Insolvens- och utsökningsrätt

Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på reservation 1 och bifall till reservation 2. Jag tänkte börja med att prata lite om skuldsanering. Skuldsanering är en andra chans för dem som är överskuldsatta. Får de inte det innebär det tyvärr för dem en livstidsdom, det vill säga att de är överskuldsatta livet ut. De som beviljas skuldsanering har ofta varit överskuldsatta i väldigt många år; 30-40 år är inte alls en ovanlig tid. Dessutom får inte alla överskuldsatta möjlighet till skuldsanering, utan det är alldeles för få. Bland de överskuldsatta finns det många människor som är sjuka och arbetslösa. Dödligheten är också hög till följd av psykisk och fysisk ohälsa och inte minst självmord. Ungefär 400 000 människor i Sverige är överskuldsatta, men problemet berör ju många fler. Det berör även familjer och arbetsplatser som förlorar viktiga medarbetare om man blir sjukskriven. De som är överskuldsatta har för det mesta betalat sin skuld många gånger om. Det sägs ofta att de inte gör rätt för sig, men räknar man ihop allt som de har betalat genom åren har de flesta betalat mer än skuldbeloppet. Det beror på att det ofta är höga räntor kopplade till skulden. Även om man betalar hela tiden kommer man aldrig ned till att betala själva skulden, utan man betalar bara räntorna. De som lånar ut pengar är en hel del oseriösa företag som tar ut väldigt höga räntor. Men det är inte bara räntorna som de tjänar pengar på, utan även handeln med skulder är lönsam. Skulderna blir till slut preskriberade, men det går att återuppliva en gammal skuld och sälja den vidare. Man kan till och med göra förlustavdrag när man säljer gamla skulder. Allt detta innebär en enorm samhällsekonomisk förlust för de drabbade och de drabbades familjer, och inte minst för hela samhällsekonomin. Det ekonomiska bortfallet uppgår till miljardbelopp i form av bland annat uteblivna skatteintäkter från människor som skulle ha kunnat arbeta och bidra till samhället. I stället slås de skuldsatta ut av arbetslöshet, sjukdom och fattigdom. Skuldsanering är ofta den enda möjligheten att få en andra chans om man inte kan betala sina skulder. För att få skuldsanering måste man vara på obestånd. Man måste alltså vara utfattig. Det måste också göras en bedömning som innebär att man inte kan betala sina skulder inom överskådlig tid - det är det som kallas kvalificerad insolvens. År 2011 gjorde riksdagen ett tillkännagivande där vi sade till regeringen att vi kräver att skuldernas ålder inte längre ska vara lika avgörande som de har varit tidigare. Annars finns det risk för att det kan dröja decennier innan en skuldsatt får hjälp. Man kanske aldrig kan komma igen för att man mår så fruktansvärt dåligt av att ha varit skuldsatt så länge. Det har gjorts mycket på det här området. 2007 års insolvensutredning är viktig i sammanhanget. Det var Jan Ertsborn - folkpartistisk ledamot, numera talman - som ledde utredningen. Han kom bland annat fram till att det måste blir lättare för företagare att komma ur skuldfällan. Han kom också fram till att betalningstiden måste förkortas. I dag är den som huvudregel fem år. Beviljas man skuldsanering måste man alltså leva på existensminimum under fem år. Man får inte ta några nya skulder. Man får inte göra någonting fel under perioden, för då utesluts man ur skuldsaneringsprocessen. I de flesta fall kan man aldrig mer beviljas skuldsanering om man har misslyckats med sin första skuldsanering. Jan Ertsborn föreslog alltså en kortare betalningstid, från fem år till tre år, vilket skulle innebära att det blev betydligt lättare att klara av skuldsaneringen. Han föreslog också att reglerna för kvalificerad insolvens inte skulle vara så hårda. I dag innebär det att mycket få uppfyller kriteriet kvalificerad insolvens, det vill säga att man inte inom överskådlig tid ska kunna betala sina skulder. Utredningen var väldigt väl genomarbetad och innehöll mycket bra förslag. Det fanns också en majoritet från riksdagens partier för förslagen i utredningen. Men trots det hände det ingenting. Därför gjorde riksdagen 2011 ett tillkännagivande till regeringen där vi sade till regeringen