Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till regeringens förslag till ändringar i kommunallagen vad gäller konstitutionsutskottets betänkande KU7 Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet.

Förslaget vi har att ta ställning till i dag är att mål och riktlinjer som i dag gäller för verksamheter som utförs av privata aktörer även ska gälla för verksamheter som bedrivs i kommunal och regional regi med målsättningen att det för alla dessa grupper ska ges likvärdiga förutsättningar och villkor att bedriva verksamhet.

Regering hävdar, och vi sverigedemokrater instämmer, att även om det finns ett nuvarande regelverk i kommunallagen som reglerar uppföljningen av den egna verksamheten i kommuner och regioner saknas den parameter som formulerar riktlinjer för den egna verksamheten likt rådande regelverk för de privata aktörerna.

Likaledes instämmer Sverigedemokraterna med regeringens bedömning att detta sannolikt och förhoppningsvis leder till ett ökat fokus på kvalitet för våra medborgare, som förtjänar att känna sig trygga med att uppföljningsarbetet för kommuner och regioner är likvärdigt med det som utförs av privata aktörer. Regelverket inkluderar endast de angelägenheter som fullmäktige har beslutat att privata aktörer ska kunna utföra, vilket naturligtvis är fullt rimligt.

Slutligen anser Sverigedemokraterna i likhet med regeringen att ett bifall till detta förslag endast i mycket liten utsträckning innebär en ökad administrativ börda, och det innebär en försumbar inskränkning av det kommunala självstyret. Det är viktigare att få på plats lika villkor för samtliga aktörer. Därför yrkar jag bifall till regeringens förslag.

Herr talman! Vi socialdemokrater har noterat att det är flera remissinstanser som i sina svar gällande lagförslaget har framhållit de grundläggande skillnaderna mellan kommuner och regioner respektive ett privat företag.

Precis som Lars Andersson var inne på i sitt anförande verkar det övergripande syftet med förslaget att åstadkomma något slags konkurrensneutralitet mellan just kommunerna och privata utförare.

Där kan man resonera kring detta med försvårande omständigheter. Kommunnivån lyder under mer tvingande lagstiftning medan företag lyder under mer privaträttslig lagstiftning.

Kommunerna har dessutom en helt annan typ av insyn och ett huvudmannaskap. De har också ett samhällsansvar som gör att de följer upp sin egen verksamhet väldigt mycket kontinuerligt och på väldigt många olika sätt.

Utifrån hur vi socialdemokrater resonerar skulle vi vilja ställa en fråga om samma mål och riktlinjer i programmet för till exempel tillsyn ska gälla både verksamhet i egen regi och verksamhet i privat regi.

Ser inte Lars Andersson och Sverigedemokraterna risker för att kommuner och regioner kommer att tvingas bygga upp alternativa administrativa kanaler för att på så sätt tillgodose en tillsyn som de i mångt och mycket redan gör? Det kan bli ett ytterligare administrativt krav för att upprätthålla det program som man nu tvingas anta utifrån detta förslag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är sagt, som vi alla har läst, att det kommer att innebära en viss ökad administrativ börda men att denna är väldigt liten. Jag har inte gjort undersökningarna själv, naturligtvis, utan får förlita mig på de experter som har satt sig in i området och bedömt att den extra administrativa bördan är väldigt liten. Hade jag varit expert på området hade jag kanske haft en annan attityd, men jag har ingen anledning över huvud taget att ifrågasätta det beslutet.

Herr talman! Frågan om expertis har varit frekvent förekommande under de föregående sex timmarna här. Det är definitivt inte det jag efterfrågar från Lars Andersson utan snarare en politisk bedömning.

Jag tycker att frågan är viktig också i delen om ansvarsutkrävande. Här blir det fullmäktige som ska anta ett program med mål och riktlinjer för både den egna verksamheten och den som utförs i privat regi. Samtidigt har nämnderna ett väldigt stort ansvar för sina verksamheter och formulerar också olika typer av verksamhetsmål och internkontrollplaner.

Jag skulle vilja fråga Lars Andersson om han ser någon problematik gällande ansvarsutkrävandet när fullmäktige på det här sättet indirekt ska instruera nämnderna i hur de ska sköta sin tillsyn.

Herr talman! Jag tackar för följdfrågan.

Jag ser ingen större problematik i det, nej. Jag sitter själv fortfarande i kommunfullmäktige och har gjort det i ett antal mandatperioder. Jag har pratat med mina kollegor där om just detta förslag, och jag delar helt enkelt inte ledamotens uppfattning. Vi har kommit till olika slutsatser, och det är bara att respektera.

