språk, vilket betyder krånglighe- ter i språksammanhang. Men det gäller en mycket viktig situation. Det handlar om en möjlig kollision mellan skydd av tryck- och yttrandefrihet och skadeståndsregler. Det gäller den fara som kan resa sig när man tilläm- par skadeståndsregler som inte tar hänsyn till tryck- och yttrandefriheten. Vi kan hamna i en mycket komplicerad situation eftersom yttrandefriheten och tryckfriheten skyddas på olika sätt i olika europeiska länder. Då uppstår faran för att länder med lite skydd för denna frihet lyckas bestämma över länder som Sverige som har en mycket avancerad lagstiftning på området. Det gäller ett utkast som kommer från EU- kommissionen. Regeringen har tid fram till september för att komma med kommentarer och ställningstagan- de till utkastet. Jag tycker fortfarande att ett tillkän- nagivande från riksdagen skulle ha varit mycket be- tydande i detta sammanhang. Eftersom denna dag är en dag med alldeles för långa debatter och alldeles för många ärenden gäller det att försöka vara kortfattad. Jag ska bara säga någ- ra ord om vårt särskilda yttrande om livsmedelsfrå- gor. Varför är det bara ett särskilt yttrande och inte en reservation? Det är helt enkelt för att vi tar upp frågor som inte rymdes i regeringens skrivelse. Det handlar om en omvänd situation. Vanligtvis när vi diskuterar politik i Sverige och politik i EU är vi övertygade om att vi har någonting att lära ut till de andra. Efter erfarenheter direkt från EU-politiken, där Folkpartiet är mycket aktivt i livsmedelsfrågor, kan vi se att vi har väldigt mycket att lära från andra länder och från EU. Det kan gälla kontroll av livsmedel producerade i kök för stora grupper av brukare, t.ex. barn och äldre. Där visar det sig att Sverige har mycket svagare kontroll än många andra länder i EU. Det finns länder där man kontrollerar denna mat fyra gånger om året via oanmälda kontrollbesök. Det finns många kommuner i Sverige där det inte förekommer ett enda sådant besök om året. Vi har alltså någonting att lära av andra länder. Det är också bra att komma ihåg att man är myck- et avancerad inom EU när det gäller diskussionen om livsmedelssäkerhet. Vi är väldigt nära den punkt där salmonella inte längre kommer att spridas, tack vare det arbete som har pågått på EU-området. Vår entusiasm för Europaunionen visar sig alltså vara helt berättigad i detta sammanhang. Med det vill jag en gång till tacka alla mina ar- betskamrater i utskottet och önska alla en trevlig sommar och en mycket lyckad valkampanj till dem som tänker gå ut i denna.

Fru talman! Jag måste säga att det känns som en lång dags färd mot talarstolen. Det betänkande som vi nu behandlar är lagut- skottets sista betänkande för den här perioden och handlar om mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU. Som alla andra talare i ärendet har sagt är det ett viktigt ärende, men på grund av att vi har haft en lång debatt har vi beslutat oss för att försöka korta ned våra anföranden lite grann. Det här är ett arbete som har stor betydelse för den nationella konsumentpolitiken. Konsumentpoliti- ken har fått en allt större betydelse i takt med att gemenskapssamarbetet fördjupats och kommer att fördjupas ytterligare. Från 1975 och framåt har arbe- tet intensifierats och förbättrats. Det innebär att kon- sumentskyddet successivt förstärks, något som jag hälsar med tillfredsställelse. Genom Maastrichtfördragets särskilda insatser som understödde och kompletterade medlemsstater- nas politik inriktades insatserna på att skydda konsu- menternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt att uppnå en god konsumentupplysning. Genom Amsterdamfördraget har konsumentskyd- det ytterligare förstärkts. Enligt artikel 153 ska kon- sumentskyddskrav även beaktas vid utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik och verksamhet. Dessutom har artikel 95.3 förstärkts på så sätt att inte bara kommissionen utan även rådet och Europaparlamentet strävar mot en hög skyddsni- vå när det gäller hälsa och säkerhet samt miljö- och konsumentskydd när regler ska beslutas för den inre marknaden. Kommissionens grönbok och de synpunkter som lämnats på denna behandlas för närvarande inom kommissionen. Enligt Meddelande med en konsumentpolitisk strategi som kommissionen beslutade om den 7 maj ska målen vara en hög gemensam skyddsnivå, en effektiv