att vi krävde att utredningens förslag genomfördes. Det gällde framför allt detta med kvalificerad insolvens, alltså bedömningen av vilka som kan beräknas betala sina skulder inom överskådlig tid. De tidigare kriterierna var alldeles för hårda. Trots detta tillkännagivande hände det inte mycket. Våren 2012 gjorde riksdagen ett nytt tillkännagivande om ett uppdrag till regeringen att påskynda arbetet med dessa frågor. Det hade då tillsatts en ny utredning, trots att det fanns en tidigare utredning som var väl genomarbetad. Men riksdagen utgick från läget, och vi krävde att utredningen skulle presenteras före valet och att det före valet också skulle komma förslag från regeringen, inte minst när det gällde kvalificerad insolvens och betalningstiden. Det som försvårar läget är att Högsta domstolen olyckligt nog i en prejudicerande dom - alltså en dom som gäller även i andra fall - har bedömt kriterierna kvalificerad insolvens och betalningsförmåga. Beräknas det att man inom 15 år kan betala skulden får man inte skuldsanering. 15 år är en väldigt lång period, och det gör det väldigt svårt att få skuldsanering. Nu har Högsta domstolen gjort en mildare bedömning och sagt att äldre och sjuka kanske kan få skuldsanering även om det är möjligt för dem att betala skulderna på kortare tid än 15 år. Men vi anser att även unga, arbetslösa och överskuldsatta förvärvsarbetande måste kunna komma i fråga. För en ung människa som till exempel har tagit sms-lån är ju 15 år oceaner av tid. Den människan riskerar att få sitt liv förstört om han eller hon inte får hjälp tidigare. Insolvensutredningen kom för tre år sedan, och då fanns det en riksdagsmajoritet för utredningens förslag. Nu har det gått ytterligare tre år sedan det första tillkännagivandet om att man måste göra någonting åt detta med kvalificerad insolvens, det vill säga bedömningen av betalaningsförmåga. Nu säger regeringen att det troligtvis kommer en lagrådsremiss före valet. Men vi vill ha ett förslag till riksdagen så att vi kan fatta beslut före valet. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har följt riksdagens beslut. Det är också anmärkningsvärt att man inte gör mer för dessa människor, som mår fruktansvärt dåligt. Vi hade tjänat så mycket mer på att få tillbaka dem i arbete.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag med undantag för förslagspunkt 1. Regeringen gav under våren 2012 en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som förbättrar möjligheterna för dem som har rätt till skuldsanering att också få det. Betänkandet Ut ur skuldfällan (SOU 2013:72) blev klart i oktober 2013, som beräknat. Frågorna rörande skuldsanering är komplexa, och utredningstiden har varit rimlig. Att förkorta utredningstiden hade inneburit en risk för att betänkandet inte skulle hålla önskvärd kvalitet, vilket skulle ha medfört ytterligare förseningar. Dessutom hade det varit olämpligt att förkorta utredningstiden eftersom utredaren skulle samordna sina förslag med de förslag som lagts fram i betänkandet Överskuldsättning i kreditsamhället (SOU 2013:78) i november 2013. Utredaren och regeringen har därför bedömt att det inte var möjligt att redovisa uppdraget tidigare. Justitiedepartementet informerade civilutskottet om detta i oktober 2012. Regeringen bereder för närvarande betänkandet Ut ur skuldfällan . Beredningen av betänkandet är en prioriterad fråga för regeringen. I enlighet med beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen skickades betänkandet omedelbart ut på remiss, och remisstiden gick ut den 17 januari, alldeles nyligen. Nu fortsätter arbetet med att ta fram en lagrådsremiss och sedan en proposition. Utredningens förslag är omfattande och tekniskt komplicerade. Flera av förslagen har dessutom kostnadskonsekvenser. Beredningen av betänkandet innebär därför mycket arbete. Trots detta är målsättningen att åtminstone en lagrådsremiss ska kunna beslutas före sommaren 2014. Regeringen bereder också betänkandet Överskuldsättning i kreditsamhället . Den har för avsikt att efter remissbehandlingen återkomma så snabbt som möjligt, och senast före valet 2014, med en åtgärdsinriktad strategi mot överskuldsättning.