Herr talman! Min fråga bygger lite grann på det som togs upp i det föregående replikskiftet. Det talas om att det ska vara likvärdiga mål och riktlinjer för privat och kommunal verksamhet. Jag undrar lite grann hur man resonerar från Sverigedemokraternas sida med tanke på hur kommunal verksamhet fungerar. I min värld finns det lite olika förutsättningar och möjligheter att göra detta när man bedriver verksamheter. En privat näringsidkare har till exempel som huvudsyfte att gå med vinst, och en kommunal utförare får inte gå med vinst. Det är reglerat i lag. Då undrar jag lite grann hur man har resonerat i de fallen.

Man pratar också om att det innebär en väldigt liten administrativ börda att införa detta. Hur har man resonerat kring det? Jag kommer från en kommun som inte ens har 10 000 invånare i hela kommunen. Vi har väldigt få privata utförare av verksamhet som är kommunalt finansierad. Om man i den kommunala verksamheten ska följa de mål och riktlinjer som gäller för privata utförare blir det en ganska stor administrativ börda för dem.

Samtidigt tänker inte Sverigedemokraterna och regeringen skicka mer pengar för att finansiera detta. Men man vill jättegärna lägga den bördan på kommunerna.

Herr talman! Tack, ledamoten för frågan!

Hur mycket den administrativa bördan ökar är jag inte, som jag förklarade i det tidigare replikskiftet, någon expert på att bedöma. Regeringen har dock kommit fram till att det ska vara en försumbar extra administrativ börda, och det får jag förlita mig på.

Ledamoten Gonzalez förklarar att det i hans värld ser ut på hans sätt. I min värld ser det, som vi båda vet, ut på ett helt annat sätt. Att konkurrensutsätta verksamheter ser jag nästan som en självklarhet, och att de då ska få likvärdiga både möjligheter och skyldigheter för att utföra sin verksamhet är också för mig en självklarhet. Vi är inte för att förstatliga allt och alla hela tiden. Det är en ideologisk skillnad mellan ledamoten och mig.

Herr talman! Då har vi ändå fått ett svar på frågan varför man genomför den här typen av lagstiftning. Det är för att man ska underlätta för att privatisera kommunal och offentlig verksamhet. Det var det Lars Andersson just sa i talarstolen.

Man säger att man inte kan bedöma hur mycket den administrativa bördan skulle öka. Nu är det ändå Lars Andersson och de andra sverigedemokraterna i denna kammare som kommer att rösta igenom förslaget, och då tycker jag nog ändå att det vore på sin plats att man funderade över vad det kommer att få för konsekvenser för kommuner. Jag tror inte att jag ska behöva påminna om att en majoritet av Sveriges kommuner har färre än 20 000 invånare. Det kommer att bli en enorm ökad administrativ börda för alla de kommunerna.

Om man kommer från Södertälje kanske man inte tycker att det är särskilt problematiskt, men det är ju några tiotusental människor fler som bor i den kommunen. Då kanske man har förutsättningar att göra de här sakerna.

Jag tycker ändå att vi i denna kammare ska representera hela Sverige. När hälften av landet består av kommuner med färre än 20 000 invånare borde man ta hänsyn till det när man ska fatta beslut.

Herr talman! Jag tackar återigen för följdfrågan.

Som jag poängterade förra gången: Den massiva administrativa börda som ledamoten Gonzalez ser framför sig kan han påvisa lika lite som jag kan påvisa att det är en försumbar administrativ börda. Det är någonting som utredningen har kommit fram till. Annars hade den förmodligen inte lagt fram det här förslaget.

Jag står absolut bakom att vi konkurrensutsätter och ger likvärdiga mål och riktlinjer åt alla. Jag förlitar mig på att grundarbetet har gjorts och att det inte kommer att bli den enorma administrativa börda som ledamoten ser framför sig. Jag är helt enkelt oenig.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande nummer 7, Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Jag vill inledningsvis yrka avslag på propositionen och bifall till reservationen.

Man bör inte använda utrikiska ord när man har en adekvat inhemsk svensk vokabulär, påstås Gunnar Sträng någon gång ha sagt. Gällande denna proposition har jag inte funnit något adekvat svenskt uttryck för att beskriva det jag nu vill uttrycka, så därför måste jag beskriva det här lagförslaget som a solution in search of a problem. Det är nämligen väldigt svårt att se vilka luckor, brister eller svagheter som denna lagstiftning ska täppa till eller råda bot på.

