Fiskeripolitik

Debatt om förslag 4 mars 2021
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 28

Anf. 102 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15, som handlar om att flytta ut trålgränsen i Östersjön.

Men jag börjar i en annan ände. Häromdagen läste jag att det nu finns vegansk fisk som ska serveras på en restaurang. Innovationerna vet snart inga gränser, och det ska bli intressant att följa hur marknaden tar emot detta nya. Men jag har också en förhoppning om att företaget bakom fisken inte råkar ut för alla byråkratiska irrgångar. Det är ju annars fallet för många entreprenörer.

För närvarande kan vi till exempel se flera havsbaserade fiskodlingar som flyttar sin verksamhet till Finland. Det gör att vi förlorar livsmedelsproduktion, arbetstillfällen och skatteintäkter. Från samma bransch får vi också exempel på företag som slussas runt mellan myndigheter då de ansöker om medel för att starta verksamhet. Ökad tydlighet om vem som ansvarar för vad är väl ändå något som regeringen lätt skulle kunna ordna.

Men hur gick det för entreprenören? Det gick inte alls. Han hamnade tillbaka på ruta 1, men utan stöd. Tala om byråkratiska irrgångar.

Lika illa är det att regeringen ännu inte har lyckats ta itu med de hinder som rör vattenbruk. Det gäller framför allt den långa processen för att få miljötillstånd. Åren har gått men hindren bestått, skulle man kunna säga - trots riksdagens upprepade försök att mana på regeringen.

Om uttrycket tillåts: Som lök på laxen har det visat sig att när Jordbruksverket äntligen kom med sin rapport om hur man skulle lösa problemet var kontentan att myndigheterna inte hade kommit överens, så verket behövde få ett tydligare uppdrag. Det sker samtidigt som det finns entreprenörer med gällande tillstånd som löper ut nästa år. Självklart måste de få besked. Moderaterna tycker därför att under tiden som myndigheter diskuterar bör tillstånden för vattenbrukarna, åtminstone de som inte belastas med någon typ av anmärkningar, förlängas med fem år så att inte fler företagare lämnar oss.

Låt mig gå över till den traditionella sortens fiske, som går igenom mycket nu. Det gäller fiskestopp, den försvunna strömmingen i Stockholms skärgård, låg lönsamhet, trålförbud i marina skyddsområden och de omåttligt stora populationerna av säl och skarv. Det känns onekligen som att problemen hopar sig i horisonten.

Somt rår vi inte över eftersom det hanteras gemensamt inom EU, men samtidigt saknar vi moderater att regeringen gör mer för att hjälpa de bestånd som finns och de fiskare som finns. Vattenmiljön är en viktig fråga som vi debatterade i går, men vi behöver också fiskare. Jag tänkte nämna fyra saker som Moderaterna tycker att regeringen borde kunna agera i nu.

Som högsta prioritet sätter Moderaterna att regeringen snarast bör inleda förhandlingar för att flytta ut trålgränsen. Förra året skrevs spaltmeter om situationen i Stockholms skärgård. Så sent som i går kom frågan upp på tv, och småskaliga fiskare uppskattade att deras fångster hade minskat med 90 procent på tio år.

Samtidigt ser vi, och det finns belägg för det, att stora trålare har flyttat sig allt närmare kusten för att fiska. Och det är inte bara svenskflaggade båtar. Det beklagliga i sammanhanget är att regeringen har intagit en passiv hållning i frågan. Få uttalanden har gjorts, och det har inneburit att fria debattörer har trott att detta kan fixas på en kafferast med ett pennstreck. Men så enkelt är det inte eftersom det finns en gammal överenskommelse med Danmark och Finland om att de har rätt att fiska där. Även om vi hade förbjudit våra trålare hade trålare under dansk och finsk flagg ändå kunnat fortsätta.

Men värre är att regeringen inte har delat ut några konkreta uppdrag i frågan. Här krävs ökad aktivitet. Faktum är att inte ens januaripartierna i utskottet var riktigt överens om detta. Det var först mycket sent i processen som de beslutade sig för att antyda någonting positivt i frågan - och det förvånar.

Vi måste visa att vi menar allvar när vi säger oss värna småskaligt fiske och en levande skärgård. Moderaterna tycker till exempel att den av EU beslutade bifångstkvoten av en fiskart skulle kunna tilldelas småskaliga fiskare som fiskar där den arten mår bra. Likaså ska ägare till enskilt vatten ha rätt till bifångstkvot.

Detta är ett beslut som kan fattas nationellt. Det gäller också frågan om att vi borde stötta näringsidkare som fiskar småskaligt för att förse sin egen restaurang eller rökeri med råvaror. I dag måste de först ha en yrkesfiskelicens, och den ska dessutom förnyas vartannat år. Det gäller även dem som fiskar på enskilt vatten.

Havs- och vattenmyndigheten är ytterst försiktig med att utfärda licenser, har vi lärt oss. Fiskarna får ibland till och med höra att de fiskar alltför småskaligt för att kunna få den här typen av licens eller att de inte bedriver någon form av näringsverksamhet. Men det är ju näringsverksamhet de bedriver också när de har skärgårdsrestauranger eller hamnrökerier. Det blir som ett moment 22, för många gånger har den lokala fiskerikonsulten gett fiskarna sitt stöd. Det här motverkar välbehövlig företagsamhet och spär på regelkrånglet.

Ett tredje förslag är att öka avskjutningen av knubbsäl och gråsäl, vikare och skarv. Alla tillhör falangen tjuvfiskare som konsumerar stora mängder fisk. Däggdjuren i fråga kan också sprida parasiten sälmask.

Häromåret samlade vi en majoritet i riksdagen för att tillåta licensjakt på säl. Då vi summerar det första året ser vi att det var 1 000 individer av gråsäl man lyckades nedlägga.

Moderaterna tycker att vi måste öka avskjutningen av säl och skarv i de områden som bedöms som relevanta. Vi vill också att regeringen ska driva på inom EU för att vi ska återfå rätten att sälja sälprodukter. Det är också något som Miljömålsberedningen nämner i sin utredning.

Som ett fjärde förslag anser vi att vi bör vänta med att införa ett generellt förbud mot bottentrålning i marint skyddade områden. Frågan har blivit ytterligare ett orosmoln för många fiskare, som oftast ägnar sig åt småskaligt och ytterst hållbart fiske.

Det här är något som flera av oss riksdagsledamöter har upplevt på plats, ombord på räktrålare. Vi har kunnat se hur väl de artsorterande risterna på bottentrålarna fungerar och hur skonsamt själva upplägget är. Man fiskar några dagar i veckan för att inte förstöra miljön eller tillväxten.

Den här kan alltså slå väldigt hårt mot många. Räkfisket är utsatt, men Länsstyrelsen Norrbotten varslar också om att ett förbud mot bottentrålning i deras marina reservat kan slå hårt mot siklöjefisket.

Vi moderater anser att det vore olyckligt om det här fisket skulle lämpas över bord genom den föreslagna regleringen. Vi tycker att man bör avvakta.

Avslutningsvis, fru talman: Vi moderater menar att det svenska fisket inte tål mer av motgångar och politiska regleringar just nu. Vi vill i stället att mer ska göras för att stärka och inympa framtidstro i den här näringen.

(Applåder)


Anf. 103 Runar Filper (SD)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 11, Vetenskapliga underlag för hållbara fiskekvoter.

När en pratar med näringen och fiskare är det allt som oftast sälen och skarven som nämns som två av de största bidragande orsakerna till minskade och förstörda fångster. Att inte ta tag i denna problematik utan hela tiden dutta med droppar i havet löser inga problem.

Forskaren Sven-Gunnar Lunneryd har tidigare uppskattat att den årliga tillväxten för de olika sälarterna i våra vatten är sådan att man behöver skjuta 1 000 vikare, 4 000 gråsälar och 2 000 knubbsälar, alltså 7 000 sälar, per år för att hålla tillväxten stången.

Licensjakten som nu har införts har lett till att 1 602 sälar har skjutits. Då räknar jag in skyddsjakten på knubbsäl och vikare. Totalt tillsammans med licensjakten på gråsäl har alltså endast 1 600 sälar skjutits, och vi behöver enligt forskningen skjuta 7 000 sälar för att hålla tillväxten stången.

För att minska sälstammarna krävs det ju att det skjuts fler sälar än det föds. Att minska våra historiskt rekordstora sälstammar kräver som sagt att det skjuts minst 7 000 individer per år. Det är viktigt att den nyss införda licensjakten verkligen gör skillnad om det över huvud taget ska vara någon mening med den.

Nämnde forskare har också sagt att han är övertygad om att vi inom några år har skottpengar på säl. Det låter lovande, för man behöver incitament för att ge sig ut och krångla med säljakt. Det måste smaka mer än det kostar för dem som ska göra det. Annars är det svårt att få ut jägare, för det är inte lätt att jaga säl.

Detta är helt i linje med våra initiativ, där vi yrkar på ersättning för sälavskjutning.

Vad gäller skarven har vi nått ett läge där det riktas allt större krav på att gå från bevarande och skyddande till förvaltning och jakt.

Skarvens predation på fisk, inte minst ål, är stor. Enligt Sven-Gunnar Lunneryd, som är forskare på västkusten, är varje skjuten skarv värd 2 500 kronor. Han hänvisar till vad det kostar att försöka hålla ålarna i våra vatten vid liv.

Lunneryd menar vidare att en annan åtgärd som har stärkt utvandringen av ål är den lilla skyddsjakt på skarv som Länsstyrelsen Västra Götaland har tillåtit under många år. Jakten har trots sin begränsning på 2 000 individer under tre år räddat livet på många ålar, uppskattningsvis minst 30 000 ålar per år, eftersom skarven gärna äter ål. Den hör till favoritfödan, absolut.

En annan forskare, Sture Hansson, menar att vi i dag kan reducera antalet skarvar med 75 procent utan att riskera stammarna.

En studie och rapport från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, vittnar också om hur mycket ål skarven äter. Den äter minst lika mycket ål som människan fiskar. I debatten om att ålen är utrotningshotad målas ofta fisket och vattenkraftverken upp som de enda bovarna, men vi måste utgå från att skarven äter väldigt mycket ål.

