Finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande FöU8 och avslag på reservationerna.

I dag ska vi debattera betänkandet Finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar. Regeringen föreslår att kärnavfallsavgiften ska finansiera fler av kommunernas kostnader för insatser i samband med hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.

Herr talman! Vi har inga ståndpunkter som avviker från utskottets förslag i betänkandet men vill gärna framföra några iakttagelser avseende detta viktiga område. Vi delar regeringens bedömning att kärnavfallsavgiften inte kan bära samtliga kostnader som kommunerna har till följd av prövningen enligt både kärntekniklagen och miljöbalken. Vi uppfattar att regeringens förslag är ett positivt besked som innebär en stor avlastning för kommunerna.

Enligt det liggande förslaget ska kärnavfallsavgifterna utöver vad som gäller i dag också finansiera kommunernas kostnader för insatser i samband med den stegvisa prövningen av slutförvaring av restprodukter. Vidare föreslås kommunerna få ersättning för sina kostnader för granskning av det program för allsidig forsknings- och utvecklingsverksamhet som tillståndshavarna är skyldiga att redovisa vart tredje år.

Enligt regeringen är syftet med förslagen att skapa bättre förutsättningar för en allsidig bedömning och granskning av slutförvaringens miljö- och säkerhetskonsekvenser och för allmänhetens insyn i arbetet.

Fru talman! Slutligen föreslår regeringen att kommunerna ska få ersättning för sina kostnader för medverkan vid det årliga samråd om lokala miljöfrågor avseende anläggningar för slutförvaring som verksamhetsutövaren SKB ska kalla till.

Fru talman! I dag är sex kärnreaktorer i drift i Sverige: tre reaktorer i Forsmark, en reaktor i Oskarshamn och två reaktorer i Ringhals. Vi arbetar nu intensivt tillsammans med regeringen för att ändra lagstiftningen i syfte att skapa förutsättningar för marknaden att bygga ut kärnkraften motsvarande det långsiktiga behovet av kraft till industrin. Det är en förutsättning för utveckling och de behov som föreligger i samband med den klimatomställning som kommer att ske den närmaste tiden.

Varför räcker inte de övriga energislagen sol, vind och vatten för att vi ska nå Sveriges klimatmål? Det kan man undra. Vi har ju inte brist på el, fru talman. Vi är nettoexportörer. Men det vi i Sverige har brist på är planerbar el. Det är det som begränsar bland annat industrin.

Fru talman! Framåt i tiden har vi en spännande utveckling inom kärnenergi. Det benämns fjärde generationens kärnkraft. Där ser det ljust ut när det gäller hantering av kärnavfall. I dag finns en testreaktor som kallas Electra, som är en liten blykyld reaktor avsedd för forskning och utbildning. Den har en unik design där vattenkylningen ersätts med rent flytande bly.

Det som är fantastiskt med Electra är att den kan drivas av återanvänt kärnavfall och har potential att ge säkrare och mer hållbar elförsörjning. Dessutom kan den, enligt energiforskningen, minska behovet av att lagra kärnavfall i marken från 100 000 år till 1 000 år.

Fru talman! Vi ska agera ansvarsfullt för att garantera en trygg och långsiktigt hållbar hantering av kärnbränsle och kärnavfall.

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 8 Finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 och uppmärksamma att vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande.

Att diskutera slutförvaret av det radioaktiva avfallet efter svensk kärnkraft är en mycket speciell debatt. Det använda kärnbränslet ska förvaras isolerat i ett slutförvar i kanske 100 000 år för att skydda människor och miljö mot skadlig strålning. Ansvaret för detta är nationellt. Men i dagsläget tar två kommuner ett mycket stort ansvar för slutförvarsfrågan. De beslut vi i riksdagen fattar om dessa frågor ska alltså tolkas och levas med under lång tid framöver.

Jag ska fräscha upp historiken lite. År 2011 ansökte Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Östhammars kommun. Även Oskarshamns kommun har en del i frågan om slutförvar. Båda kommunerna har hanterat och beslutat om frågan i sina respektive kommunfullmäktige.

Så sent som 2022 sa den dåvarande regeringen ja till etablering av slutförvaret i Forsmark. Det är detta som gör att lagstiftningen nu behöver justeras. Därav togs den promemoria fram som har lett till detta betänkande.