I dagsläget är kommunen skyldig att anta ett program med mål och riktlinjer för kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare. Det vill nu Sverigedemokraterna och regeringen ändra och låta bli gemensamt för kommunen och de privata utförarna.

I propositionen förklaras att avsikten bland annat är att försöka åstadkomma så kallad konkurrensneutralitet mellan aktörerna. Det kan för all del låta vällovligt, men det är intressant att vi förväntas låtsas som att en kommun och en privat aktör har samma uppdrag. Det har de inte. Den ena är en demokratiskt styrd organisation med lagstadgade förpliktelser, den andra en privat enhet som svarar inför sina ägare. Det innebär naturligtvis inte att inte både kan utföra liknande eller samma typer av tjänster, men det är problematiskt att högerpartierna så ofta vill försöka likställa demokratiskt styrda organisationer med privata aktörer.

Herr talman! I betänkandet vi nu debatterar framgår också den skillnad som finns mellan den kommunala och regionala nivån och de privata utförarna, nämligen att styrningen av privata utförare i det här sammanhanget utgår från ett avtalsförhållande mellan kommunen och den privata aktören.

Det ska sägas till regeringens fördel att man i propositionen medger att mål och riktlinjer inte alltid kommer att kunna överlappa varandra på grund av just den skillnaden, men man hoppas ändå att detta ska leda till att de behandlas "så likvärdigt som möjligt".

Men tyvärr, herr talman, styrs ju en kommun eller region av politiska beslut och ambitioner som kan gå väl utanför det här programmet. Det kan vara genom olika former av satsningar eller lösningar uttryckt i budget eller för den delen i andra uppdrag. Dessa beslut träffar inte de privata utförarna på det sättet. Det bör de inte heller göra, eftersom det är två skilda typer av enheter.

Min poäng är snarare att visa på det som många remissinstanser har lyft fram: att det är ett onödigt, icke ändamålsenligt förslag som man inte riktigt ser nyttan med. Det ska sägas att en del remissinstanser absolut är positiva, som Svenskt Näringsliv, Almega och vissa borgerligt styrda kommuner.

Men om vi nu ska lyssna på något som liknar expertis eller så nära det som möjligt kan vi notera att SKR poängterar i sitt remissvar att detta kommer att leda till ökad administration och även gränsdragningsproblem. Regeringen är nämligen inte alls tydlig med vad man förväntas uppnå med förslaget, annat än konkurrensneutralitet. Därför är det väl inte en alltför osäker gissning att SKR kommer att ha en del arbete framför sig med väglednings- och styrningsunderlag till både kommuner och regioner för att de ska kunna implementera lagen.

Herr talman! Till sist vill jag påminna - jag tror att jag har gjort det två gånger tidigare i den här talarstolen - om det seminarium som KU anordnade den 6 mars i år för att uppmärksamma att regeringsformen fyller 50 år. I en tidigare debatt om kommunala och regionala frågor lyfte jag fram portalparagrafen i regeringsformen. Den lyder: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse."

Apropå just kommunal självstyrelse, konstaterar Lagrådet följande i sitt yttrande över detta förslag: I lagrådsremissen konstateras att förslaget, som innebär en ny skyldighet för kommuner och regioner, utgör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Enligt 14 kap. 3 § regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Av lagrådsremissen framgår dock inte att de föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att uppnå likvärdiga villkor för privata utförare och kommuner och regioner. Enligt Lagrådet innebär förslaget därför en otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Lagrådet avstyrker därför förslaget.

Den svenska folkstyrelsen förverkligas alltså bland annat genom kommunal självstyrelse. Vad som förverkligas genom det här lagförslaget verkar mest vara ytterligare steg mot marknadisering, privatisering och minskad demokratisk kontroll över våra viktiga välfärdsverksamheter. Därför bör riksdagen avslå propositionen.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkandet om likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförande av kommunal verksamhet och avslag på reservationerna.

Betänkandet behandlar en proposition angående likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Detta innebär att kommunerna ska anta mål och riktlinjer för all verksamhet, oavsett om den utförs i kommunens regi eller i privat regi. Syftet är att det ska råda likvärdiga villkor för privat och offentlig verksamhet.

Enligt 5 kap. 3 § kommunallagen ska fullmäktige och regioner anta ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare. I programmet ska anges hur fullmäktiges mål och riktlinjer ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses. Syftet med bestämmelserna är att förtydliga kommunernas och regionernas ansvar för att systematiskt följa upp och kontrollera privata utförares verksamhet.