Man ska inte underskatta detta. I Östersjön råder hård konkurrens om fisken mellan människa, fåglar och säl. I vissa områden finns det som sagt på tok för mycket säl och skarv. Det gäller att ta tag i problemen innan de blir oöverstigliga, vilket många fiskare tycker att de är redan i dag.

År 2017 kunde vi läsa i Östgöta-Correspondenten att länsstyrelsen polisanmälts för miljöbrott och att skarven håller på att förstöra sjön Roxen i Östergötland. Enligt reportaget kommer massor av kväve och fosfor ut, och det är som en ryamatta av alger på botten runt öarna i sjön. Detta betecknas som miljöbrott i många andra sammanhang.

Antalet skarvar ska nu minskas i Roxen för att rädda både miljön och rovfisken i sjön. Det ska ske genom jakt och genom att ägg förstörs. Länsstyrelsen Östergötland har beviljat skyddsjakt på 1 000 skarvar. Dessutom får 3 500 ägg förstöras genom oljering och prickning.

Man har man sett att skarven gått hårt åt norsen - eller slommen, som vi säger i Värmland - och att det i sin tur drabbat rovfisk som gös och abborre. Skarven håller på att ta död på hela fisket i Roxen och längs kusten och ses som en miljökatastrof av befolkningen där.

Länsstyrelsen i Stockholm vill halvera antalet skarvar i Stockholms skärgård. Man säger att det finns en stor skadeproblematik kring skarven. Det gäller framför allt skada på yrkesfisket och på fiskebeståndet. Enligt länsstyrelsens nya förvaltningsplan ska antalet skarvbon halveras från 6 000 till 3 000 till 2030, alltså på nio år. Man bedömer att det finns utrymme att minska dagens skarvpopulation på runt 30 000 skarvar i länet utan att skarvstammen slutar att vara livskraftig.

Fru talman! Ni hör att det krävs mycket större åtgärder mot skarven än de som vidtas på många håll i dag. Frågan är varför vi inte skulle kunna förvalta skarvbeståndet bättre när vi vet att skarven gör sådan skada på miljön, fiskbestånden och yrkesfisket. Forskare har klargjort att vi kan reducera mängden skarv med 75 procent utan att riskera den stam som finns.

Det finns som sagt skilda uppfattningar om bottentrålning, men många aktörer hävdar att bottentrålning skadar de marina ekosystemen. Det bör därför bättre utredas hur bottentrålning i kustnära områden kan minska till förmån för mer selektivt fiske utan att branschen drabbas; detta är viktigt.

Att flytta ut trålgränsen till tolv nautiska mil är tänkbart endast om det sker i samförstånd med andra länder, det vill säga om alla fiskar med samma spelregler. Annars skulle det slå oerhört hårt mot det svenska yrkesfisket. Det skulle vara förödande för vårt fiske om vi bara skulle flytta ut vår trålgräns och andra länder fortfarande fick fiska in till fyra nautiska mil. Många hävdar att utflyttning inte skulle göra någon skillnad då kvoten ju ändå skulle vara densamma - det är helt riktigt.

I Stockholms skärgård lägger fiskmjölstrålarna till, vilket kustfiskarna märker av då deras fångster minskat dramatiskt. Vi såg det senast i SVT:s regionala nyheter för Stockholms län i går; jag satt själv och tittade på tv när de gick igång. Här handlar det inte om bottentrålning utan om flyttrål för fiske efter sill, eller strömming som det heter här i Stockholmstrakten. Bestånden har minskat kraftigt de senaste 40-50 åren i centrala Östersjön, som fiskeområdet heter här. Småspigg sägs ha tagit över utomskärs beroende på de låga strömmingsförekomsterna längs kusten. Inomskärs, där strömmingen finns kvar i större omfattning, sägs spiggen inte vara lika talrik.

Industritrålare har tagit ut en stor del av fiskekvoten för sill och strömming i ett mindre område, något som många kustfiskare menar slår hårt mot det småskaliga yrkesfisket och skärgårdslivet. Nu minskar också EU:s fiskeministrar för tredje året i följd kvoterna för sill och strömming i centrala Östersjön, dit Stockholms skärgård räknas. Man har utgått från rekommendationerna från ICES, Internationella havsforskningsrådet. Det är en minskning med 36 procent jämfört med föregående år.

Det finns ett egenvärde i att hålla det småskaliga fisket levande, liksom de hamnar och rökerier det sysselsätter längs Sveriges kust. Det är därför viktigt att industritrålarna och det småskaliga fisket kan samsas om tillgången på fisk i samma vatten, för att rädda både näringsgrenen för båda parter och de svenska kustsamhällena.

För Sverigedemokraterna är detta också en ideologisk fråga. Naturresurser ska förvaltas; de ska nyttjas men inte överutnyttjas. Detta gäller fisket i minst lika hög grad som det gäller våra viltstammar eller skogen.

Om vi genom förhandlingar skulle kunna flytta ut trålgränsen för dessa större fartyg skulle det småskaliga fisket få större möjlighet att fortleva och utvecklas, som den anrika näringsgren det är, vars yrkeskunskap i många fall förts vidare från en generation till en annan. Att låta de största trålarna fånga all fisk, som i Östersjön, skapar små ekonomiska värden och ytterst få arbetstillfällen.


Anf. 104 Ulrika Heie (C)

Herr talman och ärade riksdagskollegor! Jag vill också vända mig till den som lyssnar eller kanske läser detta anförande i efterhand och tala om att man kan läsa mycket mer om Centerpartiets politik än vad jag kommer att hinna berätta på åtta minuter. Vi har en motion som har nummer 2917 och heter Hållbara gröna och blåa näringar. Det är otroligt viktigt att vi sätter alla de förslag som finns i sitt sammanhang. Så är det även för mina kollegor här: Det finns så mycket mer än man får höra och ta del av under själva debatten.

Det handlar om att på olika sätt skapa förutsättningar för de blå näringarna att skapa utvecklingsmöjligheter och framtidstro. Samtidigt har vi som politiker också ett ansvar för att undanröja en del av hindren på vägen för att nå dit.

Vi står givetvis bakom alla våra förslag i motionen och även i det här betänkandet. En del förslag bereds dock förenklat enligt den arbetsordning vi har i utskottet, och jag yrkar därför bifall bara till reservation nummer 2.

Sedan vill jag också tipsa om det fantastiska betänkande som vi debatterar i dag. Jag vill rikta ett varmt tack till utskottskansliet som, utifrån alla de politiska förslag vi har lyft från de olika partierna, har sammanställt den aktuella situationen på ett mycket förtjänstfullt sätt i ett mycket välskrivet betänkande.

På det stora hela finns det ett väldigt stort engagemang för fiskefrågorna i utskottet. Vi är alla engagerade, och i många frågor finns en stor samsyn. Det finns också ett stort engagemang för att lösa en del av de hinder som finns för att skapa förutsättningar för en bransch i utveckling.

Sverige erbjuder med sin stora tillgång på vatten, sin långa kust och sina många sjöar och vattendrag goda möjligheter att bedriva fiske och hållbart vattenbruk. Detta är en viktig del av vår livsmedelsförsörjning men också viktigt för arbetstillfällen, lokalt företagande och besöksnäring och för att bevara både kulturhistoriska värden och den identitet som finns i våra fiskarsamhällen, som är viktig att slå vakt om. Med rätt politiska och ekonomiska förutsättningar kan dessa näringar fortsätta att växa sig starka i framtiden.

Det är viktigt att hitta en balans för både fiskens och fiskets utveckling. Detta är en stor utmaning i de tider vi nu befinner oss i, när vi ser hur fisken i våra hav och sjöar är utsatt för väldigt stora påfrestningar.

Herr talman! Jag nämnde att vi yrkar bifall till reservation nummer 2, som handlar om vattenbruket. För att kunna utveckla det hållbara vattenbruket krävs mer än vi kan se i dag.

Fisk är ett livsmedel som innehåller många näringsämnen som vi människor behöver för att må bra. När den fiskas i havet sker ett önskvärt uttag av kväve och fosfor. Det behövs dock kraftfulla och långsiktiga åtgärder för att säkra konkurrenskraften i svensk livsmedelsproduktion.

För att kunna göra detta och även öka vattenbruket bör man se över möjligheten att öka investeringsstödet för landbaserade fiskodlingar. Det krävs investeringar och att regelverk förändras och kunskapsnivån höjs på olika sätt. Det är klart att vi är oerhört frustrerade över långa handläggningstider och att det inte ges besked. Samtidigt är det viktigt att se att ett antal tillstånd faktiskt kommer till. Det öppnas möjligheter och ges klartecken, så det vill till att vi ser hela bilden.

För mig som kommer från Västra Götaland är satsningar i Västsverige extremt viktiga, inte minst i Sotenäs kommun. Men också i Runars hemtrakter, i Säffle och så vidare görs fantastiskt viktiga satsningar på vattenbruket framöver. Och det har stor potential att växa.

Det är klart att vi blir fundersamma när vi ser skillnaden i de nordiska länderna, som kollegor tidigare har lyft fram, och att en del investeringar hamnar i andra länder, som skulle kunna ha gett mer fisk men också fler arbetstillfällen i vårt eget land. Det känns extremt viktigt att detta får en möjlighet att utvecklas. Här finns det ett antal initiativ från regeringens sida, och dessa ska vi absolut lyfta fram. Men utskottet har också tagit fram utskottsinitiativ när det gäller just vattenbruket för att skynda på detta.

Vi behöver höja kunskapsnivån hos handläggare men också öka möjligheten att hitta nya affärsmodeller för att utveckla de här delarna.

Det har gjorts satsningar när det gäller livsmedelsproduktion i den forskningsproposition som presenterades före jul. De är viktiga tillskott, men de kan inte räcka till allt som vi skulle vilja se för att kunna höja kunskapsnivån kopplat till forskningen men också i hela kedjan så att det blir ett ökat företagande, ökad lönsamhet och ökad konkurrenskraft i det svenska vattenbruket.

Kollegor till mig har redan varit inne på hur extremt viktigt det är att säkerställa att det blir en minskad population av både säl och skarv. Jag ska inte uppehålla mig vid något långt resonemang runt detta, utan jag vill bara instämma i hur otroligt viktigt det är. Där görs insatser från regeringens sida, men jag skulle tro att vi framöver kommer att behöva göra betydligt kraftfullare insatser för att komma till rätta med detta.