tillämpning av konsumentskyddslagstiftning- en och inflytande för konsumentorganisationerna. Den svenska handlingsplan för konsumentpoliti- ken som vi beslutade om den 23 november 2001 ligger till grund för regeringens arbete i EU. Fru talman! Inom det konsumentpolitiska arbetet vet vi att regeringen varit pådrivande. Det har lett till att konsumentpolitiken inom EU förbättrats. Bra konsumentpolitik på gemenskapsnivå gynnar svenska konsumenter såväl som konsumenter i övriga Europa. Vi får väl konstatera att en del har gått väldigt bra. Det har blivit tuffare krav. Tyvärr har en del inte blivit lika väl behandlat i EU, men vi fortsätter natur- ligtvis att kämpa. Vi har nyligen debatterat och beslutat om ett be- tänkande som handlade om konsumenterna och mil- jön. Under mina snart åtta år i riksdagen har vi aldrig debatterat konsumentpolitik med sådan intensitet och så ofta som vi har gjort under det senaste dryga halv- året. Vi har haft fyra debatter inom en tid av sju må- nader. Med andra ord är det mesta vi har att behandla i dag väl känt av oss alla. Det finns dock en reservation som inte förekom- mit tidigare. Det är den som Ana Maria Narti tog upp och som handlar om tillämplig lag i utomobligatoris- ka tvister, dvs. reservation 11. Reservationen handlar egentligen inte så mycket om konsumentpolitik utan mera om ärekränkning. Frågan är oerhört svår och mycket viktig. Jag kan upplysa reservanterna om att regeringen håller på med den här frågan. Vad jag erfarit kommer den att behandlas som alla andra vik- tiga frågor, dvs. skickas ut på remiss till berörda par- ter. Med det vill jag alltså ha sagt att jag inte tror att reservanterna behöver vara så oroliga. Frågan kom- mer att beaktas. I dagsläget finns det ett utkast från kommissionen - och det är det som regeringen arbe- tar med - vilket, som jag tidigare sagt, kommer att behandlas på vanligt sätt. Eftersom alla de andra reservationerna ganska nyligen behandlats tänker jag inte upprepa det jag sade för några veckor sedan, utan jag nöjer mig med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och samtidigt avslag på samtliga reservationer. Skulle det finnas någon som läser protokollet och vill veta på vilka grunder jag vill avstyrker reservationerna hänvi- sar jag till de tidigare debatterna. Fru talman! Eftersom det här är min sista debatt i riksdagens kammare vill jag ändå göra några reflex- ioner. Det har varit åtta fantastiskt roliga år, och mycket intensiva dessutom. Inom konsumentpolitiken har det hänt mycket. Det här är en kort och enkel samman- fattning - ni känner igen det: År 1995 beslutade vi om aktiv konsumentpolitik. Sedan kom konsumenterna och EU i första omgången och därefter konsumenterna och miljön. Utredningen Starka konsumenter i en gränslös värld, som jag satt med i, har behandlats, och vi har utifrån den beslutat om en nationell handlingsplan för konsumentpoliti- ken. För några veckor sedan hade vi konsumenterna och miljön igen, och i dag är det konsumenterna och EU. Varje gång tar vi steg framåt och, som jag tycker, steg i rätt riktning. Fru talman! Som socialdemokrat kan jag aldrig komma överens med Moderaterna i synen på vad god konsumentpolitik är. Men en sak är säker: Det har varit uppfriskande att debattera med Berit Adolfsson. Berit är en ärlig politiker som på ett tydligt sätt före- trätt Moderaterna. Det är därför våra debatter blivit extra kryddade. Jag vill också naturligtvis passa på att tacka Tanja. Jag vill dessutom tacka alla er andra för de debatter vi har fört här, och inte bara här utan också i utskottet och före och efter utskottsmötena. Jag kommer att sakna det. Det nya livet, som någon talade om, kom- mer att bli ett bra liv, hoppas jag. Men jag kommer också att med stor glädje tänka tillbaka på de här åren. Jag kommer säkert att sakna en del av de här roliga debatterna. Men så är livet. Förutom alla utskottskamrater vill jag rikta ett varmt tack till utskottskansliet. Nu sitter Anders No- rin här, en god företrädare för detta - åtminstone för mig som har debatterat konsumentpolitik - och får ta emot det tacket. Jag vill också tacka alla andra kam- rater i riksdagen som lyssnar på den här debatten. Som sagt: Er som ska vara kvar önskar jag lycka till. Alla ni andra hoppas jag ska göra som jag: leva det goda livet. Det vet jag att sittande talman också tän- ker göra.