I denna proposition föreslås att den skyldigheten ska gälla även den verksamhet som kommuner och regioner driver i egen regi.

Herr talman! En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på innehållet i propositionen. Bland annat anförs att förslaget främjar likvärdighet i kommunal verksamhet, oberoende av driftsform, och att det inte kommer att medföra några betydande konsekvenser för kommunens ekonomi eller administration, eftersom det ger kommuner och regioner ett stort utrymme att själva avgöra på vilken nivå styrningen och uppföljningen ska läggas.

Vidare anförs att förslaget inte inskränker den kommunala självstyrelsen i någon betydande omfattning, särskilt eftersom det inte inverkar på kommunens rådighet över nivån av uppföljning. Det anförs att förslaget främjar kommunernas och regionernas kvalitetsarbete och att det bidrar till att medborgarnas berättigade förväntningar på en god kvalitet uppfylls även för verksamhet i egen regi.

Konkurrensverket anser att förslaget kan bidra till att skapa bättre möjligheter för kommuner och regioner att bedriva ett strategiskt arbete med att följa upp och kontrollera sin verksamhet.

Herr talman! Det är viktigt att förstå att verksamhet som finansieras av kommuner och regioner i detta avseende ska behandlas så likvärdigt som möjligt, oavsett om verksamheten bedrivs av kommuner och regioner i egen regi eller av privata utförare. Då kan man öka fokuset på kvalitet genom utvecklad konkurrensneutralitet mellan de olika utförarna.

Sett ur ett medborgarperspektiv är det viktigt att medborgarna kan förvänta sig att kommuner och regioner bedriver ett likvärdigt uppföljningsarbete. På så sätt ökar medborgarnas tillgång till tjänster av god kvalitet.

Herr talman! Jag anser att likvärdiga krav på mål och riktlinjer bör gälla för samtliga utförare av kommunal verksamhet.

Herr talman! Jag har en egentligen ganska enkel fråga till Lars Engsund. Jag ska läsa direkt ur regeringens proposition och kan kanske få ett svar utifrån det.

"Förslaget bedöms således exempelvis inte ha någon betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för den offentliga servicen i olika delar av landet, för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen eller för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företag. Förslaget bedöms inte heller medföra några effekter för sysselsättningen, miljön eller samhället i övrigt. Förslaget träffar vidare kvinnor och män på samma sätt och bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män."

Vad är egentligen poängen med förslaget, om man lyssnar till regeringen?

Herr talman! En viktig poäng är inte minst att kommunerna åläggs att se över sin verksamhet och får möjlighet att ha koll på det som genomförs både i egen regi och av privata utförare. Det är något som många av remissinstanserna har pekat på som en bra grej.

Herr talman! Det stämmer inte riktigt att man skulle få större möjlighet att kontrollera sin egen verksamhet. Sverigedemokraterna konstaterade alldeles nyss att detta är ett led i att göra ytterligare privatiseringar av verksamhet. Det är därför man lägger fram det här förslaget. Det medgivandet fick vi höra alldeles nyss. Det är vad det handlar om.

Det blir snarare tvärtom; det blir svårare för kommunerna att hantera de olika uppföljningar som man gör redan i dag. Kommunerna gör ju uppföljningar av sina mål och sin styrning. Det är sådant kommuner sysslar med. Men det här är för att man vill likställa privat verksamhet med den offentliga.

Men till att börja med har de verksamheterna inte samma mål. Privat verksamhet har oftast som syfte att göra vinst. Och som vi redan har konstaterat i denna talarstol får det offentliga inte gå med vinst. Då måste var och en förstå att det är omöjligt att ha samma mål och styrning för dessa två verksamheter.

Herr talman! Vänsterpartiet är väl inte känt för att vara det mest marknadsliberala partiet i denna kammare.

Men återigen: Att ha lika villkor för privata aktörer och kommunala aktörer ger kommunerna god överblick över verksamheten, och den kan utvärderas utifrån likvärdiga krav, mål och riktlinjer.

Herr talman! Det hör inte till vanligheterna att vi har replikskiften i KU:s debatter. Det är roligt och intressant att vi på ett bra sätt faktiskt kan diskutera hur vi ser på den kommunala nivån i förhållande till olika regelverk som rör privata aktörer.