Herr talman! Med tanke på hur länge vi har arbetat med de här frågorna tycker jag att man kunde begära att det kom ett förslag från regeringen före valet. Frågorna är ju utredda utan och innan sedan tidigare. Redan i förslagen från 2007 års utredning av Jan Ertsborn finns många av de frågor som vi diskuterar i dag med, så där har man en bra grund att stå på. Dessutom gör regeringen lite olika när det gäller olika utredningar. Inför förändringen av a-kassan och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, till exempel, var det inte mycket till utredning, utan utredningen kom efteråt. Regeringen fick också kritik för att det var så dåligt berett. Vissa frågor dras i stället i långbänk. Vi hade inte varit i detta läge om regeringen hade agerat tidigare. Det kunde man ha gjort redan 2008 eller 2009, efter att utredningen kom och hade en riksdagsmajoritet bakom sig. Men man har dragit ut på det och tillsatt nya utredningar om frågor som redan är beredda. Det känns nästan som att man medvetet har försökt dra ut på processen. Därför tycker jag inte att det finns någon ursäkt för att dra ut på det hela ännu längre. Jag tror att det är viktigt att det kommer upp inför valet, för annars är risken att dessa frågor återigen kommer i skymundan då det är långt till nästa val. Därför borde man påskynda det här. När det däremot gäller överskuldsättning säger företrädaren för Moderaterna här att regeringen ska komma med åtgärdsförslag före valet. Jag förstår inte skillnaden. Det borde man kunna göra när det gäller skuldsanering också.

Herr talman! Jag tycker också att båda dessa frågor är väldigt viktiga, särskilt för de människor som är överskuldsatta. Som jag redogjorde för - och jag har verkligen gått igenom processerna i de två utredningarna i detalj - har det inte gått att skynda på utredningen från 2012. Lagrådsremissen ska, som jag berättade, komma före sommaren 2014 och strategin före valet 2014.

Herr talman! Ja, vill man så går det naturligtvis. I andra stora och komplexa frågor har regeringen påskyndat arbetet medvetet, och till och med hoppat över utredningar i vissa fall. Det är självklart att det är möjligt. När det gällde skuldsanering frågade man utredaren om det var möjligt att påskynda utredningen, och svaret från utredaren var att det inte var möjligt. Det tog man till intäkt för att det inte gick. Det är väldigt märkligt, för det är ju regeringen som bestämmer. Man kan helt enkelt ge direktiv till utredaren: Nu får du påskynda det här! Man skulle kunna tillskjuta de resurser som krävs för att påskynda arbetet eller ge någon annan i uppdrag att sköta utredningen. Det handlade om en ganska lång utredningstid, där många av frågorna var utredda sedan tidigare. Då borde man inte lägga lika mycket kraft på det som redan är väl genomarbetat och utrett. Jag förstår inte detta. När det gäller överskuldsättning hoppas jag verkligen att det stämmer att det ska komma en åtgärdsplan före valet och att riksdagen kan fatta beslut om den. Men där finns också en mängd förslag. Det handlar bland annat om att se över lagarna om ocker eftersom det inte fungerar i verkligheten. Det handlar om saneringslån, det vill säga möjligheten att lägga ihop en massa små skulder med höga räntor till ett paket med rimlig ränta. Det handlar om finansiell folkbildning, som ska startas av Konsumentverket och kronofogden, och så vidare. Det finns alltså flera andra förslag. Är det möjligt att göra någonting där borde det självklart vara möjligt när det gäller skuldsanering. Det är ganska enkelt. Det vi vill är framför allt att den kvalificerade insolvensen, bedömningen av betalningsförmågan, ska förändras - det är utrett utan och innan. Vi vill också att man ska förkorta betalningsplanen från fem till tre år - det är också utrett utan och innan. Åtminstone där borde regeringen kunna komma med förslag.

Herr talman! Både Hillevi Larsson och jag tycker att det är positivt att den här strategin kommer före valet, och det gläder mig. Lagstiftningen om skuldsanering är väldigt komplicerad, och det måste bli rätt och riktigt. Det tror jag att vi är överens om. Regeringen arbetar enligt beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen, och vi ökar tempot.