Coronapandemi, fiskestopp - det är mycket som har drabbat inte minst det kustnära fisket. En viktig förutsättning för det kustnära fisket är de levande kustsamhällena och det kulturhistoriska värdet.

När man nu går in i en ny period i EU:s fiskepolitik är det viktigt att det finns rejält med verktyg också i den svenska verktygslådan för att kunna göra insatser under den kommande sjuårsperioden för att kunna möta fiskets behov av utveckling. Det är viktigt att finna vägar framåt, men det är inte så lätt. Det är inte så lätt för vare sig politiken eller näringen. Icke förty är det extremt viktigt att vi gör insatser för att lösa detta.

Jag skulle vilja kommentera en annan fråga som har nämnts i debatten och som har varit en del i januariavtalet. Den handlar om bottentrålning i skyddade områden, och ofta nämns bara just detta. Men det som är viktigt att påpeka här är att det också handlar om att kunna göra undantag i förvaltningsplanen. Betty Malmberg från Moderaterna lyfte fram våra erfarenheter av att befinna oss ombord på en räktrålare. Jag tänker mig att det var när vi var i Kosterhavet och där flera i utskottet fanns med. Det är klart att räktrålning är en otroligt viktig näring. Det är just utvecklingen av ett livskraftigt, småskaligt räkfiske i Kosterhavet som är en av anledningarna till att det sägs att det ska kunna göras undantag. Det är ett exempel på vad man skulle kunna göra undantag för i förvaltningsplanen, och det finns ytterligare exempel.

Låt mig bara, herr talman, avslutningsvis säga att fisket är en viktig del av den svenska livsmedelsproduktionen och att det behöver göras satsningar framöver för både fisket och fisken. Därför kommer det att krävas ytterligare satsningar från oss i utskottet framöver.

Vi i utskottet har tagit del av många informationer från länsstyrelser, Havs- och vattenmyndigheten och många aktörer som verkligen har bidragit till att öka vårt kunnande på det här området, och det vill jag särskilt tacka för. Nu finns det verkligen starka ambitioner från utskottets sida att gå vidare med de här viktiga frågorna framöver.


Anf. 105 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Miljöproblemen i våra hav är många och av olika karaktär beroende på var i Sverige de är. Att det finns många åtgärder som vi behöver vidta är vi alla härinne väl medvetna om. En viktig dimension av detta är, hur det än är, fisket och dess påverkan liksom dess möjligheter.

Under förra året höjdes kritiken mot de stora industritrålarna. Kritiken har bestått av flera delar men handlar till stor del om en ojämn fördelning av den gemensamma resursen.

En rapport som Sportfiskarna presenterade i juni förra året visade tydligt hur industrifiskets fångster ökat under 2000-talet. Under 2018 landades 15 600 ton av svenska fartyg, och 96 procent av landningarna stod fem fartyg för i Södra Bottenhavet. Samtidigt vittnas det om, precis som flera har sagt här redan, att lokala fiskare har svårt att få ihop tillräckligt stora fångster och att de många gånger väljer att i stället ligga i hamn eftersom fångsterna inte beräknas bli tillräckligt stora.

Sverige äger inte ensamt frågan om fisket. Beslut om bland annat kvoterna tas i EU. Samtidigt är det nödvändigt att länder som delar hav gemensamt tar beslut som leder till ett mer hållbart fiske. Därför är samarbetet runt bland annat Östersjön avgörande för att få en långsiktig och hållbar balans. Det är nödvändigt att regeringen inte betraktar EU-samarbetet som ett svepskäl för att inte själva agera och ligga i framkant utan att man trycker på för en kraftfullare fiskeripolitik i EU.

Herr talman! För mindre än ett år sedan lade jag ett utskottsinitiativ i utskottet. Det handlade om flera av de saker som tas upp i betänkandet i dag. Bland annat tog jag upp frågan om att flytta ut trålgränsen. Låt oss vara ärliga med att det togs emot lite halvhjärtat. Det var inga stora hejarop, vad jag kan minnas. Därför är det extra roligt att frågan som drivits under lång tid nu rör på sig.

Förslaget från Vänsterpartiets sida var då som nu att flytta ut trålgränsen till tolv nautiska mil. HaV presenterade för bara några veckor sedan sitt åtgärdsprogram för att öka skyddet av sill och strömming i Östersjön samt Bottenhavet. Det innehöll en rad åtgärder, bland annat en översyn av trålgränser och trålfiskeområden. Även om åtgärdsprogrammet syftar på Östersjön utgår jag från och hoppas att den information och det som man kommer fram till där sedan kan användas och appliceras på västkusten, för det här är åtgärder som Vänsterpartiet välkomnar.

I sitt åtgärdsprogram talar också Havs- och vattenmyndigheten om en översyn av trålområden kopplad till det uppdrag som regeringen har gett om förbud av bottentrålning i marint skyddade områden. Det är gott så, men mer behöver göras för att begränsa bottentrålningens skadliga påverkan på haven.

All bottentrålning har inverkan på havets botten. Det är därför inte förvånande att områden som trålas ofta har svårt att återhämta sig. Det som inte är lika uppenbart är att även i områden som trålas sällan, kanske bara någon gång, är bottensamhällena starkt påverkade, eftersom det kan ta årtionden för havsbottnar att återhämta sig.

Vänsterpartiet har länge drivit på för generellt större begränsningar av bottentrålningen men inte fått stöd för det. Men att öka regleringen rumsligt och begränsa bottentrålningen torde ändå vara något som vi skulle kunna komma överens om i än större utsträckning.

Många som fiskar med bottentrål gör det på ungefär samma sträckor varje gång. Man kan emellanåt lägga trålen på en annan plats för att söka lyckan. Detta gör att även de bottnar som bara trålas någon enstaka gång ibland blir starkt påverkade, trots att det inte ger något stort bidrag till fångsten och då inte heller är ekonomiskt.

Vänsterpartiet menar att givet hur stora konsekvenserna av bottentrålningen är för de områden som trålas sällan och även för havet i stort är det dags att se över möjligheten att skapa trålområden och dedikerade sträckningar där det blir tillåtet att tråla. Det skulle också möjliggöra återhämtningen av havsbottnarna i de områden som inte längre trålas. Även den här aspekten av trålningen och inte bara trålgränsen är något som vi hoppas att Havs- och vattenmyndigheten tittar närmare på.

Herr talman! I Miljömålsberedningens betänkande finns ett förslag om marint områdesskydd. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddad genom formellt skydd och andra effektiva områdesbaserade åtgärder till 2030. Minst 10 procent av områdena ska vara strikt skyddade och bidra till representativa, ekologiskt sammanhängande och funktionella nätverk.

Det här är ett förslag som vi särskilt välkomnar. Ett formellt och långsiktigt skydd har historiskt varit viktigt för att skydda hotade och sällsynta arter och naturmiljöer.

De kumulativa effekterna vi ser i våra hav i dag sätter livsmiljöer under stor press. Därför behövs ett långsiktigt och formellt skydd av arter och livsmiljöer.

Vi behöver fler skyddade områden för att få sammanhängande nätverk. I dag ligger många områden där belastningen är låg. Vi behöver en satsning på skydd i kustområden, och vi behöver fler områden med just strikt skydd. I dag är mindre än 1 procent av Sveriges havsyta fiskefria områden, och ändå är Sverige det land i Europa som har den största andelen fiskefria områden. Det säger kanske något om vad som behöver göras framåt.

Sist ska jag uppehålla mig en stund vid resursfördelningssystemet och ITQ. Havsmiljön kring Sverige och globalt är inte hållbar, och det svenska fisket står också inför stora utmaningar. Problemet att överleva på sitt fiske är särskilt markant för dem som fiskar kustnära, där tillgången på goda bestånd är låg. Vi vet att orsakerna är flera, men hur vi fördelar resurserna mellan oss är en av dem.

I dagens fiskeflotta har varje båt tillstånd att fiska en eller flera arter. Därför har vi båtar som bara får fånga torsk och andra som bara får fånga sill. Särskilt när det gäller Östersjön med sitt känsliga och instabila ekosystem är det lätt att förstå att det inte är hållbart att fiska bara en art.

Mer ekologiskt och socialt hållbart vore det om varje båt kunde få tillstånd att variera sitt fiske efter rådande situation. Det hade bland annat kunnat avhjälpa den situation som uppstod i och med det akuta fiskestoppet av torsk 2019.

Utöver att ge möjlighet att fiska på olika bestånd behöver regeringen ha en långsiktigt hållbar plan för hur fiskare kan kompenseras vid snabba ändringar av kvottilldelningen för att inte tappa kompetensen eller föryngringen i yrkesgruppen. Det behöver finnas en tilltro till fiskets möjligheter i framtiden, och då krävs trygga arbetsvillkor liksom trygghet i att veta att de nationella stöden för stillaliggande båtar faktiskt kommer att betalas ut när förutsättningarna förändras.

Vänsterpartiet anser att dagens ITQ-system, de individuella överförbara kvoterna, inte är långsiktigt hållbart. Systemet som fördelar de pelagiska arterna, som strömming och makrill, baseras på individuella kvoter som ges till varje båt. Kvoterna kan sedan också säljas eller bytas mellan båtarna. Det är ett system som gör att kvoterna samlas hos några få. Syftet när det infördes var just att begränsa antalet båtar, och så blev det onekligen också.

Ett storskaligt fiske i vissa områden och under vissa tider på året kan minska mängden strömming som vandrar in i kustnära områden. Risken finns att lokalt lekande bestånd slås ut. Följdeffekterna kan bli både sämre tillgång på fisk för småskaligt kustnära fiske och storskaliga ekosystemförändringar. Därför menar vi att detta system måste revideras med helt andra mål i fokus.

Herr talman! Avslutningsvis: Om vi vill ha ett lokalt och kustnära fiske i Sverige som gynnar de småskaliga aktörerna och den landsbygd inom vilken många av dem verkar behöver vi ta beslut som leder oss dit. Fisket är en gemensam resurs som gör sig bäst när den delas av många, får lov att driva på en hållbar utveckling av vårt samhälle och bidra till landsbygdsutveckling och stärkta ekosystem.