Lars Engsund nämnde, precis som det står i propositionen och i majoritetens förslag i utskottets betänkande, att förslaget ska rendera i likvärdiga villkor. Lars Engsund nämnde frågan om allmänhetens insyn. Jag tycker att det finns en intressant aspekt, nämligen att som jag uppfattar förslaget blir det obligatoriskt för kommunerna att använda programmet för egna verksamheter och för privata utförare. Då det gäller allmänhetens insyn tar programmet bara sikte på de privata utförarna eftersom allmänheten är garanterad insyn genom offentlighetsprincipen.

Men det finns andra perspektiv som saknas i regeringens förslag och i betänkandet, nämligen att det inte bara är offentlighetsprincipen som garanterar medborgarna insyn. Ett viktigt inslag är den kommunala revisionen som granskar verksamheterna och är självständiga och oberoende. Jag är själv fullmäktigeordförande hemma i Kramfors, och jag vet att revisionerna många gånger kan vara en blåslampa på nämnderna. Men de kommer inte att träffa de privata utförarna så direkt som de gör gentemot de egna verksamheterna. Utifrån perspektivet om allmänhetens insyn skulle jag vilja fråga Lars Engsund hur han och Moderaterna ser på frågan om det är en jämbördig insyn för allmänheten när det gäller kommunerna och de privata utförarna. Kan man tala om en jämbördig insyn?

Herr talman! Givetvis är det så, som ledamoten vet, att offentlighetsprincipen gäller den kommunala verksamheten. För privata aktörer finns oftast ett avtal mellan kommunen och företaget i fråga. Det är klart att det givetvis finns begränsningar i den delen. Det medges - absolut.

Herr talman! Jag uppskattar att Lars Engsund är tydlig, men vi kommer naturligtvis inte att nå en samsyn helt och hållet i dessa frågor i det här replikskiftet. Snarare är det som jag sa i min förra replik, nämligen att det är viktigt att skillnaderna åskådliggörs.

Jag vill ändå ta tillfället i akt i min sista replik att ställa en fråga om Lagrådet. Lars Engsund tog i sitt anförande upp att han inte anser att förslaget skulle innebära någon större administrativ börda eller merarbete för kommunerna och regionerna. Precis som jag tog upp i mitt anförande har SKR pekat på att förslaget kan bli en administrativ börda, och Lagrådet säger att det innebär en otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Ger det upphov till några reflektioner från Lars Engsund och Moderaterna?

Herr talman! Hela poängen med propositionen är att ge kommunfullmäktige ökad kontroll och bättre insyn i hela verksamheten oavsett om den är kommunal eller privat. Det är viktigt.

Jag noterar Lagrådets kommentarer. Samtidigt kan man lyssna till remissinstanserna, och en majoritet av dem har varit positiva till förslaget. De ser inte problemet med en inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Det framgår tydligt från remissinstanserna.

Herr talman! Vi kan konstatera att regeringens efterlevnad av Lagrådets rekommendationer inte är vad man skulle önska i övrigt.

Det vi avhandlar i dag är en proposition från regeringen som heter något så harmlöst som Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Det skulle man kunna tycka är rimligt och rätt, när man hör titeln. Innehållet i förslaget är dock något helt annat. Förslaget från regeringen påstås handla om att man ska förbättra allmänhetens insyn i de offentliga verksamheterna och att styrningen ska bli bättre. Sanningen är dock någon annan.

I grund och botten handlar förslaget om att ytterligare kratta manegen för fler privatiseringar och mer vinstintressen i vår gemensamt finansierade välfärd. När privata intressen, vars främsta målsättning är att tjäna pengar, som Almega och Svenskt Näringsliv, är odelat positiva till förslaget, samtidigt som Sveriges Kommuner och Regioner och LO ser stora problem, är det viktigt att dra öronen åt sig och fundera. För vem är det man egentligen gör det här?

I dag befinner sig sjukvården i kris. Tusentals jobb hotas efter varsel som en följd av regeringens ovilja att kompensera regionerna för de kostnadsökningar som följt efter inflationskrisen. Sjukvården i Sverige är satt på svältkur eftersom regeringspartierna och Sverigedemokraterna väljer att sänka skatterna. Detta sker trots att det finns en överväldigande majoritet hos det svenska folket att snarare höja skatterna, bara det skulle innebära att pengarna gick till välfärden.

Regeringen och Sverigedemokraterna verkar leva i ett parallellt universum, där folkviljan ska åsidosättas till förmån för ideologiska principer och ryggkliande av sina näringslivskompisar.

