Anf. 47 Marianne Berg (V)
Herr talman! Först av allt vill jag säga att jag var väldigt glad över detta betänkande. Vi är på god väg att gå i rätt riktning och på alla sätt förbättra barns möjligheter att få vård, få sina röster hörda och bli sedda.
Att vi i dag har ett betänkande som ser till barnens bästa i de väsentligaste delarna i deras liv kan man tycka skulle ha skett för länge sedan - naturligtvis. Men att ändra saker och ting, såväl här hemma som i övriga världen, görs inte bara i en handvändning. Många av oss kanske vill se att allt skulle ha skett genast, i morgon. Men, herr talman, man ändrar inte allt till det bättre över en natt. Det krävs mycket arbete. Det krävs utredningar och analyser för att komma fram till ett bra ställningstagande.
Vänsterpartiet har under många år debatterat frågan om barns rättigheter och barns möjligheter till vård. Jag ser att detta nu har nått framgång.
I dag ska vi besluta om att socialnämnden ska kunna träda in och besluta om en åtgärd för stöd till barnet om den ena vårdnadshavaren inte samtycker till åtgärden. Det, mina vänner, är ett steg i rätt riktning. Detta ska gälla för psykiatriska och psykologiska utredningar och behandlingar samt öppna behandlingsformer. Det är mycket glädjande att vi i dag ska fatta detta beslut.
En del i denna kammare tycker inte att detta är tillräckligt och att vi även måste se till att det gäller hälso- och sjukvård inklusive somatisk vård och tandvård. Jag kan förstå det. Men innan man gör så enormt stora förändringar måste man ha så kallat mer kött på benen. Regeringen har aviserat att det kan finnas skäl att i lämpligt sammanhang på nytt överväga tillämpningsområdet. Detta ställer jag mig helt bakom, och jag ser fram emot det.
Detta känner jag mig mycket tillfreds med. Jag upprepar det jag tidigare har sagt: För att komma fram till en bra lösning och det bästa resultatet krävs ett stort arbete och en tydlig uppföljning och analys innan man fattar ett beslut. Detta arbete med och för barnens bästa i olika situationer kräver en stor noggrannhet. Det är inget som vi i en hast bara kan fixa till, för vi vill ha mer än en pappersprodukt. Därför anser Vänsterpartiet att utskottets ställningstagande i denna fråga är helt i linje med vad vi står för.
Herr talman! Nu går jag in på det juridiska området och frågan om juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål. Det är en mycket viktig fråga för Vänsterpartiet som vi har drivit i många år, senast i en motion från riksmötet 2009/10. Det är snart tre år sedan. Vi håller fast vid den, men vi ser också att mycket har hänt under dessa år. En utveckling för barnets bästa har verkligen skett på många områden, inte minst på detta.
Det är inte den optimala lösningen att ha ett juridiskt biträde för barn. Två vuxna, föräldrarna, står och skjuter på varandra i en vårdnadstvist. I detta läge är det domstolen som är barnets ombud. Ingen annan kan ta denna plats mellan två skyttegravar. Detta vidimeras också av professionen: Att stå emellan i dessa tvistemål är en omöjlig uppgift.
Herr talman! Att verkligen arbeta efter barnets bästa är att i stället arbeta med samförstånd och konfliktlösningar mellan föräldrar. Det är det som gagnar barnet bäst. De flesta föräldrar vill naturligtvis sitt barns bästa, men de ser inte det i ett sammanhang då känslor tar över vid en separation och svallvågorna bara forsar in.
Ett arbete i riktning mot att verkligen se till barnets bästa är den modell med konfliktslösning och samförstånd som vi ser har nått jättebra framgång där den har praktiserats, bland annat vid Södertörns tingsrätt i Huddinge kommun. Också Helsingborg är på god väg. Jag tycker att detta är ett föredöme i alla lägen. Barnet sätts verkligen i fokus, och det är väl det som vi alla vill. Det är klart att jag vill att regeringen ska hitta lösningar och gå framåt i denna fråga. Jag har också tilltro till att så kommer att ske.
Konflikter mellan föräldrar är skadliga för barnet. Det kan många gånger vara helt förödande att bli indragen i dessa. Därför är arbetet med konfliktlösningar det enda som kan ge ett bra resultat ur ett barnperspektiv och naturligtvis också för föräldrarna. Konfliktlösningsmodellen är det bästa alternativet. Att ha ett juridiskt ombud för ett barn i rättssalen är att ställa en person mitt i skottlinjen. Då vet vi vad som händer. Nej, dra tillbaka vapnen och börja prata! Då ser vi resultat.
Herr talman! Visst kan det jag står och säger här tyckas enkelt. Men vi kan konstatera att samtal och att lägga ned vapnen är en framkomlig väg som vi fortsätter att arbeta med i alla lägen, inte minst inom detta område.
Nu, herr talman, kommer det något förvirrande, nämligen mitt yrkande. För att ha både hängslen och livrem och överrock - det krävs en stor överrock i denna fråga om ett juridiskt ombud för barn i vårdnadstvister - ställer sig Vänsterpartiet bakom reservation 2, så jag yrkar bifall till den. Det går på tvärs med vad jag tidigare har sagt. Men som jag säger vill vi ha både hängslen och livrem och en stor överrock till dess att andra lösningar har framkommit. Det handlar alltså om arbete med konfliktlösningar, som är det bästa i det här fallet. När vi har rott det i land finns det inga fler motioner om något juridiskt biträde.
Det är som sagt det bästa alternativet. Men i brist på något annat ställer jag mig som sagt bakom reservation 2 och yrkar bifall till denna.