Möjligheten att bedriva fiske är inte vad det en gång var, och vi som människor har nu ett historiskt ansvar att rädda haven och livet i dem.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation, nummer 13.


Anf. 106 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Jag tackar Elin Segerlind för anförandet.

Vi tycker lika i mycket, och det vet vi sedan tidigare. Vi har drivit på för utflyttningen av trålgränsen och talar ofta om det småskaliga fisket.

I sin framställning nämner Elin att det är viktigt att återge fisket tilltro och att vi måste värna och rädda det, men jag saknar hur.

Att fördela fiskerättigheter är ett sätt. Det har gjorts i tio år nu och har fått märkliga effekter som att enstaka båtar kan ha en väldigt hög kvot. Men är det bara detta som kan rädda det småskaliga fisket?

Jag hoppas att Elin lyssnade lite på mitt anförande om bifångstkvoter, Havs- och vattenmyndighetens krav på yrkesfiskelicenser och hur man hela tiden är nere och gräver i de småskaliga fiskarnas möjlighet att överleva, vilket vi är bekymrade över.

Frågar man regeringen säger den: Det här är inte vår fråga utan Havs och vattenmyndighetens ansvar. Men när vi senast frågade Havs och vattenmyndigheten sa de: Ni får lägga fram förslag om att ändra fiskelagen. Det är lite otydligt vem som är banerförare.

Men svara gärna på hur vi når fram till det småskaliga fiskets överlevnad.


Anf. 107 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Jag tackar Betty Malmberg för frågan och möjligheten att prata mer om detta; det är alltid trevligt.

Vad gäller frågan om banerföraren hoppas jag att Betty Malmberg sparar den till en annan talare.

Tilltron till fisket var frågans utgångspunkt och hur vi ser på det och hur vi kan upprätthålla den. Fördelade fiskerättigheter, som jag talade om, är en möjlighet, precis som Betty Malmberg var inne på. Vi tror att det är viktigt för att komma åt det strukturella problemet. Det handlar om att fler ska få tillgång till den gemensamma resursen.

Jag tror även på trålgränsen, som Betty Malmberg och jag har pratat om flera gånger. Det är också en viktig åtgärd, för det handlar om att möjliggöra ett sunt hav. Ett sunt hav med ett starkt och tryggt ekosystem är grunden för ett starkt kustnära fiske, för utan fisk i havet, inga fiskare.

Även våra tankar och förslag om skyddade områden bottnar i detta. Det handlar om en vilja att återställa balansen i havet och att skapa förutsättningar för liv i havet, vilket skapar ett hållbart fiske.

Vi var tillsammans på seminariet om fiske i enskilda vatten, och det är en aspekt som vi absolut är villiga att titta på. Det gäller också bifångstkvoter, som Betty Malmberg pratade om.

Jag tänker att vi har mycket att arbeta vidare med.


Anf. 108 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Vi är absolut för att driva de frågor som kan göra att vi får en tilltro till näringen och att vi får en fortlevnad, både på havsmiljösidan och på den sociala sidan.

Men det handlar också om ekonomiska förutsättningar, och just nu har branschen lönsamhetsproblem. Därför måste vi hela tiden vara i fas så att de kan ha kvar sina båtar. Var ska de annars göra av dem? Det går inte att skapa en idyll i tanken, utan det är hard facts och pengar som talar.

Det är viktigt att vi har fötterna på jorden och inser att det handlar om att skapa lönsamhet och affärskedjor som kan bidra till att göra skillnad, för då känner fiskarna sig trygga.

Ett exempel på detta är Koster, där räktrålarna bottentrålade grunt i marint naturreservat utan att vara nere i dyn. På eget initiativ fiskade de tre dagar i veckan därför att de såg att det fungerade då. Det fanns även forskning som följde detta arbete och deras verksamhet och såg att det fungerade bra.

Jag förstod på Elin Segerlind att man lutar åt att stödja förslaget om totalförbud mot bottentrålning i marina reservat. Är det så?


Anf. 109 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Vi stöder den andemening som jag uppfattar finns i regeringens förslag - att det kommer att finnas möjlighet till undantag, till exempel Koster. Jag tänker att vi alla vill ha kvar den verksamheten.

Sedan vill jag absolut se fiskefria områden, men då får vi göra det på ett bra sätt. Det är hela tiden så att vi har en balans mellan miljöintressen och näringsintressen. Jag tror att man måste förstå och ha med sig att det ligger i näringens intresse att värna miljöintressena och de ekologiska intressena, för ett hållbart hav ger en hållbar näring. Det ena fungerar inte utan det andra, så detta måste vi hela tiden ha med oss.

När det gäller det kustnära fisket är det nog, som Betty säger, lätt att skapa en idyllisk bild av vad detta ska vara - vi ser småputtrande sydvästfarbröder framför oss. Men det kanske inte är det som är kustnära fiske i dag, och det kanske heller inte är det som vi vill att det ska bli.

Det vi såg på Koster var fungerande värdekedjor. När de landade hade de någonstans att göra av sina räkor. Det fanns en infrastruktur för detta som fungerade och som var väldigt bra. Jag tror att även dessa aspekter är något som vi behöver titta mer på - hur vi kan gynna försäljningen av svenskfiskad fisk när den väl kommer upp på land. Det gäller hela den delen också. Detta är en stor fråga, och vi lär återkomma till saken.


Anf. 110 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! I dag debatterar vi fiskepolitik här i kammaren. Jag vill yrka bifall till reservation 6.

Låt mig understryka hur viktig den blå näringen är för vårt land. Jag vill börja med att tacka alla fiskare som fiskar så att vi konsumenter ska få livsmedel. De gör ett fantastiskt arbete runt om i vårt land. Det var bra att få inleda med det.

Rent historiskt har Sveriges befolkning överlevt tack vare fisket, om det exempelvis varit ett år med missväxt i landet.

Jag har haft förmånen att resa runt till många fantastiska kustsamhällen i Sverige. Jag har träffat personer som jobbar med fiske eller som har fiskfabriker. Det som många säger, ger uttryck för och är bekymrade över är att den stora svenska fiskeflotta som fanns längs Sveriges kuster inte längre finns. I kustkommun efter kustkommun har yrkesfiskarna lagt av. Det kustnära fisket är inte alls vad det en gång var.

Det finns väldigt få yngre som är yrkesfiskare, och ytterst få kommer att ta vid när nuvarande generation slutar. Detta är mycket allvarligt. Politiskt är det viktigt att vi pratar och agerar för ett friskare hav, men vi måste även tala om hur vi får de som är fiskare att inte sluta och hur vi får fler att vilja bli fiskare i framtiden. Det är viktigt att vi talar om framtidstro för denna bransch.

Kustsamhällena, som vi gärna besöker på sommaren, är ofta helt tomma på folk under hösten och vintern, för då har alla sommargäster flyttat tillbaka till stan. Vi politiker pratar gärna om en levande landsbygd och skärgård, men det vi säger måste också betyda något. Vi kristdemokrater har en politik för att dessa samhällen åter ska bli livskraftiga, även då semestrarna är slut.

Herr talman! Vi ser ett stort behov av att jakten på säl utökas. Beståndet av gråsäl är nu uppe i omkring 50 000 djur, och populationen växer med 5-7 procent årligen. Totalt finns över 110 000 sälar längs Sveriges kust. De stora sälstammarna hotar fisket, dels genom konkurrens om fångsten, dels genom att täta sälpopulationer ökar spridningen av sjukdomar till fisk, däribland torsk. Jaktkvoten måste därför höjas, för att pressa ned populationsstorleken.

En mycket viktig del av jakten är att ta till vara det fällda bytet. I dag är det inte tillåtet att bedriva handel med sälprodukter. Detta förbud bör Sverige snarast söka undantag från, inte minst ur ett etiskt perspektiv. Regeringen bör också agera för att få tillstånd att slopa sälhandelsförbudet.

Ett annat stort bekymmer, som vi redan har pratat om här i kammaren i dag, är skarven. Den äter upp enorma mängder fisk, exempelvis ål, som är en hotad fisk i dagsläget. Som östgöte behöver jag inte åka långt för att se hur skarven förstör längs östkusten eller för den delen i sjön Roxen vid Linköping. Skarven äter upp fisken och förstör viktiga naturmiljöer. Jakten och prickningen av ägg måste utökas.

Herr talman! Sedan juni 2017 har Sverige haft en livsmedelsstrategi. Den har vi diskuterat många gånger här i kammaren, oftast när det gäller jordbruket. Det är viktigt att klargöra Kristdemokraternas syn: Den blå näringen är en oerhört viktig och betydelsefull del i livsmedelsstrategin och för arbetet med att öka vårt lands självförsörjning när det gäller livsmedel. Jag har fått veta av fiskenäringen att det verkar råda oklarhet om målet och kopplingen till livsmedelsstrategin från myndigheternas sida. Här önskar jag en tydlighet från regeringen och att den sätter ned foten i denna viktiga fråga.

Herr talman! Som enda land införde Sverige 2019 ett spårbarhetssystem som inte bara innebär att vi ska veta var och av vilken fiskare den fisk som säljs har fångats utan också att vi har förbundit oss att dela informationen i realtid mellan alla aktörer i livsmedelskedjan och att informationen ska omfatta all fisk som säljs i landet. Eftersom 90 procent av den fisk som säljs i Sverige är importerad skapar detta helt onödig byråkrati och kräver omfattande informationsinhämtning från företagarna.

Det finns exempel på svenska livsmedelskedjor som valt bort försäljning av svenskfångad fisk med tanke på de problem som systemet innefattar. Det svenska spårbarhetssystemet har därmed blivit en stor konkurrensnackdel gentemot omvärlden. Vi kristdemokrater anser att spårbarheten bör säkerställas på det sätt som görs i övriga länder i Europa. Med andra ord: inga klåfingrar från svenska myndigheter som försvårar och fördyrar svensk fiskehantering.

(Applåder)


Anf. 111 Nina Lundström (L)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Liberalernas reservation nummer 14, som handlar om vetenskapliga underlag för hållbara fiskekvoter. Vi står självfallet bakom alla våra förslag i övrigt.