Herr talman! Överskuldsättning är ett tilltagande problem i samhället. Särskilt är det snabblånen, de så kallade sms-lånen, som från början placerar människor i något som kan utvecklas till ett livslångt lidande. Det kan också vara oseriös telefonförsäljning, överkonsumtion, sociala problem, missbruk, sjukdom eller en kombination av dessa faktorer. Att fler kan komma i arbete är självklart det bästa sättet för människor att få ordning på sin egen ekonomi och motverka fattigdomen i samhället. Jag helar i huvudsak Hillevi Larssons beskrivning av problemet. Vi är överens om det mesta. Kraven på utlåningsföretagen att göra kreditprövningar, mot en kännbar sanktion, att dessa företag kommer att granskas hårdare och att det finns möjlighet att förbjuda de här företagen att fortsätta att bedriva sin verksamhet är bra. Jag hoppas att det också kan vara någonting som bidrar till att minska skuldsättningen för dem som är utsatta. Det är glädjande att regeringen återigen har låtit utreda skuldsaneringsfrågorna. Förslag är, som Marta Obminska sade, efter remisstidens utgång på väg fram och kommer att skickas på lagrådsremiss redan detta halvår. Centerpartiet har hårt drivit frågan om att underlätta skuldsanering och då särskilt med fokus på företagarnas möjlighet att komma tillbaka. Sverige har ju en luthersk tradition och en jantelag som har gett oss överdrivet restriktiva regler för att driva företag och för att kunna komma igen efter en konkurs. I andra länder är det vanligt att det finns större möjligheter att vid obestånd hitta lösningar med till exempel ackord för att en företagare som gått i konkurs ska få chansen att starta om. Det ligger i själva företagandets natur att det handlar om att ta en betydande risk, att det kan misslyckas och att det kan bli en konkurs. Ska vi i vårt samhälle kunna främja företagande och entreprenörskap måste vi också kunna visa på en väg tillbaka för dem som vågar och för dem som misslyckas. Redan 2011 gjordes förändringar i rätt riktning, och det pågår en utredning som ska presenteras till sommaren som kommer att underlätta, i linje med den motion av Anders Ahlgren och Staffan Danielsson som behandlas här. Om vi har en solidarisk syn på samhället och tror på människan är det en del i trygghetssystemet att det för den som behöver och vill finns ett sätt att komma ur sin ekonomiska skuld, oavsett hur den har uppkommit. Det ska ske i ett läge innan den har vuxit till en sådan storlek att alla möjligheter att göra sig kvitt den och samtidigt leva ett anständigt liv är uttömda. I den tidigare utredningen av Ertsborn som presenterades 2008 föreslogs två viktiga förändringar. Den ena var att skuldernas ålder inte skulle ha någon betydelse. Den andra handlade om sättet att bestämma hur stor en skuld ska vara för att räknas som kvalificerad insolvens och att få kronofogden att gå med på att göra en skuldsanering. Det viktigaste är nu att på ett tydligt sätt uttolka vad som menas med kvalificerad insolvens. Att sätta en belopps- eller tidsgräns för hur stor eller hur gammal skulden ska vara är inte bra. Det är bättre att se människan och hennes behov och relatera till hennes möjlighet att bli fri från sin skuld med hjälp av skuldsanering. Det ska självklart också göras med hänsyn till borgenären och dennes intresse av att få en snabbare reglering av sina krav. Det föreslås också att det ska åläggas borgenärerna, inte den skuldsatte, att redovisa hur skuldsituationen faktiskt ser ut. Det är säkert inte det enklaste för den som har förlorat kontrollen över sin ekonomi att kunna redovisa exakt hur skuldsituationen ser ut. Om det är den som har fordringar att utkräva som ska redovisa fordringarna kanske det finns en möjlighet att bördan för den enskilde kan minskas den vägen. Alla människor ska ha möjlighet att bli kvitt sina skulder till dem som man har skulden till - det är någonting som alla vinner på. Den som är skuldsatt och vet att han eller hon inom rimlig tid kan göra sig skuldfri är mer motiverad att ta tag i sina möjligheter att börja om och göra rätt för sig. Centerpartiet har hela tiden stått bakom tankarna dels att man ska kunna bli av med sina skulder relativt kort tid efter det att man har ådragit sig dem, dels att de inte ska tillåtas bli så stora att man måste ägna de bästa av sina yrkesverksamma år åt att betala av dem. Det är också mycket viktigt att gå på djupet med överskuldsättningens orsaker och konsekvenser för den enskilde, för företagen och för samhället i stort. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, och det är väldigt lätt att låta sig ledas in i tron att ekonomin klarar av mer än vad den faktiskt gör. Vi förleds gärna att tro det av dem som vill sälja och låna ut. Centerpartiet är mycket nöjt med att Justitiedepartementet arbetar med frågan. Det är två mycket bra initiativ, både den nya skuldsaneringsutredningen och utredningen om orsaken till skuldsättning, som har kommit från regeringen. Därför är det förvånande att oppositionspartierna i det här läget inte låter sig nöja med det utan återigen propsar på att sätta en snäv tidsram för att fatta beslut om de här viktiga utredningarna. Resultatet av en snabbutredning blir sämre om de förslag och lagändringar som ska komma ut av den måste snabbutredas. Orsaken till skuldsättningen och skuldsaneringslagändringarna måste gå hand i hand. Möjligheten att en tredje gång bilda en oppositionsmajoritet kring det här har gjort att frestelsen blivit för stark att återigen knäppa regeringen på näsan. Må så vara; det ligger ingen större dramatik i att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd av Sverigedemokraterna får majoritet för det här igen. I Centerpartiet har vi ingen anledning att känna oss missnöjda med hur regeringen har hanterat den här frågan. Efter Alliansens valseger och Centerns framgångar i september ser jag fram emot att så snabbt som möjligt få fatta beslut om en bättre skuldsanering.

Herr talman! Vi ger inte alls regeringen en knäpp på näsan. Regeringen ger de utsatta en knäpp på näsan genom att ha låtit detta dröja så många år. Ni skulle ha kunnat agera 2008. Vad beträffar skuldsanering är det inte okej att regeringen inte valde att följa de tillkännagivanden som gavs våren 2012 om att påskynda utredningsarbetet. Att regeringen hanterar vissa tillkännagivanden på detta sätt är i och för sig inte ovanligt, men det är inte acceptabelt att bara strunta i dem. Hillevi Larsson var inne på, och jag står bakom allt det hon sade, det här att vissa ärenden bereds väldigt snabbt. Det kommer jag också ihåg från mitt första år här i riksdagen 2006 när det gällde a-kassa och stämpling för deltidsarbetande. Det fixades igenom på tre veckor, så visst går det. En majoritet i utskottet, herr talman, anser att regeringen omgående måste komma tillbaka till riksdagen med förslag om ändringar i skuldsaneringslagen som rör kravet på kvalificerad insolvens och betalningsplanens längd. Detta är frågor som vi behandlat under många år, så nu är det verkligen dags att regeringen levererar något - före valet. Herr talman! Regeringen gav efter ett tillkännagivande från riksdagen under förra året en särskild utredare i uppdrag att gå igenom och föreslå vissa åtgärder och föreslå en strategi för att motverka överskuldsättning. Utredningen har kommit med många jättebra förslag och många bra åtgärder som kan ingå i denna strategi. Många av förslagen ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik i frågan, och det välkomnar vi. Men, herr talman, vi har många överskuldsatta i landet. Bland annat ökar gruppen pensionärer, och vi har över huvud taget ingen direkt koll på hur många barn som lever med evighetsgäldenärer. Överskuldsättning är ett problem som drabbar både den enskilde och samhället som helhet. Att både förebygga och skapa förutsättningar för människor att ta sig ur denna fälla är ett arbete som måste prioriteras. Herr talman! Utredningen ligger i dag på bordet och ska remissbehandlas. Det är bra. Men dessa frågor har dragits i långbänk av regeringen, och vi anser att man inte får dra ut på tiden längre. Det är enormt viktigt att regeringen återkommer i princip omgående med konkreta förslag som riksdagen kan ta ställning till. Ni har lovat att ni ska återkomma före valet, och det löftet hoppas jag att ni håller. Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation 1 och bifall till reservation 2 i detta betänkande.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag, utom när det gäller punkt 1. Bakom rubriken på betänkandet om insolvens- och utsökningsrätt döljer sig ett antal viktiga områden som jag skulle vilja hålla mig till, nämligen skuldsanering och överskuldsättning. Genom att ha pengar på banken, på det egna bankkontot, skapar man en bättre självkänsla och ett ökat livsutrymme. Det ger en känsla av att man har makt och kontroll över sin situation och gör det möjligt att stå på egna ben. En ekonomisk buffert är viktig för att man ska uppnå trygghet och värdighet och få möjlighet att satsa såväl på människorna runt omkring sig som på sig själv. Skuldsättning, som är något av motsatsen till en buffert, kan bli djupt problematisk om skulderna blir ohanterliga och hoppet att resa sig på nytt försvinner. Att vara satt i skuld är ingen lek. Det är någonting man försöker undvika i livet. Jag arbetade i Göteborg under tio år med personer som förlorat allt genom missbruk och ett destruktivt sätt att leva. Många av dem hade dragit på sig stora skulder. När de kom till insikt om att livet måste ta en annan riktning fanns skulderna kvar. De satt fast i en till synes evig skuldfälla. Det kunde naturligtvis ta musten ur vem som helst. Givetvis finns det ett personligt ansvar som är viktigt när man ska göra upp med de skulder man ådragit sig. Det är ju någon annan som har krav på en. Men det kan bli en ond cirkel som är näst intill omöjlig att komma ur. Vi kan också försöka tänka oss in i barnens möjligheter att leva sina liv i paritet med andra barn när deras föräldrar blivit satta i skuld av olika skäl. Vi hör berättelser om barn som inte har möjlighet att vara med på olika aktiviteter i skolan för att det inte finns pengar i hushållet. I familjer med försörjningsstöd har regeringen infört en fritidspeng - som oppositionen vill ta ifrån dem. Men det är en annan fråga, som vi får ta vid ett senare tillfälle. Just barnperspektivet har den som utrett skuldsanering lagt stor vikt vid. Det gläder mig som kristdemokrat eftersom vårt partis fokusområde är barns och ungas uppväxtvillkor. Bland annat föreslår utredaren att den skuldsatta ska ha rätt till två betalningsfria månader varje år, lämpligast juni och december. Enligt utredaren finns det i dag 50 000 personer i Sverige som uppfyller kraven för att få skuldsanering men som av olika skäl inte får sin sak prövad. De kanske tvekar inför att sätta en borgensman i knipa eller tycker att ansökningsförfarandet är för krångligt. Men enligt utredaren borde åtminstone 25 000 personer, alltså hälften, kunna ansöka om skuldsanering. Utredaren vill förenkla det hela och dessutom ge möjlighet till en kortare skuldsaneringsperiod än dagens fem år. Det brukar ju vara så att man upprättar en betalningsplan som visar hur och när gäldenären ska betala sina borgenärer, normalt under fem års tid. Utredaren vill också förstärka insatserna från kommunernas budget- och skuldrådgivare. Parallellt med skuldsaneringsutredningen arbetade man med en utredning om överskuldsättning. Det var bra eftersom de här frågorna är nära släkt med varandra. Oppositionen ville korta ned skuldsaneringsutredningens tid, men regeringen har låtit utredaren arbeta som det ursprungligen var tänkt eftersom frågorna är komplexa och det gäller att inte tumma på kvaliteten på utredningen. Det är naturligtvis viktigt att det går undan. Målsättningen hos regeringen är att komma med en lagrådsremiss före sommaren. Det är första steget till en proposition med åtföljande beslut i riksdagen, sannolikt under hösten. Många är de hushåll som har stora skulder, inte minst de med hög inkomst och lång utbildning. Men det är hushåll med låga inkomster och kortare utbildning som är mest överskuldsatta. De fyra vanligaste anledningarna till ekonomiskt obestånd är sjukdom, arbetslöshet, konkurs och skilsmässa. Nästan hälften av dem som söker skuldsanering är sjuka. Självmordsfrekvensen hos överskuldsatta är 33 procent högre än normalfrekvensen. Kostnaden