Fru talman! I dag fortsätter debatten om EU:s framtidsfrågor. Konsumentfrågor är framtidsfrågor i EU-samarbetet. De blir dessutom mer och mer viktiga ju mer EU-samarbetet utvecklas. Inre marknaden möjliggör en omfattande handel med varor. Då behö- ver vi också ha en omfattande verksamhet bland kon- sumenter. Fru talman! Vi socialdemokrater anser att konsu- mentinflytandet är viktigt och att konsumentperspek- tivet behöver lyftas fram. Men jag är varken stolt eller nöjd med att vi inte har kommit längre med konsu- menters påverkansmöjligheter i EU. Vårt medlemskap har möjliggjort att vi fullt ut och aktivt kan vara med och påverka, men konsu- menterna har inte getts förutsättningar att nyttja den- na möjlighet fullt ut. Visst får både Konsumentrådet och Konsumenter i Samverkan såväl statliga medel som inbjudningar att delta i arbetet. Men de är pa- raplyorganisationer och ska företräda sina medlem- mar. Sålunda borde även deras medlemsorganisatio- ner få möjligheter att arbeta med dessa frågor och kunna vara med i olika EU-sammanhang för att kon- sumenternas röster ska bli hörda. I Amsterdamfördraget sägs att gemenskapen ska främja konsumenternas intressen och deras rätt att organisera sig. Men hur främjas det i Sverige? De EU-bidrag som finns att söka kräver höga in- satser, är svåra att finna och krångliga att söka. De medel som finns för frivilligorganisationer hos Kon- sumentverket räcker inte åt alla som söker. Vi har tidigare uttryckt en viljeinriktning och uppmanat både miljö- och ungdomsorganisationer som arbetar med konsumentfrågor att söka dessa medel. Jag stöder den viljan, de organisationerna når vik- tiga medlemsgrupper. Men behov finns också hos konsumentorganisationer som vill fortsätta att arbeta med konsumentfrågor. Vi får säkert anledning att återkomma till det i den fortsatta diskussionen kring EU:s strategi på konsumentområdet. Fru talman! Konsumentorganisationerna behövs för att representera Sverige i europeiska samman- hang. Under de europeiska konsumentdagarna i Mad- rid för några veckor sedan inbjöd EU till en över- läggning om just konsumentrepresentation. Där före- träddes Sverige av departementsråd och departe- mentssekreterare från Justitiedepartementet, en repre- sentant från Svenskt Näringsliv och endast en kon- sumentrepresentant från Sveriges Konsumentråd. Jag har förstått att en del andra länders konsu- menter har det lättare att finna medel för att delta i det viktiga EU-arbetet genom sina ideella organisationer. Det är viktigt att alla länders konsumenter kan göra sina röster hörda, och jag tycker att Sverige ska gå i framkant i den här frågan. Fru talman! Jag förstår också att mina motionsyr- kanden avslås, det gör de alltid. Men jag hoppas att de ändå ger några ringar på vattnet och att konsu- menternas ställning blir starkare i framtiden, både här hemma i Sverige och i EU-sammanhang.