Tidigare talare har varit inne på att detta betänkande är delar av det som vi ser som fiskepolitik. Liberalernas förslag återkommer också i andra sammanhang. De handlar bland annat om hur man skapar förutsättningar för fisket och den livsmiljö som finns.

Herr talman! När vi i Liberalerna började problematisera frågan om fiskbestånden tyckte vi till en början att det fanns ett ganska svalt intresse att diskutera frågan, det vill säga frågan om det är generella bestånd i Östersjön av strömming eller om det till och med finns lokala bestånd av strömming.

Vi hade noterat att det fanns väldigt många kunniga personer inom fisket som hade påpekat att det fanns en sannolikhet för att det kunde finnas flera lokala bestånd och inte bara ett bestånd av strömming. Vi lyssnade på detta och noterade att det också fanns synpunkter på vad som i så fall kunde orsaka påverkan på dessa bestånd, exempelvis det storskaliga fisket.

I dag kan jag konstatera att just denna debatt har blivit väldigt stor bland alla som diskuterar fiskepolitik, det vill säga förutsättningarna för fisket, beståndens storlek och vad vi inrapporterar som vetenskapliga underlag.

Vi välkomnar denna debatt eftersom vi tror att det är kunskap och förmågan att samla in fakta som är grunden för de beslut som vi fattar rent politiskt, inte minst här i riksdagen.

Många av dessa fiskbestånd hotas av ett ohållbart fiske. Ska haven kunna fungera som en betydande förnybar resurs måste vi ha ett långsiktigt och hållbart nyttjande och en ansvarsfull förvaltning. Fisket måste hållas inom ramen för vad bestånden tål. Det är ett återkommande problem att det uppenbarligen saknas, som vi ser det, tillräckliga data för dessa bestånd och deras status i Östersjön.

Vi menar att det är väldigt viktigt att de vetenskapliga organen ges de förutsättningar som krävs för att de ska få nödvändiga data om dessa fiskbestånd. Det är viktigt att ICES, som gör vetenskapliga bedömningar som är grunden för ett hållbart fiske, får tillgång till allt material som vi kan få fram. Inte minst är det viktigt att de svenska institutioner som förser de internationella organen med underlag har goda förutsättningar att kunna beskriva de olika bestånden.

I bedömningar av det långsiktigt hållbara uttaget av fisk måste även ekosystemen och deras funktion värnas. Det maximala uttaget måste också vägas mot en försiktighetsprincip, inte minst om vi är osäkra på fakta kring utvecklingen. Det har exempelvis inte varit klarlagt om strömmingsbeståndet i Östersjön är ett sammanhängande bestånd eller flera lokala. Det är viktigt att vi får fram mer kunskap. Vi tror också att förhållandet i sig avgör hur fiskeförvaltningen kommer att kunna utvecklas för långsiktigt och hållbart fiske.

Herr talman! Frågan om trålgränsen, som många redan har varit inne på, anser vi i Liberalerna är mycket viktig. Det är också en väldigt komplicerad fråga. Som vi uppfattar det är skälet till att frågan har varit svårhanterlig att den är så komplex med relationer också till andra länder och olika typer av fiskeflottor som kommer från olika håll.

Men utskottet noterar i betänkandet att Havs- och vattenmyndigheten nyligen har beslutat om ett långsiktigt åtgärdspaket för att skydda sill och strömming i Östersjön, vilket bland annat innefattar en översyn av trålgränser och trålfiskeområden.

Vi i Liberalerna välkomnar att utskottet är så positivt till myndigheternas arbete med att sammanställa kunskap och det arbete som pågår med att utreda förutsättningarna för att justera trålgränsen och trålfiskeområden. Detta välkomnar vi varmt.

Herr talman! Ett hållbart fiske kräver även att åtgärder vidtas för att minska bottentrålningen i känsliga områden, vilket också har berörts tidigare i debatten. Vi måste också notera, som tidigare talare har varit inne på, att det enligt förvaltningsplanen kan ges undantag om det är nödvändigt. Det tror vi är viktigt.

Vi anser att Sverige ska arbeta för att EU skyndsamt ska begränsa fiskemetoder som skadar ekosystemen. Vi har skrivit mycket i våra motioner om vad det kan innebära. Dessa motioner behandlas i ett annat betänkande.

Om det finns förbud mot bottentrålning tycker vi att det är angeläget att det följs. Vi måste ha en effektiv övervakning så att det verkligen gäller för alla. Regelverken ska självfallet gälla för alla aktörer.

Herr talman! För att det ska finnas fisk måste det också finnas lekområden för fisk. Det är något som också engagerar Liberalerna. Hur kan vi hjälpa till att ordna miljöer för att fisken ska kunna utvecklas och växa till sig? Det behövs miljöer för fisken att leka i och också miljöer som ger fiskens yngel skydd. Det måste finnas fungerande uppväxtmiljöer för fisk. Och vi noterar de spännande försöken som pågår inte minst på Gotland med hur man eventuellt ska kunna rädda torsken.

Det finns också andra former av åtgärder som vi kan vidta som handlar exempelvis om våtmarkerna. Man tänker kanske inte på att de kan vara en potential för att vara en kuvös för fisk. Men Liberalerna menar att de kanske skulle kunna vara en sådan möjlighet. Men då måste vi också se till att det finns möjligheter för fisken att vandra till dessa våtmarker och kunna ta sig därifrån.

Att återskapa tillträde till våtmarkerna och upprätta vattenvägar vore positivt för många fiskarter, inte minst för att våtmarkerna ger en jämnare tillgång på vatten nedströms. Dessutom gynnar våtmarkerna också andra arter, som fåglar och groddjur. Det är viktigt i sig.

Herr talman! En sak som bekymrar oss liberaler i detta betänkande är förslag om att begränsa fritidsfisket. Jag noterar att det finns en reservation från Moderaterna där man menar att det ska införas någon typ av reglering av fritidsfisket och att man ska utreda gränsen mellan fritidsfiske och yrkesfiske.

Det finns 1,6 miljoner individer som fiskar en gång per år. Det är en stor del för många att ta kastspöet eller metspöet och gå till en strand eller sätta sig i en eka och känna av friluftslivet och allt vad det innebär. Det är inte ens nödvändigt att alltid få fisk. Men det är en del av nöjet på vår fritid att kunna ta detta metspö och idka fiske.

Därför ställer jag frågan till Moderaterna: Vad innebär detta förslag? Varför ska sportfisket och fritidsfisket begränsas? Fritidsfiskarna bidrar till otroligt många insatser, eftersom de värnar fiskbestånden. De bidrar också ofta till miljöåtgärder, som att undanröja vandringshinder eller återställa bottenfaunan.

De samhällsekonomiska effekterna är också betydande. Fisk som landas genom fritidsfiske betingar ett mycket stort samhällsekonomiskt värde i förhållande till fisk som landas i storskaligt fiske.

I tillägg till värdet av fisken innebär fritidsfisket en upplevelse som många människor sätter ett stort värde på. Därför vill vi i Liberalerna fortsätta att värna även fritidsfisket.


Anf. 112 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Jag tackar Nina Lundström för frågan när det gäller fritidsfisket. Jag kommer inte ihåg exakt vad som står i reservationen, eftersom jag inte hade betänkandet framför mig. Men det som vi är ute efter är att faktiskt utreda var gränsen går.

Nina Lundström är säkert också medveten om att det i dag finns trollingbåtar som kan slänga upp kanske 14-15 spön på båten. Och vi hör från småskaliga kustfiskare att fisken sedan säljs i hamnen för att det inte finns någon kontroll. Det gör att det blir en osund konkurrens. Någonstans måste man väl ändå titta på om det här är sjyst.

Det är också intressant, eftersom till exempel Norge och Island har begränsat hur mycket fisk du får ta med dig hem. Samtidigt premierar de vissa fiskecamper som rapporterar in till myndigheterna hur mycket fisk som faktiskt fångas på campen. Det kan aldrig vara fel att man lär sig mer om hur situationen ser ut, tar intryck av andra länder och har viss kontroll på hur stor andel av totalen som dessa 1,6 miljoner svenskar som älskar sitt fiske står för.

Jag tänkte passa på att ställa en fråga till Nina Lundström. Det var intressant att höra att även Nina Lundström ser att det vore en fördel att kunna flytta ut trålgränsen. Anser Nina Lundström att regeringen har gjort tillräckligt? Jag ställde frågan till Havs- och vattenmyndigheten när de var på besök om det var på uppdrag av regeringen som de vidtog de här åtgärderna. De sa nej - de hade inte fått något uppdrag från regeringen.

Gör regeringen tillräckligt?


Anf. 113 Nina Lundström (L)

Herr talman! Jag noterar att det i så fall finns en otydlighet i Moderaternas reservation. Jag tolkade det nämligen som att den åsyftade en utredning för att hitta ett sätt att särskilja yrkesfisket och sportfisket och reglera sport- och fritidsfisket. Sett till den reservation som finns tolkade jag det som en begränsning av fritidsfisket.

Jag noterar att Miljömålsberedningen i den del som finns omnämnd i betänkandet ändå är väldigt positiv till effekterna av fritidsfisket av det skälet att fritidsfisket bidrar både till miljöhänsyn och en ökad kunskap om hur fisket egentligen mår liksom kunskap om effekter på ekosystemet. Många som idkar fritidsfiske är varma miljövänner och känner ett stort ansvar. Man vidtar åtgärder för att meandra bäckar och för att ta bort vandringshinder.

Jag menar att den sidan av sport- och fritidsfiskets positiva fördelar lyser med sin frånvaro i Moderaternas reservation, och därför tycker jag att det är intressant att höra från Betty Malmberg vad som åsyftas.

För Liberalerna är fritidsfisket otroligt viktigt. Det är en del av friluftslivet och en del av fritiden för väldigt många som vistas vid vattenmiljöer. Vi ser ett stort värde i det, och även samhällsekonomiskt har det goda effekter.

Vad gäller trålgränserna tycker vi att man ska göra mer. Jag tycker att vi alla ska bidra mer. Därför välkomnar vi också att betänkandet har blivit så pass positivt vad gäller att se över möjligheten att flytta trålgränserna.


Anf. 114 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Tack, Nina Lundström, för svaret! Jag får be om ursäkt om vi är otydliga i formuleringen i reservationen. Det får vi ta i beaktande så att vi inte skriver så att det blir lika otydligt nästa gång.