för samhället beräknas till mellan 30 och 50 miljarder kronor varje år i produktionsbortfall och sjukdom. Ungefär en halv miljon personer har i dag skuldsaldo hos Kronofogdemyndigheten. Nästan 250 000 av dessa personer har skulder hos kronofogden som de har haft sedan 2007 och tidigare. Många av oss har under någon period i livet haft svårt att betala våra räkningar. Det gäller de allra flesta. Men de flesta lyckas ändå ta sig förbi skuldfällan. Bland de förslag som utredningen om strategi för att motverka skuldsättning kom med finns slutlig preskription för skulder som är 15 år eller äldre hos kronofogden, förstärkt budget- och skuldrådgivning, ökade resurser till Konsumentverket och införande av sanktionsavgift vid bristande kreditprövningar plus en mängd andra förslag som flera varit inne på här i debatten. Regeringens avsikt är att presentera en strategi mot överskuldsättning före valet 2014. Herr talman! Ett problem är naturligtvis när barn hamnar i skuld därför att de blivit skuldsatta av sina föräldrar. Det hände en flicka vars mamma beställt skolfoton på dottern. Året var 2002 och flickan var 11 år. När hon så blev myndig fick hon en oväntad 18-årspresent: ett inkassobolag krävde att flickan skulle betala skulden plus ränta och avgifter. 2009 ändrades lagen så att det blev förbjudet för företag att sätta barn i skuld, och Konsumentombudsmannen drev det här fallet till domstol. KO menade att även den tidigare lagen förhindrade föräldrar att skuldsätta sina barn. Så blev också det aktuella domslutet. Avtalet som gjorts upp om skolfotografierna 2002 förklarades ogiltigt. Konsumentverket har arbetat med problematiken med skuldsättning av barn i flera års tid. Arbetet har skett i nära samarbete med andra myndigheter och organisationer och har varit framgångsrikt. Lagstiftningen är i dag mycket tydlig: Barn ska inte kunna skuldsättas. Längtan efter snabba pengar har lett till att mikrolån, snabblån och SMS-lån har ökat explosionsartat i vårt land, särskilt bland ungdomar. 2012 hamnade så många som 53 709 personer hos kronofogden på grund av obetalda skulder till snabblåneföretag. En ogenomtänkt impulshandling kan vara ett första steg till att bli återkommande gäst hos kronofogden, och det kan få långvariga konsekvenser. Det är viktigt att den som är i behov av skuldsanering ska kunna få det, att det finns möjlighet att bli fri från sin skuld så att den inte blir en börda livet ut. Det är det allting syftar till. Men det förebyggande arbetet, inte minst bland ungdomar, är naturligtvis också oerhört viktigt. Därför är jag glad att regeringen tar de här frågorna på fullaste allvar.

Herr talman! Ca 400 000 personer har skulder hos kronofogden. Inte alla av dem har allvarliga problem. För många kan det handla om en mindre skuld som regleras ganska snabbt. Men när Anna Hedborg förra året redovisade sin statistik i den utredning som vi talat om tidigare presenterades en tydlig bild av dem som har skulder hos kronofogden. De saknar oftare eftergymnasial utbildning, är oftare ensamstående, och de bor oftare i hyresrätt än vad andra i befolkningen gör. De har också mindre lån. Det kan låta lite underligt, men det kan i sig visa på att den kreditprövning som görs fungerar, så att de här hushållen inte får nya lån. Men det kan också bero på att det finns lån som inte redovisas. De registreras inte i de vanliga kreditregistren. Det kan handla om snabblån, fakturafordringar eller skulder hos inkassobolag. Det är stora samhällsförändringar som har pågått under en lång tid, och de påverkar många individer. Vi får dagligen stora doser av reklam. Musik, film, böcker med mera får oss att känna att vi behöver köpa nytt ofta. Vi får också mängder av erbjudanden om lån, kreditkort eller bara om att handla på avbetalning. Det är frestande. Mobiltelefoner säljs på ett sätt så att det låter som att operatören ger bort en dyr telefon och det enda du behöver göra är att binda ditt abonnemang under något eller några år. Jag tror att de flesta av oss någon gång eller kanske många gånger har gått på något erbjudande som vi sedan fått betala dyrt för. Roland Utbult redovisade