Utgångspunkten för finansiering av kärnkraften är att kostnaderna för slutförvaring ska täckas av den som genererat avfallet. Det är alltså reaktorinnehavarna som betalar avgifter till myndigheten som heter Kärnavfallsfonden. Därifrån finansieras de reglerade kostnaderna.

Regeringen föreslår nu många positiva förändringar för att denna kärnavfallsavgift ska finansiera fler av kommunernas kostnader. Det ser vi mycket positivt på. Men de går tyvärr inte hela vägen. Regeringen och för all del majoriteten i försvarsutskottet föreslår att kärnavfallsavgiften ska finansiera vissa men inte samtliga kostnader som kommunerna har enligt kärntekniklagen och miljöbalken.

Slutförvar av kärnbränsle är dock ett statligt ansvar. Det är ingen kommunal fråga. Det är en viktig fråga för nationell säkerhet och är därför alltid ett statligt ansvar. I dagsläget är det kommunerna i Östhammar och Oskarshamn som tar ett stort ansvar för slutförvaret för mycket lång tid framöver. Vi menar att det inte ska drabba dem och deras skattebetalare ekonomiskt.

Det här handlar om små kommuner. Östhammar har cirka 22 000 invånare och Oskarshamn knappt 27 000. Som tidigare kommunstyrelseordförande i en liten kommun kan jag föreställa mig vilket stort och omfattande arbete som pågår dagligdags i dessa båda kommuner med egen kunskapsuppbyggnad, information till allmänheten, miljökonsekvensbedömningar och mycket annat. Östhammars och Oskarshamns kommuner kan omöjligt ha egna resurser att vara aktiva parter i den här typen av komplexa frågor. Vi vill därför understryka att ingen del av kostnaderna för slutförvaring av kärnbränsle ska bäras av kommunerna.

Som förslaget är utformat finns risk för gränsdragningsproblem när prövningarna enligt kärntekniklagen och miljöbalken går in i varandra. Det kan också vara svårt att skilja på vad som är kunskapsuppbyggande för att informera allmänheten och vad som är att ta fram underlag till yttranden. Vi menar därför att det är rimligt att ersättningen till kommunerna genom kärnavfallsavgiften utökas ytterligare och omfattar alla steg av prövningen, inklusive miljökonsekvensbedömningar enligt både kärntekniklagen och miljöbalken.

Fru talman! Det är av central betydelse att vi som nation agerar ansvarsfullt och gemensamt för att garantera en trygg och långsiktigt hållbar hantering av kärnbränsle. Jag yrkar därmed bifall till reservation 3.

Fru talman! I dag har riksdagen att besluta om Kärnavfallsfondens finansiering av kommunernas insatser för slutavfall. Den moderatledda regeringens ambition med denna proposition är att Kärnavfallsfonden ska kunna täcka fler kostnader för aktiviteter hos kommuner vid etablering av ett slutförvar för använt kärnbränsle samt utbyggnaden av slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall. Dessa ändringar föreslås träda i kraft redan den 1 juli i år.

Fru talman! Nu tas ytterligare ett steg för att möjliggöra utbyggnaden av kärnkraften i Sverige, där just hanteringen av det använda bränslet är en mycket viktig del. Kommunernas deltagande är viktigt för att allmänheten ska ges insyn i processerna och för att besluten och de lösningar som väljs ska kunna förankras lokalt.

Fru talman! Den förra regeringens beslut om att tillåta slutförvar av använt kärnbränsle och att bygga ut slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall gör att finansieringen från Kärnavfallsfonden nu behöver anpassas, precis som en annan ledamot sa tidigare, för att säkerställa att kommunerna kan fortsätta delta aktivt i processen kring etableringen av förvaren.

Fru talman! Kommunernas rätt till ersättning ur Kärnavfallsfonden har funnits ända sedan 1996 och är reglerad i lag. Utgångspunkten för finansiering av kärnkraften är att kostnaderna för slutförvaring ska täckas av dem som genererat avfallet - det vill säga att förorenaren ska betala. Det innebär att de som har tillstånd för kärnteknisk verksamhet som ger upphov till restprodukter ska betala så kallade kärnavfallsavgifter. Dessa avgifter betalas in till myndigheten Kärnavfallsfonden.