Självklart är fritidsfisket oerhört väsentligt och betydelsefullt. Jag hör att jag har läst samma sammanställning som Nina Lundström om det samhällsekonomiska värdet och hur många som faktiskt ägnar sig åt den här sysselsättningen.

Samtidigt ska det vara sjysta villkor. Om man kör runt med trollingbåtar, lägger sig i vikar och i princip drar upp rubb och stubb som där finns, något som vi hörde om under frågestunden, är det ju inte sjyst att sedan åka in i en hamn och sälja det. Det slår ju undan benen för de yrkesfiskare som ska knövla med att skaffa licenser hit och dit. Någonstans måste det finnas en viss klarsyn i hur man hanterar frågan.

Jag tycker också att det var intressant när Nina Lundström tidigare pratade om hur viktigt det är med vetenskap och allt det här. Det lät lite grann som om det var något väldigt nytt att man kan begära in mer lokala underlag, men det är faktiskt någonting som vi har gjort länge. Att de reservationerna inte finns med här beror på att det ligger i den förenklade beredningen. Det här är självklart oerhört viktiga frågor som vi måste bli duktigare på.

Har jag, summa summarum, rätt när jag konstaterar att Nina Lundström tycker att regeringen gör tillräckligt för att ordna fisket även inom det område som inte är reglerat av den gemensamma fiskeripolitiken ihop med EU? Är det så jag ska tolka Nina Lundström och Liberalerna?


Anf. 115 Nina Lundström (L)

Herr talman! Min tolkning är ändå att reservationen andas reglering och någonting som ska syfta till en begränsning av fritidsfisket, och det exempel som Betty Malmberg tar upp andas samma typ av inriktning.

Jag tror att det är väldigt viktigt att i stället fokusera på och uppgradera fritidsfisket, husbehovsfisket, som har ett så stort värde för oss som samhälle till exempel när det gäller miljövårdande insatser och, som jag sa, också vårdandet av fisket i sig. Det är klart att de personer som fiskar också ser värdet i att det ska finnas fisk långsiktigt. I exemplet från Gotland är sportfiskarna själva engagerade i att försöka hitta metoder för att möjligtvis rädda torsken genom att se till att äggen faktiskt överlever.

Det vidtas oerhört mycket insatser från sportfiskare och husbehovsfiskare för att värna bestånden, och det var väl det jag tyckte att jag saknade i reservationen som mer andas regleringar. Man ser problem med sportfisket och inte de positiva fördelarna.

Vi i Liberalerna vill göra mycket mer kring detta. I vår motion har vi beskrivit fördelarna med att samverka med och dra nytta av både de organiserade och de enskilda sportfiskarna, eftersom vi vet att man gör så ofantligt mycket insatser i hela landets bäckar och åar och inte minst i havet. Man värnar verkligen sin närmiljö.

Vad gäller synen på vem som kan göra mer tycker jag att det är väldigt roligt att utskottet är så engagerat i frågeställningarna. Jag kan förstå att det finns knepigheter kring trålgränserna, för det finns också bilaterala avtal. Det handlar inte bara om att begränsa det svenska fisket; det handlar om att det ska vara generella åtgärder. Jag välkomnar det, men jag tror att vi alla kan göra ännu mer.


Anf. 116 Markus Selin (S)

Herr talman! Varifrån ska vi få vår fisk? Vem och vilka ska få fiska? Varför och hur ska fiskemöjligheterna fördelas? Här och nu i riksdagens kammare debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2020/21:MJU8 om fiskeripolitik.

I grunden handlar det här om att fördela våra gemensamma resurser. Det handlar samtidigt tyvärr om att fördela en krympande resurs, för våra fiskevatten, fiskar och hav mår inte bra. Fiskerinäringen befinner sig i en ansträngd situation med minskade kvoter, försämrad havsmiljö och nu, på grund av virusutbrottet, även med snabba förändringar i efterfrågan på fisk.

Vi behöver emellanåt påminna oss om att fiskeripolitik handlar om både arbetstillfällen, livsmedelsförsörjning och miljöpolitik. Frågorna behöver ofta ses i ett större sammanhang, och vi måste arbeta på ett större plan.

Vi har tyvärr sett växande bottendöd som följd av övergödning. Vi har mött miljögifter som riskerar att göra det vi fångar i hav och vatten otjänligt.

Vi socialdemokrater verkar för att vi ska nå målen med EU:s gemensamma fiskeripolitik, där vi ska ha ett långsiktigt hållbart fiske baserat på hållbara bestånd. Hållbarhet måste baseras på välgrundade vetenskapliga rön. Vi socialdemokrater verkar för kraftfulla åtgärder mot övergödning. Vi arbetar för insatser mot överfiske och satsar på mer fiskodling. Vi arbetar med konkreta insatser för att få bort miljögifter, och vi agerar för att havs- och vattenmiljöarbetet ska förstärkas.

Det är därför bra att vår socialdemokratiskt ledda regering inför i år ökade anslagen för åtgärder för havs- och vattenmiljö med 105 miljoner kronor. Detta beräknas även öka med 100 miljoner kronor inför nästa år.

Om vi äter fet fisk som strömming och vildfångad lax från Östersjön riskerar vi att få i oss farliga ämnen som dioxiner, kvicksilver och PCB. Fram till 70-talet släpptes tyvärr processvatten ut från industrin orenat. Än i dag finns därför mängder av farliga ämnen lagrade i dessa bottnar och vatten, och därför måste insatserna för sanering förstärkas. Fler förorenade områden och sediment ska saneras och de mest miljöfarliga vraken hanteras. Därför är det bra att vår socialdemokratiskt ledda regering inför i år gjorde en satsning på 350 miljoner kronor för att öka takten i arbetet med sanering av de mest förorenade miljöskulderna på land, i hav och i vatten.

Uppgradering av våra avloppsreningsverk så att de kan ta hand om läkemedel och andra svårnedbrytbara ämnen är bra. Satsningen på avancerad rening förstärks med ytterligare 75 miljoner kronor i år och nästa år.

Det är också bra att regeringen i den forskningspolitiska propositionen aviserade ett uppdrag till Formas att genomföra ett tioårigt nationellt forskningsprogram om hav och vatten. Här satsas bland annat 210 miljoner kronor de kommande fyra åren.

Det är grundläggande och av stor vikt att det finns korrekta och tillförlitliga data och kunskaper för att kunna vidta relevanta och effektiva åtgärder. Det är därför även bra att 30 miljoner kronor har anslagits till havs- och fiskeriprogrammet de kommande sju åren.

Herr talman! Våtmark blir dike, och dike blir bäck. Bäck blir å, å blir älv och älven rinner ut i Östersjön. Det är därför bra att återskapandet av våtmarker fortgår. Detta bidrar till många positiva effekter och till minskad övergödning och balanserade vattenflöden. Fisken mår då bättre.

Regeringen ökade därför inför i år satsningen på åtgärder för värdefull natur och våtmarker med 350 miljoner kronor. Detta beräknas öka med 325 miljoner kronor för nästa år och med 100 miljoner kronor för 2023.

Politiken har effekt. Vetenskapen har sin givna plats, och våra processer och organ kan leverera.

Inga system är dock kompletta, och politik kan ta tid. Men i praktiken har vi i dag exempelvis fiskestopp när det gäller ål och torsk. Vi har sedan ganska nyligen delvis stopp för sillfiske och sedan i höstas tydligt reducerade sillfiskekvoter.

Vi kan notera att våra myndigheter också kontinuerligt arbetar med långsiktiga åtgärdspaket för att skydda fisk och fiskeområden. Det är bra att vi ständigt arbetar med att sammanställa kunskap och utreda förutsättningar.

Våra fiskemöjligheter fastställs av EU utifrån långsiktigt hållbara nivåer och grundas på vetenskapliga råd från ICES, Internationella havsforskningsrådet, som består av mer än 4 000 forskare från drygt 20 medlemsländer. ICES ger därefter råd till svenska myndigheter och havs- och vattenmyndigheter och även till EU-kommissionen. Fiskemöjligheterna fördelas sedan på hösten inför nästkommande år.

Herr talman! Vi måste se fiskepolitiken i Sverige och i EU som en helhet. Miljöpolitiken innebär både arbetstillfällen och goda livsmedel för våra barn och barnbarn.


Anf. 117 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Ett tag blev jag lite konfunderad - var detta samma anförande som jag hörde i går kväll när vi debatterade vattenmiljö? Mycket kom i alla fall igen i de olika anförandena. Man ska återanvända; recirkulation är bra!

För att inte fastna i samma debatt som vi hade i går har jag återigen tagit med mig det papper jag nu håller i, för Markus Selin anförde hur mycket man satsar och hur mycket mer regeringen satsar.

Om de 105 miljoner kronor som man satsar på havs- och vattenmiljö står det uttryckligen i budgetpropositionen att satsningen framför allt syftar till att genomföra den nya lagstiftningen om att vattenkraften ska förses med moderna miljövillkor samt till arbete med invasiva främmande arter. Jag vet inte om Markus Selin själv hade kollat upp det hela, men i går nekade Markus Selin till att detta var vad pengarna skulle användas till jag vet inte hur många gånger.

När vi sedan jämför budgetar - eftersom detta tydligen är Markus Selins sätt att värdera arbete - ser vi att Moderaterna lägger 220 miljoner kronor mer på havsmiljön under den här treårsperioden.

Nu till någonting konstruktivt, för vi pratar om fisk! Hur vill Socialdemokraterna öka fisket och skärpa tilltron till fisket i Sverige? Vi har nationella möjligheter att göra saker - att stärka företagen och plocka bort kraven som säger att det ska vara yrkesfiskelicens i dubbel och trippel bemärkelse. Vad vill Socialdemokraterna göra, Markus Selin?


Anf. 118 Markus Selin (S)

Herr talman! Ledamoten Betty Malmberg tycker att jag återvinner mycket. Det kan bero på att vatten och fisk hänger ihop som handen och handsken.

För att börja där vi slutade i går kväll - det var snudd på dags att säga god natt, Betty Malmberg - är det enkla svaret servettskissen hösten 2018. Det är svårt att komma efteråt och tycka att det är svårt för fiskare och fiskemiljön när man utdelat ett dråpslag mot havs- och miljöpolitiken ett par år tidigare, med över 2 miljarder i resurser som bara försvann.