För det är ändå så, herr talman, att vi för inte mindre än två veckor sedan stod i den här kammaren och debatterade korruption och svängdörrar mellan politik och näringsliv. Det verkar onekligen som att den här regeringen är en hovleverantör åt näringslivet, i syfte att underminera offentligt styrd verksamhet till förmån för privata intressen.

Propositionen är ett dåligt underbyggt förslag vars syfte är att försvåra för kommuner och regioner att bedriva och kontrollera sin verksamhet. Man har helt enkelt för avsikt att jämföra äpplen och päron för att på så sätt motivera ytterligare privatiseringar av våra gemensamma tillgångar, så att ett litet fåtal ska kunna skära guld med täljkniv.

Högerregeringen är inte ensam om att agera så. Vi ser mönstren. Högerstyret i mitt hemlän Gävleborg har exempelvis beställt en utredning vars förslag går ut på att alla offentligt drivna vårdcentraler snarare borde privatiseras. Det är så man agerar, när man inte förstår att det offentliga och det privata näringslivet har två helt skilda syften med varför man agerar i samhället.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är inte emot privat näringsverksamhet. Tvärtom finns det vissa områden där det är den bästa driftsformen. Men det borde vara ställt bortom varje rimligt tvivel efter de senaste 30 årens marknadsexperiment att offentligt finansierad välfärd inte är en sådan verksamhet. Det finns helt enkelt inte särskilt många argument för att det är gynnsamt för samhället som helhet. Tvärtom visar erfarenheten att det slår sönder fungerande system och skapar ojämlikhet. Det har också öppnat för att kriminella gäng och aktörer har kunnat nästla sig in och använda sig av våra skattemedel till kriminell verksamhet. Det, herr talman, är inte i allmänhetens intresse.

Varför gör man så? Det är något som jag naturligtvis bara kan spekulera om. Men tänk på hur det har framkommit att samtliga fyra av partierna i regeringsunderlaget varit beredda att skapa avancerade upplägg för att undvika att redovisa anonyma bidragsgivare till deras respektive partier. Och vi har rena erkännanden från exempelvis Sverigedemokraterna om att de ändrade sig angående vinster i välfärden efter en bjudlunch från Svenskt Näringsliv. Det finns ministrar och statssekreterare som är handplockade från det privata näringslivet.

Var lojaliteterna hos regeringspartierna ligger är alltså något höljt i dunkel, men det är nog inte ett orimligt antagande att de definitivt inte i första hand ligger hos det svenska folket.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen och alltså avslag på propositionen.

Herr talman! Jag lyssnade på Samuel Gonzalez Westlings anförande och blev en smula förvånad eftersom vi är här för att debattera likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet men fick höra ett förstamajtal.

Jag studsade till på minst en fråga. Gonzalez Westling är inte känd för att vara marknadsliberal och vill säkert förstatliga det mesta som finns, men han lyfte samtidigt upp att det finns vissa verksamheter som lämpar sig för privata aktörer. Då skulle jag vilja veta vilka de verksamheterna i så fall skulle vara.

Herr talman! Det är sant att vi debatterar en proposition från regeringen om att det ska vara likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Men skälet till detta är väl i allra högsta grad rimligt att vi debatterar här. Vi befinner oss väl i denna kammare för att diskutera olika typer av lagförslag och varför man vill genomföra dem.

Givetvis skriver regeringen inte rätt ut att den vill att dess kompisar ska tjäna mer pengar på offentlig verksamhet och skattemedel. Det vore inte särskilt smart eftersom svenska folket inte skulle uppskatta det. Men vi finns ju här för att lyfta upp det faktum att det är just detta som är regeringens avsikt.

Låt mig ställa en motfråga till Lars Engsund: Vad tycker Lars Engsund att kommuner borde ägna sig åt om det nu är privat verksamhet som ska göra allt?

Herr talman! Kommuner ska i första hand fokusera på medborgerlig service. Det är därför de finns. De ska se till att kommuninvånarna har en adekvat servicenivå som i möjligaste mån är likvärdig i hela landet.

Jag noterar att Gonzalez Westling inte svarar på min fråga. Vilka verksamheter inom exempelvis kommuner skulle lämpa sig för privata aktörer? Svara gärna på det!

Herr talman! Jag tycker att de verksamheter som kommuner och regioner ägnar sig åt i dag är ganska lämpliga för kommuner och regioner att ägna sig åt. Jag tycker inte att det är rimligt att privata näringsintressen driver skola för att tjäna pengar. Jag tycker inte att man ska tjäna pengar på sjukvård eller på att människor är gamla och sjuka. Jag tycker inte man ska tjäna pengar på att människor har behov av stöd från samhället. Jag tycker att samhället bör ägna sig åt att se till att allt detta finns för alla människor.