Fru talman! Regeringen har utsett Riksgälden att pröva kommunernas ansökningar. Utöver det som gäller i dag kommer alltså kommunerna att kunna ansöka om finansiering av sina kostnader för insatser i samband med stegvis prövning av slutförvaring av restprodukter. Det är en prövning vars syfte är att fördjupa och förstärka underlaget kring bland annat tekniska och vetenskapliga frågor. Den stegvisa prövningen innebär att detaljeringsgraden i det strålsäkerhetsrelaterade prövningsunderlaget ökar efter hand och att den inledande tillståndsprövningen sker på ett underlag som innehåller övergripande och konceptuella beskrivningar av den anläggning och verksamhet som prövas.

Kommunerna ska också kompenseras för granskning av det program för allsidig forsknings- och utvecklingsverksamhet - det så kallade FUD-programmet - som tillståndshavarna är skyldiga att redovisa vart tredje år. Det är ett program som inte enbart ska bedriva forskning om den kapsel som ska omge avfallet i slutförvaret av använt kärnbränsle, slutförvarsmiljön och bergets egenskaper utan också hantera informations- och kunskapsöverföringen till framtida generationer. Regeringen säger vidare i propositionen att kommunernas granskning av FUD-programmet kan bidra till att lyfta det lokala perspektivet i utvecklingsarbetet och därmed säkerställa att den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs av tillståndshavarna får en allsidig belysning.

I och med propositionen har det lagts fram förslag om stöd till ideella organisationer från Kärnavfallsfonden. Det handlar om organisationer som initialt beviljats stöd från Kärnavfallsfonden och på senare år statliga bidrag. Syftet med stödet till miljöorganisationerna har varit att underlätta organisationernas deltagande i arbetet med slutförvaring av kärnavfallet för att säkerställa allsidig belysning av frågorna och öka allmänhetens insyn i processen och förtroende för besluten. Det har varit väldigt bra!

Efter regeringens beslut att tillåta slutförvar av använt kärnbränsle befinner sig dock processen i ett nytt, mycket tekniskt, skede. Allmänhetens insyn i arbetet kan i stor utsträckning täckas av de berörda kommunerna, som nu får möjlighet till ersättning för kostnader för information till allmänheten. Ledamoten Björklund efterfrågade än högre ersättning. Jag kan inte annat än konstatera att när bestämmelsen infördes bedömde den dåvarande S-regeringen att kommunernas kostnader enligt kärntekniklagen, där kommunerna inte är prövande myndighet, inte skulle finansieras av kärnavfallsavgiften. Denna regering gör samma bedömning som den dåvarande, det vill säga att kommunernas medverkan i tillståndsprövningen enligt kärntekniklagen även fortsättningsvis bör finansieras av kommunerna.

Vidare kan vi se att kommunernas huvudsakliga arbetsinsats i miljöprövningarna har gjorts inom ramen för tillåtlighetsprövningen. Det är insatser som finansieras av kärnavfallsavgiften. Jag hoppas att vi i och med denna nya lags ikraftträdande har skapat goda förutsättningar för en allsidig bedömning och granskning av slutförvaringens miljö- och säkerhetskonsekvenser och för allmänhetens insyn i arbetet.

Jag yrkar bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! Denna debatt handlar om vilka som ska kunna vara med och påverka och arbeta med slutförvaret av kärnavfall. Det är ett otroligt stort projekt som Sverige måste hantera eftersom vi under lång tid haft kärnkraft och annan verksamhet som ger avfall. Detta avfall är farligt under lång tid och måste därför förvaras mycket säkert, nedgrävt i bergrum och täckt med bland annat bly.

Slutförvaret finansieras av kärnkraftsbolagen själva. Jag har varit på plats i Forsmark där arbetet med planerna inletts. Det är ju hiskeligt när man tänker att det planeras för en istid och mycket annat innan avfallet är ofarligt. En soptipp vilken som helst är det alltså definitivt inte.

Vänsterpartiet instämmer i flera delar av regeringens proposition om förändrade villkor för kärnavfallskommuner att erhålla medel ur Kärnavfallsfonden. Vi delar däremot inte regeringens bedömning att kärnavfallsavgiften inte ska finansiera ekonomiskt stöd till ideella föreningar.

Det tidigare Miljödepartementet skrev i en promemoria att kärnavfallsavgiften ska kunna användas för ekonomiskt stöd till ideella föreningar och deras arbete under den tid som slutförvaret planeras och byggs. I regeringens proposition avviker man från promemorian och gör bedömningen att så inte bör vara fallet. Det är olyckligt.