en del andra exempel som jag tror att många känner igen sig i. 2 procent av den svenska befolkningen är spelberoende. För många kan det bli ingången till att de förlorar stora summor pengar, vilket riskerar att innebära en krasch för inte bara den egna utan också närståendes ekonomi. Man lånar pengar eller kanske till och med snor pengar. När en person till sist blir överskuldsatt kan det kännas helt omöjligt att ta sig ur den situationen. Att därför möjliggöra för fler att få igång en skuldsanering är ett oerhört viktigt steg. Jag vill yrka bifall till civilutskottets förslag. Det har länge funnits en majoritet här i riksdagen som vill snabba på för att få till stånd en lagstiftning redan under denna mandatperiod, och jag tycker att det är i högsta grad anmärkningsvärt att regeringen väljer att helt ignorera tidigare riksdagsbeslut. Från regeringspartiernas företrädare har vi här fått höra att de tycker att det viktiga är att låta utredningen ha sin gång. Så ser det ut just i dag, men utredningen har pågått sedan 2007. Är verkligen den här regeringen så inkapabel att få på plats viktig lagstiftning, eller är det så att man inte riktigt bryr sig? Jag tror snarare att det är det senare som det handlar om. Även om vi nu skulle vinna en votering här i kammaren i dag blir det något av en seger bara på pappret. Det känns tyvärr som att inte bara de överskuldsatta förlorar tid då de kunde ha fått hjälp utan att även demokratin förlorar trots att riksdagen här har gjort sitt jobb.

Herr talman! I dag debatterar vi ett ämne som kanske inte får särskilt många att slå på tv:n för att följa debatten. Det är likväl oerhört viktiga frågor som berör väldigt många människor. För varje enskild individ som i dag sitter fast i skuldfällan vill jag som folkvald kunna gå in i valrörelsen med gott samvete. Jag vill kunna säga att jag har gjort vad jag har kunnat för att förbättra deras situation. Sverigedemokraterna har kommit med flera olika förslag för att minska risken för människor att hamna i skuldfällan. Det är dock inte för dem vi debatterar det här i dag, utan för dem som redan har hamnat där. Skuldsanering innebär en andra chans för personer som annars skulle kunna lida av detta livet ut. Att vara överskuldsatt kan innebära stora konsekvenser. Det kan innebära depression, kriminalitet och kanske till och med självmord. Det handlar alltså om väldigt allvarliga saker. Skuldsanering kan i dag bli aktuell om en låntagare bland annat inte klarar att betala sina skulder inom överskådlig tid. "Inom överskådlig tid" kan tolkas olika, herr talman. Det är en formulering som Högsta domstolen har tolkat som 10-15 år, samtidigt som kronofogden har tolkat det som 5-10 år. Det handlar alltså om den kortaste tid en person ska bedömas ha möjlighet att betala tillbaka sina skulder på för att personen ska kunna beviljas skuldsanering. Oavsett om man tolkar det som 5-10 år eller 10-15 år kan det ses som relativt stränga krav. Med tanke på allvaret för såväl en enskild individ som har fastnat i skuldfällan som för samhället i stort är dessa hårda krav knappast särskilt bra utan bör mildras. Fler svårt skuldsatta måste få möjlighet att få skuldsanering, vilket är skälet till mitt och Sverigedemokraternas ställningstagande i frågan. Åsikten är som bekant ingen nyhet, utan utskottet har tack vare Sverigedemokraterna och den övriga oppositionen redan tidigare uttalat vikten av att fler som är svårt skuldsatta ska få hjälp med skuldsanering. Våren 2011 tillsatte regeringen en utredning efter att civilutskottet kommit med en sådan uppmaning. Utredningen blev klar som planerat, så sent som i oktober 2013. Detta vittnar om att frågorna inte har prioriterats tillräckligt, vilket är mycket bekymmersamt med tanke på verkligheten för de människor som har hamnat i skuldfällan. Herr talman! Med anledning av många människors mycket utsatta situation vill jag att regeringen omgående lämnar förslag på lagändringar. Allt är egentligen möjligt, bara viljan finns. Särskilt de som har hamnat i en ond spiral måste få hjälp, vilket är skälet till att jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.