Det är intressant att Lars Engsund säger att kommunerna ska ge likvärdig service till alla i Sverige, för så ser det nämligen inte ut i dag. Regeringen vägrar ju att kompensera kommunerna för kostnadsökningarna till följd av inflationskrisen.

Det ser olika ut runt om i landet, och det hoppas jag att Lars Engsund är medveten om. Skillnaden i skattesats kan vara så mycket som 6 kronor beroende på vilken kommun man bor i, och det handlar inte om att man får bättre service i kommunerna med högst skattesats. Jag bor i en sådan kommun. Den missköts inte på något sätt, men förutsättningarna att bedriva verksamhet är dåliga eftersom regeringen valt att inte kompensera kommunen allteftersom statens krav har ökat. Denna proposition är ännu ett exempel på detta eftersom den innehåller ytterligare saker som kommunerna ska ägna sig åt utan att de kompenseras med ett enda öre.

Herr talman! Här i Sverige är vi ju måna om att det ska råda likvärdighet och rättvisa villkor, och i och med dagens beslut tas ett viktigt steg för att uppfylla den ambitionen. När kommun- eller regionfullmäktige beslutar om mål och riktlinjer för sådan offentligt finansierad verksamhet som utförs av privata utförare ska dessa mål och riktlinjer också gälla för kommunens eller regionens motsvarande verksamhet i egen regi. Det kan förefalla självklart, men det har tidigare inte varit så.

Ett program med mål och riktlinjer för sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare ska enligt kommunallagen antas för varje mandatperiod. Syftet är att förtydliga kommunens eller regionens ansvar för att följa upp och kontrollera den privata utföraren. Privata utförare kan se väldigt olika ut. Det kan vara ett företag, en enskild fysisk person, en idéburen organisation eller en kooperativ förening.

Även om kommunallagen redan i dag beskriver kommuners och regioners ansvar för att följa upp den egna verksamheten har det saknats en reglering om skyldighet att formulera riktlinjer för den egna verksamheten. Regeringen anser att det är viktigt att verksamhet som finansieras av kommuner och regioner behandlas på ett så likvärdigt sätt som möjligt oavsett om verksamheten bedrivs av kommunen eller regionen själv eller av privata utförare. Det är ett sätt att öka fokus på kvalitet genom utvecklad konkurrensneutralitet mellan de olika utförarna. Det är givetvis lika viktigt att kommunen eller regionen bedriver ett likvärdigt uppföljningsarbete. Det ökar den enskilda medborgarens tillgång till tjänster av god kvalitet.

I förslaget ingår också att kommun- eller regionfullmäktige ska anta övergripande riktlinjer för vilken insyn allmänheten ska ha i de privata utförarnas verksamhet när den gäller det aktuella verksamheten - detta eftersom offentlighetsprincipen inte omfattar privata utförare men allmänheten likväl har en rätt till viss insyn i offentlig verksamhet.

De mål, riktlinjer och kvalitetsindikatorer som tas fram ska gälla både för kommunens eller regionens egenutförda verksamhet och för privat utförd sådan. Uppföljningen kan bestå av att samla in information om verksamheternas resultat, analysera resultaten, återkoppla till de berörda enheterna och utkräva ansvar om inte målen uppfylls. Den processen ska vara så lika som möjligt oavsett vem som utför verksamheten. God ekonomisk hushållning ska också vara vägledande, och man kan mycket väl revidera eller uppdatera programmet mer än en gång per mandatperiod om det skulle bedömas nödvändigt.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Herr talman! I min hemkommun Kungsbacka finns sedan några år något som kallas kommunal utmaningsrätt. Det innebär att företag och andra som menar att de kan erbjuda samma verksamhet som i dag ordnas av kommunen men till lägre pris, med bättre kvalitet eller på något annat sätt mer fördelaktigt har möjlighet att få det prövat. Det ingår i en kommunal policy som går ut på att konkurrensutsätta så mycket som möjligt av kommunens verksamhet. För transparensens skull ska sägas att Kungsbacka sedan väldigt många år styrs av en moderatledd allians.

Jag ska återkomma till detta, men först några ord om det lagförslag som vi är här för att diskutera.