Alla stora projekt blir bättre om flera personer, organisationer och perspektiv är med i arbetet. Då ser man olika möjligheter och problem och kan lösa dessa tillsammans utifrån olika kunskaper och infallsvinklar.

Regeringen har nu gått till angrepp mot en rad organisationer och institutioner som alla värnar det demokratiska varandet. Det handlar bland annat om nedskärningar inom folkbildning, indraget stöd till etniska organisationer, slopat stöd till konsumentorganisationer och ett borttaget informationsstöd till organisationer som arbetar med bistånd. Vänsterpartiet menar att det är en allvarlig utveckling som riskerar att få långtgående konsekvenser för det demokratiska inflytandet och engagemanget.

Ideella föreningar har, precis som regeringen skriver, länge varit engagerade i frågan om hantering och slutförvaring av restprodukter från kärnteknisk verksamhet, bland annat genom Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG. Mellan 2005 och 2017 fanns möjlighet för dessa föreningar att få ekonomiskt stöd ur kärnavfallsfonden för sitt arbete.

Den nuvarande regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna tagit bort medlen helt från 2024. Det innebär att alla särskilda resurser för oberoende granskning av kärnavfallsfrågor har slopats. I stället menar man att organisationer som arbetar med detta ska söka allmänna stöd från Naturvårdsverket. Till saken hör att regeringen valt att minska nämnda medel och att det dessutom finns en stor efterfrågan även från andra organisationer. Effekten har blivit att MKG tvingats stänga ned sitt kansli.

Regeringen motiverar sin bedömning i propositionen med att frågan om lokalisering av slutförvaret av använt kärnbränsle är avgjord. Nu, menar regeringen, går arbetet med slutförvar in i ett tekniskt skede, och dessutom anses kommunerna kunna tillgodose att allmänheten garanteras insyn. Vänsterpartiet håller inte med utan anser att det även framöver bör finnas pengar att söka för miljöorganisationerna och andra engagerade för arbetet med slutförvaret. Behovet av insyn och folkförankring i processen är stort.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! Vi debatterar nu försvarsutskottets betänkande Finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar.

Centerpartiet välkomnar regeringens förslag att låta kärnfallsavgifterna finansiera flera av kommunernas kostnader. Men som vi skriver i vår reservation tycker vi att det är långt ifrån tillräckligt.

Slutförvaret är primärt en statlig angelägenhet, och kostnader i samband med detta ska därför inte drabba enskilda kommuner. De kommuner som i dagsläget har hand om detta är Östhammar och Oskarshamn. De tar det stora ansvaret för slutförvaret här och nu men också under lång tid framöver. Det ska inte drabba dem ekonomiskt. Det är därför rimligt att ersättningen till kommunerna genom kärnfallsavgiften utökas ytterligare och omfattar alla steg av prövning, inklusive miljökonsekvensbedömningar enligt både kärntekniklagen och miljöbalken.

Fru talman! Som förslaget är utformat finns en stor risk för gränsdragningsproblem när prövningarna enligt kärntekniklagen och miljöbalken går in i varandra, och det är svårt att skilja mellan kunskapsuppbyggande för att informera allmänheten och att ta fram underlag till yttrande. Kärnavfallsfondens medel ska kunna användas för att informera allmänheten om samtliga planerade förvar utan begränsning i tid eftersom slutförvaret inte har någon begränsning i tid.

Allt som rör detta ska inte belasta kommunerna. Därför måste de självklart få täckning för det hela.

Med anledning av det vill jag, fru talman, yrka bifall till reservation 3 och önska en trevlig Kristi himmelsfärdshelg.

(Applåder)

Fru talman! Detta ärende handlar om finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar. Jag vill dock börja med att säga några ord om Miljöpartiets inställning till kärnkraften och beslutet om slutförvar.

Kärnkraften kommer aldrig att lösa klimatkrisen. Kärnkraften är många gånger dyrare än förnybar energi och tar dessutom extremt lång tid att bygga. Kärnkraften är både smutsig och farlig, från brytningen och anrikningen av uran till slutförvaringen av det radioaktiva avfallet.

Därför vill Miljöpartiet fasa ut kärnkraften allteftersom produktionen av förnybar energi ökar och energianvändning blir smartare. Vi vill därmed satsa stort på att utöka den förnybara energiproduktionen, inte minst den havsbaserade vindkraften, och intensifiera arbetet med energieffektivisering.