Vi socialdemokrater sätter ett mål, och vi tillsätter medel.

Herr talman! Nu var det andra gången jag hörde ledamoten Betty Malmberg ta upp något om vattenkraft. Jag har samma dokument här - utgiftsområde 20. Jag ser att ordet vattenkraft nämns fyra gånger. En gång nämns det som skildring av lagändringar 2018, alltså som en historiebeskrivning. Två gånger nämns det i oppositionens egna texter och reservationsmaterial. Endast en gång nämns det i själva brödtexten, parallellt med ord om att öka takten i arbetet när det gäller havs- och vattenrelaterade miljökvalitetsmål samt om invasiva främmande arter i akvatiska miljöer och selektiva fiskeredskap, som Betty Malmberg lyfte fram så fint tidigare när det gällde räkfisket.

Någon ordning och reda får det vara i det moderata huset.


Anf. 119 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Jag är svarslös. Jag rekommenderar Markus Selin att slå upp sidan 102 och läsa tredje och fjärde raden.

Vi är ju överens om att detta är frågor som framför allt behandlas på EU-nivå. Det gäller den gemensamma fiskeripolitiken och att det ska vara vetenskapsbaserat. Detta gläder mig, och så långt är vi överens.

Jag fick inget direkt svar på hur vi skulle kunna återfå en tilltro när det gäller fisket. Hur ska de känna att det är värt att investera i en ny båt? Hur känner sig fiskarna i Simrishamn, som precis har investerat i båtar och sedan drabbats av det dråpslag som de olika nedstängningarna ändå innebar? Kan Markus Selin försöka att förstå den känsla de har?

Jag pratade med en kille som hade investerat i två nya båtar ett halvår före nedstängningen. Det är katastrof! Det är hus som står i pant och en tillvaro som är satt ur spel. Detta måste ju även Socialdemokraterna förstå. Det går inte att bara yvas och prata om ditten och datten, utan här handlar det om hard facts för många enskilda företagare.

Jag upprepar därför frågan: Finns det någonting i det jag sa i mitt anförande om det vi faktiskt har möjlighet att påverka som även Markus Selin och Socialdemokraterna kan se en poäng i? Licenskraven? Avskjutningen av säl och skarv? Att avvakta med att införa ytterligare regleringar som kommer att tynga fisket? Finns det någonting, Markus Selin?


Anf. 120 Markus Selin (S)

Herr talman! Det korta svaret till Betty Malmberg är: Ja, självklart! Vi måste jobba på bred front, precis som jag lyfte fram i mitt anförande. Fiskeripolitik är både miljöpolitik, livsmedelspolitik och arbetstillfällen - självklart. Det här bottnar jag tryggt i som socialdemokrat. Vi vill att hela landet ska leva.

Det måste vara svårt att stå här som moderat ledamot och lyfta fram en flytt av trålgräns i sitt anförande. Går man in och tittar på vad Moderaterna egentligen menar ser man att de vill ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att undersöka saken, precis som den också fick i det justerade regleringsbrevet i december.

Myndigheten har två gånger, herr talman, varit i miljö- och jordbruksutskottet, i januari och februari i år, och förklarat hur läget är med skärgården och trålfiskegränsen. Vi fick ett väldigt generöst och fylligt material utskickat från Havs- och vattenmyndigheten som behandlade just sill, strömming och trålgräns, daterat den 7 februari - väl värt att läsa.

Det klingar därför falskt när jag ska stå här och på två minuter svara för hela den stora miljöpolitiken, som fick sig en törn med servettskissen och liknande.

En sak vill jag dock varna för: När man börjar komma med de här enkla svaren lite på slentrian går vi ifrån en viktig princip som jag trodde att vi socialdemokrater var överens med Moderaterna om. Vi vet nämligen att om bestämmelser och regler ska ändras med effekt behövs det vetenskapliga underlag, tilltro till upprättade processer och samråd med andra medlemsländer inom EU.

Jag har nog svarat vad jag kan på de här två minuterna.


Anf. 121 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Vi debatterar fisket, och jag vill inleda med att prata om fisken. Vi vet ju att beståndet av torsk har kraschat i Östersjön och att vi har ett torskfiskestopp. Nu är också beståndet av strömming på väg ned. Situationen för strömming är allvarlig i Östersjön men också i Bottenhavet och Bottenviken.

Orsaken till de ekologiska obalanserna är många, men om vi tittar i ett internationellt perspektiv ser vi att 80 procent av världens fiskbestånd är överfiskade eller maximalt fiskade. Det är ett mycket allvarligt problem.

Fiskeripolitiken hanteras i EU, herr talman, men det finns möjligheter för respektive land att agera och sätta in åtgärder i de egna vattnen. Den ansvariga myndigheten kan också behöva använda sig av de möjligheterna när hoten är så tydliga som de är nu, exempelvis mot fiskarterna i Östersjön. Den ansvariga myndigheten kan använda sig av artikel 20 och artikel 8 i den gemensamma fiskeripolitiken. Att flytta ut trålgränsen är en sådan åtgärd, som har diskuterats av oss i miljö- och jordbruksutskottet flera gånger.

Vi hade nyligen besök av Havs- och vattenmyndigheten i miljö- och jordbruksutskottet. Då redovisade myndigheten det uppdrag de fått i regleringsbrevet om att arbeta för ett stärkt skydd av det kustlekande sillbeståndet, som det heter. De redovisade också sina beslut om analyser och åtgärder avseende ökat skydd av sill och strömming i Östersjön. Vi fick även en bra beskrivning av kunskapsläget och en behovsanalys om förslag på olika åtgärder som behöver vidtas. Havs- och vattenmyndigheten säger att Sverige som medlemsstat kan förändra trålgränserna men att vi också behöver komma överens med andra medlemsstater så att det blir en verkningsfull åtgärd.

Jag ser verkligen fram emot de underlag som Havs- och vattenmyndigheten ska komma med tack vare det regleringsbrev som regeringen har skrivit. Vi kan inte vänta på att strömmingen ska hamna i samma situation som torsken gjorde och krascha. Vi måste vidta åtgärder innan dess.

Det finns fler fiskarter som vi skulle behöva ha högre på agendan i vårt arbete. En sådan fiskart är ålen. I januariavtalet har vi en punkt om att vi behöver återköpa ålfiskerätter i Sverige för att minska fisket av den utrotningshotade ålen.

Ålen är akut hotad. Jämfört med 1950 finns bara 1-5 procent av beståndet kvar. Ålens väldigt komplicerade livscykel och långa resor över hela världen gör den extra utsatt. Skyddet behöver bli striktare i Sverige och i EU.

Det fiskas ändå en hel del ål i Sverige i dag. Det sägs ofta att det skulle vara av kulturella skäl som vi ska ha detta fiske. Därför undrar jag varför det fortfarande exporteras stora mängder ål. Det borde stoppas.

En art i våra hav, herr talman, som inte är en fisk utan ett däggdjur är tumlaren, vår lilla val. Populationen i svenska vatten längs västkusten klassas som sårbar, och populationen i Östersjön som akut hotad. Det är väldigt viktigt att nu ta fram regler om exempelvis undervattensbuller och om hur tumlaren kan skyddas genom att man sätter varningssignaler på de garn som används. Detta görs men inte alls i tillräcklig omfattning.

Det krävs en helhetssyn för att säkerställa livet i haven, friska hav och havets resurser - från land till hav. Ekosystemen i haven behöver framför allt bevaras men också restaureras.

Jag pratade med en fiskare i Arild häromdagen. Vi var inte överens om allt, men vi var helt överens om att utan fisk i havet kommer det inte heller att finnas några fiskare. Därför har vi miljöpolitiker och fisket en gemensam uppgift i att säkerställa levande hav och goda förutsättningar för fisk och andra organismer i havet. Jag var också överens med denne småskalige fiskare om att det gör skillnad hur fisket bedrivs. Det handlar inte bara om hur mycket fisk som tas upp utan också om hur.

De stora trålarna och industrifisket medför problem och lyfts också väldigt ofta fram i debatten. De stora trålarna som dammsuger haven och tar upp fisk som mals ned till fiskmjöl gynnar inte små, kustnära orter och medför inte det förädlingsvärde som ett småskaligt fiske skulle kunna medföra.

Herr talman! För att fisket ska vara långsiktigt hållbart måste vi tänka och agera på nya sätt när det gäller haven. Vi kan inte tillåta oss att vara överallt och göra allting överallt. Vi måste också låta vissa områden vara fredade från mänsklig påverkan.

De kustnära ekosystemen och i synnerhet de kustnära områdena är havens barnkammare. Ett starkare strandskydd behövs längs Sveriges kuster. HaV redovisade en ny rapport för miljö- och jordbruksutskottet som visar att de bryggor och pirar som har byggts vid kusterna redan har förstört 60 procent av lekområdena för fisk längs våra kuster. Det talar sitt tydliga språk när det gäller att vi behöver prata mycket mer om just fisket i kombination med behovet av ett starkare strandskydd.

Herr talman! Internationellt sett arbetar vi för att uppfylla målen i Agenda 2030. I Agenda 2030 finns många väldigt bra punkter kring just fisket: att främja ett hållbart fiske, att bevara kust- och havsområden, att avskaffa subventioner som bidrar till överfiske, att öka den vetenskapliga kunskapen, forskningen och tekniken som bidrar till friskare hav och att stödja den småskaliga fiskenäringen.

Jag tycker att det är dags att vi tar ett helhetsgrepp och säkerställer möjligheterna för det småskaliga icke-industriella fisket att få tillgång till de marina resurserna och marknaderna på ett bättre sätt. Fördelningen av havets resurser måste förändras.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 122 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Tack, Maria Gardfjell, för ett innehållsrikt anförande!

Jag blev glad över att Maria Gardfjell tog upp att det finns möjligheter även nationellt att göra skillnad. Det är viktigt att vi tänker på det. Jag försökte plocka upp det i mitt anförande: Se på möjligheterna där vi faktiskt kan agera!

Precis som Maria Gardfjell säger kan vi inte vänta när det till exempel gäller situationen för strömmingen. Det känns bra och rätt att man försöker ta upp det på detta nyanserade sätt.