Herr talman! Fullmäktige i både kommuner och regioner har redan i dag en skyldighet att anta program med mål och riktlinjer för verksamhet som utförs av privata utförare. I programmet ska anges hur mål och riktlinjer ska följas upp och hur allmänheten ska få insyn. Skyldigheten syftar till att förtydliga kommuners och regioners ansvar att systematiskt kontrollera privata utförares verksamhet. Nu föreslås det att den skyldigheten, det vill säga att anta ett program med mål och riktlinjer, också ska omfatta den verksamhet som kommuner och regioner bedriver i egen regi.

Civilministern har i ett pressmeddelande förklarat att det för regeringen är viktigt att det så långt som möjligt råder lika villkor för all kommunal verksamhet, oavsett om den bedrivs av en privat utförare eller i egen regi. Det ska öka transparensen och därmed bidra till en konkurrens på lika villkor. Det ska också, enligt samma pressmeddelande, bidra till att öka kvaliteten i all verksamhet oavsett utförare, dock lite oklart hur.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att välfärdens tjänster inte kan hanteras som vilken marknad som helst. I förhållande till välfärdstjänsterna är vi medborgare, inte primärt kunder eller konsumenter. De resurser vi har ska användas så att tjänsterna har hög kvalitet och utförs med höga sociala, ekologiska och ekonomiska krav alldeles oavsett i vems regi de utförs och tillhandahålls. Men bland annat det faktum att styrning, ansvar och uppdrag skiljer sig åt mellan kommunal och privat verksamhet gör att vi säger nej till förslaget som det ser ut. Medan uppdraget i kommunen eller regionen går ut på att leverera så bra tjänster som möjligt inom givna budgetramar finns det utöver det ett krav på överskott i den privata verksamheten.

Detta, herr talman, måste man alltid komma ihåg. Det är skillnad på kommunal och privat verksamhet.

Jag vill också ta upp en annan aspekt här. Kommunalt levererade tjänster inom välfärden hanteras av en förvaltning som i sin tur styrs politiskt av en nämnd. De som arbetar inom exempelvis ett boende är anställda i förvaltningen, och det finns en tydlig och tillgänglig organisation för ansvar. Nämnden har att tillse att det sker utifrån fattade beslut. För granskning av verksamheten i nämnden finns kommunrevisionen med förtroendevalda och professionella revisorer. För den upphandlade verksamheten i privat regi finns det flera steg, och det blir mer komplicerat med ansvarsutkrävande.

Man ska komma ihåg att de politiskt engagerade i nämnder i allt väsentligt är fritidspolitiker som på ideella grunder och egen tid bidrar till kommunens verksamheter.

Herr talman! Lagrådet har uttalat sig om förslaget och, får man väl säga, är måttligt imponerade. Syftet med lagförslaget, säger Lagrådets erfarna jurister, är alltså att så långt som möjligt skapa likvärdiga villkor för privata utförare och kommuner och regioner. Lagrådet konstaterar att det i kommunallagen redan finns bestämmelser som reglerar kommuners och regioners ansvar för att dels anta mål och riktlinjer, dels följa upp den egna verksamheten.

Det framgår inte att nuvarande ordning innebär några särskilda problem när det gäller likvärdiga villkor för privata utförare och kommuner och regioner.

Fördelen med förslaget tycks då egentligen bara bli att det finns ett dokument, ett program, där mål och riktlinjer för både privata utförare och kommuner och regioner har samlats. Lagrådet skriver att det därmed ser ut som att förslaget bara innebär en ökad administration för kommuner och regioner utan att något egentligt syfte eller någon förbättring uppnås.

Eftersom lagen då innebär en ny skyldighet för kommuner och regioner blir det också en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Enligt regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Enligt Lagrådet innebär förslaget därför en otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen.

Herr talman! Vi anser inte att det finns skäl att göra de lagändringar som regeringen föreslår. Det är inte ändamålsenligt att kommuner och regioner omfattas av samma mål och riktlinjer som privata utförare, då det är fråga om verksamheter som skiljer sig åt när det gäller styrning, uppdrag och ansvar.

Vi anser dessutom, precis som Lagrådet, att förslaget är onödigt, eftersom det redan finns bestämmelser i kommunallagen som reglerar kommuners och regioners ansvar för att dels anta mål och riktlinjer, dels följa upp den egna verksamheten. Förslaget riskerar att leda till en ökad administration och ökade kostnader i ett läge där många kommuner och regioner redan har en ansträngd ekonomi. Vidare innebär det en oproportionerlig och möjligen också otillåten inskränkning i den kommunala självstyrelsen.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)