Fru talman! År 2022 beslöt regeringen att tillåta ett slutförvar av kärnbränsle, så kallat högaktivt avfall, från kärnkraftverken. Miljöpartiet var kritiskt till beslutet då det inte är säkerställt att metoden medger en säker förvaring av kärnavfallet den tid som det utgör en fara, det vill säga hundratusen år.

Utöver detta vill jag erinra om att erfarenheterna från Ukraina visar att kärnkraftverk kan komma att utgöra en särskild måltavla och ett verktyg för antagonister i krig. Det allvarliga säkerhetspolitiska läget borde mana regeringen till att inte planera och arbeta för ny kärnkraft.

Fru talman! Låt mig återgå till den proposition som vi har att behandla som inte bara handlar om kommuners medverkan i frågor om slutförvar utan också om möjligheterna för civilsamhällesorganisationer att delta i denna process. Regeringen föreslår nämligen att kärnavfallsavgiften inte bör finansiera ekonomiskt stöd till ideella föreningar för insatser i samband med den fortsatta processen för att hantera och slutförvara använt kärnbränsle.

Regeringens proposition bygger på en promemoria som har gått ut på remiss, men den avviker från den promemoria som remissinstanserna har haft att ta ställning till. Promemorian föreslår att kärnavfallsavgiften även ska omfatta ekonomiskt stöd till ideella miljöorganisationer för insatser i samband med den stegvisa prövningen av anläggningar för slutförvaring av använt kärnbränsle och de årliga samråd om lokala miljöfrågor för anläggningar för slutförvaring av använt kärnbränsle som verksamhetsutövaren enligt regeringens beslut om tillåtlighet ska kalla till.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna var positiva eller neutrala till förslaget om att kärnavfallsavgiften även skulle omfatta ekonomiskt stöd till ideella miljöorganisationer. Enbart kärnkraftsindustrin var emot förslaget.

Ideella föreningars arbete med frågor om slutförvar för använt kärnbränsle och andra frågor gällande radioaktivt avfall är av stor betydelse. Föreningarna bidrar till att frågor granskas och till att ge allmänheten nödvändig insyn. Allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser om slutförvar regleras i EU-direktiv, som föreskriver att medlemsstaterna har en skyldighet att säkerställa att allmänheten ges lämpliga möjligheter att aktivt delta i beslutsprocessen gällande tillståndsprövning av kärntekniska anläggningar, i enlighet med relevant lagstiftning och internationella instrument.

Miljöorganisationernas insatser i slutförvarsprocessen har möjliggjorts genom det ekonomiska stöd som de har beviljats, initialt ur kärnavfallsfonden och på senare år genom statligt bidrag.

Nu hänvisar regeringen miljöorganisationer till att söka medel från de medel som Naturvårdsverket har till stöd för miljöorganisationer. De medel som kan fås den vägen är väldigt mycket mindre än det tidigare stödet.

I sitt remissvar pekar Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, med flera organisationer på vikten av ett uthålligt, robust och tydligt långsiktigt system för att finansiera MKG:s fortsatta arbete med att ge den input från civilsamhället som är önskvärd i det svenska kärnavfallssystemet.

Regeringen menar att allmänhetens insyn i arbetet med slutförvar kan tillgodoses genom att kommunerna informerar. Att få information av en myndighet motsvarar dock inte på något sätt den form av insyn som allmänheten faktiskt kan få genom att civilsamhällesorganisationer får möjlighet att följa frågorna.

Jag vill erinra om att miljöorganisationer enligt miljöbalken ses som en del av allmänheten i egenskap av företrädare för allmänna miljöintressen. Miljöorganisationernas insatser i slutförvarsprocessen har möjliggjorts genom det ekonomiska stöd som de har beviljats, initialt som sagt från Kärnavfallsfonden. Men nu drar regeringen undan mattan för miljöorganisationernas arbete med frågor om slutförvar.

Fru talman! Att regeringen vill försvåra för miljöorganisationernas arbete att följa och arbeta med slutförvarsfrågor följer dessvärre ett tydligt mönster: Regeringen försvårar för civilsamhällesorganisationer, särskilt civilsamhällesorganisationer som kan ha en annan uppfattning än regeringens. Det är mycket oroväckande ur ett demokratiskt perspektiv.

Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)