Jag tänkte på en sak när det gäller tumlaren. När jag tittade i den nya rödlistan för 2020 förvånade det mig positivt att tumlaren faktiskt betraktas som livskraftig i Västerhavet. Det är otroligt vilken faktisk förändring som kan ske, och då också på arter. Östersjöpopulationen är ju inget att yvas över, men att det faktiskt kan hända någonting positivt behöver vi också se - att situationen för miljön vänder och vi får en biologisk mångfald som kan ge oss nya chanser.

Maria Gardfjell talar också om att ta ett helhetsgrepp, och det välkomnar jag. Jag tycker att det vore bra. Men när jag och Elin Segerlind diskuterade lät det lite som att vi ska sprida ut detta åt alla - alla ska få dra upp någon liten abborre - men det är inte så det fungerar, för det här handlar också om företag som driver frågor och som helhjärtat går in i detta.

Hur tänker Maria Gardfjell om det?


Anf. 123 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Visst är det viktigt med företagandet, och företagandet ser väldigt olika ut. Ledamoten Betty Malmberg och jag var inbjudna till ett webbinarium som Eldrimner ordnade om sin krångellista kopplad till fisket. Där lyfte man fram hur just företagsamheten skulle kunna gynnas till exempel av att flera småskaliga fiskare skulle kunna samverka och få gemensamma tillstånd. Man ville också kunna fiska fler fiskarter att sälja till restauranger.

Bara en sådan sak: Fisket är så industrialiserat att vi helt och hållet glömmer bort att det finns småskaliga fiskare som skulle kunna fiska id eller andra så kallade skräpfiskar, få en förtjänst av det och kanske utveckla helt nya gastronomiska produkter och möjligheter för en lokal produktion.

Jag tror att vi måste se företagarna i det här. Självklart måste vi också se de stora industritrålarna som de företagare de är. Men jag tycker inte att det är rimligt att man gör det så enkelt för sig att man tänker att ju färre stora trålningsföretag vi har på marknaden, desto enklare är det för myndigheterna att kontrollera dem. Jag har hört det argumentet många gånger och skulle snarare vilja höra att vi ser på hur vi kan få en mer mångfasetterad företagsamhet inom det här området.


Anf. 124 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Tack, Maria Gardfjell! Det är precis den här argumentationen och precis den här inställningen som vi behöver så mycket mer av. Exakt de exempel som Maria drar från Eldrimners krångellista var också sådana som jag lyfte i mitt anförande. Där kan vi faktiskt göra skillnad.

Havs- och vattenmyndigheten sa: Om man tycker att det blir ett felaktigt beteende när det gäller hur ansökningarna om licenser hanteras får ni gå in och begära en lagändring i fiskelagen. Men då blir det en konstig snurr och ett moment 22 där regeringen säger att det är den ene och eller den andre och så. Vem håller i taktpinnen? Det är lite där som jag tycker att det känns oklart. Det önskar jag att man kan förtydliga och på det sättet också få en bättre långsiktighet och en bättre harmoni för de här företagen som ändå har så många hinder framför sig.

Jag sa att det är mörka moln vid horisonten, och det är det verkligen för de här företagarna som har satsat stora belopp och drabbas av fiskestopp och av att det inte ens finns någon strömming och därför i stället väljer att låta sina båtar ligga i land.

Jag delar den syn som Maria Gardfjell ger uttryck för, alltså att det här handlar om att vi måste kunna hantera det här sida vid sida - alla typer av företag. Men det är klart att det svider i själen när man hör att större trålare dammsuger precis invid kuststräckan, så nära de kan komma den lekande strömmingen. Det är inte roligt att ta del av.


Anf. 125 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag kan bara hålla med Betty Malmberg om att det här är frågor som vi skulle behöva jobba mycket bredare med politiskt. Vi behöver även se på de svårigheter som finns när haven är utfiskade och vi inte kan tillåta fiske i vissa områden för att vi faktiskt måste värna yngelplatser och platser som för miljöns skull är fredade, marina reservat och sådana saker. Visst kan det bli problem för enskilda fiskare. Men då måste man också ha en bra dialog och en förståelse för hur man i sådana fall ska utveckla olika verksamheter.

Herr talman! En fråga som jag kanske inte tog upp i mitt anförande men som Betty Malmberg var inne på en hel del i sitt anförande är frågan om fiskodlingar. Här behöver vi ha en mycket skarpare diskussion framåt om vilket foder som man använder i fiskodlingar. Om fiskodling ska bygga helt och hållet på fiskmjöl från till exempel Östersjön, från fisk som man dammsuger upp med de stora industritrålarna, är inte heller fiskodlingar särskilt bra.

Här behövs alltså en helhetssyn där vi utifrån de naturresurser som vi har försöker utveckla ett hållbart företagande.


Anf. 126 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Maria Gardfjell, för ett jätteintressant anförande!

Jag tänkte på några saker som ledamoten var inne på, framför allt ålen. Jag hörde något om att ålfiske borde stoppas. Jag vill höra om ledamoten kan utveckla vad hon menar.

Jag talade förra veckan med en ålfiskare. Utifrån vad han berättade är det verkligen inte på det sättet att de fiskar ur den ål som finns i Blekinge skärgård. De är tvärtom måna om att den ska finnas kvar för nästa generation. Han talade om hur svårt och tufft det är och att de möter mycket bekymmer.

Om han nu får höra att ledamoten säger att det borde stoppas helt vore det tufft. Det är tufft nog ändå. Betty talade om mörka moln. För ålfiskare är det nästan nattsvart. Lynchade är fel ord, men de känner ofta att de behandlas väldigt illa.

Det vore intressant att få höra vad Miljöpartiet och ledamoten säger om det.


Anf. 127 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Miljöpartiet vill att det införs ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter. Det kanske låter lite svagt. Men det är många av dem som fiskar ål som är äldre och som inte nödvändigtvis vill fortsätta fiska ål. Ålen är en utrotningshotad fiskart. Jämfört med 1950 finns bara 1-5 procent av beståndet kvar. Om man ändå vill lägga ned verksamheten kan det i så fall vara bra att kunna få ersättning. Det skulle vara bra om vi kan dra ned på ålfisket så mycket det bara går med just frivilliga metoder.

Men jag skulle egentligen vilja gå längre. När vi har en fiskart som är så utrotningshotad som ålen borde vi i Sverige kunna göra som man har gjort i Estland: förbjuda ålfisket. Men estländarna är lite som svenskarna i Skåne när det gäller att ålen finns med på det traditionella julbordet. Problemet är nu att svenska ålfiskare exporterar ål till Estland.

Jag tror att vi skulle behöva ett moratorium för att man ska sluta ha ålen på julbordet, kanske under 10-20 år, för att sedan kunna återuppta traditionen när bestånden har återhämtat sig.

Men det krävs mer än svenska åtgärder. Det krävs åtgärder också på europeisk nivå.


Anf. 128 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Maria Gardfjell, för ditt svar!

Jag tänker att min vän fiskaren inte kommer att bli speciellt glad när han får höra ledamoten måla upp detta skräckscenario. I dag finns det inte heller någon frivillighet, som ledamoten var inne på. Man får inte lämna över till nästa generation, utan det ska vara slut där. Det tycker vi är fel.

Han berättade att de exempelvis har ett minimimått på 70 centimeter för att få ta upp en ål. Det är alltså inte så att de dammsuger, utan de har ett mått. Och nåde den som tar upp en ål som är någon centimeter för kort. De är väldigt noga med att det ska skötas på ett perfekt sätt.

Många vill fortfarande ha en ål på julbordet. Det finns ål, och på det sätt som vi fiskar i Sverige är det hållbart. Det är viktigt att lyfta fram det.

En annan fråga som ledamoten var inne på är strandskyddet. Det är också spännande. Ledamoten sa att strandskyddet egentligen behöver stärkas i stället.

Om jag minns rätt föreslog Strandskyddsutredningen att vissa delar av strandskyddet ska upphöra helt eller delvis. Därför skulle det vara intressant att få höra vad ledamoten tänker. Vill Miljöpartiet tvärtom stärka strandskyddet?

Jag vet att många kommuner, bland annat min hemkommun Ödeshög, vill ha enkelhet och lätta på strandskyddet eftersom det behöver byggas. Det skulle vara intressant att få höra ledamoten tala lite om strandskyddet också.


Anf. 129 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag skulle inte heller vara glad om jag var ålfiskare och visste att det fanns 1 procent kvar av ålen och att den var starkt utrotningshotad. Risken är att de som fiskar ål i dag inte kan fiska ål över huvud taget om bara några år, om den utrotas helt.

Man måste verkligen agera nu för att säkra framtida fiskares möjligheter att fiska och äta ål. Det kanske tar 10, 20, 30 eller 50 år - inte vet jag. Men det är kanske viktigare att tänka på framtiden än att tänka på enbart nästa julbord.

Det behövs ett starkare strandskydd längs Sveriges kuster. Det lyfter också Miljömålsberedningen fram i sin utredning, det lyfter HaV fram.

Anledningen till att det behövs ett starkare strandskydd längs just Sveriges kuster är bland annat att vi nu vet att fiskens lekplatser är starkt hotade när det byggs bryggor, sommarstugeområden och sådana saker. Det är inte av djävulskap man gör det. Men man förstör de ålgräsängar och andra kustmiljöer som finns nere i vattnet och som mycket starkt påverkar möjligheten för fisken att yngla av sig. Det gäller inte bara bebyggelsen, bryggorna och sådana saker. Det gäller också aktiviteter som båttrafik, vattenskotrar och alla möjliga saker. Det behövs en begränsning i vissa områden som i dag är obebyggda och orörda.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 mars.)

Beslut

Nej till motioner om fiskeripolitik (MJU8)

Riksdagen sa nej till cirka 150 förslag i motioner från allmänna motionstiden 2020. Anledningen är framför allt de åtgärder som redan är vidtagna och pågående utredningsarbete.

Motionerna handlar bland annat om åtgärder för att ytterligare främja svenskt vattenbruk, revidering av det svenska spårbarhetssystemet för fiskeriprodukter och utflyttning av trålgränsen till sjöterritoriets gräns i havet.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.